1.Avseende frånträdande av uppdrag mot bakgrund av reglerna i god advokat sed, bör man skilja mellan vissa inbördes olika utgångspunkter.s. 321
2.För vad jag i denna avhandling kallat civila uppdrag, dvs. uppdrag som lämnats av klienten, gäller vissa regler i god advokatsed som fått utfyllnad i TSA-praxis. För de civila uppdragen gäller således att advokat, då vissa förut sättningar är för handen, kan ha rätt att frånträda uppdrag och då vissa andra förutsättningar är för handen, att advokaten är skyldig att frånträda uppdrag.s. 321
3.För uppdrag som är förordnat av domstol eller annan myndighet gäller i första hand vad som är stadgat i lag. Även för dylika fall kan emellertid reg lerna om god advokatsed tillämpas analogivis, om än med vissa modifikatio ner. Generellt kan sägas att för uppdrag grundat på förordnande krävs starka re skäl för rätt till frånträdande, jämfört med de civila uppdragen. Redan här ser vi en parallell till uppdragsgivarens och domstolarnas inställning om den som sig i leken ger. Vi kan också göra en återkoppling till kapitel 15, där vi såg skillnaderna mellan det fria sysslomannauppdraget och det bundna försvararuppdraget.s. 321
4.Jag kommer i föreliggande avsnitt att gå igenom regleringen i SRGA. Av snittet koncentreras till skrivna regler om god advokatsed och frånträdande av försvararuppdrag.s. 321
5.I samband med frågor om frånträdande framkommer just den problematik som är aktuell för denna del av avhandlingen, nämligen klientinstruktionerna och frågan om försvararen skall följa dessa eller inte. Denna problematik inne håller ideologiska drag och är öppen för tolkningar som kan utgå från sins emellan olika typer av argumentation (se del II B).s. 321
Inledning
1.I första hälften av föreliggande kapitel har jag gått igenom lag och domstolspraxis avseende frånträdande från försvararuppdrag. Som framgår av det sag da ger inte lagen uttryck för vilka skäl som skall grunda rätt att frånträda så dant uppdrag. I stället har via domstolspraxis utbildats vissa principer som kommit att bli vägledande, såsom bristande förtroende - explicit från klien tens sida - och allvarliga samarbetssvårigheter. Den viktigaste grunden för att sådana skäl godtas torde vara att det föreligger en betydande risk för att ad vokaten inte kan tillvarata sin klients intressen på bästa sätt. Med andra ords. 321
2.322 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 322
3.skall omständigheterna i det enskilda fallet grunda en intressekonflikt som pås. 322
4.något sätt kan befaras skada klientens sak.s. 322
5.Som vi skall se nedan utgör intressekollisioner, som kan påverka försvaras. 322
6.rens lojalitet mot klienten, även i den goda advokatseden grund för frånträ-s. 322
7.dande. Klientlojaliteten är därför ett centralt begrepp i dessa sammanhang. Is. 322
8.nästa kapitel kommer jag att analysera detta begrepp och de olika tolkningars. 322
9.som det kan ges, såväl ur lagstiftarens och den klassiska processdoktrinenss. 322
10.som ur samfundets och praktikerdoktrinens synvinkel. Redan här kan docks. 322
11.framhållas att lagstiftaren och advokatsamfundet inte tolkar begreppet riktigts. 322
12.på samma sätt. Mycket förenklat kan man säga att samfundets tolkning är mers. 322
13.klientvänlig. Frågan är nu om dessa olika tolkningssätt också påverkar från-s. 322
14.trädandefallen. I viss mån kan man säga att det är så. Åtminstone blir probles. 322
15.matiken kring intressekollisionerna många gånger mer nyanserad i advokatses. 322
16.den än i judikaturen. Detta är föga förvånande. Advokatseden är specialiserads. 322
17.just på förhållandet mellan klient och advokat, vilket lagstiftningen definitivts. 322
18.inte är.s. 322
19.För all lagstiftning kring försvararuppdraget gäller, vilket framhållits upps. 322
20.repade gånger i denna avhandling, att lagen huvudsakligen ägnas åt försvarar-s. 322
21.uppdragets formella funktion, medan den materiella funktionen endast detalj -s. 322
22.reglerats såvitt avser försvararens möjligheter att tillvarata den misstänktess. 322
23.rätt i processen. I övrigt uppställs knappast några detaljerade bestämmelser is. 322
24.lag, eftersom lagstiftaren genom att ange den goda advokatseden som ram hars. 322
25.givit mandat åt advokatsamfundet att i SRGA och disciplinpraxis utfylla tolks. 322
26.ningen av detta begrepp.s. 322
27.I ett fall har emellertid lagstiftaren angivit en materiell omständighet soms. 322
28.rör försvarar-klientförhållandet, något som alltså hör till undantagen i RB.s. 322
29.Omständigheten grundar obehörighet att vara försvarare. I RB 21:3 3 st. finnss. 322
30.bestämmelsen som säger att en person inte får vara försvarare om han har ellers. 322
31.har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med dennes. 322
32.och omständigheterna är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga atts. 322
33.iaktta vad som åligger en försvarare.51 Bestämmelsen reglerar det s.k. försva-s. 322
34.rarjävet och tillkom i samband med en lagändring 1982.52 Försvararjäv innes. 322
35.bär att en olämplig bindning har uppkommit mellan försvararen och henness. 322
36.klient. Regeln riktar sig mot försvarare som på grund av sitt samröre med dens. 322
37.misstänkte inte kan väntas utföra ett försvararuppdrag på ett korrekt sätt.53 Is. 322
38.samband med att försvararjävsregeln infördes i lag, införde advokatsamfundets. 322
39.i SRGA en generalklausul som stadgar att advokat inte får främja orätt.54s. 322
40.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 323s. 323
41.Försvararjävsregeln i 21:3 3 st. innefattar således en specifik intressekon flikt. I detta fall är det dock inte fråga om en bindning mellan försvararen och något utomstående intresse, utan en bindning mellan försvararen och hennes klient. Bindningen skulle i detta fall kunna medföra att förtroendet för försva rarens förmåga kan minska, men - och detta är viktigt - det är inte klientens förtroende för advokaten som avses, utan snarare är det fråga om det allmän nas förtroende för advokaten. Bakom regeln finns ett syfte att skydda samhäl lets intresse av att förebygga brott av främst ekonomisk natur, där advokater på något sätt kan komma att främja brottsligheten.s. 323
42.I motiven sägs bland annat att regeln skall utgöra ett stöd för domstolen att avvisa en viss försvarare.s. 323
43.Försvararjävsregeln är en ovanlig bestämmelse inte bara på grund av att den i detalj anger vad som grundar olämplighet för en person att inneha ett försvararuppdrag, utan också för att den har ett annat syfte än andra regler om intressekonflikt som grund för avvisning eller entledigande. Regeln syftar på det allmännas och domstolarnas förtroende för advokaten, alltså ett i för hållande till försvarar-klientkonstellationen utomstående intresse.55 I och för sig står syftet i samklang med regler om försvararens olämplighet som grund för avvisning. Skillnaden är att andra olämplighetskriterier knappast grundas på intressekonflikter mellan det allmänna och försvararen.56 Det är signifika tivt att en av de få regler i rättegångsbalken som i detalj handlar om försvara res lämplighet, tar fasta på samhällets intresse av att stävja och lagfora ekono misk brottslighet.57s. 323
44.Om en advokat accepterat ett uppdrag och det först senare framkommer sådana omständigheter att advokaten med kännedom därom skulle vara skyl dig att avböja uppdraget, så är advokaten enligt SRGA skyldig att frånträda detta.581 analogi härmed torde gälla att risk för försvararjäv inte bara grundar möjlighet för domstolen att avvisa en försvarare utan också grundar plikt för försvararen att frånträda redan mottaget uppdrag.s. 323
45.Som skall visas nedan råder, när det gäller frågan om försvararens rätt eller plikt att frånträda uppdrag, även i advokatseden brist på detaljregler. SRGA hänvisar till bestämmelser i lag och lagen, med ovan nämnda undantag, hän visar till god advokatsed. Av denna anledning är man hänvisad till SRGA:s be stämmelser om frånträdande från civila uppdrag. Emellertid har i domstolspraxis stränga krav uppställts för att en advokat skall få bli entledigad från uppdrag som offentlig försvarare. Analogier med reglerna som rör civila upps. 323
46.324 16 Bundenheten till för svar aruppdragets. 324
47.drag måste därför göras med försiktighet. Dock kan man genom att tillämpas. 324
48.en sådan analog metod tillsammans med de riktlinjer som givits i domstols-s. 324
49.praxis med fog anta att exempelvis en intressekollision mellan en tidigare klis. 324
50.ent och klienten i det aktuella målet grundar plikt för försvararen att frånträdas. 324
51.uppdraget. (Se nedan.)s. 324
52.Argumentation i disciplinärenden rörande försvarare bör alltså utgå från ens. 324
53.kombination av analogier med civiluppdragen och principer i domstolspraxis.s. 324
Frånträdandet och tystnadsplikten
1.En central aspekt av den goda advokatseden återkommer ständigt i detta kas. 324
2.pitel. Det gäller det hinder som tystnadsplikten lägger i vägen för den advokats. 324
3.som exempelvis vill frånträda uppdraget. Med tystnadsplikten sammanhängers. 324
4.den s.k. negativa sanningsplikten. Den senare skall genomgås i nästa kapitel,s. 324
5.som behandlar klientlojaliteten.s. 324
6.Tystnadsplikten är ett konkret uttryck för lojalitetsplikten gentemot kliens. 324
7.ten. Detta innebär dels att tystnadsplikten kan betraktas som en del av lojalis. 324
8.tetsplikten, dels att det kan vara svårt att bestämma vad som är tystnadsplikts. 324
9.(som en del av lojalitetsplikten) och vad som är ren lojalitetsplikt. Rent dogs. 324
10.matiskt är tystnadsplikten lätt att innehållsbestämma och reglera (även oms. 324
11.svensk gällande rätt brister härvidlag). Lojalitetsplikten är däremot myckets. 324
12.svårare att innehållsbestämma och reglera och betydligt mer öppen för tolks. 324
13.ning. Denna avhandling handlar till stor del om att söka precisera just lojalis. 324
14.tetsplikten.s. 324
15.När det gäller frånträdandet som konkret handlingsalternativ aktualiserass. 324
16.både tystnads- och lojalitetsplikterna. För att tydliggöra och avgränsa de bådas. 324
17.plikterna kan man se till de möjliga konsekvenserna av ett frånträdande. Jags. 324
18.skulle vilja konkretisera problemet så här: om frånträdandet innebär ett obes. 324
19.hörigt röjande av uppgifter som klienten i förtroende lämnat sin försvarare, aks. 324
20.tualiseras tystnadsplikten. Om frånträdandet medför att klientens sak på någots. 324
21.annat sätt skadas - alltså utan att något röjande av uppgifter äger rum - aktuas. 324
22.liseras lojalitetsplikten. Exempel på sådan skada kan vara att advokaten från-s. 324
23.träder i ett för sent skede59 eller att klientens sak framstår i ogynnsam dager.60s. 324
24.Tystnadsplikten för advokater i allmänhet och försvarare i synnerhet ärs. 324
25.mycket långtgående i Sverige och i alla jämförbara länder.61s. 324
26.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 325s. 325
27.Enligt rambestämmelsen i RB 8:4 är advokat skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta.62 Åter ser vi att för att kunna tolka ett RB-stadgande om advokat, måste vi gå till den goda advokatseden. I SRGA 19 § heter det: ”Advokat skall iaktta diskretion om sina klienters angelägenheter och får inte, med mindre laglig skyldighet att lämna upplysning föreligger, utan vederbörligt samtycke yppa något, som i hans verksamhet förtrotts honom eller som han i samband med sådant förtro ende erfarit.” Följaktligen måste man undersöka om och när laglig plikt att lämna sådan upplysning föreligger.s. 325
28.Tystnadsplikten för advokater måste därför kopplas till reglerna om vittnesplikt. Wiklund drar med fog slutsatsen att lagstiftaren har utgått ifrån att advokatens tystnadsplikt i vart fall sträcker sig minst lika långt som förbuden mot advokatens hörande som vittne. Man måste kunna utgå ifrån att om inte ens ett så beaktansvärt intresse som det allmänna intresset av att sanningen skall komma fram i en rättegång får föranleda ett brytande av advokatsekre tessen, finns så mycket mindre skäl att tillåta en advokat att bryta denna sekre tess i situationer där det inte är fråga om vittnesförhör.63s. 325
29.Det s.k. frågeförbudet i RB 36:5 reglerar bland annat advokaters tystnadsoch vittnesplikt. Rättegångsombud, biträden eller försvarare får enligt stycke 3 höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medgivit det.s. 325
30.Förutsättningen är alltså att uppgiften skall ha anförtrotts advokaten för uppdragets fullgörande, den s.k. förtroendesekretessen. För att uppgiften skall anses vara meddelad i förtroende krävs inte att den meddelats under uttryck ligt förbehåll om diskretion. Det räcker med att uppgifterna lämnats under så dana omständigheter att det skäligen kan antagas ha skett i förtroende.64 Wik lund framhåller att advokaten in dubio alltid bör utgå ifrån att en uppgift från klienten skall behandlas konfidentiellt.65s. 325
31.Utan hinder av frågeförbudet får emellertid rättegångsbiträden och rätte gångsombud höras i mål angående grova brott,66 36:5 4 st.67 Endast försvarare är undantagna från denna vittnesplikt. Som synes gäller tystnadsplikten vare sig ombudet är advokat eller inte. Innebörden av detta fjärde stycke har varit föremål för delade meningar ända sedan 1960-talet.68 Ekelöf och Wiklund mes. 325
32.326 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 326
33.nar att försvarare som är advokat inte heller kan vittna om vad han i sambands. 326
34.med utförande av sitt uppdrag som försvarare ”erfarit”.s. 326
35.Oavsett hur fjärde stycket tolkas, är det viktigt att hålla i minnet att dens. 326
36.omständigheten att advokat enligt 36:5 i vissa fall får höras som vittne inte ärs. 326
37.något skäl för henne att bryta tystnadsplikten, när det inte är fråga om henness. 326
38.hörande som vittne, något som Wiklund poängterar. God advokatsed påbjus. 326
39.der försiktighet med att yppa upplysningar från klienten och blir det fråga oms. 326
40.att vittnesförhör begärs med advokaten, bör hon avböja att uttala sig och is. 326
41.stället låta rätten avgöra om hon är skyldig att vittna eller ej.69s. 326
42.Som synes är inte frågan om försvararens tystnadsplikt så alldeles enkels. 326
43.att utreda.70 Blomkvist skriver helt enkelt att försvarare aldrig är skyldig atts. 326
44.vittna om vad han erfarit i samband med uppdraget, om inte klienten medgers. 326
45.det.71s. 326
46.Frågan om försvarares skyldighet att avslöja planerade brott har inte hellers. 326
47.fått något entydigt svar för svensk del.72 Den härskande uppfattningen tyckss. 326
48.dock vara att advokat, precis som andra (BrB 23:6), är skyldig att avslöjas. 326
49.straffbar förberedelse eller stämpling eller straffbart försök att begå grovts. 326
50.brott.73 Två intressanta frågor uppkommer i detta sammanhang. Den ena gäls. 326
51.ler diskussionen som förts huruvida en advokat i enlighet med god advokatseds. 326
52.till och med skulle ha en längre gående plikt att avslöja brott än andra sams. 326
53.hällsmedborgare.74 En annan relevant fråga är i vilken omfattning försvarsads. 326
54.vokatens särskilda ställning och hennes tystnadsplikt föranleder begränsnings. 326
55.ar av denna skyldighet.75 Frågorna - som utan tvekan belyser två skilda advos. 326
56.katideologier - är dock för omfattande för att kunna utredas här.s. 326
57.Sekretessen omfattar även vad huvudmannen i angivet syfte meddelat ads. 326
58.vokaten innan hon åtog sig uppdraget.76 Tystnads- och lojalitetsplikternas. 326
59.kvarstår även efter att uppdraget upphört.77 Detta medför bland annat att ads. 326
60.vokaten, när hon exempelvis begär sitt entledigande, inte får avslöja någras. 326
61.uppgifter som lämnats henne i förtroende, varken vid tidpunkten för frånträ-s. 326
62.dandet eller vid en senare tidpunkt.78s. 326
63.Tystnadsplikten är inte absolut i den meningen att det inte finns några undantag.s. 326
64.Förutom reglerna om vittnesplikt och avslöjande av planerade brott, finns bestäms. 326
65.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 327s. 327
66.melser om uppgiftsskyldighet i vissa andra fall.79 Wiklund gör också gällande atts. 327
67.tystnadsplikten inte bör hindra att advokaten lämnar vissa uppgifter i en nödfalls-s. 327
68.situation80 eller om hon är tvungen att försvara sig mot angrepp från klientens sida.s. 327
69.Om advokaten behöver försvara sig mot en allvarlig beskyllning från klienten, ärs. 327
70.det viktigt att hon inte yppar något som inte är nödvändigt. Stor försiktighet anbes. 327
71.falls och det är ofta bättre att advokaten ”sväljer förtreten” än yppar något som kans. 327
72.vara menligt för klienten. Wiklund återger följande sedelärande historia som härrörs. 327
73.från en advokat. Vid en rannsakning frågade rättens ordförande den tilltalade hurs. 327
74.denne kunde säga så och så. ”Det var advokaten som sa till mig att jag skulle sägas. 327
75.så.” Advokaten ifråga berättade att ”min spontana reaktion bjöd mig att rusa upps. 327
76.och förklara att karlen ljög, men jag satte mig igen med tanken: ’Jag är ju icke härs. 327
77.för att försvara mig själv utan för att hjälpa honom.’81 Wiklund konstaterar torrts. 327
78.att han inte tror att han själv skulle vara mäktig en sådan självbehärskning och atts. 327
79.man knappast skulle klandra en advokat som försvarar sig i ett sådant läge.82 Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande. Alldeles oavsett de oklarheter som kan finnas i tolkningen av gällande rätt avseende försvarsadvokaters tyst nadsplikt i vissa fall, kan det inte råda någon tvekan om att den advokat som väljer att frånträda sitt uppdrag måste iaktta största diskretion beträffande skälen till frånträdandet i följande fall: a) då skälen är knutna till något som klienten i förtroende yppat för sin förs. 327
80.svarare (p.g.a. tystnadsplikten). b) då avslöjandet av skälen på något annat sätt kan skada klienten eller denness. 327
81.sak (p.g.a. lojalitetsplikten). Uppenbarligen täcker de båda fallen in ett mycket stort område. Utanför om rådet faller i princip endast sådana skäl som att advokaten är hindrad att slut föra uppdraget på grund av giltigt förfall eller på grund av sådana samarbetssvårigheter som ovan utreddes i avsnittet 16.3. En tänkbar följd av dessa be stämmelser är alltså att advokaten, för att kunna frånträda, måste uppge så dana godtagbara skäl, antingen dessa är med verkligheten överensstämmande eller inte.s. 327
Frånträdandet i SRGA
1.I första delen av detta kapitel såg vi att lagen skiljer mellan skyldighet respek tive rätt att frånträda ett försvararuppdrag, vilket framgår av reglerna om avs. 327
2.328 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 328
3.visning respektive entledigande på egen begäran. Även i reglerna om god ads. 328
4.vokatsed skiljer man mellan skyldighet och rätt att frånträda.s. 328
5.Rent allmänt gäller att advokaten genom att acceptera ett uppdrag ocksås. 328
6.anses ha förbundit sig att slutföra detta. Redan i äldre svensk advokatsed klars. 328
7.gjordes att en advokat endast då god advokatsed så tillät hade rätt att frånträs. 328
8.da mottaget uppdrag.83s. 328
9.Den nu gällande bestämmelsen gör också rätten till frånträdande beroendes. 328
10.av vad god advokatsed kräver, men anger inte vad detta krav innebär. I stads. 328
11.garna heter det, på ungefär samma sätt som i äldre advokatsed, att ledamots. 328
12.icke, där detta strider mot god advokatsed, må frånträda mottaget uppdrag.84s. 328
13.I detta fall finns emellertid bestämmelser såväl i stadgarna som i de vägledandes. 328
14.reglerna om god advokatsed, SRGA. I de senare anges riktlinjer för vad gods. 328
15.advokatsed kräver.s. 328
16.I SRGA 16 § fastslås att advokat inte är berättigad att mot klientens önskans. 328
17.frånträda uppdrag, med mindre advokaten enligt 15 § är skyldig att frånträdas. 328
18.eller eljest giltigt skäl kan åberopas. Skäl som kan ge advokaten rätt att fråns. 328
19.träda uppdrag kan föreligga bland annat:s. 328
20.• om klienten i orimligt hög grad betungar eller besvärar advokaten och intes. 328
21.kan förmås till rättelse;s. 328
22.• om klienten lämnar advokaten instruktioner att vid uppdragets utförandes. 328
23.förfara på ett sätt, som uppenbarligen strider mot klientens intressen, ochs. 328
24.trots påpekande vidhåller dessa instruktioner;s. 328
25.• om klienten i väsentliga avseenden handlar i strid mot advokatens råd ellers. 328
26.eljest klart ger till känna att han förlorat förtroendet för advokaten, ellers. 328
27.• om klienten trots påminnelse underlåter att inbetala förskott eller ersätts. 328
28.ning, som advokaten i anledning av uppdraget har rätt att fordra.s. 328
29.Jag har i kap. 9.3 angivit de skäl som enligt SRGA grundar skyldighet för ads. 328
30.vokaten att avböja erbjudet uppdrag. Den aktuella paragrafen, SRGA 14 §,s. 328
31.behandlar främst frågor om intressekonflikt som kan uppstå då advokaten is. 328
32.saken kan ha ett intresse som strider mot uppdragsgivarens eller då advokatens. 328
33.tidigare biträtt motparten eller någon annan omständighet föreligger som kans. 328
34.utgöra hinder för advokaten att obundet hävda uppdragsgivarens intressen.s. 328
35.Som skall visas strax nedan kan sådana omständigheter i vissa fall grundas. 328
36.skyldighet även för försvarare att frånträda uppdrag.s. 328
37.16A Frånträdandet och den goda advokatseden 329s. 329
38.Slutligen fastslås i SRGA 15 § att om advokat efter mottagande av uppdrag finner sådan omständighet föreligga som skulle ha grundat skyldighet att av böja uppdraget, är han skyldig att frånträda detta. Detsamma skall gälla om • advokaten på grund av laga förfall och därmed jämförliga omständigheters. 329
39.blir förhindrad att fullfölja uppdraget; • klienten begär att advokaten skall handla brottsligt eller i strid mot god ads. 329
40.vokatsed och trots påpekande vidhåller sin begäran, eller • om klienten undertrycker eller förvanskar bevis eller handlar svikligt. Reglerna om plikt respektive rätt att frånträda mottaget uppdrag gäller, som inledningsvis påpekats, för civila uppdrag, dvs. uppdrag som lämnats av klien ten. För förordnade uppdrag gäller som bekant att advokaten inte kan befria sig från dessa genom en avsägelse. Hon måste hos domstol hemställa om ent ledigande från uppdraget. Av denna anledning har i SRGA 16 § in fine fram hållits att om entledigande från förordnande gäller vad för varje fall är stadgat i lag.s. 329
41.Fram till dess domstolen eller myndigheten entledigat advokaten, kvarstår hennes skyldighet att biträda klienten.s. 329
42.ITSA 1987 s. 355 innehade en advokat uppdrag som biträde enligt rättshjälpslagen.s. 329
43.Advokaten underlät att söka prövningstillstånd mot en dom mot klienten på grunds. 329
44.av att klienten inte hade inbetalat rättshjälpsavgiften. JK påkallade disciplinär åts. 329
45.gärd mot advokaten och disciplinnämnden yttrade bland annat följande. Advokas. 329
46.ten var i tvisten biträde enligt rättshjälpslagen. Advokatens avsägelse av uppdragets. 329
47.som ombud innebar inte att hans plikt att ta befattning med målet utan vidare upps. 329
48.hörde. Uppdraget som biträde enligt rättshjälpslagen kvarstod alltjämt eftersoms. 329
49.han inte entledigats. Det hade därför ålegat honom att biträda klienten med övers. 329
50.enskommen fullföljd av talan, och advokaten tilldelades erinran. Vill advokaten frånträda mottaget uppdrag, är hon enligt SRGA 17 § skyldig att för klienten uppge skälen till frånträdandet. Hon skall enligt samma § ock så bereda klienten skälig tid att anlita annan advokat. Advokaten får inte från träda uppdraget i ett alltför sent skede och i övrigt inte heller på ett sådant sätt att frånträdandet kan skada klienten eller dennes sak.85s. 329
51.Den ledande synpunkten är att advokaten - även om giltigt skäl till avsä gelse föreligger - inte får avsäga sig uppdraget med så kort varsel att klienten vållas skada. Denna synpunkt leder till att advokaten ibland kan bli nödsakad att tills vidare kvarstå, med skyldighet att vidta de åtgärder som är erforderliga för att klienten inte skall lida rättsförlust. Samma tankegång kan spåras i det stadgande i RB 12:18 2 st., som säger att rättegångsombud som vill avsäga sig partens talan har skyldighet att på grund av fullmakten bevaka partens rätt, till dess denne har hunnit vidtaga åtgärd för utförande av sin talan. Bestäm melsen torde gälla för försvarsadvokat även om fullmakt saknas. Så till exem pel bör en försvarsadvokat, som frånträtt sitt uppdrag i samband med att un-s. 329
52.330 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 330
53.derrättens dom fallit, ändå biträda klienten med upprättandet av handlingars. 330
54.för överklagande till högre rätt, om klienten begär det.86s. 330
Frånträdandet i praktiken: exemplifiering och tolkning
1.Intressekollision i form av lojalitetsplikt mot tidigare klient87 är en av de allras. 330
2.vanligaste omständigheter, som av disciplinnämnden ansetts utgöra skäl förs. 330
3.att advokat bort frånträda uppdrag.88 Ett typiskt sådant fall är TSA 1990s. 330
4.s. 364, fall 13, där anmärkning riktades mot en advokat för att han först varits. 330
5.försvarare i ett brottmål för en person och därefter varit ombud för denness. 330
6.hustru i ett mål angående äktenskapsskillnad mellan dem. Advokatens lojalis. 330
7.tetsplikt mot klienten i brottmålet borde enligt disciplinnämnden ha avhållits. 330
8.honom från att åtaga sig uppdraget för hustrun. Fallet illustrerar alltså princis. 330
9.pen om att tystnads- och lojalitetsplikten kvarstår även efter att uppdragets. 330
10.upphört, vilket givetvis är anledningen till att en advokat bör frånträda i etts. 330
11.sådant här läge.89s. 330
12.En variant på samma tema är att en advokat företräder en juridisk persons. 330
13.i ett ärende, samtidigt som hon företräder en part som har andra intressen is. 330
14.samma ärende och sedan åtar sig ett offentligt försvar för den person som varits. 330
15.inblandad i det civila ärendet. Så bör man inte blanda och ge bland sina kliens. 330
16.ter, vilket disciplinnämnden noterat.90s. 330
17.I TSA 1991 s. 374 fann disciplinnämnden att uppdrag som offentligt biträde i LVU-s. 330
18.mål åt målsägande som misstänktes ha blivit sexuellt utnyttjad utgjorde hinder förs. 330
19.senare uppdrag såsom offentlig försvarare åt den misstänkte gärningsmannen. Dets. 330
20.hade därför ålegat advokaten att, så snart hon insett att klienten i brottmålet vars. 330
21.samme person som förekommit i LVU-målet, begära sitt entledigande från uppdras. 330
22.get som offentlig försvarare. Då så ej skett hade advokaten brustit i sina åliggandens. 330
23.och tilldelades erinran.91s. 330
24.Lojalitetsplikten mot en klient i brottmål är alltså stark och kvarstår, liksoms. 330
25.tystnadsplikten, även efter målet är avslutat. Det etiska problemet i sådana härs. 330
26.fall är ofta att man kan anta att advokaten i sitt biträde åt en viss person, pås. 330
27.grund av förtroendeförhållandet dem emellan, fått kännedom om personenss. 330
28.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 331 förhållanden, vilket senare skulle kunna användas mot vederbörande. Dis ciplinnämnden har därför i allmänhet funnit att försvarare inte bör ta sig an uppdrag i mål mot en tidigare klient. I TSA 1998 nr 7, fall 2, hade en advokat åtagit sig ett försvar för en person som misstänktes ha begått brott mot en per son, som var advokatens klient i ett tidigare mål. Advokaten hade därvid brus tit i lojalitet mot sin gamla klient, då han i en överklagandeskrift lämnat uppgifter om hennes person som han fått kännedom om när han var hennes försvarare. Disciplinnämnden såg allvarligt på förfarandet och advokaten till delades varning.s. 331
29.Inställningen är, som alltid i advokatärenden, principiell. Särskilda omstän digheter kan medföra att ingen åtgärd vidtas mot advokat som förfar på det här sättet. I TSA 1991 s. 310 hade en advokat åtagit sig ett uppdrag där mot parten var en före detta klient. Då den f.d. klienten hade bytt såväl efternamn som adress och cirka sju år hade förflutit mellan de båda uppdragen, fann dis ciplinnämnden att advokaten inte kunde lastas för att hon inte upptäckte den föreliggande intressekonflikten. Just tidsaspekten har disciplinnämnden tagit hänsyn till även i andra fall. Har det gått några år, överser man ibland med att advokat inte frånträder trots risken för intressekollision.92 Detta är ganska in tressant med tanke på att tystnadsplikten anses kvarstå under mycket lång tid. Den kvarstår efter att uppdraget upphört och den anses kvarstå även efter att klienten avlidit.93 Detta bör innebära att även om advokaten har rätt att ta sig an ett nytt ärende där hon företräder intressen som kan stå tvärt emot de in tressen hon en gång företrätt för en annan klients räkning, så får hon i vart fall inte yppa något som den gamla klienten anförtrott henne. Frågan kan då upp stå om hon verkligen förmår tillvarata den nye klientens intressen till fullo, samtidigt som hon bevarar den gamle klientens förtroende. Till undvikande av att en sådan lojalitetskonflikt uppstår borde enligt min mening advokater ald rig ta sig an uppdrag mot före detta klienter.s. 331
30.Två disciplinfall i TSA 1999 (nr 2) tyder på att disciplinnämnden är med veten om dessa problem, men likväl har man här inte varit sträng i sin bedöm ning. I båda fallen var nämnden oenig; majoriteten nöjde sig med ett uttalande medan minoriteten ville fälla till ansvar.s. 331
31.I fall 1 1999 hade en advokat först varit förordnad som offentlig försvarare för ens. 331
32.viss NN i ett mål angående våld mot tjänsteman, försök till grov misshandel m.m.s. 331
33.Två år senare åtog sig samma advokat uppdrag som biträde åt målsäganden i etts. 331
34.brottmål mot samme NN angående grov misshandel. Omständigheterna visar såles. 331
35.des stora likheter med 1991 års fall om LVU-biträdet. Det var som synes också frågas. 331
36.om samma typ av brottslighet. Trots detta lät alltså disciplinnämnden saken beros. 331
37.med ett uttalande om att försvararen inte borde ha åtagit sig målsägandeuppdraget.s. 331
38.En skiljaktig ledamot fann att advokaten borde tilldelas erinran.s. 331
39.332 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 332
40.I fall 2 1999 var omständigheterna än mer flagranta, eftersom den tidigare klis. 332
41.enten på grund av situationen kände så stark olust mot sin förra advokat att hons. 332
42.vägrade inställa sig vid huvudförhandlingen. I det fallet var tre ledamöter skiljaktis. 332
43.ga, medan disciplinnämndens majoritet inte fann skäl att meddela någon påföljd.s. 332
44.Advokaten A hade i två brottmål varit målsägandebiträde åt Anna (fingerat). Enligts. 332
45.Anna hade A därvid fått en mängd uppgifter om hennes personliga förhållanden.s. 332
46.Nu hade A åtagit sig att vara offentlig försvarare för Sven (fingerat), en man soms. 332
47.var misstänkt för misshandel av och olaga hot mot Anna. Anna påtalade därför atts. 332
48.det förelåg en jävssituation,94 eftersom A som offentlig försvarare kunde dra nyttas. 332
49.av sin kännedom om Annas personliga förhållanden. A meddelade dock att hon ans. 332
50.såg sig oförhindrad att uppträda som offentlig försvarare i det aktuella brottmålet.s. 332
51.I det läget meddelade Anna tingsrätten att hon saknade möjlighet att inställa sig tills. 332
52.rättegången.s. 332
53.Advokaten A anförde att hon under 1994 varit målsägandebiträde åt Anna, mens. 332
54.att hon också sedan 1985 sex gånger varit offentlig försvarare för Sven. Sven hades. 332
55.inte varit inblandad i ärendena där Anna varit målsägande. När nu Sven och Annas. 332
56.förekom i samma utredning, gjorde advokaten, efter vissa överväganden, bedöms. 332
57.ningen att hon som målsägandebiträde åt Anna inte fått kännedom om sådana förs. 332
58.hållanden som kunde ha betydelse vid utförandet av försvararuppdraget. Då advos. 332
59.katen fick reda på att Anna ansåg henne som jävig, tog hon med Sven upp frågans. 332
60.om hon inte borde avträda för att tillmötesgå Annas önskemål. Sven förklarade atts. 332
61.han absolut ville att A skulle kvarstå som hans offentliga försvarare. A meddelades. 332
62.därför Annas nya målsägandebiträde att hon inte hade för avsikt att begära sitt ents. 332
63.ledigande, varvid Anna uteblev från huvudförhandlingen.s. 332
64.Efter att advokaten A redogjort för sin inställning, beslutade tingsrätten att intes. 332
65.avvisa A som offentlig försvarare i målet, att inställa förhandlingen och att Annas. 332
66.skulle hämtas till nästa rättegångstillfälle.95s. 332
67.Disciplinnämnden fann att A, så snart hon fick kännedom om att Sven var misss. 332
68.tänkt för brott mot Anna, borde ha frånträtt sitt uppdrag som offentlig försvarares. 332
69.för Sven. Man lät saken bero med detta uttalande. De tre skiljaktiga ledamöternas. 332
70.fann att A genom att ej frånträda hade åsidosatt sina plikter som advokat och atts. 332
71.hon borde tilldelas en erinran.s. 332
72.Jag håller för troligt att tingsrättens bedömning av de speciella omständighes. 332
73.terna i det här fallet hade stor betydelse för disciplinnämndens ställningstagans. 332
74.de. Det är också viktigt att notera att nämnden var oenig.s. 332
75.Som ett viktigt rekvisit i förbudet att frånträda uppdrag anges i SRGA 16 §s. 332
76.att sådant frånträdande inte skall ske mot klientens önskan. Som vi har sett tass. 332
77.om möjligt större hänsyn till klientens önskemål i brottmål än i civilmål.s. 332
78.Om man nu i stället vänder på förutsättningarna och tänker sig att omstäns. 332
79.digheterna i målet i och för sig utgör grund för försvararens plikt att frånträdas. 332
80.uppdraget, men klienten uttalar en stark önskan att ändå få bli företrädd avs. 332
81.den förordnade advokaten, är då klientens önskan ett skäl som väger över skäs. 332
82.let till frånträdande? I detta fall som i andra beror naturligtvis utgången pås. 332
83.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 333 omständigheterna i det enskilda fallet. Ett skäl som grundar plikt att frånträda är att risk för intressekonflikt föreligger. Disciplinnämnden har i ett avgörande funnit att detta skäl väger tyngre än klientens önskemål.s. 333
84.Det var i TSA 1997 s. 28 fall 14, som en advokat förordnats till offentlig försvarares. 333
85.för en person misstänkt för grovt koppleri. Någon vecka före huvudförhandlingens. 333
86.inkom en uppgift till rätten om att advokaten tidigare varit förordnad som ombuds. 333
87.i ett LVU-mål för den kvinna som nu var målsägande i brottmålet, varvid advokatens. 333
88.bland annat fått reda på att kvinnan tvingades prostituera sig. Chefsrådmannen togs. 333
89.i anledning härav kontakt med advokaten och förklarade att hon ansåg att advokas. 333
90.ten inte längre kunde kvarstå som försvarare. Advokaten ansåg inte att det förelågs. 333
91.skäl för honom att avträda men gick efter flera samtal med på ett försvararbyte tvås. 333
92.dagar före huvudförhandlingen. Såväl tingsrätten som hovrätten fann, i sambands. 333
93.med avgörande om ersättning till advokaten, att denne förfarit försumligt och ans. 333
94.tingen borde ha avböjt uppdraget eller begärt sitt entledigande på ett tidigt stadium.s. 333
95.Advokaten anförde att han visserligen inte ansåg att hans lojalitetsplikt kundes. 333
96.ifrågasättas, men att han ändå överlagt med sin klient om ett försvararbyte. Hans. 333
97.uppgav vidare att klienten, som förnekade brottet, var i utomordentligt dåligt psys. 333
98.kiskt skick, grät förtvivlat, klängde sig fast vid advokaten och förklarade att dennes. 333
99.inte skulle överge honom då advokaten biträtt honom i skilda angelägenheter sedans. 333
100.början av 1980-talet.s. 333
101.Disciplinnämnden fann att advokaten bort, så snart han insåg att hans tidigares. 333
102.klient nu var målsägande i målet, ha anmält att han med hänsyn till omständighes. 333
103.terna inte kunde kvarstå som offentlig försvarare. Advokaten tilldelades erinran. Disciplinnämnden ger ingen annan motivering än denna. Man kan emellertid dra ett par slutsatser av fallet, en av praktiskt och en av mer ideologiskt slag.s. 333
104.En enkel praktisk förhållningsregel kan vara att advokaten bör frånträda omedelbart, innan en sådan bindning hinner uppstå som gör att det blir svårt att dra sig ur. Advokaten kände tydligen sin klient väl och borde kanske ha kunnat förutse att denne skulle ”klänga sig fast” vid honom, om han redan hunnit påbörja förberedelserna med försvaret. Om advokaten redan från bör jan avböjt uppdraget, hade situationen inte behövt bli så tillspetsad. En sådan regel står i samklang med den grundläggande principen som säger att en advo kat generellt sett inte skall frånträda i ett sent skede.s. 333
105.Den andra slutsatsen går ut på att plikten att frånträda ett försvararuppdrag, då risk för intressekonflikt föreligger, väger tyngre än klientens eventu ella önskemål. I detta fall kan frågan om klientautonomin alltså tolkas på så sätt att klientens objektiva intresse i målet skall tillmätas större betydelse än klientens subjektiva intressen och önskemål. Tanken bakom en sådan princip är att klienten - den tilltalade - skall skyddas från faran för att hans försvarare inte är så lojal som man kan kräva. Ur ideologisk synpunkt väger detta förhåll ningssätt över mot en paternalistisk, beskyddande syn på klienten, ett vägvisartänkande. Klienten förstår helt enkelt inte att hans försvarares lojalitet mot honom kan vara i fara, så domstolen måste ta över och fatta ett beslut som syf tar till hans eget bästa.s. 333
106.Fallet kan jämföras med TSA 1999 fall 2 ovan, där den tilltalade Sven i brottmålet var en gammal välkänd klient, som inte heller ville att advokaten skulle frånträda, trots risken för intressekonflikt. I det fallet var ju disciplins. 333
107.334 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 334
108.nämnden dock mer eftergiven. Den skillnad, som kan ha varit avgörande förs. 334
109.de olika bedömningarna i dessa båda fall, ligger i domstolarnas inställning.s. 334
110.Det ligger nära till hands att anta att där domstolen varit mindre sträng mots. 334
111.advokaten, har disciplinnämnden följt efter.96s. 334
112.Plikt att frånträda advokatuppdrag föreligger också om klienten begär atts. 334
113.advokaten skall handla brottsligt eller i strid mot god advokatsed eller klientens. 334
114.undertrycker eller förvanskar bevis eller handlar svikligt (SRGA 15 §). För förs. 334
115.svarares del gäller naturligtvis förbud mot att handla brottsligt enligt principers. 334
116.i god advokatsed, som finns uttryckta i generalklausulen SRGA 1 § 2 st. (Ads. 334
117.vokat får inte främja orätt). Så långt råder samma regel för försvarare som förs. 334
118.advokat med civilt uppdrag. Det finns visserligen nyanser även i fråga oms. 334
119.brottsligt handlande, varom mera nedan. Om klienten ställer krav på advokas. 334
120.ten som kan leda till att advokaten handlar brottsligt eller oetiskt, kommers. 334
121.man nämligen in på den konkreta problematik som skall behandlas längres. 334
122.fram.s. 334
123.När det gäller frågan om klienten som begär att advokaten skall handla is. 334
124.strid mot god advokatsed, kan man naturligtvis tänka sig att inte heller en förs. 334
125.svarare får handla på sådant sätt; inte ens för att främja sin klients intressen.s. 334
126.Denna fråga kan emellertid inte besvaras på något enkelt sätt. Den goda advos. 334
127.katseden kräver ju i första hand att advokaten tillgodoser sin klients intressens. 334
128.inom ramen för bland annat god advokatsed. Innebär detta att vissa maximers. 334
129.i den goda advokatseden väger tyngre än andra, om de ställs emot varandra?s. 334
130.Man kan till exempel tänka sig att främjandet av klientens intresse (SRGA 1,s. 334
131.18 §§) ställs mot principen om god kollegialitet (SRGA 48 §).97 Vid dylika värs. 334
132.dekollisioner kan advokatideologierna tjäna till vägledning. Det samma gällers. 334
133.frågan om klienten som undertrycker eller förvanskar bevis. Det är en frågas. 334
134.som, likt flera andra som här tagits upp, erbjuder större eller mindre nyanss. 334
135.skillnader mellan försvarare och advokat med civilt uppdrag.s. 334
136.Avseende advokatens rätt att frånträda försvararförordnande bör man meds. 334
137.än större försiktighet göra analogier med civila uppdrag.s. 334
138.Om klienten i orimligt hög grad betungar eller besvärar advokaten och intes. 334
139.kan förmås till rättelse kan detta således grunda rätt till frånträdande från cis. 334
140.vilt uppdrag. Denna grund ligger nära den som i avsnitt 16.3.2.4 ovan behands. 334
141.lats. Där konstaterades att inte ens misshandel eller hot alltid anses utgöra gils. 334
142.tigt skäl för advokaten att få bli befriad från uppdraget. A fortiori bör gälla atts. 334
143.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 335 en besvärlig brottmålsklient, som betungar sin försvarare exempelvis genom ständiga påringningar eller krav på att få träffa advokaten, knappast är god tagbart som skäl för rätt till frånträdande från uppdraget.s. 335
144.Försvararuppdraget är, till skillnad från många andra advokatuppdrag, helt präglat av det faktum att klienten befinner sig i en utsatt situation och ofta är isolerad från omvärlden och endast har sin försvarare att tala med. Medan många civiluppdrag också medför att klienterna är upprivna och oroliga, är skillnaden likväl uppenbar i förhållande till brottmålen. Alla brottmålsklienter är inte frihetsberövade, men alla frihetsberövade är klienter, dvs. har försva rare.98 Frihetsberövandet i sig innebär att de flesta av de medborgerliga fri- och rättigheterna sätts ur spel. Redan detta faktum innebär att brottmålsklienten är utsatt och under stor psykisk press. Är klienten anhållen eller häktad beror detta ofta på att brottet är av allvarlig karaktär och den misstänkte riskerar fängelsestraff. Många brottmålsklienter kommer från socialt missgynnade grupper i samhället. Allt detta påverkar givetvis försvararens funktion i hög grad. Försvarsadvokatens materiella funktioner är därför ofta vidare än andra advokaters. Försvararen får till exempel också en kurativ funktion vid sidan av de typiskt professionella funktionerna, såsom den bevisefterforskande funktionen. Innebörden av dessa vidare funktioner kan variera ur aktörens perspektiv, beroende på ideologisk inställning. Ur normgivarens perspektiv, vilket är vad vi undersöker i detta kapitel, råder emellertid ingen tvekan om att de vidare funktionerna anses ha ett existensberättigande.s. 335
145.Till intäkt för mitt antagande kan exempelvis tas ett par prejudikat som rör försvararens kuratorsfunktion. I NJA 1977 s. 577 och NJA 1984 s. 877 prö vade HD frågan om ersättning till offentlig försvarare kunde utgå även för an nat arbete än sådant som hade direkt samband med talan i brottmålet. Advo katerna i de aktuella fallen hade besökt klienterna i häktet främst av kurativa skäl på grund av att klienterna varit deprimerade och oroliga inför den stun dande rättegången. I 1977 års fall uppgav försvararen bland annat att arbetet hade varit mycket tidsödande därför att klienten varit deprimerad och tagit kontakt med advokaten för diskussioner angående diverse personliga frågor. HD har, liksom lagstiftaren och advokatsamfundet i dessa och liknande mål, uttryckt att kurativa insatser kan vara nödvändiga i förtroendeskapande hän seende.99s. 335
146.Det finns också avgöranden som visar att såväl domstol som advokatsam fund anser att försvararen har en bevisefterforskande funktion att fylla. Denna kan yttra sig så att advokaten anses ha en rätt eller till och med en skyldighet att på egen hand efterforska åklagarens bevisning eller anskaffa egen bevis ning, t.ex. i form av vittnen, även under ganska extrema omständigheter. I RH 1983:78 återkallade tingsrätten förordnandet för en advokat att vara offentlig försvarare på den grunden att försvararen i utredningssyfte haft samröre meds. 335
147.336 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 336
148.en misstänkt person och att detta i hög grad rubbat förtroendet för advokatens. 336
149.att vara försvarare i målet. Hovrätten undanröjde sedermera tingsrättens bes. 336
150.slut och advokaten återfick med omedelbar verkan sitt förordnande som ofs. 336
151.fentlig försvarare. Där tingsrätten fann att advokaten förfarit i hög grads. 336
152.olämpligt genom sina utredningsmetoder, fann hovrätten tvärtom att en förs. 336
153.svarare i denna situation var oförhindrad och efter omständigheterna skyldigs. 336
154.att på egen hand skaffa utredning i saken. Hovrätten underströk att en annans. 336
155.syn på försvararens uppgift skulle kunna hämma eller avhålla ifrån motiverades. 336
156.insatser för den misstänktes sak. Advokatsamfundet fann för sin del vid ärens. 336
157.dets behandling i disciplinnämnden (TSA 1986 s. 60) att advokaten inte vids. 336
158.sina utredningsförsök handlat i strid med god advokatsed.100s. 336
159.Det finns uttryck för liknande tankegångar i samband med preciseringar avs. 336
160.förutsättningarna för försvararförordnanden. Där har lagstiftaren uttryckt atts. 336
161.ett särskilt skäl för att förordna offentlig försvarare skulle vara att den misss. 336
162.tänkte hade svårt att klara sitt försvar p.g.a. exempelvis hög ålder eller psykisks. 336
163.eller allvarlig fysisk sjukdom. Offentlig försvarare bör också regelmässigt förs. 336
164.ordnas då rättspsykiatrisk undersökning kommer i fråga.101s. 336
165.Av bland annat uttalanden som dessa kan man dra slutsatsen att en förs. 336
166.svarsadvokat helt enkelt får utgå ifrån att ett försvararuppdrag kan vara bes. 336
167.tungande och besvärande i högre grad än många civila uppdrag.1021 lasermålets. 336
168.uttalade ju hovrätten bland annat att advokaterna redan från början måste has. 336
169.varit medvetna om att uppdraget skulle bli betungande, och i och med att des. 336
170.trots detta accepterade att försvara den misstänkte, borde man kunna krävas. 336
171.att de skulle slutföra uppdraget.103 Advokatsamfundets generalsekreterares. 336
172.gjorde apropå lasermålet ett uttalande av samma innehåll som hovrättens: ads. 336
173.vokaterna visste vad de gav sig in på när de tog sig an försvaret och hade intes. 336
174.rätt att sedan frånträda detta.104 När det gäller olämpligt uppträdande från klis. 336
175.entens sida har t.ex. Wiklund gjort antagandet att en del offentliga försvarares. 336
176.torde visa en långt gående tolerans jämfört med advokater i andra typer avs. 336
177.uppdrag, vilka knappast behöver finna sig i att klienten uppträder grovt ohövs. 336
178.ligt eller oförskämt.105s. 336
179.Om min tolkning stämmer kan detta tyda på en inställning som går ut pås. 336
180.att då försvararens intresse106 ställs mot klientens på så sätt som här visats,s. 336
181.skall klientens intresse överväga. Annorlunda uttryckt väger klientens förtros. 336
182.ende för sin försvarare tyngre än försvararens förtroende för klienten. Ur ideos. 336
183.logisk synpunkt tonar därför en klientcentrerad och klientneutral bild fram.s. 336
184.Vem klienten är, hur klienten beter sig och för vilket brott han är misstänkts. 336
185.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 337 har ingen betydelse för frågan om frånträdande. Advokaten skall i alla fall stå fast vid sitt uppdrag och tillvarata klientens intressen. Vi ser alltså en parallell till de idéer om försvararrollen som jag tolkat in i lag och lagtillämpning i fö regående avdelning. Intressant är att notera att den idealtyp som allra tydligast ger uttryck för en sådan inställning inte är vägvisare utan vapendragare. Ovan har vi sett exempel på vägvisaridéer hos normgivaren. Tydligen kan flera - sinsemellan olika - advokatideal spåras i normgivarnas föreställningar om den goda försvararen.s. 337
186.Rätt att frånträda uppdraget föreligger vidare enligt SRGA om klienten lämnar advokaten instruktioner att vid uppdragets utförande förfara på ett sätt, som uppenbarligen strider mot klientens intressen, och trots påpekande vidhåller dessa instruktioner.s. 337
187.Detsamma skall gälla om klienten i väsentliga avseenden handlar i strid mot advokatens råd eller eljest klart ger till känna att han förlorat förtroendet för advokaten. Båda dessa grunder ger prov på en komplicerad problematik och innehåller element av de frågor som utgör kärnan för undersökningen i före liggande del av avhandlingen. Ur försvararsynpunkt ger dessa skäl för frånträ dande upphov till ett flertal framför allt ideologiska problem. Jag har tidigare resonerat kring denna problematik med utgångspunkt från aktörernas upp fattning om klientintresset samt den argumentation som kan läggas upp kring problemet med klientens instruktioner och advokatens råd. Föreliggande av snitt blir därför en kortfattad inventering av frågan ur frånträdesynpunkt.s. 337
188.Grunderna som angivits strax ovan återfinns, som redan sagts, i SRGA 16 § pp 2 och 3. (Den sista punkten, att klienten underlåter att betala ersättning, bortser jag ifrån eftersom den knappast är aktuell för offentliga försvararuppdrag.) Reglerna gäller som sagt för uppdrag som lämnats av klienten, ”civila uppdrag”.s. 337
189.Meningsskiljaktigheter i fråga om uppdragets utförande anses i enlighet med svensk god advokatsed således i allmänhet utgöra ett godtagbart skäl för avsägelse. Såväl Wiklund som flera äldre författare107 har ofta påpekat att ad vokaten inte skall uppfattas som något slags betalt skrivbiträde som bara skall rätta sig efter klientens önskemål, utan advokaten skall - om än med beaktan de av vad klienten önskar - självständigt bilda sig en uppfattning om vilket handlande som bäst tillgodoser klientens intressen. Wiklund gör dock i detta sammanhang ett uttryckligt undantag från försvararuppdragen.108s. 337
190.Om klienten uttrycker allvarliga tvivel i fråga om advokatens förmåga att sköta uppdraget skall även detta kunna utgöra giltigt skäl för advokaten att frånträda. Ger klienten klart och tydligt denna sin uppfattning till känna, kan detta förhållande enligt Wiklund också utgöra ett starkt skäl för bifall till en hemställan om entledigande från uppdrag som offentlig försvarare. Som har visats ovan tar också domstolarna hänsyn till sådant bristande förtroende från klientens sida, åtminstone då vissa omständigheter är för handen. Den godas. 337
191.338 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 338
192.advokatseden torde för övrigt kräva att advokaten, då klienten begär att ads. 338
193.vokaten entledigas, inte motsätter sig detta.109s. 338
194.Om advokaten känner bristande förtroende för klienten eller dennes sak,s. 338
195.kommer saken i ett annat läge. Innehar advokaten uppdraget direkt från kliens. 338
196.ten kan bristande förtroende i vissa fall grunda rätt till frånträdande, även oms. 338
197.förutsättningarna i det enskilda fallet kan uppvisa stora variationer. I vissa falls. 338
198.kan advokaten redan på grund av andra omständigheter ha skyldighet atts. 338
199.frånträda uppdraget, nämligen om ett fortsättande av detta skulle innebära etts. 338
200.främjande av orätt eller eljest strida mot god advokatsed.110 Som jag redans. 338
201.ovan antytt under avsnittet som behandlar domstolspraxis, torde försvarare is. 338
202.brottmål sällan - om ens någonsin - vara berättigad att frånträda uppdragets. 338
203.av sådana skäl som att hon själv tror eller starkt misstänker att klienten lämnars. 338
204.osanna uppgifter eller mot bättre vetande förnekar sanna påståenden.s. 338