NJA 1974 s 689. NJA 1986 s 779. Se även Holmqvist m(cid:0)fl BrBkom 2001 s 11:38, 1987 s(cid:0)659.
Hänvisas från p. 2 (s. 62)
1.Det straffrättsliga skyddet mot säkerhetsställande till kreditgivare som hade eller riskerade att få sämre prioritet finns i regeln om mannamån, BrB 11:4. Enligt denna är det straffbart att uppsåtligen gynna en kreditgivare genom att ”överlämna” säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst. Motsvarande stadgas för ”annan sådan åtgärd”.s. 62
2.Regeln är dock begränsad till fall där pantsättaren var på obestånd och där gynnandet har viss dignitet. I 11:4 talas om att ”andra fordringsägares rätt skall förringas avsevärt”. I praxis har bedömningen gjorts med hänsyn taget till pantsättarens tillgångar och skulder, d(cid:0)v(cid:0)s enligt en relativ bedömning. Mot detta hävdas med normargument dock en lagändring 1986. Rekvisiten i BrB 11:1 ändrades då för att åstadkomma en mer absolut gräns. Värdegränsen föreslogs i princip till 3/4 av basbeloppet.s. 62
3.Bedömningen skall enligt doktrin avse den sammanlagda effekten av gynnandet, m(cid:0)a(cid:0)o det belopp med vilket panthavaren gynnats. Att förhållandena kan vara sådana att varje enskild borgenär endast påverkas med ett litet belopp saknar med normargument betydelse.s. 62
4.325s. 62