Rättsfall

NJA 1998 s. 310

Citera

NJA 1998 s. 310

BibTeX

@misc{nja-1998-s-310,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1998 s. 310}},
  year         = {1998},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Kränkning och ”särskilda yrkesgrupper”1 hänvisning

Mårten Schultz · SvJT 2013 s. 314–331 · 1 ställe

Se angående detta NJA 1998 s. 310 (kränkningsskadestånd utgick inte vid allmänfarlig vårdslöshet) och NJA 1999 s. 334 (samma utgång vid vådaskott mot byggnad).fotnot 3 · s. 315

Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1997–20001 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2002 s. 33–51 · 1 ställe

NJA 1998 s. 310 gällde ersättning för kränkning i ett fall där två personer genom att få en sprängladdning att detonera på en toalett gjort sig skyldiga till allmänfarlig ödeläggelse. En person som vid tillfället befann sig i sitt tjänsterum mitt emot toaletten krävde ersättning för lidande. HD framhöll bl.a. att även brott som hotar en obestämd personkrets av typen allmänfarlig ödeläggelse kunde framstå som på sådant sätt riktat mot en eller flera bestämda personer att kränkningsersättning borde utgå, och undantagsvis kunde detta gälla även om gärningen inte kunde anses riktad mot viss person. Men i detta fall hade gärningsmännen inte medvetet utsatt den skadelidande för särskild risk; brottet kunde inte anses på annat sätt riktat mot honom, och inte heller i övrigt förelåg sådana omständigheter att kränkningsersättning borde utgå. Skadeståndstalan ogillades därför av HD:s majoritet. Två ledamöter ville utdöma skadestånd, då den skadelidande kommit att beröras av sprängningen i särskild grad och hans lidande framstod som en förutsebar skadeföljd. — På liknande sätt såg HD på frågan i NJA 1999 s. 334, där en person av grov oaktsamhet råkat fyra av ett skarpt skott så att kulan trängt in i ett närbeläget hus där fyra personer uppehöll sig. Dessa krävde ersättning för lidande på grund av kränkning. HD anförde att skadevållaren inte var medveten om att vapnet var laddat och därför inte kunde antas medvetet ha utsatt de andra för särskild fara; det fick antas ha i huvudsak berott på tillfälliga omständigheter att kulan träffade just huset i fråga. Någon kränkningsersättning utgick inte.Skadeståndet · p. 10 · s. 46

Senmodern ansvarsrätt - privaträtt som redskap för mikropolitik1 hänvisning

Thomas Wilhelmsson · 2001, s. 1–2006 · 1 ställe

kap. Ansvarsrätt och egenintresse sistnämnda fallet gällde en stads krav på ersättning för brandkårsutryckning till följd av ett okynnesalarm; då talan om ersättning för fasta lönekostnader för brandmännen förkastades, emedan staden till denna del inte lidit skada genom alarmet, synes detta implicera att staden kunde ha blivit tilldömd ersättning för faktiska extrakostnader (vilka den ansvariga redan hade betalat frivilligt). 1000 Se t.ex. Pöyhönen 1999 s. 356, som - p.g.a. den syn på skadebegreppet som en process som han utvecklar i artikeln - vill medge ersättning också för kostnader för övervak ning och uppföljning (t.o.m. för sådana uppföljningsåtgärder som vidtagits redan innan den ifrågavarande miljöskadliga inrättningen grundats). Han återvänder till frå gan i Pöyhönen 2000 s. 147, 184. 1001 Frågan om ersättning för kostnader för awärjningsåtgärder som vidtagits före det inträffat en skada, men hot om skada uppstått, berörs och namnges (“varautumisva- hingot”) också av Ståhlberg 1993 s. 366 ff. 1002 Jfr även — en mycket långsökt parallell — HD 1998:80 och 1999:102, i vilka man utdömde ersättning för ångest till följd av virussmitta eller möjlig virussmitta, vilka med förde risk för sjukdom. Jfr å andra sidan — lika långsökt — det svenska rättsfallet NJA 1998 s. 310, där en person, som inte skadats, men befunnit sig i riskzonen, inte ansågs ha rätt till skadestånd för lidande vid allmänfarlig ödeläggelse (explosion); i detta fall var det ju emellertid fråga blott om ett momentant faretillstånd, som inte lett till skada.fotnot 1340 · s. 11