NJA 1999 s 426 på 434.
Hänvisas från p. 3 (s. 273)
1.Det argument som i 1935 års fall och i doktrinen framhävts mot att tillåta utbetalning av bolagets medel till dess aktieägare i form av skadestånd är skyddet för bolagets borgenärer. Aktiebolaget intar som bolagsform en särställning genom att ägarna inte är personligen ansvariga för bolagets skulder utöver det belopp som är registrerat som aktiekapital. I och med att bolaget inlett sin verksamhet måste enligt 12 kap ABL en viss del av nettoöverskottet för varje räkenskapsår avsättas till en s k reservfond. Vidare avsätts det belopp som betalas för aktien utöver aktiens nominella belopp i en s k överkursfond. Aktiekapitalet, reservfonden och överkursfonden utgör tillsammans stommen i det s k bundna kapitalet.s. 273
2.Balansräkning Tillgångar Skulder Eget kapital: Bundet eget kapital Aktiekapital Reservfond Överkursfond Fritt eget kapitals. 273
3.Vinst Att tillgångarna är bundna innebär att de inte får användas för att utdelas till aktieägarna. Reglerna om det bundna kapitalet syftar till att utgöra den kapitalbas som skall tillgodose skyddet för bolagets borgenärer. De av bolagets överskjutande medel som inte utgör bundet eget kapital är fritt eget kapital. Tillgångar motsvarande det egna fria kapitalet kan i princip fritt delas ut till aktieägarna. Den fråga som här aktualiseras är om bolagets fria egna kapital kan delas ut till aktieägarna i form av skadestånd. För att besvara denna fråga krävs en prövning av huruvida utbetalning av skadestånd är lagligt i enlighet med ABL:s regler om vinstutdelning. Andersson finner att alla transaktioner som inte skett med iakttagande av bestämmelserna i ABL skall prövas mot vinstutdelningsreglerna i ABL 12 kap. Enligt ABL 12 kap 1 § får utbetalning till aktieägarna ske endast enligt aktiebolagslagens regler om vinstutdelning, nedsättning av aktiekapitalet eller reservfond samt utskiftning vid likvidation. I 12 kap 2 § 1 st stadgas att vinstutdelning till aktieägarna inte får överskrida vad som i fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas som bolagets eller koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder, beräknat för avdrag för vissa poster. Enligt reglerna kan sålunda det fria kapitalet tas i anspråk för utdelning till aktieägare, men utbetalningen får inte inkräkta på bolagets bundna kapital. Vidare skall hänsyn tas till den s k försiktighetsregeln i 12 kap 2 § 2 st, som anger att utbetalning inte får ske ”med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god affärssed”. Detta leder till att utbetalning av skadestånd som inkräktar på det bunda egna kapitalet skulle kunna komma att betraktas som olovlig utdelning. Reglerna i 12 kap omfattar enligt ordalydelsen endast utbetalning till aktieägare. Emellertid har i doktrinen och i rättspraxis fastställts att reglerna skall anses vara analogt tillämpliga på andra än aktieägare, främst ifråga om personer som som ”haft ägarliknande kopplingar till bolaget”. Detta medför att vinstutdelningsreglerna i ABL 12 kap även skall tillämpas vid utbetalning till investor som avhänt sig sina aktier, och därefter kräver ersättning av bolaget på grund av att han gjort en förlust i anledning av sitt (tidigare) innehav av aktier i bolaget. Slutsatsen blir att utbetalning av skadestånd till skadelidande aktieägare eller förutvarande aktieägare är tillåten enligt vinstutdelningsreglerna i 12 kap i det fall det belopp med vilket bolaget skall utbetala skadestånd ryms inom bolagets fria egna kapital och inte heller strider mot försiktighetsprincipen.s. 273
Inverkan av att en handling sker i strid med legala förbud
1.Utbetalning av skadestånd ur bolagets medel i strid med gällande rätt utgör en överträdelse av ett legalt förbud. Överträdelse av legala förbud leder emellertid inte alltid till att rättshandlingen skall förklaras vara ogiltig. Andersson diskuterar frågan om verkan av legala förbud utifrån huruvida ett avtal eller en annan rättshandling som syftar till att kringgå tvingande lag skall bedömas enligt den tvingande lagstiftningen genom en extensiv tolkning eller laganalogi, alternativt med en tillämpning av 36 § AvtL. Andersson anför att störst betydelse torde möjligheten till en extensiv tolkning få vid tolkning av normer vilka tillgodoser allmänna samhälleliga intressen såsom olika tredjemansskyddsintressen. Enligt Andersson har flera faktorer betydelse för tolkningen: 1. Dels har förbudets juridisk-tekniska konstruktion betydelse. Andersson menar att en skillnad i bedömningen bör göras mellan förbud som enbart tar sikte på en viss typ av avtal eller annan rättshandling, och förbud som tar sikte på effekten av ett visst avtal eller rättshandling. 2. Vidare kan förbudets historiska bakgrund vara av intresse. 3. Även systematiska synpunkter och allmänna principer bör ha betydelse. Saknades sålunda andra lagbestämmelser eller allmänna principer då förbudet infördes finns det mindre anledning att i rättspraxis tillämpa förbudet återhållsamt. 4. Förbudets ändamål och /eller skyddsändamål är av väsentlig betydelse. Andersson finner att ju starkare ändamål förbudet tillgodoser, desto större anledning finns det att tillämpa förbudet analogt. 5. Finns en straffsanktion bör analog tillämpning av förbudet sällan ske. 6. Andersson framför vidare att förbudets civilrättsliga verkningar samt eventuellt godtrosskydd bör tas i beaktande. Han menar att i det fall de civilrättsliga verkningarna är allvarliga för den som får bära konsekvenserna därav, eller om godtrosskydd saknas, analog tillämpning bör tillämpas med försiktighet. 7. Hänsyn bör enligt Andersson även tas till syftet med avtalet eller rättshandlingen. Var syftet att kringgå det legala förbudet bör hänsyn tas till detta. 8. Slutligen anför Andersson omständigheten att avtalet innefattar något otillbörligt eller oskäligt moment eller resultat. Att avtalet strider mot förbudets ändamål eller skyddsändamål bör således tas i beaktande. Finns ett moment som inte är hänförligt till förbudets ändamål eller skyddsändamål bör 36 § AvtL tillämpas. Med stöd av Anderssons argumentation torde i fall där någon som haft bestämmande inflytande i det emitterande bolaget medverkat till en överträdelse av prospektreglerna inte kunna åberopa att de allmänna ogiltighetsreglerna är tillämpliga på aktieteckningen.s. 274