Närliggande

47.I detta sammanhang kan hänvisas till t.ex. NJA 1991 s. 720.65 Fråga var om skada orsakad av vattenutsläpp från en fjärrvärmeanläggning. SvHD fann att drift av en sådan anläggning visserligen inte kunde betraktas som en farlig verksamhet. Men det ligger »i sakens natur» att allvarliga skador pga brott i rörsystem och därav följande utsläpp av hett vatten aldrig helt kan undvikas. Med beaktande av en samlad bedömning av bl.a. verksamhetens art och möjligheterna att täcka ansvaret genom försäkring, ansågs anläggningsinnehavaren ansvara för den inträffade skadan på basen av ett strikt ansvar.66 6 7 Och som ett ytterligare argument till stöd härför anfördes även: »Ett strängt ansvar för skador av den typ det här gäller bör också stimulera till att öka anläggningarnas säkerhet och därmed minska risken för skador»61 (kurs. här). 63 Fallen har ansetts ge uttryck för ett bristfällighetsansvar. Se Tulokas, DL 1991 s. 20 samt Wilhelmsson, Festskr. Bertil Bengtsson s. 530 f. 64 Se även om detta fall nedan kap. 4.4.2. vid not 147, 150-153. 65 Fallet har kommenterats av Nelson, SvJT 1992 s. 240 f., Hellner, JT 1991-92 s. 646 ff. Jfr f.ö. även från dansk Hojesteret-praxis t.ex. UfR 1963 s. 806 och UfR 1977 s. 40 där fakta i målen var liknande. 66 SvHD fann att utsläpp av hett vatten och vattenånga företer vissa likheter med sådana störningar som medför ett strikt skadeståndsansvar enligt miljöskadelagen (numera miljöbalken 32 kap.). Skadorna bedömdes ofta drabba någon som direkt eller indirekt står i kontraktsförhållande till den som driver anläggningen, vilken i praktiken har en monopolställning. Ytterligare betonades att denne till måttliga kostnader kunde täcka sitt ansvar genom försäkring. 67 Domen s. 725.s. 175