1.2.3.2.2.1 Inledning Bestämmelserna om uttagsbeskattning genomgick ganska omfattande föränd ringar genom lagstiftningen hösten 1998 och är nu överflyttade till 22 kapitlet IL. Huvudregeln om uttagsbeskattning i 22 kap. 7 § IL lyder: Uttag av en tillgång eller en tjänst skall behandlas som om den avyttras mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (uttagsbeskattning). Enligt 22 kap. 1 § IL gäller bestämmelserna om uttagsbeskattning vid uttag ur en näringsverksamhet. Härav följer en del konsekvenser, bland annat att ut tagsbeskattning inte kan ske i inkomstslaget kapital, se nedan i 2.3.2.2.2. För att uttagsbeskattning skall inträda skall ett antal rekvisit vara uppfyllda. Man måste definiera vad som är ett uttag, och denna fråga behandlar jag i avsnitt 2.3.2.4. Uttag kan ske inte bara av tillgångar utan också av tjänster, om vär det av dessa är mer än ringa. Vad som förstås med tillgångar och tjänster be handlar jag i avsnitt 2.3.2.3. Rättsföljden anges vara, att man skall behandla uttaget som om tillgången eller tjänsten avyttras för ett vederlag motsvarande marknadsvärdet. Frågor kring rättsföljden, framför allt vad som konstituerar marknadsvärdet, diskuteras i avsnitt 2.3.2.4. 342. Beskattning av aktiebolags. 33
2.Det finns ett antal situationer vid vilka uttagsbeskattning inte skall ske trots att förutsättningarna är uppfyllda. I 22 kap. 9-10 §§ IL anges att uttagsbeskatt ning inte skall ske i vissa fall av uttag av bränsle eller vid uttag av aktier i sam band med en fission enligt den s.k. lex Asea, 22 kap. 16 § IL och 22 kap. 20 § IL. Vidare hänvisas i 22 kap. 11 § IL till att uttagsbeskattning inte skall ske vid uttag av tillgång om förutsättningar för underlåten uttagsbeskattning enligt be stämmelserna om underprisöverlåtelser i 23 kapitlet IL är uppfyllda. I 2.3.2.2.3 behandlar jag underlåten uttagsbeskattning något, men framför allt återkommer frågan i avsnittet om underprisöverlåtelser i kapitel 6. 2.3.2.2.2 Beskattning i inkomstslaget kapital för fysiska personer Bestämmelsen gäller som nämnts i inkomstslaget näringsverksamhet. Det in nebär att endast om en avyttring skulle ha beskattats i inkomstslaget närings verksamhet blir uttagsbeskattningsregeln över huvud taget tillämplig. Man kan säga att begränsningen till inkomstslaget näringsverksamhet fullföljer vad som under lång tid gällt i svensk skatterätt. Före skattereformen 1991 skedde uttagsbeskattning i princip enbart avseende rörelse, jordbruksfastighet och s.k. konventionellt beskattade fastigheter. Det innebar att reavinster i (det då varande) inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet inte uttagsbeskattades. Man sade att enligt svensk rätt beskattades inte ”förtäckta reavinster”.s. 34
3.Eftersom juridiska personer enbart redovisar inkomst av näringsverksamhet är uttagsbeskattningsreglerna alltid potentiellt tillämpliga för dem. För fysiska personer är dock inte uttagsbeskattning i inkomstslaget kapital möjlig. Avytt ringar av aktier och fastigheter beskattas för fysiska personer normalt i inkomst slaget kapital (om de inte undantagsvis utgör lagertillgångar eller utgör aktier i fåmansföretag) varför de i princip undgår att träffas av uttagsbeskattning. Detta förhållande skapade dock en del möjligheter till skatteplanering. En fysisk per son kunde exempelvis tillskjuta aktier innehavda i kapitalplaceringssyfte till ett av personen ägt aktiebolag. Om överföringen skedde till det skattemässiga vär det uppstod ingen vinst, och den latenta vinsten hamnade i aktiebolaget. Detta upplevdes som besvärande om det förvärvande bolaget fanns utomlands, efter som individen genom att flytta ut och därefter sälja andelarna i bolaget under vissa förutsättningar kunde undgå svensk kapitalvinstbeskattning. Därför inför des från 1 januari 1999 bestämmelser som reglerar skatteeffekterna i inkomst slaget kapital när en fysisk person, och i vissa fall också svenska handelsbolag, överlåter tillgångar till underpris till vissa svenska juridiska personer eller till utländska juridiska personer. Bestämmelserna återfinns i 53 kapitlet IL.s. 34
4.2. Beskattning av aktiebolag35 Det är tre frågor som behöver regleras vid införsäljningar till juridiska per soner. Den första är effekten för den säljande personen vad avser beskattningen av tillgången. För det andra uppkommer frågan om och på vilket sätt införsäljningen påverkar säljarens skattemässiga värde på andelarna i den juridiska per sonen. Slutligen uppkommer frågan vilket anskaffningsvärde den förvärvande juridiska personen får på tillgångarna. Den utgångspunkt som lagstiftaren har haft är att reglerna i möjligaste mån skall säkerställa kontinuitet avseende värde na på tillgångarna. Lagstiftaren har behandlat överlåtelser till svenska subjekt annorlunda än överlåtelser till utländska juridiska personer (inklusive sådana svenska subjekt som ägs av utländska juridiska personer). Den avgörande skillnaden samman hänger med rättsföljden. Vid överlåtelser till utländska juridiska personer skall tillgångarna alltid anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar tillgångens marknadsvärde, 53 kap. 7 § IL. Däremot anses vid överlåtelser till svenska sub jekt tillgången i stället ha avyttrats mot en ersättning motsvarande omkostnadsbeloppet, 53 kap. 3 § IL. Marknadsvärdet används i detta fall bara om det är lägre än omkostnadsbeloppet, dvs. tillgången är en förlusttillgång. Den väsentli ga innebörden av skillnaden är att vid överlåtelser till utländska juridiska perso ner sker alltid avskattning av värdereserver, däremot inte när det överlåtelsen sker till ett direktägt svenskt subjekt. Bestämmelserna om överlåtelser till direktägda svenska subjekt är subsidiä ra till reglerna om överlåtelser till utländska juridiska personer, och sådana svenska subjekt som utländska juridiska personer äger andelar i, 53 kap. 2 § 3 st. IL. Det innebär att så snart en överlåtelse till ett svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller ett svenskt handelsbolag omfattas av reglerna för ut ländska juridiska personer i 53 kap. 6-8 §§ IL, skall alltid avskattning till mark nadsvärde äga rum. Det blir därför betydelsefullt att fastställa när svenska sub jekt faller in under de sistnämnda reglerna. Detta bestäms i 53 kap. 6 § IL. Så snart en utländsk juridisk person, i vilken överlåtaren direkt eller indirekt äger andelar i sin tur direkt eller indirekt äger andelar i ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt handelsbolag, kommer överlåtelser till ett sådant svenskt subjekt att träffas av avskattning till marknadsvärde. Lagstiftaren har velat komma åt kringgåendeförfaranden. Därför omfattas inte alla överlåtelser till juridiska personer. Det krävs också en relation mellan överlåtaren och den juridiska personen. Men vare sig det är reglerna i 53 kap. 2 § IL eller i 53 kap. 6 § IL som skall tillämpas ställs inte särskilt höga krav på närståendeförhållandet, det räcker med att överlåtaren eller en närstående till överlåtaren direkt eller indirekt äger andelar i det förvärvande subjektet. Hur stor ägarandelen skall vara finns inte angiven. Men det är väl som regel så, att om ägarandelen är liten finns det ofta ingen anledning att överlåta tillgångar för 362. Beskattning av aktiebolag ett pris understigande marknadsvärdet, eftersom andra andelsägare i sådana fall kommer att få ta del av värdereserven.s. 35
5.Det räcker som nämnts att överlåtelsen sker till ett subjekt som någon när stående till överlåtaren direkt eller indirekt äger andelar i. I 2 kap. 22 § IL finns definitionen av närstående. Enligt 53 kap. 9 § IL skall till närståendekretsen vid tillämpning av 53 kapitlet inte räknas syskon, syskons make eller syskons avkomling.s. 36
6.Jag behandlar nu först överlåtelser till direktägda svenska subjekt (svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar och svenska handelsbolag), 53 kap. 2-5 §§ IL. För att dessa regler skall vara tillämpliga krävs enligt 53 kap. 2 § 1 st. IL att överlåtelsen skett till ett pris som understiger såväl tillgångens omkostnadsbelopp som tillgångens marknadsvärde. Om så är fallet skall enligt 53 kap. 3 § IL tillgången anses ha avyttrats för en ersättning motsvarande omkostnadsbeloppet, eller marknadsvärdet om detta är lägre. Härav följer att lagstiftaren behandlar de fall där överlåtaren har en latent vinst i tillgången (marknadsvärdet överstiger omkostnadsbeloppet) annorlunda från de fall där det ligger en latent förlust i tillgången (marknadsvärdet understiger omkostnadsbeloppet). Skälet är att efter som rättsföljden normalt är knuten till att tillgången anses avyttrad till omkost nadsbeloppet skulle detta i förlustfallet leda till att någon förlust inte uppkom mer. Därför anses den avyttrad till marknadsvärdet om detta värde är lägre än omkostnadsbeloppet.s. 36
7.Antag att det som överlåts är aktier värda 100, vilka har ett omkostnadsbelopp uppgående till 75. Oavsett om aktierna överlåts utan ersättning eller för 30, skall således aktierna anses avyttrade för 75. Någon vinst eller förlust upp kommer således inte för överlåtaren. Om däremot överlåtelsen sker för en er sättning uppgående till 80, gäller inte bestämmelsen, utan beskattning av kapi talvinsten på 5 enligt allmänna regler skall inträda.s. 36
8.Föreligger å andra sidan en överlåtelse av förlusttillgångar, dvs. där mark nadsvärdet understiger omkostnadsbeloppet, anses som nämnts tillgångarna av yttrade för en ersättning motsvarande marknadsvärdet.s. 36
9.Om således aktier med ett omkostnadsbelopp på 75 Överlåts utan ersättning, och aktierna betingar ett marknadsvärde på 25, uppkommer en förlust på 50. Denna förlust skall då vara avdragsgill enligt allmänna regler.s. 36
10.När reglerna utgår från omkostnadsbeloppet avses den definition som ges i 44 kap. 14 § IL, dvs. anskaffningsutgifter ökade med förbättringsutgifter. Denna avser tillgångar som beskattas i inkomstslaget kapital. För fysiska personer (och för handelsbolag med fysiska personer som delägare, se 53 kap. 2 § 2 st. IL) uppkommer ett problem avseende näringsfastigheter och näringsbostadsrätter eftersom dessa vid en avyttring följer inkomstslaget kapital, men den enskilde näringsidkaren har fått göra värdeminskningsavdrag och avdrag för förbättrande reparationer och underhåll i inkomstslaget näringsverksamhet. Det passar därförs. 36
11.2. Beskattning av aktiebolag37 mindre bra att använda den definition av omkostnadsbeloppet som ges i 44 kap. 14 § IL. I stället anges i 53 kap. 4 § IL att vid överlåtelser av näringsfastigheter eller näringsbostadsrätter det skattemässiga värdet skall anses utgöra omkostnadsbelopp. Dessutom skall inte bestämmelserna om återföring av avdrag för förbättrande reparationer och underhåll tillämpas. Det nyss beskrivna gällde skatteeffekterna för överlåtaren avseende tillgång en. Nästa fråga är hur omkostnadsbeloppet påverkas för andelarna i det aktie bolag, den ekonomiska förening eller det handelsbolag till vilket överlåtelsen ägt rum. Generellt kan sägas, att kontinuitet i fråga om avskattade omkostnadsbelopp eftersträvas. Om en tillgång med ett omkostnadsbelopp på 75 (vilket för överlåtaren är det pris man en gång erlagt för tillgången och betalat med be skattade medel) överlåts till ett aktiebolag utan ersättning, utlöses som nämnts ingen beskattning för överlåtaren eftersom överlåtelsepriset enligt 53 kap. 3 § IL bestäms till 75. Men samtidigt kommer andelarna i det förvärvande bolaget att öka i värde. Denna värdestegring kommer i varje fall att uppgå till 75, och dess utom, för det fall marknadsvärdet på de tillskjutna tillgångarna överstiger 75, kommer andelarna också att öka med det överstigande värdet (med reservation för att en köpare av bolaget kommer att reducera det pris man är villigt att er lägga med den latenta skattebelastningen på skillnaden mellan marknadsvärdet och 75). Den värdestegring på aktierna i det mottagande bolaget som uppkommer till följd av tillskottet och som kan härledas till den redan avskattade delen på de tillskjutna tillgångarna bör inte beskattas en gång till. Därför föreskrivs i 53 kap. 5 § IL att om ingen ersättning utgått omkostnadsbeloppet på aktierna i det mott agande bolaget skall ökas med omkostnadsbeloppet på de överlåtna tillgångar na. Har ersättning utgått, till exempel med 30 när omkostnadsbeloppet på de överlåtna tillgångarna är 75, skall omkostnadsbeloppet i det förvärvande bolaget ökas med skillnaden mellan 30 och 75, dvs. 45. Skälet härtill är att eftersom överlåtaren utan beskattningskonsekvens fått ut 30 för sina överlåtna tillgångar, och värdet av tillgångarna efter överlåtelsen finns i aktieinnehavet i det förvär vande bolaget, bör inte omkostnadsbeloppet i det sistnämnda bolaget få ökas med de 30.1 annat fall skulle bolaget kunna avyttras och aktieägaren ånyo kun na motta 30 skattefritt för samma tillgång. Om det är fråga om överlåtelse av en förlusttillgång, har förlusten till följd av 53 kap. 3 § IL skattemässigt realiserats hos överlåtaren. Det värde till vilket tillgångar anses avyttrade, marknadsvärdet, kommer enligt 53 kap. 5 § IL också att utgöra det belopp med vilket omkostnadsbeloppet på andelarna i det motta gande bolaget skall ökas. Om tillgången överlåts utan ersättning, marknadsvär det på den avyttrade tillgången var 25 och omkostnadsbeloppet 75 medges av drag för förlusten med 50. Det avskattade återstående värdet är således 25, och omkostnadsbeloppet på aktierna i det förvärvande beloppet skall ökas med detta 382. Beskattning av aktiebolag belopp. För det fall ersättning utgått, är det enbart skillnaden mellan marknads värdet och ersättningen som skall höja omkostnadsbeloppet.s. 37
12.Så långt överlåtelser till svenska subjekt enligt 53 kap. 2-5 §§ IL. Det upp skov med beskattningen som reglerna för avyttringar till svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag medför har som nämnts inte ansetts kunna accepteras vid avyttringar till motsvarande utländska subjekt. Anledning en var risken för att t.ex. en ägare till ett fåmansaktiebolag inför en förestående utflyttning utan beskattning säljer sina aktier i fåmansbolaget till ett av honom ägt utländskt företag. Vid överlåtelse av kapitalbeskattad tillgång för en ersätt ning understigande marknadsvärdet till en utländsk juridisk person beskattas överlåtaren som om avyttringen skett till marknadsvärdet, 53 kap 7 § IL. Effek ten blir således densamma som om uttagsbeskattning inträtt. Omkostnadsbelop pet på andelarna i den utländska juridiska personen skall ökas med mellanskill naden mellan marknadsvärdet och den ersättning som överlåtaren har fått, 53 kap. 8 § IL, på motsvarande sätt som beträffande överlåtelser till svenska sub jekt. Också i detta hänseende föreligger kontinuitet. Det kan här slutligen note ras, att bestämmelsen om överlåtelser till utländsk juridisk person enbart är till lämplig om ersättningen understiger marknadsvärdet, 53 kap. 6 § IL. Huruvida omkostnadsbeloppet är högre eller lägre än marknadsvärdet har ingen självstän dig betydelse.s. 38
13.Det visade sig snart uppkomma förfaranden, vid vilka överlåtelserna i stället kom att ske till svenska dotterbolag till utländska juridiska personer. Härigenom kom överlåtelserna att falla utanför bestämmelsen i dess ursprungliga lydelse. Under våren 1999 täpptes därför denna kringgåendemöjlighet till. Numera om fattas också överlåtelser till ett svenskt subjekt i vilket den utländska juridiska personen direkt eller indirekt äger en andel, 53 kap. 6 § 1 st. 2 IL.s. 38
14.Ett intressant exempel på tillämpningen av bestämmelserna utgör RÅ 2001 ref. 66 (Fb). Två fysiska personer F och T ägde samtliga aktier i ett svenskt ak tiebolag A. AB A ägde samtliga aktier i aktiebolaget X. AB X ägde 55 procent av AB C och resterande 45 procent ägdes av ett schweiziskt börsnoterat bolag B. De fysiska personerna hade tidigare ägt aktierna i AB C. Tidigare samma år hade de dock avyttrat sina aktier i AB C till AB X. F och T ägde dessutom var och en ett holländskt bolag. Dessa holländska bolag avsåg bilda ett nytt svenskt dotterbolag, Nya AB, varefter AB X skulle till underpris avyttra aktierna i AB C till Nya AB. Vid tidpunkten för F och T:s avyttring av aktierna i aktierna i AB C till AB X var således inte rekvisiten i 53 kap. 6 § IL uppfyllda. Vid den senare försäljningen av aktierna i AB C till Nya AB aktierna förelåg en avyttring från ett svenskt aktiebolag, varför bestämmelserna inte var tillämpliga på grund av kravet i 53 kap. 1 § IL att säljaren skall vara en fysisk person eller ett svenskt handelsbolag. Genom den valda tågordningen av försäljningarna i avyttringarna kom man således utanför ordalydelsen i relevanta bestämmelser i 53 kapitlet.s. 38
15.2. Beskattning av aktiebolag39 Skatterättsnämnden, vars bedömning Regeringsrätten delade, ansåg dock inte att skatteflyktslagen var tillämplig. Den tredje frågan var till vilket värde det förvärvande företaget skall anses ha anskaffat tillgångarna. Enligt 53 kap. 10-11 §§ IL gäller också här kontinui tet. Samma värde som lades till grund för beskattningen av överlåtaren utgör förvärvarens anskaffningsutgift eller anskaffningsvärde. När det gäller förvär vande utländska juridiska personer får denna kontinuitetsregel betydelse om den överlåtna tillgången knyts till ett av den utländska juridiska personen ägt fast driftställe i Sverige, eller utgör fastighet för vilken begränsad skattskyldighet här i riket också föreligger. Vad som nu sagts har avsett fysiska personer för vilka överlåtelser också kan hamna i inkomstslaget kapital. För aktiebolag beskattas avyttringar alltid i in komstslaget näringsverksamhet, varför uttagsbeskattningsregeln alltid aktualise ras. Även om kapitalplaceringsaktier för aktiebolag vid vinstberäkningen följer inkomstslaget kapital, jfr 25 kap. 2 § IL, utgör vinsten intäkt av näringsverk samhet varför eventuella uttag skall beskattas. 2.3.2.2.3 Uttag En förutsättning för att uttagsbeskattning skall inträda är att det föreligger ett uttag. Vad som avses med ett uttag bestäms i 22 kap. 2-6 §§ IL. Definitionen är betydelsefull. Om en överlåtelse inte på detta sätt kan kategoriseras som uttag, kan heller inte uttagsbeskattning äga rum. Med uttag avses i första hand att en skattskyldig tillgodogör sig en tillgång för privat bruk eller genom att överföra tillgången till annan näringsverksamhet, 22 kap. 2 § IL. Denna defi nition torde endast ta sikte på enskilda näringsidkare, och omfatta de fall när antingen uttag sker för egen konsumtion eller tillgångar förs från en närings verksamhet till en annan. I sistnämnda fall kan det vara fråga om överföring till eller från självständig näringsverksamhet i utlandet, 14 kap. 12 § IL. Om tillgångar övergår till att behandlas i inkomstslaget kapital synes detta kunna jämställas med att tillgången tillgodogörs för privat bruk. Tidigare användes ordet förvärvskälla, och uttag ur förvärvskälla. Denna term är i IL ersatt med ordet näringsverksamhet, se t.ex. nyssnämnda 22 kap. 2 § IL eller 14 kap. 10 § 1 st. IL. 402. Beskattning av aktiebolags. 39
16.Vidare anses uttag föreligga om den skattskyldige överlåter en tillgång utan ersättning eller mot ersättning understigande marknadsvärdet utan att detta är af färsmässigt motiverat, 22 kap. 3 § IL. Denna bestämmelse förutsätter en trans aktion mellan två parter. Dessutom är den inte begränsad till fysiska personer utan också juridiska personer träffas. Detta gällde också i sak före 1999 (när fö regångaren till 22 kap. 3 § IL infördes) men framgick då inte lika klart av lag texten. De tolkningsfrågor som tidigare uppkom då uttagsbeskattning i lagtexten knöts till förvärvskällebegreppet undviks i här diskuterade definitionen eftersom ordet förvärvskälla inte alls används. Det torde därför inte längre vara betydelse fullt om det är enstaka tillgångar eller en hel verksamhetsgren (förvärvskälla) som överlåts till underpris, när det gäller frågan om uttag föreligger eller inte. Däremot får det betydelse vid tillämpning av underprisreglerna i 23 kap. 17 § IL.s. 40
17.Det är intressant att notera, att uttag definitionsmässigt inte alls föreligger, om underprissättningen är affärsmässigt motiverad. Om en skattskyldig kan visa att avvikelsen beror på affärsmässiga motiv föreligger inget uttag. Någon ut tagsbeskattning kan då över huvud taget inte inträda. Räckvidden av uttrycket ”affärsmässigt motiverad” är dock inte helt klar. I propositionen uttalas att det i vissa fall för ett företag kan framstå som fördelaktigt att vid en viss affärstrans aktion ta ut ett lägre pris än vad som skulle kunnat erhållas om tillgången bjudits ut på marknaden. Det skulle t.ex. kunna vara fråga om att upparbeta en affärs relation till en viss köpare. Man kan naturligtvis diskutera om inte ett sådant hänsynstagande kan ligga redan i bestämmandet av vad som utgör marknads värdet enligt 22 kap. 7 § IL. Svårigheterna med att få ihop tankekedjan bakom uttrycket ”affärsmässigt motiverat” illustreras också av uttalanden i förarbetena om att underprissättningar ”regelmässigt” innefattar situationer med någon form av intressegemenskap mellan säljaren och köparen. Denna diskussion har dock samband med vad som avses med marknadsvärde, och jag återkommer till den nedan. Lagrådet ansåg att begreppet affärsmässigt motiverad borde preciseras. Regeringen ansåg dock att detta lämpligen borde ske i praxis, men uttryckte i varje fall att bedömningen om en transaktion är affärsmässigt motiverad skall avse endast det överlåtande företaget.s. 40
18.Handelsbolag är inte skattesubjekt. Definitionen av uttag i 22 kap. 3 § första meningen IL knyter an till att en skattskyldig överlåter en tillgång. Eftersom det är handelsbolaget som är överlåtaren, men delägaren som är skattesubjekt, krävs ett särskilt stadgande om att också underprisöverlåtelser från handelsbolag om fattas av uttagsdefmitionen. Därav bestämmelsen i 22 kap. 3 § andra meningen IL.s. 40
19.I RÅ 1998 ref. 13 (Fb) avstod ett svenskt moderbolag (Hennes & Mauritz) från att påkalla konvertering av ett konvertibelt skuldebrev utfärdat av hol ländskt dotterdotterbolag (Holding BV). Om H & M hade utnyttjat konvertes. 40
20.2. Beskattning av aktiebolag41 ringsrätten hade det därmed blivit ägare till 25 procent av Holding BV. Ett av stående innebar att det mellanliggande dotterbolaget International BV blev beri kat eftersom dess innehav av andelar i Holding BV inte blev utspätt genom konverteringen. Regeringsrätten pekade bl.a. på att området för uttagsbeskatt ning utvidgades 1994 till att omfatta också situationer där det inte är fråga om att frånta en förvärvskälla några tillgångar. Genom att avstå från konvertering omvandlade H & M rätten till direkt ägande i Holding till ett indirekt ägande genom International BV. Regeringsrätten ansåg att detta innefattade en sådan värdeöverföring till ett närstående företag som omfattades av bestämmelserna om uttagsbeskattning. Även om det var fråga om tillämpning av 22 § KL torde resultatet bli detsamma enligt IL. I ett annat mål, RÅ 2001 ref. 11 (Fb), ansåg dock Regeringsrätten att ett dotterbolags underlåtenhet att utnyttja sin konverteringsrätt inte utgjorde en så dan värdeöverföring som medför uttagsbeskattning enligt 22 kap. 2-3 §§ IL. Någon annan grund för uttagsbeskattning fann Regeringsrätten heller inte före ligga. Tilläggas kan att dotterbolaget civilrättsligt var förhindrat att utnyttja kon verteringsrätten pga förbudet att förvärva aktier i moderbolaget. En tänkbar för klaring till skillnaden i utgång jämfört med RÅ 1998 ref. 13 kan vara, att i RÅ 2001 ref. 11 innehade dotterbolaget konverteringsrätt till aktier i moderbolaget. Ett avstående kan därför hävdas inte innebära en värdeöverföring till moderbo laget eftersom moderbolaget redan innehade alla aktier i dotterbolaget.s. 41