Stycket

4.4. Inkomstöverföringar m.m.69 ningama är att både givare och mottagare öppet redovisar koncernbidraget i självdeklarationen kan de skattskyldiga själva avstå från att redovisa koncernbi­ draget, och därmed blir avdragsrätten i realiteten fakultativ. Det kan också note­ ras att i den tidigare lagtexten angavs att den skattskyldige skulle visa att förut­ sättningarna för öppna koncernbidrag föreligger. Detta krav är visserligen bort­ taget i lagtexten, men det anses ändå följa av allmänna regler. Den valda formen för resultatutjämning inom koncern innebär att ett företag med avdragsrätt kan få utge ett öppet koncernbidrag till ett annat företag inom koncernen, om vissa förutsättningar är uppfyllda. För det mottagande företaget utgör koncernbidraget skattepliktig intäkt. Regeringsrätten har i RÅ 1998 ref. 6 (Fb) bedömt frågan, om det krävs att koncernbidraget redovisas på något särskilt vis i bokföringshänseende eller om förutsättningarna för avdragsrätt är helt ffikopplade från redovisningen. I ansö­ kan om förhandsbesked frågades bl.a. om avdragsrätt förelåg när koncernbidra­ get redovisats som en vinstdisposition (från dotter- till moderbolag) eller som ett aktieägartillskott (från moder- till dotterbolag). I dessa fall redovisades således inte koncernbidraget över resultaträkningen. Till skillnad mot Skatterättsnämnden, som ansåg att ett koncernbidrag måste redovisas över resultaträkningen för att skatterättsligt godtas, blev Regeringsrättens slutsats att det saknades stöd i skattelagstiftningen för att göra avdragsrätt respektive skatteplikt beroende av viss bokföringsmässig redovisning av koncernbidraget. Rättsfallet belyser att öppna koncernbidrag är ett rent skatterättsligt påfund, och att ett koncernbidrag i associationsrättsligt hänseende kan utgöra exempelvis en vinstutdelning eller ett kapitaltillskott, beroende på riktningen av bidraget, och får behandlas därefter. En vinstutdelning kan exempelvis strida mot 12 kapitlet ABL, men ändå vara avdragsgillt som öppet koncernbidrag. Ett närbesläktat avgörande är RÅ 1999 ref. 74 (Fb). Genom koncernbidra­ gets konstruktion har det antagits att det krävs en betydligt större förmögenhetsöverföring för att åstadkomma den skattemässiga effekten än vad företagen kan­ ske önskar. Om en förmögenhetsöverföring skall till måste man, om överskott (100) och underskott (100) är lika stora i två berörda koncernföretag, genom koncernbidrag överföra 100 för att åstadkomma den önskade skattemässiga ut­ jämningseffekten. Underskottet uppgår hos det mottagande bolaget till 100, men det skattemässiga värdet på underskottet är med svensk bolagsskattesats 28. Det är egentligen det skattemässiga värdet på förlusten som man önskar överföra. I tidigare förhandsbesked från 1993 och framåt hade bolag inom kon­ cernen (SCA) frågat om skatteeffekterna av följande hantering av koncernbidra­ gen inom koncernen. Utgångspunkten var att man önskade att beslut om tillskott av kapital för investeringar, täckande av förluster eller av andra skäl skulle ske i form av beskattade medel från moderbolaget och inte följa den skatteoptimering som följer av utnyttjande av koncernbidragsmöjligheterna. Genom att ett kon704. Inkomstöverföringar m.m. cernbidrag lämnas kommer dock en kapitalöverföring att ske till mottagarbolaget. Detta önskade man undvika genom att den del av ett lämnat koncernbidrag som översteg skatteeffekten återbetalades till givaren. Man avsåg således dra av koncernbidraget brutto. Därefter skulle mottagande bolag återbetala kapitalde­ len (72 eller 75 procent) av koncernbidraget utan att yrka avdrag för denna överföring. Detta syftade till att säkerställa att givarbolagets kostnad för att ut­ nyttja förlustföretagets skattemässiga underskott inte översteg givarbolagets al­ ternativa skattekostnad (dvs. den bolagsskatt man annars skulle ha betalat på det belopp som nu i stället gavs som koncernbidrag).s. 69