SOU 1983:50 s 201. Jareborg 1978 s 198 (där han anger 25(cid:0)%) och 1986 s 253 (där han anger 30–35(cid:0)%). Holmqvist m(cid:0)fl BrBkom 2001 s 9:59, 1987 s 488. Se även NJA 1995 s 430 där 45–50(cid:0)% effektiv ränta på kortfristiga krediter, och 10(cid:0)% högre kreditkost- nader än för ett typiskt finansbolag, bestraffades. Förhållandena rörde 1987. (Diskontot ersattes 020701 av referensränta och det kan hävdas att referensräntan fyller den funktion hos diskontot som uttalandena avsåg, se SFS 2002:352 om ändring i räntelagen.)
Hänvisas från p. 32 (s. 16)
1.Det kan också anföras argument för att det rättsliga skyddet mot förverkande också skall bestå av ockerregeln i BrB 9:5 st(cid:0)2. Att så kan hävdas vara fallet har dock uppmärksammats i liten utsträckning i den juridiska argumentationen. 8.2.3.1Förverkanden kan leda till uppenbara missförhållanden För att BrB 9:5 st(cid:0)2 skall kunna tillämpas på förverkandeförbehåll talar regelns lydelse om skydd mot de avtal där panthavaren har uppsåt att ”bereda sig förmån” som står i ”uppenbart missförhållande”. Att typfallet av förverkande, där pantsättaren accepterar förverkandevillkoret p(cid:0)g(cid:0)a att han underskattar riskerna, skulle kunna leda till ett ”uppenbart missförhållande” förefaller inte vara någon särskilt kontroversiell tanke. Dets. 15
2.449s. 15
3.förefaller emellertid finnas få direkta normargument för att förverkandes. 16
4.skall angripas även som ocker.s. 16
5.Att just andra stycket anges som det centrala har att göra med att detta ärs. 16
6.mest träffande för förhållandena vid säkerhet i fakturafordringar. Panthava-s. 16
7.ren är regelmässigt näringsidkare. Ockerstadgandets 2(cid:0)st saknar sedan de is. 16
8.1(cid:0)st angivna rekvisiten trångmål, oförstånd, lättsinne och beroende ställning,s. 16
9.vilket gör 2(cid:0)st vidare än 1(cid:0)st. Skillnaden är dock inte särskilt stor eftersoms. 16
10.rekvisitet uppenbart missförhållande ligger ganska nära rekvisiten trångmål,s. 16
11.oförstånd, lättsinne och beroende ställning. Till saken hör också att rekvi-s. 16
12.siten trångmål, oförstånd, lättsinne och beroende ställning hävdas gå över is. 16
13.varandra och det anses inte nödvändigt att avgöra vilket som är aktuellt.s. 16
14.Däremot finns det ett par uttalanden mot att förverkande skall ansess. 16
15.utgöra ocker. Det har sagts att förverkandeförbehåll ”ligger nära” ockers. 16
16.och att ”förverkandeförbehållen ofta närma sig ocker men icke sam-s. 16
17.manfalla med dem”.s. 16
18.Hur som helst är det tydligt att det inte går att hävda att alla tänk-s. 16
19.bara förverkanden omfattas av ockerregeln. Ett förverkande behöver intes. 16
20.leda till missförhållande.s. 16
21.Vad som skall bedömas som ”uppenbart missförhållande” kan hävdass. 16
22.vara ganska öppet i flera normargument. En grundläggande aspekt är atts. 16
23.det är fråga om en objektiv bedömning. Panthavaren behöver givetviss. 16
24.inte själv anse att förverkandeförbehållet innebär sådant missförhållande.s. 16
25.Däremot måste han ha insikt om de faktiska förhållandena för att uppsåts. 16
26.skall anses föreligga. Det skall då noteras att panthavaren bör kännas. 16
27.till att avtalet innehåller ett förverkandeförbehåll och vad ett sådants. 16
28.innebär.s. 16
29.Beträffande nivån av ”uppenbart missförhållande” finns normargu-s. 16
30.ment om att jämföra med de kreditvillkor som skulle gälla för motsva-s. 16
31.rande kredit i bank. En riktpunkt anses vara ränta som t(cid:0)ex är tre till fyras. 16
32.450 gånger högre än diskontot (Riksbankens referensränta). Dessa faktorer skall ställas i relation till bl(cid:0)a kreditrisken och kredittiden.s. 16
33.Med allmänna normargument är det tillräckligt att det föreligger en risk för att det drabbade subjektet lider skada. Med andra ord kan ockerbrottet som regel fullbordas redan då avtal ingås. Att ockraren p(cid:0)g(cid:0)a ogynnsam utveckling faktiskt inte får någon slutlig vinning saknar betydelse. Det saknar således betydelse att pantsättaren har rätt att få en förverkandeklausul ogiltigförklarad och kan ta sig ur ockersituationen. 8.2.3.2Förhållandena kan vara svårbedömda Eftersom ”missförhållande” betecknar ekonomiska förhållanden som bedöms mot bakgrund av föreställningar om verkligheten får faktaargumenten mycket stor betydelse. Om man, som ovan i det inledande avsnitt 8.2.1, använder omsättningsteorins perspektiv är det bara de fall där pantsättaren underskattat riskerna som kan leda till skada. Det är sedan lätt att avfärda alla andra fall från missförhållandeskaran. Detta dels för att ”missförhållande” kan sägas uttrycka just skada, dels för att det bara finns vad vi kan kalla indirekta skäl att ställa upp ett rättsligt skydd om pantsättaren inte anses lida skada, jfr faktaargumenten för schablonregeln ovan 8.2.2.2.s. 17
34.Omsättningsteorins synsätt överensstämmer också med normargumenten om att redan risken för skada är tillräcklig och att således ingående av avtal kan utgöra fullbordat brott. Att bedöma om det föreligger sådan risk för skada är emellertid relativt komplicerat.s. 17
35.Flera faktorer har betydelse. En faktor är hur pantsättaren uppskattar riskens. 17
36.för att inte kunna lösa panten. En annan faktor är vad den verkliga riskens. 17
37.för denna händelse var. En tredje vad panthavaren uppskattat denna risk till.s. 17
38.En fjärde vilket vederlag pantsättaren fått, d(cid:0)v(cid:0)s typiskt sett vilken räntenivå.s. 17
39.En femte vilket vederlag (räntenivå) pantsättaren och panthavaren skulle ac-s. 17
40.cepterat om de hade korrekt uppskattat risken för att pantsättaren intes. 17
41.skulle kunna lösa. En sjätte faktor är sannolikheten för att det finns ett om-s. 17
42.sättningsvärde att förverka. I princip har det också relevans vilka sannolik-s. 17
43.heter parterna ansett det föreligga för att det skulle finnas ett värde att för-s. 17
44.verka.s. 17
45.451s. 17
46.Om man förenklar det sagda skulle man kunna lyfta fram förhållandets. 18
47.mellan pantsättarens riskunderskattning och sannolikheten för att det finnss. 18
48.ett omsättningsvärde att förverka. Skada, eller egentligen risk för skada, fö-s. 18
49.religger om båda dessa storheter är större än noll. Huruvida panthavaren fåtts. 18
50.någon ”förmån” kan avgöras på motsvarande sätt. För att vara ”uppenbart”s. 18
51.måste förhållandet mellan pantsättarens riskunderskattning och det sannoli-s. 18
52.ka omsättningsvärdet att förverka, vara av viss storlek. Som framgår handlars. 18
53.det om ganska abstrakta faktorer och att det kan därför antas vara svårt att is. 18
54.praktiken konstatera något storleksförhållande som kan sägas vara uppen-s. 18
55.bart.s. 18
56.8.2.3.3En straffsanktionen ger betydelsefull preventions. 18
57.Faktaargument för att förverkande skall vara straffsanktionerat utövers. 18
58.nämnda schablonregel om ogiltighet är att en straffsanktion påverkars. 18
59.incitamentet att använda förverkandeklausuler. En ogiltighetssanktions. 18
60.innebär inte att panthavaren riskerar särskilt mycket. Med ett antagandes. 18
61.om att panthavaren kan ha en sådan position att han i övrigt kan förbe-s. 18
62.hålla sig tillräckligt gott vederlag får straffsanktionen betydelse genoms. 18
63.att minska panthavarens incitament att försöka förverka. Härmed intes. 18
64.sagt att straffsanktionen är den enda faktorn som har preventiva effekter.s. 18
65.Ogiltighetssanktionen i 37(cid:0)§ AvtL omfattar en värdeladdning som gers. 18
66.kreditgivare som använder förverkandeklausuler en oseriös stämpel. Förs. 18
67.professionella kreditgivare kan det också leda till att tillstånd att verkas. 18
68.dras in.s. 18
69.Det kan hävdas att nämnda faktaargument har mindre styrka för förverkan-s. 18
70.deavtal med till pantvärdet maximerad betalningsskyldighet. I de fallen stårs. 18
71.ju panthavaren risken att panten har ett lägre värde än huvudfordran. Dettas. 18
72.är i princip en större risk än risken för att såväl pantens värde som pantsät-s. 18
73.tarens betalningsförmåga skall urholkas. Huruvida de verkliga riskerna förs. 18
74.panthavaren är större beror dock på omständigheterna. I de fall riskerna ärs. 18
75.stora har faktaargumentet om behovet av minskat incitament mindre bety-s. 18
76.delse. I de fallen föreligger heller inte nödvändigtvis någon ”förmån” förs. 18
77.panthavaren och därmed är det då inte fråga om ett straffbart handlande.s. 18
78.8.2.3.4Uppenbara missförhållanden är klandervärdas. 18
79.Värdeargumenten talar rent allmänt för att förverkande skall kunnas. 18
80.angripas med straffrättsliga sanktioner. Förverkandeförbehåll anses varas. 18
81.förkastliga såsom instrument för att utnyttja pantsättarens riskpreferenss. 18
82.och svaga ekonomi. I huvudsak talar värdeargumenten därför för atts. 18
83.användande av förverkandeförbehåll skall vara straffbart.s. 18
84.Mot detta värde står att det i vissa sammanhang kan tyckas mindres. 18
85.klandervärt och väl hårt med en straffsanktion. I vart fall kan det antass. 18
86.452 vara en inte alltför ovanlig föreställning att det är pantavtalets natur att panten kan förverkas. Å andra sidan finns det också många som anser att en ränta på 35(cid:0)% är helt acceptabel även när motsvarande banklåneränta ligger kring 7(cid:0)%. Förståelsen för utsatta kredittagare förefaller vara ganska växlande.s. 18
87.Med värdeargument ligger det vidare nära till hands att trots allt låta de konkreta beloppen ha betydelse. 8.2.3.5Förverkandeklausuler är straffbara Slutsatsen är således att ockerregeln i BrB 9:5 st(cid:0)2 kan hävdas även mot förverkande. Regeln skyddar mot ingående av avtal med förverkandeförbehåll som innebär uppenbart missförhållande. Mot bakgrund av anförda argumenten kan hävdas att förverkandeklausulen i sig bör vara ett starkt indicium på ett sådant missförhållande, även om förhållandena kan vara svårbedömda med en rad faktorer som kan vara svåra att belägga. 8.2.3.6Försök att avtala om förverkandeförbehåll Enligt BrB 9:11 är också försök till ocker straffbart. Frågan är då vad som i detta sammanhang utgör ett straffbart försök?s. 19
88.Med den allmänna beskrivningen av försök är det en uppsåtlig handling genom vilken gärningsmannen genomfört hela brottsplanen. Med andra ord talas om ett agerande som leder till att brottet måste komma till stånd om det hela utvecklar sig såsom gärningsmannen tänkt sig. Därmed kan man säga att det utgör ett försök när en panthavare förmått en pantsättare att acceptera ett förverkandeförbehåll så att det mer eller mindre endast återstår en accept. Det kan nämnas att normargument också talar för att bestraffa handlingen att förmå pantsättaren att avtala, även om det utan att panthavaren vet om det är uteslutet att pantsättaren skulle acceptera.s. 19
89.Faktaargument är att en straffsanktion redan på detta stadium påverkar incitamentet. Detta antas ha betydelse eftersom det kan antas att risken för att förfarandet anmäls är mindre när det gäller pantsättare som gått med på ett förverkandeförbehåll än när det gäller pantsättarkollektivet i övrigt. Därmed skulle panthavaren utan risk kunna leta sig fram till en kategori som är mindre benägna att anmäla.s. 19
90.453s. 19
91.Värdeargumenten består även här av den negativa laddning som för-s. 20
92.verkandeförbehåll har. I huvudsak talar värdeargumenten därför för atts. 20
93.förmåendet skall vara straffbart. Som undantag gör sig dock även härs. 20
94.gällande att det i vissa sammanhang kan tyckas avlägset att ett vissts. 20
95.agerande skall vara straffbart. Särskilt gäller detta i de fall panthavarens. 20
96.saknar kunskap om att förverkandeförbehåll inte accepteras av rättens. 20
97.samtidigt som pantsättaren har god sådan kunskap eller av andra skäls. 20
98.aldrig skulle acceptera ett förverkandeförbehåll.s. 20
99.Slutsatsen är dock att det är straffbart såsom försök till ocker närs. 20
100.panthavaren förmår en pantsättare att acceptera ett förverkandeförbehålls. 20
101.som m(cid:0)h(cid:0)t omständigheterna skulle utgöra ocker om avtalet acceptera-s. 20
102.des.s. 20