kap. Ansvarsrätt och egenintresse sistnämnda fallet gällde en stads krav på ersättning för brandkårsutryckning till följd av ett okynnesalarm; då talan om ersättning för fasta lönekostnader för brandmännen förkastades, emedan staden till denna del inte lidit skada genom alarmet, synes detta implicera att staden kunde ha blivit tilldömd ersättning för faktiska extrakostnader (vilka den ansvariga redan hade betalat frivilligt). 1000 Se t.ex. Pöyhönen 1999 s. 356, som - p.g.a. den syn på skadebegreppet som en process som han utvecklar i artikeln - vill medge ersättning också för kostnader för övervak ning och uppföljning (t.o.m. för sådana uppföljningsåtgärder som vidtagits redan innan den ifrågavarande miljöskadliga inrättningen grundats). Han återvänder till frå gan i Pöyhönen 2000 s. 147, 184. 1001 Frågan om ersättning för kostnader för awärjningsåtgärder som vidtagits före det inträffat en skada, men hot om skada uppstått, berörs och namnges (“varautumisva- hingot”) också av Ståhlberg 1993 s. 366 ff. 1002 Jfr även — en mycket långsökt parallell — HD 1998:80 och 1999:102, i vilka man utdömde ersättning för ångest till följd av virussmitta eller möjlig virussmitta, vilka med förde risk för sjukdom. Jfr å andra sidan — lika långsökt — det svenska rättsfallet NJA 1998 s. 310, där en person, som inte skadats, men befunnit sig i riskzonen, inte ansågs ha rätt till skadestånd för lidande vid allmänfarlig ödeläggelse (explosion); i detta fall var det ju emellertid fråga blott om ett momentant faretillstånd, som inte lett till skada.
kap. Ansvarsrätt och egenintresse sistnämnda fallet gällde en stads krav på ersättning för brandkårsutryckning till följd av ett okynnesalarm; då talan om ersättning för fasta lönekostnader för brandmännen förkastades, emedan staden till denna del inte lidit skada genom alarmet, synes detta implicera att staden kunde ha blivit tilldömd ersättning för faktiska extrakostnader (vilka den ansvariga redan hade betalat frivilligt). 1000 Se t.ex. Pöyhönen 1999 s. 356, som - p.g.a. den syn på skadebegreppet som en process som han utvecklar i artikeln - vill medge ersättning också för kostnader för övervak ning och uppföljning (t.o.m. för sådana uppföljningsåtgärder som vidtagits redan innan den ifrågavarande miljöskadliga inrättningen grundats). Han återvänder till frå gan i Pöyhönen 2000 s. 147, 184. 1001 Frågan om ersättning för kostnader för awärjningsåtgärder som vidtagits före det inträffat en skada, men hot om skada uppstått, berörs och namnges (“varautumisva- hingot”) också av Ståhlberg 1993 s. 366 ff. 1002 Jfr även — en mycket långsökt parallell — HD 1998:80 och 1999:102, i vilka man utdömde ersättning för ångest till följd av virussmitta eller möjlig virussmitta, vilka med förde risk för sjukdom. Jfr å andra sidan — lika långsökt — det svenska rättsfallet NJA 1998 s. 310, där en person, som inte skadats, men befunnit sig i riskzonen, inte ansågs ha rätt till skadestånd för lidande vid allmänfarlig ödeläggelse (explosion); i detta fall var det ju emellertid fråga blott om ett momentant faretillstånd, som inte lett till skada.s. 11