1.De ovan angivna syftemålen och frågeställningarna måste naturligtvis även inverka på undersökningen i metodologiskt avseende. Som redan framgått baserar sig undersökningens senare del i allt väsentligt på en rättsdogmatiskt inriktad forskningsmetod. Vad som här eftersträvas är således primärt en kart läggning av rättsläget enligt MskL de lege lata utgående från tolkning och systematisering av gällande stadganden. Detta kombineras med rättspolitiska argument och ställningstaganden de lege ferenda. Någon skarp gräns existerar ofta inte mellan lösningsrekommendationer de lege lata och de lege ferenda. Forskningstemat i undersökningens första del är däremot till sin grundkaraktär klart rättsekonomiskt vinklat, om än också här vissa frågeställningar förutsätt er ett rättsdogmatiskt angreppssätt.22 Omvänt förutsätter vissa frågeställningar i den andra delen att också rättsekonomiska lösningsmodeller och rekommen dationer beaktas.23s. 146
2.Medan det rättsekonomiska synsättet sägs vara »på väg att snabbt genom syra hela det nationalekonomiska grundstoftet»,24 är dess värde för rättsveten skapen alltjämt delvis omstritt.25 Det skulle här föra för långt att gå närmares. 146
3.22 I undersökningens första del bygger särskilt kap. 4.3. på rättsdogmatik.s. 146
4.23 I undersökningens andra del har rättsekonomiska lösningsmodeller särskilt beaktats i kap. 8.s. 146
5.24 Se Werins. 11.s. 146
6.25 En översikt av kritiken mot rättsekonomin i allmänhet ges av t.ex. Oker-Blom, Rättsekonomin s. 1 ff., särskilt s. 5 ff. Se från skadeståndsrättslig synpunkt t.ex. nedan kap. 2.2. vid not 29-30 med vidare hänvisningar. Härtill kan hänvisas till meningsutbytena mellan Riis i TfR 2000 s. 477 ff. och Hansen i TfR 2001 s. 563 ff. med anledning av den senares syn på rättsekonomin i UfR B 1999 s. 115 ff. Stephen s. 1 f. noterar att rättsekono min har en integrerad plats i den nordamerikanska juridiken, medan rättsekonomin inte har haft samma genomslagskraft i Europa. Jfr t.ex. Hellner, JFT 1998 s. 485 f. För finsk rätts del torde rättsekonomin ha introducerats av Oker-Blom i JFT 1980 s. 245 ff., där under benämningen »jurionomi». 22 in på rättsekonomin och dess ställning inom olika juridiska discipliner.26 För egen del menar jag dock att det kan vara av värde att beakta också rättsekonomiska argument som ett argument i en »dynamisk» rättsdogmatik,27 eller som en beståndsdel av den rättspolitiska analysen.28 Värdet av rättsekonomiska lösningsmodeller kommer givetvis att variera. I undersökningens första del har jag genom en logisk-systematisk teorianalys försökt att närmare bedöma värdet av den rättsekonomiska synen på preventionen som argument vid utformningen av skadeståndsskyldigheten för miljöskador.s. 146
7.Också i övrigt har jag i undersökningen till betydande del begagnat mig av en metod, som präglas av logisk-systematiska överväganden av de särskilda frågor som har upptagits till granskning.s. 147
8.Vad sedan gäller det material som har utnyttjats kan konstateras att de för rättsdogmatiska undersökningar traditionella rättskälloma (lagstiftning med förarbeten, rättspraxis och den juridiska litteraturen) har konsulterats. Till detta kommer (rätts)ekonomisk litteratur och — på grund av ämnets karaktär — vissa för juridiska framställningar klart udda källor, bl.a. två ekonomiska s.k. »contingent valuation» undersökningar.29 Undersökningen avser i första hand finsk rätt men i betydande utsträckning har även utländskt material beaktats, både i komparativt syfte30 och direkt som argumentationsbasis. En meningsfullt genomförd forskningsuppgift förutsätter härvid att man klargör det utländska materialets argumetvärde i förhållande till den nationella rätten. Rättskälloma har med tanke på deras argumentationsvärde traditionellt uppdelats i auktoritetsargument och sakargument (substantiella argument)31 och det förefaller här vara motiverat att skilja mellan nordiskt material å ena sidan och utomnordiskt material å andra sidan.s. 147
9.Det är naturligt att material från de övriga nordiska länderna beaktas inom ramen för en skadeståndsrättslig framställning. Sålunda menar Bengtsson att »varje nordisk rättsvetenskapsman på området med någorlunda självaktnings. 147
10.26 Se närmare för finskt vidkommande den utförliga sammanställningen av Kanniainen & Määttä (toim.), Näkökulmia oikeustaloustieteeseen (Helsinki 1996), del 2 (Helsinki 1998) och del 3 (Helsinki 1999).s. 147
11.27 Se även Wetterstein, Festskr. Sjur Braekhus s. 572 om beaktandet av bl.a. rättseko nomiska argument inom ramen för en dylik »dynamisk» rättsdogmatik.s. 147
12.28 Se även t.ex. Hellner, JFT 1998 s. 485 f.s. 147
13.29 Se nedan kap. 8.4.2.3.2.s. 147
14.30 Se även nedan vid not 41 om den komparativa metoden.s. 147
15.31 Se allmänt om (den glidande) indelningen i auktoritets- och sakargument t.ex. Peczenik, Rätten s. 197 ff., Timonen s. 130 ff., Wetterstein, Festskr. Sjur Braekhus s. 575 ff., Wilhelmsson, TfR 1985 s. 186 ff.s. 147
16.23 blickar ut över gränserna, när han behandlar ett problem som alls kan få betydelse i Norden i övrigt».32 Det finns även på det civilrättsliga området en lång nordisk tradition som bl.a. har kommit till uttryck i samnordisk lagstiftning på flera för civilrätten centrala områden. Vidare kan man mera allmänt framhålla den snarlika rättsmiljön, likheten i samhällsförhållandena och de samhälleliga värderingarna etc. Allt detta bidrar självfallet till att höja argumentvärdet av nordiskt material. I fråga om samnordisk lagstiftning anses redan det gemensamma harmoniseringssyftet rättfärdiga att material från de övriga nordiska länderna används som auktoritetsargument,33 låt vara att det även då finns skillnader.34s. 147
17.Samarbetet på skadeståndsområdet har emellertid inte varit så framgångs rikt som samarbetet på t.ex. avtals- och köprättens område, om än det inte kan betraktas som ett misslyckande.35 Skadeståndslagstiftningen i de nordiska län derna uppvisar dock klara skillnader. Man brukar om nordisk rätt säga att det av historiska skäl är en skillnad mellan dansk-norsk rätt (»västnordisk rätt») och finsk-svensk rätt (»östnordisk rätt»).36 Denna skiljelinje framträder även inom skadeståndsrätten, t.ex då det gäller rena förmögenhetsskador.37 Och i fråga om miljöskadelagstiftningen har det nordiska lagstiftningssamarbetet helt uteblivit. Det är likväl uppenbart att den svenska SvMskL (miljöskadelag 1986:225) — som därefter har inarbetats i MB (miljöbalk 1998:808) 32 kap. — i betydande utsträckning utnyttjades som en modell för MskL. Också den danska DaMskL (lov nr 225 af 6. april 1994 om erstatning for miljoskader) och ersättningsbestämmelserna i den norska ForL (forurensningslov 13 mars 1981. Nr. 6) 8 kap. uppvisar på många punkter närliggande lösningar. Men givetvis kan man på många punkter även peka på betydande skillnader — också principiella — mellan MskL och dess nordiska motsvarigheter.38s. 148
18.32 Bengtsson, TfR 1988 s. 561.s. 148
19.33 Se t.ex. Sevon, 31 NJM, del I s. 12 ff., Wetterstein, Festkr. Sjur Braekhus s. 576.s. 148
20.34 Wilhelmsson, TfR 1985 s. 189 ff. skiljer beträffande det nordiska materialets argu mentvärde mellan fyra olika auktoritativa argument: auktoritetsargument grundat på aukto ritativa skäl, auktoritetsargument grundat på källans egen auktoritet, auktoritetsargument grundat på sakskäl, samt slutligen auktoritetsargument grundat på gemensam rättsideologi.s. 148
21.35 Resultaten av det nordiskt lagstiftningssamarbetet på skadeståndsområdet beskrivs av t.ex. Bengtsson, TfR 1985 s. 541 ff., som betonar vikten av att man i rättstillämpningen genom likartade tolkningar försöker avhjälpa de olikheter som alltjämt består (s. 560 ff.).s. 148
22.36 Se t.ex. 31 NJM, del II (debatt) s. 63 (Lars Tottie) och s. 69 (Jan Hellner).s. 148
23.37 Se närmare nedan kap. 7.3.1. vid not 159-160.s. 148
24.38 Se kort om bristen på lagstiftningssamarbete på miljöskadeområdet och om den nordiska miljöskadelagstiftningens likheter och olikheter t.ex. Bengtsson, SvJT 1993 s. 374 24s. 148
25.Vad innebär det ovan anförda med tanke på det nordiska materialets argu mentvärde? Enligt min mening kan man på området för miljöskadestånd och annat skadestånd som en utgångspunkt fortsättningsvis tala om det nordiska materialet i termer av auktoritetsargument. (Självfallet krävs att materialet är sådant att detta över huvud taget kan tillskrivas auktoritativt värde.) I fråga om miljöskadeansvaret kunde man med hänvisning till Wilhelmssons terminologi kanske närmast tala om auktoritetsargument grundat på sakskäl eller gemen sam rättsideologi.39 Här (liksom i övrigt) krävs dock försiktighet. I vissa fall tvingas man konstatera att skillnaderna på detta område blir så stora att man svårligen kan tala om något »gemensamt nordiskt». Också nu kan man som ett typexempel hänvisa till den redan ovan omtalade skillnaden mellan östnordisk- och västnordisk rätt i fråga om ren förmögenhetsskada. Enligt min åsikt kan man på denna punkt inte längre tillskriva det danska och norska materialet något auktoritetsvärde för finsk rätts del. I själva verket blir danskt och norskt material här närmast av rättsjämförande intresse. Men inte heller svensk rätt uppvisar i fråga om själva begreppsbestämningen en sådan likhet med finsk rätt som man enligt min uppfattning kan förutsätta för att svenskt material här skall kunna tillmätas auktoritativt tolknings värde.40s. 149
26.Detta leder över till frågan om användningen av utomnordiskt material och argumentvärdet av detta material. Det är inte svårt att motivera användningen av utomnordiskt material. Detta material kan givetvis användas inom ramen för den komparativa metoden (som dock stundom har kritiserats som en onödig omväg41). Resultaten av rättsjämförelser kan användas på olika sätt.42 Rättsjämförelser med utomnordisk rätt kan ibland t.ex. ge även nya arguf., idem, Nordiska miljörättsliga uppsatser s. 21 ff, Wetterstein, SvJT 1993 s. 735 ff., idem, Env. Liability 1995 s. 41 ff.s. 149
27.39 Se Wilhelmsson, TfR. 1985 s. 190 ff.s. 149
28.40 Se nedan kap. 7.3.1. vid not 155-158. Se närmare även resonemanget nedan kap. 7.3.4.2. vid not 265-280.s. 149
29.41 I nordisk rätt har t.ex. Gunnerstad & Ingvarsson, SvJT 1997 s. 152 ff. starkt ifråga satt om inte den komparativa rätten är en omväg för att komma fram till det resultat som man även eljest och betydligt enklare kunde uppnå. Denna uppfattning torde knappast representera någon unik uppfattning. T.ex. Bogdan s. 20 konstaterar att det bland svenska jurister finns en »mycket utbredd uppfattning att det inte är mycket att hämta i studier av utländsk rätt». För finsk rätts del kan även nämnas att t.ex. Husa s. 2 på motsvarande vis noterar, att den komparativa rätten trots en viss profilhöjning under senare år fortsättnings vis är en på många vis ringa uppskattad rättsgren.s. 149
30.42 Se i korthet t.ex. Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 35 f. För utförligare beskriv ningar av den komparativa rättens användningsområden kan här hänvisas till t.ex. Bogdan s. 28 ff., Husa s. 18 ff.s. 149
31.25 mentationsmodeller som kan utnyttjas för utveckling och tolkning av nationell rätt. Man kan härtill knappast bortse från att miljöskadeansvaret som rätts område har en klart internationell prägel, detta inte minst genom ett flertal internationella konventioner om miljöskadeansvar.43 Ytterligare förutsätter utvecklingen inom EG att man riktar blicken utanför det specifikt nordiska, i detta fall t.o.m. utanför det europeiska. Den ekonomiska studie om värdering av skador på miljön som genomfördes i anslutning till EG-kommissionens vitbok om ersättningsansvar för miljöskador44 bygger nämligen på amerikansk rätt.451 januari år 2002 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (direktivförslaget) som i allt väsentligt följer det amerikanska system som rekommenderades i den ekono miska studien.46 Detta bidrar till att höja intressevärdet av det välutvecklade och i många avseenden progressiva miljöskadeansvaret i amerikansk miljöskadelagstiftning (se nedan kap. 8.). Om EG genom ett direktiv på detta vis kom att så att säga »överta» de amerikanska reglerna, skulle synbarligen också argumentvärdet av det ifrågavarande amerikanska materialet höjas.47s. 149
32.Givet är att det utomnordiska materialets argumentvärde allmänt taget är lägre än det nordiska materialets. Om utomnordiskt material har en »gemen sam nämnare» med nationell rätt i form av t.ex. en av Finland ratificerad kon vention, kan i och för sig argumentvärdet bli högre än om en sådan nämnare saknas. Harmoniseringssyftet anses ju i allmänhet förutsätta att också det in ternationella tolkningsmaterialet beaktas vid konventionstolkning och tolkning av konventionsbunden nationell lagstiftning.48 Från nordisk rättspraxis belyses detta exempelvis av det välkända svenska s.k. TsesA-fallet i NJA 1983 s. 3 (ref. nedan kap. 2.1.). Inställningen torde dock fortsättningsvis vara att argumentvärdet blir lägre än det nordiska materialets. I frågor där en »gemen sam nämnare» saknas har det ansetts att man har »att nästan uteslutande ty sigs. 150
33.43 De för denna undersökning viktigaste konventionerna och den utveckling som har lett fram till dem presenteras närmare nedan kap. 7.2.s. 150
34.44 WM2000) 66 slutlig.s. 150
35.45 EC Study on Damage to Natural Resources. Se närmare om derma anknytning till amerikansk rätt nedan kap. 8.2.1. vid not 38, 8.3.3.2.2. vid not 249-251 och 272-274, kap. 8.5.2.3. vid not 544-553, 8.5.3.3. vid not 608-611.s. 150
36.46 KOM(2002) 17 slutlig. Se särskilt art. 2.1.16 och art. 5 samt Bilaga II.s. 150
37.47 Se närmare även exempelvis Bogdan s. 33 f. om nyttan av komparativ rätt de lege lata då rättsregler från ett land mer eller mindre ordagrant har övertagits (»kopierats») av ett annat land.s. 150
38.48 Se även t.ex. de rekommendationer som framställs av Berlingieri, J. Mar. L. & Com. 1987 s. 317 ff. 26 till sakargument».49 För egen del menar jag att materialet endast kan tillskrivas substantiellt värde, vilket inte utesluter att detta material kan ha stor faktisk tolkningsbetydelse — också i förhållande till auktoritetsargument.50 Också då en »gemensam nämnare» i form av en konvention föreligger har man anledning att se med stor försiktighet på det internationella materialet. Det internationella tolkningsmaterialet består närmast av konventionernas för arbeten (travaux pråparatoires), internationell praxis (olika länders nationella domstolsavgöranden om konventionstolkningen) och av juridiska litteratur om konventionerna.s. 150
39.Travaux préparatoires godtas visserligen som en supplementär rättss. 151
40.källa i Wienkonventionen om traktaträtten (art. 32), men ofta är det sås. 151
41.att man endast finner spridda uttalanden utan att någon betydandes. 151
42.internationell enighet kan skönjas.51 Inställningen till konventionsförar-s. 151
43.beten varierar även storligen på det internationella planet.521 de fall atts. 151
44.det efter avslutande förhandlingar utarbetas en kommentar till konven-s. 151
45.tionstexten53 5ö4kar visserligen användbarheten av förarbetena. Men dens. 151
46.övervägande inställningen torde hos oss fortsättningsvis vara att dens. 151
47.interna normpropositionen äger tolkningsföreträde. Konventionstolkningens mångfasetterade och svårbemästrade problematik skall här inte närmare beröras. Problemen härvid är sedan tidigare väl kända från i synnerhet transporträtten, där en stor del av lagstiftningen är konventionsstyrd och där problematiken synes ge upphov till en aldrig sinande ström av debattinlägg.55 Enligt Wienkonventionen om traktaträtten skall dock 49 Wetterstein, Festskr. Sjur Braskhus s. 577. 50 Som t.ex. Wilhelmsson, TfR 1985 s. 188 betonar, behöver ett auktoritetsargument inte med nödvändighet utgöra också ett avgörande argument. I den juridiska argumentatio nen kan auktoritetsargument omkullkastas av andra argument, t.ex. sakargument. Se även t.ex. Aarnio, Lainoppi s. 136 ff. 51 Grönfors, JT 1991-92 s. 417 ff. ger flera synpunkter härpå, bl.a. i form av en illu strerande konferensdagbok. 52 Se allmänt t.ex. Sandvik s. 14 med vidare hänvisningar. 53 Så är fallet beträffande exempelvis 1993 års Convention on Civil Liability for Damage Resulting from Activities Dangerous to the Environment; se Explanatory Report (15 January 1993). 54 Se allmänt t.ex. Klami, Kansainvälinen s. 54. Jfr även om köprättskonventionen t.ex. Sandvik s. 15 med vidare hänvisningar. 55 Se bland den omfattande litteraturen t.ex. Berlingieri, J. Mar. L. & Com. 1987 s. 317 ff., Grönfors, SvJT 1957 s. 16 ff, idem, JT 1991-92 s. 417 ff., Klami, Kansainvälinen s. 52 ff, Sevön, JFT 1974 s. 194 ff, Sisula-Tulokas, JFT 1987 s. 240 ff, idem, Dröjsmålsskador s. 21 ff, Sundberg, Scan. Stud. 1966 s. 219 ff, Wetterstein, Globalbegränsning s. 67 ff, idem, Festskr. Sjur Braekhus s. 567 ff, idem, JFT 1985 s. 34 ff. Jfr även oms. 151
48.27 ett traktat tolkas »i ärlig överensstämmelse med gängse mening om traktatets uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av traktatets ändamål och syften» (art. 31(1)).5 565 Varje land som har anslutit sig till en konvention har samtidigt också solidariserat sig med det övergripande harmoniseringssyfte som uppbär konventionen. Idealbilden är att konventionen skall förstås och tillämpas på samma sätt oberoende av inför vilket lands domstol en konflikt kommer upp till prövning. Medlen för att uppnå dessa grundsatser är emellertid svårfångade. En metod som vid konventionstolkning tycks ha vunnit ett starkt understöd är dock att genom en blandning av nationella och internationella element eftersträva en tolkning som med största sannolikhet kan få allmänt stöd på det internationella planet.57 (Se även NJA 1983 s. 3, ref. nedan kap. 2.1.).s. 151
49.Man har likväl vid konventionstolkning allmänt ställt sig i viss mån skep tisk till det övergripande harmoniseringssyftet. Inflytandet från den nationella rättsmiljön finns alltid i bakgrunden och låter sig inte bortförklaras.58 Bl.a. Sisula-Tulokas menar att en ofta outtalad kvalifikation för att ett tolkningsaltemativ skall slå igenom på internationell nivå är att resultatet är acceptabelt enligt den nationella rätten. Man kan härvid skönja olika handlingsalternativ. En mera ovanlig variant är t.ex. att medvetet bryta mot harmoniseringssyftet, medan det vanligaste torde vara att domstolarna i »god tro» utgår från att konventionstexten är entydig och läser den så att den överensstämmer med natio nell rätt.591 förhållande till det konventionsbaserade miljöskadeansvaret be kräftas tesen bl.a. då det gäller ersättning för skador på miljön.60 exempelvis köprätten t.ex. Bianca & Bonell (eds) s. 83 ff., Honnold s. 99 ff., Ramberg & Herre s. 108 ff., samt Sandvik s. 14 f., 24 ff.s. 152
50.55 Jfr t.ex. art. 7( 1) i köprättskonventionen, som förutsätter att hänsyn tas till konven tionens »internationella karaktär och till behovet att främja enhetlighet vid dess tillämpning samt iakttagandet av god tro i internationell handel». Se närmare om tolkningen härav ovan i föregående not anförd köprättslig litteratur.s. 152
51.57 Se t.ex. Grönfors, SvJT 1957 s. 18, Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 22 f., idem, JFT 1987 s. 240 f., Wetterstein, JFT 1985 s. 171 ff., samtliga med rikliga hänvisningar. T.ex. Grönfors menar i JT 1991-92 vidare att hänsyn till den internationella dimensionen även kan tas genom en enklare metod. Nämligen genom att »först låta tolkningsproceduren av materialet ha sin gång inom ramen för en nationell tolkning och först därefter justera resultatet med hänsyn till det internationella elementet där så krävs».s. 152
52.58 Jfr speciellt Klami, Kansainvälinen s. 52 ff.s. 152
53.59 Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 23, 30 f.; jfr idem, JFT 1987 s. 247.s. 152
54.60 Se nedan kap. 7.2.2.2.1. vid not 83-100. 28s. 152