Den kan ytterligare minska p.g.a. de de speciella procedurala problem som samman hänger med bestämmelsen i skadeståndslagen 3:5 (i Sverige skadeståndslagen 3:7), som förbjuder väckande av talan om ersättning för skada p.g.a. beslut av vissa högre myndigheter innan beslutet ändrats eller upphävts. Det må dock noteras att den finska regeln i motsats till den svenska inte nämner riksdagen i förteckningen över de högre myndigheter vilka är skyddade på detta sätt - förmodligen för att domstolskontroll av lagstiftning vid tiden för skadeståndslagens tillkomst ännu inte var accepterad hos oss. Man kan i dag också fråga sig, huruvida den nya finska grundlagens bestämmelse om rätten att väcka skadeståndstalan (118 §) kan påverka tillämpningen av skadeståndsla gen 3:5 så, att den i lagrummet förutsatta “upphävningen” av det ifrågavarande grund- lagsstridiga normbeslutet kunde ske genom att man fattar beslut om att åsidosätta den ifrågavarande normen i samma process där ansvarsfrågan avgörs. Jfr det svenska rätts fallet NJA 2000 s. 637, där den omständigheten att högsta domstolen i en tidigare rät tegång underkänt en bestämmelse i en förordning som grundlagsstridig ansågs betyda, att frågan om skadestånd kunde upptas till behandling utan hinder av skadeståndsla gen 3:7, trots att ifrågavarande förordningsbestämmelse inte formellt ändrats eller upphävts. - I Sverige har man numera föreslagit att skadeståndslagen 3:7 skulle upphävas, se SOU 1997:194 s. 145 ff.
Den kan ytterligare minska p.g.a. de de speciella procedurala problem som samman hänger med bestämmelsen i skadeståndslagen 3:5 (i Sverige skadeståndslagen 3:7), som förbjuder väckande av talan om ersättning för skada p.g.a. beslut av vissa högre myndigheter innan beslutet ändrats eller upphävts. Det må dock noteras att den finska regeln i motsats till den svenska inte nämner riksdagen i förteckningen över de högre myndigheter vilka är skyddade på detta sätt - förmodligen för att domstolskontroll av lagstiftning vid tiden för skadeståndslagens tillkomst ännu inte var accepterad hos oss. Man kan i dag också fråga sig, huruvida den nya finska grundlagens bestämmelse om rätten att väcka skadeståndstalan (118 §) kan påverka tillämpningen av skadeståndsla gen 3:5 så, att den i lagrummet förutsatta “upphävningen” av det ifrågavarande grund- lagsstridiga normbeslutet kunde ske genom att man fattar beslut om att åsidosätta den ifrågavarande normen i samma process där ansvarsfrågan avgörs. Jfr det svenska rätts fallet NJA 2000 s. 637, där den omständigheten att högsta domstolen i en tidigare rät tegång underkänt en bestämmelse i en förordning som grundlagsstridig ansågs betyda, att frågan om skadestånd kunde upptas till behandling utan hinder av skadeståndsla gen 3:7, trots att ifrågavarande förordningsbestämmelse inte formellt ändrats eller upphävts. - I Sverige har man numera föreslagit att skadeståndslagen 3:7 skulle upphävas, se SOU 1997:194 s. 145 ff.s. 9