Rättsfall

NJA 1996 s. 495

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1996 s. 495

BibTeX

@misc{nja-1996-s-495,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1996 s. 495}},
  year         = {1996},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

8 hänvisningar i 4 artiklar · 8 stycken/fotnoter

Äganderätten, EU:s gröna giv och skogsbruket1 hänvisning

Katarina Hyltén-cavallius · SvJT 2026 s. 76–94 · 1 ställe

Äganderätten och de gröna näringarna, s. 78. 1 7 Lee, E., Pedersen, O. Restoring the Regulated: The EU’s Nature Restoration Law, Journal of Environmental Law, 2025 (03) Vol. 37, 75-96, s. 90. Se även skäl 31 i naturrestaureringslagen. 18 SOU 2025:21 — Miljömålsberedningens förslag om en strategi för hur Sverige ska leva upp till EU:s åtaganden inom biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändningssektorn (LULUCF). Örlander, G.,”Ersätt skogsägare som inte får bruka sin skog”, DN Debatt, 19 december 2025. Se förordning (EU) 2023/839 och den ursprungliga (EU) 2018/841. 19 Äganderätten och de gröna näringarna, s. 14. 20 Nergelius, J., De europeiska domstolarna och det svenska äganderättsskyddet, s. 38–39. 2 1 Åhman, K., Egendomsskyddet: äganderätten enligt artikel 1 första tilläggsprotokollet till den Europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna, s. 26. 22 Martinsson, C., Äganderätten och egendomsskyddet (del II av II), SvJT 2021 s. 418. 23 Särskilt om allemansrätten, se avhandlingen Åslund, Å., Allemansrätten och marknyttjande: studier av ett rättsinstitut, Linköpings universitet. Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, 2008. 24 Eka, A. m.fl., Regeringsformen: med kommentarer (2:a upplagan), Karnov, 2020, s. 155. 2 5 NJA 1996 s. 495 (Forsränning). Jfr Europadomstolens dom i Chassagnou et al. mot Frankrike (29.4.1999). 26 Prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor, s. 49. Se även åtgärder med stöd av miljöbalken (1998:808). 27 Äganderätten och de gröna näringarna, s. 54. 28 Se debatt avseende om den stärkta ersättningsnivån är väl avvägd mellan Bengtsson, B., Nya ersättningsfrågor i fastighetsrätten, SvJT 2010 s. 726. och Bonde, F., Professorskritik mot den nya reformen om förhöjd ersättning vid expropriation skjuter över målet, SvJT 2011 s. 202. 29 Äganderätten och de gröna näringarna, s. 14. 30 Warnling Conradson, W. m.fl., Statsrättens grunder (7:e upplagan), Norstedts Juridik, 2022, s. 218. 3 1 Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 32 Åhman, K. Regeringsfomen och Europarätten: Hur vissa av regeringsformens bestämmelser och deras tillämpning påverkas av EU-rätten och Europakonventionen, Norstedts Juridik, 2023, s. 38. 33 Danelius, H., m.fl. Mänskliga rättigheter i europeisk praxis (6:e upplagan), Norstedts Juridik, 2023, s. 702–703. Se Europadomstolens dom i James m.fl. mot Förenade kungariket (21.2.1986). 34 Cameron, I., An Introduction to the European Convention on Human Rights (9:e upplagan), Iustus, 2023, s. 156. 35 Danelius, H., m.fl. Mänskliga rättigheter i europeisk praxis (6:e upplagan), s. 703. 36 Åhman, K., Egendomsskyddet: äganderätten enligt artikel 1 första tilläggsprotokollet till den Europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna, s. 22. 3 7 Europadomstolens dom i Sporrong och Lönnroth mot Sverige, (23.9.1982). Danelius, H., m.fl. Mänskliga rättigheter i europeisk praxis (6:e upplagan), s. 736. 38 Åhman, K. Regeringsformen och Europarätten: Hur vissa av regeringsformens bestämmelser och deras tillämpning påverkas av EU-rätten och Europakonventionen, s. 46. 39 Bull, T., Sterzel, F., Regeringsformen: en kommentar (5:e upplagan), Studentlitteratur, 2023, s. 93. Se 11 kap. 14 § RF. 40 Ramaekers, E., European Union Property Law, Intersentia, 2013, s. 115 f. 41 Se exempelvis mål C-69/88, Krantz mot Ontvanger der Directe Belastingen, EU:C:1990:97, mål C-302/97, Konle, EU:C:1999:271, mål C-423/98, Albore, EU:C:2000:401, mål C-213/04, Burtscher, EU:C:2005:731. 4 2 Ramaekers, E., European Union Property Law, s. 108–110. 43 C-367/98, Kommissionen mot Portugal, EU:C:2002:326, p. 28. 44 Ramaekers, E., European Union Property Law, s. 111–112. 45 Mål C-182/83, Fearon mot Irish Land Commission, EU:C:1984:335, p. 7. Se även Förenade målen C-105/12–C-107/12, Essent m.fl., EU:C:2013:677 om nationella privatiseringsförbud av statligt ägda företag och tillämpligheten av artikel 345 FEUF och skyddet för den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63 FEUF. 46 Wollenschläger, F., Article 17(1): Right to Property, i Peers, S. m.fl., The EU Charter of Fundamental Rights – A Commentary, (2:a upplagan), Hart Publishing, 2021, s. 494–495. 47 Se exempelvis Mål C-370/23, Mesto Rimavská Sobota, EU:C:2024:972. 4 8 Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna, EUT C 303, 14.12.2007, s. 17–35. 49 Artikel 52(4) i stadgan. Mål C-44/79, Hauer v Land Rheinland-Pfalz, EU:C:1979:290, p. 17. 50 Se Mål C-617/10, Åkerberg Fransson, EU:C:2013:280, Mål C-368/95, Familiapress, EU:C:1997:325, Mål C-260/89, ERT mot DEP, EU:C:1991:254. 51 Mål C-235/17, Kommissionen mot Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), EU:C:2019:432. 52 Ibid. p. 82. 53 Ibid. p. 87–89 och p. 123–125. 5 4 Wollenschläger, F., Article 17(1): Right to Property, i Peers, S. m.fl., ”The EU Charter of Fundamental Rights – A Commentary”, (2:a upplagan), Hart Publishing, 2021, s. 508. Se även Cameron, I., An Introduction to the European Convention on Human Rights (9:e upplagan), s. 159. 55 Europadomstolens dom i Carbonara och Ventura mot Italien (30.5.2000), p. 67, samt Europadomstolens dom i Biozokat A.E. mot Grekland (9.10.2003), p. 29. Jfr Generaladvokat Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande i Mål C-235/17, Kommissionen mot Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), EU:C:2018:971, p. 180. 56 Wollenschläger, F., Article 17(1): Right to Property s. 510. 57 Jfr beslut i mål C-317/00, Invest, EU:C:2000:621, p. 60. 5 8 Mål C-258/14, Florescu m.fl., EU:C:2017:448, Mål C-223/19, YS, EU:C:2020:753, Wollenschläger, F., Article 17(1): Right to Property, s. 515. 59 Mål C-44/79, Hauer v Land Rheinland-Pfalz, p. 17. 60 Förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P. – Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, EU:C:2008:461. 61 De Vries, S., Neergaard, U., Recalibration of EU Internal Market Law Paradigms in Light of the EU Green Deal, WP 1-2025, s. 4 skriven för ‘Greening Europe and the Rule of Law: Opportunities for and limits to EU’s Legal Power’, Edward Elgar, (2025 kommande), Wollenschläger, F., Article 17(1): Right to Property, s. 517. 62 Se t.ex. mål C-2/90, Kommissionen mot Belgien (Walloon waste), EU:C:1992:310, Mål C-379/98, PreussenElektra, EU:C:2001:160. 63 De Vries, S., Neergaard, U., Recalibration of EU Internal Market Law Paradigms in Light of the EU Green Deal, WP 1-2025. 64 Ibid. Se även Towards a Fundamental Rights-Compliant European Green Deal, European Union Agency for Fundamental Rights, (rapport) 2025. 6 5 Jfr med Europadomstolens dom i Verein KlimaSeniorinnen Schweiz m.fl. mot Schweiz (9.4 2024). Krämer, L., Badger, C., Krämer’s EU Environmental Law, 9:e upplagan, Hart Publishing, 2024, s. 137–138. 66 De Vries, S., Neergaard, U., Recalibration of EU Internal Market Law Paradigms in Light of the EU Green Deal, s. 13. 67 Langlet, D., Mahmoudi, S., EU Environmental Law and Policy, Oxford University Press, 2016, s. 105 f. 6 8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter, om ändring av direktiv (EU) 2020/1828 och förordning (EU) 2023/1542 och om upphävande av direktiv 2009/125/EG (Text av betydelse för EES), EUT L, [2024]1781/1, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (Text av betydelse för EES) EUT [2023] L 191/1, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1799 av den 13 juni 2024 om gemensamma regler för att främja reparation av varor och om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiven (EU) 2019/771 och (EU) 2020/1828 (Text av betydelse för EES) [2024] EUT L 1799/1. 69 De Vries, S., Neergaard, U., Recalibration of EU Internal Market Law Paradigms in Light of the EU Green Deal, s. 11. 70 Se analysen av Purnhagen, K. P., The increasing overlap of agricultural, free movement and competition law in the EU, European Law Review, 46 (1), 2021, s. 20–36. 71 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar, EUT L 20, 2010, s. 7–25 (som kodifierade Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar). Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, EGT L 206,1992, s. 7–50. 72 https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/skyddad-natur/olika-formerav-naturskydd/natura-2000-omraden/ (senast besökt 2024-12-18). 7 3 Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2024/1991 av den 24 juni 2024 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869. 74 Reese, M., The EU’s New Nature Restoration Law – Now for Implementation!, Journal for European Environmental & Planning Law, 21, 2024, s. 361–364. 75 De Sadeleer, Nicolas, Implementing the European Green Deal: A Long and Winding Road, Weekend Editon No 226, EU Law Live, 2025. 76 Naturvårdsverket (2024) Nationell strategi för formellt skydd av skog — Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens reviderade nationella strategi för formellt skydd av skog, Rapport 7168, ISBN 978-91-620-7168-4. 77 Prop. 2021/22:58 Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund. 7 8 Mål C-399/11, Melloni, EU:C:2013:107. De Witte, B., Article 53: Level of Protection, i Peers, S. m.fl., ‘The EU Charter of Fundamental Rights – A Commentary’, (2:a upplagan), Hart Publishing, 2021, s. 1683–1684. 79 Artikel 264 FEUF jämte Artikel 51(1) i EU-stadgan. Se Generaladvokat Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande i Mål C-235/17, Kommissionen mot Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), p. 68. Jfr med Mål C-236/09, Association Belge des Consommateurs Test-Achats m.fl., EU:C:2011:100. 80 Åhman, K., Egendomsskyddet: äganderätten enligt artikel 1 första tilläggsprotokollet till den Europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna, s. 24. 81 Ibid. s. 33. 82 Soininen, N., Huhta, K., Vesa, S., The Rule of Law and the EU Green Deal – uneasy interactions between legal instruments and the legal systemic landscape, skriven för ‘Greening Europe and the Rule of Law: Opportunities for and limits to EU’s Legal Power’, Edward Elgar, (2025 kommande). 8 3 Mål C-399/11, Melloni, och mål C-11/70, Internationale Handelsgesellschaft, EU:C:1970:114. 84 Nergelius, J., De europeiska domstolarna och det svenska äganderättsskyddet, s. 51. 8 5 Soininen, N., Huhta, K., Vesa, S., The Rule of Law and the EU Green Deal – uneasy interactions between legal instruments and the legal systemic landscape.fotnot 16 · s. 79

Skadestånd vid brott mot regeringsformen?1 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2011 s. 605–629 · 1 ställe

Jfr SOU 2010:87 s. 303 f med hänvisningar till vissa domar av Europadomstolen. 1 1 Se närmare SOU 2008:125 s. 435 ff, 443 ff med hänvisningar. Jfr även Bengtsson i 21 uppsatser s. 187 ff, 215 ff med ytterligare hänvisningar. Frågan har till en del lösts genom tillägg av ett tredje stycke i 2 kap. 15 § RF; se dock Bengtsson i SvJT 2010 s. 727 f. 12 Skulden kan vara svår att placera närmare; det måste vara sällsynt att man kan förebrå riksdagens ledamöter någon oaktsamhet i sådana fall, såvida beslutet inte direkt gått emot den juridiska expertisen, t.ex. Lagrådet. Vanligare kan det bli att juristerna i departementet eller i riksdagsutskottet brustit i noggrannhet eller omdöme eller att politikerna i departementet inte tagit vederbörlig hänsyn till att en lagstiftning är juridiskt tvivelaktig. 13 I fråga om tillämpningen av 3 kap. 2 § SkL i NJA 2005 s. 462 skymtar dock ett sådant resonemang, jfr s. 494 f. 14 Jfr SOU 2010:87 bl.a. s. 155 f med hänvisningar och s. 326 f. 1 5 Jfr SOU 2010:87 s. 321. 16 Hur HD ser på frågan om konventionskränkningar i sådana fall är dock oklart. 17 Jfr 7 nedan, bl.a. om tillämpningen av 2 kap. 15 § RF. 18 Jfr om betänkandets ståndpunkt SOU 2010:87 s. 319 ff, 424 ff, 476, 19 Jfr Bengtsson & Strömbäck, a.a. s. 398 f. 2 0 Se SOU 2010:87 s. 461 f och Bengtsson & Strömbäck, a.a. s. 141. 21 Jfr prop. 1972:5 s. 336 ff. 22 Se SOU 2010:87 s. 462 f. Jfr Jan Kleinemans kritik av regeln i 3:7 SkL i Kontrakts- och skadeståndsätt (2011) s. 539 ff. 2 3 Se t.ex. Ds 2007:10 s. 41 ff, 53 ff med hänvisningar och Mårten Schultz, Kränkning (2008) bl.a. s. 26 ff med ytterligare hänvisningar. 24 Se SOU 2010:87 s. 377 ff. 25 Se Bull & Sterzel, a.a. s. 62. 2 6 Se prop. 2009/10:162, särskilt s. 66. Man kan diskutera om denna beskrivning är riktig, men den visar i vart fall hur regeringen velat se på ersättningen. Jfr Bengtsson i SvJT 2010 s. 730 f. 27 Jfr Crafoord, a.a. s. 1063. 28 Se Bull & Sterzel, a.a. s. 45. Uttalandet tar dock knappast sikte på bedömningen av skadeståndsfrågor. 2 9 Jfr om motsvarande problem vid ansvar enligt SkL uttalanden av HD i NJA 2010 s. 8. 30 Jfr SOU 2010:87 s. 321, där situationer av detta slag nämns som exempel på skadeståndsgrundande överträdelser av Europakonventionen; som formaliafel nämns situationen i NJA 2007 s. 584, som brister i handläggningen situationen i NJA 2007 s. 862 (enligt minoritetens bedömning). 31 Se t.ex. Bengtsson & Strömbäck, a.a. s. 109 ff med hänvisningar till litteratur och rättspraxis. 3 2 Jfr Bull & Sterzel, a.a. s. 100 f. 33 Jfr avsnitt 11 nedan. 3 4 Prop. 2009/10:80 s. 250. 35 Jfr prop. 2009/10:80 s. 183 f. 36 Rättsfallet har särskilt åberopats av Crafoord, se SvJT 2009 s. 1064 f, för att illustrera behovet av en reform på området. 3 7 I detta fall kan knappast tillämpningen av Europakonventionens liknande regler i art. 5 ge ledning; bestämmelserna talar här om ”utan dröjsmål” eller ”snabbt”. 38 Jfr Bull & Sterzel, a.a. s. 84 f. — Någon gång kan dock retroaktivitetsbegreppet vålla svårigheter; varken regering eller riksdag kanske uppfattade lagstiftningen som retroaktiv. 39 Märk dock att culpabedömningen kan vara strängare, jfr 3 ovan. — Se om paragrafen SOU 2008:125 s. 426 f, Bull & Sterzel, a.a. s. 85 f. Märk att den har större räckvidd än art. 6 i Europakonventionen (bl.a. avser den också skatteprocessen). 4 0 Regeln anses få verkan också mellan enskilda (se Bull & Sterzel, a.a. s. 88 med hänvisning till AD 2003 nr 46). 41 Jfr Bengtsson i 21 uppsatser s. 215 ff och Bengtsson & Strömbäck, Skadeståndslagen, En kommentar (4 uppl. 2011) s. 111. 42 Jfr Bengtsson & Strömbäck, a.a. s. 111. 43 Jfr Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp I (1986) s. 128 ff. 44 Märk att RF:s bestämmelse inte kräver ”respekt” för egendomen; här går skyddet alltså mindre långt än enligt konventionen. 45 Jfr Bull & Sterzel, a.a. s. 90. 46 Jfr NJA 1996 s. 495. 4 7 Det är dock tänkbart att upphovsrätt på grund av något misstag inskränks genom en förordning, inte genom lag. 48 Se prop. 1993/94:117 s. 20 ff. 49 Jfr Bull & Sterzel, a.a. s. 93 f: skolplikt måste finnas i någon form men den kan regleras på olika sätt utan att grundlagsbestämmelsen aktualiseras. 50 Se prop. 2009/10:80 s. 192 och Bull & Sterzel s. 49. 51 Se Bengtsson, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen (2 uppl. 1996) s. 131 f och NJA 2010 s. 8. 5 2 Möjligheterna att döma ut skadestånd redan av det skälet att ett beslut inte präglas av saklighet och opartiskhet torde dock vara begränsade, ifall reglerna i övrigt ger myndigheten viss frihet att besluta. Jfr om tillsättning av lärare NJA 2008 s. 990, där talan ogillats. 5 3 Se också art. 2 i protokoll nr 7 (Rätt till överklagande i brottmål). 5 4 Just 2 kap. 15 § 2 st. är ju formulerad efter mönster av lagregler i bl.a. tidigare plan- och bygglag och den numera upphävda naturvårdslagen, något som bör beakt as när man bestämmer innebörden av ”avsevärt försvårande av pågående markanvändning” och ”betydande skada”. 55 Se om det sagda Bengtsson, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen (2 uppl. 1996) s. 108 ff. 5 6 Jfr bl.a. SOU 2010:87 s. 388 ff. 57 Se SOU 2010:87 s. 356 (bl.a. frustration, oro, maktlöshet och stress). 58 Jfr Ds 2007:10 s. 41 ff med hänvisningar, där det också framhålls att ideellt skadestånd synes uppskattat både i massmedia och bland politiker. 5 9 I särskild grad gäller naturligtvis detta, om redan en avvikande bevisvärdering eller en avvikande tillämpning av en skönsregel skulle kunna bedömas som ett grundlagsbrott (jfr 3 ovan). 60 Jfr Håkan Anderssons välgrundade betänkligheter mot tendenserna i denna riktning, Tidskrift utg. av Juridiska föreningen i Finland 2007 särskilt s. 391, 409 ff. 6 1 Jfr Bull & Sterzel, a.a. s. 45 f. 6 2 I och för sig torde det inte vara uteslutet att ställa upp samma krav på skada av betydelse i båda fallen, t.ex. med följande förenklade lagtext (där bestämningen av ”annan skada” möjligen kan anses förenlig med konventionen): ”Staten eller en kommun ska ersätta 1. personskada .....och 2. annan skada som uppkommit till följd av överträdelsen, om skadan innebär olägenhet av betydelse eller lidande för den skadelidande. Vad som sägs i första stycket gäller också … konventionen.” 6 3 Det avsteg som NJA 2007 s. 584 synes innebära från principen i fråga (jfr Håkan Andersson, a.a. s. 412 ff) kan möjligen förklaras med att utformningen av art. 8 i Europakonventionen, som ju saknar motsvarighet i RF. 64 I NJA 2010 s. 112 åberopade parten utom 3 kap. 2 § SkL bara Europakonventionens regel om egendomsskydd. 65 Jfr Bull & Sterzel, a.a. s. 84 f. 66 Att det allmänna eftersätter en obligatorisk kontroll (ett ganska praktiskt skadefall; jfr NJA 1984 s. 340 I–III) lär knappast kunna uppfattas som någon överträdelse av en rättighet; inte heller vägrat tillstånd till viss verksamhet, felaktigt meddel at tillstånd som går ut över tredje man (jfr NJA 2002 s. 94) eller skadligt meddelande angående viss verksamhet (jfr NJA 1987 s. 535; 2 kap. 17 § RF omfattar inte detta fall).fotnot 10 · s. 608

Miljöskadeansvar - en skadeståndsrättslig studie med särkild hänsyn till ansvarsmotiv, miljöskadebegreppet och ersättning för skada på miljön3 hänvisningar

Björn Sandvik · 2002, s. 1–2008 · 3 ställen

Miljöbalkens återverkningar3 hänvisningar

Bertil Bengtsson · 2001, s. 1–232 · 3 ställen