1.Intressekollision i form av lojalitetsplikt mot tidigare klient87 är en av de allras. 330
2.vanligaste omständigheter, som av disciplinnämnden ansetts utgöra skäl förs. 330
3.att advokat bort frånträda uppdrag.88 Ett typiskt sådant fall är TSA 1990s. 330
4.s. 364, fall 13, där anmärkning riktades mot en advokat för att han först varits. 330
5.försvarare i ett brottmål för en person och därefter varit ombud för denness. 330
6.hustru i ett mål angående äktenskapsskillnad mellan dem. Advokatens lojalis. 330
7.tetsplikt mot klienten i brottmålet borde enligt disciplinnämnden ha avhållits. 330
8.honom från att åtaga sig uppdraget för hustrun. Fallet illustrerar alltså princis. 330
9.pen om att tystnads- och lojalitetsplikten kvarstår även efter att uppdragets. 330
10.upphört, vilket givetvis är anledningen till att en advokat bör frånträda i etts. 330
11.sådant här läge.89s. 330
12.En variant på samma tema är att en advokat företräder en juridisk persons. 330
13.i ett ärende, samtidigt som hon företräder en part som har andra intressen is. 330
14.samma ärende och sedan åtar sig ett offentligt försvar för den person som varits. 330
15.inblandad i det civila ärendet. Så bör man inte blanda och ge bland sina kliens. 330
16.ter, vilket disciplinnämnden noterat.90s. 330
17.I TSA 1991 s. 374 fann disciplinnämnden att uppdrag som offentligt biträde i LVU-s. 330
18.mål åt målsägande som misstänktes ha blivit sexuellt utnyttjad utgjorde hinder förs. 330
19.senare uppdrag såsom offentlig försvarare åt den misstänkte gärningsmannen. Dets. 330
20.hade därför ålegat advokaten att, så snart hon insett att klienten i brottmålet vars. 330
21.samme person som förekommit i LVU-målet, begära sitt entledigande från uppdras. 330
22.get som offentlig försvarare. Då så ej skett hade advokaten brustit i sina åliggandens. 330
23.och tilldelades erinran.91s. 330
24.Lojalitetsplikten mot en klient i brottmål är alltså stark och kvarstår, liksoms. 330
25.tystnadsplikten, även efter målet är avslutat. Det etiska problemet i sådana härs. 330
26.fall är ofta att man kan anta att advokaten i sitt biträde åt en viss person, pås. 330
27.grund av förtroendeförhållandet dem emellan, fått kännedom om personenss. 330
28.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 331 förhållanden, vilket senare skulle kunna användas mot vederbörande. Dis ciplinnämnden har därför i allmänhet funnit att försvarare inte bör ta sig an uppdrag i mål mot en tidigare klient. I TSA 1998 nr 7, fall 2, hade en advokat åtagit sig ett försvar för en person som misstänktes ha begått brott mot en per son, som var advokatens klient i ett tidigare mål. Advokaten hade därvid brus tit i lojalitet mot sin gamla klient, då han i en överklagandeskrift lämnat uppgifter om hennes person som han fått kännedom om när han var hennes försvarare. Disciplinnämnden såg allvarligt på förfarandet och advokaten till delades varning.s. 331
29.Inställningen är, som alltid i advokatärenden, principiell. Särskilda omstän digheter kan medföra att ingen åtgärd vidtas mot advokat som förfar på det här sättet. I TSA 1991 s. 310 hade en advokat åtagit sig ett uppdrag där mot parten var en före detta klient. Då den f.d. klienten hade bytt såväl efternamn som adress och cirka sju år hade förflutit mellan de båda uppdragen, fann dis ciplinnämnden att advokaten inte kunde lastas för att hon inte upptäckte den föreliggande intressekonflikten. Just tidsaspekten har disciplinnämnden tagit hänsyn till även i andra fall. Har det gått några år, överser man ibland med att advokat inte frånträder trots risken för intressekollision.92 Detta är ganska in tressant med tanke på att tystnadsplikten anses kvarstå under mycket lång tid. Den kvarstår efter att uppdraget upphört och den anses kvarstå även efter att klienten avlidit.93 Detta bör innebära att även om advokaten har rätt att ta sig an ett nytt ärende där hon företräder intressen som kan stå tvärt emot de in tressen hon en gång företrätt för en annan klients räkning, så får hon i vart fall inte yppa något som den gamla klienten anförtrott henne. Frågan kan då upp stå om hon verkligen förmår tillvarata den nye klientens intressen till fullo, samtidigt som hon bevarar den gamle klientens förtroende. Till undvikande av att en sådan lojalitetskonflikt uppstår borde enligt min mening advokater ald rig ta sig an uppdrag mot före detta klienter.s. 331
30.Två disciplinfall i TSA 1999 (nr 2) tyder på att disciplinnämnden är med veten om dessa problem, men likväl har man här inte varit sträng i sin bedöm ning. I båda fallen var nämnden oenig; majoriteten nöjde sig med ett uttalande medan minoriteten ville fälla till ansvar.s. 331
31.I fall 1 1999 hade en advokat först varit förordnad som offentlig försvarare för ens. 331
32.viss NN i ett mål angående våld mot tjänsteman, försök till grov misshandel m.m.s. 331
33.Två år senare åtog sig samma advokat uppdrag som biträde åt målsäganden i etts. 331
34.brottmål mot samme NN angående grov misshandel. Omständigheterna visar såles. 331
35.des stora likheter med 1991 års fall om LVU-biträdet. Det var som synes också frågas. 331
36.om samma typ av brottslighet. Trots detta lät alltså disciplinnämnden saken beros. 331
37.med ett uttalande om att försvararen inte borde ha åtagit sig målsägandeuppdraget.s. 331
38.En skiljaktig ledamot fann att advokaten borde tilldelas erinran.s. 331
39.332 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 332
40.I fall 2 1999 var omständigheterna än mer flagranta, eftersom den tidigare klis. 332
41.enten på grund av situationen kände så stark olust mot sin förra advokat att hons. 332
42.vägrade inställa sig vid huvudförhandlingen. I det fallet var tre ledamöter skiljaktis. 332
43.ga, medan disciplinnämndens majoritet inte fann skäl att meddela någon påföljd.s. 332
44.Advokaten A hade i två brottmål varit målsägandebiträde åt Anna (fingerat). Enligts. 332
45.Anna hade A därvid fått en mängd uppgifter om hennes personliga förhållanden.s. 332
46.Nu hade A åtagit sig att vara offentlig försvarare för Sven (fingerat), en man soms. 332
47.var misstänkt för misshandel av och olaga hot mot Anna. Anna påtalade därför atts. 332
48.det förelåg en jävssituation,94 eftersom A som offentlig försvarare kunde dra nyttas. 332
49.av sin kännedom om Annas personliga förhållanden. A meddelade dock att hon ans. 332
50.såg sig oförhindrad att uppträda som offentlig försvarare i det aktuella brottmålet.s. 332
51.I det läget meddelade Anna tingsrätten att hon saknade möjlighet att inställa sig tills. 332
52.rättegången.s. 332
53.Advokaten A anförde att hon under 1994 varit målsägandebiträde åt Anna, mens. 332
54.att hon också sedan 1985 sex gånger varit offentlig försvarare för Sven. Sven hades. 332
55.inte varit inblandad i ärendena där Anna varit målsägande. När nu Sven och Annas. 332
56.förekom i samma utredning, gjorde advokaten, efter vissa överväganden, bedöms. 332
57.ningen att hon som målsägandebiträde åt Anna inte fått kännedom om sådana förs. 332
58.hållanden som kunde ha betydelse vid utförandet av försvararuppdraget. Då advos. 332
59.katen fick reda på att Anna ansåg henne som jävig, tog hon med Sven upp frågans. 332
60.om hon inte borde avträda för att tillmötesgå Annas önskemål. Sven förklarade atts. 332
61.han absolut ville att A skulle kvarstå som hans offentliga försvarare. A meddelades. 332
62.därför Annas nya målsägandebiträde att hon inte hade för avsikt att begära sitt ents. 332
63.ledigande, varvid Anna uteblev från huvudförhandlingen.s. 332
64.Efter att advokaten A redogjort för sin inställning, beslutade tingsrätten att intes. 332
65.avvisa A som offentlig försvarare i målet, att inställa förhandlingen och att Annas. 332
66.skulle hämtas till nästa rättegångstillfälle.95s. 332
67.Disciplinnämnden fann att A, så snart hon fick kännedom om att Sven var misss. 332
68.tänkt för brott mot Anna, borde ha frånträtt sitt uppdrag som offentlig försvarares. 332
69.för Sven. Man lät saken bero med detta uttalande. De tre skiljaktiga ledamöternas. 332
70.fann att A genom att ej frånträda hade åsidosatt sina plikter som advokat och atts. 332
71.hon borde tilldelas en erinran.s. 332
72.Jag håller för troligt att tingsrättens bedömning av de speciella omständighes. 332
73.terna i det här fallet hade stor betydelse för disciplinnämndens ställningstagans. 332
74.de. Det är också viktigt att notera att nämnden var oenig.s. 332
75.Som ett viktigt rekvisit i förbudet att frånträda uppdrag anges i SRGA 16 §s. 332
76.att sådant frånträdande inte skall ske mot klientens önskan. Som vi har sett tass. 332
77.om möjligt större hänsyn till klientens önskemål i brottmål än i civilmål.s. 332
78.Om man nu i stället vänder på förutsättningarna och tänker sig att omstäns. 332
79.digheterna i målet i och för sig utgör grund för försvararens plikt att frånträdas. 332
80.uppdraget, men klienten uttalar en stark önskan att ändå få bli företrädd avs. 332
81.den förordnade advokaten, är då klientens önskan ett skäl som väger över skäs. 332
82.let till frånträdande? I detta fall som i andra beror naturligtvis utgången pås. 332
83.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 333 omständigheterna i det enskilda fallet. Ett skäl som grundar plikt att frånträda är att risk för intressekonflikt föreligger. Disciplinnämnden har i ett avgörande funnit att detta skäl väger tyngre än klientens önskemål.s. 333
84.Det var i TSA 1997 s. 28 fall 14, som en advokat förordnats till offentlig försvarares. 333
85.för en person misstänkt för grovt koppleri. Någon vecka före huvudförhandlingens. 333
86.inkom en uppgift till rätten om att advokaten tidigare varit förordnad som ombuds. 333
87.i ett LVU-mål för den kvinna som nu var målsägande i brottmålet, varvid advokatens. 333
88.bland annat fått reda på att kvinnan tvingades prostituera sig. Chefsrådmannen togs. 333
89.i anledning härav kontakt med advokaten och förklarade att hon ansåg att advokas. 333
90.ten inte längre kunde kvarstå som försvarare. Advokaten ansåg inte att det förelågs. 333
91.skäl för honom att avträda men gick efter flera samtal med på ett försvararbyte tvås. 333
92.dagar före huvudförhandlingen. Såväl tingsrätten som hovrätten fann, i sambands. 333
93.med avgörande om ersättning till advokaten, att denne förfarit försumligt och ans. 333
94.tingen borde ha avböjt uppdraget eller begärt sitt entledigande på ett tidigt stadium.s. 333
95.Advokaten anförde att han visserligen inte ansåg att hans lojalitetsplikt kundes. 333
96.ifrågasättas, men att han ändå överlagt med sin klient om ett försvararbyte. Hans. 333
97.uppgav vidare att klienten, som förnekade brottet, var i utomordentligt dåligt psys. 333
98.kiskt skick, grät förtvivlat, klängde sig fast vid advokaten och förklarade att dennes. 333
99.inte skulle överge honom då advokaten biträtt honom i skilda angelägenheter sedans. 333
100.början av 1980-talet.s. 333
101.Disciplinnämnden fann att advokaten bort, så snart han insåg att hans tidigares. 333
102.klient nu var målsägande i målet, ha anmält att han med hänsyn till omständighes. 333
103.terna inte kunde kvarstå som offentlig försvarare. Advokaten tilldelades erinran. Disciplinnämnden ger ingen annan motivering än denna. Man kan emellertid dra ett par slutsatser av fallet, en av praktiskt och en av mer ideologiskt slag.s. 333
104.En enkel praktisk förhållningsregel kan vara att advokaten bör frånträda omedelbart, innan en sådan bindning hinner uppstå som gör att det blir svårt att dra sig ur. Advokaten kände tydligen sin klient väl och borde kanske ha kunnat förutse att denne skulle ”klänga sig fast” vid honom, om han redan hunnit påbörja förberedelserna med försvaret. Om advokaten redan från bör jan avböjt uppdraget, hade situationen inte behövt bli så tillspetsad. En sådan regel står i samklang med den grundläggande principen som säger att en advo kat generellt sett inte skall frånträda i ett sent skede.s. 333
105.Den andra slutsatsen går ut på att plikten att frånträda ett försvararuppdrag, då risk för intressekonflikt föreligger, väger tyngre än klientens eventu ella önskemål. I detta fall kan frågan om klientautonomin alltså tolkas på så sätt att klientens objektiva intresse i målet skall tillmätas större betydelse än klientens subjektiva intressen och önskemål. Tanken bakom en sådan princip är att klienten - den tilltalade - skall skyddas från faran för att hans försvarare inte är så lojal som man kan kräva. Ur ideologisk synpunkt väger detta förhåll ningssätt över mot en paternalistisk, beskyddande syn på klienten, ett vägvisartänkande. Klienten förstår helt enkelt inte att hans försvarares lojalitet mot honom kan vara i fara, så domstolen måste ta över och fatta ett beslut som syf tar till hans eget bästa.s. 333
106.Fallet kan jämföras med TSA 1999 fall 2 ovan, där den tilltalade Sven i brottmålet var en gammal välkänd klient, som inte heller ville att advokaten skulle frånträda, trots risken för intressekonflikt. I det fallet var ju disciplins. 333
107.334 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 334
108.nämnden dock mer eftergiven. Den skillnad, som kan ha varit avgörande förs. 334
109.de olika bedömningarna i dessa båda fall, ligger i domstolarnas inställning.s. 334
110.Det ligger nära till hands att anta att där domstolen varit mindre sträng mots. 334
111.advokaten, har disciplinnämnden följt efter.96s. 334
112.Plikt att frånträda advokatuppdrag föreligger också om klienten begär atts. 334
113.advokaten skall handla brottsligt eller i strid mot god advokatsed eller klientens. 334
114.undertrycker eller förvanskar bevis eller handlar svikligt (SRGA 15 §). För förs. 334
115.svarares del gäller naturligtvis förbud mot att handla brottsligt enligt principers. 334
116.i god advokatsed, som finns uttryckta i generalklausulen SRGA 1 § 2 st. (Ads. 334
117.vokat får inte främja orätt). Så långt råder samma regel för försvarare som förs. 334
118.advokat med civilt uppdrag. Det finns visserligen nyanser även i fråga oms. 334
119.brottsligt handlande, varom mera nedan. Om klienten ställer krav på advokas. 334
120.ten som kan leda till att advokaten handlar brottsligt eller oetiskt, kommers. 334
121.man nämligen in på den konkreta problematik som skall behandlas längres. 334
122.fram.s. 334
123.När det gäller frågan om klienten som begär att advokaten skall handla is. 334
124.strid mot god advokatsed, kan man naturligtvis tänka sig att inte heller en förs. 334
125.svarare får handla på sådant sätt; inte ens för att främja sin klients intressen.s. 334
126.Denna fråga kan emellertid inte besvaras på något enkelt sätt. Den goda advos. 334
127.katseden kräver ju i första hand att advokaten tillgodoser sin klients intressens. 334
128.inom ramen för bland annat god advokatsed. Innebär detta att vissa maximers. 334
129.i den goda advokatseden väger tyngre än andra, om de ställs emot varandra?s. 334
130.Man kan till exempel tänka sig att främjandet av klientens intresse (SRGA 1,s. 334
131.18 §§) ställs mot principen om god kollegialitet (SRGA 48 §).97 Vid dylika värs. 334
132.dekollisioner kan advokatideologierna tjäna till vägledning. Det samma gällers. 334
133.frågan om klienten som undertrycker eller förvanskar bevis. Det är en frågas. 334
134.som, likt flera andra som här tagits upp, erbjuder större eller mindre nyanss. 334
135.skillnader mellan försvarare och advokat med civilt uppdrag.s. 334
136.Avseende advokatens rätt att frånträda försvararförordnande bör man meds. 334
137.än större försiktighet göra analogier med civila uppdrag.s. 334
138.Om klienten i orimligt hög grad betungar eller besvärar advokaten och intes. 334
139.kan förmås till rättelse kan detta således grunda rätt till frånträdande från cis. 334
140.vilt uppdrag. Denna grund ligger nära den som i avsnitt 16.3.2.4 ovan behands. 334
141.lats. Där konstaterades att inte ens misshandel eller hot alltid anses utgöra gils. 334
142.tigt skäl för advokaten att få bli befriad från uppdraget. A fortiori bör gälla atts. 334
143.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 335 en besvärlig brottmålsklient, som betungar sin försvarare exempelvis genom ständiga påringningar eller krav på att få träffa advokaten, knappast är god tagbart som skäl för rätt till frånträdande från uppdraget.s. 335
144.Försvararuppdraget är, till skillnad från många andra advokatuppdrag, helt präglat av det faktum att klienten befinner sig i en utsatt situation och ofta är isolerad från omvärlden och endast har sin försvarare att tala med. Medan många civiluppdrag också medför att klienterna är upprivna och oroliga, är skillnaden likväl uppenbar i förhållande till brottmålen. Alla brottmålsklienter är inte frihetsberövade, men alla frihetsberövade är klienter, dvs. har försva rare.98 Frihetsberövandet i sig innebär att de flesta av de medborgerliga fri- och rättigheterna sätts ur spel. Redan detta faktum innebär att brottmålsklienten är utsatt och under stor psykisk press. Är klienten anhållen eller häktad beror detta ofta på att brottet är av allvarlig karaktär och den misstänkte riskerar fängelsestraff. Många brottmålsklienter kommer från socialt missgynnade grupper i samhället. Allt detta påverkar givetvis försvararens funktion i hög grad. Försvarsadvokatens materiella funktioner är därför ofta vidare än andra advokaters. Försvararen får till exempel också en kurativ funktion vid sidan av de typiskt professionella funktionerna, såsom den bevisefterforskande funktionen. Innebörden av dessa vidare funktioner kan variera ur aktörens perspektiv, beroende på ideologisk inställning. Ur normgivarens perspektiv, vilket är vad vi undersöker i detta kapitel, råder emellertid ingen tvekan om att de vidare funktionerna anses ha ett existensberättigande.s. 335
145.Till intäkt för mitt antagande kan exempelvis tas ett par prejudikat som rör försvararens kuratorsfunktion. I NJA 1977 s. 577 och NJA 1984 s. 877 prö vade HD frågan om ersättning till offentlig försvarare kunde utgå även för an nat arbete än sådant som hade direkt samband med talan i brottmålet. Advo katerna i de aktuella fallen hade besökt klienterna i häktet främst av kurativa skäl på grund av att klienterna varit deprimerade och oroliga inför den stun dande rättegången. I 1977 års fall uppgav försvararen bland annat att arbetet hade varit mycket tidsödande därför att klienten varit deprimerad och tagit kontakt med advokaten för diskussioner angående diverse personliga frågor. HD har, liksom lagstiftaren och advokatsamfundet i dessa och liknande mål, uttryckt att kurativa insatser kan vara nödvändiga i förtroendeskapande hän seende.99s. 335
146.Det finns också avgöranden som visar att såväl domstol som advokatsam fund anser att försvararen har en bevisefterforskande funktion att fylla. Denna kan yttra sig så att advokaten anses ha en rätt eller till och med en skyldighet att på egen hand efterforska åklagarens bevisning eller anskaffa egen bevis ning, t.ex. i form av vittnen, även under ganska extrema omständigheter. I RH 1983:78 återkallade tingsrätten förordnandet för en advokat att vara offentlig försvarare på den grunden att försvararen i utredningssyfte haft samröre meds. 335
147.336 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 336
148.en misstänkt person och att detta i hög grad rubbat förtroendet för advokatens. 336
149.att vara försvarare i målet. Hovrätten undanröjde sedermera tingsrättens bes. 336
150.slut och advokaten återfick med omedelbar verkan sitt förordnande som ofs. 336
151.fentlig försvarare. Där tingsrätten fann att advokaten förfarit i hög grads. 336
152.olämpligt genom sina utredningsmetoder, fann hovrätten tvärtom att en förs. 336
153.svarare i denna situation var oförhindrad och efter omständigheterna skyldigs. 336
154.att på egen hand skaffa utredning i saken. Hovrätten underströk att en annans. 336
155.syn på försvararens uppgift skulle kunna hämma eller avhålla ifrån motiverades. 336
156.insatser för den misstänktes sak. Advokatsamfundet fann för sin del vid ärens. 336
157.dets behandling i disciplinnämnden (TSA 1986 s. 60) att advokaten inte vids. 336
158.sina utredningsförsök handlat i strid med god advokatsed.100s. 336
159.Det finns uttryck för liknande tankegångar i samband med preciseringar avs. 336
160.förutsättningarna för försvararförordnanden. Där har lagstiftaren uttryckt atts. 336
161.ett särskilt skäl för att förordna offentlig försvarare skulle vara att den misss. 336
162.tänkte hade svårt att klara sitt försvar p.g.a. exempelvis hög ålder eller psykisks. 336
163.eller allvarlig fysisk sjukdom. Offentlig försvarare bör också regelmässigt förs. 336
164.ordnas då rättspsykiatrisk undersökning kommer i fråga.101s. 336
165.Av bland annat uttalanden som dessa kan man dra slutsatsen att en förs. 336
166.svarsadvokat helt enkelt får utgå ifrån att ett försvararuppdrag kan vara bes. 336
167.tungande och besvärande i högre grad än många civila uppdrag.1021 lasermålets. 336
168.uttalade ju hovrätten bland annat att advokaterna redan från början måste has. 336
169.varit medvetna om att uppdraget skulle bli betungande, och i och med att des. 336
170.trots detta accepterade att försvara den misstänkte, borde man kunna krävas. 336
171.att de skulle slutföra uppdraget.103 Advokatsamfundets generalsekreterares. 336
172.gjorde apropå lasermålet ett uttalande av samma innehåll som hovrättens: ads. 336
173.vokaterna visste vad de gav sig in på när de tog sig an försvaret och hade intes. 336
174.rätt att sedan frånträda detta.104 När det gäller olämpligt uppträdande från klis. 336
175.entens sida har t.ex. Wiklund gjort antagandet att en del offentliga försvarares. 336
176.torde visa en långt gående tolerans jämfört med advokater i andra typer avs. 336
177.uppdrag, vilka knappast behöver finna sig i att klienten uppträder grovt ohövs. 336
178.ligt eller oförskämt.105s. 336
179.Om min tolkning stämmer kan detta tyda på en inställning som går ut pås. 336
180.att då försvararens intresse106 ställs mot klientens på så sätt som här visats,s. 336
181.skall klientens intresse överväga. Annorlunda uttryckt väger klientens förtros. 336
182.ende för sin försvarare tyngre än försvararens förtroende för klienten. Ur ideos. 336
183.logisk synpunkt tonar därför en klientcentrerad och klientneutral bild fram.s. 336
184.Vem klienten är, hur klienten beter sig och för vilket brott han är misstänkts. 336
185.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 337 har ingen betydelse för frågan om frånträdande. Advokaten skall i alla fall stå fast vid sitt uppdrag och tillvarata klientens intressen. Vi ser alltså en parallell till de idéer om försvararrollen som jag tolkat in i lag och lagtillämpning i fö regående avdelning. Intressant är att notera att den idealtyp som allra tydligast ger uttryck för en sådan inställning inte är vägvisare utan vapendragare. Ovan har vi sett exempel på vägvisaridéer hos normgivaren. Tydligen kan flera - sinsemellan olika - advokatideal spåras i normgivarnas föreställningar om den goda försvararen.s. 337
186.Rätt att frånträda uppdraget föreligger vidare enligt SRGA om klienten lämnar advokaten instruktioner att vid uppdragets utförande förfara på ett sätt, som uppenbarligen strider mot klientens intressen, och trots påpekande vidhåller dessa instruktioner.s. 337
187.Detsamma skall gälla om klienten i väsentliga avseenden handlar i strid mot advokatens råd eller eljest klart ger till känna att han förlorat förtroendet för advokaten. Båda dessa grunder ger prov på en komplicerad problematik och innehåller element av de frågor som utgör kärnan för undersökningen i före liggande del av avhandlingen. Ur försvararsynpunkt ger dessa skäl för frånträ dande upphov till ett flertal framför allt ideologiska problem. Jag har tidigare resonerat kring denna problematik med utgångspunkt från aktörernas upp fattning om klientintresset samt den argumentation som kan läggas upp kring problemet med klientens instruktioner och advokatens råd. Föreliggande av snitt blir därför en kortfattad inventering av frågan ur frånträdesynpunkt.s. 337
188.Grunderna som angivits strax ovan återfinns, som redan sagts, i SRGA 16 § pp 2 och 3. (Den sista punkten, att klienten underlåter att betala ersättning, bortser jag ifrån eftersom den knappast är aktuell för offentliga försvararuppdrag.) Reglerna gäller som sagt för uppdrag som lämnats av klienten, ”civila uppdrag”.s. 337
189.Meningsskiljaktigheter i fråga om uppdragets utförande anses i enlighet med svensk god advokatsed således i allmänhet utgöra ett godtagbart skäl för avsägelse. Såväl Wiklund som flera äldre författare107 har ofta påpekat att ad vokaten inte skall uppfattas som något slags betalt skrivbiträde som bara skall rätta sig efter klientens önskemål, utan advokaten skall - om än med beaktan de av vad klienten önskar - självständigt bilda sig en uppfattning om vilket handlande som bäst tillgodoser klientens intressen. Wiklund gör dock i detta sammanhang ett uttryckligt undantag från försvararuppdragen.108s. 337
190.Om klienten uttrycker allvarliga tvivel i fråga om advokatens förmåga att sköta uppdraget skall även detta kunna utgöra giltigt skäl för advokaten att frånträda. Ger klienten klart och tydligt denna sin uppfattning till känna, kan detta förhållande enligt Wiklund också utgöra ett starkt skäl för bifall till en hemställan om entledigande från uppdrag som offentlig försvarare. Som har visats ovan tar också domstolarna hänsyn till sådant bristande förtroende från klientens sida, åtminstone då vissa omständigheter är för handen. Den godas. 337
191.338 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 338
192.advokatseden torde för övrigt kräva att advokaten, då klienten begär att ads. 338
193.vokaten entledigas, inte motsätter sig detta.109s. 338
194.Om advokaten känner bristande förtroende för klienten eller dennes sak,s. 338
195.kommer saken i ett annat läge. Innehar advokaten uppdraget direkt från kliens. 338
196.ten kan bristande förtroende i vissa fall grunda rätt till frånträdande, även oms. 338
197.förutsättningarna i det enskilda fallet kan uppvisa stora variationer. I vissa falls. 338
198.kan advokaten redan på grund av andra omständigheter ha skyldighet atts. 338
199.frånträda uppdraget, nämligen om ett fortsättande av detta skulle innebära etts. 338
200.främjande av orätt eller eljest strida mot god advokatsed.110 Som jag redans. 338
201.ovan antytt under avsnittet som behandlar domstolspraxis, torde försvarare is. 338
202.brottmål sällan - om ens någonsin - vara berättigad att frånträda uppdragets. 338
203.av sådana skäl som att hon själv tror eller starkt misstänker att klienten lämnars. 338
204.osanna uppgifter eller mot bättre vetande förnekar sanna påståenden.s. 338