NJA 1991 s 123.
Hänvisas från p. 36 (s. 417)
1.I samband med rätten till tystnad och rättegångsbalken 36:6 aktualiserass. 417
2.också edgångskyldighetens omfattning. Fråga är om en person i vissa falls. 417
3.kan vägra avlägga att ed under åberopande av sin rätt till tystnad. För dens. 417
4.händelse personen avlagt ed och ljuger är frågan om han kan åberopa sins. 417
5.rätt till tystnad för att undkomma menedsåtal. Högsta domstolen hade atts. 417
6.ta ställning till frågan i ett fall avseende beedigande av konkursboupp-s. 417
7.teckning. s. 417
8.Åklagaren hade väckt åtal mot K för mened. Enligt gärnings-s. 417
9.beskrivningen skulle K under förhandlingen vid tingsrätten avseendes. 417
10.beedigande av konkursbouppteckning under ed ha lämnat en osanns. 417
11.uppgift. K hade avlagt ed på yrkande av konkursförvaltaren eftersom dets. 417
12.kunde antas att hennes edgång i just detta avseende var av betydelse förs. 417
13.boutredningen. I samma mål väcktes åtal mot LD dels för anstiftan av K:ss. 417
14.menedsbrott, dels bland annat för grov oredlighet mot borgenärer.s. 417
15.Åklagaren påstod att LD iscensatt en affär mellan två firmor i vilka Ks. 417
16.varit den formelle företrädaren medan LD varit den faktiske företrädaren.s. 417
17.K åtalades i samband härmed för medhjälp till LD:s oredlighetsbrott.s. 417
18.Under huvudförhandlingen i målet nedlade emellertid åklagaren åtalets. 417
19.mot K i medhjälpsdelen på grund av att brott inte kunde styrkas. Tings-s. 417
20.rätten biföll åtalet mot LD för grov oredlighet mot borgenärer. Den ansågs. 417
21.däremot inte att det gick att styrka att K medvetet lämnat osann uppgift,s. 417
22.varför den ogillade åtalet mot K.s. 417
23.Åklagaren överklagade till hovrätten och yrkade bifall till åtalet mot Ks. 417
24.för mened. K bestred ändring. Hovrätten anförde att K hade förnekat brotts. 417
25.och bland annat gjort gällande att hon inte, före edens avläggande,s. 417
26.erinrats om att hon enligt grunderna för 36:6 rättegångsbalken haft rätt atts. 417
27.vägra yttra sig angående omständighet vars yppande skulle röja att hons. 417
28.förövat brottslig eller vanärande handling och att hon därför måste ansess. 417
29.ha haft sådan skälig ursäkt som avses i 15:4 brottsbalken och därmed intes. 417
30.skulle dömas till ansvar. Hovrätten konstaterade att det var utrett att des. 417
31.uppgifter K lämnat under ed från objektiv synpunkt varit oriktiga. K hades. 417
32.sålunda uppsåtligen gjort sig skyldig till mened.s. 417
33.Hovrätten konstaterade att ett vittne enligt 36:6 rättegångsbalken fårs. 417
34.vägra att yttra sig angående omständigheter vars yppande skulle röja atts. 417
35.vittnet eller någon honom närstående har förövat en brottslig ellers. 417
36.vanärande handling. Hovrätten hänvisade i samband med konstaterandet 418 Bevis och beviskrav till Högsta domstolen,som slagit fast att den i 6:5 andra stycket konkurslagen föreskrivna edgångsskyldigheten inte kan falla bort eller inskränkas genom en analogisk tillämpning av reglerna i 36:6 rättegångsbalken. Hovrätten fann således att K inte haft rätt att vägra yttra sig angående vissa omständigheter och det därför inte heller har förelegat någon skyldighet för domstolen att erinra henne om den angivna bestämmelsen i rättegångsbalken. K fälldes därför till ansvar för mened.s. 417
37.K överklagade och yrkade ogillande av åtalet för mened. Riksåklagaren bestred ändring. Högsta domstolen konstaterade att K under ed medvetet lämnat en oriktig uppgift. Högsta domstolen justerade sedan sin praxis genom att konstatera att det numera anses fastslaget att det inte är förenligt med artikel 6 i Europakonventionen att någon under straffa nsvar åläggs att lämna uppgifter som avslöjar att han har begått ett brott och som kan användas som bevis i en kommande rättegång mot honom. När det är fråga om uppgifter av sådan art måste det därför anses att en rätt för den enskilde att vägra yttra sig under ed föreligger även i fall som avses i 6:5 andra stycket konkurslagen. K hade därför haft rätt att vägra beediga de ifrågavarande uppgifterna.s. 418
38.Fråga kvarstod då om omständigheterna var sådana att K enligt 15 :4 brottsbalken haft skälig ursäkt för att under ed medvetet ha lämnat oriktiga uppgifter. Högsta domstolen ansåg att eftersom åklagaren lagt ned åtalet mot K och hon frikänts 'på eget yrkande i tingsrätten var omständigheterna sådana att K får anses ha haft skälig ursäkt för sitt handlande. På grund av det anförda ogillades åtalet för mened.s. 418
39.Högsta domstolens dom följer Europadomstolens praxis och visar att rätten till tystnad numera kan anses vedertagen även i svensk rätt. En rätt till tystnad måste också anses omfatta en rätt att vägra beediga uppgifter som kan komma att användas mot personen ifråga. Domen visar också klart att konventionsrätt har företräde framför nationell rätt. En medveten överträdelse av svensk rätt har här godtagits med hänsyn till att en konventionsrättighet ansetts väga tyngre än intresset av att lagföra för mened i detta fall, låt vara med stöd av omständigheterna i fallet i övrigt.s. 418
40.Bevis och beviskrav 419s. 419