1.Kravet på EG-rättskonform tolkning kan, såsom utvecklas bl.a. av Satz ger, motiveras dels med utgångspunkt i nationell rätt, dels med utgångs punkt i EG-rätten.23 En skillnad mellan dessa olika utgångspunkter är naturligtvis att man endast i det senare fallet kan tala om en (EG-rättsligt grundad) plikt till EG-rättskonform tolkning. Tar man sin utgångs punkt i nationell rätt torde man på sin höjd kunna tala om en tolkningsprincip av innebörd att nationell rätt bör tolkas på ett sådant sätt att det inte uppkommer konflikter med internationella åtaganden och andra överstatliga normer. Om man utgår från nationell rätt kan för det första konstateras att det inte finns några hinder i nationell rätt mot att beakta EG-rätt eller mellanstatliga överenskommelser vid lagtolkning; domaren far alltså nyttja konformitetsargument. Med stöd av bl.a. praxis och doktrin kan man också, vilket ovan antytts, uppställa en tolkningsprincip som innebär att domaren bör tolka natio nella bestämmelser på ett sådant sätt att resultatet inte står i strid med internationella överenskommelser eller normer. I sammanhanget kan bl.a. hänvisas till NJA 1992 s. 532 i vilket justitierådet Johan Lind yttrade följande i ett tillägg: ”Vid tillämpningen av svensk lag har emellertid domstolarna att så långt det överhuvudtaget är möjligt tolka lagen på det sätt som bäst överens stämmer med en av Sverige ratificerad konvention.” Denna tolkningsprincip synes kunna återföras dels på en uppställd presumtion om den gällande lagstiftningens innebörd (låt vara att denna presumtion kan genombrytas på olika sätt), dels på en sorts normhierarkisk föreställning om att internationell rätt generellt sett (och trots att den i enlighet med den svenska dualismen skall implementeras natio nellt) har sådan status att den bör följas i möjligaste mån. Den presumtion som kan uppställas, och som är av relevans i detta sammanhang, har innebörden att lagstiftaren vid genomförande av direk tiv, konventioner och andra rättsakter som tagits inom EU syftar till att genomföra dessa på ett lojalt och korrekt sätt. Denna presumtion förut sätter naturligtvis att lagstiftarviljan i någon form överhuvudtaget skall tillmätas relevans vid tolkningen av olika bestämmelser. I denna del torde i vart fall på empirisk grund kunna sägas att det är ett faktum att lagstiftarens avsikter, även om det i viss utsträckning framstår som en fik tion att tala om en lagstiftarvilja, tillmäts betydelse vid tolkning av ett visst stadgande. Också från normativa utgångspunkter finns goda skäl att ta hänsyn till lagstiftarens avsikter vid lagtolkning (låt vara att det kan diskuteras hur långt dessa hänsynstaganden bör sträcka sig). Det ovan nämnda normhierarkiska skälet, som bygger på att det finns goda skäl att leva upp till de krav som uppställs i internationell rätt, blir naturligtvis ännu starkare i en EG-rättslig kontext än i en mer generell intenationellrättslig kontext. Från svensk synpunkt kan sägas att vi inte endast är bundna av EG-rätten, utan också att brott mot EG-rätten far mycket konkreta och omedelbara konsekvenser (bl.a. såtillvida att EGrätten kan göra nationell rätt icke tillämplig) och från EG-rättslig syn punkt är klart uttalat att EG-rätten har företräde framför nationell rätt.s. 198
2.Från EG-rättslig utgångspunkt kan kravet på EG-rättskonform tolk ning, vilket följer av de ovan nämnda avgörandena, motiveras med stöd dels av artikel 10 och den allmänna lojalitetsplikten, dels (åtminstone så vitt gäller direktiv) av artikel 249 stycke 3 i EG-fördraget. I den sistnämn da artikeln stadgas bl.a. att direktiv är bindande för medlemsstaterna, vilket kan likställas med en plikt för dessa att genomföra direktiven på nationell nivå. Utifrån denna utgångspunkt har det sedan argumenterats för att det i genomförandeplikten närmast nödvändigtvis måste ingå ett krav på direktivkonform tolkning. Om genomförandeplikten endast gäll de att införa generella och abstrakta normer skulle detta innebära en risk för att syftet med direktiven - nämligen att åstadkomma ett ”einheitlichen Rechtszustand” i de olika medlemsstaterna - inte skulle uppnås.24 Följaktligen fordras att den instans som i konkreta fall har att konstruera en partikulär rättssats ur den generella rättsregeln också vid denna kon struktion har en plikt att beakta direktivet.s. 200
3.Man skulle möjligen mot detta resonemang kunna anföra att direktiv, till sin konstruktion, snarare syftar till harmonisering än unifiering och att ett synsätt som betonar den direktivkonforma tolkningens betydelse för att åstadkomma enhetlighet kraftigt minskar det utrymme som direktiv trots allt lämnar till medlemsstaterna. Mot bakgrund av att direktiv är bin dande för medlemsstaterna såvitt avser målet synes emellertid en sådan argumentation bygga på delvis felaktiga premisser: den EG-rättskonforma tolkningen syftar inte i första hand till att åstadkomma enhetlighet på ett område där medlemsstaterna har viss frihet (vad gäller medlen att uppnå målen) utan till att nationell rätt skall tillgodose EG-rättens krav (vad gäller måluppfyllelse).s. 200
4.Sammanfattningsvis kan sägas att man med utgångspunkt i nationell rätt kan finna stöd för en tolkningsprincip av innebörd att rättstillämparen bör beakta EG-rätten vid tolkning av nationell rätt, och att man med utgångspunkt i EG-rätten kan grunda en pliktregel av innebörd att rättstillämparen skall beakta EG-rätten vid tolkning av nationell rätt.s. 200