Hela artikeln

Innehållsförteckning

En historisk översikt................................................................................47

Vissa slutsatser mot bakgrund av utvecklingen kring

stoppningsrätten...............................................................................[^81]

Innehållsförteckning 11

Stoppningsrättens ändamål och funktion...............................................[^93]

Stoppningsrätt i nationell rätt och internationell miljö..........................99

Innehållsförteckning

Det köprättsliga avstampet....................................................................[^123]

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt.........................................133

Innehållsförteckning 15

Transporträttsliga utgångspunkter...........................................[^243]

Frakträttslig förfoganderätt.....................................................263

Innehållsförteckning 17

När stoppningsrätten upphör under en godstransport..............337

Stoppningsrättens verkan i fraktförhållandet............................371

Innehållsförteckning

Stoppningsrätt mot äganderättsförvärv.......................................[^389]

Säljarens stoppningsrätt mot säkerhetsrätt i last...................................[^397]

Innehållsförteckning

Stoppage in transit - summary in English..................................................461

Förkortningar..............................................................................................[^469]

Källförteckning............................................................................................[^475]

Sakregister..................................................................................................515

D I

el

I

ntroduktion

Sammanfattning

1.När ett köpeavtal ingås exponerar sig parterna för risken att avtalet inte uppfylls på rätt sätt. En risk som kan aktualiseras är att det vederlag som skall erhållas i utbyte mot den egna prestationen uteblir. Den grundläggan­ de möjligheten en part har för att skydda sig mot sådana risker är att inte lämna ut sin egen prestation annat än när motparten presterar samtidigt. Stoppningsinstitutet kompletterar denna grundläggande samtidighetsprincip i sådana fall där prestationerna inte skall utväxlas mot varandra och används för att hindra att en parts prestation lämnas ut till motparten för de fall man kan förutse att motprestation inte kommer att ske enligt avta­ let.s. 21

2.Stoppningsrätten aktualiseras i praktiken främst när gods skall trans­ porteras. Detta kommer sig av att risken för uteblivet vederlag ökar ju längre tid som går mellan avtalsslutet och fullgörelsen. Eftersom en trans­ port förlänger denna tidsperiod ökar risken för att förhållandena skall ändras så att prestation inte kommer att ske. Därför blir en huvudfråga vilka rättsliga befogenheter som finns för att parterna skall kunna skydda sig mot dessa risker under en transport. Dessutom ökar komplexiteten av reglerna ju fler parter som deltar i transaktionen vilket försvårar utövandet av stoppningsrätten.s. 21

3.Reglerna om stoppningsrätt har inte vuxit fram fristående från samhäl­ let i övrigt. Den samhällsutveckling som skett påverkar rent faktiskt de ändamål och funktioner som kan sägas ligga till grund för reglerna. Vid en motsättning mellan olika regelsystem blir därför en värdering av stoppningsinstitutets ändamål eller funktion en viktig faktor.s. 21

4.Min tes är att stoppningsinstitutet mot bakgrund av samhällsutveck­ lingen är föråldrat. Behovet av det kan därför starkt ifrågasättas. Om stoppningsrätt under godstransport skall kunna utövas över huvud taget är det viktigt att stoppningsinstitutet är synkroniserat med andra rättigheter som finns inom transporträttslig eller annan lagstiftning. Stoppningsrätten 22s. 21

5.är emellertid inte samordnad på detta sätt och därför uppkommer en rads. 22

6.praktiska problem när stoppningsrätten skall utövas.s. 22

7.Mot bakgrund av denna tes blir forskningsuppgiften att beskriva ochs. 22

8.analysera stoppningsinstitutets gränser, dvs. hur länge säljaren har möjlig­s. 22

9.het att utöva denna rätt. Stoppningsrätten studeras särskilt utifrån vissas. 22

10.underliggande problemområden. Ett första sådant är förhållandet mellans. 22

11.säljarens stoppningsrätt och köparens skydd mot säljarens borgenärer. Etts. 22

12.andra område är fraktförarens ställning när stoppningsrätten utövas, sär­s. 22

13.skilt med hänsyn till förfoganderätten och utlämningsansvaret vid ens. 22

14.godstransport. Slutligen kan stoppningsrätten påverkas av andra sakrätters. 22

15.vilka kan göras gällande i de sålda varornas. 22

1Presentation av ämnet för

undersökningen

Stoppningsinstitutet som en del i ett

avtalsmönster

1.Stoppningsinstitutet kan beskrivas som en del av ett avtalsmönster kring ett köpeavtal. I de flesta köp som en person kommer i kontakt med i sitt civila värv är endast en säljare och en köpare involverade. Under sådana förhållanden är genomförandet av köpet sällan komplicerat. I andra fall är förhållandena inte så enkla eftersom olika tredje män är inblandade. Det kan t.ex. vara så att parterna inte själva kan finansiera köpet utan att en kreditgivare blir inblandad. I vissa situationer engageras banker för att des­ sa skall sköta betalningsrutinerna.s. 1

2.I många fall krävs att en såld vara skall transporteras mellan säljaren och köparen för att prestationerna skall kunna fullgöras. Under sådana förhållanden anlitas ofta en självständig fraktförare och det sluts ett frakt­ avtal i vilket fraktföraren åtar sig att föra varan till ett visst ställe där den skall lämnas ut till rätt mottagare. Fraktavtalet är ett självständigt avtal i förhållande till köpeavtalet och måste kunna genomföras utan särskild hänsyn till andra avtal. Fraktföraren är inte beroende av det inbördes för­ hållandet mellan säljaren och köparen. Trots detta kan fraktföraren komma att påverkas om avvecklingen av köpeavtalet inte fungerar som det var tänkt.s. 1

3.Tillsammans bildar olika avtal ett kommersiellt mönster där parterna på ett lojalt sätt förväntas samverka i ett nät där gods eller dokument skall möta betalning på ett friktionsfritt sätt för att undvika risk för ekonomiska förluster.s. 1

4.Den ekonomiska utvecklingen under de senaste hundra åren har lett till alltmer komplicerade nät av avtal. För att motverka att ekonomiska risker utlöses i samband med sådana avtalskonstruktioner har det efter hand ut­ vecklats olika rättsliga lösningar. Detta har medfört en rad intrikata rättsfrågor i gränslandet mellan olika avtalsområden. Ett av de första sätt att skydda sig som utvecklades var stoppningsinstitutet. Det kan fortfaran­ de användas av en part i ett köpförhållande för att hindra att hans ellers. 1

Presentation av ämnet för undersökningen

1.hennes prestation lämnas ut när det kan förutses att motparten inte kom­s. 24

2.mer att kunna fullgöra en väsentlig del av sin prestation enligt avtalet.s. 24

V ederlagsintresse — vederlagsrisk

1.För att kunna undersöka stoppningsrätten, och framför allt för att förklaras. 24

2.institutets bakomliggande ändamål, måste man ha klart för sig vilka intres­s. 24

3.sen som står på spel i samband med en transaktion som grundar sig på etts. 24

4.köp och som innefattar en transport.s. 24

5.Det förefaller närmast som ett överflödigt påpekande att parterna i etts. 24

6.köpförhållande har intresse av att få vederlag för den prestation de skalls. 24

7.utföra. Detta s.k. vederlagsintresse måste ses som anledningen till att avta­s. 24

8.let ingicks. Mot vederlagsintresset står en risk för att inte få vederlag, dvs.s. 24

9.en vederlagsrisk.s. 24

10.Vederlagsrisken tenderar att öka ju längre tid som förflyter mellan dets. 24

11.att avtalet ingicks och uppfyllelsen av prestationen som ålagts en part en­s. 24

12.ligt avtalet. I detta sammanhang blir avstånd en faktor av stor betydelse.s. 24

13.Avståndet mellan parterna, och den därav följande nödvändigheten av ens. 24

14.förflyttning av varan, ger upphov till tidsutdräkt som ökar ju längre av­s. 24

15.ståndet är. Det kan således konstateras att transport av sålda varor medförs. 24

16.särskilda risker som måste hanteras av inblandade parter.s. 24

17.Vederlagsrisken omfattar flera typer av risker. Den som närmast liggers. 24

18.till hands är risken för att varan förstörs eller försämras. Denna s.k. sakrisks. 24

19.är dock inte den enda risk som uppkommer vid ett köpförhållande.s. 24

20.Den vederlagsrisk som här skall undersökas är i stället risken för att ens. 24

21.part inte far det parten skall ha enligt avtalet trots att den egna prestatio­s. 24

22.nen fullgjorts. Sett ur säljarens synvinkel utgör en mycket konkret risk atts. 24

23.betalningen uteblir för den levererade varan. Den uteblivna betalningens. 24

24.riskerar säljaren antingen på grund av köparens ekonomiska situation, dens. 24

25.s.k. insolvensrisken, eller på grund av att köparen saknar vilja att betala.s. 24

26.Sett ur köparens synvinkel uppkommer motsvarande risk för det fall köpa­s. 24

27.ren betalar i förskott och inte får varan på grund av insolvens eller oviljas. 24

28.från säljarens sida.s. 24

Lagens modell för att undvika

vederlagsrisker

1.Köplagama har givit vissa regler för hur parterna i ett köp förhållande skalls. 24

2.kunna undvika vederlagsriskema. Utgångspunkten när prestation sker ge­s. 24

3.nom avlämnande direkt till motparten är att ingen av parterna skall behövas. 24

4.prestera utan att motparten också gör det, den s.k. samtidighetsprincipen.s. 24

Presentation av ämnet för undersökningen 25

1.Denna grundbult1 i regelverket framgår av 10 § första stycket och 49 § första stycket köplagen (1990:931) samt artikel 58(1) konventionen om internationella köp av lösa saker (CISG). Det är hart när omöjligt att tänka sig någon annan utgångspunkt.s. 25

2.Vid köp som inte fullgörs på detta direkta sätt är det dock inte möjligt att upprätthålla samtidighetsprincipen. För att det skall vara möjligt att avveckla en transport kan man välja att antingen lägga hela risken på sälja­ ren eller hela risken på köparen. Den köprättsliga regleringen intar här en mellanställning för att garantera en rimlig balans mellan parternas behov av säkerhet.s. 25

3.Vid transportköp sker kontraktsmässig prestation genom att säljaren lämnar varan för transport. Säljaren kan vid transportköp inte låta bli att avlämna varan på grund av att köparen inte har betalat. Genom avlämnan­ det faller emellertid hela risken för händelser under transporten på köparen. Säljaren kan dock hindra att varan eller dokument som svarar mot den lämnas ut till köparen. Köparen måste betala varan när säljaren kräver betalning. Köparen är dock inte skyldig att betala varan förrän den hålls honom tillhanda t.ex. för undersökning. Dessa bestämmelser framgår av 10 § andra stycket och 49 § köplagen samt artikel 58(1) CISG.s. 25

4.Såsom lagens modell presenterats ovan kan man undra var stoppningsrätten kommer in. Avlöper allt enligt modellen uppstår inget behov av att stoppa varan från att lämnas ut eller att hålla inne betalningen. Emellertid är lagen dispositiv och avtalas i många fall bort. Det är inte ovanligt att man, oavsett leveransvillkoren, levererar varan eller överlämnar dokument som ger köparen kontroll över varan tidigare än betalning erläggs. Vi har då ett kreditköp och det är först i sådana situationer som stoppningsrätten framstår som ett självständigt institut.s. 25

Författningsbestämmelserom

stoppningsrätten

1.Som den historiska översikten (kapitel 3) visar kan regleringen av stop­ pningsrätten upptas på olika ställen i rättsordningen beroende på vilket perspektiv lagstiftaren väljer att lägga vikt vid. Köplagen har ett stadgande i 61 § som skall presenteras här. För de internationella köpen gäller artikel 71 CISG. Vid konsumentköp saknas uttryckliga regel om stoppningsrätt. Detta medför speciella komplikationer vilka skall beröras. Slutligen finns vissa särregler i sjölagen (1994:1009). Samtliga regler som utifrån ett svenskt perspektiv har beröring med stoppningsrätten skall presenteras i detta avsnitt.s. 25

Presentation av ämnet för undersökningen

Köplagens reglering av stoppningsrätten

1.Köplagen har i stora stycken utformats efter mönster från konventionens. 26

2.om internationella köp av lösa saker.2 Detta gäller också reglerna oms. 26

3.stoppningsrätt. Stoppningsrätten finns i svensk köprätt upptagen 61 §s. 26

4.köplagen. Bestämmelsen ger till en början en part rätt att inställa fullgörel-s. 26

5.sen och hålla inne sin prestation. För att det skall vara möjligt att utövas. 26

6.stoppningsrätten måste vissa rekvisit enligt första stycket vara uppfyllda.s. 26

7.Sålunda skall en parts handlingssätt eller ekonomiska förhållanden varas. 26

8.sådana, att det finns starka skäl att anta att han eller hon inte kommer atts. 26

9.uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser. I förhållande till tidigare rätts. 26

10.är detta en utvidgning.3s. 26

11.Så länge förhållandena är sådana som beskrivs i paragrafen kan stop­s. 26

12.pningsrätt utövas. Regeln innebär däremot inte att parten helt kan avbrytas. 26

13.prestationen. Detta skulle innebära att avtalet hävdes vilket inte regleras avs. 26

14.förevarande paragraf utan av 62 § köplagen. I stället innebär stoppnings­s. 26

15.rätten en temporär frysning av fullgörelsen. Första stycket reglerar förhål­s. 26

16.landet fram till dessa fullgörelsen har uppfyllts. Detta sker i allmänhet is. 26

17.samband med avlämnandet. Om avlämnandet och överlämnandet intes. 26

18.sammanfaller på grund av att varan skall transporteras regleras situationens. 26

19.inte av första utan av andra stycket.s. 26

20.Enligt 61 § andra stycket köplagen har säljaren rätt att hindra att varor­s. 26

21.na lämnas ut till köparen trots att de sänts iväg med en transport.s. 26

22.Tillämpningsområdet för andra stycket är enligt ordalydelsen mycket be­s. 26

23.gränsat. De stoppningsgrundande omständigheterna måste ha uppståtts. 26

24.sedan godset sänts iväg.4 Denna begränsning skall inte övertolkas. Dets. 26

25.skulle förvåna om säljaren förlorade sin möjlighet att utöva stoppnings­s. 26

26.rätten om förutsättningarna härför förelåg redan innan varorna sändess. 26

27.iväg, men säljaren inte utnyttjade sin rätt förrän varorna sänts iväg. Dets. 26

28.måste i detta fall vara upp till säljaren om denne vill sända iväg godset ochs. 26

29.riskera extra kostnader när stoppningsrätten utövas. Det finns alltså — or­s. 26

30.dalydelsen i de båda styckena till trots - ett starkt samband mellan förstas. 26

31.och andra stycket.s. 26

32.Säljaren kan utöva sin stoppningsrätt även om varorna skickats ivägs. 26

33.med en transport och även om dokument för varan överlämnats till köpa­s. 26

34.ren efter transporten. Detta följer redan av första stycket för det falls. 26

35.avlämnandet skall ske hos köparen. Om t.ex. en klausul från D-gruppen avs. 26

36.INCOTERMS används är således första stycket av bestämmelsen tillämp­s. 26

37.ligt. Även reglerna i 10 § köplagen respektive artikel 58 CISG kan åberopass. 26

38.av den stoppande parten.s. 26

Presentation av ämnetf ör undersökningen 27

1.Reglerna i bestämmelsens andra stycke markerar att stoppningsmöjligheten fortsätter under transporten. När köparen fått godset utlämnat till sig upphör dock säljarens rätt. I förhållande till äldre rätt innebär regeln i andra stycket inte någon egentlig nyhet. Tidigare talade man dock om köparens besittningstagande som det avgörande. I de två sista styckena av paragrafen har intagits nya regler i förhållande till de äldre skandinaviska köplagama. I tredje stycket har intagits en regel som innebär att den part som vill utnyttja stoppningsrätten måste under­ rätta motparten om detta. Försummar parten detta kan han eller hon bli ersättningsskyldig för den skada som åsamkats motparten. I fjärde stycket har intagits en regel om att stoppningsrätten upphör när motparten ställer godtagbar säkerhet för sitt fullgörande.5s. 27

Finns stoppningsrätt vid konsumentköp?

1.I konsumentköplagen (1990:931) finns ingen uttrycklig bestämmelse om stoppningsrätt. Detta kan tyckas märkligt med tanke på att man vid infö­ randet av lagen ansåg att lagen i princip skulle innehålla en uttömmande reglering. Köplagen utformades också utifrån en princip om att reglerna i konsumentköplagen ensamt skulle komma till användning vid konsument­ köp.6 Departementschefen gjorde några uttalanden i förarbetena till de köprättsliga lagarna som tyder på att en analogi från konsumenttjänstlagen (1985:716) är naturligare än en analogi från köplagen.7 Nu saknar emeller­ tid också konsumenttjänstlagen regler om stoppningsrätt varför någon analogi beträffande stoppningsrätt inte är möjlig från den lagen. Som regel försiggår konsumentköpet över disk och varan lämnas ut mot betalning. Det uppstår i sådana fall inget behov av stoppningsrätt. Den nya tekniken har dock medfört en utveckling som gör det tänkbart att stoppningssituationer kan uppkomma i större omfattning också vid konsumentköp. Inom den utredning som lade fram det förslag, vilket låg till grund för konsumentköplagen, diskuterades huruvida man kunde tänka sig vissa analogier från köplagen. Härvid framkom en positiv inställning.81 litteratu­ ren har frågan också uppmärksammats och det finns uttalanden som stödjer en uppfattning att analog tillämpning är möjlig.9 Det hade varit önskvärt att det i propositionen till konsumentköplag gjorts några klara uttalanden huruvida analog tillämpning av köplagen vars. 27

Presentation av ämnet för undersökningen

1.avsedd.10 Det förefaller enligt min mening rimligt att man i stoppnings-s. 28

2.situationer gör analogislut från köplagen om detta skulle bE aktuellt i kon­s. 28

3.sumentförhållanden. Det naturliga är, trots vad som uttalas is. 28

4.propositionen, att detta är möjligt, särskilt mot bakgrund av att man kan ses. 28

5.stoppningsrätten som ett utflöde från en mer allmän princip om rätt atts. 28

6.hålla inne prestation för det fall motparten inte fullgör sin del av avtalet.s. 28

7.Samtidighetsprincipen är grundbult vid fullgörelse av respektive partss. 28

8.prestation även vid konsumentköp.s. 28

Stoppningsrätten vid internationella köp

1.Den svenska stoppningsregeln i 61 § köplagen är utformad efter motsva­s. 28

2.rande bestämmelse i artikel 71 CISG. Det kan därför finnas anledning atts. 28

3.redovisa också denna regel i detta sammanhang. Reglerna om stoppnings-s. 28

4.rätt i konventionen om internationella köp av lösa saker går tillbaka pås. 28

5.stadgandet i artikel 73 ULIS.11 I denna artikel i konventionen om enhetligs. 28

6.lag om internationella köp av lösa saker (uniforma köplagen) regleras tres. 28

7.saker. För det första tas det ställning till vid vilka tillfällen stoppningsrättens. 28

8.kan utövas. För det andra regleras säljarens stoppningsrätt vid godstrans­s. 28

9.port och vad som händer om transportdokument utställs för godset.s. 28

10.Denna regel hämtades från den nordiska köplagen och kunde således has. 28

11.tillämpats utan större problem i andra länder.12 Slutligen regleras ocksås. 28

12.huruvida stoppningsrätt kan utövas om transportdokument överlåtits pås. 28

13.tredje man. Detta innebär att bestämmelsen, utöver förhållandet mellans. 28

14.parterna i köpförhållandet, reglerar tredje mans rätt.13s. 28

15.Konventionen om intemationeUa köp av lösa saker motsvarar i storts. 28

16.den reglering som finns i uniforma köplagen. Artikel 71 CISG är indelad is. 28

17.tre stycken av vilka det första tar upp förutsättningarna för stoppningsrätt.s. 28

18.Dessa motsvarar i stort vad som sagts beträffande förutsättningarna i dens. 28

19.svenska köplagen.s. 28

20.Förutsättningarna för tillämpning av bestämmelsen har klargjorts någots. 28

21.i förhållande till uniforma köplagen.14 I artikel 71(1) CISG föreskrivs tres. 28

22.alternativa rekvisit för att utlösa tillämpning av reglerna om innehållande.s. 28

23.Motpartens svårighet att prestera skall vara en följd av en allvarlig försäm­s. 28

24.ring i motpartens möjEghet att prestera eller av motpartens kreditvärdighets. 28

25.eUer motpartens handlande vid förberedelse eller utförande av prestatio­s. 28

26.nen.s. 28

Presentation av ämnet för undersökningen 29

1.Andra stycket av artikel 71 CISG om säljarens stoppningsrätt under godstransport motsvarar andra stycket i den svenska köplagen. Skillnaden mot uniforma köplagen är att rättsverkningar för tredje man inte regleras i konventionen om internationella köp av lösa saker. Det framgår också av andra stycket sista meningen att reglerna endast rör förhållandet mellan säljaren och köparen. Tredje stycket av artikel 71 CISG reglerar en skyldighet att ge notis för den part som avser att använda sig av stoppningsmöjligheten. Detta måste ske bl.a. för att möjliggöra för motparten att ställa säkerhet.s. 29

2.Utformningen av 61 § köplagen är som framgår i stora delar likartad med artikel 71 CISG.15 I sakligt hänseende motsvarar reglerna också var­ andra. I ett hänseende föreligger dock en skillnad. De svenska reglerna saknar påpekandet i artikel 71(2) sista meningen CISG om att reglerna hänför sig endast till förhållandet mellan säljare och köpare. Detta framgår nu, förutom direkt av artikel 71, också av artikel 4 CISG.s. 29

Sjölagens reglering av stoppningsrätten

1.Den allmänna regeln om stoppningsrätt under godstransport i köplagen kompletteras med en särskild regel i fall där konossement utställts. För svensk rätts del finns ett stadgande i 13 kap. 57 § (307)16 sjölagen. Köp­ lagen reglerar i 61 § andra stycket stoppningsrätten när varorna sänts i väg. Lagen ger säljaren en möjlighet att stoppa dem även om köparen fått ett transportdokument avseende varorna. Stadgandet i 13 kap. 57 § (307) första stycket sjölagen anknyter till detta och upprepar regeln, men gäller endast för det fall transportdokumentet är ett konossement. I andra styck­ et av stadgandet sägs att den rätt som säljaren har att stoppa godset trots att ett konossement utgetts inte gäller i förhållande till en tredje man som i god tro förvärvat ett konossement som är löpande eller gäller enligt order.s. 29

2.Den sammanflätning av köpe- och transportavtalet som sker i bestäm­ melserna är något olika vad avser dokumenten. Sjölagen är klar nog. Den nämner endast konossement och kan endast tillämpas när ett sådant do­ kument utfärdats. I köplagen anges att stoppningsrätten är bevarad även om ”köparen tagit emot transportdokument avseende varan” vilket om­ fattar många andra typer av dokument än konossement. Det omfattar som jag förstår saken även t.ex. sjöfraktsedlar också i de fall de inte är nödvän­ diga för godsets udämnande.s. 29

Presentation av ämnet för undersökningen

1.Formuleringen är annorlunda än den som fanns i den skandinaviskas. 30

2.köplagen. Där angavs de relevanta dokumenten vara konossement ellers. 30

3.”fraktsedel som är så inrättad att säljaren efter dess utgivande till köparens. 30

4.ej över godset äger förfoga”. Detta är som jag ser det en något snävares. 30

5.mängd av dokument än de som avser godset. Den förra mängden omfattars. 30

6.endast avsändarexemplaret eller dubbletten17 av fraktsedeln vid luft-,s. 30

7.landsvägs, och järnvägstransporter medan den senare mängden också om­s. 30

8.fattar sjöfraktsedlar som inte har samma verkan vad gäller förfogande­s. 30

9.rätten. Köplagens formulering avviker också från vad som sägs i konven­s. 30

10.tionen om internationella köp av lösa saker. Där anges att stoppningsrättens. 30

11.är bevarad även om köparen innehar ett dokument som ger honom rätt atts. 30

12.få varan (the buyer holds a document which entitels him to obtain [thes. 30

13.goods]).s. 30

Forskningsuppgiften

1.Forskningsuppgiften kan nu närmare bestämmas. Som framgått är dets. 30

2.stoppningsinstitutet som är föremålet för undersökningen. Emellertid skalls. 30

3.en aspekt av institutet undersökas särskilt. Undersökningens huvudsyftes. 30

4.kan sålunda beskrivas enligt följande:s. 30

5.• Undersökningen går ut på att beskriva och analysera stoppnings-s. 30

6.institutets gränser, dvs. hur länge en part har möjlighet att utövas. 30

7.s toppningsrätten.s. 30

8.För att kunna fullgöra denna övergripande uppgift har jag angripit frågans. 30

9.utifrån vissa underliggande problemområden. Dessa kan beskrivas enligts. 30

10.följande.s. 30

11.• Förhållandet mellan säljarens stoppningsrätt och köparens skydds. 30

12.mot säljarens borgenärer, dvs. köparens borgenärs skydd.s. 30

13.• Transportörens situation när stoppningsrätten utövas, särskilt meds. 30

14.hänsyn till förfoganderätten och utlämningsansvaret vid en gods­s. 30

15.transport.s. 30

16.• Förhållandet mellan stoppningsrätten och andra sakrätter som kans. 30

17.göras gällande i de sålda varorna.s. 30

18.Syftet är att undersöka de gränsområden där stoppningsrätten möter andras. 30

19.rättsliga företeelser vilka kan påverka stoppningsrättens slutpunkt. Under­s. 30

20.sökningen kommer att koncentreras till områdena mellan olika avtals-s. 30

Presentation av ämnet för undersökningen 31

1.konstellationer eller rättsområden. Genom att rikta särskild uppmärk­ samhet mot reglerna kring stoppningsrätt under godstransport har under­ sökningen också måst följas upp med en diskussion kring sådana frågor som rör intressen i själva godsets. 31

2.Stoppningsrätten enligt köplagen intar en viktig utgångspunkt för un­ dersökningen. En uppgift är därför att analysera under vilka förutsättningar stoppningsrätten kan användas. Härvid kommer jag att utgå från den lagreglering och rättstillämpning som finns beträffande stoppningsrätten. Till en början skall jag behandla frågan om vem som kan utnyttja stoppningsrätten. Därefter kommer jag att behandla vilka omstän­ digheter som utlöser rätten att företa en stoppning. Är det bara fall där vederlaget riskeras eller är det även andra fall som faller under regelns tilllämpning? Vidare måste uppmärksammas huruvida det finns några formella förutsättningar för att stoppningsrätten skall kunna användas.s. 31

3.Genom utövande av stoppningsrätten skapas verkningar in på andra rättsområden. Härigenom påverkas andra avtal i det nät som ett köpeavtal ger upphov till. Vid köp av varor som skall transporteras är det förhållan­ det mellan stoppningsrätten och den transporträttsliga förfoganderätten som är av intresse. Genom transporten är det fraktföraren som har varor­ na i sin vård. Frågan är om och hur transportörens ställning påverkas när säljaren utövar stoppningsrätten. I samband med att detta analyseras be­ handlar jag också transportdokumentens betydelse för möjligheten att förfoga över godset. Vissa dokument sägs vara representanter för varan. En person kan förfoga över varan endas för det fall han eller hon innehar dokumentet och varan skall utlämnas endast till den som kan uppvisa do­ kumentet. Om ett sådant dokument överlämnats till köparen är det möjligt att — trots ordalydelsen av bestämmelsen i 61 § andra stycket köplagen — argumentera för att säljaren inte kan utöva sin stoppningsrätt. En av upp­ gifterna är att undersöka huruvida en sådan argumentationslinje är hållbar.s. 31

4.Slutligen syftar framställningen till att öka förståelsen av den verkan som utövande av stoppningsrätten får i förhållande till andra rättigheter som andra parter, vilka är inblandade i transaktionen, kan rikta mot godset. När stoppningsrätten studeras ur denna synvinkel blir uppgiften närmast att undersöka hur stoppningsrätten står sig i förhållande till andra rättig­ heter i godset. Det är således fråga om stoppningsrättens sakrättsliga verkningar.s. 31

5.Efter en genomgång av olika underliggande problemområden återvän­ der jag till huvudfrågan. Är stoppningsrätten, och särskilt dess slutpunkt, utformad på ett sådant sätt att den i ljuset av andra regler som berör stoppningsrätten, medverkar till ett sammansatt system. En uppgift är där­ för att undersöka om detta antagande är riktigt. Min utgångspunkt i arbetet är att så inte är fallet utan reglerna om stoppningsrättens slutpunkt har utformats på ett mindre lämpligt sätt.s. 31

Presentation av ämnet för undersökningen

1.Förutsatt att ett antagande om att stoppningsrättens slutpunkt är ut­s. 32

2.format på ett olyckligt sätt är riktigt, blir frågan om reglerna kan utformass. 32

3.på ett lämpligare sätt. Då kommer balansen mellan skyddet för den bestå­s. 32

4.ende positionen och omsättningens intresse att vara avgörande men ocksås. 32

5.förhållandet till andra avtal i det nät som köpeavtalet genererar kommer atts. 32

6.tillmätas betydelse.s. 32

Avgränsning av uppgiften

1.I detta sammanhang kan det vara lämpligt att göra vissa avgränsningar avs. 32

2.forskningsuppgiften. Undersökningen utgår från stoppningsrätten unders. 32

3.godstransport. Av detta följer att jag enbart berör ena sidan av dennas. 32

4.stoppningsrätt. Jag behandlar således endast säljarens stoppningsrätt ut­s. 32

5.tryckligen. Detta kommer sig av att det är godset och transportörenss. 32

6.ställning som jag funnit mest intressant. Köparens stoppningsrätt ter sig is. 32

7.och för sig inte annorlunda i sina allmänna delar men en närmare under­s. 32

8.sökning av hur länge köparens kan utnyttja stoppningsrätten skulle snarasts. 32

9.bli en analys av när betalningen skall anses uppfylld. Någon sådan under­s. 32

10.sökning har jag inte gått in på med hänsyn till min koncentration kring dens. 32

11.sålda varan. Detta utesluter inte att jag i vissa fall framhåller skillnader ellers. 32

12.likheter mellan köparens och säljarens möjligheter att utöva stoppning.s. 32

13.Eftersom detta arbete har till föremål att undersöka stoppningsrätt un­s. 32

14.der en godstransport kan det redan här framhållas att reglerna oms. 32

15.överlåtelse av fast egendom inte kommer att beröras särskilt. Regeln oms. 32

16.stoppningsrätt vid fastighetsköp finns upptagen i 4 kap. 26 § jordabalkens. 32

17.och motsvarar i stort stoppningsregeln i 39 § 1905 års köplag. Stoppnings­s. 32

18.rätten vid fastighetsköp kan endast tillämpas om förvärvets fullbordans. 32

19.eller bestånd gjorts beroende av att köpeskillingen betalas av köparen.s. 32

20.Saknas sådant förbehåll kan säljaren endast göra gällande rätt till ränta.18s. 32

21.Likaså skall man uppmärksamma att jag försöker förstå stoppnings-s. 32

22.institutet genom att sätta det i samband med andra närliggande instituts. 32

23.som detentionsrätten och återkravsrätten. Stoppningsrätten är som jag sers. 32

24.det en utlöpare av samtidighetsprincipen. Jag avser dock inte att närmares. 32

25.undersöka vare sig den principen eller detentionsrätten. Den behandlass. 32

26.endast som jämförelse för att förstå stoppningsrätten. Inte heller kommers. 32

27.jag att närmare analysera återkravsrätten.19 Denna är som jag ser det etts. 32

28.konkursrättsligt institut och studeras närmast inom detta område.20s. 32

Undersökningens bedrivande

Inledning

1.För en person i fård med att skriva ett rättsvetenskapligt arbete skulle det vara behändigt med en given mall för hur undersökningen skall läggas upp. Någon sådan finns inte. Inte heller föreligger någon samsyn eller något gemensamt paradigm. Även om man endast begränsar sig till Norden har man svårt att finna enhetlighet i tillvägagångssättet.1s. 2

2.Att inställningen till metodfrågor är splittrad visar sig också i att me­ todkapitlen i olika verk skiljer sig åt både i omfattning och i innehåll. Detta är särskilt tydligt om man gör en inventering av avhandlingar i de nordiska länderna. I Sverige tycks man ha hamnat i en situation där spänningen mellan två ytterligheter tycks vara särskilt stark. Antingen nämns nästan inte ett ord om metoden eller så har metodkapitlet utvecklat sig till en av­ handling i avhandlingen.2s. 2

3.Genom den forskningsuppgift jag påtagit mig saknas det skäl att alltför mycket ta upp plats för metodfrågor. Jag menar emellertid att det kan fin­ nas skäl att något beröra sådana frågor som underlättar förståelsen för hur detta arbete kan läsas genom att redovisa min syn på hur forsknings­ uppgiften skall lösas.s. 2

Rättsvetenskapliga angreppssätt

1.Vetenskap i modern mening kan sägas vara inbegreppet av våra kunskaper eller förvärvandet av kunskaper, systematiskt förbundna till satser, på des. 2

Undersökningens bedrivande

1.områden som studeras.3 Emellertid måste ett påpekande göras i anslutnings. 34

2.till definitionen. För att en iakttagelse eller insikt skall räknas som veten­s. 34

3.skap måste den uppfylla vissa metodologiska krav för att det skall varas. 34

4.möjligt att verifiera eller åtminstone falsifiera de uppställda satserna.s. 34

5.Den verksamhet som praktiseras inom den traditionella rätts­s. 34

6.vetenskapen kan sträcka sig olika långt. En del nöjer sig med att utföras. 34

7.analysen av reglerna,4 medan de flesta andra också innefattar en rekom­s. 34

8.mendation till rätts tillämp aren hur det undersökta problemet skall lösas pås. 34

9.lämpligaste sätt enligt författaren. Det inställer sig med den traditionellas. 34

10.rättsdogmatiska metoden flera problematiska frågor i relation till det rå­s. 34

11.dande vetenskapsidealet.s. 34

12.Det är inte särskilt förvånande att rättsdogmatiken utsatts för diverses. 34

13.anklagelser om ovetenskaplighet.5 De från nordiskt sida mest kända är väls. 34

14.Uppsalaskolans angrepp.6 Kritiken mot rättsvetenskapen grundade sigs. 34

15.främst på objektet för de vetenskapliga undersökningarna, dvs. en inrikt­s. 34

16.ning mot vad som är gällande rätt är eller om den över huvud taget finns.7s. 34

17.Vidare har kritik riktats mot den rättsdogmatiska metoden som kan sägass. 34

18.vara ovetenskaplig eftersom den inte är verifierbar8 och bemängd meds. 34

19.värdeomdömen och godtycklighet.9s. 34

20.I kölvattnet efter dessa negativa omdömen om rättsdogmatiken följdes. 34

21.en rad skriverier fram till mitten av förra århundradet. Därefter inträdde ens. 34

22.relativt lugn period som i sin tur ersatts av en mer splittrad bild.10 Dens. 34

23.framträdande skillnaden i synen på metodologi skulle möjligen kunna tol­s. 34

24.kas på så sätt att de allt längre metodavsnitten som visar sig i vissa avs. 34

25.dagens avhandlingar avspeglar en känsla som grundar sig i att juridikens. 34

26.inte riktigt uppfyller kraven på vetenskaplighet. En troligare förklaring ärs. 34

27.att rättsdogmatiken som metod, i vart fall i ordets snävare mening, förs. 34

28.vissa forskare känns trång och att den inte förmår bidra till någon ytterliga­s. 34

29.re förståelse av rättssystemet.s. 34

Undersökningens bedrivande 35

Angreppssättet i detta arbete

1.Den forskningsuppgift som jag tagit mig för att utföra utgår från en be­ skrivning och analys av de problem som uppkommer vid stoppningsrättens yttre gräns i förhållande till andra rättsliga institut. I detta arbete används ett angreppssätt som kan sägas gå ut på att systematisera, analyse­ ra och tolka den rättsliga regleringen med anknytning till stoppningsinstitutet.11 Analysen sker utifrån de problem som kan uppkomma i prakti­ ken.s. 35

2.Ett sådant angreppssätt behöver, trots vad som hittills antytts beträf­ fande den traditionella rättsvetenskapliga metodens svagheter, inte innebära att man måste ge upp försöken att ändå använda sig av en sådan metod. Mot positivismens vetenskapsideal kan också framhållas att de ”sanningar” som genereras genom iakttagelser i den fysiska världen inte täcker samtliga de iakttagelser som är möjliga.s. 35

3.Inom rättsvetenskapen har under senare år förts en omfattande diskus­ sion om vad den civilrättsliga forskningen bör syssla med.12 Om man skall sammanfatta denna diskussion tycks man i allt större utsträckning ta hän­ syn till forskningsresultat som ligger utanför den traditionellt dogmatiska forskningen. Detta kan förklaras på många olika sätt. För mina begränsade syften räcker det emellertid att konstatera att det är möjligt att föra in ma­ terial som inte omedelbart kan sägas hänförlig till den traditionella rättskälleläran. Detta är särskilt tydligt vid oklara fall eller vid kollisioner mellan två normer.s. 35

4.Det blir således vid oklara fall mer fråga om en argumentering kring den lämpligaste lösningen där det är naturligt att argumenten hämtas från skilda håll. Argumenten varierar beroende på om det är ett enkelt fall som utan problem kan subsumeras in under en regel eller en oklar situation där några säkra hållpunkter inte finns.s. 35

Undersökningens bedrivande

Rättsreglerna bildar utgångspunkt för

argumenteringen

1.Att rättsregler inte existerar i någon fysik mening kan man inte hysa någots. 36

2.tvivel om. Därmed är inte sagt att sådana inte kan finnas i annan form.13s. 36

3.Det måste anses meningsfullt och vi kan öka vår kunskap genom att stude­s. 36

4.ra det som kallas rättsregler. Rättsregler kommer till uttryck i olika formers. 36

5.framför allt i texter. De viktigaste rättskälloma är lagar, förarbeten ochs. 36

6.praxis. De rättsregler som kommer till uttryck i källorna ingår i ett sys­s. 36

7.tem.14 Detta system av rättsliga normerar människor viss uppfattningar om,s. 36

8.t.ex. att det är koherent samt att reglerna ingår, gäller eller skall följas.s. 36

9.Oavsett vilken syn man väljer att lägga på systemet är de föreställningars. 36

10.som vi har om rätten i detta system möjliga att utsätta för undersökning.s. 36

11.De argument som kan anföras till stöd för en lösning i ett oklart falls. 36

12.kan hämtas från lagen, förarbetena och praxis, dvs. de klassiska källornas. 36

13.vid tolkning av rätten. Argumenten som hämtas från normerna sker efters. 36

14.en vis tolkningsmetod. Hur denna tolkningsmetod skall formuleras är där­s. 36

15.emot inte helt givet. En metod måste uppställas mot bakgrund av dens. 36

16.fråga man företagit sig att besvara. Det ligger nära till hands att hämta in­s. 36

17.spiration från vissa strömningar som finns inom icke-positivistiskas. 36

18.discipliner inom samhällsvetenskap och humaniora samt även inom rätts­s. 36

19.vetenskapen.15s. 36

20.Hermeneutiken utgår från ett annat vetenskapligt ideal än det positivis-s. 36

21.tiska när det gäller studiet av mänsklig verksamhet. Utgångspunkten är atts. 36

22.inte endast fysiska fenomen är möjliga att studera på ett meningsfullt sätt.s. 36

23.Även sociala fenomen kan vara meningsfulla att studera. Detta kan docks. 36

24.inte ske genom en förklaring av kausala samband i termer av orsak ochs. 36

25.verkan utan nyckelbegreppet är förståelse.16 För att på ett meningsfullt sätts. 36

26.kunna förstå en social företeelse måste den som vill beskriva eller tolkas. 36

27.skeendet också delta i processen. Skillnaden i förhållande till positivismenss. 36

28.utanförstående observatör är att hermeneutikem deltar i den observerades. 36

29.processen.17 Vetenskapsmannen försöker säga hur världen ter sig medans. 36

Undersökningens bedrivande 37

1.tolkaren försöker förstå vad som sägs. I denna mening framträder likheter mellan hermeneutikem och rättsdogmatikem.18s. 37

Fakta som argument

1.Till dessa argument grundade på normativa uttryck kommer emellertid en faktisk sida. Till en början måste här ingå vilka fakta som är till bedömning. Men utöver dessa måste andra faktiska effekter beaktas. Dessa är i första hand de verkningar reglerna har. Det är på detta stadium som icke­ dogmatiska undersökningar främst kommer in. Dessa kan då ge stöd för en argumentering att regeln bör tolkas på ett visst sätt som inte ger de oönskade effekter som skulle uppkomma med en annan tolkning.s. 37

2.Förklaringen till att den tolkande verksamheten inte kan leva sitt eget liv är att den måste sättas in i ett större perspektiv för att få någon mening. I samband med att jag undersöker de rättsliga källorna går jag in på dess tillkomsthistoria och liknande som kan ge förklaring till utformningen av texten. En viktig del av argumenteringen är också reglernas ändamål och funktion. Verkligheten runt regeln är således minst lika viktig för tolkning­ en som det uttryck som regeln fått i en bestämmelse.s. 37

3.Vid den tolkningsverksamhet som rättsvetenskapen utgör är helheten enligt min mening av avgörande betydelse. Det är därför extra viktigt att framhålla de faktiska argument som finns. På samma sätt som hävdas inom hermeneutiken menar jag att helheten skall förstås utifrån delarna och delarna utifrån helheten.19 Denna hermeneutiska cirkelprincip20 an­ vänds för att belysa sambandet mellan en företeelse och dess betydelse i samhället.21 För att kunna förstå t.ex. en text måste tolkaren skaffa en för­ förståelse av texten. För en riktig tolkning av en text krävs förståelse av textens historiska framväxt och regelns förhållande till rättsordningen i övrigt medan dessa omständigheter endast kan förstås mot regelns rätta tolkning.22s. 37

4.En förståelse av en regel hänger därför samman med andra faktorer än enbart texten. En av de viktigaste faktorerna är regelns verkningar. Detta kan studeras inom t.ex. ekonomi, särskilt grenen rättsekonomi, eller soci­ ologi. Kunskaper inom dessa områden är således nödvändiga för förståelsen av systemet. På liknande sätt kan man få kunskap från historisks. 37

Undersökningens bedrivande

1.forskning. Vilken vikt sådana faktorer skall tillmätas i den rättsdogmatiskas. 38

2.forskningen beror på ämnet och angreppssättet. Det är däremot inte möj­s. 38

3.ligt att bortse från någon av de nämnda faktorerna även om man riktar ins. 38

4.sin undersökning mot ett visst annat intresse.s. 38

5.Enligt rätts ekonomerna kan ekonomiska modeller användas för atts. 38

6.förklara dolda antaganden i den juridiska argumenteringen utan att för dens. 38

7.skull ersätta de juridiska begreppen. Jag har funnit att dessa teorier lämpars. 38

8.sig mindre väl som argument för eller emot en viss lösning på ett specifikts. 38

9.juridiskt problem.23 Detta beror främst på att de ekonomiska teorierna intes. 38

10.kan förutsäga hur den ekonomiska effektiviteten påverkas på det konkretas. 38

11.regelnivån. Däremot kan teorierna tjäna som goda argument för vissa lös­s. 38

12.ningar på en generell nivå. Ett exempel på det sagda är undersökningar oms. 38

13.förmånsrätts ordningen i konkurs.24 Här används ekonomiska modeller förs. 38

14.att utgöra underlag till ställningstaganden om förmånsrätter över huvuds. 38

15.taget är lämpliga.25 Eftersom jag inte studerar stoppningsrätten i det säker-s. 38

16.hetsrättsliga systemet har jag funnit att rätts ekonomi kan lämnas utanförs. 38

17.framställningen.s. 38

18.Jag har i detta arbeta valt att använda mig av en historisk förståelse avs. 38

19.stoppningsinstitutet. Jag har således utifrån framväxten av institutet för­s. 38

20.sökt att fastställa institutets ändamål och funktion. Vid fastställande avs. 38

21.regelns ändamål har jag i hög grad hämtat information från regelns till­s. 38

22.komsthistoria. De ändamål som institutet hade i samband med desss. 38

23.framväxt, jämförs de funktioner som det har i dag. Mot bakgrund av den­s. 38

24.na analys är det möjligt att närmare undersöka institutets effekter. Dessas. 38

25.effekter analyseras sedan varvid behovet av institutet kan utvärderas.s. 38

Argumentens inbördes relevans

1.Den slutliga värdering av olika argument som all rättsvetenskap måstes. 38

2.innehålla kan avse dels förhållandet mellan rättsreglerna, dels en värdering avs. 38

3.förhållandet mellan argument som hämtats från de klassiska rättskälloma ochs. 38

4.sådana som hämtas från den mer faktabaserade argumenteringen.s. 38

5.Inom den klassiska rätts dogmatiken avgörs relevansen av ett arguments. 38

6.hämtat från de rättsliga normerna av rättskälleläran. Det finns ingen anled­s. 38

7.ning att i detta sammanhang gå in i en diskussion kring denna. Jag skalls. 38

Undersökningens bedrivande 39

1.endast tillägga några synpunkter som är viktiga för denna undersöknings genomförande. (i) Utländskt material Denna avhandling avser i första hand att undersöka svensk rätt. Det är således svenskt material som tilldrar sig den största uppmärksamheten. Inslaget av nordisk rätt måste dock anses vara betydande. Att nordisk rätt fått en betydande plats i denna framställning hänger samman med att de nordiska länderna på det undersökta området har en relativt väl harmoni­ serad rätt på grund av det nordiska lagstiftningssamarbetet. Det är därför snarast tvunget att undersöka övriga nordiska länders rätt.s. 39

2.Övriga länders rätt beaktas endast i mycket liten utsträckning. I den ut­ sträckning jag refererar till annan än nordisk rätt, kan det sägas ha en låg ambitionsnivå i förhållande till den nivå som den komparativa forskningen har.26 Syftet med att jag ändå lyfter fram annan än nordisk rätt är följande.s. 39

3.För det första får stoppningsrätten särskild betydelse i internationella relationer. Som redan påpekats rör stoppningsrätten försämrade omstän­ digheter som inträder på någon parts sida efter köpet. Då har tidsaspekten betydelse och långa transporter ger en längre tidsutdräkt. Därför blir stoppningsrätten ofta aktuell vid internationella köp och kännedom om lösningar i andra rättssystem blir viktig.s. 39

4.Ett andra skäl är att kännedom om hur andra länder löst ett motsva­ rande problem ger en allmänt högre förståelse av den egna rätten och tolkningen av denna.s. 39

5.Ett tredje och sista skäl till att jag använder utländskt material är att det kan användas som argument för hur vi i Sverige eller Norden, för det fall stoppningsrätten skulle komma under omprövning, kan utforma en stoppningsrätt för framtiden. (ii) Relevansen av praxis Det finns anledning att något nämna läget beträffande praxis inom områ­ det för stoppningsrätten. Denna härstammar till stor del från slutet av 1800- och början av 1900-talet. Några rättsfall kring stoppningsrätten i den nya svenska köplagen föreligger inte. Den äldre praxis som finns kan dock i stort sägas ha betydelse för tolkningen av den i dag skrivna rätten. Även om rättspraxis inte enbart har ett nyhetsvärde,27 måste man dock iaktta viss försiktighet när man tar sig för att analysera en såpass föråldrad praxis.s. 39

6.Jag har i undersökningen ändå valt att beakta den praxis som finns. Detta innebär att jag i vissa fall är tvungen att påpeka i vilken kontext soms. 39

Undersökningens bedrivande

1.rättsfallet kommit till; särskilt vad gäller omkringliggande regler och synens. 40

2.på äganderättsbegreppet. Detta behandlas framförallt genom påpekanden is. 40

3.den historiska översikten.s. 40

4.Vidare använder jag mig av nordisk praxis i stor omfattning.28 Bak­s. 40

5.grunden till denna användning är det ovan nämnda lagstiftnings samarbetes. 40

6.som förekommit under hela 1900-talet såväl inom köprätten som inoms. 40

7.sjörätten. I stort sett föreligger en samsyn beträffande stoppningsrätten.s. 40

8.För att bättre förstå domstolspraxis från de nordiska grannländerna be­s. 40

9.skriver jag vissa avvikelser i rättsläget i dessa länder.s. 40

10.Jag använder den nordiska praxis jag funnit på ett relativt fritt sätt. Dets. 40

11.händer att två fall från olika länder inte går att förena. Detta är inte ovan­s. 40

12.ligt inom transporträttens område. I ett sådant fall har jag avstått från att tas. 40

13.ställning vilket som är rätt utifrån svensk synvinkel. Om ett av fallen ärs. 40

14.från den svenska Högsta domstolen är det dock naturligt att utgå från atts. 40

15.svenska domstolar skulle tillämpa samma principer som Högsta domsto­s. 40

16.len. Om inget av de oförenliga fallen avgjorts av svenska domstolar kans. 40

17.man dock anta att den svenska domstolen som har ett liknande fall tills. 40

18.bedömning känner sig friare.s. 40

19.Vidare refererar jag i stor omfattning underrättspraxis. Detta är intes. 40

20.helt problemfritt med tanke på instansordningens princip. Det finns docks. 40

21.skäl till att jag använder mig av underrättspraxis. Ett första skäl är att dets. 40

22.inte avgörs särskilt många fall i sista instans beträffande stoppningsinsti-s. 40

23.tutet. Det andra skälet är att jag utifrån ett tolkande och argumenterandes. 40

24.synsätt kan finna en underrätts argumentering väl så givande som en moti­s. 40

25.vering till en dom av högsta instans. Det är alltså styrkan is. 40

26.argumenteringen som är intressant. Att underrättspraxis kan åsidosättas avs. 40

27.sista instans ingår ju i den roll slutinstansen har.29s. 40

28.Rättsfall från andra länder än de nordiska refereras också. Detta sker, is. 40

29.enlighet med vad som ovan anförts om det begränsade intresse som dets. 40

30.udändska materialet har, främst som exempel på hur man löst problemet is. 40

31.andra länder. Dessutom lämnar sådant material en fingervisning om hurs. 40

32.motsvarande problem som uppkommer under inhemsk rätt kan lösas.s. 40

33.Detta gäller särskilt på den konventionsgrundade rättens område vilket jags. 40

34.skall beröra i nästa underavsnitt.s. 40

35.(iii) Konventionsgrundad lagstiftning och dess problems. 40

36.I samband med det utländska materialet måste man nämna något om dens. 40

37.konventionsbundna lagstiftningens problem. Både köplagen och dens. 40

38.transporträttsliga lagstiftningen är i någon mening konventionsbunden.s. 40

Undersökningens bedrivande 41

1.Detta medför särskilda problem för förståelsen och tolkningen av lagarna. De frågor som uppstår är främst vilka tolkningsprinciper som skall tilläm­ pas och vilket material som kan användas.30s. 41

2.När det gäller tolkning av konventioner finns sedan en tid regler i FNkonventionen om traktatsrätten.31 I konventionen anges utgångspunkter för tolknings verksamheten av konventioner. Där framgår att en konven­ tion skall tolkas i enlighet med den mening som texten vanligen kan ge upphov till i sin kontext och i ljuset av konventionens föremål och syfte. Till detta tilläggs relevans av inledningen, annex och sidoavtal. Även förar­ beten kan tilläggas relevans liksom rättspraxis i fråga om konventionen.32s. 41

3.Emellertid uppkommer svårigheter när konventionen inkorporerats i inhemsk rätt och den skall tolkas mot bakgrund av denna miljö. Normalt sett förespråkas för transporträtt och internationella köp en tolkning som underlättar unifiering.33 Detta är nog en god föresats men svårare att leva upp till; i vart fall om man jämför praxis från olika länder.s. 41

4.I denna framställning har internationell praxis kring olika konventioner beaktats i den omfattning jag kunnat finna rätt på den. Däremot har jag inte företagit en fullständig praxisgenomgång på skilda områden i olika länders officiella rättsfallsrapporter. Jag har nöjt med att vända mig till internationella samlingsverk på området. (iv) Någon standardavtalsrättf inns inte på området Inom civilrätten, och då särskilt inom handel och transportsektorn, före­ kommer en stor uppsättning av standardavtal. Dessa innehåller bestämmelser som på ett eller annat sätt kompletterar eller avtalar bort den dispositiva rätten. Det kan därför tyckas märkligt att jag inte behandlar någon avtalsklausul beträffande stoppningsrätt.s. 41

5.Det finns emellertid en förklaring till frånvaron av behandling av klau­ suler i standardavtal om stoppningsrätt. Jag har inte kunnat hitta några sådana klausuler! Detta beror på att stoppningsrätten normalt inte är fö­ remål för förhandling mellan parterna innan stoppningssituationen har uppkommit. Vidare är stoppningsrätten ett institut som inte är särskilt väls. 41

Undersökningens bedrivande

1.lämpat när man vill säkra en kreditgivares risker. Slutligen, och framför allt;s. 42

2.även om det skulle finnas intresse för parterna att avvika från lagreglernas. 42

3.menar jag att stoppningsrätten inte kan bli föremål för sådant avtal i falls. 42

4.där detta skulle vara intressant eller motiverat beroende på stoppningsrät-s. 42

5.tens tvingande karaktär i förhållande till tredje man.s. 42

6.Jag har däremot hittat något exempel på försök att genom trans­s. 42

7.portavtalet reglera utövandet av stoppningsrätten vilket diskuteras något is. 42

8.framställningen.s. 42

9.(v) Avslutande bedömnings. 42

10.Till det sagda kommer vissa tillägg i de subjektiva värderingar vilka ligger is. 42

11.den tolkande personen. Ett utgångsantagande i detta sammanhang måstes. 42

12.vara att ingen forskning kan hålla sig värderings fri.34 Detta behöver docks. 42

13.inte innebära att verksamheten skall betraktas som ovetenskapEg. Det är is. 42

14.stället så att all vetenskap grundas på värderingar. Det viktiga är att blott­s. 42

15.lägga eUer öppet redovisa dessa värderingar för att intersubjektiv kontrolls. 42

16.skall kunna ske.35s. 42

17.Om man strikt följer det dagens vetenskapsideal faller väl rätts-s. 42

18.dogmatiken utanför vetenskapernas krets genom att det inte finns någons. 42

19.metod att verifiera resultatet.36 Anledningen härtill är närmast att rätts-s. 42

20.dogmatiken inte har till uppgift att leverera några ”rätta” eller ”sanna”s. 42

21.svar. Prövningen av svaren måste ske på annat sätt. EnEgt min menings. 42

22.beror detta på rätts dogmatikens metod som tolkningsvetenskap.s. 42

23.Är det då möjEgt att söka stöd i hermeneutiken för vetenskapEghets. 42

24.inom rätts dogmatiken? Detta kan tyckas tveksamt.37 Eftersom rätts-s. 42

25.tillämparen aldrig kan sägas bedriva vetenskap och den verksamhet soms. 42

26.rättsvetenskapsmannen genom rätts dogmatiken bedriver påminner oms. 42

27.rättstiUämpning, kan det tyckas som om hermeneutik inte ger någon för­s. 42

28.klaring till vetenskapEgheten. EmeUertid är denna fråga enEgt min menings. 42

29.inte så viktig i sammanhanget.38 En viktigare fråga är vilket vaEditetskrite-s. 42

30.rium man kan uppstäUa för olika tolkningsförslag.s. 42

31.Här har flera olika förslag framförts i doktrinen. Ett av de dessa utgårs. 42

32.från att utgångspunkten är en ideal argumentation som innefattar alla be­s. 42

33.tydelsefulla synpunkter som kan utgöra grunden för en välmotiverads. 42

34.ståndpunkt. Utan att gå djupare in i denna diskussion39 finner jag en sådans. 42

Undersökningens bedrivande 43

1.kontroll av tilliten tillräcklig om den också kan godtas av auditoriet.40 Detta innebär således att argumenteringen skall uppfattas som acceptabel om de flesta jurister inom området skulle komma till ett liknande resultat.41s. 43

2.Vill man uppnå acceptans hos de beslutande organen, måste även en rättsdogmatik som går utanför de traditionella rättskälloma och därför kan lämna flera möjhga svar,42 inte gå för långt bort från de argument som används hos de beslutande organen. Valet måste dock i slutänden avgöras av det kunskapsintresse den enskilde forskaren har.s. 43

3.Jag har i denna undersökning valt att inte driva den konstruktiva tolkningsverksamheten särskilt långt. Detta har lett till att jag stannat ganska tidigt och konstaterat att reglerna leder till orimliga effekter med en källtrogen tolkning. Utifrån detta har jag sedan gått vidare med en de lege ferenda diskussion om hur man bör reformera reglerna.s. 43

4.Jag är emellertid fullt medveten om att en uppdelning vad som är gäl­ lande rätt och vad som bör vara gällande rätt i princip är omöjlig att upprätthålla i strikt mening. Forskaren kan lika lite som domaren enbart tillämpa rätten på ett konkret fall utan bidrar även (i bästa fall) till utveck­ lingen av rätten.s. 43

Arbetets fortsatta disposition

1.Den fortsatta framställningen inleder jag med en del som ägnas åt att pla­ cera in stoppningsrätten dels i ett historisk perspektiv, dels i förhållande till övriga delar av rättsordningen. Det historiska kapitlet 3 motiveras av att det finns skäl att söka efter stoppningsinstitutets bakgrund och ursprungli­ ga funktion i handeln. Beskrivningen av ändamålet med stoppningsrätten i historiskt sken kommer också att underlätta förståelsen av senare delar där institutet analyseras. Som redan framgått tangerar stoppningsinstitutet flera olika rättsområden. Det är därför viktigt att institutet sätts in i sin roll i rättsordningen. Detta gör jag i kapitel 4. I kapitlet ägnar jag också upp­ märksamhet åt vissa terminologiska frågor. Stoppningsrättens har internationella beröringspunkter. Dessa uppmärksammar jag något i kapi­ tel 6.s. 43

2.Sedan den allmänna delen presenterats övergår jag till att diskutera för­ utsättningarna för utövande av stoppningsrätten. Detta sker i fram­ ställningens tredje del. Här presenterar jag i kapitel 7 den köprättsliga bak­ grunden enligt de gällande regelverken. Därefter presenteras stoppnings­ rättens förutsättningar och innehåll enligt de köprättsliga reglerna i kapitel 8. Efter denna presentation analyserar jag slutpunkten av säljarens stopp-s. 43

Undersökningens bedrivande

1.ningsrätt i kapitel 9. Här konstateras att området för stoppningsrätten ochs. 44

2.borgenärsskyddet till viss del sammanfaller. Detta analyseras och förklarass. 44

3.i kapidet.s. 44

4.I fjärde delen går jag igenom den transporträttsliga regleringen. I kapitels. 44

5.10 uppmärksammar jag vissa transporträttsliga utgångspunkter. Dennas. 44

6.redovisning skall ligga till grund för förståelsen av den transporträttsligas. 44

7.förfoganderätten som sedan följer. I kapitel 11 behandlar jag frågor beträf­s. 44

8.fande förfoganderätten. I dessa kapitel analyseras inte bara förfogande­s. 44

9.rätten i strikt mening utan också udämningsmekanismen mot bakgrund avs. 44

10.att dessa institut har stor betydelse för möjligheten för en person som intes. 44

11.är berättigad enligt fraktavtalet att göra sin rätt gällande. Diskussionens. 44

12.kring förfoganderätten skall ligga till grund för en närmare analys avs. 44

13.stoppningsrättens slutpunkt i förhållande till möjligheterna att förfoga övars. 44

14.varan vilket behandlas i kapitel 12 och 13. Den fråga som jag ställer är hurs. 44

15.säljaren, som enligt köprättsliga regler har sin stoppningsrätt i behåll ändas. 44

16.till dess varorna lämnats över till köparen, kan utöva denna rätt när hans. 44

17.eller hon inte har förfoganderätt under transporten.s. 44

18.Stoppningsrättens sakrättsliga verkningar i förhållande till andra sak­s. 44

19.rättsliga förvärv i samma gods diskuterar och analyserar jag i femte delens. 44

20.av arbetet. Här undersöks i kapitel 14 stoppningsrättens förhållande tills. 44

21.andra äganderätts förvärv av det transporterade godset. Därefter lämnas is. 44

22.kapitel 15 en översikt över några säkerhetsrätter som kan uppstå i dets. 44

23.transporterade godset. Denna presentation övergår till en diskussion krings. 44

24.stoppningsrättens förhållande till sådana säkerhetsrätter.s. 44

25.Sedan de fem första delarna presenterats summerar jag resultaten. Soms. 44

26.avslutande sjätte del har jag lagt in en diskussion kring behovet av stopp­s. 44

27.ningsrätten i dagens samhälle. Härvid diskuteras om inte förhållandenas. 44

28.sprungit ifrån stoppningsinstitutet med en alltmer sofistikerad bank- ochs. 44

29.transportverksamhet som tar hand om betalningsrutinerna med beaktandes. 44

30.av olika parters vederlagsintressen. Skulle ett sådant antagande vara riktigts. 44

31.faller behovet av stoppningsrätten bort. Diskussionen mynnar ut i etts. 44

32.ställningstagande att stoppningsrätten, om den skall finnas krav, måstes. 44

33.utformas på ett annorlunda sätt.s. 44

34.Avslutningsvis framför jag vissa förslag till hur slutpunkten för sälja­s. 44

35.rens stoppningsrätt vid transport skulle kunna vara utformad för att skapas. 44

36.ett enklare system. Min ståndpunkt är att stoppningsrätten skall anpassass. 44

37.så att säljaren kommer att ha kvar sin stoppningsrätt endast om han ellers. 44

38.hon innehar förfoganderätten till godset under transporten.s. 44

D II

el

A

llmännafrågorkring

STOPPNINGSRÄTTEN

Sammanfattning

1.I en ökande världshandel med bas i Medelhavets handelsstäder under 1100-talet, kreditköpets utveckling och de allt vanligare transporterna över världshaven växte krav fram om ett skydd mot kreditförluster. Genom att vägra lämna ut godset till köparen innan betalning erlades skyddade sälja­ ren sig. Detta förfarande godtog domstolarna i varierande grad efter hand. Senare stabiliserades domstolarnas praxis och kodifierades som stoppningsrätt.s. 45

2.Stoppningsinstitutets innehåll har varierat över tid och rum. I vissa sammanhang har säljarens rätt sträckt sig synnerligen långt där sålt gods har kunnat förföljas in i ett konkursbo trots att det överlämnats till köpa­ ren innan denne förklarats vara i konkurs. Enligt dagens regler finns en form av stoppningsrätt som innebär att säljaren kan återkräva varor som överlämnats till köparen sedan konkursen beslutats. Vid en internationell jämförelse uppkommer också skillnader. Trots att det skett en harmonisering av förutsättningarna för stoppningsrätten har den inte medfört att verkningarna är desamma i nationella rättsordningar; något som dock säl­ lan uppmärksammas när stoppningsrätten diskuteras.s. 45

3.Tre motiv för stoppningsrätten kan utletas. Ursprungligen vara rätten grundad på billighetshänsyn. Senare har även andra skäl anförts till stöd för stoppningsrätten som att det skulle ligga en dold förutsättning i köpe­ avtalet att motparten skulle kunna göra rätt för sig för att en part skall vara tvungen att prestera utan motprestation. Slutligen har ett omsättningsresonemang anförts till stöd för en stoppningsrätt. Inget av dessa skäl kan sägas ge en tillfredsställande förklaring utan framstår som innehållslösa.s. 45

4.Ett praktiskt behov av skydd har styrt utvecklingen av institutet. Detta behov visar sig genom stoppningsrättens funktioner. Den ena funktionen hänger samman med det obligationsrättsliga förhållandet mellan säljare 46s. 45

5.och köpare och den påtryckning som utövande av stoppningsrätten utgör.s. 46

6.Den andra funktionen visar sig främst i stoppningsrättens verkningar mots. 46

7.tredje man där rätten att stoppa innebär att säljaren kan säkra sitt köpe-s. 46

8.skillningskrav också i förhållande till köparens borgenärer.s. 46

3En historisk översikt

De första spåren

1.Stoppningsrätten är till stora delar sprungen ur det praktiska handelslivet. Det finns därför skäl att gå tillbaka i tiden för att klarlägga de olika varian­ ter av skydd säljaren har haft enligt stoppningsinstitutet.1s. 3

2.När endast direkt byteshandel förekom fanns det inget behov av stoppningsinstitutet. I kulturer med byteshandel räckte det med en princip som fastslog att varorna inte behövde lämnas över till köparen utan att vederlag erhölls enligt den s.k. samtidighetsprincipen. För att ett behov av stoppningsinstitutet skulle uppstå måste det finnas åtminstone någon risk för kreditförlust.s. 3

3.Med en alltmer utvecklad handel följde också ett ökat behov av finansi­ ering. Det moderna kredit- och bankväsendet medförde att möjligheten att finansiera ett köp ökade på ett markant sätt. Det var också här som risker för kreditförluster kunde uppstå. Detta ledde till att det föddes ett prak­ tiskt behov av de principer som ligger i stoppningsrätten. Det kan alltså sägas vara en förutsättning för stoppningsrätten att det föreligger åtmins­ tone någon form av risk för kreditförlust för en säljare eller kreditor på grund av köparens svårigheter att betala.s. 3

4.Det saknades således reellt behov av stoppningsinstitutet i ett samhälle med sämre utvecklat handelsväsende. Först när kreditköpet på allvar bör­ jade växa fram uppstod ett behov av ett stoppningsinstitut.s. 3

Romersk rätt saknade ett stoppningsinstitut

1.Trots att romarna drev handel i stor omfattning fanns det i de romerska lagarna inte några stadganden om stoppningsrätt. Handeln sköttes inte av romarna själva utan den var till stor del lämnad åt fria slavar och underså­ tar. Handelsrätten ansågs därför inte vara en sådan angelägenhet att dens. 3

En historisk översikt

1.borde tas upp i de borgerliga lagar som gällde för romare. Romarrätten vars. 48

2.också formbunden och lämpade sig mindre väl för handelns behov. Des. 48

3.regler om köp som fanns i den klassiska romerska rätten ansågs emellertids. 48

4.tillräckliga för att täcka handelns behov av skydd för säljaren.2s. 48

5.Den romerska rätten innehöll regler om ingående av avtal och över­s. 48

6.gång av äganderätt. Avtalet var ömsesidigt förpliktande. Det kunde baras. 48

7.genomföras på grundval av båda parters vilja. Köpeavtalet, emptio venditio,s. 48

8.innebar en ömsesidig bindning mellan säljare och köpare. Detta gälldes. 48

9.även om priset inte var bestämt. Säljarens förpliktelser gick inte längre äns. 48

10.att han eller hon var skyldig att överlämna varan i köparens besittning förs. 48

11.dennes fria disposition. Fullbordandet skedde först vid en särskild utförds. 48

12.formell händelse eller tradition jnancipatio, injure cessio eller traditio).3s. 48

13.Den klassiska romerska rätten utbildade en lära om äganderättenss. 48

14.övergång i sakrättsligt hänseende utifrån uppfyllelsen av respektive presta­s. 48

15.tioner. Enligt den justinianska rätten var för äganderättens övergång intes. 48

16.endast en formalakt i form av tradition nödvändig. Det krävdes därutövers. 48

17.att priset var betalt.4 Det kunde dock räcka med att det var garanterat ellers. 48

18.att säljaren lämnat kredit.5 Risken för godsets förstörelse vilade dock pås. 48

19.köparen från köpslutet.s. 48

20.Reglerna om emptio venditio avsåg endast individualiserat gods. För köps. 48

21.av generiskt gods fanns ingen särskild form. Sådana köp var till och meds. 48

22.okänt för romersk rätt.6 Äganderätts övergången kunde här ske endast se­s. 48

23.dan godset individualiserats7 så att förhållandena kunde sägas uppfylla vads. 48

24.som krävdes för emptio venditio.s. 48

25.Inom det romerska riket fanns också en särskild sjörätt, lex Rhodian des. 48

26.jactu. Den innehöll emellertid inte några regler om rätten till stoppning avs. 48

27.gods under transport.s. 48

28.Trots att det inte fanns någon regel om säljarens rätt att stoppa godset is. 48

29.den romerska rätten har det hävdats att regeln har sitt ursprung i det ro­s. 48

30.merska kontantköpet.8 Stoppningsrätten skulle då endast vara ens. 48

31.förlängning av den rätt som säljaren hade som ägare till det sålda godset. Is. 48

32.detta ligger en förklaring till att man i nordisk praxis från 1600-talet ochs. 48

33.fram till 1900-talets början ofta kunde finna ett resonemang kring ägande­s. 48

En historisk översikt 49

1.rätten till sålda varor även om det bara var fråga om att avgöra huruvida säljaren hade stoppningsrätt.9 Det får dock anses osäkert i vilken omfatt­ ning nordisk rätt påverkats av romersk rätt mot bakgrund av att vi vet så lite om institutets tidiga utveckling under medeltiden i handelsstäderna runt Medelhavet.10s. 49

Från handelns framväxt i de italienska städerna

till droit de suite

1.När det romerska riket försvagades och föll samman gick en stor del av dess rättssystem till spillo. De delar som bevarades till senare tider var dock sådana att de kunde ligga till grund för en utveckling av en modem handelsrätt. Senare uppstod också sedvänjor i handels- och hamnstäderna runt Medelhavet. Det var i denna miljö som gemensamma handelsrättsliga sedvänjor utvecklades vilka allmänt kallas lex mercatoria. Vissa av dessa sed­ vänjor togs senare upp i städernas statuter.s. 49

2.I dessa statuter kunde man finna det som har kallats den modema stoppningsrättens föregångare, den s.k. droit de suite. Denna rätt bestod av en möjlighet för den obetalda säljaren att återta varor som kort tid före konkursen överlämnats till köparen. Detta var alltså en ganska aggressiv möjlighet för säljaren. Den kan betecknas som en förföljanderätt som till­ lagts säljaren in i köparens konkurs. Rätten kunde dock inte åberopas i förhållande till tredje man som hade förvärvat godset från den i konkurs försatte köparen.s. 49

3.Regler om droit de suite fanns allmänt redan på 1200-talet i de för han­ delsstäderna utfärdade statuterna.11 Såvitt jag känner till är reglerna dock inte utforskade vad gäller ursprung eller verkan. Det ligger också utanför ramen för detta arbete att gå närmare in på en sådan undersökning. Här skall endast konstateras att säljarens rätt att förfölja varorna existerade redan vid denna tid. Motsvarande rätt till återkrav kan uppletas i de flesta handelsstäders statuter från 1500- och 1600-talet.12s. 49

4.Reglerna kring droit de suite uppfattades som en alltför hård regel som inte balanserade säljarens rätt mot köparens övriga borgenärer på ett till­ fredsställande sätt. Säljaren gavs ett kraftigt försteg före de övriga borgenärerna eftersom det vid handelsmäns konkurser ofta visade sig att deras samlade tillgångar i princip endast bestod av inhandlade varor. Sedan säljarna tagit tillbaka sina varor återstod inget till borgenärskollektivet. Dets. 49

En historisk översikt

1.fanns således behov för en mjukare form. Detta var bakgrunden till fram­s. 50

2.växten av stoppningsrätten i modem tappning.s. 50

Från engelsk equity till stoppage in transitu

1.Den modema formen av stoppningsrätten måste sägas ha sitt ursprung is. 50

2.det engelska institutet som gick under beteckningen stoppage in transitu.s. 50

3.Denna form av stoppningsrätt går tillbaka på rättsfallet JFåwzw» v. Vande-s. 50

4.pu^ från 1690.11 43 En handelsman hade stoppat de av honom sålda varornas. 50

5.innan fartyget lämnat lastningshamnen. Court of Chancery fastslog atts. 50

6.säljarens försök att hindra godsets utgivande till köparen, inte bara vars. 50

7.lagligt utan dessutom rättvist.15s. 50

8.Court of Chancery hävdade att rätten var i linje med principer i com­s. 50

9.mon law medan man i Courts of law efter hand tillämpade stoppnings­s. 50

10.rätten av billighetshänsyn; hänsyn som dessa domstolar menade härstam­s. 50

11.made från equity-principer i Court of Chancery. Det förelåg således oenig­s. 50

12.het om rättens ursprung också inom Englands gränser. Oavsett dessas. 50

13.motsättningar kom stoppningsrätten under 1700- och 1800-talen att ut­s. 50

14.vecklas till en enhetlig lära inom engelsk rätt. Den togs senare upp i ochs. 50

15.finns fortfarande i den engelska köplagen.16s. 50

16.Den engelska rätten var inte påverkad av romersk rätt i samma ut­s. 50

17.sträckning som den kontinentala rätten. Det fanns helt följdriktigt intes. 50

18.något institut motsvarande droit de suite. Den engelska motsvarigheten sattes. 50

19.en gräns för säljarens möjligheter att komma åt godset på ett tidigare sta­s. 50

20.dium än de kontinentala stoppningsvariantema. Säljaren kunde enligts. 50

21.engelsk rätt endast göra gällande sin stoppningsrätt så länge transportens. 50

22.pågick.s. 50

De första spåren i svensk rätt

1.I Sverige kan man finna spår av en tidig diskussion om säljarens rätt gen­s. 50

2.temot en insolvent köpare. Den justinianska rättens utgångspunkt var atts. 50

3.traditionen avgjorde om avtalet kunde hävas av säljaren. I princip förut­s. 50

4.satte köpet att betalning skedde. Medgav säljaren kredit fick han eller hons. 50

5.stå sitt kast. Kunde köparen inte betala stod alltså säljaren den risken. Oms. 50

En historisk översikt 51

1.varan överlämnats till köparen kunde säljaren inte göra något åt att den inte betalades. Om varan ännu inte överlämnats var frågan om avtalet skulle anses bindande för säljaren för det fall köparen inte betalade.s. 51

2.Dessa principer diskuterades för svensk rätts del redan år 1686 av Svea hovrätt. Även om fallet i första hand rörde parternas inbördes förhållande är det uppenbart att den justinianska rätten bildar utgångspunkt för diskussionen. När domstolarna senare får frågan om det sakrättsliga skyddet till bedö­ mandet bygger man vidare på detta resonemang. I fallet illustreras en tidig traditionsprincip. Eftersom traditionen var full­ följd spelade det ingen roll att betalning inte skett. Likheten med dagens stoppningsrätt, som upphör när varorna lämnats över till köparen, är också påfallande. Emellertid kan uppmärksammas att rådet verkar ha uppfattat borgenärsskyddet och säljarens möjlighet att komma åt godset så att de avlöste varandra.s. 51

3.Dessa exempel på tvister kan sägas vara en följd av den expansion som svenskt näringsliv genomgick under 1500- och 1600-talet. Sverige som stormakt hade en utåtriktad politik som ledde till kontakter, inte bara med europeiska länder, utan också med avlägsnare belägna länder. Handeln blev alltmer internationell och som exempel kan nämnas framväxten avs. 51

En historisk översikt

1.Ostindiska kompaniet. Detta började sätta sina avtryck i den svenska han-s. 52

2.delsrättsliga praktiken och framkallade nya tankesätt. Till en början ficks. 52

3.man dock luta sig mot de stora romerska kodifieringama. Under 1600-s. 52

4.talets början ansågs det till exempel vara överflödigt med en samlad svensks. 52

5.konkurslagstiftning. Enligt de stadsprivilegier som gavs för Göteborgs stads. 52

6.skulle utländsk ”öflig rättsbruk och coutumer” avseende konkurs­s. 52

7.förfarandet leda till efterrättelse. Problemen var — trots den alltmer livligas. 52

8.handeln — ännu inte så omfattande. Mot slutet av 1600-talet hade docks. 52

9.problemen aktualiserats på ett handfastare sätt. Kreditväsendet hade dås. 52

10.vuxit kraftigt och bankväsendet hade blivit en maktfaktor i samhället. Dets. 52

11.fanns således behov av klarare regler. Det utfärdades mot 1600-talets sluts. 52

12.exekutions- och växelstadgor. Dessutom tillkom rättegångsregler för kon­s. 52

13.kurs förfarandet.s. 52

14.Handelsbalken i 1734 års lag innehöll i och för sig både regler om köps. 52

15.(I Cap. Om kiöp och skifte), konkurs (XVI Huru gäldenär må gods sitt tills. 52

16.thes borgenärer på en gång afstå;...) och förmånsrätt (XVII Om borgenä­s. 52

17.rers rätt och företräde för hvar annan til gäldbunden egendom). Dessas. 52

18.regler tog dock inte upp några stadganden om säljarens möjligheter tills. 52

19.skydd mot köparens insolvens. De byggde på en frivillighet som innebars. 52

20.att gäldenären inte kunde tvingas i konkurs av borgenärerna. Vissas. 52

21.tvångsmedel fanns men endast vid grova förseelser som när gäldenärens. 52

22.rymde från en skuld. I praktiken visade sig konkursförfarandet vara lång­s. 52

23.samt och föga lämpat för borgenärers behov.s. 52

24.Endast ett köpstadgande knöt an till de frågor som diskuterats i de bå­s. 52

25.da domar som redovisats ovan. ”Nu haver man slutit laga köp; det skalls. 52

26.stånda, och ej återgånga” hette det i 1 kap. 2 § handelsbalken. Emellertids. 52

27.har bestämmelsen inte haft särskilt stort inflytande på stoppningsrättenss. 52

28.utveckling. Den slog endast fast den alltjämt gällande principen att avtals. 52

29.skall hållas.s. 52

30.Efter 1734 års lag skedde inga stora förändringar av den köprättsligas. 52

31.lagregleringen förrän 1905 års köplag infördes. Lagstiftning tillkom där­s. 52

32.emot på annat område som påverkade utvecklingen. Konkursrättsligs. 52

33.lagstiftning utfärdades under slutet av 1700-talet och under förra hälftens. 52

34.av 1800-talet. Dessutom utfärdades ”den beryktade”21 lagen (1845:50) oms. 52

35.handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lös-s. 52

36.öresköpslagen). Jag gör till en början en kort beskrivning av de stadgandens. 52

37.som rör konkurs. Dessutom kommer de förslag till köprättsliga stadgan­s. 52

38.den som framlades under 1800-talet att presenteras översiktligt. För atts. 52

39.bilden skall bli fullständig kommer också viss sjörättslig lagstiftning atts. 52

40.presenteras.s. 52

En historisk översikt 53

Ett första lagstadgande

1.De i 1734 års lag upptagna bestämmelserna om konkurs visade sig vara föråldrade mot bakgrund av den alltmer livliga handeln. Kritiken riktades sig framför allt mot det utdragna konkursförfarandet. Därför infördes år 1767, år 1773 och år 1798 nya konkursordningar22 som skulle motsvara den tidens krav på bättre rutiner för indrivning av skulder. Emellertid vi­ sade det sig snart att också dessa hade sina brister. Främst tycks bristerna vara att hänföra till att gäldenären kunde undanhålla sin egendom från borgenärerna på ett alltför enkelt sätt.s. 53

2.Bestämmelserna var också otydliga och de inbjöd till tolkningssvårigheter.23 I praxis24 hade det förekommit tvister kring tillgångarna i konkursen. Det uppfattades som stötande att en insolvent köpare kunde grunda anspråk redan på grund av avtalet. Detta skall förstås mot bak­ grund av att man vid tidpunkten för 1734 års lag utgick från att redan avtalet gav sakrättsligt skydd. Det tillsattes mot bakgrund av dessa syn­ punkter en kommitté för att se över problemen.s. 53

3.Det förslag till ny konkurslag som framlades grundades på kommitténs arbete. I propositionen25 föreslog man en helt ny konkurslag. Man betona­ de vikten av att gäldenären skulle redovisa sina tillgångar och diskuterade hur man skulle kunna tvinga fram en sådan redovisning. Ett led i försöken att få till stånd en rättvis avveckling mellan boets delägare var att införa ett stadgande om säljarens möjligheter att behålla sålt gods trots att det köpts av en köpare som senare går i konkurs. Stadgandet var upptaget i 2 kap. 5 § av förslaget och hade följande lydelse. Förslaget godtogs av ständerna26 men det gjordes ett tillägg genom att en ny mening inflöt. Den hade följande lydelse.s. 53

En historisk översikt

1.Reglerna i 2 kap. 5 § 1818 års konkurslag var de första i svensk rätt soms. 54

2.gav säljaren rätt att hindra att varorna lämnades ut till köparen. Man kans. 54

3.konstatera att det är ett köprättsligt ämne som får sin reglering i kon­s. 54

4.kurslagen. Detta berodde på att detta köprättsliga problem uppkom först is. 54

5.och med konkursen. Det var därför naturligt att regeln infördes där den is. 54

6.praktiken behövdes. Dessutom var de köprättsliga reglerna redan vid den­s. 54

7.na tid förhållandevis föråldrade och någon revision av dessa var inte is. 54

8.sikte.s. 54

9.Det skall också uppmärksammas att regeln endast behandlar det fall atts. 54

10.varan ännu inte lämnats över till köparen. Detta kan innefatta både en rätts. 54

11.att inte avlämna godset och en rätt att hindra att det lämnas över till köpa­s. 54

12.ren. Om stadgandet i 1818 års konkurslag gällde båda dessa fall ellers. 54

13.endast det första av dem är inte klart.27 2B8åda situationerna går in unders. 54

14.stoppningsinstitutet. Stadgandet gav däremot ingen rätt för säljaren atts. 54

15.kräva varan åter sedan den utlämnats till köparen och konkursen därefters. 54

16.inträffat.s. 54

17.Regeln i andra stycket av stadgandet innebar en preklusion av dens. 54

18.eventuella rätt som borgenärerna kunde ha gentemot säljaren. Motivet förs. 54

19.detta stadgande var att säljaren skulle kunna känna säkerhet i sin ställnings. 54

20.inom rimlig tid efter konkursen. Detta behövdes eftersom det annars vars. 54

21.oklart vad som kunde gälla vid tvist om leverans skett.s. 54

22.Enligt vad som framgår av bl.a. lagstiftningsarbetet förekom det åtskil­s. 54

23.liga tvister om säljares möjligheter att hindra varans utlämnade vid den nus. 54

24.behandlade tiden. De ovan redovisade, som också hade bäring på frågans. 54

25.om varan kunde återtas efter överlämnandet, är endast några exempel pås. 54

26.de tvister som förekom framför allt under 1700-talet. Kommittén framhölls. 54

27.att den funnit att det var viktigt med en klar regel i ämnet eftersom dets. 54

28.förekom tvister angående säljarens rätt vid köparens konkurs.20s. 54

29.Kommittén anförde två skäl för regelns utformning. Det första var atts. 54

30.den ansetts stämma överens med rättvisa och billighet. Detta är den klas­s. 54

31.siska motiveringen för stoppningsrätten som åberopas redan i de tidigastes. 54

32.fallen både i Sverige och i England.29 Det fanns således i de tidigaste ut­s. 54

33.kasten till stoppningsrätten ett slags rättvisetänkande som innebar atts. 54

34.säljaren inte skulle ställas utan skydd bara av den anledning att han ellers. 54

35.hon givit kredit i stället för att tillämpa samtidighetsprincipen.s. 54

36.Det andra skälet som lagkommittén anförde var att det vore ”meds. 54

37.Allmänna Lagens grunder i afseende på öfvergång af egande-rätt till löss. 54

38.egendom, förenligt, att säljaren i sådane fall ej är skyldig aflemne varornas. 54

En historisk översikt 55

1....”. Detta uttalande har förbryllat en del. Den fråga som uttalandet ome­ delbart ger upphov till är när äganderätten övergick på köparen.30 Det kan vara viktigt för nutida betraktare att komma ihåg att dåtidens jurister ofta försökte hänföra äganderättens övergång till en bestämd tidpunkt. Synen att äganderätten överförs successivt, vilken i dag förefaller självklar, var inte aktuell vid tidpunkten för uttalandet. Kommitténs uttalande kan tolkas på något av följande sätt.s. 55

2.Äganderätten kan ha övergått vid:s. 55

3.• avtalets ingående, dvs. avtalsprincipen,s. 55

4.• köp av generiskt gods, när varorna avskildes för köparens räkning,s. 55

5.ellers. 55

6.• avlämnandet till köparen,s. 55

7.• tradition till köparen, dvs. traditionsprincipen. Den sista möjligheten innebär att äganderätten går över när varorna över­ lämnas till köparen. Detta grundar sig på den klassiska romerska rätten som ovan behandlats.31 Det var dock inte den allmänna uppfattningen i svensk rätt vid denna tid att traditionen var det avgörande för äganderättsövergången.32 Den utgick i stället från det alternativ att äganderätten övergick redan vid avtalsslutet. En vanlig uppfattning vid denna tid var att stoppningsrätt inte kunde finnas såvida inte äganderätten redan hade över­ gått på köparen.33 Om så inte hade skett var det oegentligt att tala om stoppningsrätt för säljaren. Säljaren utövade i detta fall endast de befogen­ heter över godset som tillkom vilken som helst ägare av det.34 Det är därför naturligt att kommitténs uttalande förklaras med att det låg i den allmänna synen på äganderättens övergång att säljaren tillerkändes en rätt att stoppa varan. Säljaren kunde ju inte begagna sin äganderätt. Enligt min mening förefaller denna förklaring till uttalandet vara troligast.s. 55

En historisk översikt

Striden om förslag till allmän civillag

1.Efter fredsslutet 1809/10, avsättningen av Gustav IV Adolf och 1809 årss. 56

2.grundlag uppstod en maktkamp mellan de konservativa som önskade be­s. 56

3.vara det gamla ståndssamhället och de liberala som, under påverkan av des. 56

4.begynnande liberala idéerna, ville avskaffa ståndssamhället. I detta spän­s. 56

5.ningsfält lades det under 1800-talet fram en rad reformförslag is. 56

6.lagstiftningen som mötte mycket olika öden.s. 56

7.Kort tid efter de stora omvälvningarna i början av 1800-talet tillsattess. 56

8.1811 års lagkommitté. Den hade till uppgift att i stora delar ersätta 1734s. 56

9.års lag med en modem kodifikation efter kontinentalt mönster, dock meds. 56

10.bevarande av balkindelningen. Det förslag som framlades år 1826 innefat­s. 56

11.tade en helt ny allmän civillag.35 Förslaget omfattade giftermåls-, ärvda-,s. 56

12.jorda-, bygginga-, utsöknings- och handelsbalk.s. 56

13.Lagkommitténs arbete utmynnade i ett relativt utförligt förslag till han­s. 56

14.delsbalk. Man slog fast tidpunkten för äganderättens övergång. Om par­s. 56

15.terna vid köpet hade bestämt vilket gods det rörde sig om och även prisets. 56

16.var bestämt gick äganderätten över utan hänsyn till att det sålda inte ome­s. 56

17.delbart överlämnades till köparen. Sakrättsligt skydd uppkom således enligts. 56

18.avtalsprincipen. Detta framgick av 1 kap. 2 § förslaget till handelsbalk.s. 56

19.Om varorna skulle vägas, mätas eller räknas, och det alltså var fråga oms. 56

20.genusköp, övergick inte äganderätten på köparen förrän varorna på dettas. 56

21.sätt blivit avskilda, dvs. sakrättsligt skydd enligt specialitetsprincipen. Den­s. 56

22.na regel framgår av 4 § samma kapitel.s. 56

23.Det skall också nämnas att säljaren enligt 3 § kunde göra förbehåll oms. 56

24.äganderätten, varvid denna inte övergick förrän villkoret som det gjortss. 56

25.beroende av inträffade. Detta var en förändrad position i förhållande tills. 56

26.tidigare enligt vilken äganderätten alltid övergick redan när avtalet ingicks.s. 56

27.Vad som bör uppmärksammas särskilt är att förslaget till köprättsligs. 56

28.reglering innehöll en stoppningsregel. Denna fanns upptagen i 1 kap. 19 §s. 56

29.förslaget till handelsbalk och hade följande lydelse.s. 56

30.Det kan vara intressant att konstatera att regeln om säljarens rätt mot dens. 56

31.insolventa köparen upptagits i kapitlet om köp. I kapitel 18 där avträdandes. 56

32.i konkurs behandlas fanns ingen stoppningsregel. Den bestämning soms. 56

33.äganderätten och stoppningsrätten fick i förslaget kan möjligen ha påver­s. 56

34.kat kommitténs ställningstagande när den gjorde sina uttalanden oms. 56

En historisk översikt 57

1.stoppningsrätten i samband med 1818 års konkurslag.36 Lagkommittén hade nämligen redan vid tidpunkten för 1818 års konkurslags tillkomst tagit ställning till de nämnda paragraferna i det kommande förslaget till ci­ villag.37 Något klart uttalat sådant samband har jag dock inte kunnat finna. I motiven till förslaget till handelsbalken anförs38 beträffande stopp­ ningsrätten att säljaren genom att lämna kredit frånträder sin rätt att hålla inne det sålda till dess köparen betalat. Den s.k. samtidighetsprincipen var sålunda den antagna utgångspunkten. Säljarens gjorda avståenden från betalning presumerades vila på hans eller hennes övertygelse om köparens vederhäftighet. Det fick därför enligt kommittén anses orättvist om köpa­ ren kunde behålla det sålda trots att han eller hon inte betalade. Detta är en något annorlunda motivering för stoppningsregeln än den som lämna­ des i förslaget till konkurslag år 1818 där billighetshänsyn var det framträ­ dande skälet till lagstiftning. Detta skäl spelade dock en betydande roll även i förslaget till handelsbalk. Förslaget till allmän civillag avvek beträffande vissa andra delar än dem som berörde stoppningsrätten väsentligen från vad som var gällande svensk rätt vid denna tid. Det var påverkat av både fransk rätt och de be­ gynnande liberala tankegångarna. De konservativa var därför kritiska tills. 57

2.. Högsta domstolen förhalade också sitt remissyttrande och när det väl kom var domstolen i allt väsentligt kritisk till förslaget.39 Förslaget till handelsbalk kom på grund av kritiken inte att genomföras. Lagstift­ ningen kring stoppningsrätten fick således gå vidare på andra vägar.s. 57

Förbättringar i konkur slagstiftningen

påverkade inte stoppningsrätten

1.Även om stora förbättringar skedde i konkurs förfarandet genom 1818 års konkurslag, lades flera motioner fram i riksdagen om förändringar av kon­ kurslagen. Redan 1823 överlämnade stånden en skrivelse till Kungl. Maj:t om ändringar i konkurslagen vilken dock inte vann gehör hos konungen. Med anledning av åtskilliga motioner om ändringar i konkurslagen samlade sig lagutskottet slutligen till ett betänkande i ämnet.40 Ändringarna rördes. 57

En historisk översikt

1.bl.a. edgången för gäldenären, upptecknandet av skulderna samt bo­s. 58

2.skillnads frågor i samband med konkurs. Förändringarna godtogs av stän­s. 58

3.derna. I skrivelsen i ämnet bad utskottet underdånigast — som den tidenss. 58

4.språkbruk påbjöd - att ändringarna, om de godtogs, inte skulle kungöras is. 58

5.särskilda lagar utan att det skulle utfärdas en ny konkurslag. Detta godtogs. 58

6.Kungl. Maj:t och 1830 års konkurslag41 var ett faktum.s. 58

7.Vid behandlingen av den nya lagen gjordes inga uttalanden om stopp-s. 58

8.ningsrätten. Reglerna i 2 kap. 5 § 1818 års konkurslag överfördes ocksås. 58

9.utan ändringar till 15 § 1830 års konkurslag. Grunden var alltså alltjämt atts. 58

10.en obetald säljare kunde stoppa varorna under förutsättning att dessa intes. 58

11.överlämnats till köparen och att denne var försatt i konkurs. Uppkom tvists. 58

12.huruvida leverans skett skulle detta avgöras så fort som möjligt, t.ex. meds. 58

13.hjälp av preklusionsregeln.s. 58

Fortsatt utredningsarbete

1.Efter kritiken av lagkommitténs förslag till ny civillag krävdes en förnyads. 58

2.granskning av förslaget. I syfte att genomföra detta tillsattes år 1841 ens. 58

3.lagberedning. Under åren 1844-1850 avgav lagberedningen successivt för­s. 58

4.slag till samtliga balkar. Inget av förslagen lades dock fram för riksdagen.s. 58

5.Tiden ansågs inte mogen.s. 58

6.Det förslag som rörde handelsbalken avgavs år 1850.42 Förslaget hades. 58

7.kvar grundelement från lagkommitténs tidigare förslag vad gäller ägande­s. 58

8.rättens övergång. Stadgandet i det tidigare förslaget om säljarens stopp-s. 58

9.ningsrätt inflöt ordagrant i 1 kap. 11 § lagberedningens förslag. Emellertids. 58

10.lade lagberedningen till ytterligare en paragraf som reglerade leverans­s. 58

11.tidpunkten något noggrannare. I 12 § föreslogs en regel om att säljarens. 58

12.kunde vägra att varan levererades till köparen även sedan den lämnat sälja­s. 58

13.ren och var på väg mellan säljaren och köparen. Det föreslogs således ens. 58

14.klar regel som möjliggjorde stoppning under godstransport.s. 58

15.Enligt motiven,43 som är något utförligare än lagkommitténs, reglerass. 58

16.förhållandet mellan säljare och köpare bättre bland andra köprättsliga reg­s. 58

17.ler än i konkurslagen. Den nya regeln gick inte så långt att säljaren kundes. 58

18.ha kvar sin rätt när varorna lagts in på en kommissionärs lager eller lik­s. 58

19.nande. Emellertid ansågs säljaren genom den nya regeln inte tillerkännass. 58

20.något utöver vad som i fall av transport är ”behövligt och rättvist” i ens. 58

21.utsträckning som uttryckligen föreslogs i 11 § (motsvarade den då gällandes. 58

22.15 § i 1830 års konkurslag).s. 58

En historisk översikt 59

1.Det kan i detta sammanhang uppmärksammas att lagberedningen framhåller vissa utländska rättsordningar som förebilder där ett långt gå­ ende stoppningsinstitut finns upptaget. I sammanhanget nämns Frankrike, England, Skottland och Amerikas rättsordningar. Det kan således spåras viss påverkan på den svenska stoppningsrätten från dessa rättsordningar.s. 59

Detaljerat förslag om stoppningsrätt i

världsekonomins kölvatten

1.I Sverige uppstod en allmän oro inom handeln och statsfinanserna efter fredssluten i början av 1800-talet. Myntvärdet hade vacklat redan genom 1808 års krig. En ny sedelflod översvämmade landet, diskontorörelsen utvidgades och strax hade man 1818 års konkurslag som försökte råda bot på de utdragna tiderna för konkurs förfarandet. Lagen byggde dock på den tidigare frivilligheten, där det inte fanns någon möjlighet att tvinga gäldenären i konkurs vilket i sin tur medförde att man inte lyckades komma till rätta med de utdragna förfarandetidema. 1830 års konkurslag, som även den byggde på frivillighet, utsattes för nya påfrestningar år 1834 då en ny penningkris inträdde. När sedan 1857 års handelskris inträffade blev bris­ terna i konkurslagstiftningen uppenbara för ständerna.44 Kriserna kan inte hänföras till någon viss orsak utan är komplexa fenomen. Detta hänger samman med den nya världsekonomi som framträdde redan mot slutet av 1700-talet.45 Mot bakgrund av de ekonomiska kriserna hade ständerna invändningar mot konkurslagstiftningen. Vad de främst vände sig mot var att konkurs­ förfarandet var frivilligt, att det tog för lång tid och att det inte var klart i sina detaljer. Efter 1850/51 års riksmöte tillsattes därför en kommitté med uppgift att granska finansiella ärenden. Ett förslag framlades år 1854 om reformerad kreditlagstiftning.46 Be­ tänkandet innehöll förutom ett förslag till konkurslag också förslag till lag om redovisning. Det senare förslaget, men inte det förra, genomfördes. Förslag till konkurslag byggde, till skillnad från de tidigare konkurslagama, på att en insolvent affärsman var skyldig att avträda sin egendom. Därut­ över försökte man på ett utförligt sätt reglera vad som skulle gälla i olika situationer beträffande konkurs, bl.a. med avseende på stoppningsrätt. Förslaget innehöll inte mindre än nio paragrafer om stoppningsrätt. Dessa fanns i 74-82 §§ av betänkandet. Således fanns i 74 § den i då gäl­s. 59

En historisk översikt

1.lande konkurslag upptagna regeln om stoppningsrätt. Därutöver fanns is. 60

2.75 § en regel för det fall varorna var avsända, dvs. en stoppningsrätt unders. 60

3.transporten. I 76 § togs det fall upp att varorna ankommit till bestämmel­s. 60

4.seorten utan att det givits tillåtelse till deras udämnande. I 77 § regleradess. 60

5.det fall där varor lämnats i förvar hos tredje man sedan konkursen öppnatss. 60

6.och i 78 § togs det fall upp där varor anvisats tredje man som betalning;s. 60

7.säljaren medgavs stoppningsrätt endast i det förra fallet där överlämnandets. 60

8.till tredje man grundades på förvaring. Säljaren var enligt 79 § skyldig atts. 60

9.ersätta gäldenären eller tredje man för kostnader för frakt, försäkring ochs. 60

10.vård i vissa fall. De viktiga växel- och konossementsfrågoma behandlades is. 60

11.80 och 81 §§. Slutligen föreslogs en preklusionsregel i 82 §; dock att akti­s. 60

12.vitetskravet föreslogs ligga på säljaren i stället för borgenärerna, som enligts. 60

13.då gällande konkurslag.s. 60

14.Det framgår tydligt att man ville ta ett fast grepp om stoppningsrätten.s. 60

15.I motiven framhölls47 att förslaget innehöll regler som skulle reglera des. 60

16.situationer som den gällande konkurslagen behandlade. Det anfördes ock­s. 60

17.så att det var angeläget med en mer detaljerad reglering. Det är enligt mins. 60

18.mening en kraftig underdrift att säga att reglerna i förslaget är detaljerade.s. 60

19.Jag har inte funnit något system som så ingående har försökt att regleras. 60

20.säljarens stoppningsrätt.48 Vad som åsyftades med uttalandet synes vara atts. 60

21.det förekom många tvister till följd av osäkerheten beträffande frågan oms. 60

22.varorna var att anse som levererade eller ej.s. 60

23.Trots den grundlighet som karaktäriserar det framförda förslaget kundes. 60

24.det inte läggas till grund för lagstiftning. Återigen var det Högsta domsto­s. 60

25.len som stod för en stark kritik. Detta skall nog tillskrivas de radikala lös­s. 60

26.ningar, inte bara beträffande stoppningsrätten, som förslaget innehöll,s. 60

27.vilka inte kunde accepteras i alla läger. Ytterligare en utredningsrunda vars. 60

28.av nöden.s. 60

Från förslag till detaljreglering till en kort

bestämmelse

1.Slutet på 1800-talets ganska heta strid om konkurslagstiftningen blev 1862s. 60

2.års konkurslag. Det var också sista gången regeln placerades i en kon­s. 60

3.kurslag. Vägen fram till 1862 års konkurslag var inte helt problemfri.s. 60

4.Revisionen av köprätten hade påbörjats med systematiska förändringars. 60

5.som följd. På detta stadium skall betydelsen av reglernas placering i skildas. 60

En historisk översikt 61

1.lagar inte överdrivas. Här skall jag försöka beskriva den väg reformen av konkurslagen tog.s. 61

Förslag till minimalistisk reglering

1.Vid 1857/58 års riksdag behandlades återigen konkurslagstiftningen. Ri­ kets ständer framhöll att den svenska modellen med frivillighet beträffande konkursinstitutet inte var godtagbar. De framhöll också att Kungl. Maj:t skyndsamt måste låta utarbeta ett förslag till ny konkurslag att föreläggas riksdagen vid dess nästa sammanträde.49s. 61

2.Ett förslag avlämnades i juli 1859.50 Det byggde på principen att gäldenären kunde tvingas in i en konkurs. Förslaget avvek från det tidigare i fråga om stoppningsrätten. Om 1854 års förslag kan betecknas som utför­ ligt måste 1859 års förslag betecknas som torftigt i fråga om stoppnings­ rätten. Reglerna kring stoppningsrätten, som togs upp i 40 § av förslaget, överensstämde i stort med den då gällande konkurslagen. Förslaget modi­ fierades på så sätt att i stället för konkursutbrottet utpekades, i fall då gäldenären själv ansökte om konkurs, tiden för konkursansökan eller, i fall där borgenärerna ansökte om konkurs, den offentliga stämningen som det avgörande. Säljaren var således inte skyldig att ”leverera” varorna om de inte betalades, under förutsättning att varorna inte var ”avlämnade” vid den kritiska tidpunkten.s. 61

3.I motiven51 hänvisades kort till doktrinen där de frågor fick lösas som kunde uppkomma beträffande tvister huruvida sålda varor skulle anses vara levererade. Detta förefaller mot bakgrund av den tidigare utredningen synnerligen märkligt. Inte nog med att man menade att den då gällande regeln om stoppningsrätten var tillräcklig. Kommittén menade också att preklusionsregeln avseende borgenärernas krav kunde slopas eftersom den inte vilade på någon giltig grund.s. 61

4.Förslaget i denna del är således mycket sparsmakat och det är svårt att få något ordentligt grepp på hur man såg på de frågor som kunde upp­ komma vid stoppningsrätten. Förslaget var dock i andra delar progressivt och kunde vinna gillande. Det var nämligen detta förslag inklusive det kortfattade förslaget om stoppningsrätt som kom att ligga till grund för 1862 års konkurslag.s. 61

En historisk översikt

En kuriositet vid riksdagsbehandlingen

1.Sedan kommittén år 1859 lämnat sitt förslag till konkurslag blev det före­s. 62

2.mål för granskning inom Justitiedepartementet. Trots att kommittén hades. 62

3.att beakta - och också villigt beaktade - den kritik som Högsta domstolens. 62

4.framställt mot förslaget 1854, ansågs det vara nödvändigt att inhämta etts. 62

5.nytt yttrande från domstolen. Emellertid drog föredragningen i domstolens. 62

6.ut på tiden.52 Under dessa omständigheter var det inte möjligt för Kungl.s. 62

7.Maj:t att lägga fram någon proposition i ärendet till 1859/60 års riksdag.s. 62

8.I det läget inträffade en intressant kuriositet. Ständernas lagutskott togs. 62

9.upp frågan om ny konkurslag endast på grund av en motion i ämnet, utans. 62

10.att någon proposition lagts fram. Enligt grundlagen var konungen förhind­s. 62

11.rad att framlägga proposition när Högsta domstolen ännu inte yttrat sig.s. 62

12.Emellertid fann utskottet att det inte var grundlagsstridigt att utskottet,s. 62

13.utan Högsta domstolens hörande, tog upp en lagstiftningsfråga. I vart falls. 62

14.menade utskottet att det hade gott underlag för att skrida till beslut i lag­s. 62

15.stiftningsfrågan.53 Sådant fattades också av Rikets ständer på föreliggandes. 62

16.material.54 På detta något udda sätt tillkom 1862 års konkurslag.55 Den nyas. 62

17.lagen byggde i fråga om stoppningsrätten helt på 1859 års kortfattade för­s. 62

18.slag och motiv.s. 62

19.Samtliga tre konkurslagar under 1800-talet innebar således att säljarens. 62

20.hade rätt att stoppa sålt gods som inte levererats innan den kritiska tid­s. 62

21.punkten inträffat.56 Den stora stridsfrågan kvarstod dock. När skulle god­s. 62

22.set anses vara levererat? Under riksdagsbehandlingen till 1862 års lags. 62

23.framfördes invändningar mot förslaget. De frågor som främst var kontro­s. 62

24.versiella var vilken egendom och från vilken tidpunkt egendomen skulles. 62

25.anses tillhöra boet.57 Gränsande till dessa frågor är stoppningsregeln soms. 62

26.också medförde en återremittering.s. 62

27.Det kanske inte var så underligt att debatten blev så het med tanke pås. 62

28.att den riksdagsman som ivrigast kritiserade utskottets betänkande, riksar-s. 62

29.kivarien Nordström,58 hade varit ledamot av 1854 års kommitté. Dennas. 62

En historisk översikt 63

1.kommitté föreslog, som redovisats nyss, en synnerligen utförlig reglering av leveranstidpunkten. I ärendet yttrade riksarkivarien angående hänvis­ ningen till doktrin i 1859 års förslag att doktrinen inte sällan är ganska ”ombytlig och vankelmodig”. Den rättsökande allmänheten skulle därför vara vida mera betjänta av en given lag i ämnet menade riksarkivarien.59 Trots den kritik som riktades mot bestämmelsen om säljarens rätt vid köparens konkurs omarbetades inte bestämmelsen av utskottet. Konkurs­ lagen godtogs av riksdagen varefter reglerna om stoppningsrätt togs i 38 § 1862 års konkurslag.60 Där fanns de kvar till dess de nya skandinaviska köplagama trädde i kraft i början av 1900-talet.s. 63

Stoppningsrätt enligt sjölagen

1.Under den period som här har behandlats förelåg stora problem med att bestämma när godset skulle anses levererat. Särskilt gällde detta i fall där godset skulle transporteras. Vid denna tid var sjötransporterna det vikti­ gaste transportsättet. Under 1800-talet fanns tre olika sjölagar. Den utomordentligt viktiga och betydelsefulla 1667 års svenska sjölag reglerade förhållandena fram till 1864 då en ny, i dessa sammanhang nästan proviso­ risk lag, ersatte den äldre. Därefter inleddes det så framgångsrika nordiska lagstiftningssamarbetet på sjörättens område som fortfarande förekom­ mer. Det första resultatet av detta samarbete var 1890-talets nordiska sjölagar. Jag skall kort redovisa hur dessa lagar och förarbetena till dem behandlade stoppningsrätten. Vid transport av gods får stoppningsrätten en något annan vinkling än när endast säljaren och köparen och deras borgenärer är inblandade. Detta hänger samman med att godset innehas av en från parterna i köp­ förhållandet fristående tredje man. Den problemställning som uppkommer genom stoppningsrätten är om fraktföraren skall betraktas som säljarens eller köparens man. Detta förändrar ganska radikalt frågeställningen om tex. stoppningsrättens slutpunkt.s. 63

En historisk översikt

Tiden före 1890

1.Det råder viss oklarhet om källorna till 1667 års sjölag men den anses all­s. 64

2.mänt ha haft ett gott anseende som sjölag vid denna tid.61 6 D2et kan fram­s. 64

3.hållas att lagen hade vissa stadganden om konossement även om dessa intes. 64

4.var särskilt utvecklade. Detta är av betydelse eftersom jag längre frams. 64

5.kommer att påvisa att konossementsregler ofta åberopas till stöd för tolk­s. 64

6.ningen av stoppningsrätten. I lagen saknades dock regler om stopp-s. 64

7.ningsrätt.s. 64

8.Den äldre lagen ersattes av 1864 års sjölag. Denna byggde i stora delars. 64

9.på reglerna i den stora tyska handelslagboken. Denna sjölag var dock intes. 64

10.på långt när så lysande som sin föregångare. Snarare var den ett försök atts. 64

11.hastigt uppdatera den äldre lagen som hade verkat i nära 200 år.“s. 64

12.I 1864 års sjölag upptogs inga bestämmelser om stoppningsrätt. Reg­s. 64

13.lerna om konossement överfördes från den äldre lagen. Formen var dens. 64

14.för konossement allmänt vedertagna. Lagstiftaren ville emellertid under­s. 64

15.lätta för handeln och göra konossementet så rörligt som möjligt varför dets. 64

16.infördes en möjlighet att ställa konossementet till innehavaren. Dennas. 64

17.möjlighet framgick av 96 § 1864 års lag. Med detta menade lagstiftaren sigs. 64

18.ha löst vissa frågor som konkurslagstiftningen aktualiserade genom sinas. 64

19.bestämmelser om stoppningsrätt. Lösningen byggde på konossementetss. 64

20.egenskap att vara bärare av godset, den s.k. presentationsdoktrinen.63s. 64

21.Enligt motiven64 ålades befälhavaren vid användande av innehavarko-s. 64

22.nossement inte någon skyldighet att undersöka mottagarens behörighet pås. 64

23.annat sätt än att det av konossementet måste framgå att godset kundes. 64

24.lämnas ut till den som begärde det. Härigenom hade man, menade lag­s. 64

25.stiftaren, öppnat en väg för lastägaren att undvika kreditförluster genoms. 64

26.att betalning för varor som sänts inte betalades på grund av mottagarenss. 64

27.obestånd. Genom att sända ett innehavarkonossement till en affärsväns. 64

28.med order om att denne skulle sätta sig i besittning av godset var säljarenss. 64

29.egendom skyddad. Kom affärsvännen och köparen samtidigt med var sitts. 64

30.innehavarkonossement fick godset läggas upp enligt särskilda regler. Is. 64

31.detta sammanhang hänvisades till de utländska uttrycken stoppage in transitus. 64

32.och droit de suite.s. 64

33.Bakgrunden till dessa uttalanden är att lagstiftningen såsom den gestal­s. 64

34.tade sig enligt 1862 års konkurslagstiftning inte gav ett klart svar på vads. 64

35.som gällde när det för godset utställts ett konossement. Detta framgicks. 64

36.med all önskvärd tydlighet av riksarkivarien Nordströms kritik mot 1959s. 64

En historisk översikt 65

1.års förslag till konkurslag.65 Konossementsbestämmelserna blev föremål för en ganska livlig diskussion. Detta förklaras av att arbetet med en ny sjölag påbörjats och att det framkom att framför allt dansk rätt avvek från vad som gällde i de övriga skandinaviska länderna. I 1882 års danska sjölagsutkast stadgades att genom en överlåtelse av konossementet överför­ des äganderätten eller rådighetsrätten över varorna till mottagaren. Stoppningsrätt kunde då inte finnas enligt dansk uppfattning.66 Vid de nordiska juristmötena diskuterades frågan ganska livligt vid slutet av 1800talet.67s. 65

2.Vad som framförallt stod i centrum för debatten var de rättsverkningar överlämnandet av konossementet till mottagaren hade. Innebar överläm­ nandet att mottagaren hade samma rätt som om han eller hon hade motta­ git godset? Om detta var ett riktigt antagande kunde ju inte stoppningsrätten utövas efter överlämnandet av konossementet. Detta var den härskande uppfattningen.68 Emellertid fanns det också förespråkare för att stoppningsrätten fanns kvar trots att det lämnats över till köparen.69 Om denna senare linje var riktig innebar den en uppmjukning av konossementets funktion som representant för godset.s. 65

Endossering av konossement avskar inte

stoppningsrätten

1.Mot bakgrund av den utveckling som skett genom segelfartygens mins­ kade antal och ångfartygens allt större dominans på världshaven samt den skyndsamhet under vilken 1864 års sjölag framarbetades, är det inte un­ derligt att man snart igen kom igång med arbetet mot ännu en sjölag. Främst hördes röster för lagstiftning beträffande frågor som låg utanför befraktningsrätten men även andra frågor krävde lagstiftning.s. 65

2.Som redan påpekats utfördes arbetet i nordiskt samarbete. Det förslag som utarbetades var således väl underbyggt genom arbetet i tre länders kommittéer. Bestämmelserna om konossement, som i och för sig gjorts utförligare genom 1864 års lag, utarbetades nu ytterligare. Även andra de­ lar av lagen förbättrades.70 Beträffande stoppningsrätten infördes en nys. 65

En historisk översikt

1.bestämmelse bland konossementsreglema. Den nya regeln togs upp is. 66

2.166 § 1891 års sjölag. Bestämmelsen innebar att säljaren hade rätt att in­s. 66

3.ställa lossning eller på annat sätt förfoga över godset även om konosse-s. 66

4.ment överlämnats till köparen, för det fall köparen vägrade att godkännas. 66

5.eller betala rätteligen dragen växel eller om köparen på annat sätt undan­s. 66

6.drog sig att uppfylla köpet. Detsamma gällde om köparen vid kreditköps. 66

7.kommit i konkurs, saknade utmätningsbar egendom eller inställt sina be­s. 66

8.talningar. I regeln slogs således fast principen att säljaren har kvar sins. 66

9.stoppningsrätt även efter det att konossementet överlämnats till köparen.71s. 66

10.Däremot upphörde stoppningsrätten när konossementet överlåtits tills. 66

11.tredje man. Detta var en helt ny regel vars införande inte motiverades sär­s. 66

12.skilt i förarbetena. Avsaknaden av motiv förefaller märklig dels med tankes. 66

13.på att regeln inte direkt rör förhållandena mellan transportör och mottaga­s. 66

14.re, dels med tanke på att regeln inte fanns i den tidigare sjölagen. Dets. 66

15.senare påpekades också i motiven som fortsätter: befälhavaren är förplik­s. 66

16.tad att udämna godset till innehavaren av konossementet. Om befäl­s. 66

17.havaren inte gör detta kan han eller hon ådra sig ansvar för detta. Först närs. 66

18.flera innehavare av konossementet uppträder är befälhavaren berättigad atts. 66

19.lägga upp godset för rätt borgenärs räkning. Sedan fortsätter man i moti­s. 66

20.ven med ett resonemang som i stort följer förarbetena till 1864 års sjölag.72s. 66

21.Det skall uppmärksammas att 1862 års konkurslag fortfarande existe­s. 66

22.rade vid sidan om sjölagen. De båda lagarna gick olika långt i fråga oms. 66

23.stoppningsrätten. Enligt 38 § i den då gällande konkurslagen var säljarens. 66

24.inte skyldig att ”leverera” varorna om de inte betalades, under förutsätt­s. 66

25.ning att varorna inte var ”avlämnade” vid den kritiska tidpunkten. Dettas. 66

26.stadgande hade med avsikt gjorts vagt.73 Enligt 166 § 1891 års sjölag hades. 66

27.säljaren rätt att inställa lossning eller att annars förfoga över godset oms. 66

28.inte betalning skedde trots att konossementet överlämnats till köparen. Etts. 66

29.problem i detta sammanhang var termerna ”levererade” och ”avlämnade”.s. 66

30.Kunde varorna anses ”avlämnade” när konossementet hade överlämnatss. 66

31.till köparen? Det kvarstod således vissa problem som måste lösas. Dettas. 66

32.skedde dock inte förrän i samband med de skandinaviska köplagama.s. 66

33.Genom 166 § 1891 års sjölag löste man inte bara stoppningsrätten vids. 66

34.användande av konossement utan också vid fraktavtal över huvud taget.s. 66

35.Det fanns enligt Almén ingen anledning att tolka detta stadgande e contrarios. 66

36.när andra transportdokument än konossement användes. Om stoppnings­s. 66

37.rätten gällde när konossement användes — som ju överför de flesta förfo­s. 66

38.gandemöjligheter över varan till köparen — så fanns inget hinder mot atts. 66

En historisk översikt 67

1.kunna använda den när andra dokument - som inte förde över sådan rätt — utfärdats.74 Det kan således förutsättas att införandet av 166 § 1891 års sjölag medförde att tolkningen av 38 § 1862 års konkurslag kom att påver­ kas.s. 67

2.Redan innan 1891 års sjölag trädde i kraft hade vissa riktlinjer utbildats i praxis kring stoppningsrätten i 1862 års konkurslag. I svensk praxis slog domstolarna in på en väg som stred mot den härskande uppfattningen i doktrinen. I stället anslöt domstolarna sig till den riktning som menade att det gick att utöva stoppningsrätt även sedan konossementet överlämnats till mottagaren.75 Denna praxis förebådade således den nya regleringen i sjölagen.s. 67

Stoppningsrätten vid förra sekelskiftet i

övriga nordiska länder

1.Den hittills gjorda genomgången av lagstiftning under 1800-talet utgår från ett svenskt perspektiv. Det kan emellertid vara lämpligt att sammanfatta de övriga nordiska ländernas rätt innan jag går vidare till den gemensamma nordiska köplagen. Det skall uppmärksammas att det redan tidigt under 1800-talet förelåg en önskan att på skandinavisk basis revidera de gamla lagböckerna. Lagkommittéer i Norge och Sverige träffades därför regel­ bundet för att utbyta erfarenheter. Ett exempel på ett sådant samarbete är konkursrätten på 1850-talet. Detta samarbete ledde emellertid inte till nå­ got resultat i form av gemensam lagstiftning.s. 67

2.Det verkliga genombrottet kan sägas komma i och med det första nor­ diska juristmötet i Köpenhamn år 1872. Det var på handelsrättens område som detta samarbete fungerade bäst. Nya växellagar, varumärkeslagar samt handelsregisterlagar infördes som en följd av samarbetet. Som framgått ovan var också 1890-talets sjölagar en frukt av det nordiska samarbetet i lags tiftnings frågor.s. 67

3.Det är därför inte särskilt förvånande att man i de övriga nordiska län­ derna hade en liknande utveckling som den svenska. I Danmark och Nor­ ge var Christian V:s lag från 1683 respektive 1687 gällande rätt under lång tid. I denna fanns inga stadganden angående stoppningsinstitutet. Också i övriga Norden fick man till en början treva sig fram i praxis utan särskilt lagstöd. Finland följde Sveriges lagstiftning till en början.s. 67

En historisk översikt

Danmark

1.I Danmark utvecklades stoppningsinstitutet liksom i Sverige genom prax­s. 68

2.is.76 Det första fallet i denna utveckling är HP 1747 A s. 64.77 7 E8n engelsks. 68

3.säljare sålt varor på kredit till en norsk köpare. Sedan varorna skeppats,s. 68

4.utan att konossement utfärdats, från England men innan de kommit frams. 68

5.till Norge avled köparen. Det visade sig att dödsboet var insolvent. Majo­s. 68

6.riteten i Hojesteret gav köparens kreditorer företräde till godset. Dommers. 68

7.Rantzaus votum i målet får belysa hur rättsläget uppfattades.s. 68

8.Detta ger klart uttryck för den danska inställningen att äganderätten över­s. 68

9.gick till köparen så snart varorna inskeppats för dennes räkning. Någons. 68

10.möjlighet att stoppa varorna förelåg inte efter denna tidpunkt. Stånd­s. 68

11.punkten bekräftades i senare praxis.79s. 68

12.En särskild fråga som prövades flitigt under tiden före 1858 års lag oms. 68

13.insolvensbehandling var om överlämnande av transportdokument ellers. 68

14.andra affärs dokument som fakturor eller liknande, kunde likställas meds. 68

15.överlämnande av den fysiska besittningen av varorna. I enlighet med des. 68

16.fall där inget konossement förekom utbildades en praxis som innebar atts. 68

17.överlämnandet av konossement i enlighet med sakens natur och lagenss. 68

18.analogi80 var att betrakta som en ”symbolisk överlåtelse” av varorna. Sälja­s. 68

19.ren kunde därför inte utöva någon rätt att återta varorna efter det att ko­s. 68

20.nossement överlämnats.81s. 68

21.Den praxis som sålunda utvecklats kodifierades i Danmark genom 10 §s. 68

22.1858 års lag om insolvensbehandling.82 Lagrummet gav säljaren rätt atts. 68

23.återta varor och konossement som kommit boet tillhanda efter konkursens. 68

24.om inte gäldenären hade förvärvat äganderätt till varorna.83 Eftersom kö­s. 68

25.parens förvärv av konossement innan konkursen ansågs medföra att ägan­s. 68

En historisk översikt 69

1.derätten till varorna hade övergått till köparen kunde stoppning inte ske när sådana dokument överlämnats till köparen. Någon rätt att kräva varor eller dokument åter förelåg inte i denna situation. Regeln kan inte sägas vara en stoppningsregel i egentlig mening. Regeln knöt an till äganderätten i sådan grad att rätten att stoppa gjordes beroende av denna. Det danska rättsläget medförde olikhet i förhållande till den inriktning som praxis tagit i Sverige och Norge, vilket spelade viss roll vid tillkomsten av den gemen­ samma nordiska sjölagen på 1890-talet. De givna reglerna var emellertid inte nya i dansk rätt.s. 69

2.När en ny konkurslag infördes mot slutet av 1800-talet fördunklades84 de tidigare reglerna. Reglerna om stoppning upptogs i 4 § 1872 års kon­ kurslag.85 Paragrafen gick ut på att om pengar, varor eller konossement som sänts till gäldenären, så att han eller hon för detta skulle utge vederlag, och om sakerna kommit till boet efter konkursens början, så kunde boet gå in i avtalet om det genast betalade vederlaget. Denna regel skulle ses i samband med 16 § som innebar att en obetald säljare kunde återta varor som redan före konkursen lämnats ut till gäldenären. Detta kom sig av att gäldenären inte blivit ägare eftersom han eller hon inte betalat varan. Man lade genom lagstiftningen stor vikt vid avhängighetsförhållandet mellan prestationerna.86 Någon ändring av tidigare konkurslag tycks inte ha varit avsedd.87s. 69

3.När sedan den gemensamma nordiska sjölagen kom till stånd i slutet av 1800-talet infördes också i dansk rätt reglerna i 166 §, vilka fick en i stort sett likalydande utformning som den svenska. Detta skulle ha medfört en ändring i dansk rätt. Så blev emellertid inte fallet eftersom man tolkade stadgandet i sjölagen med viss stränghet mot bakgrund av tidigare rätt.88 Senare ändrades köplagen och sjölagen så att överlämnande av konosse­ ment inte innebar att stoppningsrätten upphörde.89 Först denna förändring tycks ha medfört en ändrad inställning i praxis. Stadgandena i 1872 års konkurslag stod dock kvar oförändrade och gör så även i den nu gällande konkurslagen.90s. 69

En historisk översikt

Finland

1.I finländsk rätt dyker stoppningsrätten upp första gången i 49 § 1868 kon­s. 70

2.kursstadga.91 Denna regel motsvarade i stora drag vad som föreskrevs is. 70

3.1862 års svenska konkurslag. Det skall framhållas att det fanns ett tillägg is. 70

4.paragrafen som innebar att säljaren inte bara hade stoppningsrätt utans. 70

5.även återkravsrätt. Finland deltog inte i det nordiska samarbetet i slutet avs. 70

6.1900-talet och påverkades endast mycket litet av lagstiftningen i övrigas. 70

7.Norden. Bestämmelsen i konkursstadgan stod t.ex. kvar till dess en nys. 70

8.köplag infördes under 1980-talet.s. 70

9.Som ett komplement till stoppningsrätten enligt 49 § konkurs stadgans. 70

10.upptogs en regel i 119 § 1873 års finländska sjölag.92 Denna bestämmelses. 70

11.innebar att ett till köparen överlåtet konossement kunde återkallas. Förut­s. 70

12.sättningarna för återkallelse av konossementet var att betalning inte erlagtss. 70

13.av köparen, att han eller hon avträtt sin egendom i konkurs eller inte kun­s. 70

14.nat infria en rätteligen dragen växel och att konossementet när lossnings. 70

15.skulle ske överlåtits till en tredje man i god tro.93s. 70

16.Först år 1939 gick Finland in på fullt allvar i samarbetet kring dens. 70

17.skandinaviska sjölagen då den nya finländska sjölagen utfärdades.94 Genoms. 70

18.detta övergick den skandinaviska sjörätten till att vara nordisk. Finlandss. 70

19.sjölag upptog i 166 § ett motsvarande stadgande om stoppningsrätt soms. 70

20.de övriga nordiska sjölagarna. Det skall uppmärksammas att bestämmelsens. 70

21.i stora delar svarade mot det svenska stadgandet i dess lydelse efter änd­s. 70

22.ringarna på grund av 1905 års köplag infördes.95 Trots att Finland intes. 70

23.deltog i arbetet med denna köplag erkändes stoppningsrätten i finländsks. 70

24.rätt även utanför konkursrätten.96s. 70

Norge

1.I Norge uppträdde första gången en stoppningsregel i 63 och 64 §§ 1860s. 70

2.års sjölag.97 Dessa reglerna innebar bl.a. att kaptenen skulle uppträda soms. 70

3.avsändarens kommissionär och underlåta lämna ut varan till köparen oms. 70

4.t.ex. dokumenten inte var i sin ordning.98 Säljaren kunde också återkallas. 70

5.den äganderättsövergång, som skett genom att konossementet övergått tills. 70

En historisk översikt 71

1.köparen, om denne ”gjort Opbud eller Fallit uden at have betalt Vareme”. Detta ledde i praktiken till en form av stoppningsrätt under transporten.s. 71

2.Till denna specialregel kom en generellare som togs upp i 40 § 1863 års konkurslag.99 Den innebar att säljaren kunde kräva godset åter av boet om det inte var betalt. Så kunde ske endast om godset innan konkursen inte intagits på gäldenärens varulager, förvaringsplats eller, för dennes räkning, utgivits till tredje man. Motsvarande regel infördes senare för de fall där köparen öppnade ackords förhandling. Reglerna för dessa fall fanns i 34 § 1899 års ackordslagen.100s. 71

3.Genom den gemensamma nordiska lagstiftningen inom sjörätten in­ fördes reglerna om stoppningsrätt i 166 § skandinaviska sjölagen. Samtliga nu nämnda regler innebar att säljaren hade kvar sin stoppningsrätt även för det fall ett konossement hade ställts ut. De nu nämnda lagarna verkade vid sidan om varandra.101 Bestämmelserna om stoppningsrätt kom, trots reg­ lernas olika placering, i praxis att utformas på ett relativ enhetligt sätt.s. 71

Stoppningsrätten kring tidpunkten för

den skandinaviska köplagen

1.Den givna beskrivningen av lagstiftningen ger en bild av den rättsliga miljö som fanns i Norden i slutet av 1800-talet. Det kan framstå som ett neder­ lag för reformvännerna att inte de stora civillags förslagen genomfördes. Man skall dock ha i minnet att det inte i första hand var beträffande köprättsliga regler som striden stod.s. 71

2.Frågor som kvinnans likställdhet med mannen krävde reformer som gick utöver förslagen till allmän civillag. Inom handelsrätten skedde libera­ liseringar genom avskaffandet av skråordningen och införandet av närings­ frihet. Det skall också framhållas att ståndsriksdagen avskaffades genom reformer år 1862 och år 1866. Härigenom kom tvåkammarriksdagen att införas.s. 71

3.I denna allmänpolitiska miljö fick familjerätt och anknytande frågor om testamente och arv betydligt större uppmärksamhet än köprättsliga frågor eller frågor om konkurs förfarandet. Under hela 1800-talet hade liberalis­ men vunnit insteg och reformvännerna hade lyckats införa partiella refor­ mer på många av de nämnda områdena. Detta menar jag visar sig i den lagstiftningsproduktion som tog vid på köprättens område i slutet på 1800talet.s. 71

En historisk översikt

Ett första förslag till köplag

1.Sedan lagberedningens förslag till ny allmän civillag med handelsbalk intes. 72

2.genomfördes tog de partiella reformernas tid vid. Tanken på en fullständigs. 72

3.reform hade dock aldrig riktigt fallit i glömska. Den s.k. Nya lagberedning­s. 72

4.en tillsattes för att utarbeta förslag till ny civillagstiftning ochs. 72

5.processordning. Arbetet resulterade till en början i ny utsökningslag ochs. 72

6.vattenlagstiftning. I sitt arbete hade Nya lagberedningen i uppdrag att ut­s. 72

7.arbeta bestämmelser till en ny handelsbalk.102 Beredningen fick emellertids. 72

8.närmare anvisningar om att komma med ett förslag på särskilda delar avs. 72

9.handelsbalken vilka lämpade sig för att framläggas vid slutet av år 1894.s. 72

10.Beredningen fick således slå in på en väg som ledde in på partiell lag­s. 72

11.stiftning i ännu mindre delar. I enlighet med sina anvisningar lämnade Nyas. 72

12.lagberedningen år 1894 ett förslag till lag om köp och byte m.m.103 Försla­s. 72

13.get skickades ut på remiss till handelns organisationer och även Högstas. 72

14.domstolen avgav ett utlåtande.104s. 72

15.Köplags förslaget innehöll en regel om stoppningsrätt som hämtadess. 72

16.från motsvarande regel i lagkommitténs förslag till handelsbalk.105 I be­s. 72

17.stämmelsen togs både stoppningsrätten och hävningsrätten upp. Nya lag­s. 72

18.beredningen hänvisade beträffande stoppningsrätten till de skäl soms. 72

19.anfördes av lagkommittén. Det var således fortfarande fråga om en tysts. 72

20.förutsättning att en säljare som lämnade kredit skulle få sin motprestation.s. 72

21.Därför kunde man göra avsteg från principen att den säljare som lämnars. 72

22.ifrån sig en vara mot kredit också ger upp sin rätt att få byta prestations. 72

23.mot prestation, när förutsättningen inte längre var för handen. Så långt vars. 72

24.stoppningsinstitutet i princip oförändrat.s. 72

25.Nya lagberedningen föreslog vidare ett andra stycke av bestämmelsen.s. 72

26.Bestämmelsen innehöll en nyhet för svensk rätts del i och med att det härs. 72

27.för första gången lämnas en möjlighet att återta godset sedan det lämnatss. 72

28.över till köparen. Motivet för en sådan återkravsregel var i stort detsammas. 72

29.som för den normala stoppningsrätten. Samma rätt som tillkom säljarens. 72

30.att hålla inne godset i normalfallet ansågs föreligga för det fall säljaren varits. 72

31.ovetande om köparens konkurstillstånd eller annars förhindrad att utnyttjas. 72

32.sin rätt att hålla inne godset. Beredningen ansåg det ”tvivels utan billigt”s. 72

33.att säljarens rätt inte uteslöts av en liknande tillfällighet.106 Förslaget mot­s. 72

34.togs relativt väl.s. 72

En historisk översikt 73

1.Förhållandet till övriga regler om stoppningsrätt togs också upp i för­ slaget. Nya lagberedningen föreslog t.ex. att 38 § 1862 års konkurslag skulle upphävas för att undvika konflikt mellan köplagen och konkursla­ gen. Däremot blev förhållandet mellan den föreslagna köplagen och 1891 års sjölag något oklart. Enligt 37 § förslaget till köplag skulle vad som före­ slogs beträffande säljarens förfoganderätt, däribland bl.a. stoppningsrätten, inte innebära någon förändring i förhållande till reglerna i 166 § 1891 års sjölag. Vad som åsyftades var de inskränkta möjligheter att förfoga över varan som tillkom säljaren enligt köplagen för det fall tredje man förvärvat konossement.s. 73

2.Regeln i 37 § förslaget ifrågasattes av ledamöterna i Högsta domstolen. Den ansågs oklar och kunde inte sägas fylla sitt syfte på det sätt den ut­ formats.107 Det var alltså fråga om en motsättning mellan de köprättsliga reglerna och sjölagens bestämmelser om konossement. Detta ämne hade, som tidigare framhållits, varit uppe redan tidigare i den juridiska debatten. Högsta domstolen framhöll att man borde slå in på en väg där den nor­ diska enheten på sjörättens område inte riskerade att gå om intet.s. 73

3.Det var också i linje med den allmänna debatten kring köplagstift­ ningen vid denna tid att ta stor hänsyn till det nordiska samarbetet. Riks­ dagen hade tidigare samma år som Högsta domstolen avgav sitt utlåtande i en skrivelse108 till Kungl. Maj:t anhållit att det i det fortsatta arbetet skulle tas under övervägande i vad mån lagstiftning på obligationsrättens område kunde vinna skandinavisk anslutning. Det var också denna väg man slog in på. Även om Nya lagberedningens förslag således inte direkt låg till grund för den svenska lagstiftningen var det detta förslag som var utgångspunkt för det fortsatta skandinaviska arbetet.s. 73

Stoppningsrätten vid 1900-talets början

1.Sedan de skandinaviska länderna formerat sina kommittéer kunde arbetet starta år 1901. Man koncentrerade arbetet på att få till stånd en så modem lagstiftning som möjligt. I anledning därav hördes under arbetets gång åtskilliga representanter med erfarenhet från handel varjämte olika sam­ manslutningar hördes. Sedan arbetet färdigställts lade de olika ländernas kommittéer fram förslag till köplagar i början av 1900-talet. Förslagen skickades sedan på remiss. Högsta domstolen hördes också över förslag­ et.109 Slutligen kunde en svensk proposition läggas fram för riksdagen.s. 73

En historisk översikt

1.Riksdagen godtog lagförslaget efter endast smärre justeringar och lagens. 74

2.(1905:38) om köp och byte av lös egendom kunde träda i kraft.110s. 74

3.I stort sett motsvarande lagar utfärdades i Danmark år 1906 och i Nor­s. 74

4.ge år 1907. Även Island införde år 1911 en köplag som i obetydlig menings. 74

5.avvek från de just nämnda. Finland blev dock kvar i det gamla systemets. 74

6.under lång tid framöver och kunde inte förrän år 1987 anta en ny köplags. 74

7.som dock var grundad på en internationell konvention om köp.s. 74

8.(i) Den allmänna regeln om stoppningsrätts. 74

9.I det förslag som lades fram av den svenska kommittén fanns reglerna oms. 74

10.stoppningsinstitutet upptagna i 39-41 §§. Dessa bestämmelser gick igenoms. 74

11.lagstiftningsprocessen i stort sett oförändrade och godtogs slutligen avs. 74

12.riksdagen. Stoppningsrätten hade fått plats i 39 §. Vissa frågor om kon­s. 74

13.kursboets inträde i avtalet reglerades i 40 §. Slutligen togs återkravsrättens. 74

14.upp för sig i 41 §. Bestämmelsen om stoppningsrätt — som fått i princips. 74

15.motsvarande utformning i de norska och danska förslagen — reglerade vids. 74

16.sitt upphävande flera situationer. En förutsättning för utövande av stopp­s. 74

17.ningsrätten var att anstånd med köpeskillingens erläggande var medgivet.s. 74

18.Vidare skulle köparen efter köpets avslutande blivit försatt i konkurs ellers. 74

19.fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller vid utmät­s. 74

20.ning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller, om köparen vars. 74

21.köpman, denne inställt sina betalningar eller slutligen annars funnits varas. 74

22.på sådant obestånd, att det måste antas, att köpeskillingen inte kunde be­s. 74

23.talas på rätt sätt. Intill dess betryggande säkerhet ställdes förs. 74

24.köpeskillingens gäldande, kunde säljaren hålla godset inne eller, där dets. 74

25.hade försänts men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgivande.s. 74

26.Kommittén som arbetade fram förslaget till bestämmelsen i 39 § kon­s. 74

27.staterade att det enligt den då gällande svenska rätten redan förelåg en rätts. 74

28.för säljaren att stoppa varans udämnade till köparen när denne kommit pås. 74

29.visst i lagen angivet manifesterat obestånd. Kommittén anförde vidare atts. 74

30.den rätt som tillkom säljaren enligt då gällande lag borde utvidgas till atts. 74

31.omfatta också fall av obestånd som inte manifesterats. Reglerna utvidgadess. 74

32.således till att omfatta även detta fall. De skäl som angavs till utvidgningens. 74

33.var något tillspetsade. Det ansågs obilligt att säljaren inte skulle ha stopp­s. 74

34.ningsrätt när köparen på grund av obestånd rymt eller tagit sitt liv innans. 74

35.konkursen öppnats.111 Även om det inom Högsta domstolen112 hade fram­s. 74

36.förts invändningar mot en utvidgning av regeln till att omfatta även insol­s. 74

37.vens som inte manifesterats, dvs. utan att insolvensen fastställts genoms. 74

38.beslut eller annan offentligt åtgärd, grundade sig propositionen på kom­s. 74

39.mitténs förslag. Detta godtogs också av riksdagen.s. 74

En historisk översikt 75

1.Den rätt att kräva godset åter som infördes genom 41 § 1905 års köplag var ny för stoppningsinstitutet. Den byggde på det förslag som Nya lagberedningen lade fram.113 Man konstaterade att det särskilt vid di­ stansköp förelåg risk antingen för att säljaren skickade iväg godset utan att veta om att konkursen inträffat eller att en order om att innehålla godset inte kom fraktföraren till handa med följd att denne kunde komma att lämna ut godset. Det skulle, menade kommittén,114 ”uppenbarligen vara för rättskänslan stötande,” om säljaren i det läget måste nöja sig med den utdelning som faller ut på köpeskillingen i konkursen.s. 75

2.De skäl som angavs för stoppningsreglema kan enligt min mening sä­ gas vara ganska innehållslösa. De återger till stor del en fasadlegitimation. Man kan lika gärna vända på förhållandet och säga att det är obilligt mot andra fordringsägare i konkursen att säljaren lämnas möjlighet att inte bara stoppa varans återtagande utan också ta tillbaka den i vissa fall. Att olika säljare kommer att bedömas efter olika regler beroende på när insolvensen inträffar är inte heller ett hållbart argument. För det mesta är det en ren sinkadus när den kritiska tidpunkten inträffar och var varorna råkar be­ finna sig vid denna tidpunkt. (ii) Stoppningsrätt vid FOB-köp I den nordiska köplagen fanns bestämmelser om betydelsen av vissa vid köp använda handelstermer. I 62 § 1905 års köplag togs reglerna om köp på villkoret fritt ombord (FOB) upp. Enligt detta stadgande ålåg det köpa­ ren att befrakta fartyg eller tinga skeppsrum. Köparen hade också att svara för kostnaderna för transporten. Som en följd av att godset ansågs avläm­ nat då det kom innanför fartygets sida stod köparen också risken för god­ set från denna tidpunkt.s. 75

3.Inom handelskretsar hade det ifrågasatts om inte godset skulle anses ha kommit i köparens besittning redan i och med dess inlastning i fartyget. Stoppningsrätten skulle då vara utesluten för säljaren. Med anledning av detta klargjordes i 62 § att den omständigheten att fartyget var befraktat av ena eller andra parten inte kunde medföra att fraktföraren var dennes om­ bud i den meningen att befraktaren kommit i besittning av godset. (iii) Konkurslagens stoppningsregel upphävdes De nya stoppningsreglema infördes i köplagen. Enligt de svenska förar­ betena var detta den naturliga platsen för reglerna.115 Tydligen grundades denna syn på att det rörde förhållanden mellan säljare och köpare, vilket dock framstår som en tveksam motivering. Det fanns enligt den svenskas. 75

En historisk översikt

1.lagstiftaren ingen anledning att ha kvar reglerna i 38 § 1862 års konkurslag.s. 76

2.Dessa upphävdes därför.s. 76

3.På denna punkt uppnåddes dock inte enhetlighet mellan de skandina­s. 76

4.viska länderna. I Norge och Danmark kvarstod nämligen stadgandena oms. 76

5.stoppningsrätt i konkurslagama parallellt med köplagen. Motivet för dettas. 76

6.synes ha varit det motsatta mot det svenska; man menade att reglerna is. 76

7.konkurslagama var ändamålsenliga och därför skulle stå kvar.116s. 76

8.(iv) Ändringarna i sjölagen med anledning av den skandinaviska köplagens. 76

9.Genom bestämmelserna om stoppningsrätt i 1905 års köplag uppstods. 76

10.fråga om inte reglerna i sjölagen kunde förenklas. Det fanns nu på grunds. 76

11.av det nordiska samarbetet möjlighet att få till stånd en gemensam nordisks. 76

12.lösning i enlighet med vad Högsta domstolen efterlyst i sitt utlåtande övers. 76

13.nya lagberedningens förslag.117 Enligt kommittén motsvarades de tidigares. 76

14.reglerna i sjölagen av bestämmelserna i köplagen. I 166 § 1891 års sjölags. 76

15.ströks de båda inledande meningarna och i stället infördes en ny förstas. 76

16.mening. Den innebar att den rätt som säljaren enligt lag hade, att vid köpa­s. 76

17.rens obestånd stoppa godset, bevarades även om konossement avseendes. 76

18.godset hade överlämnats till köparen.s. 76

19.Den tidigare regeln, som innebar att säljarens stoppningsrätt föll för dets. 76

20.fall tredje man förvärvat konossementet i god tro, kvarstod dock oföränd­s. 76

21.rad även sedan köplagen trätt i kraft. Stadgandet har sedan stått i princips. 76

22.oförändrat också vid senare ändringar av 1891 års sjölag.s. 76

23.På detta sätt fick man till stånd en samordning mellan köprättens ochs. 76

24.sjörättens regler om stoppningsrätt. Jag skall senare undersöka om dennas. 76

25.samordning är fullständig och, om så är fallet, huruvida den är lämplig.s. 76

Stoppningsrätt i kommissions-

förhållanden

1.I detta sammanhang skall framhållas att stoppningsrätt kan förekommas. 76

2.också i kotnmissionsförhållanden. En reglering finns i lagen (1914:45) oms. 76

3.kommission. Även denna lag var en frukt av det nordiska samarbetet is. 76

4.början av förra seklet. Den är nu föremål för omarbetning i Sverige.s. 76

5.Den regel om stoppning som finns i 37 § kommissionslagen gällers. 76

6.mellan kommittenten och kommissionären. De principer som framgår avs. 76

7.39 och 41 §§ 1905 års köplag eller 13 kap. 57 § (307) sjölagen skall til­s. 76

8.lämpas när inköpskommissionär sänt inköpt gods till kommittenten samts. 76

9.då försäljningskommissionär återsänt gods till kommittenten. Detta gällers. 76

En historisk översikt 77

1.under förutsättning att kommittenten kommit på sådant obestånd att det kan antas att en fordran, för vilken kommissionären skulle ha haft panträtt, inte kommer att betalas.s. 77

2.Bestämmelsen om stoppningsrätt i kommissions förhållanden kommer inte att beröras särskilt i den fortsatta framställningen.s. 77

Bakgrunden till reglerna i köprätten

1.Den skandinaviska köplagen från början av förra seklet fick ett kraftigt genomslag och blev stilbildande för hela obligationsrätten i Norden.118 Ett markant drag för hela 1900-talet är den våldsamma utveckling som skedde på snart sagts alla livets områden. En viktig del av denna utveckling är internationaliseringen. Denna har underlättats av det moderna transport­ väsendets framväxt. Den gamla lagen var skriven för den form av gross­ handel som var vanlig vid förra sekelskiftet. Den rörde framför allt köp av säd, kol och liknande varor. Speciesköpen utformades närmast mot bak­ grund av kreatursköp. Genom utvecklingen tillkom under 1900-talet köp av industriprodukter som numera har utvecklats till köp som går på grän­ sen mellan köp av objekt och tjänst. Transportförhållandena påskyndade också utvecklingen. Till detta kom en allmän förändring av de värderingar som kunde urskiljas i den ekonomiska politiken. I detta sammanhang stod konsumenternas skydd i en särställning.119s. 77

2.Den utlösande faktorn till reformeringen av köprätten i Norden kom från öster denna gång. Finland hade som nämnts inte som de skandinavis­ ka länderna infört någon ny köplag vid förra sekelskiftet. I stället hade man följt utvecklingen i grannländerna och byggt på köprättslig praxis sprungen ur 1734 års lag. Detta visade sig i längden vara ohållbart. Det tillsattes där­ för en kommitté i Finland med uppdrag att reformera den finländska köprätten. I de övriga nordiska länderna utsågs sakkunniga att följa det finländska arbetet.120 Flera förslag lades fram i Danmark,121 Finland122 Norge123 och Sverige124 i samband med detta arbete.s. 77

En historisk översikt

1.Förenta nationernas generalförsamling beslutade år 1966 att upprättas. 78

2.en fast kommission för internationell handelsrätt. Denna fick namnets. 78

3.United Nations Commission on International Trade Law (UNCITRAL).s. 78

4.Inom kommissionen tillsattes, efter att ha hört medlemsstaterna om dens. 78

5.uniforma köplagen, en arbetsgrupp som skulle värdera och föreslå åtgärders. 78

6.beträffande konventionen.1 1225 4Detta kan förklaras av att uniforma köplagens. 78

7.aldrig fick det genomslag som var tänkt från början. En orsak till detta vars. 78

8.att utvecklingsländerna ansåg att den gynnade de ekonomiskt starkares. 78

9.parterna. Detta kunde de inte acceptera. Det arbete som vidtog med atts. 78

10.förbättra reglerna i uniforma köplagen skedde med deltagande också avs. 78

11.utvecklingsländerna.s. 78

12.Arbetsgruppen inom UNCITRAL lade fram ett utkast till en ny konven­s. 78

13.tion som baserade sig på uniforma köplagen men med vissa förändring­s. 78

14.ar.129 Sedan man också arbetat in reglerna om slutande av internationellas. 78

15.avtal om köp lade man inom UNCITRAL fram ett utkast till ny konven­s. 78

16.tion. Denna kallas allmänt för UNCITRAL draft convention 1978.130s. 78

17.Sedan utkastet föredragits inför FN:s generalförsamling kunde man sam­s. 78

18.mankalla en diplomatkonferens för att efter vissa justeringar godtas. 78

19.utkastet. Konventionen om internationella köp av lösa saker trädde i krafts. 78

20.den 1 januari 1988. Numera har ca 50 länder tillträtt konventionen. Des. 78

En historisk översikt 79

1.flesta viktigare handelsländer, däribland alla nordiska länder utom Island, har tillträtt den.131s. 79

2.En gemensam arbetsgrupp utsedd av de nordiska länderna tillsattes för att fortsätta revideringen av den gemensamma nordiska köprätten. Tanken var att analysera FN-konventionen. Arbetsgruppen lämnade ifrån sig en rapport under år 1984.132 Arbetet tog stor hänsyn till FN-konventionen. Emellertid kom man fram till att konventionens uppbyggnad inte kunde läggas till grund för de nationella köplagama. Man kunde dock enas om att bygga lagen på i princip samma systematik i de nordiska länderna samt att den skulle vara så uppbyggd att de som sysslade med handel skulle kunna hitta i den. Rättslikheten beträffande de nationella köplagama har dock inte gått lika långt. Den köprättsliga regleringen infördes fullt ut under 1990-talet. Be­ stämmelserna om stoppningsrätt har från den skandinaviska köplagens. 79

En historisk översikt

1.överförts till den uniforms köplagen vidare in i konventionen om inter­s. 80

2.nationella köp av lösa saker för att slutligen tas upp i de nationella köpla­s. 80

3.garna i Norden. På detta sätt ser reglerna om stoppningsrätt i princips. 80

4.likadana ut i dag som i början av 1900-talet.s. 80

4Vissa slutsatser mot bakgrund av

utvecklingen kring stoppningsrätten

Inledning

1.Av den historiska översikten kan man dra vissa slutsatser beträffande stoppningsinstitutets verkan inom olika rättsområden. Tendenserna kan sägas röra sig på flera olika plan. I detta avsnitt behandlar jag dels olika delar av det som normalt brukar sammanfattas under beteckningen stoppningsinstitutet, dels inom vilka områden dessa delar verkar, dels vilka sys­ tematiska hänsyn som tas till de olika delarna vid min undersökning.s. 4

Stoppningsinstitutets delar

1.Den historiska framställningen ger vid handen att under det jag benämner stoppningsinstitut ryms flera olika varianter av stoppning. Jag behandlar emellertid endast vissa delar av stoppningsinstitutet. Eftersom de olika delarna har vuxit fram för att tillgodose samma behov har de i den histo­ riska översikten behandlats som ett institut. Jag skall i detta avsnitt något urskilja de olika delarna och vilka av dessa jag behandlar i den fortsatta framställningen.s. 4

2.Som framgått kan den obetalda säljarens rätt att stoppa godset vara oli­ ka omfattande. De i stoppningsinstitutet ingående delarna kan framställas enligt följande utifrån de ingående befogenheterna.s. 4

3.• Rätt att ställa in fullgörelsen eller hålla inne prestationen, s.k. sus­s. 4

4.pension.1s. 4

5.• Rätt att hindra att varan lämnas ut till köparen, den egentligas. 4

6.stoppningsrätten.2s. 4

Vissa slutsatser...

1.• Rätt att återta varan under förutsättning att den lämnats ut till kö­s. 82

2.paren sedan den händelse som ligger till grund för återtagande in­s. 82

3.träffat, s.k. återkravsrätt.3 4s. 82

4.• Rätt att återta varan sedan den överlämnats till köparen, även oms. 82

5.den lämnats ut till köparen redan innan den händelse som ligger tills. 82

6.grund för återtagande, s.k. förföljanderätt eller droit de suiteds. 82

7.Det framgår att stoppningsinstitutet inte är en homogen rättsfigur utans. 82

8.snarare har flera olika former. Vad som är den enas eller andras föregång­s. 82

9.are eller var de olika formerna har sitt ursprung, finner jag inte särskilts. 82

10.meningsfullt att spekulera kring.5 Däremot menar jag att det är nödvändigts. 82

11.för förståelsen av institutet att ha klart för sig att användandet av termens. 82

12.stoppningsinstitutet kan innebära att man åsyftar olika saker.s. 82

Stoppningsinstitutet sett ur olika

synvinklar

1.De olika delar av stoppningsinstitutet som ovan tagits upp griper in i ens. 82

2.rad olika områden. Vissa delar har större betydelse inom några områdens. 82

3.medan andra framträder tydligare inom andra områden. Detta medför atts. 82

4.stoppningsinstitutets ändamål och funktion varierar beroende på vilkets. 82

5.rättsområde man väljer att koncentrera sin undersökning på. Stoppnings­s. 82

6.institutet är på detta sätt komplext och kan vara svårt att utmejsla i dens. 82

7.meningen att man får fram klara bakomliggande ändamål. Jag skall i dettas. 82

8.avsnitt beröra vilka områden som berörs av stoppningsinstitutet.s. 82

Vissa slutsatser... 83

Konkursboets egendom

1.Som vi sett har stoppningsinstitutet vuxit fram som en möjlighet för sälja­ rens att skydda sig mot köparens insolvens. Det är därför naturligt att se stoppningsinstitutet ur en konkursrättslig synvinkel. Detta medför att man riktar in sig på frågan vad som tillhör ett konkursbo. StoppningsmöjEgheten hamnar då som ett institut vid sidan av t.ex. återvinningsreglema. Återvinningsreglema ger borgenärerna en möjEghet att återföra egendom som är på väg ut ur boet. Enligt stoppningsreglema avgörs däremot huru­ vida egendom som är på väg in i boet också tillhör detta.6s. 83

2.Stoppningsinstitutet har en sida som hänger ihop med frågan hur kon­ kursen påverkar ett redan ingånget avtal. I samband med en konkurs måste man avgöra vilken skyldighet ett konkursbo kan ha att gå in i ett avtal. Bland de regler som avgör denna fråga finns den s.k. återkravsrätten. De närmare reglerna framgår numera av 63 § fjärde stycket köplagen. Någon motsvarande regel finns inte i 1980 års konvention om internationella köp av lösa saker eftersom konventionen endast behandlar förhållandet mellan parterna i köpförhållandet.7 Bestämmelsen innebär att säljaren kan ta till­ baka en vara som överlämnats till köparen efter det att ansökan om företagsrekonstruktion beträffande denne lämnats in eller att köparen för­ satts i konkurs.s. 83

3.Återkravsrätten förutsätter för sin tillämpning således att någon form av insolvensbehandling tagit sin början. Den kan därför ses som en regel till tröst för den okunnige och obetalda säljaren som råkar lämna över va­ ran till köparen. Den får betydelse när säljaren hela tiden är ovetande om motpartens bristande möjligheter att prestera på grund av ekonomiska svårigheter och därför inte kan stoppa varan innan den överlämnas till köparen efter t.ex. konkurs. Okunnigheten om konkursen eller rekon­ struktions förfarandet skall inte ställa säljaren i ett sämre läge.s. 83

Köprättslig påföljd

1.När stoppningsinstitutet betraktas som hörande till köprätten är det natur­ ligt att knyta det till reglerna om hävning av avtalet. Man kommer då i kontakt med hävningsreglema i 25 och 54 §§ köplagen. Säljarens hävningsmöjEghet upphör enEgt lagen när varorna kommit i köparens besitt­ ning. En motsvarande begränsning gäller också för möjligheten att utnyttjas. 83

Vissa slutsatser...

1.stoppningsrätten.8 Mot denna bakgrund kan stoppningsrätten ses som ens. 84

2.möjlighet att säkerställa hävning i ett tidigare skede. Förhållandet mellans. 84

3.stoppningsrätt och hävningsrätt enligt konventionen om internationellas. 84

4.köp av lösa saker är inte lika klart eftersom hävningsrätten inte är begrän­s. 84

5.sad till tiden före överlämnande till köparen.9s. 84

6.I och för sig har en part tillagts möjlighet att häva avtalet redan innans. 84

7.tidpunkten för fullgörandet inträtt. Detta framgår numera av 62 § köp­s. 84

8.lagen och artikel 72 CISG. Emellertid är hävning inte den enda påföljdens. 84

9.och det kan vara en fördel för parten att kunna stoppa fiillgörelsen för atts. 84

10.få en chans att undersöka saken och eventuellt bevara rätten att levereras. 84

11.eller föranstalta om påföljder.s. 84

SakrättsEg verkan

1.I Sverige kan man ställas inför frågan om stoppningsrätten verkligen är etts. 84

2.sakrättsligt institut. Enligt min mening är detta ställt utom allt tvivel.10 Un­s. 84

3.der sådana förhållanden kommer de allmänna frågorna om det sakrättsligts. 84

4.skyddade förvärvet in i bilden. Särskilt gör sig närhggande institut soms. 84

5.äganderätts förbehållet gällande som jämförelsematerial.s. 84

Sambandet med den transporträttsEga

förfoganderätten

1.Inom det transporträttsliga området får stoppningsrätten betydelse på fleras. 84

2.plan. Som framgår av framställningen kan säljaren åberopa den särskildas. 84

3.regeln om stoppningsrätt mot köparen även när ett konossement ut­s. 84

4.ställts.11 Stoppningsrätten får härigenom kontraktsrättslig betydelse i för­s. 84

5.hållande till fraktföraren.s. 84

6.Vidare innehåller sjölagen regler som får betydelse för transportörenss. 84

7.förhållande till annan som gör gällande rätt i lasten. Dessa regler öppnars. 84

8.alltså fältet mot reglerna om förhållande till tredje man, dvs. sakrättsligas. 84

9.regler. På detta sätt knyter reglerna i sjölagen an till det sakrättsliga områ­s. 84

10.det.s. 84

Vissa slutsatser... 85

Betydelsen inom den allmänna kontraktsrätten

1.Stoppningsrättens betydelse inom den allmänna kontraktsrätten är väl känd. Stoppningsrättens betydelse för den allmänna kontraktsrätten visar sig främst i två hänseenden. Det första är att stoppningsinstitutet redan enligt den äldre skandinaviska köplagen antogs vara en för hela förmögen­ hetsrätten gällande princip om anteciperad moray1 Detta synsätt slog också igenom i praxis under den skandinaviska köplagens regim.11 32 För det andra kan konstateras att stoppningsrätten har betydelse som en del av rätten att hålla inne en vara, dvs. den s.k. detentionsrätten. Jag behandlar detta sam­ band längre fram.14 Här kan endast nämnas att det främst är inom köprät­ ten som detta institut uppmärksammats men att institutet kommit att få betydelse också för de allmänna lärorna.s. 85

Systematisk hemvist påverkar inte

materiellt innehåll

1.Som jag framhållit ovan visar den historiska utvecklingen att stoppnings­ institutet tagits upp inom vitt skilda delar av rättssystemet. Systematiskt verkar det alltså ha stött på patrull att hänföra reglerna till ett visst rättsom­ råde. Från början var det praxis som fick lösa ett särskilt problem i sam­ band med den begynnande växande handeln. Det var alltså fråga om ett praktiskt betingat problem som måste lösas. När sedan lagstiftningen skulle ta sig an problemet uppstod komplikationer eftersom det är svårt att hänföra problemet till en bestämd lagstiftning. Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att reglerna hänfördes än till konkursrätt, än till köprätt, än till sjörätt och i vissa fall till flera av dessa områden samtidigt.s. 85

2.Den beskrivna tvehågsenhet beträffande stoppningsreglemas systema­ tiska hemvist har inte påverkat reglernas materiella innehåll. Den historiska översikten har inte påvisat att reglernas placering i olika lagar haft någon avgörande betydelse för deras sakliga innehåll. Att reglerna under tidens gång givit säljaren en rätt som sträckt sig olika långt motsäger inte detta. Reglernas relativa stränghet har heller inte varierat på ett sätt som kan för­ klaras av tidsförloppet. Snarare har stoppningsinstitutet materiella innehåll påverkats av den internationella samhandeln och unifieringssträvanden.s. 85

Vissa slutsatser...

Begreppsbildning kring stoppnings-

institutet

1.Avslutningsvis i detta kapitel tar jag upp några frågor med anknytning tills. 86

2.begreppsbildningen kring stoppningsinstitutet. Avsikten med detta är atts. 86

3.placera in institutet i sitt rättsliga sammanhang. Samtidigt som det finnss. 86

4.anledning att komma ihåg att institutet verkar inom olika områden i rätts­s. 86

5.ordningen finns det ett behov av att kunna särskilja det från andra närlig­s. 86

6.gande institut. Genom en utvecklad begreppsapparat kan man uppnås. 86

7.större precision i de fortsatta diskussionerna. Jag går därför igenom hurs. 86

8.doktrinen behandlat stoppningsinstitutet och närliggande rättsfigurer.s. 86

Stoppningsrätt som en förlängning av

samtidighetsprincipen

1.En fråga som diskuterats mycket i samband med stoppningsinstitutet ärs. 86

2.om institutet utgör en specialregel som avviker från det normala eller oms. 86

3.den är en del av någon större allmän princip som kan inordnas bland and­s. 86

4.ra regler.s. 86

5.Synsättet att stoppningsrätten endast kan vara en avvikelse från det an­s. 86

6.nars normala har hämtats från dogmen om pacta sunt servanda. En historisks. 86

7.återblick till tidiga dagar kan ge stöd för en strikt princip om att avtal skalls. 86

8.hållas. Med de relativt stabila förhållanden som förelåg sågs ett ingångets. 86

9.avtal som en bekräftelse av att förpliktelserna verkligen skulle uppfyllas.s. 86

10.Inget fick rubba denna uppfyllelse.15 Stoppningsrätten kan ur denna syn­s. 86

11.vinkel ses som ett synnerligen underligt undantag vilket var svårt att förenas. 86

12.med avtalsbundenheten.16s. 86

13.Doktrinen om avtalsbundenhet kan nog tänkas vara verksam vid stabilas. 86

14.förhållanden där yttre samhälleliga förändringar inte förekommer i någons. 86

15.högre grad. När förhållandena i omvärlden är turbulenta är det svårare atts. 86

16.upprätthålla dogmen. Detta är bakgrunden till att man utvecklade ett syn­s. 86

17.sätt som kan sägas bygga på den underförstådda presumtionen om att om­s. 86

18.ständigheterna inte skulle ändras efter ingående av avtalet. Det skulle meds. 86

19.detta synsätt finnas en princip om clausula rebus sic stantibus inbyggt i avtalet.s. 86

20.Avtalet förutsätter således oförändrade förhållanden. Det klassiska citatets. 86

21.från Cicero17 om att ett svärd inte behövde lämnas tillbaka till depositariens. 86

22.om denne blivit galen utgör en målande bild av innebörden av principen.s. 86

23.Om det var tillåtet att stoppa varan måste institutet tillhöra den allmännas. 86

Vissa slutsatser... 87

1.principen om oförändrade förutsättningar. Om köparen efter avtalsslutet kom på obestånd måste säljaren kunna skydda sig. Det var också på denna väg man i Norden hamnade i argumenten om förutsättningsläran när man ville ange skälen för stoppningsrätten.18s. 87

2.Inom litteraturen har man under det senaste århundradet inte hyst någ­ ra tvivel om att stoppningsrätten är en del av någon större rättsprincip. Någon författare har hävdat att stoppningsinstitutet försvinner genom att det sammanställdes med hävningsinstitutet och äganderätten.19 Det kunde då inte komma i fråga att se stoppningsrätten som någon singularitet inom rättsordningen.20s. 87

3.Andra författare har sett stoppningsinstitutet som en helhet utifrån lik­ nande utgångspunkter. I vissa fall har dessa varit sakrättsligt färgade. Vid tillkomsten av den skandinaviska köplagen var äganderättsförvärv sak­ rättsligt skyddade redan genom avtalet.21 Åren efter ikraftträdandet vidtog dock en utveckling mot traditionsprincipen där besittningen kom att spela en väsentlig roll. Denna utveckling innebar, har det hävdats,22 att stopp­ ningsrätten gick från att utgöra en avvikelse från det normala sakrättsliga skyddet till att inlemmas i allmänna sakrättsliga principer. För såväl sak­ rättsligt skydd som stoppningsrätt kom besittningen i centrum för dis­ kussionen. Detta har givit effekt på doktrinens syn på begreppsbildningen.s. 87

Doktrinens syn på stoppningsrätten i

rättsordningen

1.Inom doktrinen har man försökt att på olika sätt finna en begreppsbild­ ning som kan anpassas till de möjligheter som finns att hålla en vara inne. I sådana sammanhang har dock stoppningsrätten sällan varit föremål för särskild uppmärksamhet. Detta har lett till lite varierande resultat vilka skall redovisas här.s. 87

2.Almén gjorde i sin kommentar till köplagen i stort sett en indelning av de olika reglerna om innehållande av gods men använde sig inte av någon preciserad begreppsdefinition. Han såg stoppningsrätten utifrån dess obligationsrättsliga sammanhang.23 I brist på en bättre benämning användes. 87

Vissa slutsatser...

1.Almén begreppet retentionsrätt för samtliga situationer där innehållandes. 88

2.förekom.24s. 88

3.Rodhe har på ett markant sätt påverkat den svenska begreppsbild­s. 88

4.ningen inom civilrätten och särskilt kring rätten att hålla inne gods. Rodhes. 88

5.var den förste i modem tid som skilde mellan detentionsrätt och reten­s. 88

6.tionsrätt.25 Begreppsbestämningen har i huvudsak accepterats i doktrinen.26s. 88

7.Till den ena typen av innehållande hänförde Rodhe sådana fall där gälde-s. 88

8.nären till borgenären skall återställa egendom som tillhör denne. Dettas. 88

9.kallade Rodhe retentionsrätt. Till den andra typen av innehållande hän­s. 88

10.förde Rodhe sådana fall där borgenärens förpliktelse går ut på att han skalls. 88

11.utge egendom som tillhör honom själv. Rodhe var medveten om att des. 88

12.givna definitionerna inte var ändamålsenliga när det gäller egendom soms. 88

13.var föremål för en ännu inte fullbordad överlåtelse. Trots detta kategorise-s. 88

14.rade han de olika reglerna i köplagen utifrån indelningen. Reglerna oms. 88

15.innehållande för att erhålla vårdkostnader (nuvarande 75 § köplagen) samts. 88

16.reglerna om innehållande för erhållande av ersättning vid hävning ellers. 88

17.avvisande av varorna (del av nuvarande 64 § köplagen) hänför han till re­s. 88

18.tentionsrätt. Reglerna om borgenärens rätt att vid hävning hålla inne åter-s. 88

19.gångsprestationen till dess motparten presterar sin (del av nuvarande 64 §s. 88

20.köplagen) samt samtidighetsprincipen (enligt nuvarande 10 § köplagen)s. 88

21.hänförde han dock till detentionsrätten. I sitt arbete om obligationsrättens. 88

22.nämnde Rodhe dock inte reglerna om stoppningsrätt (numera i 61 §s. 88

23.köplagen). I det senare arbetet om sakrätt behandlade han stoppningsrät-s. 88

24.ten tillsammans med reglerna om detentionsrätt i 10 § köplagen.27s. 88

25.Det förfaller enligt min mening något onaturligt att, efter den s.k.s. 88

26.äganderättsstriden i mitten på 1950-talet, lägga äganderätten till grund förs. 88

27.vad som skall hänföras till den ena eller andra av de kategorier som Rodhes. 88

28.införde. Sedan lång tid diskuteras äganderättens övergång utifrån antagan­s. 88

29.det att rättigheterna överförs till köparen successivt. Det gör dets. 88

30.nödvändigt att precisera begreppsbestämningen.s. 88

31.Christensen28 tar också äganderättens successiva övergång som ut­s. 88

32.gångspunkt för sin kritik av Rodhes indelning. För henne finns lösningen is. 88

33.det vederlag som skall presteras. Vid detentionsrätt, säger Christensen,s. 88

34.finns ett vederlagsförhållande som saknas vid retentionsrätt. Detta veder­s. 88

35.lags förhållande kan definieras som det vederlag som kan innehållas för ejs. 88

36.kontraktsrättslig fullgörelse. Vid innehållande för vårdersättning och ska­s. 88

Vissa slutsatser... 89

1.destånd utgör godset inte det kontraktsrättsEga vederlaget på motsidan. Innehållande för utfående av dessa ersättningar är således inte detentionsrätt. Stoppningsrätten avser här de ömsesidiga vederlag som skall utväxlas och denna rätt skulle således hänföras till detentionsrätten.29 Den indelning som Christensen gör bygger således på att det föreEgger en ganska stark konnexitet mellan den prestation som hålls inne och den som skall utges.30 Christensen gör dock inga direkta uttalanden hur hennes synsätt påverkar s toppningsrätten. Även om Hellner,31 liksom Almén, är öppen för att behandla stopp­ ningsrätten tillsammans med flera olika andra obEgationsrättsEga institut, nämner han i första hand likheten med samtidighetsprincipen. EnEgt den­ na princip skaU parternas prestationer utväxlas mot varandra om inte annat är avtalat. Denna princip utvidgas genom stoppningsrätten; som fyUer samma funktion som detentionsrätten för det faU kredit lämnas. Hellner uttrycker det så att stoppningsrätten är en specieU form av detentionsrätt.32 Särskilt tydEg är kopplingen i den uniforma köplagen. Reglerna om stoppningsrätt finns upptagna i artikel 73 ULIS aUdeles i anslutning till samtidighetsprincipen. Hellner har lanserat ytterEgare ett sätt att komma bort från äganderät­ ten som kriterium för indelning av rätten att håUa inne sin prestation.33 Han är också inne på att uppdelningen mellan olika regler av principen om innehåUande drivits för långt.34 Utgångspunkten tycks här vara ett system­ tänkande. Regler om innehåUande delas in på grundval av var i det obkgationsrättsEga systemet de uppträder. InnehåUande på grund av av­ talsbrott eUer befarat avtalsbrott hänförs tiU ”extraordinär innehåUanderätt”. Det kan röra sig om köparens befogenhet att håUa inne betalning för krav med anledning av avtalsbrottet enEgt 42 § köplagen. Det kan ock­ så vara fråga om stoppningsrätten enEgt 61 § köplagen. Den innehåUanderätt som följer av samtidighetsprincipen enEgt 10 § köplagen be­ tecknas som ”detentionsrätt”. Hellner framhåUer särsküt att han vid begreppsbestämningen av detentionsrätten inte lägger någon vikt vid ägandeförhåUandena.35s. 89

Vissa slutsatser...

1.Olsen berör också innehållanderätten. Detta sker i samband med ens. 90

2.undersökning av olika remedier en gäldenär har i förhållande till en icke­s. 90

3.uppfyllelse. Olsen är inte främmande för Rodhes indelning i detentions-s. 90

4.och retentionsrätt. Denna indelning lägger hon emellertid inte till grunds. 90

5.för sin egen framställning.36 I framställningen klassificeras innehållande­s. 90

6.reglerna i stället utefter deras funktion som säkerhets- och påtrycknings­s. 90

7.medel. Olsen menar sig här ha en pragmatisk syn och anser att det faktiskas. 90

8.handlandet är det avgörande oavsett i vilket kontraktsrättsligt sammanhangs. 90

9.det förekommer.37 Sedan behandlas samtidighetsinnehållande, säkerhets-s. 90

10.innehållande och stoppningsrätten i skilda avsnitt. Någon närmare lednings. 90

11.för denna framställnings teknik eller klassificering lämnas inte. Samtidig-s. 90

12.hetsinnehållandet sägs syfta på avbrott i fullgörandet. Säkerhets-s. 90

13.innehållandet är något annat. Att stoppningsrätten inte kan hänföras tills. 90

14.någon av dessa kategorier förefaller mindre troligt.38s. 90

15.Slutligen skall här nämnas att Ramberg i kommentaren till köplagens. 90

16.lämnat ytterligare bidrag till begreppsanvändningen. Ramberg använders. 90

17.generellt termen detentionsrätt för olika typer av innehållande.39 Skälet förs. 90

18.detta anger han vara en vilja att förenkla terminologin och inte onödigtviss. 90

19.belasta framställningen med distinktioner som bygger på äganderättenss. 90

20.övergång. Dessa syften synes välgörande. Lika fullt kan man konstatera atts. 90

21.Rodhes principer för hur retentionsrätt och detentionsrätt klassificerass. 90

22.accepteras med den skillnaden att allt kallas detentionsrätt.s. 90

23.Genom Rambergs synsätt på regler om innehållande i den nya köp­s. 90

24.lagen har vi i Sverige så att säga kommit tillbaka till gå; fast vid andra sidan.s. 90

25.Från att ha utgått från Alméns enda term retentionsrätt för alla fall av in­s. 90

26.nehållande, har vi gått över en allt mera finlemmad begreppsapparat tillba­s. 90

27.ka till en solitärt term, fast den nu betecknas som detentionsrätt.s. 90

Suspensionsregel och stoppningsrätt under

godstransport

1.Reglerna kring stoppningsinstitutet har beröringspunkter både med deten­s. 90

2.tionsrätt och rätten att hålla inne varorna vid avtalsbrott. Förhållandet ärs. 90

3.dock inte alldeles lätt att beskriva. Jag skall här nöja mig med att översikt­s. 90

4.ligt visa vilka begrepp jag kommer att använda i detta arbete.s. 90

5.Ingen part i ett köpeavtal skall behöva prestera innan motparten ocksås. 90

6.gör det. Denna samtidighetsprindp, som framgår av 10 § första stycket ochs. 90

Vissa slutsatser... 91

1.49 § första stycket köplagen samt artikel 58(1) CISG, är den där detentionsrätten klarast kommer till uttryck. Samtidighetsprincipen ger en part rätt att endast vid tidpunkten för uppfyllelse hålla inne sin prestation, det må vara att avlämna varorna eller betala priset eller dokument som mot­ svarar dessa prestationer. Samtidighetsprincipen kan komma till användning endast när prestationerna skall utväxlas samtidigt. Har par­ terna avtalat att prestationerna inte skall fullgöras samtidigt kan reglerna inte tillämpas. Vidare kan samtidighetsprincipen vara ett trubbigt instru­ ment om man redan under förberedelserna av fullgörelsen kan förutse att motparten inte kommer att kunna prestera på rätt tid. Det är i dessa situa­ tioner som stoppningsinstitutet kommer in. Stoppningsinstitutet är dock inte enhetligt. Vardera parten har tillagts en rätt enligt 61 § första stycket köplagen respektive artikel 71(1) CISG att ställa in fullgörelsen eller hålla inne sin prestation om det med viss grad av säkerhet kan förutses att motparten inte kommer att fullgöra en väsentlig del av sin prestation. Denna regel kallar jag suspensionsregeln eftersom den ger en part rätt att skjuta upp fullgörandet. Regeln kan ses som ett kom­ plement till samtidighetsprincipen och bör hänföras till denna kategori. Det andra stycket i de nämnda bestämmelserna är en specialbestäm­ melse i förhållande till suspensionsregeln och verkar endast till förmån för säljaren. Om sådana omständigheter visar sig, som ger rätt att stoppa god­ set, sedan det sänts iväg, kan säljaren hindra att varan lämnas ut. Detta är den regeln som tar upp den klassiska regeln om stoppningsrätt under en gods­ transport. Denna regel kan hänföras både till detentionsrätten och till inne­ hållande på grund av avtalsbrott. Som detentionsrätt kan den ses eftersom den kan verka innan godset avlämnats, t.ex. om godset sålts under Dklausuler enligt INCOTERMS. Samtidigt kan man konstatera att regeln verkar som ett innehållande vid avtalsbrott. Detta gäller särskilt om man betänker att stoppningsrätten numera finns upptagen under rubriken Befa­ rat avtalsbrott.s. 91

5Stoppningsrättens ändamål och

funktion

Inledning

1.Det är allmänt accepterat, inte bara i svensk rätt, att en regels ändamål ut­ gör en viktig faktor för den tolkningsverksamhet som jurister ägnar sig åt.1 Detta gäller även beträffande stoppningsrätten. Däremot råder ingen enig­ het hur detta ändamål skall fastställas utan det tycks kunna ske på lite olika sätt.2 En utgångspunkt är givetvis lagens bokstav. Det går vidare att hämta viss ledning ur lagens förarbeten för att fastställa ändamålet.3s. 5

2.Om man accepterar att det är möjligt att fastställa ett ändamål måste man konstatera att de ändamål som framgår genom en analys av regelns ordalydelse och förarbeten jämfört med en systematisk analys av reglerna inte alltid ger en fullständig bild av hur en regel verkar i tillämpningen. I stället erhåller man en bild av hur regeln är avsedd att verka. För att få ihop det system som rättsordningen utgör måste man också undersöka regelns funktion. Med termen funktion kan en rad olika företeelser avses. Jag avser främst de faktiska konsekvenser som en regel har för en given situation. För att med en tillfredsställande grad av säkerhet kunna fastställa en regels funktion skulle empiriska undersökningar beträffande verkning­ arna vara nödvändiga. Det har inte vidtagits några sådana undersökningar avseende stoppningsrätten. Det går emellertid att med relativt hög grad av säkerhet uttala sig om det som kan antas vara stoppningsrättens funktion.s. 5

3.Först sedan man sammanställt ändamål och funktion menar jag att man har en fast bas för att uttala sig om en regels rättspolitiska berättigande. Jag skall därför försöka dra upp vissa linjer för de ändamål som kan åberopas till stöd för stoppningsrätten. Vidare skall jag försöka ange den funktion som stoppningsreglema har.s. 5

Stoppningsrättens ändamål och funktion

Skälen för en stoppningsrätt

1.Den första allmänna motiveringen för en stoppningsrätt finner man i rätts­s. 94

2.fallen från slutet av 1600- och början av 1700-talet.4 Det är särskilt tydligt is. 94

3.engelska fall där uppdelningen mellan equity och common law ännu exis­s. 94

4.terade.5 6 Som påvisats i det historiska kapitlet har stoppningsrätten såledess. 94

5.från början motiverats med billighetshänsyn^s. 94

6.I nordisk praxis finner man också detta argument till stöd för stopp­s. 94

7.ningsrätten och särskilt i den tidiga konkurslagstiftningen och förslag tills. 94

8.förändringar i denna framhålls detta argument.7 Billighetshänsyn åberopa­s. 94

9.des också vid införandet av den skandinaviska köplagen till stöd för re­s. 94

10.geln.8 Ibland kan det vara svårt att konkretisera vari billigheten består.s. 94

11.EnEgt förarbetena skuUe obilligheten Egga i att säljaren tvingades fullgöras. 94

12.sin del av avtalet trots att han visste att köpeskilling aldrig kommer atts. 94

13.erläggas. ”SynnerEgen bjärt” framträder obilEgheten, sägs det vidare i för­s. 94

14.arbetena, när gäldenären rymt från sin skuld eUer ”tagit sig af daga”. Den­s. 94

15.na motivering har också godtagits som en delförklaring i Etteraturen.9 10s. 94

16.Diskussionen kring bilEghet som motiv för en stoppningsrätt grundars. 94

17.sig på en värdering av situationen. Andra förklaringar förefaUer ta ut­s. 94

18.gångspunkt i en rationeUare argumentering. Särskilt i dansk och norsk rätts. 94

19.har man försökt att motivera stoppningsinstitutet utifrån ett förutsätt-s. 94

20.ningsresonemang^ En sådan argumentering skulle utgå från att en part verk-s. 94

21.Egen förutsatt att motparten kommer att prestera, att detta varit möjEgt atts. 94

22.uppfatta för motparten, att förutsättningen varit väsentEg samt att det ärs. 94

23.rimEgt att lägga risken för att förutsättningen slår fel på motparten. Jag hars. 94

24.redan pekat på sambandet med övergången från dogmen om pacta sunts. 94

25.servanda till principen om clausula rebus sic stantibus och att denna övergångs. 94

26.banade väg för ett resonemang enEgt förutsättningsläran kring motivering­s. 94

27.en till stoppningsrätten.11s. 94

28.Den formel som förutsättningsläran utgör må passa in bra när det gäl­s. 94

29.ler individueUt bestämda förutsättningar. Den passar sämre med andras. 94

30.mera normala förutsättningar som en part kan ha. En sådan förutsättnings. 94

Stoppningsrättens ändamål och funktion 95

1.är att man i ett avtalsförhållande utgår från att motparten skall kunna prestera. I litteraturen kallas sådana förutsättningar för typförutsättningar.12 Typförutsättningar är sådana som parter i allmänhet alltid utgår från. Att tillämpa förutsättningsresonemang på typförutsättningar kan ifråga­ sättas.13 Förutsättningsläran utgår från enskilda parters individuella förut­ sättningar och kunskaper om sådan förutsättningar. Det skulle därför inte vara meningsfullt att vid typförutsättningar göra en bedömning som i första hand riktar in sig mot individuella förhållanden. Det förefaller där­ för som konsdat att motivera stoppningsrätten utifrån förutsättnings­ läran.14s. 95

2.Detta uppmärksammades vid arbetet med konventionen om interna­ tionella köp av lösa saker. Konventionen utgår från att undersöknings­ plikten för motpartens möjligheter att prestera helt vilar på den part som åberopar stoppning.15 1D6etta tyder också på att man har byggt in förutsätt­ ningen om motpartens prestationsmöjlighet i reglerna om stoppningsrätt. Något ytterhgare förutsättningsresonemang finns det då inte utrymme för.s. 95

3.Andra skäl som åberopats hänger samman med allmänna skäl för om­ sättningens intresset Dessa går snarast tillbaka på sakrättsligt färgade syn­ punkter. Detta motiv för stoppningsrätten är av många orsaker svåra att applicera. Ett skäl mot att använda sådana argument är man balanserar mellan ett skydd för omsättningen och ett skydd för den bestående rätten. Det är således fråga om en värdering som måste göras i omsättningens intresse. Denna värdering är svår att hantera eftersom den kan åberopas till stöd både för och emot en bibehållen stoppningsrätt. Man hamnar lätt i en cirkelsituation där det som skulle bevisas är det som åberopas till stöd för detta.s. 95

4.De ovan angivna motiveringarna visar upp vissa brister som gör att det saknas en enhetlig bas för hur stoppningsrättens ändamål skall fastställas. Detta har lett till att man övergett försöken att finna en teoretisk grundval för stoppningsrätten och i stället utgått från ett förenklat synsätt. Almén menade att han inte ville fördjupa sig i diskussionen kring motiveringen till stoppningsrätten.17 Han konstaterade kort och gott att köparens insolvens utgör en typisk, form för anteciperad mora. Därför var stoppningsrätten en påföljd bland andra som kunde göras gällande vid avtalsbrott. Alménss. 95

Stoppningsrättens ändamål och funktion

1.synsätt är intressant.18 Emellertid bortser han från att stoppningsrätten intes. 96

2.enbart har verkningar mellan parterna. Man måste komplettera ändamålets. 96

3.med ett argument som är mer riktat mot tredje män. På detta sätt kommers. 96

4.motiveringar som kan gälla generellt för säkerhetsrätter in i bilden.s. 96

Stoppningsrättens funktion

1.Stoppningsrättens funktion är inte enhetlig eftersom den griper in i mångas. 96

2.områden. Att fastställa olika samhälleliga funktioner kan därför sägas varas. 96

3.särskilt problematiskt för detta institut. Emellertid framträder vissa tydliga­s. 96

4.re varför det är möjligt att se några dominerande funktioner. Dessas. 96

5.framträder mot bakgrund av den tidigare framställningen där stopp­s. 96

6.ningsrätten å ena sidan kan ses som en möjlighet att framkalla prestation is. 96

7.det obligationsrättsliga förhållandet och å andra sidan en sakrättsligt be­s. 96

8.tingad verkan. De funktioner som sålunda framträder är påtryck­s. 96

9.nings funktionen, säkerhetsfunktionen och avkastningsfunktionen.s. 96

10.Jag har här valt att förenkla framställningen något och använder migs. 96

11.endast av påtrycknings funktionen och säkerhetsfunktionen.19 Detta är baras. 96

12.en systematisk omfördelning eftersom jag hänför avkastningsfunktionens. 96

13.till säkerhetsfunktionen.20s. 96

Påtryckningsfunktionen

1.Som tidigare framhållits innebär detentionsrätten en möjlighet att hållas. 96

2.tillbaka den egna prestationen så länge inte motparten presterar vid sammas. 96

3.tidpunkt. Detentionsrätten fungerar här som ett påtryckningsmedel.21s. 96

4.Stoppningsrätten kan ses som en förlängning av de befogenheter soms. 96

5.detentionsrätten ger en part. Det förefaller därför naturligt att stoppnings­s. 96

6.rätten också kan sägas innefatta funktionen att utöva påtryckning.s. 96

7.Påtryckningsfunktionen kan dock vara olika stark beroende på i vilkens. 96

8.situation som stoppningsrätten förekommer. Om man tänker sig en situa­s. 96

9.tion där motpartens insolvens åberopas och det visar sig att denna är sås. 96

Stoppningsrättens ändamål och funktion 97

1.svår att det är omöjligt för motparten att prestera är påtrycknings funktio­ nen obefintlig. Den i nästa avsnitt behandlade säkerhetsfunktionen träder då i stället i förgrunden.s. 97

2.Om man däremot tänker sig ett förhållande där ena parten endast krånglar genom att kräva rabatter eller är allmänt ovillig att göra rätt för sig i förhållandet framträder påtrycknings funktionen i tydlig dager. Genom att stoppa sin egen prestation kan en part få den trilskande motparten att upp­ fylla sin del av avtalet. Detta gäller för stoppningsrätten som enligt sin nya utformning kan användas även i sådana lägen.s. 97

Säkerhetsfunktionen

1.Stoppningsrättens mest framträdande funktion måste dock sägas vara sä­ kerhetsfunktionen. Med detta förstås det skydd mot att motparten inte kan prestera enligt avtalet som en part erhåller genom att ha kvar egendom i sin besittning. Förlorar parten sin besittning av varan riskerar han eller hon att egendomens värde går förlorat t.ex. om den dras in i motpartens kon­ kurs.22 Den säkerhet som erhålls genom stoppningsrätten avser att skydda det säkerhetsintresse som en part har i att få vederlag för sin egen presta­ tion.s. 97

2.Stoppningsrättens samband med hävningsrätten måste framhållas. Hävningsrätten är den slutliga garanten för att egendom inte skall dras med in i motpartens insolvens. Stoppningsrätten kan ses som ett första­ dium till hävning eller ett sätt att säkerställa att hävning kan äga rum. Detta sker genom att hindra egendomens överlämnande till motparten. Skulle överlämnande ske faller nämligen möjligheten till hävning bort enligt 54 § fjärde stycket köplagen. Denna länk är stark i svensk köprätt men svag vid internationella köp eftersom konventionen om internationella köp av lösa saker saknar motsvarighet till denna begränsning av hävningsrätten.s. 97

3.Stoppningsrätten har, liksom hävningsrätten, ett nära samband med det sakrättsliga systemet. Det är också på detta plan som stoppningsrätten säkerhetsfunktion kommer fram, särskilt vad gäller rätten till individuellt bestämda rättigheter. Detta har föranlett att stoppningsrätten uppfattats som en säkerhetsrätt.231 viss mån kan detta vara riktigt men den har andra kvaliteter som gör att den hellre skall betraktas som en separationsrätt. En sammanblandning av stoppningsrätten med säkerhetsrättema öppnar fältet för oklarheter i olika avseenden.s. 97

6Stoppningsrätt i nationell rätt och

internationell miljö

6.1Inledning

1.Stoppningsrätten har störst betydelse när avstånden mellan säljare och köpare är stora. Detta beror på att det då tar tid att få varan till köparen. Förhållandena kan förändras under en tidsperiod; ju längre tid som förfly­ ter desto större sannolikhet för förändring. Det är därför möjligt att hävda att stoppningsrätten får störst betydelse vid internationell handel. Detta bekräftas också av tillgänglig praxis. Emellertid finns det anledning att påpeka att stoppningsrätten även kan få betydelse vid nationell handel; särskilt som denna i mycket hög grad sker mot fakturakredit.s. 6

2.Genom att stoppningsrätten blir aktuell vid internationella handel finns det anledning att något stanna upp vid lagvals frågor kring stoppningsrät­ ten. På det internationella planet kan man iaktta en utveckling som pekar mot en större rättslikhet.1 Denna utveckling har för stoppningsinstitutets del utgått från olika regioner i världen, t.ex. Norden eller Storbritannien. En indikation på unifiering är det arbete som ligger bakom konventionen om internationella köp av lösa saker, vilken fått ett mycket starkt genom­ slag. Stoppningsinstitutet har härigenom fått ett liknande materiellt innehåll. Därmed är inte sagt att också stoppningsrättens verkningar i t.ex. sakrättsligt hänseende skulle vara desamma. Därför måste man något stan­ na vid olika rättsordningars lösning av stoppningsrätten. Som framgår är en slutsats vid denna genomgång att reglerna varierar mellan olika länder. Det finns då anledning till att ta ställning till lagvals frågorna.s. 6

Stoppningsrätten i internationell miljö

Regleringen i vissa andra länder

Danmark

1.I Danmark gäller konventionen om internationella köp av lösa saker för des. 100

2.internationella köpen på samma sätt som i Sverige. Däremot har man intes. 100

3.infört den nordiska köplagen utan den skandinaviska köplagen från börjans. 100

4.av förra seklet gäller fortfarande. Stoppningsrätten i den äldre lagen var is. 100

5.förhållande till dagens nordiska köplagar och konventionen om internatio­s. 100

6.nella köp av lösa saker begränsad i olika avseenden. Enligt 39 § i dens. 100

7.danska lagen gäller stoppningsrätten endast till förmån för säljaren. Köpa­s. 100

8.ren har ingen direkt på lagen grundad rätt. Det är möjligt att tillämpa vissas. 100

9.analogier vilket innebär att skillnaderna inte blir så stora mot övrig nordisks. 100

10.rätt.2 Stadgandet om stoppningsrätt kan vidare tillämpas endast när köpa­s. 100

11.rens ekonomiska ställning är sådan att det kan antas att denne är ur stånds. 100

12.att betala köpesumman när denna förfaller. Användningsområdet är såle­s. 100

13.des mera begränsat för danska nationella köp i detta avseende.s. 100

14.De danska köprättsliga reglerna om stoppningsrätt är såvitt gäller falls. 100

15.där köparen gått i konkurs specialfall av vad som regleras i 7 kap. kon­s. 100

16.kurslagen.3 Där finns regler om konkursens inverkan på ett avtal. Reglernas. 100

17.om stoppningsrätt i § 54 nämnda lag blir t.ex. direkt tillämpliga vid sälja­s. 100

18.rens konkurs då köparen kan behöva stoppa sin prestation. Reglerna oms. 100

19.stoppningsrätt i de båda lagarna synes i sakligt hänseende motsvara var­s. 100

20.andra.4s. 100

21.De transporträttsliga reglerna stämmer med svensk rätt även oms. 100

22.strukturen är något annorlunda. Detta kan sägas gälla i allt väsentligt ocksås. 100

23.för de sakrättsliga frågorna. Detta innebär att konflikten mellan de kravs. 100

24.som en transportör kan stå inför när han möts av dels en stoppningsanvis-s. 100

25.ning, dels en begäran om utlämning av godset är densamma som i svensks. 100

26.rätt.s. 100

Finland

1.Som första land i Norden antog Finland år 1987 en ny köplag som grun­s. 100

2.dade sig på konventionen om internationella köp av lösa saker.5 Härjämtes. 100

Stoppningsrätten i internationell miljö 101

1.gäller dessutom konventionen för de internationella köpen. Vissa stadganden om köp och försäljning finns i 5 kap. konsumentskyddslagen som dock suppleras av reglerna i köplagen. Eftersom det inte finns några regler om stoppningsrätt i konsumentskyddslagen gäller köplagens bestämmelser.s. 101

2.Reglerna om stoppningsrätt i 61 § den finländska köplagen motsvarar ordagrant vad som föreskrivs för svensk del. Även i övrigt är rättstillstån­ det i Finland beskaffat på ett i stort sett motsvarande sätt som i Sverige varför det som sägs om de svenska reglerna också gäller i allt väsentligt för finländsk del.s. 101

Norge

1.Reglerna om stoppningsrätt finns i 61 § den norska köplagen.6 Den har fått en något annorlunda utformning i förhållande till finsk och svensk rätt i det att förutsättningarna för att stoppningsrätten skall få utövas är något utförligare beskrivna. I sak överensstämmer dock reglerna med de övriga ländernas lagar.s. 101

2.I Norge finns också generella regler om stoppningsrätt. Dessa finner man i 7 kap. täckningslagen.7 Reglerna om rätten att hålla tillbaka den egna förpliktelsen i § 7-2 lagen motsvarar i stort sett reglerna i köplagen. Det skall här åter påpekas att motsvarande norska regler tidigare fanns i 40 § 1863 års konkurslag och 34 § 1899 års ackordslag.8 Dessa stadganden skulle, till skillnad från dagens regler i täckningslagen, tillämpas före de köprättsliga reglerna. Praxis från tiden före år 1984 grundas på de tidigare reglerna i konkurs- och ackordslagama. Reglerna avvek något i språklig utformning från köplagen eftersom stoppningsrätten upphörde först när varorna tagits in på köparens varulager eller annat förvaringsställe, levere­ rats till tredje man som tagit emot varorna för köparens räkning eller hade sålts mot konossement eller fraktbrev innan de kommit fram. På grund av detta krävs viss uppmärksamhet vid läsning av norska rättsfall som grun­ dar sig på en tolkning av ordalydelsen i dessa äldre stadganden.9 Det torde dock inte medföra någon större saklig skillnad vare sig i förhållande till äldre norsk rätt eller till annan nordisk rätt.s. 101

Stoppningsrätten i internationell miljö

Amerikas förenta stater

1.I USA finns en komplexitet mellan olika regelverk som skall tillämpas is. 102

2.olika situationer av stoppning beroende på vilka stater som är inblandade.s. 102

3.Detta försvårar överblicken. Utgångspunkten för en sakrättsligt giltigs. 102

4.äganderättsövergång, grundad på gemensamma principer innebär att man,s. 102

5.liksom i engelsk rätt, utgår från att avtalet överför äganderätten.10 Gene-s. 102

6.riskt bestämda varor måste dock individualiseras och specificeras för atts. 102

7.sakrättsligt skydd skall uppkomma.s. 102

8.Lagstiftningen i USA innehåller regler om transportdokument soms. 102

9.medför att stoppningsrätten starkt avviker från vad som gäller enligt nor­s. 102

10.disk och engelsk rätt. Detta beror till viss del på de dokument som an­s. 102

11.vänds men till största delen på den särskilda regleringen i Uniforms. 102

12.Commercial Code (UCC). Lagstiftningen är något komplicerad till sins. 102

13.struktur. Någon federal lagstiftning kring köp finns inte. UCC har docks. 102

14.antagits av i princip samtliga stater och gäller således som lag i varje en­s. 102

15.skild stat. I artikel 7 UCC har man infört vissa regler om bl.a. konosse-s. 102

16.ment. Vid sidan om dessa regler gäller sedan länge Harter act från 1893.11s. 102

17.Denna lag gäller för sjötransporter till och mellan amerikanska hamnar.12s. 102

18.För sjötransporter i ”foreign trade” tillämpas US COGSA 1936.13 Harters. 102

19.act sätts således ur spel av US COGSA om inte konossementet innehållers. 102

20.en uttrycklig hänvisning till Harter act.14 För alla slags transporter mellans. 102

21.olika stater finns regler i Pomerene act från 1916 (ändrad 1994). USs. 102

22.COGSA 1936 håller på att ersättas av en ny Carriage of goods by sea acts. 102

23.som samtidigt gör systemet ännu något mer komplicerat.s. 102

24.Det finns inte anledning att gå närmare in på dessa olika regler. Dets. 102

25.räcker att konstatera att det i dessa transporträttsliga lagar finns regler oms. 102

26.transportdokument. Liknande regler finns i UCC även om regleringen ärs. 102

27.moderniserad. Reglerna i UCC viker dock för folkrättsliga åtaganden soms. 102

28.Amerika påtagit sig. Detta framgår av § 7-103 UCC.15 Emellertid är reg­s. 102

29.lerna i Pomerene act och UCC beträffande konossement i stort sett likas. 102

30.och det finns inga folkrättsliga åtaganden som påverkar stoppningsrättens. 102

31.varför jag kommer att hålla mig till reglerna i UCC.s. 102

32.Två typer av konossement används i USA. Den ena kallas för negotia-s. 102

33.belt konossement och den andra för icke-negotiabelt konossements. 102

34.(straight bill of lading).16 Endast det negotiabla konossementet symbolise-s. 102

Stoppningsrätten i internationell miljö 103

1.rar godset17 och överför rättigheter i godset. En straight bill of lading över­ för däremot inga sådana rättigheter och fungerar i stort sett som ett sjöfraktbrev. Detta innebär att rättigheter kan överföras genom överlåtelse av ett negotiabelt konossement men inte en straight bill of lading.s. 103

2.Beträffande stoppningsrätten finns till en början regler i § 2-609 UCC som innebär att en part i ett avtalsförhållande kan ställa in fullgörelsen om det finns osäkerhet beträffande fullgörandet av motprestationen. Denna regel motsvarar i stort artikel 71(1) CISG.18 Den särskilda regeln beträf­ fande stoppningsrätt under godstransport finns för amerikansk rätt uppta­ gen i § 2-705 UCC. I situationer där köparen är insolvent kan säljaren stoppa transporten och har rätt att hindra udämnande. I § 1-201(23) UCC anges vad som skall uppfattas med insolvens. Utan att gå närmare in på dessa regler kan nämnas att det inte endast omfattar konkursfall utan även sådana fall där insolvensen inte manifesterats genom ett särskilt beslut.s. 103

3.Stoppningsrätten kan enligt § 2-705(2) UCC utövas så länge godset inte överlämnats till köparen,19 det omhändertagits av någon tredje man och detta tillkännages20 eller ett negotiabelt dokument överlämnats till köpa­ ren.21 Detta innebär således en avvikelse från nordisk rätt där överlämnan­ de av konossementet inte innebär att stoppningsrätten upphör.s. 103

4.Reglerna i UCC sträcker sig dock ännu längre i det att också förfogan­ derätten, oavsett om negotiabelt konossement utställts eller ej, måste till­ komma den som gör gällande stoppningsrätten. Reglerna framgår av § 2705(3) c) och d), jfr 7-504(4) och 7-503(2) UCC. Här har man alltså tagit steget fullt ut och samordnat transportavtalet med köpeavtalet. Såvitt man kan utiäsa ur UCC22 verkar det finnas grund för antagandet att man här tagit allvarligare på stoppningsrätten som en börda för transportören.23s. 103

England

1.Stoppningsrätten i modern form utvecklades främst i engelsk domstolspraxis vilken numera har kodifierats i lag. Detta skedde först genom 1893 års köplag som ersatts med nu gällande Sale of Goods Act (SGA) 1979. I SGA regleras inte bara obligationsrättsliga utan även sakrättsliga frågor. Stoppningsrätten är också reglerad i lagen.s. 103

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.Enligt engelsk rätt är utgångspunkten att äganderätt (property) till be­s. 104

2.stämt gods övergår från säljaren till köparen vid den tidpunkt som parternas. 104

3.vill att den skall övergå. Överlåtelseviljan kan framgå av kontraktet eller avs. 104

4.omständigheterna i fallet. Dessa regler framgår av section 17 och 18 SGA.s. 104

5.Om godset inte är individualiserat kan äganderätten inte övergå enligt sec­s. 104

6.tion 16 SGA. Denna regel fann man hård mot köpare som betalats. 104

7.förskott. Genom ett tillägg år 1995 har man nu föreskrivit att äganderättens. 104

8.kan övergå på köparen trots att kravet på individualisering inte uppfyllts,s. 104

9.under förutsättning att godset utgör en del av en identifierbar bulklast.24s. 104

10.Detta framgår av section 20A SGA. Om gods har sålts under ett doku­s. 104

11.ment som representerar godset, t.ex. ett konossement utställt till säljarens. 104

12.eller dennes order är utgångspunkten att individualisering inte har skett;s. 104

13.det presumeras att säljaren har kvar sin rätt. Motsatsen gäller när konos-s. 104

14.sementet utställts till köparen eller dennes order.25 Reglerna framgårs. 104

15.indirekt av section 19(2) SGA.s. 104

16.Vissa regler kring konossement och sjöfraktbrev finns upptagna i Car­s. 104

17.riage of Goods by Sea Act (COGSA) 1992. Denna lag innehåller ingas. 104

18.bestämmelser som direkt påverkar stoppningsrätten under godstransport.s. 104

19.Institutet finns i stället helt reglerat i Sale of Goods Act. Här ges den obe-s. 104

20.talde säljaren en rätt att stoppa godset under transporten (stoppage ins. 104

21.transit) om köparen blir insolvent. Regeln finns i section 44 SGA. Stopp­s. 104

22.ningsrätten kan utövas oberoende av vem som har äganderätt till godset.26s. 104

23.Även i England är insolvensen ett krav för stoppningsrätt. I engelsks. 104

24.rätt talas om insolvens både i section 41 SGA beträffande detention (lien)s. 104

25.och section 44 SGA beträffande stoppningsrätt. Insolvensen behöver docks. 104

26.inte vara manifesterad i något konkursbeslut eller dylikt vilket framgår avs. 104

27.section 61(4) SGA.27s. 104

28.I engelsk rätt är det transportstadiet som är avgörande för hur länges. 104

29.stoppningen kan utövas.28 I sju olika punkter i section 45 SGA har mans. 104

30.försökt avgränsa när transporten avslutas och därmed när stoppningsrät­s. 104

31.ten upphör.29 Transporten anses i utgångspunkten pågå från det varans. 104

32.lastas av hos transportören eller annan depositarie i syfte att transporterass. 104

33.till köparen till dess godset mottas av köparen eller dennes agent.30 Dettas. 104

34.stämmer i stora delar med den nordiska praxis kring slutpunkten som jags. 104

35.senare återkommer till.31 Vidare anges i SGA att transporten avslutas oms. 104

Stoppningsrätten i internationell miljö 105

1.köparen tar emot godset på annan ort än bestämmelseorten, om trans­ portören eller annan depositarie tillkännager att godset innehas för köparen, om godset avvisas av köparen, om transportören felaktigt vägrar att lämna ut varorna samt om delleverans skett och detta skall uppfattas som om hela godset tagits om hand för köparens räkning. Vidare kan no­ teras att om godset transporteras på ett av köparen chartrat skepp beror det på omständigheterna i det enskilda fallet om transporten skall anses slutförd.s. 105

2.När säljaren skall utöva sin stoppningsrätt kan detta ske antingen ge­ nom att han tar godset i sin besittning eller att han lämnar ett meddelande till transportören. Detta framgår av section 46(4) SGA.32 Fraktföraren kan vara skyldig att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda säljarens rätt, t.ex. föra godset till säker hamn.33 Misslyckas transportören med detta kan han åläggas en skadeståndsskyldighet.34 Men hur förhåller sig detta till trans­ portörens udämningslöfte? Enligt transportavtalet är transportören skyldig att lämna ut godset till mottagaren. Denna skyldighet är också förenad med skadeståndsskyldighet.35 Är ett konossement utställt är transportören skyldig att lämna ut godset till den som visar sig vara rättmätig innehavare av dokumentet. Detta innebär dock inte att stoppningsrätten upphör när konossementet utlämnats till köparen.36 För att säljarens stoppningsrätt skall upphöra krävs i stället att konossementet överlåtits till en godtroende tredje man.37 Detta framgår av section 46(2) SGA.s. 105

3.Möjligen skulle man kunna utnyttja uppläggningsreglema vid transport för att lösa upp den situation som transportören hamnat i genom att krav framställs från säljaren om stoppningsrätt och från köparen om att få god­ set udämnat.38 Helt klart verkar detta dock inte vara.39s. 105

Frankrike

1.Enligt fransk rätt överförs äganderätten även sakrättsligt redan genom parternas överenskommelse om köp. Reglerna i artikel 1583 Code civils. 105

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.föreskriver sådan verkan även om köparen inte betalat priset eller om va­s. 106

2.rorna inte överlämnats till köparen.40 Genom denna utgångspunkt i avtalets. 106

3.blir individualiseringen av de sålda varorna viktig för den sakrättsliga ver­s. 106

4.kan. Vid transporter av de sålda varorna kan individualisering ske redans. 106

5.vid lastningen. Vid bulktransporter sker dock inte någon individualiserings. 106

6.förrän lossning sker när skilda ägare finns till olika delar av lasten. Ändås. 106

7.anses sakrättslig verkan enligt praxis41 ske vid lastningen.s. 106

8.Transportdokumentens funktioner och rättsliga verkningar överens­s. 106

9.stämmer i stort med det mönster som finns i internationell handel. Dettas. 106

10.innebär att konossementet representerar godset. En sakrättsligt giltigs. 106

11.överlåtelse av transporterade varor kan således ske genom överlämnandes. 106

12.av konossementet.s. 106

13.Någon egentlig stoppningsrätt under godstransport finns inte i natio­s. 106

14.nell fransk rätt.42 Genom artikel 1613 Code civil har införts en regel soms. 106

15.ger säljaren rätt att vägra avlämna varan, även för det fall säljaren lämnats. 106

16.kredit efter köpet, om köparen blir insolvent så att det finns risk att sälja­s. 106

17.ren inte erhåller betalning. Denna regel kan såvitt jag förstår uppfattas soms. 106

18.en stoppningsregel. Emellertid tycks man inte använda regeln vid trans­s. 106

19.porter utan lita till reglerna om utlämnade av godset.43 När det gällers. 106

20.stoppningsrättens utövande vid transporter under ett dokument som re­s. 106

21.presenterar godset innebär reglerna enhgt praxis44 att säljarens borgenärers. 106

22.kan komma åt godset endast i de situationer där säljaren eller dennes bor­s. 106

23.genärer har konossementet i sin besittning. När dokumentet överlämnatss. 106

24.till köparen finns det ingen möjlighet att utöva stoppning för säljaren.s. 106

25.Ytterligare en möjlighet finns att hindra godsets utlämnande till köpa­s. 106

26.ren vid dennes konkurs. Denna påminner i stora delar om den nämndas. 106

27.bestämmelsen i artikel 1613 Code civil men har utformats som en regel förs. 106

28.konkurs. Genom artikel 118 den franska konkurslagen45 tillerkänns säljarens. 106

29.en möjlighet att hävda sin rätt att stoppa gods under transport till dess dets. 106

30.har kommit in i köparens varulager.46s. 106

31.Det kan således konstateras att man även enhgt fransk rätt tillerkänners. 106

32.säljaren en möjlighet att stoppa varan även om denna rätt inte grundar sigs. 106

33.på något samlat institut som de engelska och skandinaviska reglerna.s. 106

Stoppningsrätten i internationell miljö 107

Tyskland

1.I Tyskland skiljer man strikt mellan ett avtals obligationsrättsliga verkning­ ar och dess sakrättsliga verkningar. I utgångsläget förpliktar ett köpeavtal därför endast parterna. Detta framgår av § 433 BGB. För att få till stånd en sakrättsligt giltig överlåtelse är det dock inte nödvändigt att det obligationsrättsliga förvärvet står sig. Denna abstraktionsprincip skiljer sig till viss del från svensk rätt. På samma sätt som enligt svensk rätt är det traditionsprincipen som är utgångspunkten för ett sakrättsligt giltigt förvärv. Detta framgår av § 929 BGB. Emellertid är denna huvudprincip omgärdad av flera undantag som dock inte behöver beröras i detta sammanhang.s. 107

2.I tysk rätt förekommer förutom vanliga konossement, vilkas rättsverk­ ningar i stort följer internationellt handelsbruk, också vissa andra dokument som representerar godset. Ett sådant är det konossement som används för flodtransporter, s.k. Ladeschein. Vidare har man kvar ett do­ kument med representativ funktion i lagringssammanhang, s.k. Lagerschein. För att överföra äganderätt till varor som sådana dokument utställts för krävs, förutom en överenskommelse om överlåtelse, även ett överlämnande av dokumentet.s. 107

3.Tysk inhemsk rätt här inget särskilt stoppningsinstitut.47 Däremot finns ett stadgande som tar ställning till en rätt som påminner om suspensions­ regeln i bestämmelsen om stoppningsrätt. Detta är § 321 BGB vilken i allmänna ordalag behandlar försämringar av en motparts möjlighet att prestera vilket skulle ge en part rätt att hålla inne sin prestation. Först i och med konventionen om internationella köp av lösa saker har man fått ett positivt stöd för stoppningsinstitutet.s. 107

4.Tidigare fanns ett stadgande i § 44 Konkursordnung som gav säljaren en separationsrätt när gods sålts och köparen gick i konkurs. Under sådana förhållanden kunde säljaren undanhålla varorna från att ingå i köparens konkurs för det fall de inte hade lämnats till köparen före konkursutbrot­ tet.48 Stadgandet var också möjligt att tillämpa i de fall där försäljningen skedde genom överlämnande av dokument.49 Emellertid var denna möjlig­ het begränsad till parterna och gavs ingen verkan mot tredje man som hade gjort sakrättsligt giltigt förvärv i de aktuella varorna.s. 107

5.I den nya tyska konkurslagstiftningen50 har ingen motsvarande regel som den i § 44 konkursordnung upptagits. Enhgt den nya lagstiftningen finns separationsrätt för säljaren endast för det fall han också är ägare tills. 107

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.godset. Detta framgår av huvudreglerna om konkursboets egendom i § 47s. 108

2.insolvenzordnung.s. 108

3.Möjligheten till stoppningsrätt under godstransport kan således knap­s. 108

4.past sägas finnas enligt tysk rätt. Det finns således inte någon särskilds. 108

5.anledning att närmare granska tysk rätt ur detta perspektiv. Jag har därför is. 108

6.stort sett utelämnat material från Tyskland när det gäller stoppningsrätten.s. 108

7.Däremot kan det finnas anledning att titta närmare på tysk rätt när dets. 108

8.gäller transporträttslig reglering av förfoganderätten.s. 108

Stoppningsrätt och internationell

privaträtt

1.Framställningen ovan begränsar sig till vissa länders rättssystem. Samtligas. 108

2.länders regler kan sägas utgå från att godset hela tiden befinner sig i etts. 108

3.bestämt land. Behandlas svensk rätt utgår man från att godset hela tidens. 108

4.befinner sig här. Om man studerar varje land för sig uppkommer därförs. 108

5.inga större problem. Stoppningsrätten är emellertid ett institut som i förstas. 108

6.hand kommer att tillämpas mellan parter som har hemvist i skilda länders. 108

7.och där godset skall transporteras mellan dessa länder. Som vi sett kan dets. 108

8.lätt uppkomma situationer där de olika ländernas legala system inte stäm­s. 108

9.mer överens och där konflikter uppstår mellan dessa.s. 108

10.Konventionen om internationella köp av lösa saker har samordnats. 108

11.stoppningsrättens förutsättningar. Lagvalsfrågor får därför allt mindre be­s. 108

12.tydelse för relationen mellan säljare och köpare. Så ligger det förs. 108

13.närvarande inte till inom sakrätten. Stoppningsrättens sakrättsliga verk­s. 108

14.ningar måste i dessa fall föregås av ett ställningstagande till vilken lag soms. 108

15.är tillämplig. På motsvarande sätt är förhållandet beträffande transportö­s. 108

16.rens ställning i en stoppnings situation. Jag skall peka på några olikas. 108

17.situationer där lagvalsfrågor får särskild betydelse.s. 108

Lagval vid köprättsliga avtal

1.Reglerna i konventionen om internationella köp av lösa saker är i huvud­s. 108

2.sak materiellt inriktade. Den lagvalsregel som finns är utformad dels soms. 108

3.en självständig lagvalsregel, dels som en beroende lagvalsregel som förut­s. 108

4.sätter att det i den nationella rätten finns en internationell privaträtts. 108

5.beträffande köptransaktioner. Reglerna finns upptagna i artikel 1 CISG.s. 108

6.Utgångspunkten för tillämpning av konventionen om internationellas. 108

7.köp av lösa saker är att det är fråga om ett köp där parterna har sina affärs-s. 108

8.ställen i olika stater. Detta gäller för båda lagvalsreglema. Den självständigas. 108

9.eller direkta lagvalsregeln finns intagen i artikel 1(1) (a) CISG. Enligt dennas. 108

Stoppningsrätten i internationell miljö 109

1.kommer som tilläggsrekvisit att de stater där partema bor skall ha anslutit sig till konventionen om internationella köp av lösa saker. Under dessa förutsättningar verkar regeln direkt på så sätt att den sätter andra lagvalsregler ur spel; konventionen om internationella köp av lösa saker tillämpas därmed oavsett vad som kan sägas i andra regler.51s. 109

2.Det andra fallet som behandlas, artikel l(l)(b) CISG, förutsätter också att det är fråga om parter i olika länder men det behöver inte vara fråga om länder som anslutit sig till konventionen. Under dessa förhållanden skall lex fori, dvs. domslandets internationella privaträtt, avgöra vilket lands lag som skall tillämpas. Om denna lag utpekar ett land som anslutit sig till konventionen om internationella köp av lösa saker skall detta lands lag tillämpas. Det är alltså fråga om tillämpning av lex fori landets bestämmel­ ser om internationella köp. De förbehåll som det utpekade landet gjort skall respekteras.52 Denna regel förutsätter således att det finns en lagvalsregel enligt lex fori.s. 109

3.I Sverige har tidigare inte funnits någon allmän lagstiftning för lagvalsfrågor. De har i stället avgjorts i praxis. En lagvalsfråga uppstår när det vid avgörande av en tvist finns ett val mellan lagar i olika länder. Det är i detta sammanhang som anknytningspunkten kommer in.s. 109

4.Sedan frågan om Sveriges anslutning till EU kom upp har det stått klart att Romkonventionen från år 1980 om tillämplig lag på avtals förpliktelser53 skulle komma att bli tillämplig på köptransaktioner. Denna konventionen har nu antagits som gällande rätt i Sverige genom lag (1998:167) om till­ lämplig lag på avtals förpliktelser.s. 109

5.Förutom de allmänna lagvalsreglema i Romkonventionen finns särskil­ da bestämmelser om lagval vid köp i lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker (lagvalslagen). Lagen bygger på en konvention från 1955.54 Lagen implementerades genom inkorpore­ ring och förenklades i förhållande till konventionen. Den gäller för internationella köp av lösa saker. Vid implementerandet av Romkonven­ tionen undantogs dock konsumentköp från lagvalslagens tillämpningområde. De former av konsumentköp som avsågs var sådana som tas upp i konsumentköplagen eller som faller under artikel 5 i Rom­ konventionen. Lagvalet för konsumentköp regleras därför numera enbarts. 109

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.av Romkonventionen. Lagvalslagen gäller däremot alltjämt för internatio­s. 110

2.nella kommersiella köp och internationella köp mellan privatpersoner.55s. 110

3.I artikel 94 CISG lämnas konventions staterna möjlighet att undantas. 110

4.tillämpning av konventionen för de fall det föreligger besläktade rättsreglers. 110

5.innanför de ämnen som konventionen tar upp, s.k. nabolandsförbehåll. Såda­s. 110

6.na förbehåll har gjorts av de nordiska länderna. Undantaget täcker köps. 110

7.mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige och samt vid köp mellans. 110

8.parter i något av dessa länder och Island.56 Detta framgår numera av 2 §s. 110

9.lagen om internationella köp. Det har ansetts att den nordiska rättsgemen­s. 110

10.skapen är tillräcklig för att uppnå en enhetlig reglering av köp mellan dessas. 110

11.länder.57 Emellertid kan det på goda grunder ifrågasättas58 om detta nabo­s. 110

12.landsförbehåll är förenligt med konventionen med tanke på atts. 110

13.rättsgemenskapen numera måste anses brista i många avseenden i Nordens. 110

14.inom det köprättsliga området.59 Om det förutsätts att naboklausulen trotss. 110

15.allt är förenlig med konventionen innebär den att Sverige i förhållande tills. 110

16.de övriga nordiska länderna skall tillämpa sin internationella privaträtt ochs. 110

17.avgöra lagvalet med bortseende från konventionen om internationella köps. 110

18.av lösa saker.60s. 110

Stoppningsrätten i internationell miljö 111

1.Det mönster som framkommer för de internationella köpen i merkantila förhållanden kan sägas innebära att konventionen om internationella köp av lösa saker gäller för köp mellan personer som har hemvist i olika konventionsstater och att lagvalet för övriga köp beror på vad domslandets internationella privaträtt kan innehålla om tillämplig lag.s. 111

Vilken lag som skall tillämpas på

transportavtalet

1.Vid utövandet av stoppningsrätt måste man också ha klart för sig vilket lands lag som gäller för att avgöra hur säljaren kan agera i förhållande till transportören och hur denne skall förhålla sig till en stoppningsanvisning. I de transporträttsliga bestämmelserna finns nämligen regler för vem transportören har skyldigheter mot. Vid stoppningsrätt uppkommer sär­ skilt fråga om huruvida transportören är bunden att följa säljarens stoppningsanvisning. Som vi sett i föregående avsnitt är dessa regler ut­ formade på olika sätt i olika länder. Detta medför att lagvalet även för det transporträttsliga avtalet måste beaktas.s. 111

2.Den allmänna regeln om lagvalet vid fraktavtal i artikel 4(4) Rom­ konventionen, som innebär att lagen i den stat där transportören har sin huvudsakliga verksamhet skall tillämpas om denna stat också är platsen där lastning eller lossning skall ske eller om avsändaren har sin huvudsakliga verksamhet i den staten, kommer normalt inte att tillämpas. Detta beror på att konventionsbunden lagstiftning går före konventionens regler enligt artikel 21 Romkonventionen.62 I princip all transporträtt är konventions-s. 111

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.bunden.63 Den konventionsbundna lagstiftningen är till stora delar tving­s. 112

2.ande. Avtal om lagval kan därför göras gällande endast i mycket litens. 112

3.omfattning.s. 112

4.Reglerna i 13 kap. sjölagen om styckegodsbefraktning är i stora delars. 112

5.tvingande. Särskilt gäller detta när konossement utfärdats för transporten.s. 112

6.Reglerna i kapitlet går tillbaka på Haag-Visbyreglema och därför kommers. 112

7.inte Romkonventionen till användning på sådana transporter.64 Den tving­s. 112

8.ande karaktären av reglerna framgår av 13 kap. 4 § (254) sjölagen. Reglernas. 112

9.i 13 kap. sjölagen skall enligt 13 kap. 2 § (252) samma lag användas vids. 112

10.inrikes fart, nordisk fart, avtalad lastningshamn ligger i stat som är anslutens. 112

11.till Haag-Visbyreglema, avtalad eller faktisk lossningshamn ligger i Nor­s. 112

12.den, transportdokument utfärdats i stat som är ansluten till Haag-s. 112

13.Visbyreglema, Paramountklausul som utpekar Haag-Visbyreglema eller lags. 112

14.som grundas på dessa regler.s. 112

15.För befraktning enligt 14 kap. sjölagen, dvs. rese- och tidsbefraktnings. 112

16.gäller inte några tvingande regler för det fall inte konossement utställtss. 112

17.under certepartiet. Reglerna i kapitlet är tillämpliga, om inte annat avtalats,s. 112

18.vid nationell och internordisk befraktning. Vid andra transporter skall sjö­s. 112

19.lagen tillämpas om svensk internationell privaträtt pekar ut svensk rätt.s. 112

20.Här kommer således Romkonventionen in i bilden. De flesta certepartiers. 112

21.innehåller jurisdiktionsklausuler varför lagreglerna kan förbigås.s. 112

22.Beträffande övriga transportslag gäller liknande reglering som vid sjö­s. 112

23.transporter. Enligt dessa regler skall bestämmelserna för transportslaget is. 112

24.aktuell lag respektive konvention tillämpas på transporter av gods inoms. 112

25.som faller inom det aktuella regelverkets tillämpningsområde. Detta gällers. 112

26.oavsett om transporterna är nationella eller internationella.65 För varjes. 112

27.transportsätt skall alltså konventionen eller den därpå utformade lagens. 112

28.tillämpas. Eftersom reglerna i huvudsak är tvingande saknas utrymme atts. 112

29.avvika från dem.s. 112

30.Emellertid utgår inte argumenteringen kring lagvals frågan från dens. 112

31.normala anknytningspunkten såsom hemvist eller liknande. I stället blirs. 112

32.jurisdiktionen avgörande. För tillämpning av reglerna är det tillräckligt atts. 112

33.talan kan väckas vid svensk domstol. Om förhållandena är sådana skalls. 112

34.svensk domstol tillämpa bestämmelserna i lag eller konvention i den måns. 112

35.tvisten faller under dess tillämpningsområde.s. 112

36.Genom att stoppningsrätten griper in i de olika avtalen får även syste­s. 112

37.matiken effekt på vilka regler som kommer att tillämpas i det enskildas. 112

Stoppningsrätten i internationell miljö 113

1.fallet. Det går således inte att bortse från lagv als frågor när man har med konventionsbunden lagstiftning i transportförhållande att göra.66s. 113

Lagval vid sakrättsliga anspråk

1.Beträffande lagval för sakrättsliga anspråk tycks en allmänt accepterad utgångspunkt vara att rätten i det land där godset befinner sig skall tilläm­ pas.67 Denna regel brukar uttryckas så att sakrättsliga frågor skall bedömas enligt lex rei sitae. Regeln innebär närmare bestämt att en sakrättslig föränd­ ring skall prövas enligt lagen i det land där saken befann sig när den handling vidtogs, vars sakrättsliga verkningar skall bedömas. Vidare skall sakrättens innebörd avgöras utifrån sakens rumsliga läge vid varje tid­ punkt.s. 113

2.Praxis avseende lagvalsfrågor beträffande äganderättsförbehåll visar att man vid avgörande av lagvalet måste skilja mellan en sakrätts tillblivelse och huruvida den tilläggs verkan i ett annat land.68 Detta måste som jag uppfat­ tar det också beaktas för stoppningsrättens del. Beträffande äganderättsförbehåll finns några nordiska avgöranden att tillgå.69 Jag menar att viss ledning kan hämtas från dessa fall.s. 113

3.Den principiella utgångspunkten i svensk internationell privaträtt är att en sakrätt som är giltig enligt lagen i det land där godset befann sig när rätten i fråga uppkom skall tillerkännas giltighet också här i landet.70s. 113

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.Det kan konstateras att fallet tyskt äganderättsförbehåll NJA 1978 s. 593 ärs. 114

2.förenligt med lex rei sitae-regp\sx i svensk rätt när det gäller verkan av dets. 114

3.gjorda äganderätts förbehållet.72 Övrig nordisk rätt följer i stort sammas. 114

4.principer.s. 114

Stoppningsrätt och lagval

1.Det har också beträffande stoppningsrätten föreslagits att lex rei sitae-rege\n.s. 114

2.skall komma till användning. Grunden för denna inställning är att mans. 114

3.ansett att det är fråga om en säkerhetsrätt.78 Emellertid är den praxis soms. 114

4.utbildats inom området för sakrätt och särskilt äganderätts förbehållen —s. 114

5.även om stora likheter finns — inte direkt överförbar till stoppnings fallen.s. 114

6.De faktiska situationerna skiljer sig på en del punkter. En första sådan ärs. 114

7.att stoppningsrätten inte är en säkerhetsrätt i samma mening som ägande-s. 114

Stoppningsrätten i internationell miljö 115

1.rättsförbehållen.79 En andra är att stoppningsrätten inte stiftas genom avtal utan genom utövande av själva rätten. (i) Stoppningsrätten stiftas genom dess utövande Stoppningsrätten är till skillnad från äganderätts förbehållet inte stiftad redan i och med köpeavtalet. I stället för avtal måste stoppningsrätten ut­ övas för att den skall bli verksam i förhållande till motparten och därmed tredje man. Stiftandet av stoppningsrätten sker alltså inte i säljarens land utan alltid i det land där egendomen befinner sig.s. 115

2.Trots detta är det även beträffande stoppningsrätten av vikt att skilja mellan dess tillblivelse och verkan. Detta är dock inte nog för att kunna betrakta stoppningsrätten ur ett internationellt privaträttsligt perspektiv. Utöver tillblivelse och verkan måste man ta hänsyn till att stoppningsrätten när den utövas får olika betydelse för olika subjekt. Rör stoppningsrätten endast säljarens rätt mot köparen är det strängt taget fråga om en obligationsrättslig fråga. Frågan är då hur detta påstående kan förenas med påståendet att lex rei sitae skall användas även vid bedömningen huruvida stoppningsrätten stiftats som en begränsad sakrätt. (ii) Lex contractus vid utövandet och mellan parterna Sedan stoppningsrätten utövats är det inte vanligt att det stoppade varorna förflyttas. Under sådana förhållanden medför lex rei sitae-re^erm att stoppningsrättens tillblivelse, fortbestånd, verkan och upphörande kom­ mer att regleras av samma lands lag. Detta förefaller vara en god ordning, men den medför vissa olikheter som säljaren kan utnyttja till sin fördel.s. 115

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.Genom att vänta med stoppningsförklaringen till dess godset befinner sig is. 116

2.ett land där stoppningsrätten är erkänd kan säljaren uppnå en bättre situa­s. 116

3.tion än vad han eller hon skulle ha i ett land där stoppningsrätten vars. 116

4.okänd. Ett sätt att komma till rätta med detta problem är att hävda att dets. 116

5.måste finnas stöd för stoppningsrätten i lex causae.^ Om det med dettas. 116

6.menas den faktiska lex rei sitae lagen blir påståendet förvirrande. Om mans. 116

7.däremot med lex causae menar att det är avtals statutet, dvs. lex contractus,s. 116

8.som är avgörande medför det vissa vinster. Emellertid kan detta gälla en­s. 116

9.dast beträffande stoppningsrättens tillblivelse eftersom lex contractus intes. 116

10.bör avgöra enEgt vilket lands lag den sakrättsliga verkan av stoppningsrät­s. 116

11.ten har.s. 116

12.De nu anförda synpunkterna bör kunna förenas så att man undviker atts. 116

13.laborera med avtalets lex causae som en kontrollnorm till lex rei sitae-teg^ns. 116

14.för stoppningsrätten. Detta kan ske om lex contractus och lex rei sitae-s. 116

15.reglema samverkar vid stoppningsrätt. Lagvalet mellan parterna skall dås. 116

16.styras av lex contractus eftersom ingen annat lagval är aktuellt mellan parter­s. 116

17.na. Sedan är frågan om det är lämpligt att också låta denna regel ligga tills. 116

18.grund för att avgöra huruvida stoppningsrätt över huvud taget finns vid ens. 116

19.tredjemanskonflikt. Skulle man acceptera en sådan regel innebär den atts. 116

20.säljaren har rätt att åberopa stoppningsrätten gentemot en tredje man en­s. 116

21.dast om han eller hon har sådan rätt enligt lagen i det land som reglerar dets. 116

22.köprättsliga avtalet. Jag kan inte se något hinder mot en sådan tillämpnings. 116

23.av regeln.s. 116

24.Genom att parterna kan avtala om vilket lands lag som skall tillämpas kans. 116

25.de gemensamt avgöra vad som skall gälla även beträffande stoppningsrätt.s. 116

26.Detta är det normala inom kontraktsrätten och parternas avtal om lagvals. 116

27.får verkningar, i vart fall indirekta, också mot tredje man. En regel soms. 116

28.innebär att lex contractus skall användas för att bedöma stoppningsrättenss. 116

29.uppkomst är därför att föredra framför regeln om lex rei sitae. Reglerna oms. 116

30.lex contractus bör över huvud taget gälla för fall där det endast är fråga oms. 116

31.att bedöma verkningarna mellan parterna i köpförhållandet.88 10 Som straxs. 116

Stoppningsrätten i internationell miljö 117

1.skall visas är det dock inte nödvändigtvis den principen som avgör vilken sakrättslig verkan stoppningsrätten skall få.82 (iii) Stoppnings rättens verkningar skall bedömas efter lagen i landet där egendomen befinner sig Verkningarna av stoppningsrätten, dvs. huruvida stoppningsrätten kan åberopas mot tredje man, ställer inte till särskilt stora problem. Här utgår man från den för sakrättema allmänt gällande lex rei sitae-rc^yTa.s. 117

2.Frågan har uttryckligen varit upp i ett nordiskt fall. I det svenska Ted­ de fallet ND 1985 s. 1 (SH) fann Högsta domstolen att svensk rätt skulle tillämpas beträffande verkningarna av stoppningsrätten som utövades när godset var i Sverige. Högsta domstolen motivering kan tyckas göra det tveksamt om det verkli­ gen är lex rei sitae-r^eTn som tillämpats. Åberopandet av att talan riktats mot svenska subjekt är egentligen varken en nödvändig eller tillräcklig omständighet. Däremot är det både en nödvändig och en tillräcklig om­ ständighet att godset befinner sig här i landet. Hänvisningen till det tidigare fallet Tyskt äganderättsförbehåll NJA 1978 s. 593 får också antas innebära att det är lex rei sitae-re^yTa som tillämpats. Det kan tilläggas att det inte finns någon annan lagvalsregel där de av Högsta domstolen åberopade omstän­ digheterna passar in. Den omständligheten att talan riktades bl.a. mot ett konkursbo åberopades inte varför det saknas anledning att överväga om lex concursus tillämpats. (iv) R&f in transitu En särskild situation som rör själva transportstadiet måste behandlas i detta sammanhang. Enligt allmänna regler inom den internationella pri­s. 117

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.vaträtten sägs lex rei sitae-rege\n inte vara tillämplig på varor som befinners. 118

2.sig på genomfart i ett land, s.k. res in transitu. Saknar detta land i övrigt sak­s. 118

3.rättslig anknytning skall inte det landets lag tillämpas t.ex. vid ens. 118

4.pantsättning. I stället rekommenderas avsändnings- eller destinations­s. 118

5.landets lag.84 Som en allmän utgångspunkt brukar man ange avsändnings-s. 118

6.ortens lag för det fall upplåtelse eller överlåtelse sker under transporten.85s. 118

7.Emellertid ifrågasätter jag om lagvalsreglema skall tillämpas på detta sätts. 118

8.också beträffande stoppningsfallen.s. 118

9.Stoppningsrätten kan aktualiseras under hela vägen fram till dess va­s. 118

10.rorna lämnas ut till köparen. Jag kan utan problem godta att det lands lags. 118

11.där godset befinner sig i genomfart när stoppningen görs gällande intes. 118

12.skall tillämpas. En motsatt ståndpunkt skulle kunna leda till mycket förvir­s. 118

13.rande situationer. rei sitae bör således inte tillämpas vid res in transitu.s. 118

14.Däremot vänder jag mig mot att det är avsändningslandets lag soms. 118

15.skall tillämpas om en förklaring om stoppning görs under tiden godsets. 118

16.befinner sig under transport. Den verkan som eftersöks av säljaren när hans. 118

17.eller hon stoppar godset är ju att få separationsrätt i det land som varornas. 118

18.är destinerade till! Att då tillämpa avsändningsortens lag endast för atts. 118

19.stoppningsförklaringen avges innan transporten nått destinationslandets. 118

20.förefaller vara en mindre lämplig regel. För att passa in stoppningsrättens. 118

21.på ett smidigt sätt i det rättssystem där den är avsedd att få verkan menars. 118

22.jag att destinationslandets lag skall gälla redan från det att transporten på­s. 118

23.börjas.86 Som ett intressant exempel vilket ger visst stöd för den anfördas. 118

24.åsikten kan nämnas Urhuset Lea UfR 1957 s. 324 (DH).s. 118

25.Domskälen i detta fall är så knappa att de inte ger någon närmare vägled­s. 118

26.ning. Att varorna befann sig i frilagret, dvs. transporten var intes. 118

27.fullbordad, kunde möjligtvis ha motiverat att avsändningslandets lag skulles. 118

28.tillämpas, men detta skedde inte. En tolkning kan också vara att frilagrets. 118

29.ansågs vara danskt territorium vilket fick till följd att dansk rätt tillämpa­s. 118

30.des.s. 118

31.När det gäller förhållandet till transportören vid utövandet av stopp­s. 118

32.ningsrätten måste också beaktas den transporträttsliga lagstiftning soms. 118

33.kommer till användning. Som vi sett är det ofta beroende på var någon­s. 118

34.stans jurisdiktion uppnås mot transportören. Verkan av stoppningsrättens. 118

35.mot transportören kommer till stor del att avgöras av detta.s. 118

Stoppningsrätten i internationell miljö 119

1.(v) ^Lagvalet vid köp mot transportdokument I internationell handel sker försäljningar ofta genom överlåtelse av det för varorna utställda dokumentet. Verkningarna i sakrättsligt avseende av att sådana dokument utställs får enligt vad som uttalats i viss doktrin bedömas efter lagen i det land som gäller som lex rei sitae för det gods som doku­ menten utställts för.87 Ett visst stöd för detta finns i 13 kap. 57 § (307) sjölagen.s. 119

2.Det förefaller enligt min mening naturligt att tillämpa lex rei sitae för de varor som dokumenten utställts för eftersom det egentligen är varorna som är det intressanta. Det är den sakrättsliga verkan i förhållande till des­ sa som skall bedömas. Att också reglerna för tillämplig lag för dokumentet kan spela roll säger sig självt. Sakrättsliga regler för t.ex. konossement är viktiga eftersom det är dokumentet som avgör om mottagaren har någon egentlig rätt. (vi) Ändrade faktiska förhållanden Ändrade faktiska förhållanden kan påverka stoppningsrätten. Det kan un­ der godstransport tänkas uppstå situationer där förutsättningarna för stoppningsrätten inte förelåg när godset befann sig i avsändningslandet eller när transporten påbörjades. Detta är naturligtvis irrelevant för insti­ tutets sakrättsliga verkan. Det relevanta är om förutsättningarna, enligt det lands lag som skall tillämpas, förelåg vid tidpunkten för stoppningsförklaringen.88s. 119

3.Ett besläktat problem är det där det enligt avsändningslandets (Å) lag inte på föreliggande fakta fanns tillgång till stoppningsrätt men detta är fallet enligt destinationslandets (Ä) lag. Skall det då uppstå en stoppnings­ rätt för säljaren enbart för att varorna transporteras till landet Ä? Frågan har inte slutligt besvarats i praxis. Om man kan tala om en generell regel i detta sammanhang skulle den närmast tala för att inte tillägga utövandet någon verkan i destinationslandet.89s. 119

4.Enligt min här hävdade uppfattning måste man skilja på stiftandet av stoppningsrätten som sker vid utövandet och verkningarna av stoppnings­ rätten. Frågan om avsändningslandets eller destinationslandet lag blir då inte avgörande. Det viktiga är om säljaren enligt den lag som reglerar kö­ peavtalet har rätt att stoppa godset. Har säljaren sådan rätt bedöms verkan efter det lands lag där stoppningsrätten skall göras gällande.s. 119

5.Avslutningsvis måste framhållas att nya omständigheter kan bli aktuella under transporten. Skulle sådana omständigheter visa sig när godset finns is. 119

Stoppningsrätten i internationell miljö

1.landet Ä, och det enligt samma lands lag skulle medföra att förutsättningars. 120

2.stoppningsrätt föreligger där men inte i landet Å, ser jag inget hinder mots. 120

3.att tillerkänna säljarens stoppningsrätt för det fall lagen i Ä reglerar köp­s. 120

4.förhållandet.90s. 120

Lagvalet i den fortsatta framställningen

1.Efter dessa utflykter i andra rättssystem och betydelsen av dessa förs. 120

2.stoppningsinstitutet, kan konstateras att stoppningsrätten i en praktisks. 120

3.situation sällan kan bedömas till fullo endast utifrån ett enda rättssystem.s. 120

4.Trots att det är svårt att fa en helhetsbild av de praktiska problem soms. 120

5.stoppningsrätten erbjuder har jag i den fortsatta framställningen begränsats. 120

6.mig till att i första hand undersöka svensk och annan nordisk rätt. Andras. 120

7.länders rätt behandlas utövar vad som framgår ovan endast som exempels. 120

8.på lösningar eUer argument för en viss lösning i svensk rätt.s. 120

D III

el

S

toppningsrättmellanparterna

MED BEAKTANDE AV

BORGENÄRSINTRESSEN

Sammanfattning

1.Säljaren kan i de allra flesta fall säkra sig mot vederlagsförluster genom betalningsvillkoren. Endast när kredit beviljats utsätter sig säljaren för risk för förlust. Det är i sådana situationer stoppningsinstitutet framstår som ett självständigt institut till skydd för säljaren. Det praktiska området för reglerna om stoppningsrätt förefaller emellertid vara ytterst begränsat mot bakgrund av att andra former av skydd finns att tillgå. Förutsättningarna för att stoppningsrätt skall kunna utövas mellan säl­ jare och köpare är att det efter köpet visar sig att parts handlingssätt eller ekonomiska förhållanden är sådana, att det finns starka skäl att anta att parten inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser. Har varan redan sänts iväg får säljaren hindra att den lämnas ut till köparen. Det är inte enbart ekonomiska omständigheter som kan leda till stopp­ ningsrätt. Normalt bottnar dock de svårigheter som kan läggas till grund för att stoppa varan, såsom bristande förberedelse, i ekonomiskt trångmål. För att begränsa kretsen av de omständigheter som kan medföra stopp­ ningsrätt har man infört ett krav på att de måste ge starka skäl för att anta att motpartens möjlighet att prestera försvåras.s. 121

2.Frågan hur länge stoppningsrätten kan utövas är den som under all tid föranlett de mest intressanta och komplicerade frågeställningarna. Ut­ gångspunkten är att stoppningsrätten kan utövas ända till dess varan lämnas ut till köparen. Har varan inte avlämnats är det klart att stopp­ ningsrätten inte kan ha upphört. Om avlämnandet inte sker genom att varan överlämnas eller tas om hand av köparen, t. ex. för att den skall transporteras, kan stoppningsrätten utövas ända till dess varan lämnas ut till köparen. Hur denna slutpunkt närmare skall bestämmas har varit före­ mål för flera avgöranden i praxis. 122s. 121

3.Avsikten vid reglernas tillkomst var att stoppningsrätten skulle upphöras. 122

4.vid den senast möjliga tidpunkten. Detta har medfört att det uppställts etts. 122

5.krav om att köparen måste vidta åtgärder för att stoppningsrätten skalls. 122

6.upphöra; det är inte nog att varan är klar för avhämtning, vare sig hos säl­s. 122

7.jaren eller i det fria. Befinner sig godset hos en tredje man måste dennas. 122

8.kunna identifieras med köparen, t.ex. genom att tredje man uppträder pås. 122

9.köparens vägnar. Det uppställda kravet har lett till att reglerna givits ens. 122

10.mycket otydlig utformning och det är svårt att överblicka vilka konsekven­s. 122

11.ser olika situationer för med sig.s. 122

12.De krav som uppställts för att säljarens stoppningsrätt skall bortfallas. 122

13.leder osökt tankarna till det traditionskrav som finns inom den allmännas. 122

14.sakrätten. Förhållandet mellan säljarens stoppningsrätt och köparens bor-s. 122

15.genärsskydd måste därför undersökas. Kan stoppningsrätten inte utövass. 122

16.när köparen uppnått skydd mot säljarens borgenärer? Traditionskravets. 122

17.innebär att köparen uppnår sakrättsligt skydd redan när säljaren är avsku­s. 122

18.ren från möjligheten att förfoga över varan. Stoppningsrätten kan då sess. 122

19.som en sådan möjlighet att förfoga vilken innebär att köparens skydd intes. 122

20.uppkommer förrän säljarens möjlighet att utöva stoppningsrätt upphör. Sås. 122

21.är dock inte är fallet utan säljarens stoppningsrätt och köparens borgenärs-s. 122

22.skydd överlappar varandra.s. 122

23.Det sakrättsliga skyddet kan uppkomma på ett tidigare stadium än vids. 122

24.tradition av varan, t.ex. genom att reglerna i lösöresköpslagen iakttas, ge­s. 122

25.nom märkning av virke eller genom denuntiation till tredje man soms. 122

26.innehar godset. Det uppkommer en motsättning mellan stoppningsrättens. 122

27.och sakrättsskyddet. Motsättningen innebär att säljaren kan utöva stopp­s. 122

28.ningsrätt trots att köparen uppnått borgenärsskydd. Motsättning är intes. 122

29.unik inom sakrätten. Genom ett funktionellt synsätt där varje situations. 122

30.bedöms efter sina särskilda omständigheter kan man undvika motsättning­s. 122

31.en.s. 122

32.Det funktionella synsättet på sakrättsliga konflikter löser dock inte dens. 122

33.konflikt som uppstår mellan säljarens stoppningsrätt och köparens borge­s. 122

34.närsskydd när både säljaren och köparen går i konkurs. Här krävs i ställets. 122

35.en värdering av vilken rätt som skall gå före den andra. Även om skyddets. 122

36.för en omsättning har ett starkt skydd i det moderna samhället är dettas. 122

37.skydd inte sådant att det i varje tvist skall lämnas företräde. Av stoppnings­s. 122

38.rätten följer att en tidigare ägare skyddas för det fall dennes position ocksås. 122

39.underbyggs av innehav av varan.s. 122

40.Den motivering som lämnas till stoppningsrättens företräde är inte sär­s. 122

41.skilt övertygande. Den återspeglar inte det praktiska behov som föreligger.s. 122

42.Snarare tycks den gå tillbaka på en juridisk teknisk argumentering krings. 122

43.skyddet för besittning av egendom.s. 122

7Det köprättsliga avstampet

Betalningsvillkor och behovet av

stoppningsrätt

1.Betalningsvillkoren har en väsentlig betydelse för frågan om stoppningsrättens praktiska användningsområde. Såsom lagens modell är uppbyggd med samtidighetsprincipen i centrum kan man undra var stoppningsrätten kommer in. Avlöper allt enligt modellen uppstår inget behov av att stoppa varan. Lagen är emellertid dispositiv och avtalas i många fall bort. Detta sker bl.a. genom internationella handelstermer (INCOTERMS). Även om dessa handelsklausuler kan sägas innebära en balans mellan parterna utgör de en i vissa fall (F-gruppen och C-gruppen) mera säljarvänlig variant än lagens modell. I andra fall kan termerna uppfattas som mera köparvänlig än la­ gens lösning (särskilt D-gruppen). Den säljarvänliga varianten kommer sig av att termerna föreskriver att köparen åläggs att betala vid en långt tidiga­ re tidpunkt än då varorna ställs till köparens förfogande på bestämmelseorten, t.ex. i utbyte mot transportdokument som repre­ senterar varan. Det är inte heller ovanligt att man, oavsett leveransvillko­ ren, levererar varan eller överlämnar dokument som ger köparen kontroll över varan tidigare än betalning erläggs.s. 7

2.Säljarens vederlagsintresse, dvs. betalningen, och risken för att den ute­ blir kan säkras redan genom betalningsvillkoren. Detta innebär att behovet av stoppningsrätt för säljaren faller bort eftersom risken eliminerats. De former av betalningsklausuler som förekommer i praktiken är oerhört mångfacetterade. Här skall endast vissa vanligare klausuler nämnas. Dessa är förskottsbetalning, rembursförfarande, COD, CAD, accept mot doku­ ment samt kreditvillkor. Dessa klausuler innebär en varierande grad av säkerhet för säljaren.s. 7

Det köprättsliga avstampet

Förskottsbetalning

1.Om säljaren har en bra förhandlingssituation eller om köparen ändå litars. 124

2.på säljaren, kan säljaren utverka att betalning erläggs i förskott. Detta ärs. 124

3.det bästa sättet för säljaren att säkra sin vederlagsrisk. Emellertid är dets. 124

4.ytterst sällan som detta förekommer i varuhandel.s. 124

5.Om säljaren uppnår förskottsbetalning tas hans eller hennes risk borts. 124

6.och stoppningsrätten varken kan eller behöver utnyttjas.s. 124

Remburs förfarande

1.Remburs förfarande1 är mycket vanligt i internationell handel. Köpeavtalets. 124

2.föreskriver att köparen skall öppna en remburs. Detta innebär att trans­s. 124

3.portdokumenten, sådana att de ger transporträttslig dispositionsrätt övers. 124

4.godset, skall inlösas via en bank. Strikt betraktat är det alltså fråga om han­s. 124

5.del med dokument som representerar varor; inte handel med varor.s. 124

6.Köparen ingår ett avtal med den öppnande banken om att denna skalls. 124

7.göra ett betalningsåtagande till förmån för en berättigad person, normalts. 124

8.säljaren. Den öppnande banken tar kontakt med en bank på säljarens orts. 124

9.som skall avisera säljaren samt, vanligtvis, verkställa betalning. Den avise­s. 124

10.rande banken granskar dokumenten och, när dessa befunnits vara is. 124

11.ordning, betalar den säljaren. Därefter skickas dokumenten vidare till dens. 124

12.öppnande banken som betalar den aviserande banken och begär betalnings. 124

13.av köparen. Rembursen kan i förhållandet mellan köpare och öppnandes. 124

14.bank antingen vara kontant eller förenad med kredit. Kreditupplägget kans. 124

15.ske på olika sätt men i de flesta fall påverkar det inte säljaren.s. 124

16.Som framgår är säljarens vederlagsrisk när remburs används ytterst li­s. 124

17.ten. Stoppningsrätten kommer därför sällan till användning i situationers. 124

18.där remburs förfarande används. Vederlagsrisken är däremot påtaglig förs. 124

19.köparen men stoppningsrätt kan sällan göras gällande av denne.s. 124

Dokumentinkasso, efterkrav respektive accept

1.Rembursen lägger ett stort ansvar på köparen att ordna med betalning.s. 124

2.Andra betalnings former lägger större ansvar på säljaren. Flera olika sådanas. 124

3.förekommer, t.ex. dokumentinkas so (cash against document CAD), efter­s. 124

4.krav (cash on delivery COD)2 och accept mot dokument.s. 124

5.Dokumentinkasso innebär att säljaren instruerar en bank om att intes. 124

6.lämna ut dokumenten innan köparen erlägger betalning.s. 124

Det köprättsliga avstampet 125

1.Vid efterkrav är det säljarens order till fraktföraren som står i centrum. Fraktföraren får instruktioner av säljaren att inte lämna ut varan innan köparen har betalat för dem. Dessa båda betalningsvillkor kan förenas med ett villkor som innebär att varorna eller dokumenten kan lämnas ut för det fall köparen accepterar en växel som är dragen på en bank. Detta innebär i själva verket att sälja­ ren lämnar kredit till köparen. Säljaren kan för att finansiera sitt kreditmedgivande diskontera, överlåta, växeln till t.ex. en bank. Härigenom får säljaren betalning vid en tidigare tidpunkt än om han eller hon skulle avvakta förfallodagen för växeln. Stoppningsrätten är sällan aktuell i förhållanden där betalningsvillkoren CAD3 och COD används. Däremot är vederlagsrisken påtaglig när accept mot varor eller dokument används. Bland praxis kring stoppningsrätten finns en hög andel av sådana betalningsvillkor.s. 125

Köp på kredit

1.Köp på kredit innebär att parterna avviker från den utgångspunkt lagen tar i samtidighetsprincipen. Säljaren låter köparen avvakta med betalning till efter det att varan överlämnats till denne. Kreditköp är vanligt förekom­ mande särskilt i nationell handel och mellan parter som litar på varandra. Ett vanligt sådant kreditvillkor är att säljaren fakturerar köparen för de varor som levererats med t.ex. villkoret 30 dagar. Köparen har då 30 da­ gars kredit. Det är lätt att se kreditköpet som förskottsbetalningens motsats. Vid kreditköp är det således säljarens vederlagsintresse som riske­ ras. Det är därför säljaren som måste säkra sitt vederlagsintresse på annat sätt än genom betalningsvillkoret. Här kan stoppningsrätten vara ett verk­ samt instrument.s. 125

Balans mellan säljare och köpare

1.Betalningsvillkoren avgör vem av parterna i ett köpeavtal som bär risken för att vederlagsintresset inte uppfylls. Det är således i första hand parterna själva som kan påverka hur de olika vederlagsriskema är fördelade i köp­ förhållandet.s. 125

2.Vid förskottsbetalning är det köparen som har hela risken för uteblivet vederlag. Köparen har här ett stort intresse av att säkra sin prestation. Pre-s. 125

Det köprättsliga avstampet

1.cis motsatt är förhållandet vid säljarfinansierat kreditköp där säljaren bärs. 126

2.hela risken. Det är klart att stoppningsrätten endast kan komma till an­s. 126

3.vändning i det senare fallet eftersom köparen fullgjort sin huvudsakligas. 126

4.förpliktelse redan genom förskottsbetalningen.s. 126

5.Om man går vidare till fall där t. ex. banker blir engagerade som des. 126

6.egentliga finansiärerna kan risken i vissa fall övervältras till dessa. För för­s. 126

7.hållandet mellan säljare och köpare kan följande sägas beträffandes. 126

8.remburs förfarandet. Bankerna i ett remburs förfarande uppträder på upp­s. 126

9.drag av köparen. Rembursbanken instruerar, på uppdrag av köparen, dens. 126

10.aviserande banken att agera på ett visst sätt och har således ett självständigts. 126

11.ansvar gentemot säljaren. Säljaren kan oavsett om det avtalats om en kon­s. 126

12.tant- eller kreditremburs undgå den risk som ligger i att köparen inte kans. 126

13.infria sin del av avtalet.s. 126

14.Om en accepterad växel används vid remburs förfarandet är det säljarens. 126

15.som drar en växel på rembursbanken. När banken accepterar är den gäl-s. 126

16.denär i förhållande till säljaren varför denne undgår vederlagsriskens. 126

17.gentemot köparen. Risken för att banken inte kan eller vill infria sitt rem-s. 126

18.bursåtagande vilar dock på säljaren. Slutligen kan säljaren inte heller undgås. 126

19.valutarisken vid kreditremburs.s. 126

20.Vid betalningsvillkor som innebär accept av växel utanför rembursför-s. 126

21.farandet undgår säljaren inte helt risken för uteblivet vederlag. Genom atts. 126

22.köparen accepterar växeln blir denne gäldenär i växelförhållandet. Säljarens. 126

23.kan diskontera växeln via en bank och får då betalning innan växeln för­s. 126

24.faller. Risken lyfts dock inte helt från säljaren eftersom denne, jämtes. 126

25.köparen, svarar mot banken som växelgäldenär. Det sagda framgår av 28 §s. 126

26.växellagen (1932:130).s. 126

27.Dokumentinkasso och efterkrav ger både säljaren och köparen relativts. 126

28.god säkerhet för sina respektive vederlagsintressen. De särskilda problems. 126

29.som kan uppstå för säljaren är att han eller hon tvingas återtransporteras. 126

30.eller ordna ersättningsförsäljning för det fall inte köparen löser dokumen­s. 126

31.ten eller varorna.s. 126

32.Som vi sett finns det i varierande grad möjlighet för parterna att använ­s. 126

33.da stoppningsrätten när det föreligger risk för uteblivet vederlag.s. 126

34.Emellertid kan det också konstateras att det finns många andra möjligheters. 126

35.att avvärja en vederlagsrisk. Stoppningsrätten kan komma till användnings. 126

36.först när inget av de andra sätten har uteslutit vederlagsrisken. Stoppnings­s. 126

37.rätten blir nämligen verksam bara om vederlaget riskerar att utebli.s. 126

Förutsättningar för stoppningsrätt

1.Även om de olika reglerna kring stoppningsrätten språkligt sett är utfor­s. 126

2.made på något olika sätt kan man ändå finna gemensamma grundläggandes. 126

Det köprättsliga avstampet 127

1.förutsättningar för att stoppningsrätten skall få utnyttjas. Till dessa kan hänföras olika moment. För att en part skall kunna använda sin stoppningsrätt måste till en början följande förutsättningar föreligga.s. 127

2.Det skall efter köpet visa sig, sådana omständigheter i partss. 127

3.• handlingssätt ellers. 127

4.• ekonomiska förhållanden,s. 127

5.• att det finns starka skäl att antas. 127

6.• att parten inte kommer att fullgöra en väsentlig del av sin presta­s. 127

7.tion. Föreligger dessa förutsättningar finns möjlighet att använda reglerna om stoppningsrätt, eller som lagtexten uttrycker det, ställa in fullgörelsen och hålla inne prestationen.s. 127

8.Stoppningsrätten kan upphöra om inte förutsättningarna är uppfyllda. Dessutom bortfaller eller upphör en parts möjlighet att utöva stoppnings­ rätt i vissa andra fall. Ett första sådant där stoppningsrätten upphör är följande.s. 127

9.• Stoppningsrätt kan inte utövas sedan motparten ställt godtagbars. 127

10.säkerhet för sin fullgörelse. Den mot vilken stoppning utövas kan ersätta den säkerhet som den utöv­ ande parten kan ha genom att hålla inne sin prestation. Detta säkerställande av den egna prestationen upphäver således förutsättningarna för utövandet av stoppningsrätten på samma sätt som udämnandet av varan.s. 127

11.Utlämnande av varan till köparen avskär säljarens möjlighet att stoppa varan. Såsom reglerna i 61 § köplagen och artikel 71 CISG utformats måste man skilja mellan stoppningsrättens slutpunkt beroende på situatio­ nen.s. 127

12.Enligt första styckena i nämnda bestämmelser har en part rätt att in­ ställa fullgörelsen och hålla inne sin prestation. Detta innebär att avlämnandet av varan är den sista tidpunkt som första stycket kan tilläm­ pas på.4 Däremot kan säljaren enligt andra stycket nämnda bestämmelser hindra att varan lämnas ut till köparen. Det är det faktiska utlämnandet som åsyftas i bestämmelsen. Den är avsedd för fall där avlämnandet ochs. 127

Det köprättsliga avstampet

1.överlämnandet inte sammanfaller på grund av en transport. Följande situ­s. 128

2.ation kan således medföra att stoppningsrätten kommit till en slutpunkt.s. 128

3.• Stoppningsrätten upphör när varorna lämnas ut till köparen.s. 128

4.Stoppningsrätten kan även om förutsättningarna är uppfyllda inte utnyttjass. 128

5.helt fritt. Vissa föreskrift för utövningen har införts. Om de inte uppfyllss. 128

6.innebär det dock inte att stoppning inte får utövas utan endast en skyldig­s. 128

7.het att ersätta den skada som uppkommit genom att föreskriften intes. 128

8.iakttagits. I lagen har följande föreskrift angivits.s. 128

9.• Den part som utövat stoppningsrätten måste genast lämna med­s. 128

10.delande till motparten.s. 128

Vem som kan utöva stoppningsrätten

1.Vem kan utnyttja stoppningsrätten? Detta avgöras av vem som avses meds. 128

2.beteckningen säljare respektive köpare. Frågan har inte bara betydelse förs. 128

3.det köprättsliga förhållandet utan också senare när de transporträttsligas. 128

4.förfoganderättssystemet kommer in i bilden. Under transporten är dets. 128

5.avsändare respektive mottagare som tillagts möjlighet att anvisa vissa för­s. 128

6.foganden. Det är inte säkert att dessa personer också är säljare eller köpares. 128

7.utan dessa definieras på annat sätt.5s. 128

Varför stoppningsrätten har gjorts ömsesidig

1.Enligt ordalydelsen i den skandinaviska köplagen var det endast säljarens. 128

2.som hade rätt att åberopa reglerna om stoppningsrätt. Även om dennas. 128

3.situation måste vara den i praktiken vanligaste kan man tänka sig fall därs. 128

4.köparen behöver skydd när säljaren går i konkurs. Detta gäller särskilt meds. 128

5.beställda varor som helt eller delvis skall betalas före leverans. Reglernas. 128

6.om stoppningsrätt synes enligt skandinavisk köprätt ha kunnat tillämpass. 128

7.analogt på situationer där köparen ville stoppa sin betalning när säljarens. 128

8.gått i konkurs redan innan köplagen trädde i kraft.6s. 128

Det köprättsliga avstampet 129

1.Enligt artikel 73 ULIS gällde stoppningsrätten till förmån för både säl­ jare och köpare.7 Detta måste också vara den självklara utgångspunkten, i vart fall om man ser stoppningsrätten som en förlängning av samtidighetsprincipen. I den officiella kommentaren till konventionen angavs8 att det framstod som lämpligt om det skydd reglerna innebär gavs åt båda parter. Denna motivering till att införa ömsesidigheten är inte särskilt upplysande. I stället kan man misstänka att det verkliga skälet går tillbaka på systematiska överväganden. Konventionen skulle ta upp säljarens och köparens rättigheter och skyldigheter inom hela avtalstypen. Det var där­ för naturhgt att också stoppningsrätten framställdes som ömsesidig.s. 129

2.Konventionen om internationella köp av lösa saker har utarbetats för att vara en balanspunkt mellan de båda parterna i köpeavtalet. Detta symmetriförhållande är ett tydligt uttryckt mål för konventionen och gör det naturligt att också bestämmelsen om stoppningsrätt ges uttrycklig verkan åt båda håll. Detta mönster följdes i den svenska lagen.s. 129

3.I köprätten har den ömsesidiga regeln nu utformats som en suspensionsmöjlighet som ger båda parter möjlighet att ställa in sin prestation. Reglerna framgår av 61 § första stycket köplagen och artikel 71(1) CISG.s. 129

Den stoppningsberättigade

1.När det gäller att bestämma vem som är stoppningsberättigad, är den all­ männa regeln att det endast är säljare respektive köpare som tillagts rätt att stoppa. I normalfallet uppkommer inga problem med att fastställa vem som är vem i ett sådant förhållande. Köpeavtalet utgör utgångspunkt och omständigheterna i varje enskilt fall är avgörande. Endast den som kan utpekas som säljare eller köpare har möjlighet att utnyttja stoppningsrät­ ten. I det följande kommer dock endast förhållandena på säljarsidan att behandlas. Förhållandena på köparsidan är i stort sett motsvarande.s. 129

2.För att avgöra vem som är säljare bör man beakta att det är den som sakligt sett säljer varorna som skall anses vara innehavare av stoppnings­ rätten. Olika konstruktioner kan här tänkas.s. 129

3.Säljaren kan utöva stoppningsrätten genom ett befullmäktigat ombud.9 Detta följer redan av allmänna avtalsrättsliga principer som här kommer in i bilden.10 Enligt dessa kan handlandet ske direkt på grund av fullmaktens. 129

Det köprättsliga avstampet

1.eller genom ratihabition i efterhand. Ratihabitionen av fullmaktsgivarens. 130

2.måste då komma i sådan tid att stoppningsrätten inte har upphört.11s. 130

3.Vidare kan en handelsman (B) får en beställning av en köpare (C) pås. 130

4.visst gods. Handelsmannen gör i sin tur ett inköp från andra (A) och sän­s. 130

5.der godset vidare till (C) med ett påslag på priset för egen vinst. I detta falls. 130

6.är det (B) som i förhållande till beställaren (C) är att betrakta som säljare.s. 130

7.Att det förekommer ett inköp från (B:s) sida gör alltså inte att denne fallers. 130

8.bort som ”säljare”.s. 130

9.Det skall emellertid uppmärksammas att det också föreligger ett köpe­s. 130

10.avtal mellan (A) och (B) vilket innebär att också (A) är att betrakta soms. 130

11.säljare i förhållandet till (B) och har rätt att utöva stoppning för missför­s. 130

12.hållanden på dennes sida. I det normala återförsäljaravtalet ärs. 130

13.avtalsmönstret detsamma. Det föreligger två köpekontrakt: ett mellan till­s. 130

14.verkaren (A) och återförsäljaren (B) och ett mellan återförsäljaren (B) ochs. 130

15.den slutliga kunden (C). Stoppningsrätt kan utövas av säljaren i de bådas. 130

16.leden.s. 130

17.En vanlig form av försäljnings- eller inköpsorganisation är handelsa­s. 130

18.genten. Sådana avtal regleras enligt lagen (1991:351) om handelsagentur.s. 130

19.För det fall (B) handlar genom en agent (A) i huvudmannens namn blirs. 130

20.resultatet detsamma som om (B) handlat direkt med (C). Vid avtal genoms. 130

21.agent uppstår ett direkt avtalsförhållande mellan säljaren (B) och köparens. 130

22.(C) oavsett om (A) endast förmedlat avtalet eller innehar fullmakt att ingås. 130

23.avtal.12 Över huvud taget gäller att fullmakts förhållanden inte påverkars. 130

24.stoppningsrätten eftersom rättshandlingen företas i huvudmannens namns. 130

25.och det uppstår ett direkt avtalsförhållande mellan säljare och köpare.s. 130

26.Kommissionsavtalet har ett annat avtalsmönster än agentavtalet. Soms. 130

27.framgår av 4 § lagen (1914:45) om kommission handlar kommissionärens. 130

28.för kommittentens räkning men i eget namn. Det uppstår således ett köpe­s. 130

29.avtal mellan kommissionären och tredje man. De sakrättsliga reglerna13 ärs. 130

30.säregna och det föreligger asymmetri mellan olika avtalsförhållanden efter­s. 130

31.som kommissionären kan göra vissa av kommittentens fordringar gällandes. 130

32.mot tredje man men inte tvärt om.14s. 130

33.Vid försäljningskommission ingås köpeavtalet mellan kommissionärens. 130

34.och köparen. Det är emellertid kommittenten som i första hand kan göras. 130

35.gällande missförhållanden på tredje mans sida enligt 57 och 58 §§ kommis­s. 130

36.sionslagen. Kommittenten bör således kunna utöva stoppningsrätt mots. 130

37.köparen. Man kan fråga sig om även kommissionären skall anses ha ställ­s. 130

38.ning av säljare i stoppningssammanhang. Även om det i första hand ärs. 130

39.kommittenten som har att kräva köparen vid missförhållanden på denness. 130

Det köprättsliga avstampet 131

1.sida har kommissionären en subsidiär rätt mot köparen att göra gällande fordringar mot tredje man. Detta framgår av 60 § kommissionslagen. Det finns mycket som talar för att kommissionären kan betraktas som säljare i stoppningssammanhang. Det är kommissionären som har bäst kännedom om förhållandena med tredje man eftersom det är denne som ingått avtalet med köparen. Har fullmakt lämnats till kommissionären tar reglerna kring fullmaktsläran över15 och kommissionären utövar stoppningsrätten som ombud för kommittenten (säljaren).s. 131

2.I förhållandet mellan kommittent och kommissionär kan olika problem uppstå vid kommittentens insolvens. Kommissionären har som nämnts i avsnitt 3.12 för detta fall tillagts en egen stoppningsrätt enligt 37 § kom­ missionslagen.s. 131

8Förutsättningar vilka medför

stoppningsrätt

Inledning

1.För att en part skall ha rätt att utöva stoppningsrätten förutsätts att vissa omständigheter på motpartens sida är för handen. De omständigheter som utgör grund för stoppning kan vara av de mest skiftande slag. Historiskt sett har den vanligaste omständigheten varit ekonomiska svårigheter i nå­ gon form. Omständigheterna har efter hand utvidgats till att avse även andra situationer.s. 8

2.Numera gäller att en part kan utöva stoppning i de fall där det kan för­ utses att fullgörandet av motpartens avtalsenliga prestation riskeras på grund av en omständighet som försämrar motpartens möjlighet att preste­ ra. De omständigheter som kan ligga till grund för utövande av stoppningsrätten kan i princip vara vilka som helst. Den begränsning som finns framgår av att omständigheten måste ge grund för ett antagande om att motpartens möjlighet att prestera försvåras.s. 8

3.Det kan uppmärksammas att hävningspåföljden vid anteciperat avtals­ brott enligt 62 § köplagen respektive artikel 72 CISG inte såsom stoppningsbestämmelsen i 61 § köplagen respektive artikel 71 CISG är bunden till vissa uppräknade omständigheter. Detta medför att utgångs­ punkt för bedömningen i de förra bestämmelserna kan tas i avtalsbrottet oavsett vad detta grundar sig på. Vid prövning av frågan huruvida stopp­ ningsrätt föreligger är bedömningen emellertid bunden till de uppräknade omständigheterna.s. 8

4.Prövningen huruvida stoppningsrätt föreligger sker således i två steg. Först måste man konstatera att en stoppningsgrundande omständighet föreligger. När man gjort detta skall man bedöma huruvida denna omstän­ dighet kan komma att leda till att motparten inte kan fullgöra en väsentlig del av sin prestation. Prognosen innebär att den stoppningsgrundande omständigheten ses som ett bevisfaktum för motpartens icke-uppfyllelse av prestation, som alltså är bevistemat. Denna systematik följs i den fort­ satta framställningen.s. 8

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt

Stoppningsgrunderna

1.Stoppningsinstitutet var från börjat inriktat på köparens ekonomiska ställ­s. 134

2.ning. Stoppningsrätten enligt konkurslagama på 1800-talet var förbehållens. 134

3.sådana situationer där det var fråga om insolvens som på något sätt mani­s. 134

4.festerats genom en offentlig handling, tex. ett konkursbeslut.1 Dettas. 134

5.innebar att det var lätt att konstatera huruvida säljaren hade möjlighet atts. 134

6.utöva stoppningsrätten.2s. 134

7.Denna synpunkt, att stoppningsgrunden skall vara lätt att iaktta, hars. 134

8.framförts som ett krav i flera sammanhang där regeln diskuterats. Enligts. 134

9.dessa synpunkter var det lämpligast att kopplingen till stoppningsrättens. 134

10.skedde via ett utomstående kriterium för insolvens som t.ex. konkurs ellers. 134

11.utmätning.3 Det bakomliggande skälet till detta var att om reglerna utfor­s. 134

12.mas enligt ett objektivt iakttagbart kriterium blir reglernas verkningar meras. 134

13.förutsebara.4s. 134

14.Vid utarbetandet av de internationella konventionerna om köp fram­s. 134

15.kom emellertid att omständigheterna inte bara skulle omfatta manifesterads. 134

16.insolvens utan också sådan som inte manifesterats i något beslut ellers. 134

17.handling. Detta var ett utslag av att man vid utformningen av stoppnings­s. 134

18.grunden ville undvika att hamna i de nationella bestämmelserna oms. 134

19.grunderna för konkurs.5 Även om det användes samma beteckning förs. 134

20.konkursgrunden, nämligen insolvens, i olika lagar så definierades och till-s. 134

21.lämpades termen inte på samma sätt i olika nationella rättsordningar. Dettas. 134

22.ville man undvika att blanda in i internationella köp.s. 134

Förhållandet mellan konvention och köplag

1.De förutsättningar som anges i de nordiska köplagama motsvarar intes. 134

2.fullständigt de som anges i konventionen om internationella köp av lösas. 134

3.saker. Regeln i 61 § i den svenska och finländska köplagen anger två om­s. 134

4.ständigheter. Dessa är motpartens:s. 134

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt 135

1.A) handlande ochs. 135

2.B) ekonomiska förhållanden. Den norska texten i 61 § köplagen ansluter däremot i stort till artikel 71(l)(a)-(b) CISG. I bestämmelsen används en indelning i två punkter för att uttrycka saken. Emellertid anger dessa två punkter egentligen tre olika omständigheter. Dessa är:s. 135

3.a) en allvarlig försämring av motpartenss. 135

4.i) möjligheter att prestera,s. 135

5.ii) kreditvärdighet, ochs. 135

6.b) motpartens handlande vid förberedandet eller utförandet avs. 135

7.prestationen. De skilda uttryckssätten kan tyckas ge uttryck för olika förutsättningar mellan å ena sidan den norska lagen och konventionen samt å den andra sidan den finländska och svenska köplagen. Redan vid en bokstavs trogen tolkning framgår emellertid att punkt a i) och b) ovan i den utformning konventionen har sammanfaller i alla viktigare praktiska fall. Motpartens möjligheter att prestera och dennes handlande vid förberedandet och utfö­ randet motsvarar i stort uttrycket som behandlar motpartens handlande enligt punkt A) ovan i den svenska och finländska köplagen. Till detta kommer att den finländska och svenska lagen har fått en vidare formule­ ring i punkt B) som tar upp ”ekonomiska förhållanden” vilket torde omfatta även ekonomiska hinder utanför partens kontroll. Däremot torde ordvalet i konventionen genom angivande av ”kreditvärdighet” inte om­ fatta annat än parternas ekonomiska förhållanden. Tillämpningsområdet för de båda reglerna får, trots olika systematisk uppbyggnad, därför sam­ mantaget anses täcka samma omständigheter.6s. 135

8.Genom att tillämpningsområdet för både köplagen och konventionen om internationella köp av lösa saker i nu behandlat avseende materiellt sett är detsamma kommer jag att behandla dem gemensamt. De olika omstän­ digheterna kommer att behandlas utifrån den indelning som görs i konventionen. I de fall särskiljande mellan konventionen om internatio­ nella köp av lösa saker och den svenska texten är nödvändig påpekas detta i texten. Det kanske i detta sammanhang också bör tilläggas att indelning­ en här nedan under olika rubriker inte har något självändamål. Det förekommer också fall som kan hänföras under fler än en rubrik. Nyan­ serna fäller ofta utslaget för rubriceringen.s. 135

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt

Allmänt om bevisning beträffande den

stoppningsgrundande omständigheten

1.De bevisfrågor som kan uppkomma i samband med den stoppnings­s. 136

2.grundande omständigheten måste ställas i relation till den allmänna bevis­s. 136

3.rätten. Då kommer frågor om bevisbördans placering och beviskravet atts. 136

4.få största betydelse.s. 136

5.Vid konventionsbunden lagstiftning kan flera särskilda problem urskil­s. 136

6.jas. Till en början kan man ifrågasätta huruvida konventionen oms. 136

7.internationella köp av lösa saker över huvud taget reglerar bevisfrågor. Vids. 136

8.utarbetandet av konventionen framhölls på flera ställen att man bordes. 136

9.hålla processuella frågor utanför konventionens ram.7 Inom litteraturens. 136

10.finns det flera författare som menar att bevisfrågor regleras i konventio­s. 136

11.nen.8 Denna åsikt omfattas dock inte av alla.9s. 136

12.Oavsett de uttalanden som gjordes vid utarbetandet av konventionens. 136

13.kan jag konstatera att det i konventionen på flera ställen anges vem soms. 136

14.har bevisbördan för en viss omständighet10 eller vilket beviskrav som skalls. 136

15.tillämpas.11 Dessa uttalanden måste beaktas vid tillämpning av konventio­s. 136

16.nen. Till detta kommer att man skall anlägga en konventionstrogen syn pås. 136

17.frågor som inte direkt är lösta i konventionen. Detta framgår av artikels. 136

18.7(1) CISG.s. 136

19.Även om man som jag menar att det finns bevisregler i konventionens. 136

20.uppkommer i alla händelser svårigheter att avgöra hur dessa skall behand­s. 136

21.las i förhållande till respektive lands bevisrätt. Av internationellas. 136

22.processrättsliga principer framgår att det är lex fori, dvs. domstolslandetss. 136

23.processuella regler, som skall tillämpas.12 Detta förefaller naturligt mots. 136

24.bakgrund av att nationella domstolar är bäst på den egna processrätten.s. 136

25.Man kan förutse att det skulle uppstå mycket komplicerade situationer oms. 136

26.en domstol skulle behöva tillämpa en främmande processrätt.s. 136

27.Vid tillämpning av internationella konventioner ger sig dock inte svarets. 136

28.redan på grund av att man kan konstatera att lex fori skall tillämpas beträf­s. 136

29.fande processrätten. Det kan nämligen vara nog så svårt att kvalificera vads. 136

30.som menas med processrätt respektive materiell rätt. Många intrikata frå-s. 136

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt 137

1.gor uppstår i detta sammanhang.13 Beträffande bevisrätten hänger proble­ men samman med att bevisfrågoma så nära är förknippade med den materiella rätten. Utgångspunkten är här att den materiella regeln utpekar vilket tema som skall bevisas.14 Detta är en självklar utgångspunkt för all lagstiftning. Konventionens regler kommer därför att utgöra utgångspunkt för det tema som skall bevisas.s. 137

2.När det gäller bevisbördan för det uppställda temat är min grundinställ­ ning att bevisbörderegler endast kan uppställas i nära anslutning till den materiella regeln.15 Denna inställning utesluter dock inte att bevisbörde­ regler bör kunna kvalificeras som tillhörande processrätten och därför bedömas efter lexf ori!6 Genom bevisbördereglemas nära samband med de materiella reglerna kan internationella förvecklingar komma att behöva beaktas.17 Enligt min mening finns det således ett samspel mellan den ma­ teriella rätten och processrätten i bevisbördefrågan där frågan kvalificeras enligt lex fori men där den påverkas av de regler som den materiella rätten innehåller.s. 137

3.Beträffande bevisbördan för de omständigheter som kan ligga till grund för stoppning kan man då argumentera enligt följande. Förverkligandet av möjligheten för en part att stoppa sin prestation medför kraftiga verkning­ ar för motparten. För att inte regeln skall få alltför kraftigt genomslag förefaller det mest ändamålsenligt att den part som påstår att det föreligger sådana omständigheter som medför rätt att stoppa också har bevisbördan för att omständigheten föreligger.18 Jag återkommer under varje enskild omständighet till hur man i praxis sett på bevisbördereglema.s. 137

4.beviskravet kan inte på samma sätt som bevisbördan sägas vara kopplat till den materiella rätten för det fall inget finns angivet om kravet i den aktuella bestämmelsen. Det är därför i sådana sammanhang naturligt att beträffande beviskravet falla tillbaka på den allmänna lex fori-reg^m för processrättsliga frågor. Om det av en konvention framgår att ett visst be­ viskrav skall gälla bör man dock anlägga en konventionskonform syn på kravet. Det är dock ofrånkomligt att svenska domstolar påverkas av vad som gäller i tvistemål i allmänhet eftersom förståelsen sker mot bakgrund av den kontext som finns i anslutning till de processuella termerna.s. 137

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt

En allvarlig försämring av motpartens

möjligheter att prestera

1.Regeln att stoppning kan ske vid en allvarlig försämring av motpartenss. 138

2.möjligheter att prestera är ny i förhållande till äldre nordisk rätt. Dennas. 138

3.omständighet har därför av naturliga skäl inte penetrerats särskilt omfat­s. 138

4.tande i nordisk doktrin. Inte heller vid utarbetande av den nya köprättens. 138

5.redovisades några omfattande överväganden. Flera olika omständigheters. 138

6.både på säljarens och köparens sida kan dock tänkas.s. 138

7.Ett exempel på förhållanden på säljarens sida som faller in under regelns. 138

8.är att arbetarna på den fabrik där säljaren skall tillverka varan, går ut i ens. 138

9.strejk som kan förväntas pågå under en tid.19 Detsamma torde gälla för dets. 138

10.fall säljaren råkar ut för en bojkott.20 Det kan också vara fråga om att fab­s. 138

11.riken brinner21 så att fortsatt produktionen förhindras. En inte otänkbars. 138

12.situation är att det utbryter krig.22 För att detta förhållande skall varas. 138

13.stoppningsgrundande måste det dock påverka säljarens möjligheter atts. 138

14.leverera, t.ex. genom att det försämrar tillgången till råvaror. Detta gällers. 138

15.oavsett om kriget utbryter i säljarens land eller annat land. En liknandes. 138

16.situation föreligger när det uppstår exportförbud från ett land där säljarens. 138

17.hämtar sina råvaror. Ett exportembargo i säljarens land torde också med­s. 138

18.föra att köparen kan utnyttja sin stoppningsrätt.23 Det har också hävdatss. 138

19.att en naturhändelse faller under uttryckssättet allvarlig försämring av möj­s. 138

20.ligheten att prestera.24 Mot detta finns intet att invända för det falls. 138

21.händelsen också medför allvarliga problem för säljaren att prestera. Is. 138

22.praxis har köparen tillagts rätt att hålla inne betalning när gods har för­s. 138

23.svunnit från sitt lager och det kan förutses att liknande gods inte kans. 138

24.anskaffas igen.25s. 138

25.I de svenska förarbetena ställer man sig tveksam till att motpartens age­s. 138

26.rande i andra avtalsförhållanden kan utgöra grund för utövande avs. 138

27.stoppningsrätt.26 Däremot uttalas att ett sådant förfarande från säljarenss. 138

28.sida kan visa på att denne saknar sådan teknisk sakkunskap som krävs förs. 138

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt 139

1.att fullgöra avtalet.27 Mot detta kan jag i och för sig inte komma med några allvarliga invändningar. Emellertid kan ifrågasättas om inte teknisk sakkun­ skap är en sådan brist som köparen borde ha haft kännedom om redan före köpet och att den omständigheten därför inte faller in under tillämp­ ningsområdet.s. 139

2.Som exempel på en allvarlig försämring av köparens möjligheter att prestera kan nämnas att det uppstår en bankstrejk så att köparen får svå­ righet att betala.28 En annan omständighet är att det införs import­ restriktioner29 i köparens land. Detta behöver i och för sig inte medföra att det föreligger hinder för säljaren att få en väsentlig del av köparens presta­ tion. Avtalets utformning i det enskilda fallet måste här vara avgörande.s. 139

3.Ett sammanbrott i ekonomin, t.ex. en depression, kan tänkas vara stoppningsgrundande.30 Den ekonomiska politiken i köparens eller sälja­ rens land kan också medföra att betalningen inte kan ske på ett riktigt sätt. Detta skulle kunna vara stoppningsgrundande.31 Ett exempel är att det införs valutarestriktioner32 i något land som medför överföringsproblem av köpeskillingen. Den svenska och finländska köplagen täcker också in dessa omständigheter, men de måste kategoriseras som ”ekonomiska förhållan­ den” eftersom det inte är fråga om bristande handlande på köparens sida. Vid förändringar av detta slag i köparens möjligheter att prestera måste regeln i 57 § köplagen beaktas. Köparen har enligt bestämmelsen en viss plikt att agera för att försöka undvika eller begränsa effekten av de här behandlade omständigheterna. Om köparen inte agerar kan denna om­ ständighet utgöra stoppningsgrund för säljaren.33s. 139

4.En omständighet som kan åberopas av båda parter till stöd för stopp­ ning är tvister med andra än den aktuella avtalsparten.34 Detta kan vara fallet om tvisten t.ex. rör en talan mot säljaren för intrång i patent. Om patentet är en förutsättning för tillverkning av den sålda varan medför detta att säljaren inte kan fortsätta produktionen. Vidare kan man tänka sig att tvister med andra avtalsparter som rör felaktigheter i den vara som skall levereras också kan ligga till grund för en av köparen avgiven stoppningsförklaring. Tvister som säljaren är inblandad i kan i allmänhet inte sägas utgöra en omständighet som skulle föranleda stoppningsrätt för köparen. Däremot kan rättsliga tvister som köparen är inblandad i komma att be­ traktas som stoppningsgrundande för säljaren. Så kan var fallet om en tvists. 139

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt

1.rör för köparen betydande belopp eller om köparen är inblandad i fleras. 140

2.tvister. Dessa omständigheter på köparens sida skall dock behandlas härs. 140

3.nedan under motpartens kreditvärdighet.s. 140

4.Om köparen vägrar att ta emot varan kan detta utgöra grund för anta­s. 140

5.gande om att han eller hon inte kommer att fullgöra sin prestation. Dets. 140

6.skall dock uppmärksammas att ett sådant antagande inte kan vara grundats. 140

7.på säljarens uppfattning om köparens vilja att ta emot levererans.35s. 140

En allvarlig försämring av motpartens

kreditvärdighet

1.Under kategorin en allvarlig försämring av motpartens kreditvärdighets. 140

2.faller i huvudsak sådana omständigheter som redan enligt den skandina­s. 140

3.viska köplagen ansågs vara grund för tillämpning av stoppningsrätten.s. 140

4.Bestämmelserna omfattar endast kreditvärdigheten hos säljaren eller köpa­s. 140

5.ren. Om en tredje man har garanterat fullgörelsen och denne senare fårs. 140

6.ekonomiska svårigheter kan inte detta leda till att stoppningsrätt föreliggers. 140

7.för en part.36 Detta framgår av lagtexten genom att det talas om att ens. 140

8.”parts” ekonomiska förhållanden, annorlunda uttryckt parts kreditvärdig­s. 140

9.het, skall ha förändrats på ett visst sätt.s. 140

10.Köparens möjlighet att åberopa en allvarlig försämring av säljarens kre­s. 140

11.ditvärdighet omfattas numera av reglerna.37 De vanligaste omständlig-s. 140

12.heterna är de som manifesterats i t.ex. konkurs, förhandling om ackord,s. 140

13.inledning av rekonstruktionsförfarande, inställda betalningar eller utmät­s. 140

14.ning utan resultat. Det är dock viktigt att komma ihåg att en sådans. 140

15.omständighet på säljarens sida i sig själv inte behöver utgöra stoppnings-s. 140

16.grund. Säljarens primära prestationsskyldighet går ju inte ut på ens. 140

17.penningprestation. Som vi kommer till senare måste säljarens försämrades. 140

18.kreditvärdighet dessutom medföra svårigheter för säljaren att fullgöra ens. 140

19.väsentlig del av sin prestation.s. 140

20.För köparens del innebär säljarens konkurs att tillgångarna fryses. Dettas. 140

21.måste enligt min mening medföra en allvarlig risk för att köparen inte fårs. 140

22.sin prestation. Det är däremot inte lika säkert att leverans inte sker vids. 140

23.ackords förhandling. En bedömning i det enskilda fallet är nödvändig.s. 140

24.Denna bedömning får göras med utgångspunkt i vad som framkommers. 140

25.vid ackordsförhandlingama. Detsamma torde gälla vid betalnings-s. 140

26.inställelse. Även insolvens som inte manifesterats på detta sätt kan bli ak­s. 140

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt 141

1.tuell.38 Insolvens på säljarens sida torde dock främst visa sig genom följ­ derna av denna som vräkning och handräckning.39 Dessa fakta får sedan ligga till grund för antagandet att säljarens kreditvärdighet försämrats.s. 141

2.Ett fall av försämring av kreditvärdigheten hos säljaren kan vara en allmän brist på resurser i form av pengar eller material. För det fall det är brist på pengar kan kreditvärdigheten försämras så att stoppningsrätt före­ ligger. Är det fråga om en resursbrist i fråga om material är det naturligare att hänföra denna omständighet under den i avsnitt 8.2.3. behandlade situ­ ationen att en parts möjligheter att prestera försämras.s. 141

3.En allmän resursbrist är inte stoppningsgrundande. Kreditvärdigheten måste för att vara stoppningsgrundande kunna antas medför resursbrist beträffande den aktuella leveransen. Detta fall kan dock lämpligen hänfö­ ras till säljarens handlande vid förberedande och utförande av prestationen (avsnitt 8.2.5). En allvarlig försämring av säljarens kreditvärdighet torde nämligen som första tecken visa sig i att säljaren inte kan köpa in det rå­ material eller den arbetskraft som krävs för att fullgöra avtalet. Skall leverans ske från säljarens lager kan dock hans eller hennes försämrade kreditvärdighet inte åberopas till stöd för stoppningsrätt.s. 141

4.Enligt köplagen skyddas köparen redan av reglerna i 49 § köplagen som ger denne rätt att avvakta betalning till dess varan hålls honom tillhanda mot betalning.40 Detta kan dock vara uteslutet genom särskilt avtalade betalningsvillkor, t.ex. CAD eller COD. Särskilt gäller detta om CADtermer är avtalade eftersom köparen är tvungen att lita till transportörens uppgifter om godset som lämnas i de dokument som enligt avtalet skall utbytas mot betalning. Om COD används måste betalning ske vid avläm­ nandet. Säljaren har vid transportköp (på FOB-, CIF- och CFR-termer eller liknande) fullgjort sina förpliktelser och ett fel i varan är då ett full­ bordat avtalsbrott. Stoppningsrätten aktualiseras inte eftersom denna avser ett anteciperat avtalsbrott. Inte heller kan köparen vid CIF-köp, som kan sägas motsvara CAD-villkor vad gäller betalningen, kräva några garantier för säljarens prestation.41s. 141

5.På köparens sida kan, i överensstämmelse med tidigare gällande rätt, så­ dana omständigheter nämnas som att köparen försatts i konkurs,42 inletts. 141

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt

1.ackords förhandlingar,43 saknat utmätningsbara tillgångar eller, som köp­s. 142

2.man, inställt sina betalningar.44 Enligt min mening kan man utgå från atts. 142

3.stoppningsrätt föreligger i samtliga nämnda fall.s. 142

4.I förarbetena till köplagen graderar man olika fall.45 Beträffande kon­s. 142

5.kurs och ackords förhandlingar anses det ”helt klart” att stoppningsrätts. 142

6.föreligger medan det vid övriga fall ”som regel” finns anledning till stopp­s. 142

7.ning. Uttalandena bör enligt min mening tas med en viss försiktighet. Dets. 142

8.måste ses mot bakgrund av det avhängighetsförhållande som föreliggers. 142

9.mellan omständigheten som utgör grund för stoppningsrätten, dvs. dens. 142

10.försämrade kreditvärdigheten, och det prognoskrav som ställs på bevis­s. 142

11.ningen för att denna omständighet skall kunna leda till stoppning.46s. 142

12.I rena undantagsfall kan det tänkas att köparen har möjlighet att fullgö­s. 142

13.ra sina skyldigheter enligt köpet trots att nämnda förhållanden föreligger.s. 142

14.Säljaren bör dock beakta att han eller hon får bevaka sin fordran utan för­s. 142

15.månsrätt i köparens eventuella konkurs om varan överlämnas till köparens. 142

16.och det visar sig att denne bilir insolvent med följd att prestation utblir.47s. 142

17.Ett konkursbeslut kan efter överklagande upphävs av högre rätt. Hars. 142

18.säljaren meddelat att han eller hon utövar stoppningsrätten på grund avs. 142

19.säljarens konkurs måste säljarens åtgärd enligt vad som ovan sagts antas ges. 142

20.vissa garantier för att insolvens verkligen föreligger. Om konkursen skulles. 142

21.upphävas kan dock säljarens åtgärd inte längre grundas på konkursen.48s. 142

22.Däremot kan insolvensen i och för sig åberopas till stöd för stoppnings­s. 142

23.rätten.s. 142

24.Hur andra insolvensfall än de nämnda skall bedömas är inte helt klart. Is. 142

25.nordisk praxis har reglerna om stoppningsrätt emellertid tillämpats närs. 142

26.köparen träder i likvidation.49s. 142

Förutsättningar vilka medför stoppningsrätt 143