Stycket

152.346 lönestrukturen måste ses i ett vidare sammanhang. Arbetsdomstolen till­ erkände yrkesgruppen läkare en särställning bland grupperna i lönestruk­ turen: ”Enligt arbetsdomstolens mening kan man inte bortse från läkar­ nas invändningar mot beskrivningarna av barnmorskearbetet och även av det skälet framstår det som tveksamt om beskrivningarna kan läggas till grund för värdering av arbetet.”1455 Läkarna framstår här som part i målet och deras ”invändningar” är av särskild vikt. Den fråga som arbets­ domstolen glömmer att ställa är om inte läkarna som yrkesgrupp kan ha något eget intresse i målet. I en avhandling, ”Barnmorskan och läkaren”, beskrivs relationen mellan barnmorskan och läkaren i ett historiskt per­ spektiv som en spegelbild av rådande genusordning.1456 Konflikten mel­ lan de två professionerna är således utforskad och känd. Vid läsning av domen uppkommer också frågan vad det var som egent­ ligen skulle prövas i målet? Sammanfattningsvis vill jag hävda att arbets­ domstolens uppgift var att bedöma om barnmorskan Kia Wetterbergs arbete var likvärdigt med de båda klinikingenjörernas - det vill säga - förelåg det en så kallad presumtion om lönediskriminering. Vad domsto­ len gör genom sin domskrivning och sitt domslut är att gardera sig för alla eventuella effekter som skulle kunnat uppstå om barnmorskans arbe­ te befanns likvärdigt med klinikingenjöremas. Dessa garderingar tas sedan till grund för att ställa kravet om ”säkra slutsatser” och därmed un­ derkänna den av JämO initierade utredningens bevisvärde. Genom detta förfarande kan arbetsdomstolen undvika att ta ställning i sakfrågan. Om en barnmorskas arbete är likvärdigt jämfört med en klinikingenjörs är fortfarande en öppen fråga. Denna fråga kommer kanske att prövas i det nu pågående Bammorskemålet II, AD 1998 nr 66. Jag har tidigare klassificerat Bammorskemålet som ett svårt fall. För att lösa svåra fall kan den juridiska argumentationen byggas upp kring kon­ sekvenserna av en systemförändring. De konsekvensorienterade grunder som jag funnit i domskälen är exempelvis hänvisningen till hierarkin inom sjukvården, till lönestrukturen och till förhandlings- och avtalssystemet. Arbetsvärderingen måste kunna medge ”säkra slutsatser”. Om det inte med säkerhet kan fastställas att artskilda arbeten är likvärdiga kan konsekvensen bli att förhandlings- och avtalssystemet hotas. Domstolen försöker här argumentera normrationeilt då arbetsgivarens rättssäkerhet påstås vara i fara. I det här fallet rationaliserar domstolen och anför mycket tveksamma motiv för sina ställningstaganden.1457 Samtidigt klärs. 2018