1.7.3.2.1. Allmänna iakttagelser I SkL preciseras inte närmare vem som har rätt att kräva skadestånd vid sak 5 § 1 mom. (jfr ordalydelsen i SkL 5 kap. 1 §).s. 81
2.158 Se t.ex. Kleineman s. 134 med hänvisning till Hellner, Skadeståndsrätt (4 uppl.) s. 49. Jfr även Prop. 1972:5 s. 451 f. Se även nedan kap. 7.3.4.2. vid not 279-280.s. 81
3.159 Se närmare t.ex. Kleineman s 32 ff. samt s. 38 om skillnaderna mellan de nordiska länderna.s. 81
4.160 Se t.ex. Agell, 32. NJM 1990 s. 100, Bengtsson, SvJT 1993 s. 382 f., Hoppu & Vihervuori s. 170, Kleineman s. 32 f. 236 skada. Sedan gammalt har man dock hos oss ansett att inte bara den skadade sakens ägare utan även den som innehar en mera begränsad sak- eller obligationsrätt (t.ex. pant- eller retentionsrättsinnehavare, samt låne-, lego- eller hyrestagare) bör kunna medges rätt till ersättning for den skada han lidit.161s. 81
5.Som jämförelse kan från utomnordisk rätt nämnas, att särskilt ameris. 82
6.kanska och engelska domstolar synes ha varit betydligt mera restriktivas. 82
7.i sagda hänseende.162 11 6t.3ex. det amerikanska fallet State of Louisianas. 82
8.ex rel. Guste v. M/V Testbank'^ tolkades »proprietary interest» som etts. 82
9.krav på kontroll över egendomen likställt med full äganderätt. Enbarts. 82
10.en kontraktuell rätt i förhållande till den skadade egendomen uppfylldes. 82
11.inte detta krav (»the bright-line rule»).164 1J6f5r t.ex. Leigh & Sillavan Ltd.s. 82
12.v. TheAliakmon Shipping Co. Ltd., där House of Lords anförde: Dens. 82
13.kränkte »must have had either the legal ownership or a possessory titles. 82
14.to the property concerned ... and it is not enough to have had onlys. 82
15.contractual rights in relation to such property which have been advers. 82
16.sely affected by the loss of or damage to it».166 Däremot anses någons. 82
17.»bright-line rule» numera inte längre gälla i det övriga Commons. 82
18.wealth. Det är dock delvis oklart hur långt ansvaret går.167 Under senare tid förefaller man emelletid kunna skönja en trend mot ett mera nyanserat och utvidgat ansvar vid sakskador. Inte bara bara mer eller mindre 161 Se t.ex. Hakulinen s. 352 f., Saxén, Skadeståndsrätt s. 69, idem, Adekvans s. 176 ff., Routamo s. 100 ff., Routamo & Hoppu s. 192 f., Wetterstein, Compensation s. 30. Jfr även från övrig nordisk rätt t.ex. Hellner, SvJT 1969 s. 332 ff., Kleineman s. 162 ff., särskilt s. 179 ff, Nygaard (5. utg.) s. 55 ff, Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 295 ff. 162 Se härom även t.ex. Bernstein s. 97 ff, Cane s. 21 ff, Fleming, Vanderbilt L. Rev. 1972 s. 43 ff., D. Howarth s. 27 ff., Markesinis & Deakin s. 105 ff, de la Rue & Anderson s. 444 ff., G. T. Schwartz s. 104 ff. 163 1985 AMC 1521 (5th Cir. 1985); cert. denied, 477 U.S. 903 (1986). 164 Se även Robins Dry Dock (ovan kap. 7.3.1. vid not 149) samt från senare rättsprax is t.ex. Lousville & Nashville R. Co. v. M/V Bayou Lacombe, 597 F.2d 469 (5th Cir. 1979) där en järnväg inte ansågs ha egendomsintresse i en bro som järnvägen hade nyttjat på basen av avtal, samt IMTT-Gretna v. Robert E. Lee SS, 993 F.2d 1193 (5th Cir. 1993) där avtal om hyra av en torrdocka inte medförde rätt till skadestånd. 165 [1986] A.C. 785. 166 [1986] A.C 785, 809. Se även t.ex. Candlewood Navigation v. Mitsui OSK Lines [1986] A.C. 1 där House of Lords ansåg att avtal om resebefraktning inte medför rätt för resebefraktaren att kräva skadestånd då fartyget skadats vid en kollision. Jfr t.ex. Spartan Steel & Alloys Ltd. v. Martin & Co. [1973] 1 Q.B. 27 (se nedan kap. 7.3.2.2. vid not 182). 167 Se t.ex. Gaskell, LMCLQ 1985 s. 81 ff, D. Howarth s. 43 ff., Markesinis & Deakin s. 107 ff, Owen, J. Mar. L. & Com. 1987 s. 180 ff, Wooder & Southcott, J. Mar. L. & Com. 1994 s. 448 ff. Särskilt Canadian National Railway Co. v. Norsk Pasific Steamship Co. [1994] 2 S.C.R. 2 här rönt uppmärksamhet. Se nedan kap. 7.3.2.2. vid not 188.s. 82
19.237 exklusiva, omsättningsbara rättigheter utan också intrång i olika bruksrättigheter synes numera ibland kunna medföra rätt till ersättning .168 Saxén talar om en »viss annan rätt över saken» som grund för ett skadeståndsberättigande.169 Det är dock inte lätt att se var gränserna för ansvaret går. Allmänt gäller att »ju större likhet den kränkte personens rätt och rådighet över saken har med ägarens rätt, desto större utsikt har han att få ersättning».170 *Men ju mindre stadigvarande, svagare och allmännare den kränktes rätt till saken är, desto sämre är ersättningsförutsättningama. Några gränsfall kan ge synpunkter på ansvaret. Samtliga fall nedan har gällt ersättning enligt reglerna för sakskada. 7.3.2.2. Några gränsfall Svårigheterna vid gränsdragningen mellan sakskada och ren förmögenhetsskada belyses bl.a. av ett antal rättsfall som berör inkomstförluster till följd av skadade elledningar. Från finsk rättspraxis kan man anföra HD 1994:94:s. 82
20.Fyra bolag hade förorsakats produktionsbortfall och extra igångsätt-s. 83
21.ningskostnader till följd av att en helikopter hade tömat mot en krafts. 83
22.ledning — som ägdes av en stad och ett annat bolag — varvid leds. 83
23.ningen gick av och produktionen vid de fyra bolagens fabriker stannades. 83
24.till följd av elavbrott. HD konstaterade att inte bara den skadade sakenss. 83
25.ägare utan även den som har en mera begränsad sakrätt (t.ex. pants. 83
26.eller nyttjanderätt) kan erhålla skadestånd för ekonomisk följdskada.s. 83
27.Mera oklart är däremot i vilken utsträckning skadestånd enligt reglernas. 83
28.för sakskada kan utges till också annan skadelidande. HD fann dock atts. 83
29.skadestånd enligt reglerna för sakskada i begränsad utsträckning kans. 83
30.medges även härutöver, närmast i fall där de skadade ledningarna is. 83
31.fråga om deras placering och syfte så nära ansluter sig till de pgas. 83
32.strömavbrottet skadelidande produktionsanläggningarna, att deras rätts. 83
33.till ledningen kan jämställas med nyttjanderätt.1 Någon dylik meds. 83
34.168 Se allmänt även t.ex. Sandvik & Suikkari s. 63. Jfr även om utvecklandet av egen domsbegreppet det numera klassiska bidraget av Reich, Yale L. J. (1964) s. 733 ff. Förfat taren konkluderar (s. 787) att »it is time to see that the "privilige" or "gratuity" concept, as applied to wealth dispensed by government, is not much different from the absolute right of ownership» T.ex. Harris, LQR 1995 s. 421 ff. anför att egendom har en dualistisk funk tion, eftersom begreppet täcker både bruk av saker och allokering av sociala välfärdskomponenter. Författaren menar dock att kärnan i egendomsinstitutet fortsättningsvis utgörs av »trespassory rules» och ägandeskap.s. 83
35.Saxén, Skadeståndsrätt s. 69. Jfr ovan kap. 7.3.2.1. vid not 161 anförda arbeten.s. 83
36.Saxén, Skadeståndsrätt s. 69.s. 83
37.HD hänvisade här till Saxén, Adekvans s. 178 ff., Hellner, SvJT 1969 s. 358 ff., samt HD 1960 II 127 (se strax nedan) och NJA 1966 s. 210 (se strax nedan). 238s. 83
38.nyttjanderätt jämställd rätt ansågs likväl inte föreligga med beaktandes. 84
39.av att den brustna ledningen utgjorde en del av det allmänna eldistribu-s. 84
40.tionsnätet, längs med vilket de fyra kärandeholagens fabriker inte enss. 84
41.var belägna. Härmed kan jämföras HD 1960 II 127 där en bil hade tömat mot en stolpe som uppbar ett elverk tillhöriga elledningar, varvid stolpen förstördes och strömtillförseln till två fabriker vid gatan avbröts. Bilföraren ansågs ansvarig för den inkomstförlust som strömavbrottet medförde för fabrikerna (trafik försäkringslagen gällde inte vid tidpunkten för skadefallet).172 Flera liknande rättsfall kan man även finna i övrig nordisk rätt:s. 84
42.NJA 1966 s. 210: En kraftledning som ägdes av ett företag som ingicks. 84
43.i en större koncern skadades genom vårdslöshet vid trädfällning, varvids. 84
44.strömmen bröts. Ledningens enda funktionen var att distribuera elektris. 84
45.citet till de andra i koncernen ingående företagen. De tre kärandebolags. 84
46.en ansågs ha ett konkret och direkt intresse i ledningen, varför de hades. 84
47.rätt till ersättning för inkomstförlust på grund av produktionsavbrott.173s. 84
48.NJA 1972 s. 598: En lokal lågspännmgsledningyorsö/yJe endasts. 84
49.en av ett bolagd ägdfastighet med ström, på vilken fastighet det fannss. 84
50.en av kärande hyrt bostadshus samt en ombyggd ladugårdsbyggnad varis. 84
51.denne bedrev hönseri. Under vintem fälldes genom vårdslöshet ett träds. 84
52.över ledningen varvid strömmen bröts och hönorna tog skada av köld.s. 84
53.Skadestånd utdömdes. Ansvar motiverades närmast med att lednings-s. 84
54.skadan var att anse som skada orsakad käranden själv. — Man hars. 84
55.framhållit att samma materiella utgång i målet även kunde ha uppnåttss. 84
56.genom att enbart betona att förlusten låg inom adekvansens ram.174s. 84
57.I NJA 1988 s. 62 utgick dock inte skadestånd för driftstopp trotss. 84
58.att den skadade elledningen endast försörjde kärande med ström.175 176s. 84
59.UfR 1962 s. 190 (Vestre Landsret): En elledning som ledde tills. 84
60.ett hönshus skadades, varvid strömmen bröts. Som en följd härav togs. 84
61.ett stort antal ägg i en äggkläckningsmaskin skada. Den som skadats. 84
62.elledningen ålades att ersätta skadan.s. 84
63.UfR 1959 s. 708 (Vestre Landsret) gällde en närmast identisks. 84
64.situation. Här ansågs dock skadan vara endast indirekt och inadekvat,s. 84
65.varför skadeståndstalan ogillades. I motsats till det det förra fallet leddes. 84
66.den skadade elledningen här inte direkt till kärande}16s. 84
67.UfR 1976 s. 82 (Hojesteret): En elledning skadades under gräv172 Jfr även HD 1948 14 där dock de skadade elledningarna ägdes av kärandebolaget. 173 Se om fallet t.ex. Hellner, SvJT 1969 s. 360 f., Kleineman s. 184 f. 174 Se Bengtsson, SvJT 1978 s. 516. Jfr Kleineman s. 186 ff. 175 Anderson, Trepartsrelationer s. 200 ff. anför att fallet kan förklaras med att de sär präglade relationer som utmärker 1966 och 1972 års fall saknades; se även nedan i not 181. 176 Fallen har kommenterats av Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 300.s. 84
68.239s. 84
69.ningsarbeten, varpå strömmen till två i närheten belägna fabriker bröts.s. 85
70.Fabrikerna tillerkändes rätt till ersättning för inkomstförlust på grunds. 85
71.av produktionsavbrott.177s. 85
72.Rt 1955 s. 872: Ett fartygs ankare skadade en i vatten utlagds. 85
73.elkabel som tillhörde ett elverk. Fartygsägaren ålades att utge ersättnings. 85
74.till en verkstad som till följd av händelsen drabbades av driftstopp ochs. 85
75.som ansågs ha ett konkret och närliggande intresse anknutet till kabelns. 85
76.i vattnet utanför verkstaden.178s. 85
77.Rt 1973 s. 1268: Under en militärmannöver bröt ett militärt flygs. 85
78.plan genom vårdslöshet en kraftledning och ett stort antal abonnenters. 85
79.blev utan ström. En fiskodlare krävde skadestånd av staten för skada tills. 85
80.följd av att en elektrisk pump hade stannat. Skadeståndstalan ogilladess. 85
81.då den nödvändiga närheten i orsaksförhållandet inte ansågs föreligga.s. 85
82.Skadan bedömdes vara avlägsen och indirekt, varför man fann att fisk-s. 85
83.odlaren låg närmare till att bära risken för skadan.179 I exempelvis motsvarande tyska rättsfall har kärandena ofta åberopat »Recht an eingerichten und ausgeübten Gewerbebetrib»180 som grund för ett skade ståndskrav. I de flesta fall dock utan att ha lyckats med kravet i BGH. Rätts läget är emellertid en aning svårtolkat. Ett skadestånd förefaller dock inte hel ler här vara uteslutet, förutsatt att skadan kan betraktas som mera närliggande och direkt.1811 exempelvis engelsk rätt förefaller »bright-line rule» ha utgjort ett effektivt hinder mot skadestånd i motsvarande situationer.182s. 85
84.177 Jfr även UfR 1973 s. 844 (Vestre Landsret) och UfR 1967 s. 699 (Vestre Landsret) där skadegöraren dock undgick ansvar närmast på basen av medvållande. Se om fallen t.ex. von Eyben & Norgaard & Vagner s. 227 f., Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 301.s. 85
85.178 Se även om fallet t.ex. Andersen s. 137 f, Nygaard (5. utg.) s. 364.s. 85
86.179 Se även om fallet t.ex. NOU 1982:19 s. 82, Nygaard (5. utg.) s. 364 f.s. 85
87.180 Se om detta rättsinstitut t.ex. BGB Kommentar s. 54.s. 85
88.181 I t.ex. 29 BGHZ 65 (1959) hade genom vårdslöshet vid grävningsarbeten en elled ning skadats. Elledningen försörjde endast kärandes fabrik med elektricitet, men kärande ägde inte ledningen. Till följd av ledningsskadan bröts strömmen och produktionen i fabri ken avstannade med inkomstförlust som följd. Kärandes skadeståndstalan mot den som hade skadat ledningen ogillades. Jfr situationerna i t.ex. 66 BGHZ 388 (1977) och NJW 1977 s. 2208 där skadeståndstalan likaså ogillades. Men se även 41 BGHZ 123 (1964) där en elledning som ägdes av ett elektricitetsverk skadades genom vårdslöshet vid trädfäll ning, varpå strömmen bröts till kärandes hönseri. Som följd härav skadades ett stort antal ägg i dennes äggkläckningsmaskin. Kärandes skadeståndstalan mot den som skadat led ningen bifölls. — I sist nämnda fall betonades av BGH, att produktionen här inte bara hade avbrutits utan att även kärandes egendom hade skadats. Situationen avvek därmed från de övriga nämnda fallena. Jfr även om detta rättsfall Andersson, Trepartsrelationer s. 194 med anknytning till svensk rätt. Andersson ifrågasätter lämpligheten av den svenska tolkningen.s. 85
89.182 Se t.ex. Spartan Steel & Alloys Ltd. v. Martin & Co. [1973] 1 Q.B. 27, där Court of Appeals fann att inkomstförlust pga skada på elledning som kärande inte ägde var ren 240 Också ingrepp i en etablerad och fast färdväg kan ibland medföra ersätt ningsskyldighet.183 Man kan dock även här förutsätta ett mera närliggande och direkt särintresse i färdvägen och att rätten att bruka denna utövas på mera stadigvarande basis. Från finsk rättspraxis brukar man här hänvisa till det äldre HD-avgörandet 1934 11 263,184 där ett eldistribuerande andelslag hade dragit en elledning över ett vatten nära en hamn på så låg höjd att ett fartyg inte kunde passera platsen. Andelslaget ålades att ersätta skada på grund av att lastningen av fartyget fördröjdes. De knapphändiga domskälen gör det svårt att se vad som uppbar avgörandet. Enligt min mening kan dock fallet betraktas som ett gränsfall. Ett ansvar torde numera följa av VL.185s. 85
90.I NJA 1945 s. 867 nekades ersättning under liknande omständigheters. 86
91.då kärande inte ägde annan rätt att begangna vattenområdet än dens. 86
92.som »grundar sig på områdets egenskap av allmän farled» (kurs här).s. 86
93.Jfr NJA 1971 s. 8 (hinder för sjöflygplan att landa på ett vattenområde).s. 86
94.I det vattenrättsliga avgörandet NJA 1958 s. 215 erhöll dock ens. 86
95.fastighetsägare innanför ett sund ersättning för intrång i förbindelsens. 86
96.med en sjö utanför sundet.186s. 86
97.I t.ex. UfR 1940 s. 117 (Vestre Landsret) hade ett fartyg genoms. 86
98.vårdslöshet kolliderat med en järnvägsbro. Ett annat fartyg krävdes. 86
99.därför ersättning för inkomstförlust till följd härav. Kravet förkastadess. 86
100.eftersom kärandes intresse i att kunna passera under bron »ikke er af ens. 86
101.sådan direkte art (kurs, här), at den omstasndighed, at broen som folges. 86
102.af [svarandes] påsejling af den ... har vaeret spasrret for gennemsejling,s. 86
103.kan pådrage de indstasvnte erstatningsansvar».s. 86
104.I UfR 1960 s. 932 (So- og Handelsretten) hade däremot etts. 86
105.fartyg seglat på en järnvägsbro som järnvägen hade rätt att användas. 86
106.enligt avtal. Järnvägens skadeståndstalan bifölls.187 188s. 86
107.Jfr t.ex. det kanadensiska rättsfallet Canadian National Railways. 86
108.Co. v. Norsk Pasific Steamship Cof™ där rätten att bruka en järnvägss. 86
109.bro ansågs utgöra ett skadeståndsrättsligt skyddat intresse; även oms. 86
110.järnvägen inte själv ägde den genom påsegling skadade bron och ävens. 86
111.om rätten att bruka bron inte baserade sig på avtal. — Typen av färdväg förmögenhetsskada som inte medförde rätt till skadestånd av den som skadat ledningen. 183 Se även t.ex. NOU1982:19 s. 83 f. med jämförelser till expropriationsersättningar. 184 Se t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 71, Routamo & Hoppu s. 193. 185 Se VL 11 kap. 3 § 4 och 6 punkterna samt härom t.ex. Pietilä, LM 1970 s. 785 ff. 186 Se närmare om dessa rättsfall t.ex. Andersson, Trepartsrelationer s. 240 ff. Se även Bengtsson, Allemansrätt s. 20. Jfr från norsk Hoyesterettspraxis t.ex. Rt 1971 s. 438 och Rt 1969 s. 1220. Se vidare t.ex. NOU 1982:19 s. 83 f., Bugge s. 393. 187 Se även om dessa fall t.ex. von Eyben & Norgaard & Vagner s. 227, Pagh, UfR B 1991 s. 122 f., Saxén, Skadeståndsrätt s. 71, Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 299 f. 188 [1994] 2 S.C.R. 2. Se om rättsfallet ovan kap. 7.3.2.1. vid not 167 anförda arbeten.s. 86
112.241s. 86
113.kan här möjligen tala för ett närliggande, direkt och stadigvarandes. 87
114.särintresse. I fall där samfärdseln mera allmänt har drabbats har skades. 87
115.stånd inte utdömts. Se t.ex. Administration de la Voie Maritime du St.s. 87
116.Laurent v. United Dominion Industries,™9 där skada på en klaffbro hins. 87
117.drade all sjö-, järnvägs- och vägtrafik.s. 87
118.Jfr från tysk rättspraxis t.ex. 55 BGHZ 153 (1971) där en kanals. 87
119.hade spärrats då en del av kanalen hade rasat samman. Rätten att färdass. 87
120.i kanalen ansågs inte utgöra ett sådant enskilt intresse som medfördes. 87
121.en rätt till ersättning av den som var ansvarig för raset. Går man ett steg vidare till allemansrätten är det givet, att möjligheterna att utöva denna rätt inte kan anses utgöra en sådan »viss annan rätt» som vid in trång häri medför rätt till skadestånd för den kränkte enligt reglerna för sak skada.1 1980 9Fråga är om typiska tredjemansskador.s. 87
122.Allemansrätten intar — med Bengtssons ord — »en säregen ställnings. 87
123.i rättsordningen, svårfattbar för utomnordiska jurister och inte så värsts. 87
124.lätt att få klarhet om ens för oss själva».191 Allemansrätten kan beskris. 87
125.vas som den begränsade rätt som var och en har att fårdas och tillfälligts. 87
126.uppehålla sig på annans fastighet oberoende av om fastighetsägaren hars. 87
127.samtyckt till detta.192 (Utanför Norden kännetecknas egendomsbegreps. 87
128.pet däremot ofta av olika regler om »trespass» etc. som utesluter ens. 87
129.dylik rätt.193) Häri inkluderas en rätt att plocka t.ex. bär och svamp (ses. 87
130.även HD 1920 d 114). För jakt och fiske gäller särskilda regler.194 Alles. 87
131.mansrätten kan även utnyttjas inom ramen för näring — exempelvis avs. 87
132.yrkesfiskare eller researrangörer. Gränserna för allemansrätten är docks. 87
133.oklara. Lagstiftningen är spridd195 och någon närmare positiv definitions. 87
134.av rättens innehåll finner man egentligen inte.196 Allmänt gäller atts. 87
135.189 [1993] R.R.A. 862 (Que. S.C.). Fallet har kommenterats av Wooder & Southcott, J. Mar. L. & Com. 1994 s. 449 f.s. 87
136.190 Se för finsk del t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 71. Se härtill t.ex. Prop. 1985/86:83 s. 40, Prop. 1969:28 s. 190 samt den utförliga redogörelsen i NOU 1982:19 s. 81 ff.s. 87
137.191 Bengtsson, SvJT 1985 s. 425.s. 87
138.192 Se t.ex. Bengtsson i Miljöbalken s. 145, Allemansrätt s. 14 f., Naturvårdslagen s. 35, Bjornvik, TfR 1999 s. 196, Honkanen s. 140, Hollo, Ympäristöoikeus s. 399, Laakso nen s. 28. Se från elt vattenrättsligt perspektiv t.ex. Fink s. 33 ff., Nygård s. 15 ff.s. 87
139.193 Se t.ex. Harris, LQR 1995 s. 421 ff. (se härom ovan kap. 7.3.2.1. vid not 168) samt om trespass t.ex. Prosser & Keeton s. 67 ff., 393 ff., Street s. 65 ff. Trespass är »actionable per se»; skadestånd kan krävas även om ingen påvisbar fysisk skada har uppkommit.s. 87
140.194 Se jaklagen (615/1993), särskilt 2 kap., samt fiskelagen (286/1982), särskilt 2 kap.s. 87
141.195 I finsk rätt mgår de viktigaste bestämmelserna om allemansrätten i VL 1 kap. 24-31 § samt i lagen om friluftsliv (606/1973). Se utförligt t.ex. Hollo, Ympäristöoikeus s. 399 ff. Kuusiniemi m.fl. s. 693 ff. samt Laaksonen.s. 87
142.196 Huvudsakligen har allemansrätten definierats endast negativt genom att ange de straffrättsliga gränserna för den allemansrättsliga befogenheten. Se t.ex. SL 24 kap. 1-2 242s. 87
143.fastighetsägaren har en viss toleransskyldighet, men han får inte tillfos. 88
144.gas oskälig störning eller men.19711.ex. HFD 1982 A II 99 ansågs atts. 88
145.arrangerandet av en motorbåtstävling inte föll inom allemansrätten. Exempelvis Saxén anför dock — med hänvisning till bl.a. HD 1934 II 263 (ovan) — att man brukar »skilja mellan rätt till förmåner av mera tillfällig natur och en s.k. kvalificerad allemansrätt (kurs, här), vilken kan leda till rätt till skadestånd, t.ex. för den som stadigt utnyttjar en rätt att använda vatten för båtfart».198 Saxén har därefter även illustrerat den kvalificerade allemansrätten med hänvisning till det norska rättsfallet RG 1967 s. 351 (Frostating lagmannsrett).1991 detta rättsfall var det fråga om att ett bolag i samband med anläg gandet av en kaj och en hamn olovligt hade dumpat betydliga mängder utgrävda jord- och stenmassor i en bukt. Till följd härav ödelädes »snurrevadfisket» i bukten. En fiskare krävde skadestånd för inkomstförlust på grund av detta. Skadeståndstalan bifölls även om fisket hade utövats på basen av allemansrätten.200 Lagmannsretten anförde (s. 360 f.):s. 88
146.»Lagmannsretten legger ... til grunn at [kärande] har drevet snurrevad-s. 88
147.fiske i Holsandbukten siden 1934 og at han etterhånden har ryddets. 88
148.bunnen for sten som hindret dette fiske. I sesongen mellom oktober ogs. 88
149.mai har han fisket jevnlig — nsermest daglig — i bukten, og inntektens. 88
150.av dette fiske har utgjort en betydelig del av hans inntekt... [Kärande]s. 88
151.har drevet dette fiske med en båt som er spesielt innrettet med dets. 88
152.formål for oye å brukes til snurre vadfiske. Han eier en fast eiendoms. 88
153.med strandlinje til Holsandbukten og bor således sserdeles günstig tils. 88
154.for å drive slikt fiske. Det er riktig at det fiske som [kärande] har utovets. 88
155.er et utslag av en allemannsrett, men lagmannsretten finner at [kärans. 88
156.des] fiske har vaert av en så lang varighet og en så stor fasthet at han hars. 88
157.hatt rimelig krav på å se det uforstyrret av den dumping av masse soms. 88
158.ganske unodig har odelagt mulighetene for å fortsette med den fiskes. 88
159.metode som [kärande] har anvendt. Man tillegger det ved bedommelsens. 88
160.også vekt at [kärandes] og de to andre snurrevadfiskemes fiske is. 88
161.Holsandbukten har vaert utovet alene av disse tre, og at dumpingen hars. 88
162.skadet snurrevadfisket alene.» § (hemfridsbrott) samt 28 kap. 14 § (om allemansrätten). 197 Se även t.ex. ovan kap. 6.2.3.10 vid not 273 om NJA 1996 s. 495. 198 Saxén, Skadeståndsrätt s. 71. Jfr även om HD 1934 II263 t.ex. Routamo & Hoppu s. 193, Wetterstein, Compensation s. 43 not 53. Se även Lowing, särskilt s. 76. 199 Se Saxén, Tillägg s. 395. 200 Hags tr om, Culpanormen s. 24 hänvisar till detta rättsfall för att illustera culpaansvaret som en kombination av allmänna risköverväganden och lagnormer. Skadan var här sådan att det inte ger mycket vägledning att fråga efter syftet med dumpningsförbudet. Jfr idem, TfR1980 s. 314, 322.s. 88
163.243 Situationen var här så speciell att det förefaller vara berättigat att tala om en sådan kvalificerad allemansrätt som bör kunna motivera ett skadeståndsberättigande. I fall där man endast har kunnat peka på ett lösare intresse i fisket har ersättning inte utdömts. Man kan här hänvisa till flera expropriationsrättsliga avgöranden.201 21 0t.2ex. Rt 1970 s. 1367 krävde sålunda Miljodistriktenes Fiskeriadministrasjon på allmänhetens vägnar ersättning för förlust av allmänhetens möjligheter att fiska fritt i mittpartiet av en sjö som inte var föremål för privat egendomsrätt. Ersättningskravet förkastades. »At kravet ble gjort gjeldende av en organisasjon på almenhetens vegen kunne ikke fore til en sterkere rettsbeskyttelse av fiskeretten»™ (kurs. här).s. 88
164.I t.ex. UfR 1988 s. 878 (Vestre Landsret) har åter en sportfiskeförening ge nom Dansk Sportfiskerforbund ansetts ha rätt att kräva ersättning med kostna derna för återställande av en oljeförorenad bäck. Här hade emellertid före ningen utplanterat den fisksom ödelädes av föroreningen. Föreningens intres se i att bäckens fiskbestånd bevarades ansågs därför åtnjuta skadeståndsrättsligt skydd, även om uttryckligt lagstöd härför saknades och trots att förening en inte innehade fiskerätt i den förorenade bäcken. I motiven till DaMskL anförs detta avgörande som ett exempel på att en lokal sportfiskeförening efter omständigheterna kan vara ersättningsberättigad, »selv om föreningen naeppe efter det traditionelle rådighedskriterium kunna anses for at hore til den erstatningsberettigede personkreds».203 Andersson anför åter att man inte kan godta en generell möjlighet att skapa sig en kvalificerad allemansrätt genom att lägga ned kostnader på någon annans egendom. Men i gränsfall kan enligt honom detta argument »vara tungan på vågen för ersättning, särskilt om de nedlagda kostnaderna även kan sägas gynna allmänna intressen».204 205s. 89
165.Som jämförelse kan från utomnordisk rätt nämnas, att i amerikansks. 89
166.rättspraxis sportfiskeföreningar inte har ansetts ha rätt till skadestånds. 89
167.för förlorade rekreationsmöjligheter i samband med t.ex. Exxon Valdezs. 89
168.olyckan år 1989. Detta bl.a. med hänvisning till att »they could alleges. 89
169.no private harm»™ Däremot har det i amerikansk rättspraxis utbildatss. 89
170.201 Se från Hoyesterett t.ex. Rt 1962 s. 163 och Rt 1969 s. 1220.s. 89
171.202 Detta avgörande omtalas även i NOU 1982:19 s. 82.s. 89
172.203 Se om fallet t.ex. Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 63 f. (där fallet genom felskrivning hänvisas till som UfR 1978), Andersson, Trepartsrelationer s. 239 f., von Eyben & Norgaard & Vagner s. 229, Pagh, Miljöansvar s. 469 f., Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 299.s. 89
173.204 Andersson, Trepartsrelationer s. 239 f. med hänvisning till även RG 1967 s. 351.s. 89
174.205 Se In re Exxon Valdez, 1995 AMC 1409 (D. Alaska 1993). Se även Alaska Sport Fishing Association v. Exxon Corp., 1994 AMC 2719 (9th Cir. 1994), ref. nedan kap. 7.5.3.3. vid not 496. Inte heller i t.ex. State of Louisiana ex. rel. Guste v. M/V Testbank, 244s. 89
175.en allmän princip om att yrkesfiskare har rätt till ersättning för inkomsts. 90
176.förlust. Men här är det fråga om ett undantag till »the bright-line rule»s. 90
177.som ett hinder för ersättande av ren förmögenhetsskada?06 7.3.2.3. Slutsatser Det är svårt att dra en skarp gräns mellan sakskador och rena förmögenhetsskador. Tendensen är att tolka tredjemansskador allt snävare. Samtliga ovan stående fall har gällt förlorad bruksnytta i form eller annan. Ersättning har utgått enligt reglerna för sakskada om skadelidande har kunnat peka på ett konkret och direkt intresse i saken. I rättspraxis har man bl.a. fäst vikt vid den skadelidandes geografiska närhet till den skadade saken. Också sakens syfte tillmäts stor betydelse. Ju allmännare intresse den skadade saken har tjänat desto svagare blir rätten till ersättning. Även om fråga är om ett allmänt intresse och kravet på geografisk närhet inte uppfylls, kan ibland kvalificerade omständigheter motivera att ersättning utgår enligt reglerna för sakskada. En sådan omständighet kan vara, att den skadelidande har brukat saken stadigva rande och mer eller mindre exklusivt. Också kostnader eller arbete som den skadelidande har lagt ner på saken kan ibland anses utgöra en kvalificerad omständighet, särskilt om den skadelidande härigenom samtidigt kan sägas ha gynnat ett allmänt intresse. Som nedan (kap. 7.5.2.) närmare skall framgå kan liknande bedömningar visa sig användningsbar i ett miljöperspektiv.22 0076s. 90