4 · Insiderstrafflagen

Bakgrund

1.Insiderlagen har efter sitt ikraftträdande år 1991 varit föremål för en översyn av en särskild utredare som tillsattes år 1994, och en genomgång inför utfärdandet av insiderstrafflagen (2000:1086). I förarbetena konstateras att erfarenheterna av lagstiftningen ansågs ha visat på vissa oklarheter i insiderlagens utformning. Det preventiva syftet med regleringen understryks i förarbetena, varvid regleringen av insiderhandel skall vara tydlig och funktionell, och utformas så att det måste stå klart för aktörerna på de finansiella marknaderna att överträdelser av förbudet mot insiderhandel löper risk att upptäckas, och att utredningar om sådana överträdelser handläggs snabbt och effektivt. Insiderlagen ansågs härvidlag ej uppfylla sitt syfte. Ytterligare faktorer bidrog till att behov av en ny lag ansågs föreligga. Som nämnts ovan var överträdelser av insiderlagen sanktionerade dels med straff, dels med ett administrativt påföljdssystem. Detta ville man vid införandet av insiderstrafflagen ändra på eftersom förvirring ansetts uppstå vid tillämpningen av lagen. Man föreslog därför att lagen skulle delas upp i två lagar, en straffrättslig lag och en administrativ lag. De gällande bestämmelserna om anmälningsskyldighet för personer med insynsställning m.m. och förbudet mot korttidshandel överfördes sålunda till en särskild lag (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Tidsfristen för anmälan om aktieinnehav eller ändring i innehavet ändrades i insiderstrafflagen till fem dagar jämfört med tidigare fjorton dagar. Anledningen till ändringen anges vara de nya och snabbare kommunikationsvägar som utveckling på det tekniska området inneburit, och det intresse som ligger i att offentliggöra information så snart som möjligt. Vidare infördes en utvidgad anmälningsskyldighet för vissa personer. Anmälningsskyldigheten utvidgades till att utöver personer med insynsställning även omfatta personer verksamma i värdepappersinstitut, på börs och andra auktoriserade marknadsplatser. Skyldigheten omfattar även vissa närståendes innehav, dock inte i samma utsträckning som för personer med insynsställning i bolagen. Till insiderstrafflagen överfördes förbudet mot otillbörlig kurspåverkan, vilket tidigare reglerats i 7 kap lagen om handel med finansiella instrument. I 14 § infördes en regel vilken ålägger Finansinspektionen skyldighet att göra anmälan till åklagare när det finns anledning att anta att brott enligt insiderstrafflagen har begåtts.s. 9

Handelsförbudet i insiderstrafflagen

1.4.2.1 Inledning I insiderstrafflagen infördes en definition av vad som är insiderinformation, i avsikt att ge en mer konkret bild av vilken sorts information som är förbjuden. Vidare ges definitioner av lokutionen handel på värdepappersmarknaden och vilka instrument som omfattas av lagens tillämpningsområde. I klargörande syfte avskaffades möjligheten till ansvarsfrihet vid insiderbrott som kunde antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden, eller som annars var ringa. Den rådande uppfattningen är att all insiderbrottslighet skadar allmänhetens förtroende för de finansiella marknaderna. Vidare bedömdes domstolens möjlighet att pröva om en transaktion kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden vara begränsad. Emellertid infördes en kompletterande brottsbenämning i de fall brottet kan anses vara ringa. Det nya brottet benämns insiderförseelse, och straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Insiderlagens exemplifiering av typsituationer som visar på omständigheter som kan vara ägnade att väsentligt påverka kursen på finansiella instrument avskaffades. Uppräkningen ansågs kunna innebära den nackdelen att det kan bli svårt att bedöma det straffbara området, dvs att hjälpregler kan försvåra tolkningen av lagen i stället för att underlätta densamma och tolkas som uttömmande. Exemplen anges emellertid även i fortsättningen ge vägledning vid tolkningen av ansvarsbestämmelsen. Ytterligare ett nytt brott, obehörigt röjande av insiderinformation, infördes för den som har anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt innebär att han eller hon får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på finansiella instrument, och som på grund härav fått insiderinformation och som obehörigen röjer sådan information. Förbudet gäller även aktieägare. 4.2.2 Ansvarssubjekten Handelsförbudet i insiderstrafflagen återfinns i 2 och 3 §§. Vem som helst, oberoende av vilken relation man har till ett bolag, kan göra sig skyldig till insiderbrott. Att handla med kunskap om icke offentlig information är olagligt, oavsett om man fått informationen genom att man har direkt insyn i vad som sker i ett aktiemarknadsbolag, eller om man som utomstående fått eller skaffat sig insidertips i något led. Lagen skiljer dock av andra anledningar mellan dessa två olika kategorier av ansvarssubjekt, vilka, i enlighet med insiderdirektivet, är uppdelade i tre olika personkretsar, den första och andra i § 2 och den tredje i § 3. Den första kategorin omfattar den som har anställning, uppdrag eller annan befattning som normalt innebär att han eller hon får del av information som har betydelse för kursen. Den andra kategorin omfattar den som äger aktier i bolaget. Aktieägandet förutsätter inte någon särskild storlek på aktieinnehavet utan det är tillräckligt med ett innehav om en aktie för att gärningsmannen skall bli hänförd till denna grupp. Dessa två kategorier brukar hänföras till s k primära insiders. Den tredje kategorin är personer som i annat fall fått kännedom om en icke offentliggjord information, s k sekundära insiders. Var och en som kommer i kontakt med insiderinformation omfattas av handelsförbudet. Undantag ges endast i ett fåtal fall vilka räknas upp i 8 § och beskrivs i avsnitt xx. 4.2.2.1 Primära och sekundära insiders De som kan komma att räknas in i gruppen primära insiders är t ex anställda och styrelseledamöter i aktiemarknadsbolag, anställda i värdepappersinstitut, offentliga tjänstemän, advokater, revisorer och anställda på tryckerier. Avgörande för huruvida en person är primär eller sekundär insider är i vilken egenskap personen ifråga har kommit i besittning av informationen. Positionen måste karaktäriseras av att den typiskt sett medför eller kan medföra tillgång till omständigheter som har betydelse för kursen på finansiella instrument. Som nämnts ovan handlar insiderbrott i allt övervägande antalet fall om insynspersoners brottslighet, och endast i ett fåtal fall om aktiehandel som bedrivits av personer utanför sfären för bolaget ifråga. Endast ca 25 procent av de personer som åtalsanmälts sedan förbudets tillkomst har varit s k sekundära insiders, dvs tipsmottagare som inte haft någon direkt anknytning till det aktuella bolaget. Tre åtalsanmälda personer av fyra har med andra ord varit primära insiders, som haft direkt tillgång till den kurspåverkande informationen. Borträknat Pinkerton/Securitas-fallet var nittio procent av de misstänkta gärningsmännen att betrakta som primära insiders. En förutsättning för att någon skall omfattas av de bestämmelser som riktar sig mot en primär insider är att denne emottar informationen i arbetet eller uppdraget. Den som har sådan anställning att han vanligtvis omfattas av bestämmelserna men mottager informationen privat, dvs utan anknytning till arbetets utförande är inte att hänföra till gruppen primära insiders utan är sekundär insider. Till gruppen sekundära insiders hänförs alla andra än primära insiders som erhållit insiderinformation. En sekundär insider kan ha fått informationen som ett tips eller själv skaffat sig kunskap om omständigheter som är att betrakta som insiderinformation. Informationen måste för att utgöra insiderinformation emanera från en primär insider, dvs en primär insider måste vara den ursprungliga källan. Även om tipset vandrat i flera led är mottagaren av tipset förbjuden att utnyttja detta för förvärv eller avyttring av finansiella instrument. I princip spelar det ingen roll hur lång kedjan mellan källan, dvs den primära insidern, och tipsmottagaren är, men så småningom blir naturligt nog insiderinformationen allmänt känd, eller så upphör den att ha betydelse för kurssättningen. Förbudet gäller även den som mer eller mindre av misstag kommit i besittning av insiderinformationen. Således omfattas en person som t ex vid ett besök hos en tjänsteman på ett företag eller en myndighet av en tillfällighet kunnat ta del av en handling som avslöjar insiderinformation, eller har lyssnat till ett samtal mellan två tjänstemän där insiderinformation nämnts av förbudet. Det är inte nödvändigt att den sekundära insidern känner till exakt vem som är den ursprungliga källan. Informationens förtroliga kraktär måste emellertid vara uppenbar för mottagaren av informationen. Det skall inte ha kunnat undgå mottagaren att informationen läckt ut obehörigen. En viktig distinktion mellan primära och sekundära insiders är att det är straffbart för primära insiders att lämna insiderinformationen vidare. Lämnande av tips från en primär insider bedöms nämligen som obehörigt röjande av insiderinformation enligt 7 §, om inte informationen som lämnas samtidigt med att den röjs blir allmänt känd. Obehörigt röjande av insiderinformation beskrivs i avsnitt xx. Lämnande av tips från sekundära insiders är tillåtet så länge det inte är fråga om avsikt att föranleda någon annan till handel. En förutsättning för insiderbrott för första personkretsen är sålunda att det finns ett samband mellan befattningen och insiderinformationen, denna skall ha erhållits genom normalt förfarande. Ett klassiskt exempel är VD:s chaufför som genom sin kontakt med VD:n får tillgång till insiderinformation, och en vanlig taxichaufför som slumpmässigt lyckas höra insiderinformation. Den förra kan räkna med att få höra insiderinformation som ett normalt led av sin arbetsuppgift, och faller därför inom personkrets ett. Taxichauffören fick emellertid ta del av informationen av en slump. Eftersom insiderinformation inte är något som taxichauffören får ta del av på dagligbasis eller kan räkna med att få överhuvudtaget, tillhör denne därmed den tredje personkretsen. Den insiderinformationen som personer i tredje personkretsen enligt 3 § insiderstrafflagen kommit i besittning av skall ha erhållits antingen av någon av personerna i första eller andra personkretsarna, alternativt kan de ha kommit i besittning av informationen ”obehörigen”. Med detta menas främst när en person själv skaffat sig kunskap t ex genom besök på ett företag eller en myndighet, där insidern obehörigen kunnat ta del av handlingar eller hört samtal om ej offentliggjorda omständigheter. För att ansvar skall kunna utkrävas då informationen används för att ge annan råd eller vägledning fordras att ett samband finns mellan rådet och insiderinformationen. Som beskrivs i avsnitt xx ges undantag för de situationer då ett råd från rådgivaren skulle få samma innehåll och resultat även om insiderinformationen inte använts - här rör det sig inte om ett utnyttjande av information som tillfallit den handlande otillbörligen. Detta betyder att professionella rådgivare inte förhindras att slutföra ett kunduppdrag även om de råkar besitta insiderinformation om instrumentet ifråga. Med förvärv avses inte endast köp utan även t ex byte. Med avyttring avses förutom försäljning även exempelvis inlösen av option. Något som kan orsaka problem är huruvida de som erhåller insiderinformation normalt har tillgång till kurspåverkande information. Detta problem aktualiserades i Metall-fallet som beskrivs i avsnitt xx och Pinkerton/Securitas-målet. I det senare fallet anmäldes tjugoåtta personer till åtal, och förhållandena mellan primära och sekundära insiders var här mycket speciella jämfört med övriga fall. Tre av de misstänkta var primära insiders, medan resterande tjugofem personer var sekundära insididers. Flerparten av de åtalade hade således inte någon direkt anknytning till de aktuella bolagen. Tingsrättens dom överklagades av åklagaren och av fem av de anklagade, bl a de huvudanklagade, A, C och E. 4.2.2.1.1 Pinkerton/Securitas-fallets. 10

2.Securitas är ett ledande säkerhetsbolag som med en aggressivs. 13

3.förvärvspolitik befäst sin ställning i Europa genom uppköp av bl.a.s. 13

4.franska och tyska säkerhetsbolag. Pinkerton är ett anrikt amerikanskts. 13

5.säkerhetsbolag, näst störst på den amerikanska marknaden. Under etts. 13

6.års tid hade det spekulerats om och när Securitas skulle ge sig in pås. 13

7.den amerikanska marknaden. Tidigare förvärvspolitik gav upphov tills. 13

8.spekulationer om uppköp av olika amerikanska bolag. Inom Securitass. 13

9.fördes diskussioner om vilket bolag som bäst skulle passa dess behov.s. 13

10.Under 1999 planerade säkerhetsbolaget Securitas att utvidga sins. 13

11.verksamhet till att omfatta, förutom Europa, också USA. Inoms. 13

12.Securitas fördes diskussioner om vilket amerikanskt säkerhetsbolags. 13

13.som bäst skulle kunna tänkas vara förenlig med Securitas egens. 13

14.verksamhet. Den 16 december 1998 hade Securitas VD träffat ens. 13

15.preliminär överenskommelse om att Securitas skulle köpa dets. 13

16.amerikanska säkerhetsbolaget Pinkerton. Den 7 januari 1999s. 13

17.informerades företagsledningen inom Securitas om det planerades. 13

18.förvärvet och den 19 februari undertecknade VD:n avtalet oms. 13

19.uppköpet. Förvärvet skulle offentliggöras på en presskonferens is. 13

20.London den 22 februari 1999.s. 13

21.Aktierna i Pinkerton var noterade på New York börsen, och kursen vars. 13

22.omkring 17 USD (ca 135 SEK enligt dåvarande kurs) veckan föres. 13

23.offentliggörandet av uppköpserbjudandet. Priset för erbjudandet vars. 13

24.29 USD (ca 230 SEK) per aktie i Pinkerton. Omsättningen avs. 13

25.Pinkerton aktien hade tidigare varit låg, endast ca 8-9000 aktier pers. 13

26.dag. Den 19 februari ökade omsättningen explosionsartat till 400 000s. 13

27.sålda och köpta aktier. Av denna ökning stod svenska investerare förs. 13

28.förvärv av 160 000 aktier, Matteus Fondkommission hade förmedlats. 13

29.handel med 100 000 av dessa aktier.s. 13

30.Ökad handel uppmättes också i Securitas aktier. Dessa var noterades. 13

31.på Stockholmsbörsen och hade ett genomsnittligt pris på 113 kr pers. 13

32.aktie veckan före uppköpserbjudandet, men steg till 146 kr per akties. 13

33.som mest den 22 februari.s. 13

34.För att genomföra förvärvet skulle ett prospekt framställas och tryckass. 13

35.för att presentera affärens syfte och dess omfattning för investerarna.s. 13

36.Uppdraget att trycka broschyren fick ett tryckeri genom dess ägare Bs. 13

37.den 10 februari 1999. Denne fördelade sedan arbetsuppgifterna tills. 14

38.olika personer i bolaget, bland annat en person C som skulle arbetas. 14

39.med bildmaterialet. En annan person på tryckeriet, D, fick i uppdrags. 14

40.att arbeta med själva informationsmaterialet till broschyren.s. 14

41.Den 14 februari ägde en familjemiddag rum hemma hos C:s mor.s. 14

42.Närvarande vid denna middag var, förutom C själv och hans mor,s. 14

43.även brodern E, som hade en egen verksamhet inom tryckeribranschens. 14

44.och intresse för aktier. E blev intresserad av sin brors uppgifter om atts. 14

45.Securitas förmodligen tänkte lägga ett bud på det amerikanska bolagets. 14

46.Pinkerton. E hade en aktiedepå på Matteus Fondkommission soms. 14

47.handhades av en privatmäklare A, vilken utförde E:s aktieaffärers. 14

48.någon gång per månad. E var vidare gift med A:s syster F.s. 14

49.När E:s mor nämnde uppgifterna om Securitas planerade förvärv avs. 14

50.Pinkerton, som E erhållit från sin bror, för aktiemäklaren A blev ävens. 14

51.denne intresserad. Han efterfrågande och fick informationsmaterialets. 14

52.till den tilltänkta informationsbroschyren genom C, och samma kvälls. 14

53.och de följande dagarna gjorde A upprepade köp av aktier i Pinkerton,s. 14

54.den 16, 17, 18 och 19 februari, för kunders och vänners räkning.s. 14

55.A har vidare på sin arbetsplats, Matteus Fondkommission, till fleras. 14

56.arbetskamrater, G, H, I, J, K, vidareförmedlat sin information, varefters. 14

57.även arbetskamraterna gjort vissa aktieköp i Pinkerton. A hars. 14

58.dessutom inför vissa av sina större kunder, bl.a. L, antytt att ”någots. 14

59.stort skulle hända Securitas på den amerikanska marknaden”, ochs. 14

60.därmed förmått kunderna att köpa aktier i Pinkerton.s. 14

61.Tryckeriets ägare, B, har tillsammans med sin fru M också tagit del avs. 14

62.den ännu inte offentliggjorda informationen, och köpt aktier is. 14

63.Securitas innan kursen på Securitasaktien började stiga högst avsevärts. 14

64.under de närmast följande dagarna sedan informationen blivits. 14

65.offentlig.s. 14

66.Tingsrätten hade först att utreda om den information C, anställd pås. 14

67.tryckeriet, haft tillgång till var att beteckna som insiderinformation,s. 14

68.och om denna varit av sådan art att detta väsentligt påverkats. 14

69.aktiekursen på Pinkerton. Nästa fråga var att utreda vilka personers. 14

70.som omfattas av insiderhandelsförbudet. Inte bara i handel i Pinkertons. 14

71.utan också i Securitas omfattades av insiderhandelsförbudet, eftersoms. 14

72.kursen i bägge bolagen påverkats av den icke offentligas. 14

73.informationen. Tingsrätten konstaterar att för att betecknas soms. 14

74.insiderinformation skall informationen inte sedan tidigare varas. 14

75.offentlig, och den skall ha en väsentligt kurspåverkande effekt. Atts. 14

76.informationen inte sedan tidigare skall vara offentlig menar tingsrättens. 14

77.innebära att den inte får ha publicerats på en marknadsplats eller varits. 14

78.omnämnd i massmedia. Att en mäklarfirma exempelvis utfärdar ens. 14

79.rekommendation om att sälja en viss typ av aktie innebär inte atts. 14

80.omständigheten medför befrielse från förbudet att sälja. Detta är alltsås. 14

81.inte tillräckligt för att omständigheten skall anses vara offentlig. Intes. 14

82.heller rykten eller läckor av insiderkaraktär är att jämställa med någots. 14

83.offentliggörande. Tingsrätten menar att det i detta fall inte går att sägas. 14

84.att informationen varit offentlig före den 19 februari 1999, det vills. 14

85.säga dagen då Securitas VD undertecknade avtalet om uppköpet avs. 14

86.Pinkerton. Detta skulle innebära att de aktieköp i Pinkerton soms. 14

87.aktiemäklaren A utförde redan den 16 februari gjordes vid en tidpunkts. 14

88.då informationen om Securitas planerade uppköp av Pinkerton ännus. 14

89.inte var offentlig.s. 14

90.Beträffande kravet på att den tidigare inte offentliggjordas. 15

91.informationen skall ha en väsentlig kurspåverkan konstaterars. 15

92.tingsrätten att kursen på Pinkerton veckan före offentliggörandet varits. 15

93.17 USD, att jämföras med Securitas bud på 29 USD per aktie. Dets. 15

94.förelåg med andra ord en positiv förväntan om att kursen pås. 15

95.Pinkerton-aktierna skulle öka med mer än tio procent. Detsamma vars. 15

96.fallet i fråga om kursen på aktierna i Securitas. Normalt brukars. 15

97.aktiekursen i det köpande bolaget vara oförändrad eller minska något.s. 15

98.I det här fallet har emellertid aktiekursen på Securitas aktierna stigits. 15

99.från 114 kronor veckan före offentliggörandet till 146 dagen förs. 15

100.offentliggörandet. En väsentlig kursförändring har således skett. Dets. 15

101.fanns således positiva förväntningar på att Securitas-aktiens kurss. 15

102.skulle gå upp vid ett uppköp av ett bolag på den amerikanskas. 15

103.marknaden. I den broschyr som framställdes betonades att förvärvets. 15

104.av Pinkerton förväntades ha en positiv påverkan på Securitas resultat,s. 15

105.vilket torde bidragit till en förväntning på marknaden om att Securitas-s. 15

106.aktien skulle gå upp.s. 15

107.Rätten kunde vidare fastställa att handeln i Sverige ägt rum pås. 15

108.värdepappersmarknaden, eftersom handeln ägt rum övers. 15

109.Stockholmsbörsen. Svårare att avgöra var däremot om handeln is. 15

110.Pinkerton verkligen skett på den amerikanskas. 15

111.värdepappersmarknaden. Den handel som skett i Pinkerton hades. 15

112.nämligen skett via en mäklare i London, och denne hade möjligen hafts. 15

113.Pinkerton-aktierna i sitt handelslager i mäklarfirman. Detta skulles. 15

114.innebära att handeln i Pinkerton ej skett på värdepappersmarknaden.s. 15

115.Med tanke på att aktierna i Pinkerton före uppköpet varit relativts. 15

116.illikvida, dvs omsättning av aktien var relativt liten, gjorde tingsrättens. 15

117.bedömningen att mäklarfirman troligen ej haft aktierna i sitts. 15

118.handelslager, och fastslog att handeln ägt rum pås. 15

119.värdepappersmarknaden. Även i hovrätten konstaterades att handelns. 15

120.skett på värdepappersmarknaden.s. 15

121.Beträffande personkretsen gjorde tingsrätten följande konstaterande:s. 15

122.De tre huvudmisstänkta var mäklaren A, den anställde på tryckeriet Cs. 15

123.och dennes bror E. C tryckte ut textmaterialet från sin arbetskamratss. 15

124.dator den 16 februari, och överlämnade detta till sin bror E sammas. 15

125.dag.s. 15

126.Att A förstått innebörden av att den information han mottagit av E intes. 15

127.var offentlig, liksom att den var väsentligt kurspåverkande förs. 15

128.Pinkerton ansågs vara klarlagt genom den bevisning i form avs. 15

129.bandade telefonsamtal som lagts fram. Han hade vidare haft vetskaps. 15

130.om att informationen var väsentligt kurspåverkande även för kursens. 15

131.på Securitas aktier, eftersom en sådan affär var väntad i mäklarkretsar.s. 15

132.A dömdes i tingsrätten dels för att själv i besittning avs. 15

133.insiderinformation ha köpt aktier i Pinkerton och Securitas, dels för atts. 15

134.ha fört tipset vidare och föranlett annan till hande. A dömdes därförs. 15

135.till grovt insiderbrott, till fängelse i tio månader. I straffet ingår dens. 15

136.otillbörliga kurspåverkan han utövat på aktiekursen i bolagets. 15

137.Sintercast, vilket redogörs för i kapitel xx. Att straffet blevs. 15

138.förhållandevis milt beror på att tingsrätten menade att särskilda skäls. 15

139.fanns att mildra straffet. De särskilda skälen var att handlingens. 15

140.präglats av ungdomligt oförstånd, den skada A lidit genom att hans. 15

141.blivit avskedad från Matteus Fondkommission i samverkan med dets. 15

142.obehag som den massmediala uppmärksamheten orsakat. Domstolens. 15

143.ansåg att det på grund av dessa faktorer fanns skäl att minskas. 16

144.straffvärdet. Ytterligare ett argument för att minska straffet ansers. 16

145.tingsrätten vara att i A:s fall arbetsgivaren har ett ansvar, då mans. 16

146.underlåtit att informera honom om de regler och rutiner som gäller förs. 16

147.branschen och som förekommit på mäklarfirman.s. 16

148.I hovrätten konstateras emellertid att A anses som tipsmottagare enligts. 16

149.4 § tredje stycket insiderlagen, och i enlighet därmed har det ståtts. 16

150.honom fritt att föra tipset vidare och föranleda annan till handel utans. 16

151.att själv kunna dömas för insiderbrott. Vidare skall ansvar inte åläggass. 16

152.A för de köp han fullgjort i enlighet med order från kunder i enlighets. 16

153.med undandtaget från handelsförbudet i 7 § insiderlagen. A skulles. 16

154.därmed endast dömas till ansvar för de köp han själv gjort som intes. 16

155.grundades på specifika köporder. Eftersom brottet var att anse soms. 16

156.grovt dömdes A även i hovrätten till fängelse, med straffet mildradess. 16

157.av hovrätten till åtta månader.s. 16

158.Av förarbetena till insiderlagen framgår enligt tingsrätten att Cs. 16

159.omfattas av den personkrets som är förbjuden att handla med aktiers. 16

160.före ett offentliggörande av information. Tingsrätten fann att dens. 16

161.information C erhållit angående tryckning av prospektet vars. 16

162.sekretessbelagd information, varvid han haft insikt i att materialet intes. 16

163.var offentligt. Även kravet på insikt i att informationen skulle varas. 16

164.väsentligt kurspåverkande ansågs vara uppfyllt på den grund att Cs. 16

165.hade klart för sig vilka risker han tog, och att han var tvungen atts. 16

166.kontrollera olika uppgifter i materialet ett flertal gånger. Han hades. 16

167.vidare varit införstådd med att brodern E haft ett flertal kontakter meds. 16

168.mäklaren A. C blev sålunda dömd för medhjälp till grovt insiderbrotts. 16

169.till fängelse i sex månader, det lägsta straffet i skalan. Att han intes. 16

170.dömdes för grovt insiderbrott grundades på att han inte föranletts. 16

171.mäklaren A att köpa aktierna i Pinkerton, vilket var ett krav enligts. 16

172.förbudsregeln. Tingsrätten motiverar det förhållandevis milda straffets. 16

173.med målets massmediala uppmärksamhet, och att C präglats avs. 16

174.ungdomligt oförstånd vid handlingens genomförande. C:s brotts. 16

175.bedömdes på samma sätt i hovrätten, men med hänsyn till att han intes. 16

176.svarat för initiativet till och planeringen av brotten, och heller inte hafts. 16

177.någon egen vinning av aktieaffärerna mildrades straffet till fängelse is. 16

178.fyra månader.s. 16

179.E ansågs däremot inte tillhöra den traditionella insiderkretsen,s. 16

180.eftersom han varken har haft anställning, uppdrag eller annans. 16

181.befattning som normalt innebär att han fått kännedom oms. 16

182.kurspåverkande omständigheter. E kunde emellertid omfattas av dens. 16

183.andra huvudregeln, enligt vilken personer som inte omfattas av dens. 16

184.första regeln inte för egen eller annans räkning får köpa eller säljas. 16

185.värdepapper på värdepappersmarknaden under förutsättning att de vets. 16

186.att informationen kommit ut obehörigen. Avgörande blev således oms. 16

187.E visste om att informationen kommit ut obehörigen. Såväl tingsrättens. 16

188.som hovrätten gör bedömningen att så är fallet, eftersom E kontaktats. 16

189.sin mäklare A och vidarebefordrat den information rörande Securitass. 16

190.köp av Pinkerton han fått av sin bror C. E:s intresse för aktier gjordes. 16

191.också att han på ett enkelt sätt kunde bedöma vikten i den informations. 16

192.som han hade fått av brodern. E dömdes i tingsrätten för insiderbrotts. 16

193.enligt den andra huvudregeln, och för medhjälp till grovt insiderbrotts. 16

194.till sex månaders fängelse. Anledningen till att han, till skillnad fråns. 17

195.sin bror, dömdes för insiderbrott var att han även hade köpt aktier förs. 17

196.egen räkning. Tingsrätten motiverar det relativt sett låga straffet meds. 17

197.att även E redan drabbats hårt av den massmediala uppmärksamhets. 17

198.som följde med målet, och att han handlat i ungdomligt oförstånd.s. 17

199.I hovrätten var åklagarens förstahandsyrkande att E skulle dömas förs. 17

200.insiderbrott. I andra hand yrkade åklagaren ansvar för medhjälp tills. 17

201.A:s brott. Andrahandsyrkandet prövades inte eftersom rätten bifölls. 17

202.förstahandsyrkandet. Hovrätten betonar att eftersom det förs. 17

203.insiderbrott som inte är grovt inte bör krävas särskilda skäl för atts. 17

204.annan påföljd än fängelse skall kunna väljas, och det saknas anlednings. 17

205.att befara att E skall återfalla i brott, straffet kunde bestämmas tills. 17

206.villkorlig dom och etthundra dagsböter.s. 17

207.Av A:s arbetskamrater omfattades G, analytiker på Matteuss. 17

208.Fondkommission, av förbudet enligt den andra huvudregeln, eftersoms. 17

209.A talat om för honom vilken sorts information det varit fråga om, ochs. 17

210.hur han fått tag i den. H, I, J och K ansågs däremot inte omfattas avs. 17

211.handelsförbudet, på grund av att det inte visats att någon av dems. 17

212.samtalat med A. De ansågs, på grundval av egen kunskap om hurs. 17

213.marknaden vid denna tidpunkt såg ut, och påverkade av att A köpt pås. 17

214.sig stora mängder Pinkerton-aktier, kunnat sluta sig till att Securitass. 17

215.skulle komma att förvärva Pinkerton, och på denna grund för egen ochs. 17

216.andras räkning köpt Pinkerton-aktier.s. 17

217.A:s kund L hade lämnat A en köporder på ett antal Securitas aktiers. 17

218.efter att ha fått information från A om att Securitas skulle köpa etts. 17

219.amerikanskt bolag, att detta var någonting som han skulle hålla tysts. 17

220.om, att A hade prospektet hemma hos sig och att affären skulles. 17

221.komma att vara kursdrivande. Detta var enligt tingsrätten tillräckligts. 17

222.för att L skulle dömas för vårdslöst insiderförfarande.s. 17

223.Tryckeriets ägare B och dennes hustru M köpte med förtjänst ett antals. 17

224.aktier i Securitas före offentliggörandet av informationen angåendes. 17

225.förvärvet av Pinkerton. Bägge konstaterades omfattas av den förstas. 17

226.huvudregeln, det vill säga att genom anställning, uppdrag eller annans. 17

227.befattning normalt få reda på sådana omständigheter som ärs. 17

228.kurspåverkande, varvid de objektiva rekvisiten ansågs vara uppfylldas. 17

229.beträffande B och M.s. 17

230.Av A:s kollegor på Matteus Fondkommission dömdes endasts. 17

231.analytikern G till påföljd. G dömdes till fyra månaders fängelse förs. 17

232.grovt insiderbrott för att ha handlat med aktier i Pinkerton, och tills. 17

233.insiderbrott för att ha handlat med aktier i Securitas. Enligt tingsrättens. 17

234.påkallar det sammantagna straffvärdet ett fängelsestraff om åttas. 17

235.månader, men med hänsyn tagen till den skada G lidit genom att hans. 17

236.blivit anskedad från Matteus Fondkommission och de svårigheter hans. 17

237.haft att hitta ett nytt jobb i samverkan med det obehag som dens. 17

238.massmediala uppmärksamheten orsakat anser domstolen att det finnss. 17

239.skäl att föreskriva ett lindrigare straff för detta brott än vad lagens. 17

240.föreskriver. Tingsrätten har således valt en påföljd under brottetss. 18

241.abstrakta straffvärde, varvid man hänvisar till att det funnits särskildas. 18

242.skäl för att döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet förs. 18

243.brottet.s. 18

244.A:s kund L bedömdes ha haft insikt i att den information som hans. 18

245.mottagit av A ännu inte varit offentlig, och dessutom att den varits. 18

246.kurspåverkande när han placerade en köporder på Securitas.s. 18

247.Tingsrätten tog emellertid hänsyn till att L under telefonsamtalet meds. 18

248.A varit okoncentrerad, och att han handlat med grov oaktsamhet.s. 18

249.Tingsrätten jämför detta med en VD som på grund av sjukdom intes. 18

250.vistats på arbetet under en längre tid, och som när han erhållers. 18

251.information om att bolaget går dåligt omedelbart säljer sina aktier. Ls. 18

252.dömdes för vårdslöst insiderförfarande till bötesstraff om 100s. 18

253.dagsböter å 220 kronor.s. 18

254.Tryckeriets ägare B bedömdes ha varit införstådd med att Securitass. 18

255.skulle komma att lägga ett bud på Pinkerton, och därmed medvetens. 18

256.om att den information han fick till sitt tryckeri från Securitas intes. 18

257.varit offentlig, och att denna varit väsentligt kurspåverkande. Is. 18

258.besittning av denna kunskap lånade han tillsammans med sin fru, föres. 18

259.förvärvet, en summa pengar från en bank för att finansiera köpet. Ls. 18

260.dömdes till villkorlig dom förenat med ett bötesstraff om 100s. 18

261.dagsböter å 90 kronor. Tingsrätten ger ingen motivering till varförs. 18

262.man anser villkorlig dom vara tillräcklig påföljd L:s fall. Hans fru Ms. 18

263.dömdes för vårdslöst insiderförfarande till 90 dagsböter å 100 kronor.s. 18

264.M borde enligt tingsrätten förvissat sig om att den information soms. 18

265.hon fick från sin man, eller i övrigt på sin mans arbetsplats, ej varit avs. 18

266.insiderkaraktär.s. 18

267.När det gäller förverkanden av den vinning som uppstått för flera avs. 18

268.de inblandade i målet gör tingsrätten följande bedömning. Vinningens. 18

269.skall vara förverkad för E, L, F, G, G:s mor och ytterligare två avs. 18

270.Matteus Fondkommissions kunder. Grund för att jämkas. 18

271.vinningsförverkandena befanns ej vara för handen i något av fallen.s. 18

272.Courtage som tillkommit Matteus Fondkommission, och den skatts. 18

273.som flertalet av personerna ovan erlagt för den vinning soms. 18

274.uppkommit, fick avräknas från det ursprungliga vinningsbeloppet, dvss. 18

275.endast vad som netto blivit kvar för samtliga personer var förverkat.s. 18

276.Den vinning som uppkommit i samband med handel i Securitas skulles. 18

277.anses var förverkad för G:s mor, makarna B och M och för fyras. 18

278.kunder i Matteus. Inte heller här fann tingsrätten någon grund för atts. 18

279.jämka vinningsförverkandena, men medgav avdrag för erlagds. 18

280.courtage och skatt.s. 18

281.Hovrätten ändrade förverkande endast beträffande vinsten för dens. 18

282.kund till A där hovrätten bedömde att A endast utfört order att köpas. 18

283.Securitasaktier. Eftersom ansvar för A ogillades beträffande de tipss. 18

284.och råd han vidareförmedlat, samt i de fall han fått order att förvärvas. 18

285.aktier från en kund kunde de vinster som föranletts härav ej förverkas. 4.2.2.2 Sammanfattande slutsatser Konstateras kan att insiderlagens indelning i personkretsar skapar problem för domstolarna, och tvingar domstolarna till en gränsdragning som kunnat leda till olikheter i bedömningen domstolar emellan. I Pinkertonmålet har domstolen tolkat tryckeriet som en typisk plats där insiderinformation kan mottagas, trots att det i målet framkommit att detta var första gången tryckeriet hanterade någon form av insiderinformation eller sekretessbelagd information. Detta var en förutsättning för att C skulle kunna fällas för brott enligt insiderlagen. Mäklarna på Matteus Fondkommission däremot räknades till personkrets tre, och var därmed enligt insiderlagen tillåtna att vidarebefordra insidertips. De två mäklare som satt vid samma mäklarbord som A, och förrättade större köp i Pinkerton än A gjort, förklarade sina köp i Pinkerton aktier med att de utfört egna analyser och att de ”märkt att något varit på gång”, dvs de har noterat att omfattande handel med Pinkertonaktier skett ifrån deras mäklarbord. De räknades således in i personkrets tre trots att de i tjänsten uppfattat att Pinkertonaktien var föremål för uppmärksammad handel. Även G fick insiderinformationen på sitt arbete i sin egenskap av analytiker, men ansågs trots detta av domstolen tillhöra personkrets tre. Pinkertonfallet är det mest omfattande insiderfall som prövats i Europa, och det första fall i vilket fängelsestraff dömts ut som påföljd för insiderbrott. Fällande dom möjliggjordes genom den starka bevisning åklagaren hade tillgång till. Kurspåverkan av främst Pinkertonaktien, men även viss utsträckning Securitasaktien, kunde visas genom den tryckta informationsbroschyren. Att informationen inte var offentliggjord kunde visas genom att avtalet om uppköp av Pinkerton inte undertecknades förrän den 20 februari. Den viktigaste bevisningen utgjordes dock av de bandinspelningar av telefonsamtalen åklagaren hade tillgång till. Åklagaren hade således tillgång till bästa möjliga bevismaterial. Trots detta blev endast 5xx personer av de 28 åtalade fällda för brott mot insiderlagen. Även i insiderstrafflagen återfinns de tre olika personkretsarna, men skillnaden mellan insiderlagen och insiderstrafflagen är att ingen av de tre personkretsarna är tillåtna att vidarebefordra insiderinformation eller uppmana någon annan genom råd eller liknande att förvärva eller avyttra finansiella instrument. Vidare är straffsatserna för alla tre personkretsar densamma. Detta får till följd att en personkretsbestämning inte är lika viktig att göra längre. Alla personkretsar finns fortfarande kvar, men det är förbjudet att vidareförmedla denna oavsett hur man fått informationen. 4.2.3 Undantag från handelsförbudet På grund av att handelsförbudet är så omfattande har vissa situationer uttryckligen undantagits från förbudet. Undantagen räknas upp i 8 § insiderstrafflagen. Förbudsbestämmelsen i 2 § insiderstrafflagen gäller även vid rådgivning. Detta innebär att den som har tillgång till insiderinformation inte heller med råd eller på annat därmed jämförligt sätt får föranleda någon annan till köp eller försäljning av fondpapper, vilket föranledde vissa problem i den praktiska tillämpningen. Från straffbarhet undantas därför de fall där rådgivningen skulle ha fått samma innehåll även om rådgivaren inte haft tillgång till insiderinformationen. Undantaget gäller även vid fullgörande av uppdrag som marknadsgarant. Punkt 1 omfattar sålunda situationer när en befattningshavares arbetsuppgifter omfattar skyldighet att förvärva eller avyttra finansiella instrument. En order kan ha lämnats av arbetsgivaren eller av en uppdragsgivare. För att undantaget skall bli tillämpligt är det emellertid inte tillräckligt att en kund lämnar ett allmänt uppdrag att förvärva eller avyttra finansiella instrument, utan det skall vara fråga om ett specifikt uppdrag att förvärva eller avyttra finansiella instrument. Vidare undantas den som fullgör ett uppdrag som marknadsgarant så länge insiderinformationen inte används specifikt i det enskilda fallet. Undantaget i punkt 2 innebär att t ex en aktie kan förvärvas när insiderinformationen förväntas sänka kursen och avyttras när kursen förväntas gå upp. Optioner och terminer undantas emellertid inte. Punkt 3 omfattar situationer när t ex en överförmyndare som ger tillstånd till överlåtelse av aktier, en god man enligt samäganderättslagen som medverkar vid en auktion av samfällt ägda aktier och en konkursförvaltare som säljer finansiella instrument som tillhör ett konkursbo. Undantaget i punkt 4 är till för att möjliggöra för ett övertagande företag att köpa aktier i ett målbolag innan ett förvärvserbjudande blir offentligt, dvs under förberedelsearbetet med medbestämmande och utformandet av ett erbjudande. Undantagen i punkterna 5-7 avser fall som förutsätter ett avtalsförhållande, och där en person kan komma att drabbas av en ekonomisk förlust om han är förbjuden att fullgöra avtalet vid slutdagen. Situationerna avser emellertid endast den tid när avtalets löptid gått till ända. Handel som sker dessförinnan omfattas däremot inte av undantagen. Förvärvet av ifrågavarande optioner och terminer måste ha skett utan insiderinformation. Genom undantaget i punkt 8 kan företag och andra genomföra transaktioner och vidta andra åtgärder som är normala för verksamheten utan att drabbas av handelsförbudet, t ex valutasäkring av framtida betalningar. Undantaget gäller dock endast vid sådana transaktioner som skulle ha företagits även utan kännedom om informationen. För att handelsförbudet skall inträda krävs följaktligen att insiderinformationen varit en nödvändig förutsättning för att affären skulle genomföras. I paragrafen anges endast aktie, men även i andra stycket uppräknade aktierelaterade finansiella instrument och därmed liknande instrumet skall jämställas med aktie. Motiveringen till detta är att begreppet finansiella instrument var så vidsträckt att fullt legitima affärer också skulle påverkas, såsom tex valutasäkringar av framtida betalningar. Definitionen av finansiella instrument inkluderar även framtida instrument som kommer att godkännas. Framtida instrument som är jämförbara med de aktierelaterade instrument som uppräknas i § 8 st 2 undantagas emellertid inte från handelsförbudet.s. 18

Rekvisiten

1.4.3.1 Rekvisit för ansvar vid brott För att ett brott skall anses vara fullbordat måste samtliga förutsättningar, eller rekvisit, som anges i straffstadgandets brottsbeskrivning vara uppfyllda. Ansvarsförutsättningarna kan vid brott såväl som vid civilrättslig reglering vara objektiva respektive subjektiva. De objektiva rekvisiten är bl a de krav på handling, och i vissa fall underlåtenhet att handla, som skall vara uppfyllda för att ett brott skall anses vara begånget. De objektiva rekvisiten i insiderstrafflagen är att informationen skall vara av • icke offentliggjord natur, • vara ägnad att påverka kursen väsentligt, • handeln skall ha skett med finansiella instrument, • på värdepappersmarknaden. De subjektiva förutsättningarna är uppsåt eller oaktsamhet, vilket ibland beskrivs som ett allmänt krav på skuld. Strikt ansvar förekommer i vissa fall, exempelvis vid miljöbrott, och implementering av marknadsmissbruksdirektivet kommer troligen att medföra strikt ansvar genom att administrativa sanktioner införs vid vissa fall av brott mot insiderstrafflagen. Grundregeln är dock att endast den som uppsåtligen eller av oaktsamhet handlat så som anges i brottsbekrivningen i en lagregel har begått ett brott. Enligt huvudregeln skall samtliga objektiva förutsättningar vara subjektivt täckta. Vidare skall den som genomfört handeln ingå i någon av de i lagen uppställda personkategorierna. En genomgång av de objektiva rekvisiten görs i avsnitt xx. 4.3.1.1 Det subjektiva rekvisitet 4.3.1.1.1 Uppsåt I svensk lagstiftning är huvudregeln att brott kräver uppsåtligt handlande såvida annat inte anges särskilt. I 1 kap 2 § BrB anges sålunda att en gärning, om inte annat anges, skall anses som brott endast om den begås uppsåtligen. Däremot ges inte någon närmare definition av själva uppsåtsbegreppet. Av de enskilda straffbuden framgår huruvida ett strängare krav på uppsåt krävs, vanligen direkt uppsåt, dolus directus. Direkt uppsåt innebär syfte eller avsikt, och är således förknippat med en bestämd viljeinriktning hos gärningsmannen. Svindleristadgandet i 9 kap 9 § st 1 BrB anger exempelvis att ”…den som bland allmänheten sprider vilseledandeuppgiter för att påverka priset…” skall dömas för svindleri. Uppställs i ett straffstadgande inget särskilt subjektivt krav utgår man sålunda från att brottet kräver uppsåt. När man undersöker uppsåtskravet i förhållande till den brottsliga effekten, skiljer man traditionellt mellan tre uppsåtsbegrepp; direkt uppsåt, indirekt uppsåt och eventuellt uppsåt. Gärningsmannen har direkt uppsåt i förhållande till effekten, om denna för honom är syftet med eller målet för handlingen. Det är oväsentligt för bedömningen huruvida effekten är det slutliga målet, eller om den är ett genomgångsled för något annat längre bort liggande mål. Kravet på direkt uppsåt innefattar ett krav på en viss viljeinriktning hos gärningsmannen. Härutöver behöver han inte ha någon särskild insikt eller vetskap om det han eftersträvar. Vid eventuellt uppsåt inser gärningsmannen att konsekvensen av ett handlande är en möjlig följd av hans handlande, men han åsyftar inte primärt denna konsekvens av sin handling. Vid ansvarsbedömningen gör man ett s k hypotetiskt prov, där man undersöker huruvida man mot bakgrund av gärningsmannens personlighet kan utgå ifrån att han skulle handlat som han gjorde även om han insett konsekvenserna av sitt handlande. Indirekt uppsåt föreligger när gärningsmannen inser att effekten är en nödvändig följd av handlingen, men inte åsyftar den. 4.3.1.1.2 Oaktsamhet Enligt 6 § insiderstrafflagen kan en person dömas för vårdslöst insiderförfarande i det fall han av grov oaktsamhet handlar i strid med förbuden i 2-3 §§. Även enligt marknadsmissbruksdirektivet är oaktsamhet tillräckligt för att lagen skall bli tillämplig, dvs en person kan dömas till ansvar om han borde ha insett att han handlade i strid med regelverket. Stadgar regeln att oaktsam handling är tillräcklig för att straff skall utdömas görs en culpa- eller oaktsamhetsbedömning av handlingen. Med culpabedömningen åsyftas bedömningen av den grad av oaktsamhet som skall medföra skadeståndsansvar. Culpa, eller vållandebegreppet, används som en gemensam beteckning på vårdslöshet och oaktsamhet. Utanför denna beteckning faller således skador orsakade av casus, våda, liksom strikt ansvar. Det finns inte någon allmängiltig definition av vad som menas med oaktsamhet. Oaktsamhet är en avvikelse från erforderlig aktsamhet. I detta ligger dels ett krav på att gärningen skall avvika från ett aktsamt beteende, dels att det kunnat begäras av gärningsmannen att han iakttagit erforderlig aktsamhet. Vid bedömning av gärningsmannes oaktsamhet anges i marknadsmissbruksdirektivet atts. 20

2.”Utnyttjandet av insiderinformation kan bestå i förvärv eller avyttrings. 22

3.av finansiella instrument samtidigt som parten i fråga känner till ellers. 22

4.borde ha känt till att den information som innehas ärs. 22

5.insiderinformation. I detta avseende bör den behöriga myndigheten tas. 22

6.hänsyn till vad en normal och förnuftig person skulle veta eller bordes. 22

7.ha vetat under dessa omständigheter.” Domstolarnas culpabedömning kan indelas i två led. Enligt det första ledet har domstolen att fastställa vilka anspråk på aktsamhet som kan uppställas för ifrågavarande område. En rad omständigheter har här betydelse. I första hand sker culpabedömningen med utgångspunkt i lagstadganden och andra föreskrifter, och med stöd av rättspraxis. Därefter tas hänsyn till sedvana, dvs den aktsamhet som normalt sett kan förväntas. Kan ledning inte hämtas i någon av dessa källor har domstolen i sista hand möjlighet att göra en fri bedömning med stöd av 35 kap RB. Domstolen skall härvid nyttja den s k riskavvägningsmetoden, eller den fria culpabedömningen, vilken används i de fall regelverket inte är tillräckligt definierat för att kunna tillämpa en normrelaterad culpabedömning. Culpabedömningen görs då genom en avvägning av risken för skada, den sannolika skadans storlek, möjligheten att förekomma skadan och den handlandes möjlighet att inse risken för skada eller förutse skadan. Enligt det andra ledet i bedömningen har domstolen att motivera att det kunnat begäras just av den individuelle gärningsmannen att han i den aktuella situationen iakttog erforderlig aktsamhet, dvs en subjektiv bedömning av oaktsamheten. 4.3.1.1.2.1 Objektivisering av culpabedömningen Vårdslöshet i juridisk mening har tidigare bedömts föreligga om skadegöraren inte uppträtt på ett sådant sätt som en förnuftig och hänsynsfull person av samma kategori eller yrkesutövning som skadegöraren kan antas ha handlat, om han varit i skadegörarens situation. Vid avgörande av frågan om vilka krav som rimligen kunnat ställas på skadegöraren har sålunda gjorts en jämförelse med hur en ”god” representant för skadegörarens yrkesgrupp skulle ha uppträtt. Culpabedömningen blir emellertid allt mer objektiviserad, och hänvisningar till sedvana eller rådande värderingar i samhället är numera i stort sett övergivna. Culpabedömningen grundas ofta i stället på en undersökning av huruvida överträdelse av en rättslig norm är för handen. Det centrala temat vid oaktsamhetsvärderingen blir vid en objektiviserad bedömning huruvida ansvarssubjektet handlat i strid med regelverket. 4.3.1.1.2.2 Det subjektiva inslaget i culpabedömningen Ett problem med den normrelaterade culpabedömningen är att den kan vara alltför teknisk. Tar man endast hänsyn till huruvida normöverträdelse föreligger kan de enskilda omständigheterna in casu ej beaktas. I avsikt att lösa detta problem kan vid culpabedömningen, utöver fastställande av överträdelse, göras en bedömning av huruvida överträdelsen varit ursäktlig. Gärningsmannen har exempelvis här att visa att han av olika skäl inte haft möjlighet att ha kännedom om att uppgiften var insiderinformation, eller att de kurspåverkande åtgärderna var oavsiktliga. Till denna subjektiva sida av culpabedömningen hänförs förhållanden som rör skadevållarens person. Härvid görs en bedömning av huruvida subjektiva omständigheter kan ge anledning att bedöma underlåtenheten att följa regelverket som ursäktlig. Utgångspunkten är att bristande sakkunskap rörande förhållanden som personen i fråga bort känna till, eller avsaknad av andra personliga kvalifikationer inte minskar det ansvar som åvilar gäningsmannen. En omständighet som kan lindra ansvarsbedömningen är däremot bristande kännedom om förhållanden rörande informationen, s k villfarelse. 4.3.2 Rekvisiten i insiderstrafflagen 4.3.2.1 De objektiva rekvisiten 4.3.2.1.1 Insiderinformation Insiderstrafflagen omfattar varje typ av information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på värdepapperen när den blir allmänt känd. Lagen omfattar således all information, oavsett om informationen är företagsspecifik, marknadsspecifik eller allmän. All insiderinformation som anställda och uppdragstagare erhåller omfattas av handelsförbudet. Det saknar betydelse om arbetet utförs hos arbetsgivaren eller på annan plats. Trots rekvisitet att informationen skall vara av exakt natur inkluderas varken åsikter grundade på allmänt tillgänglig information, spekulationer eller rykten i begreppet. Utgångspunkten är att insiderspekulation baserad på rykten är tillåten, men gränsen går vid rykten som kommer från informationskanaler som vanligen har tillgång till insiderinformation. Detsamma torde gälla rykten som sprids på chatsidor och liknande på Internet, och som endast når en begränsad krets av personer. I CESR:s riktlinjer för implementering av marknadsmissbruksdirektivet anges att händelsen skall vara sann eller troligen komma att inträffa i framtiden, och tillräckligt exakt för att tillåta att slutledning kan dras ifråga om dess inverkan på priser. Vidare anges att bl a följande faktorer skall beaktas vid avgörande av huruvida information är av exakt natur:s. 22

8.- En händelse eller omständighet är sann när den grundas på klars. 24

9.och obejktiv bevisning till skillnad från rykten och spekulationer,s. 24

10.dvs om det kan bevisas att den inträffat eller existera.s. 24

11.- Händelsen kan komma attn inträffa iframtiden. Exempelviss. 24

12.innebär det fakutm att en förväntad fusion ej genomförs inte atts. 24

13.inforamtion om den föreståenden fusionen ej klassas soms. 24

14.varande av exakt natur. Denna gränsdragning kan emellertid medföra svårigheter, inte minst på grund av att rykten spelar stor roll för prissättningen på värdepapperen. Spekulation i kursdrivande information kan lätt skapa svallvågor av rykten som kan ge direkta återverkningar i omsättning och aktiekurs. För tipsmottagare är det ofta omöjligt att avgöra hur välgrundat ett tips är. Rykten spelar även stor roll i de situationer som benämns warehousing. Warehousing föreligger när i en uppköpssituation förvärvande part före tillkännagivande av sitt erbjudande i hemlighet underrättar andra självständiga aktörer, vilka betraktas som vänligt sinnande, med syftet att även dessa skall förvärva aktier i målbolaget. Ett uppköpserbjudande medför erfarenhetsmässigt en kursstegring, vilket grundas på förväntningen på att den nye ägaren kan driva bolaget på ett förtjänstfullt sätt. Vid warehousing får sålunda de informerade aktörerna en vinst, vilken de kan inkassera vid försäljning på marknaden eller till förvärvaren. Men i det fall de informerade aktieköparna skall anses handla i strid med förbudsregeln måste även samma betraktelsesätt användas för att bedöma uppköparens förvärv av aktier under det att han företar sina inledande förvärv av aktier, s k testing the water. Av denna orsak anges i insiderdirektivets preambel att den information som består i en aktörs beslut att handla inte i sig kan utgöra insiderinformation. Informationen måste vidare vara icke offentliggjord eller inte allmänt känd för att utgöra insiderinformation. En uppgift skall anses vara allmänt känd om den finns tillgänglig för alla som söker efter denna i massmedia, bland uttalanden från bolaget, offentliga föredrag eller liknande. I de flesta fall torde det vara uppenbart om en omständighet är allmänt känd eller inte. Spridning av information inom en begränsad krets, såsom en aktiesparklubb eller liknande anses inte vara allmänt känd. Även publicering av information som typisk sett endast når en liten del av allmänheten, som t.ex. om informationen har publicerats på en marknadsplats eller varit omnämnd i lokaltidning, anses vara allmänt känd då det inte finns något som hindrar spridningen av denna information. Information som endast lämnas till en slutet krets blir därmed inte att anses som offentliggjord information eller allmänt känd. Inte heller anses information om en omständighet som har upphört att ha betydelse för kursen för finansiella instrument såsom insiderinformation. 4.3.2.1.2 Handel på värdepappersmarknaden Insiderstrafflagen är endast tillämplig vid handel på värdepappersmarknaden, vilket i 1 § 2 p definieras som ”sådan handel som sker på en börs eller annan organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap 3 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse”, dvs värdepappersinstitut. Med värdepappersmarknaden avses börs i Sverige eller utomlands, eller någon annan organiserad marknadsplats, t ex Nordic Growth Market, Aktietorget etc. Vidare avses handel med eller genom någon som yrkesmässigt bedriver sådan handel som utgör värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, dvs sådan handel som sker t ex på värdepappersinsitutens inofficiella listor och liknande. Exempel på dessa är Nya Markaden och Göteborgslistan. Lagen omfattar inte endast svenska förhållanden, utan även utländska finansiella instrument och utländska marknadsplatser och liknande avses. Handelsförbudet gäller således alla avsedda instrument och marknadsplatser i hela världen. En förutsättning är dock att 2 kap 2 § 2 st brottsbalken regler om dubbel straffbarhet är uppfylld. Det innebär att det för straffbarhet krävs att gärningen är kriminaliserad även i det land där brottet har begåtts. Att endast handel på värdepappersmarknaden omfattas innebär bl.a. att alla affärer som sker direkt mellan parter som är kända för varandra, och som föregås av mer eller mindre omfattande förhandlingar och upprättande av skriftliga avtal, faller utanför lagens tillämpningsområde. Däremot omfattas alla affärer där en part saknar anledning att ta reda på vem som är motpart. Detsamma gäller för alla affärer som avslutas på för marknaden i fråga sedvanligt sätt vad gäller bl.a. likvid och leverans. Detta innebär att affärer som sker med anlitande av ett värdepappersinstitut som regel får anses vara genomförda på värdepappersmarknaden även i de fall där värdepappersinstitutet handlar mot eget lager. Insiderstrafflagens bestämmelser är sålunda inte tillämpliga när två slutkunder har direkt kontakt med varandra. Här kan i stället brottsbalkens bedrägeribestämmelser bli tillämpliga. Att förbudet endast gäller handel på värdepappersmarknaden har kritiserats för att även den handel som sker utanför värdeppappersmarknaden påverkar förhållandena på denna, och skadar förtroendet för marknaden. Emellertid är det av praktiska skäl man valt att bestämmelsen ej skall omfatta privat handel. Den handel man vill undanta från förbud är den som sker avseende aktier i mindre bolag med ett fåtal ägare, exempelvis små familjeföretag där köpare och säljare själva gör upp affären. I och med implementeringen av marknadsmissbruksdirektivet kommer som beskrivs i avsnitt xx reglerna att utsträckas till att omfatta all handel oavsett om denna ägt rum på värdepappersmarknaden, en reglerad marknad eller en sk grå marknad. Att transaktioner ägt rum på värdepappersmarknaden är ofta lätt att visa, men även detta rekvisit kan ibland medföra problem, vilket framgår av ett av de första rättsfallen rörande insiderhandel, NJA 1994 s 73, tillika det enda som hittills prövats av Högsta domstolen. Målet rörde misstänkte insiderhandel i bolaget Transatlantics aktier, och frågan var om handeln skulle anses ha skett som en direkttransaktion mellan två kända parter, varmed lagen inte skulle vara tillämplig. 4.3.2.1.2.1 Transatlantic-fallets. 24

15.A var en större aktieägare och kontrollerade via olika bolag linjerederiets. 26

16.Transatlantic. Han var dessutom verkställande direktör för bolaget tills. 26

17.den 7 juni 1988, då han övergick till att inneha posten soms. 26

18.styrelseordförande i bolaget. Transatlantic hade ekonomiska probelm,s. 26

19.och A ville att företaget skulle gå ihop med ett landbaserats. 26

20.transportbolag. Under 1987 hade överläggningar om ett sammangåendes. 26

21.ägt rum mellan Transatlantic och Bilspedition, dock utan resultat. Is. 26

22.februari 1988 återupptogs emellertid överläggningarna, och man koms. 26

23.överens om att aktierna i Transatlantic skulle värderas. Undersökningens. 26

24.var avklarad i slutet av maj, varvid resultatet faxades över tills. 26

25.Bilspedition. Parterna kom vid ett möte den 16 juni att träffa ens. 26

26.preliminär överenskommelse om att A skulle sälja sina aktier tills. 27

27.Bilspedition och den 17 augusti framställde Bilspedition ett offentligts. 27

28.erbjudande.s. 27

29.Målet rörde en post om 80 000 aktier i Transatlantic, vilken var en dels. 27

30.av en post aktier A i början av 1980-talet sålt till verkställandes. 27

31.direktören för Consafe, B. B hade sedan sålt posten till Proventus, ochs. 27

32.A var försäkrad om att han skulle få erbjdudande att köpa posten oms. 27

33.den skulle komma att säljas. Emellertid vände sig, då erbjudandets. 27

34.offentliggjorts, Proventus till en oberoende mäklare för försäljning avs. 27

35.posten. Mäklaren hävdade att han inte fått information om att A skulles. 27

36.ha särskild rätt att färvärva posten, och hade därför haft kontakt meds. 27

37.flera potentiella köpare innan han kontaktade A, som förklarade sigs. 27

38.villig att förvärva posten. A gjorde klart för mäklaren att han vars. 27

39.medveten om att posten såldes av Proventus, eftersom detta framgick avs. 27

40.storleken på posten. A förklarade att han ville förvärva posten i avsikts. 27

41.att stärka sin position i Transatlantic, i det fall inte sammanslagningens. 27

42.med Bilspedition skulle komma att bli av. Förvärvet finansieradess. 27

43.genom att ett särskilt bolag bildades, Scylla, som upptog ett lån för atts. 27

44.förvärva aktieposten. Köpehandlingen undertecknades den 14 junis. 27

45.1988, dvs dagen efter det att överenskommelse träffats om atts. 27

46.Bilspedition skulle ta över Transatlantic. Övertagandet hade emellertids. 27

47.skett ett par dagar innan avtalet undertecknats. För att insiderlagens. 27

48.skulle vara tillämplig krävdes att den aktuella handeln ägt rum pås. 27

49.värdepappersmarknaden. Rätten hade att pröva om detta var fallet, ellers. 27

50.om handeln ägt rum via en professionell mäklare. Rätten fann med stöds. 27

51.av faxet från den 26 maj att att offentligt erbjudande var för handen dås. 27

52.handeln ägt rum. Vid bedömningen av huruvida handeln ägt rum pås. 27

53.värdepappersmarknaden fick rätten förlita sig på förhör med vittnen. Avs. 27

54.förhöret med mäklaren ansågs det vara klarlagt att hans uppdrag gått uts. 27

55.på att skaffa en köpare till aktierna, och att det därvid inte har angettss. 27

56.några särskilda förutsättningar för en affär. Av hans uppgifter framgicks. 27

57.vidare att A:s namn inte nämnts när han meddelade Proventus att hans. 27

58.hade lyckats placera aktierna. Även om det förekommit ens. 27

59.överenskommelse mellan A och Proventus som givit A rätt att köpas. 27

60.aktierna, konstaterade rätten därför att Proventus inte iakttagit dennas. 27

61.överenskommelse. Aktieaffären hade därmed förmedlats på ett sätt soms. 27

62.ansågs innebära att affären skett på värdepappersmarknaden.s. 27

63.Som nämnts ovan var en förutsättning för att ansvar skulle utdömass. 27

64.enligt då gällande insiderlagen att brottet skulle ha betydelse förs. 27

65.allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. I hovrätten gjordes. 27

66.flertalet domare samma bedömning som tingsrätten gjort, men ville,s. 27

67.mot bakgrund av A:s särskilda rätt till posten, frikänna A på grund avs. 27

68.att man menade att skadan endast skulle ha drabbat Proventus.s. 27

69.Högsta domstolen resonerade på samma sätt som tingsrätten gjort, ochs. 27

70.fann A skyldig till brott mot insiderlagen. Överträdelsen var emellertids. 27

71.vid denna tidpunkt preskriberad. Trots detta ansågs vinsten i Scylla, 1,6s. 27

72.miljoner kronor, vara förverkad. 4.3.2.1.3 Instrument som omfattas av lagen I insiderlagen hänvisades till lagen om handel med finansiella instrument, vari en definition av finansiella instrument gavs. Denna avsaknad av definition ansågs i förarbetena kunna leda till vissa svårigheter vid utläsandet av det straffbara området, och för att underlätta tillämpningen av insiderstrafflagen togs en fullständig definition av begreppet finansiellt instrument in i insiderstrafflagen. I 1 § 3-4 pp definieras de värdepapper som omfattas av lagens regler som ”fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse är avsedd för handel på värdepappersmarknaden”, där fondpapper definieras som ”aktier och obligationer och sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).” Utvecklingen sedan insiderlagens tillkomst har inneburit att det har skapats ett stort antal nya finansiella instrument. Genom lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument har det efter insiderlagens tillkomst införts en legaldefinition av begreppet finansiellt instrument. Därmed förstås fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Med andra rättigheter eller förpliktelser avses t ex optioner, terminer, warranter och även swappar om de handlas genom någon som driver värdepappersrörelse. För att lagstiftningen skall bli mer effektiv och konsekvent utsträcktes insiderstrafflagens tillämplighet till att omfatta även nya typer av finansiella instrument. Även t ex terminer och optioner med råvaror, t ex elektricitet, och valuta som underliggande tillgång omfattas av definitionen. Genom definitionen möjliggörs en anpassning allt eftersom det introduceras nya instrument på marknaden. I definitionen inbegrips sålunda även sådana instrument som kan komma att skapas i framtiden, under förutsättning att de är avsedda för handel på värdepappersmarknaden. I förarbetena diskuteras huruvida handel med valuta skall omfattas av reglerna i insiderstrafflagen. Insiderutredningen föreslog att förbudet mot insiderhandel även skall omfatta handel med valuta, med argumentet att det var ologiskt att valutamarknaden skulle behandlas annorlunda än aktiemarknaden. Förslaget lämnades dock utan bifall. Regeringen ansåg att effekten av en sådan reglering skulle vara liten, eftersom liknande lagstiftning saknas i andra länder och ej heller tagits upp inom EU. Förbudet skulle därför lätt kunna kringgås genom att flytta handeln utomlands. Valutaderivat och andra liknande rättigheter och förpliktelser med valuta som underliggande tillgång utgör däremot finansiella instrument enligt huvudregeln. 4.3.2.1.4 Erfarenhetsmässigt väsentlig kurspåverkan För att ansvar skall kunna utkrävas krävs vidare att den kurspåverkande effekten inte är av försumbart slag, utan ett visst mått av väsentlighet krävs. Vad som utgör en väsentlig påverkan av priset är emellertid inte alltid lätt att definiera. Vid införandet av insiderlagen angavs i motiven att en kursändring på 10 procent i förhållande till den allmänna kursutvecklingen till följd av offentliggörandet av viss information skall anses vara väsentlig. I förarbetena till insiderstrafflagen anser regeringen att det finns utrymme för att bedöma huruvida kursrörelserna är väsentliga med tillämpning av olika parametrar, och med hänsyn till den normala volatiliteten för den aktie det är fråga om, och även i övrigt med beaktande av de speciella förhållanden som gäller för varje aktie, exempelvis nivån på kursen. Här föreslås att en prövning görs som utgår från den procentuella kursavvikelsen eller ifrån standardavvikelserna för den individuella aktien. Avgörande är dock om en omständighet erfarenhetsmässigt påverkar kursen vid ett offentliggörande. Ekobrottsmyndigheten ansåg att en ändring av begreppet från väsentlig påverkan till ”kan påverka kursen” skulle gynna tolkningen. Man menade att det för den individuella placeraren kan vara svårt att förutse om information som han sitter inne med har potential att väsentligt påverka kursen. Om rekvisitet enbart krävde att informationen skulle kunna vara kurspåverkande skulle bedömningen av vad som utgör insiderinformation underlättas. Enligt regeringen skulle denna nya definition dock utvidga det straffbara området alltför mycket, varvid förslaget förkastades och väsentlighetsrekvisitet behölls. Innebörden av begreppet ägnad är att det skall framstå som mycket sannolikt eller kunna förutsättas att omständigheten påverkar kursen. Att en verkligt inträffad kursföränding saknar betydelse anges klart och tydligt i förarbetena. I förarbetena till insiderlagen vidhålls den inställning som departementschefen uttryckte i förarbetena till värdepappersmarknadslagen:s. 27

73."En omständighet är ägnad att förändra kursen på aktierna i bolagets. 29

74.om det framstår som mycket sannolikt att ett tillkännagivandes. 29

75.av omständigheten kommer att driva kursen uppåt eller nedåt.s. 29

76.Annorlunda uttryckt skall aktierna i bolaget, med beaktande av dens. 29

77.icke offentliggjorda omständigheten, te sig under- eller övervärderades. 29

78.och det skall samtidigt kunna förutsättas att marknadens reaktion pås. 29

79.omständigheten medför kursstegring eller kursfall. Det avgörande ärs. 29

80.alltså om en omständighet erfarenhetsmässigt påverkar kursen då dens. 29

81.offentliggörs. Om en kursförändring faktiskt inträffat som en följd avs. 29

82.offentliggörandet av omständigheten saknar däremots. 29

83.betydelse. Handel som företagits med kännedom om en i bolagets. 29

84.inträffad omständighet som framkallat en oväntad kursändring kans. 29

85.alltså inte stå i strid mot förbudet i denna paragraf. Om en kursrörelses. 29

86.uteblivit fastän en sådan framstått som mycket naturlig då affärens. 29

87.företogs är situationen den omvända. Man kan dock utgå fråns. 29

88.att överträdelse av förbudet i allmänhet inte beivras i sådant fall." Väsentlighetsrekvisitet är det mest problematiska av de objektiva rekvisiten i insiderlagstiftningen, och har medfört problem för de rättstillämpande instanserna. I förarbetena har som ovan nämnts betonats att det finns tillräckligt utrymme för att bedöma kursrörelser understigande 10 procent som väsentliga, och ingenting som hindrar att bedömningen sker utifråns. 29

89.Prop. 1984/85:157 s.89. andra parametrar än den procentuella kursavvikelsen. Ett sätt att bedöma kursrörelser kan således vara att utgå ifrån den procentuella kursavvikelsen, och ett annat att utgå från kursförändringar i form av standardavvikelse individuellt för varje aktie. Vidare är det inte den verkliga kurspåverkande effekten som skall mätas. Domstolarna har emellertid visat osäkerhet om hur bedömningen av väsentlighetsrekvisitet skall ske. Omständigheter som är kurspåverkande förekommer i första hand i aktiemarknadsbolag. Uppgifter som vanligtvis kan anses vara kurspåverkande är uppgifter om resultat, orderläge, förvärv, avyttring, nedläggning och ändringar i bolagsledningen mm. Som nämnts ovan kan emellertid även allmän information vara kurspåverkande, såsom det allmänna ränteläget, nya skatteregler, kunskap om hur en dominerande aktieägare kommer att agera etc. I de flesta fall är det frågan om förtrolig information som inte är avsedd att spridas förrän detta skall ske på ett för ändamålet avsett sätt. En omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen kan exempelvis vara en åtgärd som syftar till och är ägnad leda till ett offentligt erbjudande om förvärv av aktier i ett aktiebolag. En sådan åtgärd skall i regel anses ha vidtagits när frågan om ett offentligt erbjudande väckts inom en juridisk persons styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om ett erbjudande eller när en företrädare för bolaget inleder överläggningar som syftar till ett offentligt erbjudande. Möjligheten att i stället för ”ägnad att i väsentlig grad påverka kursen” informationen skall vara ”ägnad att i icke oväsentlig grad påverka kursen” undersöktes i förarbetena till insiderlagen, varvid man påpekade att det är naturligt att ställa högre krav på händelsens karaktär för att den skall falla inom det straffbelagda området än för att informationsskyldighet enligt avtalet med börsen skall föreligga. Att i stället kräva att omständigheten i fråga är ägnad att väsentligt påverka kursen bedömdes ställa högre krav på händelsens karaktär inom det straffbara området, vilket ansågs krävas ur rättssäkerhetssynpunkt. Många av de insiderärenden som anmälts till Ekobrottsmyndigheten har lett till beslut att inte inleda förundersökning på grund av att kursförändringen inte ansetts uppfylla kraven på väsentlighet. Bl a i Ekobrottsmyndighetens beslut rörande insiderbrott vid handel i bolaget Haldex aktier från år 2001 betonar myndigheten att information eller kunskap som i och för sig är ägnad att påverka kursen men inte i väsentlig grad inte omfattas av handelsförbudet. Vidare påpekas att i förarbetena till då gällande insiderlagen angivits att ”utslagsgivande är ifall omständigheten erfarenhetsmässigt kan antas ha en väsentligt kursdrivande effekt om den varit allmänt känd. Om en kursändring faktiskt inträffat som en följd av offentliggörandet saknar däremot betydelse.” Ekobrottsmyndigheten uttalar att bedömningen av om en kurspåverkan är väsentlig eller inte är mycket svår att göra. I det aktuella fallet var kursändringen 7,6 procent, vilket med hänsyn till vad som sagts i förarbetena inte ansågs vara av väsentlig art. Av rättsfallen framgår att domstolarna är osäkra på huruvida en faktisk kurspåverkan måste ha inträffat eller inte för att förbudregeln skall bli tillämplig. Tolkningen av rekvisitet väsentlig kursförändring har exempelvis skett på olika sätt i domstolsbehandlingen av Atle- respektive respektive Metall-fallet. I Metall-fallet hade kursen påverkats av den icke offentliggjorda informationen, men andra påverkansfaktorer hade en kurssänkande effekt. Den faktiska kursförändringen var således inte av väsentlig art, även om informationen i sig erfarenhetsmässigt var av väsentligt kurspåverkande slag. Domstolen gjorde emellertid sin bedömning endast med hänsyn till den verkliga förändringen i kursen, och gärningsmännen friades från ansvar. En redogörelse för fallen följer härnedan. 4.3.2.1.4.1 Atle-fallet I Atlefallet stod A, styrelseordföranden i det statligt ägda riskkapitalbolaget Atle anklagad för brott mot insiderlagen.s. 29

90.A anklagades för att ha varit med om att besluta om att Atle självts. 31

91.skulle öka sitt innehav i Atles tre riskkapitalbolag, KapN AB,s. 31

92.Partnerinvesteringar i Göteborg AB och AB Produra Venture Capital,s. 31

93.i vetskap om att Proventus skulle lägga ett bud på 51 procent avs. 31

94.aktierna i bolagen. A uppgav att detta var en överraskning för honom,s. 31

95.då han varit i tron att Proventus Invest haft för avsikt att endast köpas. 31

96.mindre aktieposter.s. 31

97.Vid ett sammanträffande den 14 januari 1993 mellan Atless. 31

98.styrelseordförande A och verkställande direktör B, och ochs. 31

99.verkställande direktören för Proventus C och Proventus dotterbolags. 31

100.Proventus Invest verkställande direktör D, hade parterna enats om atts. 31

101.Proventus Invest skulle köpa aktier de tre riskkapitalbolagen. Den 19s. 31

102.januari förekom en telefonkontakt mellan A och C, vilken kom atts. 31

103.ligga till grund för domstolens bedömning av huruvida A haft vetskaps. 31

104.om Proventus Invests planerade uppköp av de tre riskkapitalbolagen.s. 31

105.Domstolen hade att pröva om A i egenskap av styrelseordförande is. 31

106.Atle haft vetskap om Proventus Invests avsikt att köpa aktier i de tres. 31

107.riskkapitalbolagen, och som offentliggjordes först den 2 februari, närs. 31

108.han vid ett styrelsemöte den 27 januari var med om att besluta att Atles. 31

109.självt skulle öka sina egna innehav i de tre riskkapitalbolagen. I dets. 31

110.fall A erhållit information om Proventus Invests uppköpserbjudandes. 31

111.innan detta offentliggjordes, var han förhindrad enligt förbudsregeln is. 31

112.insiderlagen att för egen eller annans räkning köpa sådana aktier pås. 31

113.värdepappersmarknaden under tiden fram till dess erbjudandet blivits. 31

114.allmänt känt.s. 31

115.Den 20 januari höll dåvarande näringsministern ett informationsmötes. 31

116.på Hotell Sheraton i Stockholm. Han uttalade bland annat att Atle, is. 31

117.defensivt syfte, borde inneha 34 procent av aktierna i de tres. 31

118.riskkapitalbolagen, för att på så sätt hindra att bolagenss. 31

119.bolagsordningar ändrades på ett sätt som stred mot av Riksdagens. 31

120.beslutad verksamhetsinriktning. Atle ägde vid tillfället 11 procent avs. 31

121.aktierna i de tre riskkapitalbolagen. På Atles styrelsemöte den 27s. 31

122.januari beslutades att Atle skulle öka sina innehav i de tres. 31

123.riskkapitalbolagen. De första köpen skedde redan samma dag.s. 31

124.Den första frågan domstolen hade att ta ställning till var huruvida dens. 31

125.information A erhållit i egenskap av styrelseordförande i Atle rörandes. 31

126.Proventus Invests planerade uppköp av de tre riskkapitalbolagen vars. 31

127.att beteckna som insiderinformation. I insiderlagen omfattades allas. 31

128.typer av information som kunde antas ha en väsentligt påverkan pås. 32

129.kursen, dvs såväl företagsspecifik och marknadsspecifik informations. 32

130.som allmän information. I domen uttalas att rekvisitet att kursen skulles. 32

131.påverkas väsentligt enligt förarbetena innebar att i vart fall ens. 32

132.tioprocentig kursförändring kunde konstateras. Avgörande förs. 32

133.huruvida information var att bedöma som insiderinformation tolkadess. 32

134.sålunda genom att studera aktiekursens förändring. Rättens. 32

135.konstaterade att det var ostridigt att kursen stigit från 23-24 kronors. 32

136.från det att Atle börjat köpa aktier i de tre riskkapitalbolagen, det vills. 32

137.säga den 27 januari, till 30 kronor den 2 februari då Proventus Invests. 32

138.offentliggjorde sina uppköpsplaner. Rätten konstaterade sålunda atts. 32

139.informationen utgjort s k insiderinformation.s. 32

140.Ytterligare ett objektivt rekvisit som skulle vara uppfyllt för att lagens. 32

141.skulle vara tillämplig var att den aktuella handeln skett pås. 32

142.värdepappersmarknaden. Eftersom de aktuella aktierna handlats pås. 32

143.Stockholmsbörsen konstaterades att lagens regler var tillämpliga.s. 32

144.Eftersom A var styrelseordförande i Atle tillhörde han kretsen primäras. 32

145.insiders, dvs personer som har anställning, uppdrag eller annans. 32

146.befattning som normalt innebär att de får kännedom oms. 32

147.kurspåverkande omständigheter. Primära insiders förbjöds is. 32

148.insiderlagen att för egen eller annans räkning köpa eller säljas. 32

149.fondpapper på värdepappersmarknaden. Även att med råd ellers. 32

150.därmed annat jämförligt sätt föranleda någon annan till sådant köps. 32

151.eller sådan försäljning omfattades av förbudet. Eftersom A för annanss. 32

152.räkning, det vill säga Atle, köpt aktier i de tre bolagen befanns dets. 32

153.objektiva handlingsrekvisitet vara uppfyllt.s. 32

154.Det subjektiva rekvisitet rörde i det aktuella fallet huruvida A vids. 32

155.telefonsamtalet den 19 januari med C fått klart för sig att erbjudandets. 32

156.gällde en majoritetspost och inte mindre förvärv, vilka inte skulles. 32

157.kommit att påverka aktiekursen. Tingsrätten menade att A:ss. 32

158.beteende dagarna efter telefonsamtalet inte visat att han fått kännedoms. 32

159.om Proventus Invests uppköpsplaner, och att det inte var styrkt att As. 32

160.haft vetskap om Proventus planerade uppköp av de tres. 32

161.riskkapitalbolagen, varför åtalet ogillades.s. 32

162.Domen överklagades till hovrätten, som konstaterade att de objektivas. 32

163.rekvisiten för brottet var uppfyllda. Vid sin analys avs. 32

164.gärningsmomentet uttalar hovrätten att gärningen är att betrakta soms. 32

165.ett rent handlingsdelikt, vilket innebär att det för ansvar inte fordras atts. 32

166.handlingen, objektivt sett, orsakat någon effekt eller att en viss effekts. 32

167.av handlandet varit åsyftad. Någon vinning behöver således intes. 32

168.föreligga, inte heller behöver en sådan vinning ha varit åsyftad.s. 32

169.Hovrätten gjorde bedömningen att den kontakt A och C haft meds. 32

170.varandra före Proventus Invests planerade uppköp av de tres. 32

171.riskkapitalbolagen var avgörande för huruvida A haft den vetskap oms. 32

172.planerna som erfordrades för att brottet skulle anses vara styrkt.s. 32

173.Man konstaterade, liksom tingsrätten gjort, att om A haft kännedoms. 32

174.om Proventus Invests handlande det vore märkligt om han skulles. 32

175.acceptera handlandet, eftersom Riksdagen fastställt att Atle självts. 32

176.skulle driva de tre riskkapitalbolagen. Hovrätten anmärker emellertids. 32

177.på A:s upprepade kontakter med Atles VD B, i avsikt att efterhöra hurs. 32

178.denne ställde sig till Proventus Invests planerade köp av aktier i de tres. 33

179.riskkapitalbolagen. Förfarandet bedömdes vara märkligt på så sätt atts. 33

180.en styrelseordförande normalt sett inte har någonting att invända mots. 33

181.att en investerare köper aktier i bolaget, om köpen inte gäller störres. 33

182.aktieposter. Detta skulle innebära att A avslöjat sig själv, nämligen atts. 33

183.det rörde sig om just stora aktieköp, och att han var medveten oms. 33

184.detta vid sin kontakt med B för att höra dennes ställningstagande. Dets. 33

185.ansågs också anmärkningsvärt att Proventus VD, C, skulle hålla As. 33

186.underrättad om Proventus handlande om förvärvet endast gällde köps. 33

187.av en liten aktiepost. Man konstaterade vidare att det inte borde varits. 33

188.främmande för A att Proventus affärsidé är att äga majoritetsposter is. 33

189.bolag.s. 33

190.Med beaktande av A:s beteende under den period som varit atts. 33

191.beteckna som förbjuden, det vill säga fram till offentliggörandet avs. 33

192.Proventus Invests planer på att förvärva de tre riskkapitalbolagen dens. 33

193.2 februari, fann hovrätten det styrkt att A begått insiderbrott. Brottets. 33

194.betecknades som grovt med tanke på att affärernas omfattning vars. 33

195.över riktmärket på en halv miljon kronor.s. 33

196.Insiderlagens sanktion vid grovt insiderbrott var fängelse i lägst sexs. 33

197.månader och högst fyra år. Hovrätten förde vid val av påföljd följandes. 33

198.resonemang: A var tidigare ostraffad, och anledning till att han skulles. 33

199.komma att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet antogs saknas.s. 33

200.Varken brottets art eller straffvärde ansågs vidare medföra atts. 33

201.påföljden borde bestämmas till annat än villkorlig dom förenat meds. 33

202.böter. Straffet bestämdes till villkorlig dom förenat med 100 dagsböters. 33

203.å 1000 kronor. Vidare skulle den vinning som uppstått för Atles. 33

204.förverkas. Beloppet beräknades på så sätt att skillnaden mellan kursens. 33

205.vid respektive inköp, och kursen 28 kronor, dvs Proventus Investss. 33

206.bud, ansågs motsvara Atles vinning. Rättsfallet visar att det är relativt enkelt för en domstol att konstatera huruvida de objektiva rekvisiten för insiderbrott är uppfyllda. Rekvisitet att informationen skall kunna förväntas väsentligt påverka kursen på de aktuella värdepapperen kan emellertid medföra svårigheter, dvs det kan vara problematiskt att bedöma i vilken utsträckning den aktuella informationen bidragit till kursförändringen. Bevismöjligheten ökar av att det är tillräckligt att informationen erfarenhetsmässigt kan förväntas påverka kursen, och att den inte faktiskt måsta ha påverkat denna. De subjektiva rekvisiten innebär större svårigheter, eftersom åklagaren vid insiderbrott skall styrka att den tilltalade varit medveten om att han varit i besittning av insiderinformation. Insiderbrottet är ett informationsbrott, och de bevis åklagaren har att förlita sig på är uppgifter från den tilltalade själv, och vittnesuppgifter. Den lagstadgade sanktionen utgör brottets abstrakta straffvärde. Med brottets konkreta straffvärde avses svårighetsgraden av en brottslig gärning jämfört med andra gärningar med samma rubricering. I den straffrättsliga doktrinen anförs att fängelse bör utdömas om brottet medför ett års fängelse eller mer. Detta innebär att om brottets konkreta straffvärde når denna nivå bör fängelse utdömas oavsett brottslighetens art, eller den tilltalades tidigare brottslighet. Är detta fallet krävs mycket starka skäl för att i stället för fängelse utdöma skyddstillsyn eller villkorlig dom. Mot denna bakgrund kan det synas något överraskande att straffet inte blev fängelse, i synnerhet som straffvärdet på brottet är högt, och brotten var att betrakta som grovt. Detta kan vara en indikation om att domstolen var osäker på A:s kännedom om det verkliga förhållandet, alternativt att domstolen menar att brottets straffvärde är för högt. I Metall-fallet var den verkliga kursförändringen över tio procent, men domstolen asnåg det ej vara visat i vilken utsträckning det var just den akutella insiderinformationen som påverkat kursen. 4.3.2.1.4.2 Föreningsbanken-fallets. 33

207.I mitten av 1990-talet förekom samtal om ett samgående mellan de bådas. 34

208.storbankerna Sparbanken Sverige och Föreningsbanken. I målet aktuellas. 34

209.händelser hänför sig till våren 1996, och rör den handel som förekommit is. 34

210.Föreningsbankens aktier mellan mitten av april till slutet av juni. Dennas. 34

211.handel stod framför allt Metallindustriarbetarförbundet för. Sammantaget tres. 34

212.personer åtalades för insiderbrott, samtliga anställda vid Metall. Den förstas. 34

213.av dessa tre var A, ekonomichef för Metall och tillika styrelseledamot is. 34

214.Sparbanken Sverige. Den andre åtalade personen var B, chef för ens. 34

215.ekonomienhet i Metall där bland annat Metalls värdepappersaffärers. 34

216.redovisades. Den tredje åtalade var C, som på deltid var inhyrd från Metallss. 34

217.dotterbolag Metallica för att delta i Metalls ekonomi ochs. 34

218.värdepappershantering. Placeringen av kapital för Metalls räkning sköttes avs. 34

219.ett placeringsråd och en placeringsgrupp. Placeringsrådet var direkts. 34

220.underställt förbundsstyrelsen och ansvarade för långsiktiga strategiskas. 34

221.affärer medan placeringsgruppen, som var underställt placeringsrådet,s. 34

222.ansvarade för det operationella arbetet. De tre åtalade ingick alla såväl is. 34

223.placeringsrådet som placeringsgruppen. Den 9 april 1996 beslöts is. 34

224.placeringsgruppen att Metalls innehav i banksektorn skulle minskas. Metalls. 34

225.började trots detta köpa aktier i Föreningsbanken från och med den 19 april,s. 34

226.det vill säga en dag efter det att styrelsemöte hållits i Sparbanken. B och Cs. 34

227.hade från och med den 18 april respektive 24 april dessutom för egens. 34

228.räkning köpt aktier i Föreningsbanken.s. 34

229.Den 18 april 1996 hölls styrelsemöte i Sparbanken där man bland annats. 34

230.lämnade i uppdrag åt Alfred Berg Fondkommission att undersöka olikas. 34

231.möjligheter för Sparbanken att skaffa sig en förhandlingsposition is. 34

232.förhållande till Föreningsbanken. A var som styrelseledamot i Sparbankens. 34

233.närvarande vid mötet. Vid nästa styrelsemöte den 10 maj beslöts att köpas. 34

234.högst 4,99 procent av aktierna i Föreningsbanken. Även vid dettas. 34

235.styrelsemöte var A närvarande. Alfred Berg Fondkommission lämnade införs. 34

236.styrelsemötet en rapport vari sades att det mest logiska vore ett samgåendes. 34

237.mellan Föreningsbanken och Sparbanken. Den 18 juni hade Sparbankens. 34

238.återigen ett styrelsemöte, varvid bankens styrelseordförande kunde bekräftas. 34

239.att köpet av den stora aktieposten skett som planerat, och att detta skulles. 34

240.offentliggöras den 25 juni genom ett pressmeddelande. A var närvarande vids. 34

241.mötet. Under hela förberedelsetiden av köpet av aktierna i Föreningsbanken,s. 34

242.dvs från och med den 18 april till och med 25 juni, har Föreningsbankens. 34

243.dementerat uppgifter om ett samgående med Sparbanken.s. 34

244.Den centrala frågan var om A, i egenskap av styrelseledamot i Sparbankens. 34

245.och dessutom ekonomichef för Metall, hade fått kännedom om de intes. 34

246.offentliga åtgärder Sparbanken vidtog under tiden 18 april – 25 juni 1996s. 34

247.avseende Föreningsbanken, och som slutligen innebar att Sparbankens. 34

248.förvärvade 4,98 procent av röster och kapital i Föreningsbanken. A ansågss. 34

249.således att för annans räkning, dvs Metall, ha gynnat bolagets investeringars. 35

250.genom att köpa aktier i Föreningsbanken på basis av ännu inte offentliggjords. 35

251.information. B och C ansågs på grundval av sina befattningar och näras. 35

252.gemenskap med A ha känt till Sparbankens planer på att köpa högst 4,99s. 35

253.procent av aktierna i Föreningsbanken, och därav för egen räkning köpts. 35

254.aktier i Föreningsbanken.s. 35

255.Om dessa tre personer känt till den ännu inte offentliggjorda informationen,s. 35

256.och denna erfarenhetsmässigt kunde anses ha en väsentligt kurspåverkandes. 35

257.effekt, skulle de alla varit förhindrade att för egen eller annans räkning köpas. 35

258.aktier i Föreningsbanken fram till dess köpet offentliggjorts.s. 35

259.Inledningsvis underökte rätten huruvida den information A i egenskap avs. 35

260.styrelseledamot för Sparbanken fått när banken diskuterade planerna på atts. 35

261.förvärva Föreningsbanken var att beteckna som insiderinformation i lagenss. 35

262.mening, dvs av väsentligt kurspåverkande karaktär. Tingsrätten ansåg att A:ss. 35

263.närvaro vid styrelsemöten i Sparbanken medfört att han hade kunskap om des. 35

264.åtgärder som Sparbanken planerade och sedan också vidtog rörande köpens. 35

265.av aktier i Föreningsbanken.s. 35

266.Nästa fråga var om den information A besuttit haft en väsentlig påverkan pås. 35

267.kursen på Föreningsbankens aktier. Här skiljer sig sättet att resonera fråns. 35

268.rättens bedömning i Atle-fallet. Man konstaterar att kursförändringen pås. 35

269.aktierna mellan den 18 april 1996 och den 24 juni 1996, dagen föres. 35

270.offentliggörandet, varit över 30 procent, men att kursförändringen den 25s. 35

271.juni 1996, omedelbart efter offentliggörandet, varit alltför liten för att mans. 35

272.av den skall kunna sluta sig till att de tidigare inte kända omständigheternas. 35

273.var ägnade att medföra en väsentlig förändring av kursen. Man fästers. 35

274.således större vikt vid kursförändringen dagen för offentliggörandet avs. 35

275.informationen än de tidigare dagarnas kursförändringar, på grund av att mans. 35

276.ansåg att kursförändringen berodde på andra omständigheter än den aktuellas. 35

277.uppgiften. Tingsrätten tog vidare hänsyn till den statistik som förs avs. 35

278.dåvarande Stockholms Fondbörs gällande offentliga bud och köp av aktiers. 35

279.motsvarande minst fem procent av rösterna eller kapitalet. Enligt dennas. 35

280.gäller att väsentliga kursförändringar, minst tio procent, är vanliga vids. 35

281.offentliga bud medan bilden är den motsatta efter enstaka större aktieköp.s. 35

282.Tingsrätten kom fram till att de planerade aktieköpen i Föreningsbanken fråns. 35

283.Sparbankens sida inte varit av sådan omfattning att de erfarenhetsmässigts. 35

284.kunde antas ha en väsentlig kursdrivande effekt om de varit kända.s. 35

285.Detsamma gällde de andra två åtalade eftersom de kommit i besittning avs. 35

286.informationen via A.s. 35

287.Bedömningen av huruvida handeln skett på värdepappersmarknadens. 35

288.medförde inte heller i detta fall någon svårighet, eftersom handeln skett övers. 35

289.Stockholms Fondbörs.s. 35

290.Beträffande vilka som omfattas av handelsförbudet, och således fram tills. 35

291.offentliggörandet av informationen är förhindrade att handla med aktier,s. 35

292.gjorde tingsrätten bedömningen att A i sin egenskap av styrelseledamot is. 35

293.Sparbanken omfattades av förbudet. Emellertid medförde bedömningen avs. 35

294.huruvida de två andra åtalade tillhörde personkretsen större svårigheter, mens. 35

295.med hänsyn till att Metall ansågs vara en stor institutionell placerare pås. 35

296.Stockholms Fondbörs menar tingsrätten att även dessa två skall omfattas avs. 35

297.handelsförbudet.s. 35

298.Tingsrätten kom aldrig att pröva huruvida de tre åtalade personerna varits. 35

299.medvetna om att de handlat i besittning av insiderinformation eftersom mans. 35

300.ansåg att ett av de objektiva rekvisiten inte var uppfyllt, nämligen rekvisitets. 36

301.om väsentlig kurspåverkan. Åtalen ogillades, och domen överklagades avs. 36

302.åklagaren.s. 36

303.Hovrätten fastställde helt kort tingsättens dom, och påpekar att i egenskap avs. 36

304.styrelseledamot i Sparbanken Sverige A haft kunskap om de åtgärder soms. 36

305.banken planerade och vidtog rörande bl a aktier i Föreningssparbanken. Mans. 36

306.ansåg det emellertid inte vara visat att Sparbanken åtgärder var ägnade atts. 36

307.väsentligt påverka kursen. Beträffande Metalls handel med aktier uttalades. 36

308.hovrätten att handeln skett endast i penningplacerande syfte, varvids. 36

309.rekvisitet ägnad att väsentligt påverka kursen inte heller här ansågs varas. 36

310.uppfyllt. I detta rättsfall har domstolen haft svårt att visa att de objektiva rekvisiten är uppfyllda. I Atlefallet konstaterade tingsrätten med lätthet att de objektiva rekvisiten var uppfyllda, främst på grund av att man kunnat fastställa en kursförändring på mer än tio procent under den aktuella tiden. I det nu aktuella fallet menar domstolen i stället att kursen förändrats mer än så, men att det i sig inte skall vara avgörande för huruvida informationen skall vara att betrakta såsom insiderinformation. Det anses sålunda inte vara tillräckligt utrett att det var den information A kommit i besittning av som påverkat kursen väsentligt. Detta är anmärkningsvärt eftersom tingsrätten i Atle-fallet helt grundade sin bedömning på kursen i de tre riskkapitalbolagen före offentliggörandet av informationen, vilket man jämförde med kursen vid dagen för offentliggörandet av informationen. 4.3.2.2 Det subjektiva rekvisitet För att en gärningsman skall kunna dömas enligt insiderstrafflagen krävs för insiderbrott att rekvisitet uppsåt, och för vårdslöst insiderförfarande att rekvisitet grov oaktsamhet är uppfyllt. Gärningsmannen behöver inte känna till informationens ursprungskälla, men skall för straffbarhet vara medveten om att informationen kommit ut obehörigen eller, i fall av vårdslöst insiderförfarande, borde ha insett att så var fallet. Det är gärningsmannens insikt som utgör utgångspunkten för aktsamhetsbedömningen, vilket medför att ett högre aktsamhetskrav måste ställas på en person med stor erfarenhet av värdepappersmarknaden än på en person som gör sina första transaktioner. En tipsmottagare måste själv göra en bedömning av huruvida informationen kommer från en person som normalt sett har tillgång till kurspåverkande information. I förarbetena anges att den som faktiskt saknat kännedom om exempelvis en förestående förvärvserbjudande eller annan kurspåverkande omständighet som omfattas av handelsförbudet ej kan fällas till ansvar för insiderbrott. För vårdslöst insiderförfarande kan emellertid den person som genom grov oaktsamhet brister i insikt om att han handlat i strid med förbudet. En handling kan bedömas som grovt oaktsam om exempelvis en insider genomför en affär utan att först ta reda på huruvida den aktuella informationen är allmänt känd eller ej, trots att han borde insett att så eventuellt var fallet. Grov oaktsamhet kan även föreligga om en person borde insett att en omständighet vid offentliggörandet skulle komma att ha en kurspåverkande effekt. Uppsåtsrekvisitet medför problem för utredare och domstol, eftersom åklagaren vid insiderbrott skall styrka att den tilltalade varit medveten om att han vid utnyttjande av informationen gjort sig skyldig till ett brott. Insiderbrottet är ett informationsbrott, och de bevis åklagaren har att förlita sig på är uppgifter från den tilltalade själv, och vittnesuppgifter. Det är emellertid möjligt att föra bevisning genom indicier, såsom skedde i Atlefallet som beskrivits i avsnitt xx, där den misstänktes upprepade kontakter med Atles VD blev avgörande för bedömningen av sannolikheten för att gärningsmannen varit medveten om att han var i besittning av insiderinformation. Det uppmärksammade Pinkerton-målet som beskrivs i avsnitt xx är ett av de få fall i Europa där fängelsestraff utdömts för insiderbrott. Anledningen till att fängelsestraff utdömdes för så många som fyra personer var att åklagaren hade en stark bevisning, vilken utgjordes av bandade telefonsamtal mellan den huvudmisstänkte och dennes kollegor på Matteus Fondkommission, och mellan den huvudmisstänkte och dennes informatörer. Flera av de övriga misstänkta personerna undgick straff beroende på att det sankandes tillräcklig bevisning om att de vid handel i aktierna varit medvetna om att de var i besittning av insiderinformation.s. 36

Medverkansansvar i brottmål

1.Så snart en person uppfyller rekvisiten för brott, och det inte föreligger någon ansvarsfrihetsgrund, föreligger ett fullbordat brott. Vid sidan av fullbordat brott finns de s k osjälvständiga brottsformerna, som omfattar förberedelse, stämpling, försök till brott och vidare medverkan till brott och underlåtenhet att avslöja respektive hindra brott. Enligt den allmänna medverkansbestämmelsen i 23 kap 4 § BrB finns ett generellt medverkansansvar. Ansvaret är generellt i den meningen att det omfattar alla brott i brottsbalken, och beträffande specialstraffrättslig lagstiftning alla brott för vilka fängelse är föreskrivet. Detta innebär att regeln blir tillämplig vid brott mot insiderstrafflagens bestämmelser. Bestämmelsen i 23 kap. 4 § BrB innebär att kretsen av personer som kan fällas till ansvar för brott vidgas, eftersom man inte begränsar ansvaret till den eller de som utfört gärningen. I stället kan alla som främjat en gärning med råd eller dylikt dömas som medverkande, dvs även den som inte själv uppfyller de i brottsbeskrivningen uppställda förutsättningarna för straffbarhet. Den som förmått gärningsmannen att utföra brottet kan dömas som anstiftare av brottet, och den som på annat sätt främjat gärningen med råd eller dåd kan fällas till ansvar som medhjälpare. Termen medverkande inrymmer såväl gärningsman som anstiftare och medhjälpare.s. 37

Sammanfattande slutsatser

1.För att en gärningsman skall kunna dömas enligt insiderstrafflagen måste först och främst de objektiva rekvisiten vara uppfyllda. De objektiva rekvisiten framgår av brottsbeskrivningen, och innebär vid överträdelse av insiderstrafflagen någon form av handlande från gärningsmannens sida, det vill säga ett krav på handlingsrekvisit. De subjektiva rekvisiten innebär ett krav på en viss psykisk inställning och en viss kunskap, eller en viljeinriktning, hos gärningsmannen. För att dömas för insiderbrott och kursmanipulation skall gärningsmannen ha handlat med uppsåt, och för vårdslöst insiderförfarande skall grov oaktsamhet kunna visas. Det krävs således uppsåt respektive grov oaktsamhet för att de subjektiva rekvisiten skall vara uppfyllda. Vid fastställelse av huruvida det subjektiva rekvisitet är uppfyllt undersöks dels huruvida någon bestämmelse, föreskrift eller regel blivit åsidosatt, dels vilken möjlighet personen i fråga haft att ha insikt om att han handlat i strid med regeln. Inom straffrätten krävs vidare ett visst minimum av oaktsamhet för att grunda straffansvar. Straff kan inte åläggas gärningsmän solidariskt, utan en särskild prövning av ansvaret sker för varje individ. Täckningsprincipen innebär att det skall råda kongruens mellan uppsåt/oaktsamhet och den otillåtna gärningen. I insiderfallet måste således de redovisade objektiva rekvisiten i handelsförbudet vara täckta av insiderns grova oaktsamhet eller uppsåt. Den exakta tidpunkten för när insiderinformationen uppstod och när den blev offentlig är de grundläggande frågorna domstolen måste klarlägga. Det är bara med denna information som det är möjligt att klarlägga när ett brott kan ha skett, och innan denna informationen fanns, kan inget insiderbrott begås. Det är alltså från den tidpunkt när insiderinformationen uppkom till den tidpunkt när den blir offentlig som handelsförbud råder för alla personer som har kunskap om denna information. Fastställande av den personkrets som omfattas av handelsförbudet kan, såsom såväl i Metall-fallet som Pinkerton-fallet, medföra svårigheter att visa om en viss person verkligen haft en befattning som enligt förarbetena omfattas av handelsförbudet. Här måste domstolarna undersöka vilka de interna regler och principer som varit gällande på den åtalades arbetsplats varit vid tidpunkten för den begångna gärningen. I Pinkertonfallet har A:s arbetskamrater bedömts på olika sätt. Analytikern G dömdes till fyra månaders fängelse för grovt insiderbrott för handeln med aktier i Pinkerton, och insiderbrott för handeln med aktier i Securitas. Hans arbetskamrater H, I, J och K friades trots att de alla arbetade i närheten av varandra på Matteus Fondkommission. Den främsta orsaken till att de blev friade är avsaknaden av bevis, det vill säga att det ansågs inte visat att de påverkats av mäklaren A:s uppgifter. För övriga åtalade kunde man utifrån deras befattningar och handlingssätt fastställa att de begått insiderbrott. Även Pinkerton-fallet visar att det är relativt enkelt för en åklagare att kunna styrka de objektiva rekvisiten för insiderbrott, dvs att kunna visa att den aktuella informationen ännu inte varit offentlig, att handeln ägt rum på värdepappersmarknaden och att den kan antas ha en väsentlig kurspåverkande effekt, även om det senare rekvisitet kan medföra vissa svårigheter. Vidare kan konstateras att domstolarna överlag visar stor frihet i sin bedömning, och några principiella gränsdragningar har inte gjorts i rättsfallen. Tillämpningen av påföljdssystemet för insiderbrott tenderar att vara relativt svag. Påföljderna har generellt sett varit milda, och domstolarna har använt olika argument för att söka undvika hårda straff. Detta kan bero på en osäkerhet rörande brottets allmänfarlighet, eller inställningen att straffvärdet är för högt jämfört med t ex straff vid våld mot person.s. 38

Obehörigt röjande

1.Enligt 7 § skall alla som omfattas av förbudet att handla med utnyttjande av insiderinformation i 2 § inte bara förbjudas att på grundval av insiderinformation föreslå eller föranleda tredje man att förvärva eller överlåta finansiella instrument, utan även förbjudas att röja sådan information till tredje man. Undantag görs då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden. Bestämmelsen grundas på art. 3 i EG:s insiderdirektiv (89/592), men fanns inte med i insiderlagen. Den som har anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt innebär att han eller hon får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på finansiella instrument, och som på grund härav fått insiderinformation och som obehörigen röjer sådan information kan därför dömas för obehörigt röjande av insiderinformation. Detsamma gäller den som fått insiderinformation beträffande ett aktiebolag i vilket han eller hon äger aktier och som obehörigen röjer sådan information. Att låta själva röjandet av insiderinformation omfattas av bestämmelserna om insiderbrott, ansågs i förarbetena föra för långt. Förbudet mot obehörigt röjande har tillkommit i avsikt att motverka spridning av insiderinformation. Grundprincipen är att insiderinformation endast skall lämnas till dem som har behov av denna för utövandet av sina arbetsuppgifter. Informationen skall emellertid för att vara brottslig lämnas i syfte att förmå någon annan att handla på grundval av informationen. Att förmedla informationen utan att avsikten är att mottagaren av informationen skall handla är sålunda inte i strid med förbudet. Förbudet är utformat på så sätt att det träffar dem som har störst möjlighet att komma i kontakt med insiderinformation, dvs primära insiders. Detta innebär att endast de som har anställning eller liknande som normalt innebär att de får tillgång till kurspåverkande information och som därigenom får tillgång till insiderinformation omfattas av förbudet. Detsamma gäller de som får tillgång till insiderinformation i egenskap av aktieägare. Den som omfattas av förbudet får således inte röja insideinformation till någon annan, utom i de fall röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden. För straffansvar krävs att röjandet skett obehörigen. Något krav på att röjandet av informationen skall föranleda någon att förvärva eller avyttra finansiella instrument finns följaktligen inte. Sekundära insiders omfattas inte av bestämmelsen och kan därför utan risk för att straffas lämna insiderinformation vidare, utom i de fall den sekundära insidern har för avsikt att föranleda någon annan att handla, eftersom detta omfattas av handelsförbudet. Innebär det obehöriga röjandet att informationen samtidigt blir allmänt känd kan informationslämnaren inte fällas till ansvar. Straffet för obehörigt röjande är böter eller fängelse i högst sex månader. 4.6.1 Obehörigt röjande och meddelarfrihet I vissa fall då det obehöriga röjandet skett till massmedia uppstår en lagkollision med bestämmelsen om meddelarfrihet i 1 kap 1 § tryckfrihetsförordningen, TF. I bestämmelsen föreskrivs att det skall stå var och en fritt att meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till bl a skriftens utgivare eller redaktion. En person har således enligt denna bestämmelse rätt att utan att fällas till ansvar lämna uppgifter till exempelvis en dagstidning. Meddelarfriheten kan ses som ett utflöde av tryckfriheten enligt 1 kap 1 § 2 st TF, som har till syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. En grundprincip, som kommit till uttryck i 1 kap 1 § 1 st och 3 § TF, är att ingen skall kunna åtalas och straffas för innehållet i tryckt skrift annat än när innehållet strider mot tydlig lag och utgivandet av skriften utgör tryckfrihetsbrott enligt 7 kap TF. Grundlagarna innehåller den högsta rättsliga regleringen, och äger enligt huvudprincipen företräde framför vanlig lag. Vid konflikt mellan vanlig lag och grundlag viker den vanliga lagen. Det kan emellertid förekomma att en handling visserligen utförs med en tryckt skrift som medel, men har en sådan karaktär att den inte berör de syften som ligger bakom regleringen i TF. En sådan handling kan utan hinder av TF beivras om den är brottslig enligt allmän lag. Exempel på detta är bedrägeri, svindleri eller oredligt förfarande som begås genom meddelanden i tryckt skrift. I förarbetena till insiderstrafflagen anges emellertid något överraskande att i det fall bestämmelsen om obehörigt röjande av insiderinformation kommer i konflikt med meddelarfriheten eller rätten till anonymitet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen meddelarfriheten respektive rätten till anonymitet skall äga företräde, och den aktuella bestämmelsen bli utan verkan. Den som lämnar meddelandet skall sålunda vara anonymitetsskyddad, och den som emottagit meddelande får ej heller uppge sin källa. Något argument för varför brott mot insiderstrafflagen skall särbehandlas jämfört med exempelvis brott mot svindleristadgandet i 9 kap 9 § BrB framförs dock ej. Det naturliga torde i stället vara att stadgandet i 3 kap 3 § p. 5 kan tillämpas i de fall det kan anses vara av synnerlig vikt att uppgift om indentiten lämnas. Enligt p. 5 skall om domstol finner att synnerliga skäl föreligger av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse anomymitetsskyddet brytas. Tanken på att i varje enskilt fall den som begått ett brott är skyddad mot straffhot i de fall brottet begåtts genom utnyttjande av tryckt skrift är något främmande. Det naturliga torde vara att domstolen tar ställning till huruvida det enskilda fallet omfattas av TF:s syfte eller ej, och därmed huruvida TF skall ge vika eller ej.s. 39

Sanktioner

1.Den som uppsåtligen bryter mot handelsförbudet i 2-3 §§ insiderstrafflagen döms för insiderbrott till böter eller fängelse i högst två år. Straffvärdet motsvarar vad som gäller för t ex bedrägeri. Insiderbrott anses således inte vara en förseelse med lågt straffvärde. Vid grovt brott är straffet fängelse i upp till fyra år. Avgörande för om brottet är grovt är bl a den vinst eller förlustbegränsning som gjorts genom affären. Även omfattningen av affären har betydelse. Har affärer exempelvis gjort upprepade gånger eller är handeln organiserad t ex genom samverkan mellan flera personer som med tips och råd biträtt varandra för att göra vinstgivande affärer med insiderinformation bör detta räknas som grovt brott. Även förfaringssättet vid genomförandet av en otillåten affär kan göra att brotten anses vara grovt. I förarbetena nämns ej om gärningsmannens position skall påverka bedömningen av huruvida brottet skall anses vara grovt eller ej, men detta torde kunna utgöra en påverkansfaktor. För ringa brott är straffet enligt 4 § böter eller fängelse i högst sex månader, och för vårdslöst insiderförfarande, dvs grovt oaktsamt handlande, fängelse i upp till ett år. Vid bedömning av huruvida en handling är av ringa beskaffenhet eller ej skall bl a affärens omfattning och gärningsmannens ställning beaktas. För obehörigt röjande är straffet böter eller fängelse i upp till sex månader. Vinning av brott mot insiderförbuden kan vidare förklaras förverkad.s. 41