Kapitel 7. Skadeståndsrättsligt skyddade intressen

UTGÅNGSPUNKTERNA

1.Ovan i kapitel 6 redogjordes för miljöskadebegreppet utgående från skadeor­ sakernas karaktär. Härvid konstaterades inledningsvis att skadeorsakernas karaktär endast utgör en del av miljöskadebegreppet. För att en miljöskada skall vara skadeståndsrättsligt relevant bör härtill den uppkomna skadan självfallet vara ersättningsgill. Det samlade miljöskadebegreppet far sålunda ses som en kombination av skadeorsakernas karaktär å ena sidan, samt stadganden och principer som påverkar skadans ersättningsbarhet å andra sidan.1 Som ett centralt häri ingående led fästs i detta kapitel huvuduppmärksamheten vid utvecklingen av miljöskadebegreppet på basen av ersättningsgilla typer av skador, de skadeståndsrättsligt skyddade intressena. I såväl inom- som utomkontraktuell skadeståndsrätt gäller som en prin­ cipiell utgångspunkt, att den som är skadeståndsansvarig skall ersätta skadan till fullo. Den skadelidande skall i möjligaste mån försättas i samma ställning som han hade före skadefallet.2 Basschemat för skadeberäkningen följer allt­ jämt tysken Mommsens läror från medlet av 1800-talet.3 Vid skadeberäkning­ en utgår man från det hypotetiska händelseförloppet, den situation som utan skadefallet skulle ha förelegat, och det faktiska händelseförloppet, den situa­ 1 Se ovan kap. 6.1. vid not 27-28. 2 I exempelvis engelsk rätt citeras ofta Lord Blacbums kända anförande i det äldre rättsfallet Livingstone v. Rawyards Coal Co. (1880) 5 App.Cas. 25, 39: Skadeståndet skall så långt som möjligt motsvara »that sum of money which will put the party who has been injured, or who has suffered, in the same position as he would have been if he had not sustained the wrong for which he is now getting his compensation or reparation». Se t.ex. Clerk & Lindsell s. 254, Markesinis & Deakin s. 691, McGregor s. 7 f., Street s. 73. Se även från senare rättspraxis t.ex. Murray v. Lloyd [1990] 2 All ER 92. 3 Mommsen s. 40 ff. Se även t.ex. Hellner, TfR 1966 s. 291 ff. för en översikt av utvecklingen i tysk rätt.s. 54

2.209 tion som faktiskt existerat. En skada föreligger om en jämförelse mellan hän­ delseförloppen utvisar att det senare är ofördelaktigare för den kränkte. En tillämpning av denna s.k. differenslära medför dels att den skadelidande bör erhålla full ersättning för sina skador, dels att skadan inte får leda till att han gör en vinst på skadegörarens bekostnad; det s.k. berikandeförbudet? I den miljöskaderättsliga debatten väljer man numera ofta att tala i termer av prin­ cipen om att förorenaren skall betala (»polluter pays»-principen) som ett ut­ tryck för i stort sett samma resonemang som ovan.54s. 54

3.Principen om »full» ersättning — eller »polluter pays»-principen — kon­ struerad enligt detta schema är dock endast en mycket grov utgångspunkt, som t.o.m. kan beskyllas för att vara både missvisande6 och ojuridisk.71 prak­ tiken måste det ske en begränsning och standardisering av ersättningen genom olika juridiska metoder. Miljöskadorna skiljer sig i detta avseende inte från andra skador.8 Eftersom det är karaktäristiskt för miljöskador att dessa kan an­ ta synnerligen omfattande proportioner — geografiskt och tidsmässigt såväl som i förhållande till de intressen som drabbas9 — kunde man i själva verket även hävda, att olika metoder för att begränsa ansvarets omfattning här kan komma att få accentuerad betydelse.s. 55

4.Begränsningarna är av varierande art och styrka.10 1M1an har att göra med en glidande skala från i högsta grad abstrakta och elastiska metoder med adekvansläran som ett typexempel,” till mera schematiska gränser för ansvarets. 55

5.4 Litteraturen är riklig. Se exempelvis Andersson, Skyddsändamål s. 299 f., Clerk & Lindsell s. 254 ff., Dobbs s. 210 ff., Eörsi & Labady s. 81, Hakulinen s. 313 ff., Hellner, Skadeståndsrätt s. 357 ff., idem, TfR 1966 s. 290 ff., Hemmo, Sovittelu s. 10 ff, Iversen s. 115 ff., Kivimäki & Ylöstalo s. 398 f., Lange s. 162 ff, Markesinis & Deakin s. 691 ff, McGregor s. 7 ff, Mommsen s. 40 ff, Rodhe s. 467 ff, idem, Lärobok s. 207 ff, Roos, Ersättningsrätt s. 33 ff, Rotamo & Stahlberg (4 uppl.) s. 278 ff., Sandvik s. 145 ff, Saxén, Skadeståndsrätt s. 268 f, Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 217 ff., idem, Sveda s. 3, 139 f, Stoll, Int. Ene. Comp. L. XI/2, bl.a. paras 8-12, 8-22, 8-27, Street s. 72 f., Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 137 f, 339 f, Wetterstein, Globalbegränsning s. 11 f.s. 55

6.5 Se ovan kap. 5., särskilt kap. 5.1. och kap. 5.5.1.s. 55

7.6 Se Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 218.s. 55

8.7 Se Rodhe s. 468.s. 55

9.8 Jfr härvid ki itiken mot miljöskaderegimen hos t.ex. Cane, J. Envtl L. 2001 s. 3 ff, som vill driva detta synsätt särskilt långt.s. 55

10.9 Se närmare t.ex. Bugge s. 372 f.s. 55

11.10 Se även närmare om de olika modifikationerna av principen om »full» ersättning t.ex. den sammanfattande översikten i Routamo & Ståhlberg (4 uppl.) s. 280 ff.s. 55

12.11 Saxén, Adekvans s. 12 anför träffande att man med en viss överdrift kunde säga, att de flesta av de i teorin uppställda adekvansreglema är godtagbara. »De är nämligen med 210 i form av exempelvis beloppsmässiga begränsningar.12 En mera svårrubbad om än inte undantagslös grundsats har vidare t.ex. varit, att endast den som direkt lider skada har rätt till ersättning. S.k. tredjemans skador ersätts som en huvudregel inte.13 Av särskilt intresse i detta sammanhang är ytterligare att vissa skador på grund av sin typ har ansetts vara sådana att de inte medför en rätt till ersättning. Sålunda har man av tradition i allmänhet förhållit sig restriktivt till tanken om ersättning för s.k. ideella, eller icke-ekonomiska, immateriella skador.14 Den skadeståndsrättsliga utgångspunkten i SkL är att en rätt till ersättning för ideell skada endast erkäns i förhållande till person­ skador och vissa brott (brott mot frihet, ära, hemfrid eller liknande).15 Här är det alltså skadetypen i sig som begränsar ersättningsbarheten, inte exempelvis avståndet mellan det skadeorsakande beteendet och skadan. Och så vidare. Det är emellertid ofta — om inte omöjligt — så åtminstone förenat med stora svårigheter att inordna miljöskadorna i detta system. Skadebilden präglas här inte sällan av olika ideella element som dessutom kan vara av ett närmast allmänt intresse.16 Sådana skador låter sig endast svårligen hanteras av den traditionella, individorienterade skadeståndsrätten, som har anpassats till att skydda enskilda intressen utgående från klassificeringen av skador som per­ sonskador, sakskador och rena förmögenhetsskador.17 Till detta kommer att exempelvis tillvaratagandet av ett allmänt miljöintresse i form av skadebegränsande åtgärder eller reparation av skadan även kan uppfattas som typiska tredjemansskador.18 Det är heller inte ovanligt att särskilt föroreningar kan nödvändighet så vagt formulerade, att de i ett konkret fall kan tas som stöd såväl för ett in­ tagande från skadeståndsansvar som för ett ansvarsåläggande.» 12 Se ovan kap. 4.4.3. vid not 171-175 om beloppsmässiga ansvarsbegränsningar och om kritiken mot dessa. 13 Se utförligt Andersson, Trepartsrelationer, samt härtill t.ex. Eger Mollestad, LoR 2001 s. 490 ff, Hellner, Skadeståndsrätt s. 362 ff., Kleineman s. 180 ff., Lange s. 452 f., Markesinis & Deakin s. 105 ff, Nygaard (5. utg.) s. 358 ff, Saxén, Skadeståndsrätt s. 62 f., Sisula-Tulokas, Sveda s. 229, Vinding kruse, Erstatningsretten s. 290. 14 Se närmare härom nedan kap. 7.4. 15 Se SkL 5 kap. 2, 4a och 6 §. Ersättning för ideell personskada och själsligt lidande har särskilt under senare år varit föremål för tämligen livlig debatt. Diskussionen har i huvudsak gällt själva ersättningsnivån och de s.k. tredjemansskadoma. Se närmare härom Sisula-Tulokas, Sveda, särskilt s. 177 ff. och 227 ff. Se även för exempelvis svensk rätts del t.ex. Ekstedts undersökning om ideellt skadestånd för personskada. Härtill kan hänvisas till den internationella översikten i Oldertz & Tidefelt (eds) s. 91 ff. 16 Se allmänt t.ex. Sandvik, JT 1996-97 s. 394 f. 17 Jfr t.ex. SvHD:s argumentering i NJA 1995 s. 249 (ref. nedan kap. 7.5.2.2.). 18 Se även t.ex. Andersson, Trepartsrelationer s. 244 ff.s. 55

13.211 orsaka betydande ekonomiska förluster, exempelvis för sådana intressen som är baserade på allemansrättsligt nyttjande av naturresurser i näringsverksam­ het. En strikt tillämpning av skadeståndsrättsliga grundsatser kan emellertid också här leda till att ersättning nekas med hänvisning till att fråga endast är om ett icke ersättningsbart tredjemansintresse (se för finsk rätts del den s.k. spärregeln i SkL 5 kap. 1 §).19s. 56

14.Redan det ovan sagda visar, att även om förutsättningarna för ett ansvarsåläggande i övrigt över huvud taget föreligger,20 så kan den traditionella synen på skadeståndsrättsligt skyddade intressen medföra att många skador orsakade genom miljöstörningar inte är ersättningsbara. Den skadeståndsrättsliga termi­ nologi och systematik som grundlädes långt bakåt i rättshistorien avsåg heller aldrig att försöka tillhandahålla en modell anpassad för den skadebild som är kännetecknande för dagens miljöskador.s. 57

15.Särskilt i den internationella skadeståndsrättsliga doktrinen har emellertid sedan länge förts en stundtals livlig rättspolitisk debatt om behovet av ett mera nyanserat miljöskadebegrepp.21 Under senare tid har det även i lagstiftning och rättspraxis skett en gradvis men klar utveckling i riktning mot att accepte­ ra en allt mera vidgad krets av ersättningsgilla typer av miljöskador.22 Det är i synnerhet ett antal internationellt uppmärksammade miljöolyckor av kata­ strofkaraktär som har pekat på behovet av nytänkande och reformer. Ambi­ tionen i detta kapitel är att i korthet belysa bakgrunden till denna rättsutveck­ ling, samt att på några mera centrala punkter närmare analysera resultaten av utvecklingen i förhållande till vad som följer av traditionell skadeståndsrätt.s. 57

DEN SENARE RÄTTSUTVECKLINGEN

De första konventionerna — atomskadeansvaret

1.Atomskadorna blev det första föremålet för ansvarsreglering på internationell nivå. Först ut på arenan var Convention on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy (Pariskonventionen), vilken antogs inom ramen för OECD den 27 juli 1960. Konventionen tillkom under en tid då fredligt utnyttjande avs. 57

2.19 Se närmare härom nedan kap. 7.3.3.s. 57

3.20 Se särskilt ovan kap. 5.4.2.5 om skadeståndsinstitutets närmast obefintliga betydel­ se i förhållande till miljöskador pga diffus kausalitet.s. 57

4.21 Delar av derma debatt har berörts redan ovan i kap. 5.s. 57

5.22 Se även t.ex. Sandvik & Suikkari s. 57 ff. för en sammanfattande översikt. 212 kärnenergi knappt hade inletts. Atombombningarna av Hiroshima och Naga­ saki år 1945 samt kämvapenprovsprängningama under 1950-talet, hade emel­ lertid redan då tydligt demonstrerat den massförstörelsepotential som är för­ knippad med kärnenergi och atomskadornas särdrag.23 Av ingressen till Pa­ riskonventionen kan man utläsa att det upplevdes som viktigt att trygga en adekvat och skälig ersättning för de personer som lider skada på grund av atomolyckor.24 Pariskonventionen följdes år 1963 av Convention on Civil Liability for Nuclear Damage (Wienkonventionen), vilken antogs inom ramen för det internationella atomenergiorganet IAEA.s. 57

6.Medan Pariskonventionen utgör endast en regional konvention för Västeuropa, ärs. 58

7.Wienkonventionens tillämpningsområde i princip globalt. Tanken var även att des. 58

8.stater som ratificerat Pariskonventionen inom sinom tid skulle ansluta sig också tills. 58

9.Wienkonventionen. Detta visade sig emellertid vara omöjligt, eftersom en dyliks. 58

10.anslutning skulle ha lett till vissa konflikter till följd av samtidig tillämpning avs. 58

11.båda konventionerna. Ingen stat har därför anslutit sig till båda konventionerna. Års. 58

12.1987 utarbetade dock en av OECD:s atomenergiorgan (NEA) och IAEA tillsatts. 58

13.arbetsgrupp ett s.k. samprotokoll (joint protocol) som förenar de båda konventio­s. 58

14.nerna och som antogs vid en diplomatkonferens i Wien år 1988. Enligt samproto-s. 58

15.kollet är innehavaren av en atomanläggning på ett område som hör till en stat soms. 58

16.är ansluten till endera Paris- eller Wien konventionen skadeståndsansvarig förs. 58

17.skador som uppkommer på territoriet till en stat som är part i den andra konven­s. 58

18.tionen och samprotokollet. Samtidigt definieras i samprotokollet vilketdera kon-s. 58

19.ventionsarrangemang som skall tillämpas.2 Enligt Pariskonventionens art. 3(a) ersätts »damage to or loss of any person» (kurs, här),26 samt härtill »damage to or loss of any property» (kurs, här) med undantag för egendomsskador som drabbar själva anläggningen och där befin­ tlig egendom som är avsedd att användas i samband med anläggningen (s.k. »on-site-property»).27 Också Wienkonventionen följer i art l(k)(i) samma 23 Se även t.ex. Ståhlberg s. 46 med vidare hänvisningar. Jfr härtill t.ex. Sainio, LM 1960 s. 773 ff. om motiven för grundandet av det internationella atomenergiorganet IAEA (International Atomic Energy Agency). Se även om bakgrunden till Pariskonventionen t.ex. Gomard, UfR B 1958 s. 197 ff. och i korthet t.ex. Suontausta, LM 1973 s. 67, 69. 24 »The Governments ... Desirous of ensuring adequate and equitable compensation for persons who suffer damage caused by nuclear incidents». 25 Se närmare t.ex. Reg.prop. 1994:10 s. 1, 11 ff. och OECD, Nuclear Legislation s. 9, samt härtill t.ex. Lopuski s. 14 ff., Ståhlberg s. 54 f., Suikkari s. 474 f. 26 Också personskador som t.ex. drabbar anläggningens egna arbetstagare förefaller kunna ersättas inom ramen för denna skrivning. Jfr Reg.prop. 1972:41 s. 17 om tolkningen av AtomAnsvL. Ansvaret går på denna punkt längre än vad som bör anses följa av t.ex. omgivningsrekvisitet enligt MskL 1 § 1 mom. Se ovan kap. 6.3.2. vid not 382, 402-405. 27 Se om terminologin t.ex. Reg.prop. 1972:41 s. 7. Jfr även ovan kap. 6.3.2. vid not 402-405 om tolkningen av omgivningsrekvisitet enligt MskL 1 § 1 mom.s. 58

20.213 mönster. Konventionerna går härvid inte långt. Person- och egendomsskador har av tradition i vart fall åtnjutit ett starkt skadeståndsrättsligt skydd. Låt vara att man kan peka på diskrepanser mellan olika rättssystem när det gäller de närmare ansvarsförutsättningama och exempelvis avgränsningen mot tredjemansskador.281 konventionerna erbjuds heller ingen definition av vad som bör förstås med person- respektive egendomsskador utan frågan överlåts till nationell rätt. Huruvida också andra skador skall ersättas lämnas i konven­ tionerna likaså till nationell rätt. Enligt Pariskonventionen art. 3(c) kan nämli­ gen konventionsstatema »by national legislation provide that the liability of the operator of a nuclear installation situated in its territory shall include liability for damage ... other than those referred to in paragraph (a) of this Article» (kurs, här).29 Jfr Wienkonventionen art. 1 (k)(ii).s. 58

21.Av konventionernas travaux préparatoires framgår att man utöver personoch egendomsskador inte ville binda sig vid någon bestämd lösning. Detta eftersom man fann att rättsläget på denna punkt var synnerligen heterogent i olika rättssystem. Spörsmålet om huruvida också andra typer av skador bör ersättas överlämnades därför till avgörande på basen av nationell rätt.30 Gen­ om denna metod i kombination med att tolkningen av person- och egendoms­ skador inte närmare preciseras, förfelas emellertid samtidigt på en väsentlig punkt konventionernas övergripande harmoniseringssyfte.31s. 59

22.Utan att här gå närmare in på detaljer kan konstateras, att ansvarsutformningen förefaller ha föranlett diskussion inte minst i förhållande till sådana ekonomiska skador som inte står i samband med person- eller egendomsska­ dor32 — d.v.s. rena förmögenhetsskador.33 Det är emellertid sparsamt med rättspraxis på området. I exempelvis två engelska rättsfall har dock skäl inte ansetts föreligga för ersättande av ren förmögenhetsskada:s. 59

23.Båda fallen gällde tolkningen av den på Paris- och Wienkonventioner-s. 59

24.na baserade Nuclear Installation Act (NIA) från år 1965.34 Enligt NIAs. 59

25.28 Se exempelvis Int. Enc. Comp. L. XI/1-2, särskilt kap. 7 (Honoré), kap. 8 (Stoll), kap. 9 (McGregor) och kap. 10 (Ollier & Le Gall), samt van Gerven m.fl. s. 83 ff., 207 ff.s. 59

26.29 Se även om Pariskonventionen art. 3(c) ovan kap. 6.3.1.3. vid not 371.s. 59

27.30 Se Exposé des motifs (Pariskonventionen) s. 46 f., Official Records (Wienkonven­ tionen) s. 71 f.s. 59

28.31 Jfr även t.ex. Gadkowski s. 81 ff., Lopuski s. 28 f., Pelzer s. 110 f.s. 59

29.32 Se t.ex. ovan i not 31 anförda arbeten samt t.ex. Bocken, Achievements s. 54.s. 59

30.33 Se närmare om begreppet ren förmögenhetsskada nedan kap. 7.3.1.s. 59

31.34 Se även t.ex. Hart, J. Envtl L. 1999 s. 323 om anpassningen av Nuclear Installation Act till Paris- och Wienkonventionema. 214s. 59

32.sec. 7 har innehavare av koncession för atomanläggningar en skyl­s. 60

33.dighet att bl.a. tillse, att »no occurences involving nuclear matter ...s. 60

34.causes injury to any person or damage to any property of any persons. 60

35.other than the licensee». I sec. 12 uppställs en skyldighet att ersätta ska­s. 60

36.da orsakad av brott mot denna skyldighet.s. 60

37.I det första fallet Merlin v. British Nuclear Fuels Plc?5 hade etts. 60

38.hus förorenats av radioaktiva partiklar från Sellafield-anläggningen.s. 60

39.Domstolen fann att NIA see. 7 inte utsträcker ansvaret utöver vad soms. 60

40.följer av Pariskonventionen art. 3(a) och Wienkonventionen art. 1 (k)(i).s. 60

41.Ansvaret ansågs på basen härav inte utsträckas till annan skada äns. 60

42.bevisad fysisk eller psykisk personskada och skada på fysisk egendoms. 60

43.(»damage to tangible property»). Skadestånd utdömdes inte eftersoms. 60

44.personskada inte bevisats och då enbart förekomsten av de radioaktivas. 60

45.partiklarna inom huset inte ansågs ha skadat detta fysiskt. Det ansågss. 60

46.inte finns skäl för att utsträcka ersättningsansvaret till dylik ren för-s. 60

47.mögenhetsskada då sådan skada inte heller ersätts enligt common law.s. 60

48.I det senare rättsfallet Blue Circle Industries Plc. v. Ministry ofs. 60

49.Defence56 ansågs dock skada på »tangible property» föreligga. Härs. 60

50.hade en fastighet till följd av häftigt regn översvämmats av radioaktivts. 60

51.vatten från en intilliggande kämvapenfabrik. Skadestånd om närmares. 60

52.£5 miljoner utdömdes som ersättning för Blue Circles kostnader förs. 60

53.sanering, och för skada i form av bl.a. reducerat fastighetsvärde då fas­s. 60

54.tigheten på grund av föroreningen kommit att belastas av stigma. Tolk­s. 60

55.ningen i Merlin v. British Nuclear Fuels Plc., innebärande att ren för-s. 60

56.mögenhetsskada inte ersätts, diskuterades och upprätthölls.33 3 756 För finsk rätts del har emellertid Ståhlberg kommit fram till en motsatt tolk­ ning.38 Ståhlberg menar att om avsikten hade varit att Pariskonventionen inte skall täcka ren förmögenhetsskada, så borde man ha intagit ett klart stadgande härom. Så skedde enligt honom inte utan en eventuell begränsning av ersättningsbarheten överlämnades till nationell rätt.39 Riktigare förefaller dock vara att säga, att varken Paris- eller Wienkonventionen täcker ren förmögenhets­ skada men att bägge konventionerna i art. 3(c) respektive art. 1 (k)(ii) ger en möjlighet att genom nationell lag utsträcka ansvaret till också sådan skada.40 Denna möjlighet att i nationell lag utvidga ansvaret — en möjlighet som f.ö. 35 [1990] 3 All ER 711. 36 [1998] 3 All ER 385. 37 Fallet har kommenterats utförligt av Hart, J. Envtl L. 1999 s. 321 ff. 38 Se Ståhlberg s. 374 ff. Jfr även Tuomainen s. 354 med hänvisning till Ståhlberg. 39 Ståhlberg s. 374. 40 Jfr exempelvis OECD, Liability and Compensation for Nuclear Damage s. 52. Se även ovan vid not 26-30. Jfr även ovan om tolkningen av NIA see. 7, som nämner samma typer av skador som Pariskonventionen art. 3(a) och Wienkonventionen art. 1 (k)(i).s. 60

57.215 inte förefaller uppmärksammas av Ståhlberg — talar med starka skäl mot en extensiv tolkning av art. 3(a) respektive art. 1 (k)(i). Den på Pariskonventionen baserade AtomAnsvL innehåller enligt Ståhlberg vidare inga explicita regler om vilka skador som är ersättningsbara (frånsett att 13 § utesluter skada på själva anläggningen och på »on-site-property»). Definitionen av atomskada i 1 § h punkten utesluter dock enligt Ståhlberg åtminstone inte yttryckligen rena förmögenhetsskador. Slutligen hänvisar Ståhlberg till vissa kortfattade och bristfälligt motiverade uttalanden i förarbetena till AtomAnsvL, vilka kan tyckas tyda på att också ren förmögenhetsskada bör kunna ersättas.41 Följande passus i propositionen förefaller vid första anblick gå särskilt långt:s. 60

58.»Pariskonventionen lämnar till avgörande genom nationell lag frågans. 61

59.i vad mån ansvarighetsreglema gäller andra skador än person- och sak­s. 61

60.skador, d.v.s. även direkt tillfogad allmän förmögenhetsskada eller ide­s. 61

61.ell skada (kurs. här). Vid samnordiska överläggningar har rått enighets. 61

62.om att ordet "skada" omfattar alla slags skador (kurs, här) utan begrän­s. 61

63.sning till person- och sakskada».42 En nära nog identisk formulering finnar man även i t.ex. den svenska proposi­ tionen till atomansvarighetslagen (1968:45).43 Begreppet »direkt tillfogad all­ män förmögenhetsskada» torde härvid — i linje med terminologin i äldre framställningar — böra förstås som »ett samlingsbegrepp för alla ekonomiska skador som inte utgör person- och sakskador».44s. 61

64.Tolkningen av atomansvarighetslagstiftningen förefaller likväl vara något mera kryptisk än vad som antyds av Ståhlberg ovan. Det faktum att definitio­ nen av »atomskada» utan tvekan omfattar inte bara ren förmögenhetsskada utan »alla slags skador», synes nämligen inte kunna tolkas som likställt med att också ersättning skall utgå utan begränsningar. Intresset riktar sig här mot AtomAnsvL 14 § 1 mom. Enligt detta lagrum skall, om i AtomAnsvL inte annat stadgas, ersättning som utgår enligt denna lag bestämmas »med tillämp­ ning av gällande allmänna skadeståndsgrunder». 14 § 1 mom. baserar sig på motsvarande bestämmelse i Pariskonventionen art. 11,45s. 61

65.41 Ståhlberg s. 375 med hänvisning till Kom.miet. 1963:8 s. 48, Kom.miet. 1969:A 17 s. 23 och Reg.prop. 1972:41 s. 17 (s. 18 i den finskspråkiga propositionen).s. 61

66.42 Reg.prop. MllAX s. 17.s. 61

67.43 Prop. 1968:25 s. 82 f. Jfr SOU 1966:29 s. 64 f samt t.ex. Norström s. 1011 not 4.s. 61

68.44 Se Kleineman s. 134 jämte vidare hänvisningar.s. 61

69.45 Pariskonventionen Art. 11 lyder: »The nature, form and extent of the compensation within the limits of this convention, as well as the equitable distribution therof, shall be governed by national law.» 216 Tolkningen av 14 § 1 mom. berörs endast bristfälligt i motiven till AtomAnsvL.46 Ståhlberg menar dock att 14 § 1 mom. och den bakomliggande art. 11 i Pariskonventionen inte avser bestämningen av ersättningsgilla skadetyper utan endast bestämningen av skadeståndets omfattning. Han noterar emellertid att konventionens art. 11 i den nyare litteraturen också har uppfattats mera vidsträckt. Men även om en mera extensiv tolkning godtas kan detta enligt Ståhlberg i vart fall ändå inte innebära att grunderna för ersättande av olika skador här kan sökas endast i SkL.47 48 Mot detta kan dock genast invändas, att bestämningen av ansvarets omfatt­ ning och avgränsningen av ersättningsgilla skadetyper sällan kan ses som två från varandra helt separata frågor. Härtill kan uppmärksammas motiven till motsvarande bestämmelse i den svenska atomansvarighetslagen (13 § 1 st.). Här anförs bl.a. följande:s. 61

70.»Hänvisningen avser inte bara lagbestämmelser, d.v.s. i första hand be­s. 62

71.stämmelserna i 6 kap. strafflagen [alltså numera SvSkL^'} utan ocksås. 62

72.de rättsregler som har utbildats i praxis, exempelvis i frågan huruvidas. 62

73.ersättning skall utgå för allmän förmögenhetsskada som inte utgörs. 62

74.följdskada i förhållande till person- eller sakskada (direkt tillfogads. 62

75.allmän förmögenhetsskada) ...» (kurs, här).49 Då AtomAnsvL tillkom medelst samnordiskt lagstiftningsarbete och då motiv­ en till denna lag inte ger någon närmare vägledning för tolkningen av 14 § 1 mom., synes de svenska förarbetena kunna vara riktgivande också för tolk­ ningen av AtomAnsvL 14 § 1 mom. Den tolkning som där uttrycks kan väl knappast heller anses strida mot Pariskonventionen art. 11 eller art. 3(c). För finsk rätts del innebär detta att lagstiftaren med hänvisningen till »gällande allmänna skadeståndsgrunder» i AtomAnsvL 14 § 1 mom. får anses ha avsett SkL (SL 9 kap.) såsom allmän skadeståndslag, samt härtill hörande allmänna skadeståndsprinciper som har utbildats i rättspraxis och i den juridiska litteraturen. Huruvida ersättning skall utgå för en viss atomskada bestäms på basen härav.501 fråga om exempelvis rena förmögenhetsskador 46 Se t.ex. Reg.prop. 1972:41 s. 21. 47 Se Ståhlberg s. 376 not 35 jämte vidare hänvisningar. 48 De svenska reglerna om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden återfanns vid tidpunkten för stiftandet av atomansvarighetslagen väsentligen i 1864 års strafflag kap. 6, på vilket SvSkL i stor utsträckning bygger. Se t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 27 f. 49 Prop. 1968:25 s. 110. 50 Jfr Merlin v. British Nuclear Fuels Plc. [1990] 3 All ER 711 (ovan), där NIA inte ansågs medge ersättning för ren förmögenhetsskada, bl.a. med hänvisning till allmännas. 62

76.217 medför den s.k, spärregeln i SkL 5 kap. 1 § en tämligen begränsad ersättningsbarhet. Låt vara att tolkningsutrymmet blir stort (se vidare nedan kap. 7.3.).s. 62

77.Atomskadeansvaret behöver emellertid åtminstone inte i finsk rätt nödvän­ digtvis stanna vid detta. Som ovan (kap. 6.3.1.3.) anförts torde nämligen orda­ lydelsen i MskL 2 § 1 mom. inte hindra en tolkning, enlikt vilken MskL kan tillämpas på en störning som omfattas av både MskL:s stömingsrekvisit och en speciallag till den del en genom störningen orsakad skada inte är ersättningsbar enligt särregleringen men kan ersättas enligt MskL. Denna tolkning innebär — om den godtas — en mera vidsträckt krets av ersättningsgilla atomskador. En dylik subsidiär tillämpning av MskL i förhållande till AtomAnsvL kan i vart fall inte sägas stå i konflikt med Pariskonventionen; se art. 3(c).51 Alternativt kan det numera eventuellt också vara möjligt att tolka AtomAnsvL 14 § 1 mom. mera objektivt på så vis, att stadgandet efter till­ komsten av MskL anses innehålla en direkt hänvisning till MskL såsom »gäl­ lande allmänna skadeståndsgrunder» i miljöskaderättsliga mål. Vilket alter­ nativ man stannar för torde sakna större betydelse i sak.s. 63

Utvecklingen därefter

1.7.2.2.1. Allmänt På basen av det ovan anförda torde det vara berättigat att säga, att man ännu vid tidpunkten för tillkomsten av Paris- och Wienkonventionema förefaller ha utgått från en tämligen snäv krets av skadeståndsrättsligt skyddade intres­ sen. Ansvaret enligt konventionerna sträcker sig inte uttryckligen längre än till person- och egendomsskador. Huruvida också andra skador skall ersättas överlämnades till nationell rätt.s. 63

2.Utöver exempelvis harmoniseringssvårighetema i sig kan en bidragande orsak till denna lösning ha varit, att Paris- och Wienkonventionema inte till­ kom mot bakgrund av någon redan inträffad atomolycka av det mera omfat­ tande slaget.52 Låt vara att atomskaderiskema inte var okända.53 Typiskt för skadestånsrättsliga principer i common law.s. 63

3.51 Jfr även ovan kap. 6.3.1.3. vid not 368-371.s. 63

4.52 Ett antal mindre olyckstillbud hade dock inträffat. Av dessa betraktas olyckan den 10 oktober 1957 i engelska Windscale som den mest allvarliga i västvärlden. En atomreak­ tor i militärt bruk fattade här eld varvid det skedde ett mindre utsläpp av radioaktiva partik­ lar. Personskador uppkom inte. Som en försiktighetsåtgärd sanerades marken i den omedel­ 218 den senare utvecklingen av miljöskadeansvaret är emellertid att ansvarsregleringen ofta har tillkommit som ett resultat av inträffade miljöolyckor. I förhål­ lande till exempelvis det konventionsbaserade oljeskadeansvaret talar Tulokas med rätta om tankerkatastrofema i termer av occasio legis för en ansvarsreglering på internationell nivå.55 43 Ansvaret förefaller härvid mera påtagligt ha anpassats till de konkreta skadebilderna och de faktiska ersättningsbehoven. Och som framgått ovan i undersökningens första del har i detta sammanhang också ansvarets (potentiella) preventiva betydelse fatt förnyad aktualitet inom ramen för »polluter pays»-principen. I fråga om skadeståndsrättsligt skyddade intressen har denna utveckling stegvis lett fram till en jämfört med 1960 års Paris- och 1963 års Wienkonvention mera vidsträckt krets av ersättningsgilla typer av skador.55 Det sjörättsliga oljeskadeansvaret kom närmast som en följd av olycksintensiteten och skadepotentialet att bli ledande för utvecklingen.56 I följande avsnitt beskrivs i korthet skadebilden utgående från ett axplock av mera uppmärksammade miljöolyckor med tyngdpunkt på tankerkatastrof­ ema. På basen härav är det därefter möjligt att säga något om reformbehovet i fråga om den traditionella synen på skadeståndsrättsligt skyddade intressen. De genomförda reformerna upptas till närmare materiell granskning nedan i kapitel 7.3-7.5. 7.2.2.2. Skadebilden 7.2.2.2.I. Tankerkatastrofema Snart efter antagandet av Paris- och Wienkonventionema om atomskadeansvaret kom det internationella intresset att rikta sig mot oljeskador till sjöss. Inte minst Torrey Canyon-olyckan år 1967 demonstrerade tydligt behovet av en internationell reglering av det sjörättsliga oljeskadeansvaret:s. 63

5.Oljetankern Torrey Canyon gmndstötte den 18 mars 1967 på intemabara närheten av anläggningen. Härtill förbjöds under en tid användning av mjölk från om­ rådet kring reaktoranläggningen. Användningen av övriga livsmedel begränsades inte. Se vidare t.ex. Kom.miet. 1963:8 s. 18 samt Gomard, UfR B 1958 s. 199, Ståhlberg s. 22. 53 Se ovan kap. 7.2.1. vid not 23. 54 Tulokas s. 1 ff. 55 Se närmare nedan kap. 7.2.2.3., kap. 7.3.-7.5. och kap. 8. 56 Se även om det sjörättsliga oljeskadeansvarets modellskapande roll t.ex. Sandvik, JT 1996-97 s. 394 ff., särskilt s. 395 f., idem, Marius nr. 218, 1995 s. 1 ff., särskilt s. 2 f.s. 64

6.219s. 64

7.tionellt vatten utanför den engelska kusten. Fartyget började omedelbarts. 65

8.läcka olja. En vecka efter grundstötningen bröts fartyget itu. Som följds. 65

9.härav oljeförorenades flera hundra kilometer långa kuststräckor i popu­s. 65

10.lära turist- och semesterområden i såväl England (Comwall) som Fran­s. 65

11.krike (Bretagne). Av den sammanlagda lasten om ca 120 000 ton olja,s. 65

12.nådde mellan 80 000 och 100 000 ton kusterna.57 Oljeutsläppet orsaka­s. 65

13.de massiva skador.s. 65

14.Förutsättningarna för att erhålla ersättning för de uppkomnas. 65

15.skadorna var dock osäkra. De omfattande inkomstförluster som drabba­s. 65

16.de bl.a. yrkesfiskare och hotellägare verksamma inom de förorenades. 65

17.områdena utgjorde i stor utsträckning rena förmögenhetsskador, soms. 65

18.i många rättssystem av tradition ofta inte har ersatts.58 Vidare var dets. 65

19.exempelvis oklart i vilken mån de brittiska och franska regeringarnas. 65

20.hade rätt till ersättning för deras sanerings- och skadebegränsnings-s. 65

21.kostnader, med tanke på att regeringarna endast hade ett begränsats. 65

22.egendomsintresse i de drabbade kustområdena.59 6F0artygets ägare (Bar­s. 65

23.racuda Tanker Corporation) och dess tidsbefraktare (det amerikanskas. 65

24.Union Oil Company; moderbolag till fartygsägaren) försökte härtill dras. 65

25.nytta av abandon-systemet enligt den amerikanska Limitation ofs. 65

26.Liability Act (1851). Skadeståndsansvaret begränsades här till värdets. 65

27.av fartyg och frakt efter haveriet. För Torrey Canyons del fastställdess. 65

28.detta värde till endast $50 — värdet av en enda livbåt som fanns kvars. 65

29.efter att det brittiska flygvapnet hade utfört bombräder mot fartyget is. 65

30.syfte att bränna upp oljan.61 England och Frankrike lyckades å andras. 65

31.sidan med sina krav om att belägga Torrey Canyons systerfartyg meds. 65

32.kvarstad i Singapore och Rotterdam. Detta i syfte att skapa förutsätt­s. 65

33.ningar för jurisdiktion utanför USA. Hälften av skadeståndsyrkandenas. 65

34.om ca £6 miljoner ersattes slutligen genom förlikning. Förlikningsbe-s. 65

35.loppet delades jämt mellan de brittiska och franska regeringarna, vilkas. 65

36.bl.a. hade stått för sanerings- och skadebegränsningskostnadema samts. 65

37.utbetalat ersättningar till de enskilda skadelidandena.62 Torrey Canyon-olyckan påskyndade antagandet av bl.a. de två oljeansvarig-s. 65

38.57 Se Official Records (CLC) s. 48 samt t.ex. Hooke s. 480 f.s. 65

39.58 Se även närmare nedan kap. 7.3.1.-7.3.2.s. 65

40.59 Se även t.ex de la Rue & Anderson s. 12 f., 391 för ett common law-perspektiv på osäkerhetsmomente n kring ersättningskraven för dessa kostnaders. 65

41.60 Se om abandon-systemet t.ex. Wetterstein, Globalbegränsning s. 22 f., 27 ff.s. 65

42.61 Se Complaint ofB arracuda Tanker Corp. (S/T Torrey Canyon Limitation Process), 1968 AMC 1711 (S.D. New York 1968).s. 65

43.62 Se närmare om Torrey Canyon, skadorna och skadeståndskraven Official Records (CLC) s. 48 ff., särskilt s. 51 ff. samt t.ex. Abecassis & Jarashow s. 194, Chao s. 9 ff, Gallagher, New England L. Rev. 1990 s. 597 ff., Göransson, Festskr. Ulf K. Nordenson s. 135 ff, Hooke s. 480 f, Petrow, de la Rue & Anderson s. 11 ff., Suikkari s. 478 f., Tulokas s. 1 ff. 220 hetskonventionema:63 1969 års International Convention on Civil Liability for Oil Pollution Damage (CLC), samt den supplementerande International Con­ vention on the Establishment of an International Fund for Compensation for Oil Pollution Damage (FC) vilken antogs år 1971.64 Tillkomsten av CLC och FC kan utan tvekan betecknas som ett stort fram­ steg. Samtidigt är det klart att även dessa konventioner far ses som ett resultat av kompromisser. I praktiken visade sig konventionerna snart vara förenade med flera brister och tillämpningssvårigheter.s. 65

44.Exempelvis visade sig de låga ansvarsbeloppen enligt konventionernas. 66

45.redan i ett tidigt skede utgöra en klar brist. Särskilt tydligt framträddes. 66

46.detta den 16 mars 1978, när tankem Amoco Cadiz till följd av roderha­s. 66

47.veri i hårt väder grundstötte och bröts sönder utanför den franskas. 66

48.kusten. Volymen utsläppt olja uppgick till 223 000 ton — historienss. 66

49.dittils värsta tankerkatastrof. Oljan förorenade en över 500 kilometers. 66

50.lång kuststräcka, vilket resulterade i massiva skador på bl.a. miljön ochs. 66

51.för näringslivet — främst yrkesfisket och turistnäringen — i des. 66

52.drabbade områdena. Den begränsningsfond som upprättades enligts. 66

53.CLC (märk att FC trädde internationellt i kraft först den 16 oktobers. 66

54.1978) uppgick emellertid till endast 77 miljoner franc.65 Det stod redans. 66

55.från början klart att beloppet endast skulle täcka en bråkdel av de sam­s. 66

56.manlagda skadeståndsanspråkena.s. 66

57.Skadeståndstalan väcktes därför i USA, som inte ratificerat CLCs. 66

58.eller FC. Talan fördes mot den i Liberien registrerade fartygsägarens. 66

59.Amoco Transport Company (Transport), den amerikanska demisebe-s. 66

60.fraktaren Amoco International Oil Company (AIOC), och dess ameri­s. 66

61.kanska moderbolag Standard Oil Company (Standard). Amerikansks. 66

62.materiell rätt ansågs tillämplig.66 Rätt att begränsa ansvaret enligt Limi­s. 66

63.tation of Liability Act (1851) ansågs inte föreligga.67 Det sammanlagda 63 Härtill antogs år 1969 även International Convention Relating to Intervention on the High Seas in Cases of Oil Pollution Casualties som en direkt följd av olyckan. 64 Se även om olyckans inverkan på antagandet av nämnda konventioner t.ex. ovan i not 62 anförda arbeten. 65 Se t.ex. Chao s. 133 och Ringdal, Marius nr. 37, 1978 s. 12. 66 Om lagvalet anfördes: »[A]ny damages sustained ... in this case were sustained in French territorial waters ... the substantive law applicable to such claims would have been French law if it had been prooved different from that of the United States. However, it was not prooved different.» In re Oil Spill by the Amoco Cadiz, 1984 AMC 2123, 2188 f. (N.D. Illinois 1984). 67 För Standards och AIOC:s del motiverades detta med att endast fartygets »owner» har rätt att begränsa sitt ansvar enligt Limitation of Liability Act (1851). Varken Standard eller AIOC kunde emellertid betraktas som fartygets ägare. Se In re Oil Spill by the Amoco Cadiz, 1979 AMC 1018, 1024 (N.D. Illinois 1979). För Transports del åter motiveradess. 66

64.221s. 66

65.skadeståndsbeloppet fastställdes slutligen till ca 600 miljoner franc.68s. 67

66.Som ett resultat av bl.a. Amoco Cadiz-olyckan har ansvarsbe­s. 67

67.loppen enligt CLC och FC sedermera höjts.69 I detta sammanhang riktar sig intresset särskilt mot den vaga definitionen av skada genom förorening i CLC art. 1.6: »Pollution damage means loss or da­ mage caused outside the ship carrying oil by contamination resulting from the escape or discharge of oil from the ship, wherever such escape or discharge may occur, and includes the costs ofpreventive measures andf urther loss or damage caused by preventive measures» (kurs. här).s. 67

68.Skrivningen »loss or damage» täcker utan större tvekan person- och egendomsskador (inklusive ekonomiska följ dförluster).70 Härutöver blir bedöm­ ningen mera oklar. Utan preciseringar framstod CLC art. 1.6 gärna som ett stadgande vari den nationella bakgrundsrätten kan tränga igenom i mer eller mindre påfallande grad.71 Till stöd för tolkningen kan man emellertid finna en tämligen omfattande praxis från den internationella oljeskadefonden (IOPC Fund). Till detta kommer att fonden under sin verksamhetstid har antagit en mängd beslut och resolutioner om principerna för tolkningen av art. 1.6.s. 67

69.Enligt IOPC Fund bör beslut om tolkningen av »pollution damage» och »preven­s. 67

70.tive measures» som har antagits av fondens generalförsamling (Fund Assembly) detta med att det inte hade bevisats »that it was free from privity and knowledge» gällande AIOC:s vårdslöshet i fråga om roderfelet och fartygets sjövärdighet. Vidare konstaterades att Transport hade en »non-delegable duty to ensure that the vessel was seaworthy, properly maintained and repaired, and that the crew was adequately trained». Se In re Oil Spill by the Amoco Cadiz, 1984 AMC 2123, 2191 (N.D. Illinois 1984).s. 67

71.68 Se In the Matter of Oil Spill by the Amoco Cadiz Off the Coast of France on March 16, 1978, 1992 AMC 913, 923 f., 988 f. (7th Cir. 1992). Hade ansvaret begränsats enligt Limitation of Liability Act skulle ansvarsbeloppet ha uppgått till ca $700 000 (s. 938).s. 67

72.69 Se närmare om Amoco Cadiz-olyckan, dess inverkan på förhöjningen av ansvars­ beloppen och om de nuvarande beloppsbegränsningama enligt CLC och FC t.ex. Abecassis & Jarashow s. 146 ff., Chao s. 133 ff., Fontaine s. 101 ff., Gallagher, New England L. Rew. 1990 s. 607 ff, Hill s. 308 f, Hooke s. 25 ff., Jacobsen & Yellen, J. Mar. L. & Com. 1984 s. 467 ff., Ringdal, Marius nr. 37, 1978, de la Rue & Anderson s. 31 ff., Suikkari s. 480 f., Scether, Marius nr. 37, 1978, Özgayir s. 217 f., 221 f.s. 67

73.70 Jfr ovan kap. 7.2.1. vid not 28. Se även t.ex. Wetterstein, Annuaire de Droit Maritime et Océanique 1996 s. 38, som samtidigt noterar att personskador är relativt ovanliga inom ramen för CLC:s tillämpningsområde.s. 67

74.71 För finsk rätts del synes t.ex. Tulokas s. 137 sålunda tidigare ha valt att i betydande utsträckning låta tolkningen av CLC art. 1.6 följa SkL 5 kap. Detta inte bara i fråga om skadeberäkningen utan även i fråga om ersättningsgilla skador. Jfr ovan kap. 7.2.1. vid not 49-50 om tolkningen av AtomAnsvL, där dock den bakomliggande Pariskonventionen i art. 3(c) uttryckligen lämnar utrymme till divergerande lösningar genom nationell lag. 222s. 67

75.eller dess verkställande kommitté (Executive Committee) betraktas som ett avtals. 68

76.mellan konventionsstatema och fonden rörande tolkningen av dessa termer.72 Häre­s. 68

77.mot har dock bl.a. invänts, att dessa beslut inte nödvändigtvis utgör sådan efterfölj­s. 68

78.ande överenskommelse eller praxis mellan parterna som avses i 1969 års Wien­s. 68

79.konvention om traktaträtten art. 31 (3).73 Vidare har betonats att tolkningsreglemas. 68

80.i art. 31 (3) inte förefaller ge uttryck för folkrättslig sedvanerätt, varvid stadgandets. 68

81.endast tillämpas på traktater som stater ingår efter det att Wienkonventionen oms. 68

82.traktaträtten trätt i kraft för dem74 (se art. 4). Vidare har understrukits att CLC ochs. 68

83.FC trots allt utgör två separata konventioner (även om de är länkade till varandra),s. 68

84.och att alla stater som har ratificerat CLC inte har ratificerat FC. Det är sålundas. 68

85.»arguable that the I.O.P.C. Fund Assembly may not provide an authentic interpre­s. 68

86.tation of the expression "pollution damage" as it appears in the C.L.C.».75 Givets. 68

87.är dock att särskilt beslut och resolutioner av fondens generalförsamling rörandes. 68

88.tolkningen av CLC art. 1.6 i praktiken kan fa stort substantiellt tolkningsvärde.76 Alltsedan 7amo-o lyckan (Frankrike år 1980) har IOPC Fund utgått från att i grunden också ren förmögenhets skada omfattas av CLC art. 1.6. Fonden ac­ cepterade här ersättningskrav av både yrkesfiskare och hotellägare som till följd av oljeföroreningen från Tanio förlorade sina inkomstkällor — också om de skadelidande inte hade något egendomsintresse i de områden som hade för­ orenats.77 Ett antal senare tankerolyckor har dock pekat på de komplicerade adekvansspörsmål som här kan uppkomma och behovet av tolkningsprecisioner. I synnerhet Haven (Italien år 1991), Aegan Sea (Spanien år 1992), och Braer (Storbritannien år 1993) gav upphov till en mängd svårbedömda ersätt­ ningsanspråk för olika slag av rena förmögenhets skador.78s. 68

89.Den cypriotiska tankern Haven fattade eld den 11 april 1991 när hons. 68

90.låg för ankar vid kusten av italienska Genoa. Fartyget exploderade ochs. 68

91.bröts sönder varvid uppskattningsvis 10 000 ton av den sammanlagdas. 68

92.lasten om ca 144 000 ton råolja läckte ut i havet och förorenade kustens. 68

93.mellan Genoa och Savona i Frankrike. Ersättningskraven av italienska 72 Se t.ex. IOPC Fund, FUND/A.17/35 (21 October 1994) s. 12 para. 26.7. med anled­ ning av generalförsamlingens beslut att anta de tolkningsprinciper som är sammanställda i IOPC Fund, FUND/WGR. 7/21(20 June 1994). 73 Se närmare om art. 31(3) t.ex. Aust s. 191 ff. 74 Man noterar här att Wienkonventionen om traktaträtten trädde internationellt i kraft först den 27 januari 1980. 75 Se Wetterstein, Annuaire de Droit Maritime et Océanique 1996 s. 42 f., särskilt s. 43, samt utförligare t.ex. Brans s. 340 ff, Bianchi, Practice s. 121 ff. 76 Jfr även resonemanget av t.ex. de la Rue & Anderson s. 464 ff. 77 Se närmare t.ex. Fontaine s. 101 ff, särskilt s. 104 ff, de laRue&Anderson s. 32, 465. Jfr även ovan om skadebilden i förhållande till havereringen av Torrey Canyon (som bidrog till antagandet av CLC och FC) och Amoco Cadiz. 78 Se allmänt även t.ex. Renger s. 165, de la Rue & Anderson s. 465, Wetterstein, Annuaire de Droit Maritime et Océanique 1996 s. 37 f.s. 68

94.223s. 68

95.central- och lokalmyndigheter uppgick till 880 miljarder lira (£340s. 69

96.miljoner), medan över 1 300 enskilda skadelidande framställde ersätt­s. 69

97.ningskrav om sammanlagt 765 miljarder lira (£294 miljoner) för egen-s. 69

98.domsskador och olika slag av inkomstförluster. Franska central- ochs. 69

99.lokalmyndigheter framställde härtill ersättningskrav om sammanlagt cas. 69

100.28 miljoner franc.79s. 69

101.Den grekiska tankern OBO Aegan Sea grundstötte och fattades. 69

102.eld den 3 december 1992 vid infarten till hamnen i La Coruna i nord­s. 69

103.västra Spanien. Av fartygets last om 80 000 ton råolja brann det mestas. 69

104.antingen upp eller läckte ut i havet i ett område med stor fiskeriekono-s. 69

105.misk betydelse. De sammanlagda ersättningskraven för saneringskost­s. 69

106.naderna och över 4 000 enskilda krav för egendomsskador och renas. 69

107.förmögenhetsskador uppgick till ca £99 miljoner.80s. 69

108.Den liberiska tankern Braer lastad med 84 000 ton lätt råoljas. 69

109.grundstötte till följd av motorhaveri i hårt väder vid Shetland den 5s. 69

110.januari 1993. Fartyget bröts sönder och oljelasten läckte i sin helhet uts. 69

111.i havet. Det mesta av oljan avdunstade. Saneringsåtgärder behövde där­s. 69

112.för vidtas endast i förhållandevis begränsad utsträckning. Oljeutsläppets. 69

113.orsakade dock massiva skador på ett flertal fiskodlingar. Härtill kom atts. 69

114.allt fiske under en tid förbjöds i stora områden. Delar av hela fiskindu­s. 69

115.strin drabbades som en följd härav av betydande inkomstförluster. Des. 69

116.ersättningsanspråk som framställdes av över 2 000 skadelidande upp­s. 69

117.gick till närmare £130 miljoner.81 IOPC Fund har som en följd av bl.a. de ovan nämnda olyckorna därefter pre­ ciserat förutsättningarna för ersättande av rena förmögenhetsskador.82s. 69

118.En mera kontroversiell fråga inom ramen för tolkningen av CLC art. 1.6 har vidare varit hur man skall förhålla sig till skador på sådana allmänna (of­ fentliga) miljöintressen som inte nödvändigtvis låter sig inordnas i skadeståndsrättens individorienterade begreppsbildning. Man kan här tala om »ska­ dor på miljön» (ekologiska skador, naturresursskador, rena miljöskador, »im­ pairment of the environment», »damage to the environment per se») i form av rubbad ekologisk balans, förlorad biodiversitet, förluster av kulturella- och estetiska värden, eller reducerat allemansrättsligt friluftsintresse, etc.83 Defini-s. 69

119.79 Se t.ex. IOPC Fund, Annual Report 1991 s. 62 ff., Annual Report 1994 s. 46 ff. samt härtill t.ex. Bianchi, Practice s. 121 ff., Brans s. 331 ff., Merialdi, Int'L J. Mar. & Coast'l L. 1994 s. 389 ff., Rémond-Gouilloud s. 90, de la Rue & Anderson s. 69 f.s. 69

120.80 Se t.ex. IOPC Fund, Annual Report 1994 s. 55 ff., Annual Report 1997 s. 54 samt härtill t.ex. de la Rue & Anderson s. 72.s. 69

121.81 Se t.ex. IOPC Fund, Annual Report 1994 s. 63 ff., Annual Report 1997 s. 62 samt härtill t.ex. Brans, Env. Liability 1995 s. 61 ff., de la Rue & Anderson s. 72.s. 69

122.82 Se t.ex. ovan i not 72 anförda arbeten. Se vidare härom nedan kap. 7.3.4.2.s. 69

123.83 Se närmare om begreppsbildningen nedan kap. 7.5.1. 224 tionen av »pollution damage» i art. 1.6 är till sin ordalydelse tillräckligt vag för att på basis av en extensiv tolkning täcka också dylika skador. CLC:s och FC:s tillkomsthistoria visar dock att den vaga skrivningen i CLC art. 1.6 inte tillkom i syfte att täcka skador på miljön, utan tvärtom att man vid denna tid­ punkt över huvud taget inte räknade med dessa skador. Ett undantag utgjordes av den amerikanska delegaten (Mr. Hallberg), som menade att »damage to living resources of the sea» borde beaktas vid sidan av egendomsskador.84 IOPC Fund har dock accepterat ersättningskrav för skäliga kostnader för sanering av förorenad miljö såsom »preventive measures» enligt CLC art. 1.6 (se även art. I.785).86 Antonio Gramsci-oXyckem år 1979 föranledde emellertid ett ersättningsanspråk av det foma Sovjet för reducerat miljövärde. Det yrkade ersättningsbeloppet hade beräknats med hjälp av en abstrakt metod; den s.k. »Methodica».87 Som en följd härav antog fondens generalförsamling år 1980 en resolution, enligt vilken »the assessment of compensation to be paid by the ... [IOPC Fund] is not to be made on the basis of an abstract quantification of damage calculated in accordance with theoretical models».88 År 1987 inträffade en andra olycka med Antonio Gramsci, vilket resultera­ de i ett motsvarande ersättningskrav av Sovjet. IOPC Fund vidhöll sin tolk­ ning från år 1980. Ersättningskravet accepterades dock slutligen med beak­ tande av det låga ersättningsbeloppet, processekonomiska realiteter, och de synnerligen komplicerade juridiska spörsmål som anslöt sig till kravet.89 84 Se Official Records (FC) s. 393. Jfr f.ö. härom t.ex. Fleischer, Scan. Stud. 1976 s. 125 f. som dock i motsats till amerikansk rätt inkluderar också ren förmögenhetsskada i »natural resource damage». Motsvarande förslag har även upprepats senare. De vinnande motargumenten har varit att dylika skador inte har något marknadsvärde och att de därför inte kan ersättas utöver återställande, samt oklarheterna i frågan om vem som skulle ha rätt att väcka skadeståndstalan. Se t.ex. Official Records (CLC och FC 1984), vol. 1 s. 136 ff. 85 I art. 1.7 definieras »preventive measures» såsom »any reasonable measures taken by any person after an incident has occured to prevent or minimize pollution damage». 86 Se t.ex. Jacobsson s. 49 ff. för en översikt av fondens ersättningspraxis. IOPC Fund har accepterat ersättningskrav för skäliga saneringskostnader i samband med t.ex. de ovan nämnda Tanio, Haven, Aegan Sea och Braer. (Jfr ovan om skadebilden vid Torrey Canyon och Amoco Cadiz.) En särskild fråga har härvid t.ex. varit, hur man skall förhålla sig till myndigheters »fixed costs» i motsats till »additional costs». Se nedan kap. 8.3.2.2. 87 Se vidare om sovjetisk rätt, Methodica och Antonio Gramsci-o\yc\can år 1979 t.ex. Brodecki s. 28, Jacobsson & Trotz, J. Mar. L. & Com. 1986 s. 480, Wetterstein, Damage s. 81. Jfr även Kolodkin & Kiselev & Koroleva s. 33 ff. om 1992 års ryska miljöskyddslag (kap. XIV). Se även närmare om rysk rätt nedan kap. 8.4.3.2.1. vid not 456-461. 88 IOPC Fund, Resolution No. 3 on Pollution Damage (October 1980). 89 Se IOPC Fund, Annual Report 1990 s. 29.s. 69

124.225s. 70

125.Från italiensk rättspraxis har det s.k. Patoox-fallet väckt uppmärksam­ het.90 CLC art. 1.6 ansåg här vara extensiv nog för att medge penningersätt­ ning för skada på miljön i form av naturresursernas reducerade bruksvärde:s. 71

126.En kollission den 21 mars 1985 mellan den grekiska tankern Patmoss. 71

127.och den spanska tankem Castillo de Monte Aragön resulterade i att cas. 71

128.1 300 ton råolja läckte ut ur Patmos. Oljan förorenade ett kustområdes. 71

129.i Sicilien och orsakade skada på bl.a. fiskbeståndet, bottensedimentets. 71

130.samt annan biomassa. De italienska inrikes- och sjöfartsministeriemas. 71

131.riktade ett ersättningsanspråk för reducerat naturresursvärde mot dens. 71

132.begränsningsfond som hade upprättats av Patmos ägare och denness. 71

133.försäkringsgivare. Tribunale di Messina förkastade ersättningskravet.91s. 71

134.Corte d'Appello Messina fann emellertid att definitionen i CLCs. 71

135.art. 1.6 var tillräckligt extensiv för att omfatta all skada orsakad kusten.s. 71

136.Domstolen talade vidare i termer av såväl res communes omnium soms. 71

137.res nullius och det allmänna intresse som är förknippat härmed. Ersätt­s. 71

138.ning fick utgå för naturresursernas minskade bruks värde. Då skadan vars. 71

139.av icke-ekonomsik art måste den uppskattas av domstolen till ett skäl­s. 71

140.igt belopp på basen av expertutlåtanden.921 den separata domen oms. 71

141.skadevärderingen beaktades dock den dödade fiskens marknadsvärdes. 71

142.som en värderingsparameter.93 (Se närmare nedan kap. 8.4.3.2.1.). Artmos-fallet kan anföras som ett skolexempel på konventionstolkningens svårbemästrade problematik. IOPC Fund motsatte sig under hela processen ersättningskravet. Domstolen ansåg sig dock inte bunden av IOPC Fund:s tolkning av CLC art. 1.6 och t.ex. 1980 års fondresolution om »pollution damage»94 beaktades i domen över huvud taget inte. Det har antagits att den nationella bakgrundsrätten om ersättning för ekologiska skador och skador på marina resurser95 påverkade såväl ministeriernas ersättningskrav som process­ ens utgång.96 Det utdömda skadeståndsbeloppet (2,1 miljarder lira) översteg inte begränsningsfonden enligt CLC och domen har inte överklagats.s. 71

143.Italien har därefter framställt ett liknande ersättningskrav för skada på mil­ jön i samband med den ovan nämnda Haven-olyckan år 1991. Här krävdess. 71

144.90 Se kommentarerna av t.ex. Abecassis, LMCLQ 1987 s. 275 ff., Bianchi, Practice s. 113 ff., Brans s. 326 ff, Maffei s. 381 ff., Merialdi, Int'l. J. Mar. & Coast'l L. 1994 s. 389 ff, Sandvik, JT 1996-97 s. 406 ff, idem, Marius nr. 218, 1995 s. 35 ff.s. 71

145.91 Se II Diritto Marittimo 1986 s. 996 (Patmos I).s. 71

146.92 Se Rivista Giuriolica dell'Ameriente 1990 s. 527 (Patmos II), särskilt s. 530.s. 71

147.93 Se Rivista Giuriolica dell'Ameriente 1994 s. 683 (Patmos III).s. 71

148.94 Se ovan vid not 88 samt vid not 72-76.s. 71

149.95 1986 års L No. 349 § 18 respektive 1982 års L. No. 979 § 21.s. 71

150.96 Se t.ex. Bianchi, Practice s. 128 f. 226 ersättning för kostnaderna för återställande samt penningersättning för ickereparerbar miljöskada och temporära miljöförluster under tiden för miljöns naturliga återhämtning där sådan återhämtning ansågs möjlig. Fonden mot­ satte sig kravet till övriga delar än återställningskostnadema.97 Tribunale di Genova fastställde år 1996 ersättningskravet till totalt 160 miljarder lira:s. 71

151.Domstolen konstaterade att skada på miljön drabbar ett intresse soms. 72

152.skyddas av den italienska konstitutionen (§ 9 och 32). Detta utgjordes. 72

153.ett intresse som åtnjuter skadeståndsrättsligt skydd även om skadan ärs. 72

154.icke-ekonomisk. Ersättning skulle utgå för minskat bruksvärde. Skadans. 72

155.ansågs omfattas av CLC art. 1.6 och t.ex. fondresolutionen från 198tf8 9 9s. 72

156.beaktades härvid över huvud taget inte. Beloppet av skäliga återställ-s. 72

157.ningskostnader fastställdes till 120 miljarder lira. De övriga skadornas. 72

158.uppskattades skäligen till ett belopp motsvarande en tredjedel av dessas. 72

159.kostnader, d.v.s. 40 miljarder lira." (Se även nedan kap. 8.4.3.2.1.). Processen avgjordes slutligen genom förlikning. Det ersättningsbelopp som IOPC Fund utbetalade till den italienska staten inkluderade härvid en »ex gra­ tia payment made without admission as to the liability of any party».100 Som jämförelse kan slutligen nämnas att USA inte har ratificerat vare sig CLC eller FC. I USA har även ansvaret för skada på miljön tillåtits gå längre än den tolkning av 1969 års CLC art. 1.6 som företrätts av IOPC Fund.101 Det mest kända exemplet torde utgöras av grundstötningen av tankern Exxon Val­ dez vid Alaska år 1989. Genom förlikning fastställdes att Exxon Corp, skulle utge skadestånd om $900 miljoner som ersättning till USA och delstaten Alas­ ka för bl.a. reducering av olika bruksvärden som förknippades med de av oljan skadade naturresurserna102 (jfr ovan om italiensk rätt). 7.2.2.2.2. Övriga katastrofer Tyvärr råder det inte heller vid sidan om tankerolyckorna någon brist på ex­ 97 Se t.ex. IOPC Fund, FUND/WGR. 7/4 (4 January 1994), särskilt s. 4 f. 98 Ovan vid not 88. Jfr även ovan vid not 94. 99 Se II Diritto Marittimo 1996 s. 500 (Procedimento de limitazione della responsibilitå della Venha Maritime Ltd. proprietaria della N/C »Haven»), särskilt s. 512 ff. 100 Se IOPC Fund, Annual Report 2000 s. 42 ff., särskilt s. 48. 101 Se t.ex. CERCLA § 107(a)(4)(C) och OPA § 1006(d)(l)(A)-(B). Se vidare härom nedan kap. 8.2.2., kap. 8.4.2., kap. 8.5.2.2. samt kap. 8.5.3. 102 Se nedan kap. 8.4.2.3.2. och kap. 8.4.2.5-8.4.2.6. för en utförligare beskrivning av Exxon Valdez-olyckan, skadevärderingen och förlikningen.s. 72

160.227 empel på katastrofartade miljöolyckor. Här är det dock tillräckligt att redogöra för skadebilden i samband med ett par mera uppmärksammade olyckstillbud. Kämkraftsolyckan i Tjernobyl i den forna sovjetrepubliken Ukraina torde här­ vid — möjligen tillsammans med gasolyckan i Bhopal (Indien år 1984)103 — utgöra den internationellt sett i särklass mest uppmärksammade miljöolyckan:s. 72

161.Den 25-26 april 1986 skulle ett test utföras i enhet fyra i kämkraftsver-s. 73

162.ket i Tjernobyl. Syftet med testet var att undersöka om en s.k. »run-s. 73

163.ning-down» turbin förmådde driva ett nödsystem för kylning avs. 73

164.reaktorhärden som krävs för den händelse att ett större fel skulles. 73

165.uppstå. Till följd av att man under testet upprepade gånger grovt bröts. 73

166.mot flera säkerhetsbestämmelser blev reaktorsituationen synnerligens. 73

167.abnormal. Kl. 01.23 den 26 april beslöt man sig trots detta för atts. 73

168.försöka slutföra testet. Situationen kunde dock inte längre bemästras,s. 73

169.varvid det skedde en explosion i reaktoranläggningen.104 Historienss. 73

170.värsta kämkraftsolycka var därmed ett faktum.s. 73

171.Olyckan krävde omedelbart 32 dödsoffer och över 200 skadades.s. 73

172.Radioaktiva partiklar fortsatte att strömma ut ur den brinnande reaktorns. 73

173.under 17 dagars tid. Det radioaktiva nedfallet spred sig till stora delars. 73

174.av Europa, däribland de nordiska länderna. Säkra uppgifter om de lång­s. 73

175.siktiga konsekvenserna saknas. Det har dock uppskattats att Tjernobyl-s. 73

176.olyckan kommer att orsaka över 44 000 canserfall inom det forna Sov­s. 73

177.jet och härtill 1 000 till 40 000 dödsall inom Europa. De sammanlagdas. 73

178.ekonomiska skadorna — egendoms skador och rena förmögenhetsska-s. 73

179.dor — har åter uppskattats till ca $15-20 miljarder.105 Sovjet hade inte ratificerat vare sig 1960 års Pariskonvention eller 1963 års Wienkonvention om atomskadeansvaret. Som en följd härav har inga skade­ ståndsanspråk framställts mot anläggningsinnehavaren. Möjligheterna att krä­ va skadestånd av Sovjet på basen av folkrättsliga principer106 har dock disku­ terats,107 men i praktiken utdömts såsom alltför osäkra; politiskt såväl som ju-s. 73

180.103 Se härom ovan kap. 6.2.3.2. i not 148.s. 73

181.104 De tekniska detaljerna i anslutning till testet och de fel som därvid begicks beskrivs av t.ex. Edmondson. Vidare kan hänvisas till den officiella sovjetiska rapporten till IAEA om olyckan; The Accident at the Chernobyl Nuclear Power Plant and Its Consequences.s. 73

182.105 Se vidare orn olyckan t.ex. ovan i not 104 anförda arbeten och t.ex. Tjernobyl och Finland samt Boyle, Remedying s. 88 f., Brodecki, Modem s. 103 ff., Cameron & Hancher & Kühn (eds), Fleischer, Nordiska miljörättsliga uppsatser 1991 s. 51 ff., Ramberg, Ulkopolitiikka 2/1987 s. 6 ff., Ståhlberg s. 19 ff., 28 f., 45, Wetterstein, Damage s. 1.s. 73

183.106 Särskilt Trial Smelter (USA v. Canada) III Int'l Arb. Awards s. 1905 (1938, 1941).s. 73

184.107 Från litteraturen konkluderar t.ex. Gadkowski s. 94: »In situations where there is a lack of international law and conventional regulations of international liability for nuclear damage, the general principles of international law which cover international responsibility may have fundamental significance for the implementation of this liability». 228 ridiskt.108 Flera stater har ersatt sina medborgare för olika ekonomiska skador i anledning av olyckan — i vissa fall även om skadorna till sin typ inte har ansetts utgöra (ovan i kap. 7.2.1. avsedda) ersättningsbara atomskador.s. 73

185.I t.ex. schweizisk rättspraxis har ansetts, att 1983 års schweiziska atom­s. 74

186.ansvarighetslag109 uppställer en skyldighet för staten att ersätta de sch­s. 74

187.weiziska jorbrukare som pga Tjemobyl drabbades av ekonomiska följd-s. 74

188.förluster (främst förlorade skördeinkomster). Detta eftersom denna lags. 74

189.inte gör någon distinktion mellan kämkraftsolyckor som inträffar inoms. 74

190.Schweiz och sådana olyckor som inträffar utanför dess territorium.110s. 74

191.Jfr även t.ex. 1959 års västtyska atomansvarighetslag111 1 3182 §. Is. 74

192.Västtyskland gav Tjernobyl upphov till ersättningskrav för en mängds. 74

193.olika ekonomiska skador; också rena förmögenhetsskador (t.ex. inkom­s. 74

194.stförluster för turistbranchen och transportörer specialiserade på Östeu­s. 74

195.ropa). Förbundsregeringen har ersatt en del av dessa krav, antingen pås. 74

196.basis av atomansvarighetslagen 38 § eller på ex gratia-\)&sis.xn Också av Z/erwoéyZ-olyckan orsakade personskador har ersatts utanför det forna Sovjet.113 Tjernoby l-olyckan demonstrerade tydligt bl.a vikten av konventionslösningar och att Pariskonventionen art. 3(a) och Wienkonventionen art. 1 (k)(i) i praktiken kan innebära en alltför snäv avgränsning av ersättningsgilla atom­ skador.114 I sist nämnda hänseende kan konstateras, att det till Wienkonven­ tionen anslutna ändringsprotokollet av den 12 september 1997115 inte medför någon ändring av rättsläget enligt art. 1 (k)(i). I protokollets art. 2 och 4 preci­ seras dock — närmast med det sjörättsliga oljeskadeansvaret som förebild men med vissa modifikationer — de typer av atomskador som utöver person108 Se för exempelvis norsk del NOU 1987:1 samt kommentarerna härtill av Fleischer, Nordiska miljörättsliga uppsatser 1991 s. 51 ff. Se även t.ex. Brodecki, Modem s. 104 ff. 109 Se om denna lag OECD, Nuclear Legislation s. 211 ff. 110 Se exempelvis Schweizerische Eidgenossenschaft v. Kollektivgesellschaft Rey und Leimgruber [1991] II BGE (116/4) 480 (Fed.Ct., II. Civ.Ch., 21 June 1990); European L. Dig. 1991 s. 338. Se även t.ex. Romy s. 186. 111 Se om denna lag OECD, Nuclear Legislation s. 105 ff. 112 Se närmare Pelzer s. 110 f. Enligt Kreutzer, Revista espanola de derecho intemacional 1992 s. 59 utbetalades i Tyskland ersättningar om mer än 500 miljoner tyska mark. 113 I t.ex. ungersk rättspraxis har en arbetgivare ålagts skadeståndsskyldighet gentemot en änka vars man på uppdrag av arbetsgivaren hade utfört en landsvägstransport till Ukra­ ina tre månader efter Tjemobyl-olyckan, varefter mannen insjuknade och avled i en strålningsrelaterad sjukdom som ansågs ha »Chemobyl-origin». Se NLB 61/June 1998 s. 58. 114 Se OECD, Liability and Compensation for Nuclear Damage s. 11 ff., IMO, LEG/ 75/10/3 (2 April 1997) s. 4. Jfr Gadkowski s. 51 ff., Lopuski s. 25 ff., Pelzer s. 110 f. 115 Protocol to Amend the Vienna Convention on Civil Liability for Nuclear Damage.s. 74

197.229 och egendomsskador kan täckas i nationell rätt enligt Wienkonventionen art. 1 (k)(ii).1161 flera nyare nationella lagar om atomskadeansvar har man även vidgat och preciserat kretsen av ersättningsgilla atomskador utöver vad som följer av Pariskonventionen art. 3(a) och Wienkonventionen art. l(k)(i).117s. 74

198.Som ett exempel på en senare inträffad miljökatastrof kan i detta samman­ hang i korthet ytterligare hänvisas till Hzna/cbZ/ar-olyckan i Spanien år 1998:s. 75

199.Gruvan Aznalcöllar ägs av Boliden Apirsa SL och den är belägen på etts. 75

200.avstånd om 45 kilometer från naturreservatet Donana i de spanskas. 75

201.provinserna Huelva och Sevilla. Donana — som även inrymmer ens. 75

202.nationalpark — har noterats av UNESCO för dess biologiska mångfalds. 75

203.och naturreservatet utgör bl.a. en av medelhavsområdets viktigastes. 75

204.häckningsplatser för ett antal fridlysta fågelarter. På morgonen den 25s. 75

205.april 1998 brast vid Aznalcöllar en reservoar i vilken lagrades ca 2s. 75

206.miljoner kubikmeter giftigt gruvavfall. Giftet rann ut i ett flodsystems. 75

207.och nådde därigenom delar av Donana. Giftutsläppet förorenade en ytas. 75

208.om över 4 000 hektar. Av denna yta hör 98 procent till Donana. Bl.a.s. 75

209.en del av floran och faunan inom det förorenade området tog svår ska­s. 75

210.da. Om myndigheterna inte hade hunnit vidta olika åtgärder för att för­s. 75

211.hindra spridningen av giftet hade skadorna varit långt värre.118 Genom bl.a. denna olycka har intresset allt mera kommit att riktas mot skador på miljön och de problem som i rättsligt och praktiskt hänseende är förknippa­ de med ersättandet av dylika skador.119 Också genom t.ex. Xcwe/oz-o lyckan (Schweiz år 1986)120 kom intresset att riktas mot samma problemställningar.121 7.2.2.3. Reformbehovet De ovan nämnda olyckorna är givetvis selektivt utvalda. Skadebilden tordes. 75

212.116 Se ovan kap. 7.2.1. vid not 27-31 om Wienkonventionens art. l(k)(ii). Se även nedan kap. 7.2.2.3. vid not 133 om oljeskadeansvaret som förebild för ändringsprotokollets art. 2 och art. 4.s. 75

213.117 Se t.ex. den österrikiska lagen om civilrättslig ansvarighet för atomskada av den 7 oktober 1998 (sec. 11), återgiven i Supplement to NLB 63/June 1999; den ungerska L CXVI 1996 om atomenergi (see. 2(u)), återgiven i Supplement to NLB 60/December 1997; den ryska lagen om atomenergi av den 20 Oktober 1995 (sec. XII), återgiven i Supplement to NLB 57/June 1996. Se närmare om den ryska lagen nedan kap. 8.4.3.2.1. vid not 461.s. 75

214.118 Se närmare om denna olycka och om dess miljökonsekvenser t.ex. EC Study on Damage to Natural Resources s. 53 ff.s. 75

215.119 Se ovan i not 118 anfört arbete.s. 75

216.120 Se om denna olycka ovan kap. 5.3.2. vid not 72.s. 75

217.121 Se t.ex. diskussionen av Ladeur, NJW 1987 s. 1236 ff. 230 dock vara representativ nog för att också på ett mera generellt plan kunna peka på reformbehovet: Å ena sidan förefaller det finnas ett reellt behov av att vidga kretsen av skadeståndsrättsligt skyddade intressen i fråga om både rena förmögenhetsskador och skador på miljön. Härigenom aktualiseras å andra sidan även behovet av att finna lämpliga begränsningar i syfte att hålla miljöskadeansvaret inom rimliga och åtminstone någorlunda förutsebara grän­ ser. Man ställs här inför en svår balansgång. I detta sammanhang bör noteras, att CLC och FC år 1992 reviderades ge­ nom två ändringsprotokoll till konventionerna.122 Definitionen av skada gen­ om förorening i CLC art. 1.6 fick härigenom en ny lydelse:s. 75

218.»"Pollution damage" means:s. 76

219.(a) loss or damage caused outside the ship by contaminations. 76

220.resulting from the escape or discharge of oil from the ship, wherevers. 76

221.such escape or discharge may occur, provided that compensation fors. 76

222.impairment of the environment other than loss of profit from suchs. 76

223.impairment shall be limited to costs of reasonable measures ofs. 76

224.reinstatement actually undertaken or to be undertaken (kurs, här);s. 76

225.(b) the costs of preventive measures and further loss or damages. 76

226.caused by preventive measures.»123 Denna definition härstammar från redan 1984 års ändringsprotokoll, som dock aldrig trädde i kraft.124 1992 års protokoll trädde internationellt i kraft den 30 maj 1996 och för Finlands del den 24 november 1996 (F 423/1996). Utformningen av den nya CLC art. 1.6 gav upphov till livlig diskussion under beredningsskedet.125 Stadgandet är alltjämt något vagt formulerat. Den nya definitionen förefaller dock rätt långt bygga på den tolkning av »pollution damage» som har utbildats inom ramen för IOPC Fund (ovan kap. 7.2.2.2.1.). I den reviderade art. 1.6 klargörs sålunda att inkomstförluster genom skada på 122 Protocol of 1992 to Amend the International Convention on Civil Liability for Oil Pollution Damage, 1969, samt Protocol of 1992 to Amend the International Convention on the Establishment of an International Fund for Compensation of Oil Pollution Damage, 1971. 123 1992 ändringsprotokoll till CLC art. 2. 124 Se även om 1984 års ändringsprotokoll till CLC och FC samt om den nya defini­ tionen av skada genom förorening i 1984 års ändringsprotokoll till CLC t.ex. Brodecki, LMCLQ 1985 s. 382 ff., särskilt s. 387 ff, Jacobsen & Yellen, J. Mar. L. & Com. 1984 s. 467 ff., Jacobsson, SvJT 1985 s. 462 ff., Jacobsson & Trotz, J. Mar. L. & Com. 1986 s. 467 ff., särskilt s. 476 ff., 479 ff., Popp, LMCLQ 1985 s. 118 ff, särskilt s. 121 f. 125 Tillkomsthistorien för den reviderade CLC art. 1.6 och de olika förslag till ny de­ finition av skada genom förorening som dryftades under beredningsskedet beskrivs utför­ ligt av Brodecki, LMCLQ 1985 s. 382 ff.s. 76

227.231 miljön kan ersättas — d.v.s. även om förlusterna inte står i samband med skada på kärandes egendom. Som framgått ovan har dylika rena förmögenhetsskador typiskt drabbat både fiske- och turistnäringen.126 Hur långt ansva­ ret härvid går blir dock beroende av tolkning. Vidare förefaller också den om­ givande miljön i sig accepteras som ett skadeståndsrättsligt skyddat intresse. Men i linje med tidigare tolkning av IOPC Fund begränsas skadeståndsansva­ ret till ersättning för skäliga återställningskostnader.127 Ersättning för minsk­ ning av allmänna miljövärden förefaller uteslutas. Bl.a. Italien har av naturliga skäl128 haft svårt att acceptera denna begränsning av ansvaret.129 Begränsning­ ens lämplighet ur miljösynpunkt har diskuterats (se nedan kap. 8).s. 76

228.Definitionen av »pollution damage» i 1992 och 1984 års protokoll till CLC har dock haft stor inverkan på utformningen av flera andra konventioner. Identiska definitioner finnar man i t.ex. 1989 års Convention on Civil Liability for Damage Caused During the Carriage of Dangerous Goods by Road, Rail and Inland Navigation Vessels (CRTD)130 och 1996 års International Conven­ tion on Liability and Compensation for Damage in Connection with the Carri­ age of Hazardous and Noxious Substances by Sea (HNS).131 Liknande defini­ tioner kan man med vissa diskrepanser även finna i t.ex. 1993 års Europarådskonvention,132 1997 års ändringsprotokoll till Wienkonventionen133 samt 1999 års ansvarighetsprotokoll134 till Baselkonventionen135 (Baselprotokollet).136s. 77

229.För finsk rätts del följer också MskL i 5 och 6 § rätt långt ovanståendes. 77

230.126 Se ovan kap. 7.2.2.2.L om skadebilden i samband med Torrey Canyon, Amoco Cadiz, Tanio, Haven, Aegan Sea och Braer.s. 77

231.127 Se ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 83-100.s. 77

232.128 Se ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 90-100 om Patmos och Haven.s. 77

233.129 Se t.ex. Official Records (CLC och FC 1992), vol. 4 s. 176. Se även IMO, LEG 68/9/1 (26 February 1993) där Italien betonar att begränsningen av ansvaret för skador på miljön till skäliga återställningskostnader utgjorde den främsta orsaken till att man inte ratificerade 1984 års ändringsprotokoll och att man av sagda skäl även har svårt att acceptera 1992 års ändringsprotokoll. Man föreslår därför att definitionen av »pollution damage» i 1992 års ändringsprotokoll borde omprövas.s. 77

234.130 Se konventionens art. 1.10.s. 77

235.131 Se konventionens art. 1.6.s. 77

236.132 Se konventionens art. 2.7-2.9.s. 77

237.133 Se protokollets art. 2 och 4 (se härom även ovan kap. 7.2.2.2.2. vid not 115-116).s. 77

238.134 Protocol on Liability and Compensation for Damage Resulting from Transbounda­ ry Movements of Hazardous Wastes and their Disposals. 77

239.135 Convention on the Control of Transboundary Movements of Hazardous Wastes and their Disposal, 1989.s. 77

240.136 Se protokollets art. 2(c)-(e). 232 basschema. Samma iakttagelse kan göras även i förhållande till miljöskadelagstiftningen i flera andra europeiska länder, men skillnaderna blir i många fall stora.137 Överlag gäller att det här är delvis vanskligt att dra mera allmän­ giltiga slutsatser. I det följande redogörs något närmare om ersättning för ren förmögenhetsskada och skada på miljön. Hur skall gränsen dras mellan de rena förmögenhetsskador som i miljöskaderätten bör åtnjuta skadeståndsrättsligt skydd och sådana tredjemansskador som inte ersätts? Vad uppnår man härvid i förhållan­ de till det som även annars kunde följa av allmänna skadeståndsrättsliga prin­ ciper? Hur ter sig på motsvarande sätt skador på miljön i förhållande till den traditionella klassificeringen av skador som sakskador och rena förmögenhetsskador? En angränsande fråga är vidare hur man skall ställa sig till ersättning för olika ideella intressen och skador. Och hur ter sig slutligen skador på mil­ jön i förhållande till den traditionella uppdelningen mellan ekonomiska- och icke-ekonomiska skador?s. 77

ERSÄTTNING FÖR REN FÖRMÖGENHETSSKADA

Begreppsprecisering

1.Vid person- och sakskada har den skadelidande i allmänhet rätt till ersättning inte bara för direkta skador (t. ex. vårdkostnader och kostnader för reparation av saken eller minskning av dess värde) utan även för sådan ekonomisk skada som inte direkt anknyter sig till den skadades person eller sak (närmast utebli­ ven inkomst). Man talar härvid om ekonomisk följ dskada vid person och sak­ skada, låt vara att terminologin inte är enhetlig.138 Det torde dock vara allmänt omfattat att en rätt till ersättning här bör föreligga.139 Bilden förändras emellertid då man övergår till sådana ekonomiska skador som som inte står i samband med person- eller sakskador. Man brukar här tala 137 Här kan hänvisas till översikterna av miljöskadelagstiftningen inom Europa i Study of Civil Liability Systems samt den härtill anslutande Update Study. 138 Se om terminologin t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 61 f. 139 Se t.ex. de komparativa översikterna i van Gerven mfl., Oldertz & Tidefelt (eds), samt Int. Enc. Comp. L. XI/1-2, bl.a. kap. 10 (Ollier & Le Gall). Se även t.ex. Markesinis & Deakin s. 84 som anför att ersättning för ekonomisk följdskada (»consequential econo­ mic loss») »is not controversial» och t.ex. de la Rue & Anderson s. 442 som menar att rätten till ersättning för dylik skada är allmänt erkänd av länder tillhörande common-law.s. 78

2.233 om rena förmögenhetss kador, låt vara att termen inte kommer till uttryck i SkL (se däremot SvSkL 1 kap. 2 §).s. 78

3.Hos oss godtogs termen »ren förmögenhetsskada» inte av laggranskningsrådet.140s. 79

4.I SkL 5 kap. 1 § talas därför allmänt om »sådan ekonomisk skada som icke står is. 79

5.samband med person- eller sakskada». Som Saxén anför är det likväl svårt att hittas. 79

6.på en bättre term och en term förefaller behövas.141 I äldre framställningar finners. 79

7.man i och för sig även uttrycken »direkt tillfogad allmänförmögenhetsskada» ellers. 79

8.(när det av sammanhanget framgår vad som avses) »allmänförmögenhetsskada».142s. 79

9.Dessa uttryck har dock karaktäriserats som svårhanterliga och oklara.143 Begreppets. 79

10.ren förmögenhetsskada har numera allmänt omfattats, inte bara i litteraturen utans. 79

11.även i rättspraxis.144 På motsvarande vis talas även i t.ex. anglo-amerikansk rätt oms. 79

12.»pure economic loss» och i tysk rätt om »reine Vermögensschaden».145 1 D46äremots. 79

13.har termen ren förmögenhetsskada ingen direkt motsvarighet i t.ex. den franskas. 79

14.begreppsbildningen. Här talas om ekonomiska förluster {»perte fimanciére»),s. 79

15.inkomstförluster {»manque ä gagner»), fördelsförluster {»perte de profit» ellers. 79

16.»perte de bénéfices»), och exploateringsförluster {»perte d'exploitation») fö Som nedan närmare framgår har man av tradition i allmänhet ställt sig restrik­ tivt till att i utomkontraktuella förhållanden medge ersättning för ren förmö­ genhetsskada. Orsakerna härtill är flera. Exempelvis spelar ansvarsförsäkring­ en här ofta mindre roll än vid person- och sakskada.147 Vidare har den restrik­ tiva inställningen motiverats med t.ex. pragmatiska hänsyn; att en nekad rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada bidrar till större klarhet och säkerhet i ersättningssystemet.1481 USA har detta argument som en följd av Robins Dry Dock and Repair Co. v. Flint™9 blivit känt som »the bright-line rule».150s. 79

17.Det finns dock ett stort antal undantag till denna traditionellt restriktiva inställning.s. 79

18.Utvecklingen inom ramen för milj öskadeansvaret har berörts redan ovan (se ävens. 79

19.nedan kap. 7.3.4). Härtill kommer bl.a. ett flertal i praktiken ofta viktiga fall där dets. 79

20.140 Se LaggrSkL 1971:3 s. 9. Se härom även t.ex. Routamo, LM 1985 s. 82 f.s. 79

21.141 Saxén, Skadeståndsrätt s. 62 not 9. Saxén pekar även på att ordet »ren» språkligt sett förefaller lämpligt i sammanhanget eftersom det ju också har betydelsen »enbart».s. 79

22.142 Se ovan kap. 7.2.1. vid not 42-44, 49 samt t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 66 f.s. 79

23.143 Se t.ex. Prop. 1972:5 s. 452, Hellner, Skadeståndsrätt s. 67.s. 79

24.144 Se t.ex. HD 1991:32, HD 1991:79 och HD 1992:44.s. 79

25.145 Se allmänt cm begreppsbildningen i anglo-amerikansk rätt t.ex. de la Rue & An­ derson s. 442, Markesinis & Deakin s. 84 och i tysk rätt t.ex. Deutsch s. 56.s. 79

26.146 Se allmänt cm begreppsbildningen i fransk rätt t.ex. Deschamps s. 89.s. 79

27.147 Se även t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 58 samt Prop. 1972:5 s. 99.s. 79

28.148 Se särskilt Fleming, Vanderbilt L. Rev. 1972 s. 43 ff. Jfr t.ex. Markesinis & Deakin s. 85, G.T. Schwartz s. 104s. 79

29.149 275 U.S. 303 (1927). Se även nedan kap. 7.3.2.1. vid not 164.s. 79

30.150 Se exempelvis Union Oil Co. v. Oppen, 501 F.2d 558, 563 (9th Cir. 1974), samt från litteraturen t.ex. Harper & James & Gray s. 623, de la Rue & Anderson s. 442. 234s. 79

31.skadegörande beteendet generellt kännetecknas av att de skador som därigenoms. 80

32.uppkommer typiskt består av rena förmögenhetsskador. En nekad rätt till ersättnings. 80

33.för ren förmögenhetsskada kunde här medföra att skadeståndet i stort miste sins. 80

34.betydelse. I dessa fall kan det m.a.o. framstå som särskilt viktigt att möjliggöras. 80

35.ersättning för just ren förmögenhetsskada. Särskilda bestämmelser om utomkon-s. 80

36.traktuellt skadestånd för ren förmögenhetsskada ingår sålunda i den lagstiftnings. 80

37.som gäller t.ex. immaterial-,151 associations-,152 och konkurrensrätten/53 Även is. 80

38.övrigt kan man finna spridda stadganden som av samma skäl medger ersättning förs. 80

39.ren förmögenhetsskada i utomkontraktuella förhållanden.154 Dessa speciella ska-s. 80

40.defall skall inte behandlas närmare här. Det bör dock påpekas att begreppet ren förmögenhetsskada kan uppfattas på något olika sätt inom olika rättssystem. I SvSkL 1 kap. 2 § definieras sålunda ren förmögenhetsskada som »sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon (kurs, här) lider person- eller sakskada».155 I den finska SkL 5 kap. 1 § talas däremot endast om »sådan ekonomisk skada som icke står i samband med person- eller sakskada». Den springande punkten hos oss — liksom till synes i t.ex. amerikansk och engelsk rätt — blir därför när avståndet mellan en ekonomisk skada och en person- eller sakskada skall anses vara så avlägset, att dessa inte längre står i samband med varandra.156 Enligt detta synsätt kan begreppet ren förmögenhetsskada m.a.o. inkludera redan sådan ekonomisk skada som någon lider genom att annan har lidit en person- eller sakskada (tredjemansskada).157 För svensk rätts del antas däre151 Se t.ex. upphovsrättslagen (404/1961) § 57, varumärkeslagen (7/1964) § 38, patent­ lagen (550/1967) § 58, mönsterrättslagen (221/1971) § 36, kretsmönsterrättslagen (32/1991) § 38, nyttighetsmodellrättslagen (800/1991) § 37, växtförädlarrättslagen (789/1992) §31. 152 Se t.ex. lagen om andelslag (247/1954) kap. 17, lagen om aktiebolag (737/1978) kap. 15, lagen om öppna bolag och kommanditbolag (389/1988) kap. 2 § 12, samt lagen om europeiska ekonomiska intresseföreningar (1299/1994) § 9. 153 Se t.ex. lagen om konkurrensbegränsningar (480/1992) § 18a. 154 Se t.ex. personuppgiftslagen (523/1999) § 47, arbetsavtalslagen (55/2001) 3 kap. § 4 samt lagen om förmedling av fastigheter och hyreslägenheter (1074/2000) § 14. Se även ovan kap. 6.2.3.10 vid not 284-285 om t.ex. AllmVägL och InlösningsL. 155 Se härom t.ex. Andersson, Trepartsrelationer s. 17 ff., Hellner, Skadeståndsrätt s. 66 ff., Kleineman s. 133 ff. Se även från rättspraxis t.ex. NJA 1996 s. 68: Genom att felak­ tig fläns svetsades samman med annan komponent till en kapsel i en flygplansmotor fick kapseln en så nedsatt funktion att sakskada, ej ren förmögenhetsskada, ansågs föreligga. 156 Se för finsk rätts del Ståhlberg s. 371. Jfr t.ex. Hollo & Vihervuori s. 170 f. Se allmänt om begreppsbildningen i amerikansk- och engelsk rätt t.ex. Markesinis & Deakin s. 84, de la Rue & Anderson s. 442. Se härtill även t.ex. England s. 211 ff. 157 Se även t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt, schemat s. 63 och härtill s. 77, samt ovan i not 156 anförda arbeten. Jfr härtill även LagutskBet 1994:10 s. 3 om tolkningen av uttrycket »ekonomisk skada som inte står i samband med en person eller sakskada» i MskLs. 80

41.235 mot att man här fortsättningsvis kan bruka det i äldre rätt nyttjade uttrycket »allmän förmögenhetsskada» som en avgränsning till ren förmögenhetsskada enligt den snäva legaldefinitionen i SvSkL 1 kap. 2 §.158s. 80

42.I ett internationellt perspektiv kan man finna betydande variationer också i fråga om förutsättningarna för ersättande av ren förmögenhetsskada. Som Kleineman anför uppvisar här även nordisk rätt »såväl i formellt som reellt hänseende så påfallande olikheter, att det framstår som svårt att tala om en gemensam nordisk skadeståndsrätt».159 Dansk- och norsk rätt utgår från den s.k. rättsstridighetslärans objektiva rättsstridighetsbegrepp, varvid fråga blir om en avgränsning mellan vad som må anses vara tillåtet och otillåtet vållande av förmögenhetsskador. I både finsk- och svensk rätt har man genom de s.k. spärreglerna i SkL 5 kap. 1 § respektive SvSkL 2 kap. 2 § däremot valt, att uppställa ett krav på straffbelagd handling som en central förutsättning för ersättande av ren förmögenhetsskada. Den finska och svenska principen har från rättsjämförande synpunkt beskrivits som högst originell.160s. 81

43.I det följande skall utgående från finsk rätt men med jämförelser till även andra rättssystem först sägas något om hur långt ansvaret sträcker sig vid sak­ skador. Hur skall närmare bestämt gränsen dras mellan sådana ekonomiska skador som har samband med sakskada (ekonomisk följdskada), och sådana tredjemansskador där en ekonomisk skada inte står i samband med en sakska­ da (ren förmögenhetsskada)? Därefter behandlas i korthet de allmänna förut­ sättningar under vilka dylika tredjemansskador undantagsvis kan ersättas en­ ligt spärregeln i SkL 5 kap. 1 §. Utvecklingen inom ramen för miljöskadeansvaret far slutligen utvärderas mot bakgrunden härav.s. 81

Sakskada eller ren förmögenhetsskada?

1.7.3.2.1. Allmänna iakttagelser I SkL preciseras inte närmare vem som har rätt att kräva skadestånd vid sak­ 5 § 1 mom. (jfr ordalydelsen i SkL 5 kap. 1 §).s. 81

2.158 Se t.ex. Kleineman s. 134 med hänvisning till Hellner, Skadeståndsrätt (4 uppl.) s. 49. Jfr även Prop. 1972:5 s. 451 f. Se även nedan kap. 7.3.4.2. vid not 279-280.s. 81

3.159 Se närmare t.ex. Kleineman s 32 ff. samt s. 38 om skillnaderna mellan de nordiska länderna.s. 81

4.160 Se t.ex. Agell, 32. NJM 1990 s. 100, Bengtsson, SvJT 1993 s. 382 f., Hoppu & Vihervuori s. 170, Kleineman s. 32 f. 236 skada. Sedan gammalt har man dock hos oss ansett att inte bara den skadade sakens ägare utan även den som innehar en mera begränsad sak- eller obligationsrätt (t.ex. pant- eller retentionsrättsinnehavare, samt låne-, lego- eller hyrestagare) bör kunna medges rätt till ersättning for den skada han lidit.161s. 81

5.Som jämförelse kan från utomnordisk rätt nämnas, att särskilt ameri­s. 82

6.kanska och engelska domstolar synes ha varit betydligt mera restriktivas. 82

7.i sagda hänseende.162 11 6t.3ex. det amerikanska fallet State of Louisianas. 82

8.ex rel. Guste v. M/V Testbank'^ tolkades »proprietary interest» som etts. 82

9.krav på kontroll över egendomen likställt med full äganderätt. Enbarts. 82

10.en kontraktuell rätt i förhållande till den skadade egendomen uppfylldes. 82

11.inte detta krav (»the bright-line rule»).164 1J6f5r t.ex. Leigh & Sillavan Ltd.s. 82

12.v. TheAliakmon Shipping Co. Ltd., där House of Lords anförde: Dens. 82

13.kränkte »must have had either the legal ownership or a possessory titles. 82

14.to the property concerned ... and it is not enough to have had onlys. 82

15.contractual rights in relation to such property which have been adver­s. 82

16.sely affected by the loss of or damage to it».166 Däremot anses någons. 82

17.»bright-line rule» numera inte längre gälla i det övriga Common­s. 82

18.wealth. Det är dock delvis oklart hur långt ansvaret går.167 Under senare tid förefaller man emelletid kunna skönja en trend mot ett mera nyanserat och utvidgat ansvar vid sakskador. Inte bara bara mer eller mindre 161 Se t.ex. Hakulinen s. 352 f., Saxén, Skadeståndsrätt s. 69, idem, Adekvans s. 176 ff., Routamo s. 100 ff., Routamo & Hoppu s. 192 f., Wetterstein, Compensation s. 30. Jfr även från övrig nordisk rätt t.ex. Hellner, SvJT 1969 s. 332 ff., Kleineman s. 162 ff., särskilt s. 179 ff, Nygaard (5. utg.) s. 55 ff, Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 295 ff. 162 Se härom även t.ex. Bernstein s. 97 ff, Cane s. 21 ff, Fleming, Vanderbilt L. Rev. 1972 s. 43 ff., D. Howarth s. 27 ff., Markesinis & Deakin s. 105 ff, de la Rue & Anderson s. 444 ff., G. T. Schwartz s. 104 ff. 163 1985 AMC 1521 (5th Cir. 1985); cert. denied, 477 U.S. 903 (1986). 164 Se även Robins Dry Dock (ovan kap. 7.3.1. vid not 149) samt från senare rättsprax­ is t.ex. Lousville & Nashville R. Co. v. M/V Bayou Lacombe, 597 F.2d 469 (5th Cir. 1979) där en järnväg inte ansågs ha egendomsintresse i en bro som järnvägen hade nyttjat på basen av avtal, samt IMTT-Gretna v. Robert E. Lee SS, 993 F.2d 1193 (5th Cir. 1993) där avtal om hyra av en torrdocka inte medförde rätt till skadestånd. 165 [1986] A.C. 785. 166 [1986] A.C 785, 809. Se även t.ex. Candlewood Navigation v. Mitsui OSK Lines [1986] A.C. 1 där House of Lords ansåg att avtal om resebefraktning inte medför rätt för resebefraktaren att kräva skadestånd då fartyget skadats vid en kollision. Jfr t.ex. Spartan Steel & Alloys Ltd. v. Martin & Co. [1973] 1 Q.B. 27 (se nedan kap. 7.3.2.2. vid not 182). 167 Se t.ex. Gaskell, LMCLQ 1985 s. 81 ff, D. Howarth s. 43 ff., Markesinis & Deakin s. 107 ff, Owen, J. Mar. L. & Com. 1987 s. 180 ff, Wooder & Southcott, J. Mar. L. & Com. 1994 s. 448 ff. Särskilt Canadian National Railway Co. v. Norsk Pasific Steamship Co. [1994] 2 S.C.R. 2 här rönt uppmärksamhet. Se nedan kap. 7.3.2.2. vid not 188.s. 82

19.237 exklusiva, omsättningsbara rättigheter utan också intrång i olika bruksrättigheter synes numera ibland kunna medföra rätt till ersättning .168 Saxén talar om en »viss annan rätt över saken» som grund för ett skadeståndsberättigande.169 Det är dock inte lätt att se var gränserna för ansvaret går. Allmänt gäller att »ju större likhet den kränkte personens rätt och rådighet över saken har med ägarens rätt, desto större utsikt har han att få ersättning».170 *Men ju mindre stadigvarande, svagare och allmännare den kränktes rätt till saken är, desto sämre är ersättningsförutsättningama. Några gränsfall kan ge synpunkter på ansvaret. Samtliga fall nedan har gällt ersättning enligt reglerna för sakskada. 7.3.2.2. Några gränsfall Svårigheterna vid gränsdragningen mellan sakskada och ren förmögenhetsskada belyses bl.a. av ett antal rättsfall som berör inkomstförluster till följd av skadade elledningar. Från finsk rättspraxis kan man anföra HD 1994:94:s. 82

20.Fyra bolag hade förorsakats produktionsbortfall och extra igångsätt-s. 83

21.ningskostnader till följd av att en helikopter hade tömat mot en kraft­s. 83

22.ledning — som ägdes av en stad och ett annat bolag — varvid led­s. 83

23.ningen gick av och produktionen vid de fyra bolagens fabriker stannades. 83

24.till följd av elavbrott. HD konstaterade att inte bara den skadade sakenss. 83

25.ägare utan även den som har en mera begränsad sakrätt (t.ex. pant­s. 83

26.eller nyttjanderätt) kan erhålla skadestånd för ekonomisk följdskada.s. 83

27.Mera oklart är däremot i vilken utsträckning skadestånd enligt reglernas. 83

28.för sakskada kan utges till också annan skadelidande. HD fann dock atts. 83

29.skadestånd enligt reglerna för sakskada i begränsad utsträckning kans. 83

30.medges även härutöver, närmast i fall där de skadade ledningarna is. 83

31.fråga om deras placering och syfte så nära ansluter sig till de pgas. 83

32.strömavbrottet skadelidande produktionsanläggningarna, att deras rätts. 83

33.till ledningen kan jämställas med nyttjanderätt.1 Någon dylik meds. 83

34.168 Se allmänt även t.ex. Sandvik & Suikkari s. 63. Jfr även om utvecklandet av egen­ domsbegreppet det numera klassiska bidraget av Reich, Yale L. J. (1964) s. 733 ff. Förfat­ taren konkluderar (s. 787) att »it is time to see that the "privilige" or "gratuity" concept, as applied to wealth dispensed by government, is not much different from the absolute right of ownership» T.ex. Harris, LQR 1995 s. 421 ff. anför att egendom har en dualistisk funk­ tion, eftersom begreppet täcker både bruk av saker och allokering av sociala välfärdskomponenter. Författaren menar dock att kärnan i egendomsinstitutet fortsättningsvis utgörs av »trespassory rules» och ägandeskap.s. 83

35.Saxén, Skadeståndsrätt s. 69. Jfr ovan kap. 7.3.2.1. vid not 161 anförda arbeten.s. 83

36.Saxén, Skadeståndsrätt s. 69.s. 83

37.HD hänvisade här till Saxén, Adekvans s. 178 ff., Hellner, SvJT 1969 s. 358 ff., samt HD 1960 II 127 (se strax nedan) och NJA 1966 s. 210 (se strax nedan). 238s. 83

38.nyttjanderätt jämställd rätt ansågs likväl inte föreligga med beaktandes. 84

39.av att den brustna ledningen utgjorde en del av det allmänna eldistribu-s. 84

40.tionsnätet, längs med vilket de fyra kärandeholagens fabriker inte enss. 84

41.var belägna. Härmed kan jämföras HD 1960 II 127 där en bil hade tömat mot en stolpe som uppbar ett elverk tillhöriga elledningar, varvid stolpen förstördes och strömtillförseln till två fabriker vid gatan avbröts. Bilföraren ansågs ansvarig för den inkomstförlust som strömavbrottet medförde för fabrikerna (trafik­ försäkringslagen gällde inte vid tidpunkten för skadefallet).172 Flera liknande rättsfall kan man även finna i övrig nordisk rätt:s. 84

42.NJA 1966 s. 210: En kraftledning som ägdes av ett företag som ingicks. 84

43.i en större koncern skadades genom vårdslöshet vid trädfällning, varvids. 84

44.strömmen bröts. Ledningens enda funktionen var att distribuera elektri­s. 84

45.citet till de andra i koncernen ingående företagen. De tre kärandebolag­s. 84

46.en ansågs ha ett konkret och direkt intresse i ledningen, varför de hades. 84

47.rätt till ersättning för inkomstförlust på grund av produktionsavbrott.173s. 84

48.NJA 1972 s. 598: En lokal lågspännmgsledningyorsö/yJe endasts. 84

49.en av ett bolagd ägdfastighet med ström, på vilken fastighet det fannss. 84

50.en av kärande hyrt bostadshus samt en ombyggd ladugårdsbyggnad varis. 84

51.denne bedrev hönseri. Under vintem fälldes genom vårdslöshet ett träds. 84

52.över ledningen varvid strömmen bröts och hönorna tog skada av köld.s. 84

53.Skadestånd utdömdes. Ansvar motiverades närmast med att lednings-s. 84

54.skadan var att anse som skada orsakad käranden själv. — Man hars. 84

55.framhållit att samma materiella utgång i målet även kunde ha uppnåttss. 84

56.genom att enbart betona att förlusten låg inom adekvansens ram.174s. 84

57.I NJA 1988 s. 62 utgick dock inte skadestånd för driftstopp trotss. 84

58.att den skadade elledningen endast försörjde kärande med ström.175 176s. 84

59.UfR 1962 s. 190 (Vestre Landsret): En elledning som ledde tills. 84

60.ett hönshus skadades, varvid strömmen bröts. Som en följd härav togs. 84

61.ett stort antal ägg i en äggkläckningsmaskin skada. Den som skadats. 84

62.elledningen ålades att ersätta skadan.s. 84

63.UfR 1959 s. 708 (Vestre Landsret) gällde en närmast identisks. 84

64.situation. Här ansågs dock skadan vara endast indirekt och inadekvat,s. 84

65.varför skadeståndstalan ogillades. I motsats till det det förra fallet leddes. 84

66.den skadade elledningen här inte direkt till kärande}16s. 84

67.UfR 1976 s. 82 (Hojesteret): En elledning skadades under gräv172 Jfr även HD 1948 14 där dock de skadade elledningarna ägdes av kärandebolaget. 173 Se om fallet t.ex. Hellner, SvJT 1969 s. 360 f., Kleineman s. 184 f. 174 Se Bengtsson, SvJT 1978 s. 516. Jfr Kleineman s. 186 ff. 175 Anderson, Trepartsrelationer s. 200 ff. anför att fallet kan förklaras med att de sär­ präglade relationer som utmärker 1966 och 1972 års fall saknades; se även nedan i not 181. 176 Fallen har kommenterats av Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 300.s. 84

68.239s. 84

69.ningsarbeten, varpå strömmen till två i närheten belägna fabriker bröts.s. 85

70.Fabrikerna tillerkändes rätt till ersättning för inkomstförlust på grunds. 85

71.av produktionsavbrott.177s. 85

72.Rt 1955 s. 872: Ett fartygs ankare skadade en i vatten utlagds. 85

73.elkabel som tillhörde ett elverk. Fartygsägaren ålades att utge ersättnings. 85

74.till en verkstad som till följd av händelsen drabbades av driftstopp ochs. 85

75.som ansågs ha ett konkret och närliggande intresse anknutet till kabelns. 85

76.i vattnet utanför verkstaden.178s. 85

77.Rt 1973 s. 1268: Under en militärmannöver bröt ett militärt flyg­s. 85

78.plan genom vårdslöshet en kraftledning och ett stort antal abonnenters. 85

79.blev utan ström. En fiskodlare krävde skadestånd av staten för skada tills. 85

80.följd av att en elektrisk pump hade stannat. Skadeståndstalan ogilladess. 85

81.då den nödvändiga närheten i orsaksförhållandet inte ansågs föreligga.s. 85

82.Skadan bedömdes vara avlägsen och indirekt, varför man fann att fisk-s. 85

83.odlaren låg närmare till att bära risken för skadan.179 I exempelvis motsvarande tyska rättsfall har kärandena ofta åberopat »Recht an eingerichten und ausgeübten Gewerbebetrib»180 som grund för ett skade­ ståndskrav. I de flesta fall dock utan att ha lyckats med kravet i BGH. Rätts­ läget är emellertid en aning svårtolkat. Ett skadestånd förefaller dock inte hel­ ler här vara uteslutet, förutsatt att skadan kan betraktas som mera närliggande och direkt.1811 exempelvis engelsk rätt förefaller »bright-line rule» ha utgjort ett effektivt hinder mot skadestånd i motsvarande situationer.182s. 85

84.177 Jfr även UfR 1973 s. 844 (Vestre Landsret) och UfR 1967 s. 699 (Vestre Landsret) där skadegöraren dock undgick ansvar närmast på basen av medvållande. Se om fallen t.ex. von Eyben & Norgaard & Vagner s. 227 f., Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 301.s. 85

85.178 Se även om fallet t.ex. Andersen s. 137 f, Nygaard (5. utg.) s. 364.s. 85

86.179 Se även om fallet t.ex. NOU 1982:19 s. 82, Nygaard (5. utg.) s. 364 f.s. 85

87.180 Se om detta rättsinstitut t.ex. BGB Kommentar s. 54.s. 85

88.181 I t.ex. 29 BGHZ 65 (1959) hade genom vårdslöshet vid grävningsarbeten en elled­ ning skadats. Elledningen försörjde endast kärandes fabrik med elektricitet, men kärande ägde inte ledningen. Till följd av ledningsskadan bröts strömmen och produktionen i fabri­ ken avstannade med inkomstförlust som följd. Kärandes skadeståndstalan mot den som hade skadat ledningen ogillades. Jfr situationerna i t.ex. 66 BGHZ 388 (1977) och NJW 1977 s. 2208 där skadeståndstalan likaså ogillades. Men se även 41 BGHZ 123 (1964) där en elledning som ägdes av ett elektricitetsverk skadades genom vårdslöshet vid trädfäll­ ning, varpå strömmen bröts till kärandes hönseri. Som följd härav skadades ett stort antal ägg i dennes äggkläckningsmaskin. Kärandes skadeståndstalan mot den som skadat led­ ningen bifölls. — I sist nämnda fall betonades av BGH, att produktionen här inte bara hade avbrutits utan att även kärandes egendom hade skadats. Situationen avvek därmed från de övriga nämnda fallena. Jfr även om detta rättsfall Andersson, Trepartsrelationer s. 194 med anknytning till svensk rätt. Andersson ifrågasätter lämpligheten av den svenska tolkningen.s. 85

89.182 Se t.ex. Spartan Steel & Alloys Ltd. v. Martin & Co. [1973] 1 Q.B. 27, där Court of Appeals fann att inkomstförlust pga skada på elledning som kärande inte ägde var ren 240 Också ingrepp i en etablerad och fast färdväg kan ibland medföra ersätt­ ningsskyldighet.183 Man kan dock även här förutsätta ett mera närliggande och direkt särintresse i färdvägen och att rätten att bruka denna utövas på mera stadigvarande basis. Från finsk rättspraxis brukar man här hänvisa till det äldre HD-avgörandet 1934 11 263,184 där ett eldistribuerande andelslag hade dragit en elledning över ett vatten nära en hamn på så låg höjd att ett fartyg inte kunde passera platsen. Andelslaget ålades att ersätta skada på grund av att lastningen av fartyget fördröjdes. De knapphändiga domskälen gör det svårt att se vad som uppbar avgörandet. Enligt min mening kan dock fallet betraktas som ett gränsfall. Ett ansvar torde numera följa av VL.185s. 85

90.I NJA 1945 s. 867 nekades ersättning under liknande omständigheters. 86

91.då kärande inte ägde annan rätt att begangna vattenområdet än dens. 86

92.som »grundar sig på områdets egenskap av allmän farled» (kurs här).s. 86

93.Jfr NJA 1971 s. 8 (hinder för sjöflygplan att landa på ett vattenområde).s. 86

94.I det vattenrättsliga avgörandet NJA 1958 s. 215 erhöll dock ens. 86

95.fastighetsägare innanför ett sund ersättning för intrång i förbindelsens. 86

96.med en sjö utanför sundet.186s. 86

97.I t.ex. UfR 1940 s. 117 (Vestre Landsret) hade ett fartyg genoms. 86

98.vårdslöshet kolliderat med en järnvägsbro. Ett annat fartyg krävdes. 86

99.därför ersättning för inkomstförlust till följd härav. Kravet förkastadess. 86

100.eftersom kärandes intresse i att kunna passera under bron »ikke er af ens. 86

101.sådan direkte art (kurs, här), at den omstasndighed, at broen som folges. 86

102.af [svarandes] påsejling af den ... har vaeret spasrret for gennemsejling,s. 86

103.kan pådrage de indstasvnte erstatningsansvar».s. 86

104.I UfR 1960 s. 932 (So- og Handelsretten) hade däremot etts. 86

105.fartyg seglat på en järnvägsbro som järnvägen hade rätt att användas. 86

106.enligt avtal. Järnvägens skadeståndstalan bifölls.187 188s. 86

107.Jfr t.ex. det kanadensiska rättsfallet Canadian National Railways. 86

108.Co. v. Norsk Pasific Steamship Cof™ där rätten att bruka en järnvägs­s. 86

109.bro ansågs utgöra ett skadeståndsrättsligt skyddat intresse; även oms. 86

110.järnvägen inte själv ägde den genom påsegling skadade bron och ävens. 86

111.om rätten att bruka bron inte baserade sig på avtal. — Typen av färdväg förmögenhetsskada som inte medförde rätt till skadestånd av den som skadat ledningen. 183 Se även t.ex. NOU1982:19 s. 83 f. med jämförelser till expropriationsersättningar. 184 Se t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 71, Routamo & Hoppu s. 193. 185 Se VL 11 kap. 3 § 4 och 6 punkterna samt härom t.ex. Pietilä, LM 1970 s. 785 ff. 186 Se närmare om dessa rättsfall t.ex. Andersson, Trepartsrelationer s. 240 ff. Se även Bengtsson, Allemansrätt s. 20. Jfr från norsk Hoyesterettspraxis t.ex. Rt 1971 s. 438 och Rt 1969 s. 1220. Se vidare t.ex. NOU 1982:19 s. 83 f., Bugge s. 393. 187 Se även om dessa fall t.ex. von Eyben & Norgaard & Vagner s. 227, Pagh, UfR B 1991 s. 122 f., Saxén, Skadeståndsrätt s. 71, Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 299 f. 188 [1994] 2 S.C.R. 2. Se om rättsfallet ovan kap. 7.3.2.1. vid not 167 anförda arbeten.s. 86

112.241s. 86

113.kan här möjligen tala för ett närliggande, direkt och stadigvarandes. 87

114.särintresse. I fall där samfärdseln mera allmänt har drabbats har skade­s. 87

115.stånd inte utdömts. Se t.ex. Administration de la Voie Maritime du St.s. 87

116.Laurent v. United Dominion Industries,™9 där skada på en klaffbro hin­s. 87

117.drade all sjö-, järnvägs- och vägtrafik.s. 87

118.Jfr från tysk rättspraxis t.ex. 55 BGHZ 153 (1971) där en kanals. 87

119.hade spärrats då en del av kanalen hade rasat samman. Rätten att färdass. 87

120.i kanalen ansågs inte utgöra ett sådant enskilt intresse som medfördes. 87

121.en rätt till ersättning av den som var ansvarig för raset. Går man ett steg vidare till allemansrätten är det givet, att möjligheterna att utöva denna rätt inte kan anses utgöra en sådan »viss annan rätt» som vid in­ trång häri medför rätt till skadestånd för den kränkte enligt reglerna för sak­ skada.1 1980 9Fråga är om typiska tredjemansskador.s. 87

122.Allemansrätten intar — med Bengtssons ord — »en säregen ställnings. 87

123.i rättsordningen, svårfattbar för utomnordiska jurister och inte så värsts. 87

124.lätt att få klarhet om ens för oss själva».191 Allemansrätten kan beskri­s. 87

125.vas som den begränsade rätt som var och en har att fårdas och tillfälligts. 87

126.uppehålla sig på annans fastighet oberoende av om fastighetsägaren hars. 87

127.samtyckt till detta.192 (Utanför Norden kännetecknas egendomsbegrep­s. 87

128.pet däremot ofta av olika regler om »trespass» etc. som utesluter ens. 87

129.dylik rätt.193) Häri inkluderas en rätt att plocka t.ex. bär och svamp (ses. 87

130.även HD 1920 d 114). För jakt och fiske gäller särskilda regler.194 Alle­s. 87

131.mansrätten kan även utnyttjas inom ramen för näring — exempelvis avs. 87

132.yrkesfiskare eller researrangörer. Gränserna för allemansrätten är docks. 87

133.oklara. Lagstiftningen är spridd195 och någon närmare positiv definitions. 87

134.av rättens innehåll finner man egentligen inte.196 Allmänt gäller atts. 87

135.189 [1993] R.R.A. 862 (Que. S.C.). Fallet har kommenterats av Wooder & Southcott, J. Mar. L. & Com. 1994 s. 449 f.s. 87

136.190 Se för finsk del t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 71. Se härtill t.ex. Prop. 1985/86:83 s. 40, Prop. 1969:28 s. 190 samt den utförliga redogörelsen i NOU 1982:19 s. 81 ff.s. 87

137.191 Bengtsson, SvJT 1985 s. 425.s. 87

138.192 Se t.ex. Bengtsson i Miljöbalken s. 145, Allemansrätt s. 14 f., Naturvårdslagen s. 35, Bjornvik, TfR 1999 s. 196, Honkanen s. 140, Hollo, Ympäristöoikeus s. 399, Laakso­ nen s. 28. Se från elt vattenrättsligt perspektiv t.ex. Fink s. 33 ff., Nygård s. 15 ff.s. 87

139.193 Se t.ex. Harris, LQR 1995 s. 421 ff. (se härom ovan kap. 7.3.2.1. vid not 168) samt om trespass t.ex. Prosser & Keeton s. 67 ff., 393 ff., Street s. 65 ff. Trespass är »actionable per se»; skadestånd kan krävas även om ingen påvisbar fysisk skada har uppkommit.s. 87

140.194 Se jaklagen (615/1993), särskilt 2 kap., samt fiskelagen (286/1982), särskilt 2 kap.s. 87

141.195 I finsk rätt mgår de viktigaste bestämmelserna om allemansrätten i VL 1 kap. 24-31 § samt i lagen om friluftsliv (606/1973). Se utförligt t.ex. Hollo, Ympäristöoikeus s. 399 ff. Kuusiniemi m.fl. s. 693 ff. samt Laaksonen.s. 87

142.196 Huvudsakligen har allemansrätten definierats endast negativt genom att ange de straffrättsliga gränserna för den allemansrättsliga befogenheten. Se t.ex. SL 24 kap. 1-2 242s. 87

143.fastighetsägaren har en viss toleransskyldighet, men han får inte tillfo­s. 88

144.gas oskälig störning eller men.19711.ex. HFD 1982 A II 99 ansågs atts. 88

145.arrangerandet av en motorbåtstävling inte föll inom allemansrätten. Exempelvis Saxén anför dock — med hänvisning till bl.a. HD 1934 II 263 (ovan) — att man brukar »skilja mellan rätt till förmåner av mera tillfällig natur och en s.k. kvalificerad allemansrätt (kurs, här), vilken kan leda till rätt till skadestånd, t.ex. för den som stadigt utnyttjar en rätt att använda vatten för båtfart».198 Saxén har därefter även illustrerat den kvalificerade allemansrätten med hänvisning till det norska rättsfallet RG 1967 s. 351 (Frostating lagmannsrett).1991 detta rättsfall var det fråga om att ett bolag i samband med anläg­ gandet av en kaj och en hamn olovligt hade dumpat betydliga mängder utgrävda jord- och stenmassor i en bukt. Till följd härav ödelädes »snurrevadfisket» i bukten. En fiskare krävde skadestånd för inkomstförlust på grund av detta. Skadeståndstalan bifölls även om fisket hade utövats på basen av allemansrätten.200 Lagmannsretten anförde (s. 360 f.):s. 88

146.»Lagmannsretten legger ... til grunn at [kärande] har drevet snurrevad-s. 88

147.fiske i Holsandbukten siden 1934 og at han etterhånden har ryddets. 88

148.bunnen for sten som hindret dette fiske. I sesongen mellom oktober ogs. 88

149.mai har han fisket jevnlig — nsermest daglig — i bukten, og inntektens. 88

150.av dette fiske har utgjort en betydelig del av hans inntekt... [Kärande]s. 88

151.har drevet dette fiske med en båt som er spesielt innrettet med dets. 88

152.formål for oye å brukes til snurre vadfiske. Han eier en fast eiendoms. 88

153.med strandlinje til Holsandbukten og bor således sserdeles günstig tils. 88

154.for å drive slikt fiske. Det er riktig at det fiske som [kärande] har utovets. 88

155.er et utslag av en allemannsrett, men lagmannsretten finner at [käran­s. 88

156.des] fiske har vaert av en så lang varighet og en så stor fasthet at han hars. 88

157.hatt rimelig krav på å se det uforstyrret av den dumping av masse soms. 88

158.ganske unodig har odelagt mulighetene for å fortsette med den fiske­s. 88

159.metode som [kärande] har anvendt. Man tillegger det ved bedommelsens. 88

160.også vekt at [kärandes] og de to andre snurrevadfiskemes fiske is. 88

161.Holsandbukten har vaert utovet alene av disse tre, og at dumpingen hars. 88

162.skadet snurrevadfisket alene.» § (hemfridsbrott) samt 28 kap. 14 § (om allemansrätten). 197 Se även t.ex. ovan kap. 6.2.3.10 vid not 273 om NJA 1996 s. 495. 198 Saxén, Skadeståndsrätt s. 71. Jfr även om HD 1934 II263 t.ex. Routamo & Hoppu s. 193, Wetterstein, Compensation s. 43 not 53. Se även Lowing, särskilt s. 76. 199 Se Saxén, Tillägg s. 395. 200 Hags tr om, Culpanormen s. 24 hänvisar till detta rättsfall för att illustera culpaansvaret som en kombination av allmänna risköverväganden och lagnormer. Skadan var här sådan att det inte ger mycket vägledning att fråga efter syftet med dumpningsförbudet. Jfr idem, TfR1980 s. 314, 322.s. 88

163.243 Situationen var här så speciell att det förefaller vara berättigat att tala om en sådan kvalificerad allemansrätt som bör kunna motivera ett skadeståndsberättigande. I fall där man endast har kunnat peka på ett lösare intresse i fisket har ersättning inte utdömts. Man kan här hänvisa till flera expropriationsrättsliga avgöranden.201 21 0t.2ex. Rt 1970 s. 1367 krävde sålunda Miljodistriktenes Fiskeriadministrasjon på allmänhetens vägnar ersättning för förlust av allmänhetens möjligheter att fiska fritt i mittpartiet av en sjö som inte var föremål för privat egendomsrätt. Ersättningskravet förkastades. »At kravet ble gjort gjeldende av en organisasjon på almenhetens vegen kunne ikke fore til en sterkere rettsbeskyttelse av fiskeretten»™ (kurs. här).s. 88

164.I t.ex. UfR 1988 s. 878 (Vestre Landsret) har åter en sportfiskeförening ge­ nom Dansk Sportfiskerforbund ansetts ha rätt att kräva ersättning med kostna­ derna för återställande av en oljeförorenad bäck. Här hade emellertid före­ ningen utplanterat den fisksom ödelädes av föroreningen. Föreningens intres­ se i att bäckens fiskbestånd bevarades ansågs därför åtnjuta skadeståndsrättsligt skydd, även om uttryckligt lagstöd härför saknades och trots att förening­ en inte innehade fiskerätt i den förorenade bäcken. I motiven till DaMskL anförs detta avgörande som ett exempel på att en lokal sportfiskeförening efter omständigheterna kan vara ersättningsberättigad, »selv om föreningen naeppe efter det traditionelle rådighedskriterium kunna anses for at hore til den erstatningsberettigede personkreds».203 Andersson anför åter att man inte kan godta en generell möjlighet att skapa sig en kvalificerad allemansrätt genom att lägga ned kostnader på någon annans egendom. Men i gränsfall kan enligt honom detta argument »vara tungan på vågen för ersättning, särskilt om de nedlagda kostnaderna även kan sägas gynna allmänna intressen».204 205s. 89

165.Som jämförelse kan från utomnordisk rätt nämnas, att i amerikansks. 89

166.rättspraxis sportfiskeföreningar inte har ansetts ha rätt till skadestånds. 89

167.för förlorade rekreationsmöjligheter i samband med t.ex. Exxon Valdezs. 89

168.olyckan år 1989. Detta bl.a. med hänvisning till att »they could alleges. 89

169.no private harm»™ Däremot har det i amerikansk rättspraxis utbildatss. 89

170.201 Se från Hoyesterett t.ex. Rt 1962 s. 163 och Rt 1969 s. 1220.s. 89

171.202 Detta avgörande omtalas även i NOU 1982:19 s. 82.s. 89

172.203 Se om fallet t.ex. Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 63 f. (där fallet genom felskrivning hänvisas till som UfR 1978), Andersson, Trepartsrelationer s. 239 f., von Eyben & Norgaard & Vagner s. 229, Pagh, Miljöansvar s. 469 f., Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 299.s. 89

173.204 Andersson, Trepartsrelationer s. 239 f. med hänvisning till även RG 1967 s. 351.s. 89

174.205 Se In re Exxon Valdez, 1995 AMC 1409 (D. Alaska 1993). Se även Alaska Sport Fishing Association v. Exxon Corp., 1994 AMC 2719 (9th Cir. 1994), ref. nedan kap. 7.5.3.3. vid not 496. Inte heller i t.ex. State of Louisiana ex. rel. Guste v. M/V Testbank, 244s. 89

175.en allmän princip om att yrkesfiskare har rätt till ersättning för inkomst­s. 90

176.förlust. Men här är det fråga om ett undantag till »the bright-line rule»s. 90

177.som ett hinder för ersättande av ren förmögenhetsskada?06 7.3.2.3. Slutsatser Det är svårt att dra en skarp gräns mellan sakskador och rena förmögenhetsskador. Tendensen är att tolka tredjemansskador allt snävare. Samtliga ovan­ stående fall har gällt förlorad bruksnytta i form eller annan. Ersättning har utgått enligt reglerna för sakskada om skadelidande har kunnat peka på ett konkret och direkt intresse i saken. I rättspraxis har man bl.a. fäst vikt vid den skadelidandes geografiska närhet till den skadade saken. Också sakens syfte tillmäts stor betydelse. Ju allmännare intresse den skadade saken har tjänat desto svagare blir rätten till ersättning. Även om fråga är om ett allmänt intresse och kravet på geografisk närhet inte uppfylls, kan ibland kvalificerade omständigheter motivera att ersättning utgår enligt reglerna för sakskada. En sådan omständighet kan vara, att den skadelidande har brukat saken stadigva­ rande och mer eller mindre exklusivt. Också kostnader eller arbete som den skadelidande har lagt ner på saken kan ibland anses utgöra en kvalificerad omständighet, särskilt om den skadelidande härigenom samtidigt kan sägas ha gynnat ett allmänt intresse. Som nedan (kap. 7.5.2.) närmare skall framgå kan liknande bedömningar visa sig användningsbar i ett miljöperspektiv.22 0076s. 90

Förutsättningar för ersättande av ren förmögenhetsskada enligt