Håstad 1980 s 104. Rodhe 1985 s 400. Helander 1984 s 517–520. Jfr även HD:s majoritet (Gyllensvärd, Hesser, Höglund, Mannerfelt och Rydin) i NJA 1986 s 217 – ”Till den del andrahandspantsättningen omfattat redan influtna eller kommande betal- ningar till factorn har således factorn och inte kunderna intagit ställning av gäldenär i för-
Hänvisas från p. 65 (s. 22)
1.Till sammanhanget hör också några andra normargument som hävdats för i vart fall de särskilda omständigheter där de blivit aktuella. Samtliga framhåller denuntiations- och traditionskravens funktioner att försvåra sken- och efterhandskonstruktioner. I samtliga hänvisas också till rådighetsavskärandeterminologin. 6.2.5.1Investorleasingnormen Det finns ett normargument som kan hävdas för att det skall vara tillräckligt att panthavaren har möjlighet att överta rådigheten avseende betalningen. Sekundogäldenären kan då fortsätta att betala till pantsättaren under förutsättning att sekundogäldenären meddelats att panthavaren förvärvat panträtt och har rätt att begära betalning till sig. Ett sådant argument kan hämtas från HD:s domskäl i NJA 1995 s 367 II. Eftersom fallet gällde s(cid:0)k investorleasing benämner jag detta argument investorleasingnormen.s. 20
2.Eftersom investorleasingnormen tydligt avviker från normargumenten om rådighetsavskärande ligger det nära till hands att beskriva investorleasingnormen som ett undantag. Normens tillämpningsområde kan då sägas vara begränsat till just investorleasing eller i vart fall till fordringar som utgör avkastning av sålt eller pantsatt lösöre som innehas av tredje man. Fordringar som pantsättaren därför är skyldig att redovisa till panthavaren.s. 20
3.I rättsfallet hade ett finansbolag finansierat kunders förvärv av lösöre genoms. 20
4.s(cid:0)k finansiell leasing. Finansbolaget avtalade sedan med andra subjekt, s(cid:0)ks. 20
5.investorer om vad som kan beskrivas som försäljning av finansbolagets rätts. 20
6.till lösörena och tillhörande leasingavgifter. Syftet var huvudsakligen att in-s. 20
7.vestorerna skulle kunna utnyttja dessa rättigheter i skatteplaneringshänseen-s. 20
8.de. Leasingkunderna meddelades om investorernas förvärv men fortsatte atts. 20
9.betala sina leasingavgifter till finansbolaget och behöll givetvis sin rätt ochs. 20
10.besittning till lösörena. Det kan också hävdas att det är nödvändigt att förfogandelegitimationen avseende den pantsatta fordran som sådan, inte bara avskärs utan överflyttas till panthavaren. I domskälen anges att rådighetsövertagande är en faktor som haft betydelse i avvägningen. Formuleringen i domskälens. 20
11.283s. 20
12.behöver dock inte ges denna betydelse. Istället kan det hävdas att for-s. 21
13.muleringen anspelar på den formulering i förarbetena som redovisatss. 21
14.ovan i avsn 6.2.3.3.s. 21
15.Ur domskälen: ”Den fråga som i stället blir av avgörande betydelse är, i vads. 21
16.mån en denuntiation som innehåller ett meddelande om, att betalningar is. 21
17.enlighet med ett överlåtet hyresavtal i fortsättningen får göras till överlåta-s. 21
18.ren som uppdragstagare åt förvärvaren, kan fylla funktionen att förhindras. 21
19.efterhandskonstruktioner och transaktioner som inte är allvarligt menade dås. 21
20.de företas. Härvid kan beaktas, att de i målen aktuella hyresavtalen utgörs. 21
21.avkastning av egendom vilken i och för sig överlåtits med giltighet mot bor-s. 21
22.genärerna.s. 21
23.Till att börja med kan konstateras att även en denuntiation, som inne-s. 21
24.håller ett meddelande av nu nämnd innebörd, ger en yttre manifestation avs. 21
25.den företagna rättshandlingen och därför som sådan kan fungera som etts. 21
26.hinder mot efterhandskonstruktioner. Det är vidare klart att även en sådans. 21
27.denuntiation överflyttar legitimationen att överlåta och pantsätta den över-s. 21
28.låtna egendomen från överlåtaren till förvärvaren. Härtill kommer att för-s. 21
29.värvaren, såsom uttryckligen framhållits i denuntiationen, har möjlighet atts. 21
30.när som helst meddela tredje mannen att uppdraget upphört och att allas. 21
31.betalningar i fortsättningen skall ske till förvärvaren själv.s. 21
32.I beaktande av det som nu sagts får det anses väga mindre tungt atts. 21
33.överlåtaren, trots att han inte har någon rätt att förfoga över medlen förs. 21
34.egen del, ändå erhåller ett visst sken av rådighet under den tidrymd som in-s. 21
35.träffar mellan det att han uppburit betalning och det att han redovisat dens. 21
36.till förvärvaren.”s. 21
37.Till saken hör att HD även avseende lösöret accepterat att finansbolagets. 21
38.inte blev avskuren rådigheten. Det ansågs tillräckligt att investorerna er-s. 21
39.höll en möjlighet att överta rådigheten. Normargumentet att avkast-s. 21
40.ningsfordringar skall följa de sakrättsliga förhållandena för lösöret fårs. 21
41.därmed liten styrka i sammanhanget.s. 21
42.6.2.5.2Flergäldenärsnormen och sekundärpantsättningsnormen 1980s. 21
43.För de fall det är flera sekundogäldenärer som ansvarar finns det norm-s. 21
44.argument för att det skall vara tillräckligt att denuntiera en av dem.s. 21
45.Det finns också särskilda normargument för ett speciellt fall meds. 21
46.flera sekundogäldenärer. För de fall pantsättaren pantsatt överhypotekets. 21
47.i en enstaka fordran till en andrahandspanthavare, finns det normargu-s. 21
48.ment för att sekundogäldenären måste denuntieras även om andra-s. 21
49.handspantsättningen. I NJA 1980 s 197 menade HD att sekundo-s. 21
50.gäldenären annars skulle få en möjlighet att betala överhypoteket meds. 21
51.284 befriande verkan till pantsättaren och att kontrollen underlättas ifall sekundogäldenären blir underrättad om varje pantsättning.s. 21
52.Ur domskälen: ”Ett väsentligt syfte med den i skuldebrevslagen föreskrivnas. 22
53.skyldigheten att underrätta gäldenären är att -- liksom vid tradition av lö-s. 22
54.pande skuldebrev och lösören -- avskära pantsättaren från den faktiska möj-s. 22
55.ligheten att förfoga över det pantsatta. Ytterligare ett skäl att kräva sådans. 22
56.underrättelse är att pantsättningen skall kunna kontrolleras av utomstående,s. 22
57.så att påhittade eller till sin tidpunkt oriktigt angivna transaktioner försvårass. 22
58.(se NJA II 1936 s 112 ff, jfr s 116 f). Om inte kravet på underrättelse tills. 22
59.gäldenären upprätthålls även vid andrahandspantsättning av enkelt skulde-s. 22
60.brev, skulle gäldenären kunna få möjlighet att med befriande verkan betalas. 22
61.pantsatt överhypotek till pantsättaren (jfr 29 § skuldebrevslagen). Och vads. 22
62.angår underrättelsepliktens uppgift att möjliggöra kontroll är det tydligt att,s. 22
63.om enkelt skuldebrev pantsätts till flera kreditgivare, kontrollen underlättass. 22
64.ifall gäldenären blir underrättad om varje pantsättning.” Det är då att märka att en norm av innebörden att det är tillräckligt att denuntiera en av sekundogäldenärerna innebär att pantsättaren har viss rådighet. En sekundogäldenär kan då vara i faktisk god tro om pantsättningen och det skulle då kunna hävdas att han kan betala med befriande verkan till pantsättaren.s. 22
65.Förhållandena vid pantsättning av överhypotek är motsvarande. En norm av innebörden att det är tillräckligt att denuntiera sekundogäldenären innebär att pantsättaren har viss annan rådighet. Det kan bl(cid:0)a hävdas att primärpanthavaren, om han är i god tro om sekundärpantsättningen, kan redovisa med befriande verkan till pantsättaren. Det finns därför normargument för att även primärpanthavaren måste denuntieras eller åtminstone måste försättas i ond tro. Sedan rättsfallets. 22
66.285s. 22
67.NJA 1980 s 197 hävdas det dock på flera håll i doktrinen att det ärs. 23
68.tillräckligt med denuntiation till sekundogäldenären. Som skäl anges bl(cid:0)as. 23
69.att fallet annars blir missvisande.s. 23
70.6.2.5.3Factoringnormen 1986s. 23
71.För sekundärpantsättning vid factoring finns ett annat normargument is. 23
72.rättsfallet NJA 1986 s 217. Enligt detta är det istället tillräckligt atts. 23
73.denuntiera primärpanthavaren. HD:s majoritet menade här att sekun-s. 23
74.dogäldenärerna trots att de inte meddelats saknade möjlighet att betalas. 23
75.ens någon del av de pantsatta fordringarna till pantsättaren. Det ansågss. 23
76.nämligen inte möjligt att utröna huruvida en viss fordring behövdes förs. 23
77.att täcka huvudkrediten. För den händelse att så skulle blivit fallets. 23
78.p(cid:0)g(cid:0)a att factoringavtalet avslutades menade majoriteten att primärpant-s. 23
79.havaren varit förpliktigad att inte meddela sekundogäldenärerna atts. 23
80.huvudkrediten täckts utan att samtidigt informera om existensen av ens. 23
81.sekundärpanthavare.s. 23
82.Majoriteten menade också att möjligheterna att kontrollera tillgo-s. 23
83.dosågs redan genom att någon utomstående meddelades.s. 23
84.Ur domskälen: ”Tydligt är att önskemålet att kunna kontrollera rättshand-s. 23
85.lingar av det slag som här är i fråga blir tillgodosett så snart underrättelses. 23
86.om pantförskrivningen skett till någon utomstående.” –s. 23
87.– ”I allt fall så länge rättsförhållandet mellan säljaren och factorn beståtts. 23
88.har kunden med hänsyn till denna underrättelse inte kunnat med befriandes. 23
89.verkan betala till säljaren. Viss tvekan på denna punkt skulle kunna hysas,s. 23
90.om det varit möjligt att beträffande någon särskild kundfordring utrönas. 23
91.huruvida den helt eller till viss del varit obehövlig för täckning av factornss. 23
92.fordran på säljaren. I den mån så varit fallet med fordringen får nämligens. 23
93.kunden anses ha ägt att med befriande verkan betala till säljaren. Facto-s. 23
94.ringförhållandet är emellertid sådant att det - trots att kundfordringarnas. 23
95.inte i sin helhet utan, som här, till 80 procent av sitt sammanlagda värde ut-s. 23
96.gjort underlag för factorns säkerhet - inte varit möjligt att utröna huruvidas. 23
97.en viss kundfordring varit helt eller delvis obehövlig för täckning av factornss. 23
98.fordran på säljaren.” –s. 23
99.– ”För det fall att factoringavtalet upphört att gälla skulle kunderna intes. 23
100.ha ägt förlita sig på ett meddelande därom enbart från säljaren, med verkans. 23
101.att de i fortsättningen kunde betala till honom och inte till factorn. Ett så-s. 23
102.dant meddelande från factorn skulle åter ha medfört sådan ändring av be-s. 23
103.talningsmottagare. Factorn har emellertid till följd av den underrättelse hans. 23
104.mottagit om andrahandspantsättningen varit förhindrad att så länge dennas. 23