Citat i kontext

Hela artikeln

Kontexten är avkortad på grund av storlek.

Fotnot 536

Se prop. 1997/98:45 II s. 516. Ett stöd för detta ger NJA 1989 s. 20; jfr också Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp I (1986) s. 192 ff.

1.8 Innehålls. 8

2.3.5Minerallagen och annan koncessionslagstiftning 109s. 8

3.3.6S kogsvårdslagen 116s. 8

4.3.7J aktlagstiftning 119s. 8

5.3.8Fiskelagstiftning 121s. 8

6.3.9Rennäringslagen 122s. 8

7.3.10Kulturminneslagen 125s. 8

8.3.11Grannelagsrätten 128s. 8

9.3.12Allemansrätten 129s. 8

10.3.13Återblick 133s. 8

11.4. Miljöbalken och skadeståndet 135s. 8

12.4.1 Allmänt om miljöbalkens skadeståndsregler 135s. 8

13.4.2 Lagstiftaren och culpaansvaret 138s. 8

14.4.3 Hänsynsreglernas uppbyggnad; skälighetsregeln 141s. 8

15.4.4 Försiktighetsprincipen 148s. 8

16.4.5 Kunskapskravet 151s. 8

17.4.6 Lokaliseringsregeln 153s. 8

18.4.7 Hushållnings- och kretsloppsprinciperna 156s. 8

19.4.8 Produktvalsprincipen 158s. 8

20.4.9 Avhjälpandeprincipen 159s. 8

21.4.10 Ansvar för medhjälpares vållande 166s. 8

22.4.11 Ekologisk skada 167s. 8

23.4.12 Strikt ansvar utan stöd av lag? 172s. 8

24.4.13 Andra skadeståndsrättsliga principer 175s. 8

25.5. Ersättning och naturakompensation 177s. 8

26.5.1 Bakgrunden till ersättningsreglerna 177s. 8

27.5.2 Allmänt om miljöbalkens ersättningsregler 182s. 8

28.5.3 Förhållandet till 2 kap. 18 § regeringsformen 186s. 8

29.5.4 Rättsläget i övrigt utanför miljöbalkens område 193s. 8

30.5.5 Kompensation in natura; allmänt 202s. 8

31.5.6 Naturakompensation utanför miljöbalken? 207s. 8

32.6. Miljöbalken och kontraktsrätten 209s. 8

33.6.1 Allmänna anmärkningar 209s. 8

34.6.2 Köprättsliga regler 212s. 8

35.6.3 Andra avtalstyper 215s. 8

36.Innehåll 9 Avslutning 218 Rättsfallsregister 220 Sakregister 222s. 9

Förkortningar

1.BUBostadsutskottet BrBbrottsbalken DepChdepartementschefen DsDepartementsserie EGEuropeiska gemenskapen EUEuropeiska unionen ExprLexpropriationslagen (1972:719) FBLfastighetsbildningslagen (1970:988) HDHögsta domstolen HoyRHoyesterett JBjordabalken JTJuridisk tidskrift JoUjordbruksutskottet KMLlag (1988:950) om kulturminnen m.m. KUkonstitutionsutskottet MBmiljöbalken MJUmiljö- och jordbruksutskottet MPlag om införande av miljöbalken NJANytt juridiskt arkiv, avd. I NJA IINytt juridiskt arkiv, avd. II NRtNorsk retstidende NUN äringsutskottet PBLplan- och bygglagen (1987:10) prop.proposition RBrättegångsbalken RegRRegeringsrätten RFregeringsformen RFSRättsfall - försäkring och skadestånds. 11

2.12 Förkortningars. 12

3.RG Rettens gangs. 12

4.RH Rättsfall från hovrätternas. 12

5.RÅ Regeringsrättens årsboks. 12

6.SkL skadeståndslagen (1972:207)s. 12

7.SOU Statens offentliga utredningars. 12

8.SvJT Svensk juristtidnings. 12

9.TfRTidsskrift for rettsvitenskaps. 12

Förkortade litteraturhänvisningar

1.Följande litteratur citeras i allmänhet endast med författarnamn eller förkortad titel: Backer, I.L., Innforing i milj oresurs- og miljorett. 3 utg. 1999. Basse, E.M., Miljoret. 1999. (Cit. Ellen Margrethe Basse.) Bengtsson, B., Ersättning vid offentliga ingrepp 2. Allmännas. 13

2.ersättningsprinciper. 1991. (Cit. Bengtsson, Ersättning 2.)s. 13

3.- , Grundlagen och fastighetsrätten. 1996. (Cit. Bengtsson,s. 13

4.Grundlagen.)s. 13

5.- , Speciell fastighetsrätt - miljöbalken, 1999. (Cit.Bengtsson, Speciells. 13

6.fastighetsrätt.) Bengtsson, B., Bjällås, U., Rubenson, S. och Strömberg, R. Miljöbalken.s. 13

7.En kommentar. I. 2000. (Cit. MB-kommentar I.) Bugge, H.Chr, Forurensningsansvaret. Det ekonomiska ansvar for ås. 13

8.forebygge, reparere og erstatte skade ved forurensning. 1999. Hellner, J., Skadeståndsrätt. 5 uppl. 1995. Hydén, H. (red.), Rättssociologiska perspektiv på hållbar utveckling (Cit.s. 13

9.Rättssociologiska perspektiv.) Jonzon, S.G., Delin, L. och Bengtsson, B., Naturvårdslagen. Ens. 13

10.kommentar. 3 uppl. 1988. (Cit. Jonzon m.fl.) Marie-Louise Larsson, The Law of Environmental Damage (1999). Rubenson, S., Den nya miljörätten. 2 uppl. 1999 Westerlund, S., En hållbar rättsordning. Rättsvetenskapliga paradigm ochs. 13

11.tankevändor. 1997. (Cit. Westerlund, En hållbar rättsordning.) Ahman, K., Egendomsskyddet. Äganderätten enligt artikel 1 förstas. 13

12.tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om de mänskligas. 13

13.fri- och rättigheterna. 2000. (Cit. Karin Ähman.)s. 13

Inledning

1.1.1 Allmänt om undersökningen Genom den nya miljöbalken (MB) av 1998 har Sverige fått en modern mil­ jölagstiftning, som vid sidan av åtskilliga detaljbestämmelser ger uttryck för principer med större räckvidd, avsedda att tillämpas också utanför balkens område. Detta får en särskild betydelse genom att vi än så länge, i motsats till Finland och Norge, saknar grundlagsregler om rätt till en god miljö (frånsett det juridiskt sett helt menlösa stadgandet om »god levnadsmiljö» i 1 kap. 2 § 2 st. regeringsformen).1 Exempel på sådana principer, som tidi­ gare inte varit lagfästa, ger målsättningsregeln i 1:1 MB med dess hänvis­ ning bl.a. till begreppet hållbar utveckling, hänsynsreglerna i 2 kap.2 med en bestämmelse om intresseavvägning i 2:7 och principen att förorenaren betalar (polluter pays principle; jfr 2:8). Med ett synsätt som är känt från andra rättsområden skulle man kunna tala om allmänna rättsgrundsatser, som skall gälla i alla möjliga sammanhang där inte annat följer av särskild lagstiftning. Som framgår av det följande stämmer detta ganska väl med lagstiftarens allmänna inställning. Ett uttryck för liknande tankegångar är också det förslag till ändring i 1:2 RF som nyligen lagts fram av Författningsutredningen (se 1.6 nedan).s. 15

2.Liksom beträffande andra grundsatser av denna typ, t.ex. om culpa och adekvans inom skadeståndsrätten, väsentlighetskravet för hävning i kon­ traktsrätten eller traditionsprincipen inom sakrätten kan det finnas ett behov av att analysera och precisera de miljörättsliga principernas innehålls. 15

3.16 Inlednings. 16

4.i olika situationer. Denna framställning tar särskilt upp deras innebörd ochs. 16

5.räckvidd utanför deras egentliga tillämpningsområde, sedan MB trätt is. 16

6.kraft. Att de skall gälla vid tillämpningen av MB:s regler är visserligen tyd­s. 16

7.ligt, även om man kan diskutera vad detta närmare bestämt innebär; bl.a.s. 16

8.kan det vara svårt att dra gränsen mellan miljöpolitiska och rättsliga grund­s. 16

9.satser för målsättningsreglernas del.3 Ännu värre är emellertid att klargöras. 16

10.principernas betydelse i andra sammanhang. Av speciellt intresse är de kon­s. 16

11.flikter som uppstår med andra mera övergripande rättsgrundsatser, bl.a.s. 16

12.grundlagens regler om egendomsskydd och den s.k. proportionalitetsprin-s. 16

13.cipen (2.4 nedan), liksom också med den allmänna tendens att betonas. 16

14.marknadsekonomiska hänsyn som präglat rättsutvecklingen på senare år.s. 16

15.Det står klart att lagstiftaren genom MB velat göra vissa avsteg från dens. 16

16.vedertagna principen, att speciallag går före generella regler; här aktualise­s. 16

17.ras balkens allmänna regler i stor utsträckning på speciallagstiftningenss. 16

18.område. Bl.a. eftersom MB utgör en senare lagstiftning kan balken ha etts. 16

19.företräde framför äldre speciallagar (jfr 1.2 nedan).4 Men vad detta närmares. 16

20.innebär exempelvis beträffande de allmänt hållna hänsynsreglerna i 2 kap.s. 16

21.MB är tveksamt. Lösningarna kan variera på olika rättsområden.s. 16

22.Här är det enligt min mening naturligt att utgå från vad de aktuella reg­s. 16

23.lerna i balken och annan lagstiftning egentligen kan anses innebära, om des. 16

24.tolkas med traditionella rättsliga metoder. Det kan tyckas självklart, men just på detta kontroversiella område finns det skäl att understryka saken.5s. 16

25.På sina håll har man menat att vissa miljörättsliga principer, bl.a. inrikt­s. 16

26.ningen på hållbar utveckling, har betydligt större räckvidd än lagtexten gers. 16

27.stöd för och lagstiftaren tänkt sig.6s. 16

28.Allmänt om undersökningen Yls. 17

29.Särskilt bör framhållas Staffan Westerlunds inställning. Enligt honom behövss. 17

30.numera en särskild miljöjuridisk metod, som avviker från den vanliga. I stora drags. 17

31.skulle den innebära att domstolar och myndigheter skulle bygga resonemangen pås. 17

32.ändamålsenlighet kopplad till de överordnade målen för samhällsutvecklingen ochs. 17

33.hållbar utveckling; man skulle på detta vis anknyta till kärnan i balkens syfte.s. 17

34.Rättstillämpning och lagkonstruktion fick inte bygga på en uppfattning om natu­s. 17

35.ren och naturlagarna som inte är vetenskapligt hållbar. Miljökonsekvenser skulles. 17

36.följaktligen vara en mycket väsentlig del av resonemanget.7 8s. 17

37.Till någon del är det sådana tankegångar som gett uppslag till denna undersök­s. 17

38.ning. Var går gränsen för de miljörättsliga resonemangen? Frågeställningen ärs. 17

39.praktisk särskilt efter MB:s tillkomst. Trots personlig sympati för Westerlundss. 17

40.inställning vill jag dock inte gå längre i miljövänlig tolkning än traditionella rätts­s. 17

41.källor tillåter; annars riskerar man att hamna vid sidan av det faktiska rättsläget,s. 17

42.och det är detta som har största intresset för denna framställning. Här framträders. 17

43.ibland en skillnad mellan miljöjuristers och andra bedömares uppfattning soms. 17

44.man inte kan bortse från, även om förhoppningsvis den så småningom kommers. 17

45.• •• Qs. 17

46.att utjamnas. MB har utsatts för åtskillig kritik av specialister på området, ofta på goda grunder;9 den innehåller bl.a. en rad kompromisser som inte alltid stämmer med de officiella tankegångarna bakom lagstiftningen, och brådskan vid dess tillkomst har medfört en hel del tekniska skavanker.10 Det är knappast tänkbart att man beträffande annan jämförbar lagstiftning - t.ex. rätte­ gångsbalken eller brottsbalken - skulle ha vidtagit en sådan åtgärd som att redan samma år balken trädde i kraft tillsätta en utredning för att se över dess brister. Emellertid får vi tills vidare leva med detta välmenta hastverk, möjligen korrigerat på enstaka punkter, och göra det bästa av situationen.s. 17

47.18 Inlednings. 18

48.Som framgår av fortsättningen menar jag att MB trots allt ger åtskilligas. 18

49.möjligheter att utvidga reglerna i riktning mot ett bättre miljöskydd.s. 18

50.Redan här bör understrykas att om man skall tala om någon skuld till brister ochs. 18

51.oklarheter hos lagstiftningen det är det tydligt att politikerna bär det största ansva­s. 18

52.ret. Juristerna i utredningar och departement har ställts inför en nära nog omöjligs. 18

53.uppgift. Man måste på anmärkningsvärt kort tid finna en juridiskt hållbar medel­s. 18

54.väg mellan de motstridiga intressen som framträdde i lagstiftningsarbetet och for­s. 18

55.mulera lösningarna i lagtext och motivuttalanden på ett sätt som kunde godtas avs. 18

56.alla berörda parter - samtidigt som lagstiftaren flera gånger bytte åsikt på viktigas. 18

57.punkter. Det är naturligt att det då kunnat inträffa vissa olycksfall i arbetet. Des. 18

58.kritiska anmärkningar som förekommer i fortsättningen tar därför framför allts. 18

59.sikte på lagförslagets politiska behandling.s. 18

60.Kanske kan det verka väl tidigt att ta upp ett ämne av detta slag till behand­s. 18

61.ling, när praxis om MB:s tillämpning ännu är så begränsad.11 Problemen ärs. 18

62.komplicerade och ämnesområdet mycket stort. Det bör framhållas atts. 18

63.denna framställning bara är tänkt som en översiktlig inventering av de frå­s. 18

64.gor som kommer upp, där vissa allmänna synpunkter framförs på deras lös­s. 18

65.ning. Rättsutvecklingen går snabbt på området - så snabbt att mera ambi­s. 18

66.tiöst upplagda arbeten riskerar att bli föråldrade innan de hinner publiceras.s. 18

67.I varje fall blir resultatet, i stora drag, att de intresseavvägningar som utgörs. 18

68.återkommande inslag i rättsreglerna på miljöområdet måste påverkas avs. 18

69.balkens tillkomst; miljöhänsyn vinner, motstående intressen - särskilt strikts. 18

70.ekonomiska hänsyn - förlorar i vikt.12 Men på vilket sätt detta närmare skers. 18

71.är inte lätt att konstatera innan vi fått mera erfarenhet av balkens tillämp­s. 18

72.ning.s. 18

73.Som framgår inriktar sig framställningen väsentligen på de förändringars. 18

74.som MB medfört. Det är ett skäl för att jag inte närmare går in på dens. 18

75.debatt som utgår från ett äldre rättsläge, inte heller på rättspraxis och motivs. 18

76.som nu får anses överspelade. Också arbetsmässiga hänsyn har här spelat ens. 18

77.roll; redogörelser för miljölagstiftningens framväxt har redan förekommit is. 18

78.många sammanhang, och jag har inte mycket av intresse att tillägga.s. 18

79.Lagstiftarens inställning vid miljöbalkens tillkomst 19 1.2 Lagstiftarens inställning vid miljöbalkens tillkomst Beträffande principernas tillämpning inom MB:s område ger motiven rela­ tivt utförliga, om också inte särskilt klargörande besked. Ännu oklarare är i vilken utsträckning dessa principer skall inverka på rättsläget utanför MB:s område. Problemet uppmärksammades men löstes knappast i förarbetena till balken; inställningen ändrades gång på gång, men den slutliga stånd­ punkten blev att balken och annan lagstiftning skulle tillämpas parallellt. I 1:3 1 st. sägs att »i fråga om verksamhet som kan orsaka skada och olägen­ het för människors hälsa, miljö eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag.» Beträffande vissa speciella lagregler anges direkt i 1:7 att de gäller i stället för balkens bestämmelser - om renhållning av vägområde, om flygplan i överljudsfart, om planens miljövärdighet, om rörledningar etc.(26 § vägla­ gen, 1 kap. 2a § och 3 kap. 1 § luftfartslagen, 23 § lagen om vissa rörled­ ningar).13s. 19

80.Vad angår motivens inställning kan redan här nämnas följande. Balken och följd-s. 19

81.lagstiftningen behandlades i två skilda etapper: de ägnades var sitt betänkande ochs. 19

82.var sin proposition. I miljöbalksutredningens förslag till MB (SOU 1966:103)s. 19

83.föreskrevs att balken skulle tillämpas på all verksamhet som kan motverka de för­s. 19

84.utsättningar för att uppnå balkens mål som angavs i 1:1, om inte annat följde avs. 19

85.balken eller av annan författning (2:1 i betänkandets lagförslag). Balken skulle is. 19

86.princip omfatta all mänsklig verksamhet som kunde befaras få hälso- eller miljö­s. 19

87.farliga effekter eller äventyra hushållningen med naturresurser. Man tog inte is. 19

88.denna etapp ställning till den avgränsning av tillämpningsområdet som paragrafens. 19

89.antydde; den frågan skulle behandlas i betänkandet om följ dlagstiftningen.14s. 19

90.Innan detta senare betänkande (SOU 1997:32) lades fram hade förslaget tills. 19

91.MB remitterats till Lagrådet. Där intog regeringen ståndpunkten att MB skulles. 19

92.tillämpas parallellt med annan lagstiftning som reglerar samma verksamhet. Förs. 19

93.att klargöra förhållandet till speciallagstiftningen angavs att i den mån det i annans. 19

94.lag fanns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerade en fråga som omfatta­s. 19

95.des av balken i stället skulle gälla vad som sades i den lagen; bestämmelsen anknöts. 19

96.till den allmänna principen att speciallag går före allmän lag. Vad som föreskrevss. 19

97.i andra lagar i fråga om verksamhet som kan orsaka olägenheter för intressen soms. 19

98.skyddades enligt MB skulle gälla utöver balkens bestämmelser. En uppräknings. 19

99.skedde av vissa sådana lagar.15 - Miljöbalksutredningen utgick från denna regle­s. 19

100.ring, varvid man framhöll att den inte gällde bestämmelser av lägre dignitet,s. 19

101.20 Inlednings. 20

102.exempelvis förordningar och myndighets föreskrifter; dessa kunde inte anses soms. 20

103.undantag från balken och fick överhuvudtaget inte strida mot den.16s. 20

104.Lagrådet yttrade sig sedan över det remitterade förslaget och framhöll, att dens. 20

105.föreslagna lösningen lagtekniskt avvek från utredningens förslag till MB. Enligts. 20

106.Lagrådet gav regeln om speciallagstiftningens företräde bara begränsad lednings. 20

107.för bedömningen av hur sådan lagstiftning skulle vara beskaffad för att uteslutas. 20

108.tillämpning av MB, och i övrigt räckte det med en erinran om att MB inte uttöm­s. 20

109.mande reglerade alla frågor om skydd för hälsa och miljö m.m.17s. 20

110.I enlighet härmed kom i den slutliga lagtexten förhållandet till annan lag atts. 20

111.bara regleras i 1:3 1 st. MB. I miljöbalkspropositionen framhölls härom bl.a.: Meds. 20

112.hänsyn till att MB inte var överordnad annan lag utan hade samma status som lags. 20

113.i allmänhet gick det inte att undvika att tillämpningen av balkens regler i mångas. 20

114.fall påverkades av att en verksamhet på vilken balken är tillämplig också regleradess. 20

115.av annan lagstiftning. I sådana fall brukade emellertid inte syftet med den andras. 20

116.lagen i första hand vara att reglera vad som omfattades av MB, och förekomstens. 20

117.av den andra lagen innebar därför inte med någon automatik att balkens regler intes. 20

118.skulle tillämpas; tvärtom innebar förslaget att andra lagar skulle gälla parallellts. 20

119.med miljölagstiftningen. Den prövning som skedde enligt de olika lagarna hades. 20

120.huvudsakligen olika syften, och någon dubbelprövning av samma sak var därförs. 20

121.inte avsedd, även om också speciallagsprövningen kunde avse frågor av betydelses. 20

122.för miljön. Regeringen höll med Lagrådet om att vissa lagkonflikter kunde upp­s. 20

123.komma, men dessa fick lösas enligt allmänna rättsgrundsatser, bl.a. att specialregels. 20

124.går före allmän regel, att normer av högre valör tar över normer av lägre valör ochs. 20

125.att senare lag tar över tidigare stiftad lag. Dessa principer borde tillämpas ocksås. 20

126.vid konflikter mellan MB och annan lag.18s. 20

127.Följdlagstiftningspropositionen byggde på vad som nu har sagts, varvid syn­s. 20

128.punkterna utvecklades något utförligare. Man utgick som sagt från att MB ochs. 20

129.andra lagar i princip skulle gälla parallellt, med tillståndsprövning enligt varje lags. 20

130.för sig; regler i den andra lagen kunde stå kvar om den omfattade annat än sådants. 20

131.som reglerades i MB eller ställde miljökrav utöver balken, men MB:s materiellas. 20

132.krav skulle vara miniminivå. Alla verksamheter som riskerade att medföra likartads. 20

133.negativ påverkan på hälsa, miljö och hushållning med naturresurser omfattades avs. 20

134.de grundläggande materiella kraven i MB. I den mån andra krav trots allt bordes. 20

135.ställas skulle detta vara sakligt motiverat, t.ex. på grund av verksamhetens art, mil­s. 20

136.jöhänsynens betydelse i förhållande till andra skyddsvärda intressen eller interna­s. 20

137.tionella åtaganden. Vissa bestämmelser skulle dock iakttas oavsett vad som stad­s. 20

138.gades i den andra lagen, t.ex. föreskrifter för områden skyddade enligt 7 kap. MBs. 20

139.eller miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. MB.19s. 20

140.Lagstiftarens inställning vid miljöbalkens tillkomst 21 När motiven talar om en parallell tillämpning avser de alltså framför allt den tillståndsprövning som förekommer enligt olika lagar. Den bestäms i princip av de regler som anges i den aktuella lagen. Bara den lagen skulle avgöra »omfånget av prövningen», i den mån något annat inte har angetts.20 Om en tillståndsplikt gäller enligt både enligt den speciella lagen och MB - som fallet är t.ex. enligt minerallagen - får man hålla isär bedömningen i de båda fallen.s. 21

141.Speciallagstiftningen handlar emellertid om åtskilligt annat än till­ ståndsprövning. I samband med tillsynen kan det visserligen vara svårt att anlägga några andra synpunkter beträffande tillåtligheten av en verksamhet eller åtgärd, när denna faller inom ramen för tillståndet, men också andra förhållanden som inte berörs i tillståndsbeslutet kan aktualiseras för till­ synsmyndigheten. Och i andra sammanhang, t.ex. beträffande skadestånd, kan man inte dra någon klar gräns mellan olika typer av lagstiftning. Den hänvisning som gjorts till allmänna rättsgrundsatser rörande lagkonflikter ger inte heller något klart besked. Ibland kan det vara tveksamt om det är fråga om en speciallag, t.ex. om en allmänt hållen regel i MB såtillvida är speciell att den särskilt betonar miljöhänsyn, och i andra fall kan man fråga i vad mån en allmän regel i MB tar över en tidigare tillkommen speciallag. Som framgår av fortsättningen är flera olika resonemang möjliga i sådana fall.s. 21

142.I vissa avseenden framgår det av förarbetena att hänsynsreglerna i 2 kap. har en större räckvidd än kravet på tillstånd enligt MB. Enligt motiven till följ dlagstiftningen skall de tillämpas fast någon prövning inte sker enligt MB utan enligt exempelvis enligt väglagen, rörledningslagen, lagen om byggande av järnväg och ellagen, och de gäller över huvud taget för verk­ samheter av betydelse för miljön (jfr nedan).21 Vidare sker i speciallagarna en rad hänvisningar till hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. MB, och balkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer skall gälla generellt vid tillståndsprövning också enligt dessa lagar, liksom också vid tillsyn och pla­ nering (se 5:3 MB).22 22 Inlednings. 21

143.Såvitt angår prövning enligt lagar som direkt rör miljön (även om de tar sikte på annat än miljöskydd, t.ex. på tillgodogörande av naturresurser) är alltså lagstiftarens principiella inställning någorlunda klar, om också reg­ lerna kan vara svåra att tillämpa i enskilda fall.23 Kommentaren till MB utrycker det så, att den avgörande frågan för balkens tillämpning inte är om en verksamhet är att betrakta som miljöfarlig utan om en verksamhet eller åtgärd ryms inom de i 1:1 2 st. angivna skyddsintressena för balken, vilka tillsammans bildar MB:s tillämpningsomåde.24 Man kan säga att MB på detta sätt innebär ett avsteg från den s.k. specialitetsprincipen inom förvalt­ ningsrätten - alltså att myndigheterna inte skall dra in andra hänsyn i bedömningen än vad som framgår av den lagstiftning de skall tillämpa och av vederbörande myndighets kompetens. En sådan tendens mot ett »hel­ hetstänkande» är för övrigt ett naturligt inslag i den moderna miljörätten.25s. 22

144.Att balkens regler skulle ha en så omfattande räckvidd stämmer väl med den s.k integrationsprincip som nu har fastslagits som allmän riktlinje för EG:s politik (jfr art. 6 i Amsterdamfördraget), liksom med det sektorsansvar som statsmakterna sökt utveckla på senare år: myndigheterna skall svara, var och en på sitt område, för att vissa miljömål uppnås.26 Egentligen innebär dessa tankegångar en betydande utvidgning av miljöresone­ mangen, såtillvida som meningen tydligen är att även förhållanden som bara medelbart påverkar miljösituationen skulle omfattas av myndigheter­ nas ansvar.27 - Man lär dock knappast utan vidare kunna dra den slutsatsen, att MB:s hänsynsregler och andra bestämmelser av den typen skulle fästa vikt vid helt avlägsna och mindre sannolika verkningar på miljön. Frågan skall behandlas i senare sammanhang (se bl.a. nedan 2.2).s. 22

145.Även om man alltså kan anta att MB:s målsättningsstadgande liksom hänsyns- och hushållningsbestämmelserna har en betydande räckvidd, kan det vara svårt att konstatera hur dessa allmänt hållna regler inverkar i enskilda fall: hur skall man t.ex. väga kravet på hållbar utveckling mot allas. 22

146.Några särskilda komplikationer 23 andra intressen som framträder i ett ärende? Det gäller redan på balkens område, men ännu besvärligare blir det att tillämpa sådana regler vid spe­ ciallagstiftning, som skrivits med andra syften än att tillgodose miljöhän­ syn. (Jfr allmänt härom 3.1 nedan.) - Beträffande miljökvalitetsnormer slipper man dock varje avvägning; de skall utan vidare gälla, och problemet kan snarare väntas bli när man kan befara att normerna överträds.s. 23

147.På vissa områden ger de nu omtalade motivuttalandena knappast något besked alls. Det gäller bl.a. skadeståndsrättsliga frågor (se 4 kap. nedan), frågor om ersättning för ingrepp enligt olika speciallagar (se 5 kap.) och miljösynpunkternas betydelse inom kontraktsrätten (se 6 kap.)s. 23

148.Det kan tilläggas att det är osäkert, vilka konsekvenser EG:s miljöregler kan få i olika sammanhang. De har visserligen beaktats vid balkens till­ komst, men frågan är om detta skett i tillräcklig utsträckning.28 Också inverkan av internationella konventioner i övrigt är något oklar.29 1.3 Några särskilda komplikationer Också åtskilliga andra problem får betydelse i den fortsatta framställningen; det kan vara anledning att beröra några av dem översiktligt redan nu.s. 23

149.En komplikation är till en början att MB avser också att skydda männis­ kors hälsa. Genom att hälsoskyddslagstiftningen införlivats med balken, där man velat »sammansmälta» reglerna härom med reglerna om miljöfarlig verksamhet, kommer området för miljöreglerna att utvidgas, bl.a. när det gäller användningen av byggnader (jfr 9:9 MB) och djurhållning (jfr 9:11 MB). På detta vis kan alla möjliga förhållanden som kan inverka på hälsan och nu regleras av speciell lagstiftning tänkas bli berörda också av balkens allmänna regler. De ligger inom området för MB:s skyddsintressen (se 1.2 ovan). Det är tveksamt om syftet varit att utvidga området för reglerna om hälsoskydd.30 Lagtexten innebär emellertid just en sådan utvidgning: alla 24 Inlednings. 23

150.situationer där människors hälsa står på spel skulle falla exempelvis under hänsynsreglerna.s. 24

151.Särskilda frågor uppkommer vidare genom att MB avses gälla för alla verksamheter eller åtgärder som kan orsaka skada eller olägenhet för män­s. 24

152.niskors hälsa eller miljön, liksom för alla verksamheter som kan äventyra en långsiktigt god hushållning med mark, vatten eller den fysiska miljön is. 24

153.övrigt31 - något som i lagtexten får uttryck i särskilt 1:1 samt 2, 3 och även 4 kap. MB. Både verksamhetsutövare och andra skall iaktta bestämmel­s. 24

154.serna även om verksamheten är reglerad även i annan lag.s. 24

155.Även här blir en svårighet att miljökrav kan bli aktuella i sammanhangs. 24

156.som ligger ganska avlägset från MB och inte regleras av några speciella lagar som på något vis rör miljön. Bl.a. gäller detta den allmänna skade-s. 24

157.ståndsrätten, där både hänsynsreglerna och MB:s målsättningsparagraf kans. 24

158.tänkas bli åberopade32, och vidare olika kontraktsförhållanden.33 Lagtextens. 24

159.talar för något sådant, men det är tveksamt om lagstiftarens ambitioners. 24

160.sträckt sig så långt. För skadeståndsrättens del har problemen blivit kort berörda och avfärdade i MB:s förarbeten.34 I övrigt synes de inte ha kom­s. 24

161.mit upp i vare sig remissyttranden eller i departementsbehandlingen, från­s. 24

162.sett att Lagrådet framfört vissa allmänna betänkligheter mot så oprecise­ rade bestämmelser som hänsynsreglerna. I fortsättningen kommer särskilts. 24

163.skadeståndsfrågorna att behandlas ganska ingående (kap. 4).s. 24

164.Ännu ett bekymmer är att balken ju tar sikte inte bara på miljöfrågor is. 24

165.inskränkt bemärkelse utan också på hushållningen med naturresurser, ochs. 24

166.denna aktualiseras vid prövning enligt alla möjliga fastighetsrättsliga lagar. Utom planeringslagstiftning i egentlig mening kan naturresursfrågor upp­s. 24

167.komma även beträffande t.ex. lagstiftningen om jordbruk, skogsbruk,s. 24

168.mineraler, jakt och fiske, som i någon mån uppmärksammas vid tillkom­s. 24

169.sten av balken, liksom också i fråga om fastighetsbildningslagen, anlägg­ ningslagen (i någon utsträckning) och expropriationslagen. Egentligen rör ju praktiskt taget all markanvändning utnyttjande av naturresurser. I vissas. 24

170.Några särskilda komplikationer 25 lagar hänvisas till 3 och 4 kap. MB, liksom tidigare till naturresurslagen, och här är det tydligt att åtminstone hushållningsbestämmelserna får bety­ delse. Men i vad mån gäller detsamma MB:s allmänna regler i övrigt, t.ex. 1:1 och 2 kap? Och skall MB:s principer påverka även annan lagstiftning, där hittills samhällsekonomiska och till någon del sociala hänsyn spelat en dominerande roll? (Jfr även 2.2 nedan.)s. 25

171.Här kan också nämnas den diskussion som under förarbetena till MB uppkom om balkens förenlighet med vissa allmänna principer om egen­ domsskydd. Det gällde till en början regeln i 2:18 RF; oavsett den principi­ ella fråga som debatten framför allt rörde - om ordalagen i en rättighetsregel skall vara avgörande även om de står i strid med vad som sägs i bestäm­ melsens motiv - kan det diskuteras om inställningen till miljöproblemen bör påverka regeringsformens tolkning i olika sammanhang.35s. 25

172.När MB utformades hade man också problem med den s.k.proportionalitetsprincipen, som RegR ungefär samtidigt börjat tillämpa på ett nytt och föga miljövänligt sätt (jfr bl.a. RA 1996 ref. 44) under hänvisning till Euro­ pakonventionens bestämmelse om egendomsskydd. Som utvecklas i det följande (2.4) har lagstiftaren gjort sitt bästa för att minska principens inverkan på områdesskyddet enligt 7 kap. MB. Frågan blir dock vilken effekt dessa strävanden haft här och i övrigt, och hur principen över huvud taget förhåller sig till MB:s syfte och regelsystem. (Jfr 2.8 nedan.)s. 25

173.Av visst intresse är också förhållandet till allemansrätten. Friluftslivets intressen tillvaratas i viss utsträckning i MB; här kan hänvisas särskilt till reglerna om strandskydd (7:13-18) och stängselgenombrott (26:11). Alle­ mansrättens innehåll regleras dock inte i balken, och beträffande strand­ skyddet betonas numera också dess betydelse från ekologisk synpunkt.361 den mån den allmänna avvägningen mellan friluftsintresse och naturskydd har påverkats av de nya principerna i MB har det knappast skett till friluftsintressets fördel. Snarare kan sägas att motsättningarna mellan vad man kallat den »kulturella» och den »sociala» sidan av naturvården har framträtt tydligare än enligt naturvårdslagen.37 (Se närmare 3.12 nedan.) 26 Inledning 1.4 Ett nytt synsätt ? Som redan antytts har man i debatten om MB utvecklat, att balkens grundsatser måste anses ha långt större räckvidd än lagstiftaren velat medge.38 Frågan skall tas upp senare i olika sammanhang - den får väsent­ lig betydelse bl.a. för diskussionen om olika speciallagar och om skadeståndsfrågor. Men redan här bör framhållas att inte bara de nya målsätt­ nings- och hänsynsreglerna utan också vissa allmänna uttalanden i förarbe­ tena - mer eller mindre allvarligt menade - kan åberopas till stöd för ett sådant nytt betraktelsesätt.39 Liknande tankar är för övrigt framförts i den internationella diskussionen, utan att man haft ett motsvarande lagverk att utgå från: miljörättsliga hänsyn måste integreras med reglerna på andra rättsområden.40s. 25

174.Det förekommer visserligen en benägenhet även hos miljörättsliga för­ fattare att tona ned de framsteg från miljösynpunkt som MB onekligen innebär och i enlighet härmed tolka dess regler som om rättsläget inte nämnvärt förändrats.41 Och det är klart att vissa motivuttalanden kan åbe­ ropas till stöd också för en sådan ståndpunkt. Vanligen tycks dock dessa ha närmast ett taktiskt syfte (jfr nedan), eller kanske har de på grund av något förbiseende stått kvar från en äldre skrivning i brådskan när sista versionen av motiven utformades. Som jag framhöll inledningsvis bör man i stället ta fasta på vad som framgår av lagtexten och allmänna uttalanden om syftet med balken. Rimligen får man då också utanför MB:s område pröva i vad mån balkens målsättning är förenlig med den aktuella lagstiftningens eller de aktuella rättsprincipernas syfte och funktion. - Om regeringsformen kommer att ge uttryck för sådana tankegångar (jfr 1.6 nedan) blir det nära nog nödvändigt att föra ett sådant resonemang.s. 26

175.Vid en sådan prövning står det klart att miljömålen kan ha en varierande tyngd i olika sammanhang. Begreppet hållbar utveckling är i och för sigs. 26

176.alltför allmänt och vagt för att kunna läggas till grund för några enskilda avgöranden. Det kan dock konkretiseras genom att man urskiljer olika del­ mål på vägen dit. Vissa sådana delmål finns antydda i 1:1 MB, som talar om skydd av människors hälsa och miljön mot skador och olägenheters. 26

177.Ett nytt synsätt? 27 (1 p.), om skydd och vård av värdefulla natur- och kulturmiljöer (2 p.)> om bevarande av biologisk mångfald (3 p.), om tryggande av långsiktigt god hushållning från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk syn­ punkt (4 p) och om främjandet av återanvändning, återvinning och annan hushållning med material, råvaror och energi (5 p.). Som synes tar lagstif­ taren också upp synpunkter som ligger ganska långt från miljöhänsyn i tra­ ditionell mening, bl.a. genom att nämna sociala och samhällsekonomiska överväganden, men i stort sett är det dock fråga om målsättningar som hör hemma i en miljölagstiftning.s. 27

178.Hur som helst ger inte heller dessa mål mer än en ytterst allmän vägled­ ning för de bedömningar som här blir aktuella. Inställningen skulle kunna beskrivas så, att å ena sidan man ville för miljövännerna betona det allmänt sett epokgörande i MB, å andra sidan önskade tona ned dess betydelse i konkreta fall: för bekymrade politiker och näringslivets företrädare under­ ströks att den i själva verket inte hade några särskilt omvälvande följder för rättsläget och att dess ekonomiska konsekvenser följaktligen var tämligen begränsade. (Jfr t.ex. om hänsynsreglerna 2.3 och om skadestånd 4.1 nedan.) -1 vart fall måste målen preciseras ytterligare med ledning av MB:s närmare innehåll och motiv.s. 27

179.Enligt motiven skall också de miljömål som fastställts av statsmakterna, särskilt riksdagen, ha speciell betydelse - dock främst när det är fråga om den nytta ett försiktighetsmått eller en skyddsåtgärd kan anses ha för män­ niskan och miljön vid tillämpning av 2:7 MB.42 Det är alltså bara fråga om en faktor av viss typ som påverkar den avvägning som sker mot andra hän­ syn, och den ledning man får av riksdagens uttalande lär även frånsett detta vara ganska begränsat. Visserligen slog man samtidigt fast vissa miljökvali­ tetsmål, men de är allmänt hållna och dessutom välkända till sin innebörd: att luft och vatten skall skyddas mot föroreningar, naturmiljön och odlings­ landskapet bevaras, miljön hållas giftfri, växthuseffekten motverkas etc. kan man räkna ut själv när balken skall tillämpas, också utan riksdagens instäm­ mande.43 För övrigt kan inte anta att värdet av exempelvis människors hälsa, hållbar utveckling eller biologisk mångfald skall vara beroende av vad riksdagen yttrar vid olika tillfällen; i den mån uttalandet i författningskom­ mentaren kan anses som uttryck för någon mening hos lagstiftaren kan meningen knappast vara detta.s. 27

180.28 Inlednings. 28

181.Att märka är vidare att miljömålen har en varierande tyngd, beroendes. 28

182.inte bara på målets värde - estetiska hänsyn måste rimligen väga lättare äns. 28

183.hänsyn till människors hälsa44, naturresurserna kan vara mer eller mindres. 28

184.livsviktiga på lång sikt45 - utan också på sannolikheten att ett beslut ellers. 28

185.en åtgärd verkar i viss riktning. I många fall kan ett beslut visserligen all­s. 28

186.mänt sett verka ägnat att bevara en naturresurs eller hindra en olägenhets. 28

187.från miljösynpunkt, men möjligheten till detta är så osäker att mera kon­s. 28

188.kreta nackdelar med beslutet väger över. Vår bristande kunskap om meras. 28

189.avlägsna verkningar av ett miljöbeslut försvårar dessa bedömningar; förhål­s. 28

190.landet inskärper betydelsen av försiktighetsprincipen i 2:3 MB (jfr 2.3s. 28

191.nedan).s. 28

192.Frågan blir alltså dels hur pass sannolikt det är att miljön förbättras ellers. 28

193.försämras genom beslutet eller åtgärden, dels hur betydelsefull föränd­s. 28

194.ringen i så fall kan väntas bli: kan man räkna med en omfattande inverkan,s. 28

195.och gäller den en viktig miljöfråga? Produkten av sannolikheten och för­s. 28

196.ändringens betydelse skulle visa miljöintressenas vikt. Man kan här jämföras. 28

197.med riskbedömningen i skadestånds- och försäkringsrätten, där ju riskens. 28

198.kan beskrivas som produkten av det hotade intressets värde och sannolik­s. 28

199.heten för att det skadas.s. 28

200.Slutligen kan framhållas att miljöhänsyn helt naturligt varierar i tyngds. 28

201.också efter avståndet till miljörätten i traditionell mening. På områden soms. 28

202.tidigare dominerats av helt andra resonemang är det inte lätt att få ett prin­s. 28

203.cipiellt nytt synsätt att slå igenom. Ett exempel är kontraktsrättens. 28

204.(6 nedan).s. 28

205.En analys av MB:s inverkan kan naturligtvis inte ge något bestämts. 28

206.besked om hur intresseavvägningar utfaller i olika sammanhang. Mans. 28

207.kommer inte mycket längre än till vissa allmänna uttalanden om vilka hän­s. 28

208.syn som bör spela in och hur pass stor vikt som de allmänt sett bör ha i olikas. 28

209.situationer. Samtidigt bör framhållas att MB:s generella målsättning ter sigs. 28

210.som en helt ny faktor som måste beaktas också vid rättstillämpningen. Sär­s. 28

211.skilt när en regel lämnar möjligheten öppen för en skälighetsbedömnings. 28

212.eller annars för en intresseavvägning, skulle det vara naturligt att en vittsyf-s. 28

213.tande reform som den aktuella skulle påverka rättsläget. Utan att dramati­s. 28

214.sera utvecklingen på det sätt som ibland skett i diskussionen kan man jäm­s. 28

215.föra MB:s tillkomst med andra genomgripande ändringar på civilrättenss. 28

216.Konflikter med traditionella värderingar 29 och den offentliga rättens områden - genombrottet för konsumentsyn­ punkter i 1970- och 1980-talens lagstiftning, EG-rättens inflytande under 1990-talet. I än högre grad gäller naturligtvis detta ifall miljömålen nu kommer till klart uttryck i grundlagen.s. 29

217.MB syftar också till en ökad användning av miljökonsekvensbeskrivningar och ens. 29

218.högre kvalitet hos beskrivningarna. Även detta har naturligtvis betydelse för bal­s. 29

219.kens genomslagskraft. För att miljöhänsyn skall vara ett vägande argument krävss. 29

220.ju att verkningarna av mer eller mindre miljövänliga alternativ skall kunna bedö­s. 29

221.mas någorlunda väl. Denna självklara verkan av den nya lagstiftningen skall jags. 29

222.inte analysera här; det räcker med att konstatera, att 6 kap. innehåller vidgade ochs. 29

223.skärpta krav på miljökonsekvensbeskrivningar och att följdlagstiftningen innebärs. 29

224.att sådana beskrivningar (eller utredningar med motsvarande funktion) numeras. 29

225.fordras i flera lagar än tidigare. Enligt väglagen krävs numera en vägutredning,s. 29

226.enligt lagen om byggande av järnväg en järnvägsutredning, enligt bl.a. lagen oms. 29

227.allmän farled m.m., lagen om vissa torvfyndigheter och kärntekniklagen en mil­s. 29

228.jökonsekvensbeskrivning; kraven på sådana beskrivningar skärps enligt plan- ochs. 29

229.bygglagen och skogsvårdslagen. - Vad som här är av intresse är dock inte så myckets. 29

230.vilket material som numera finns tillgängligt vid besluten som hur materialets. 29

231.påverkar dem: har miljöhänsyn fått större tyngd vid intresseavvägningen, ochs. 29

232.beaktas de i andra sammanhang än tidigare? Det är sådana frågor om MB:s verk­s. 29

233.ningar som kommer i förgrunden i fortsättningen. 1.5 Konflikter med traditionella värderingar Försöker man analysera MB:s inverkan måste man också ta hänsyn till den svårighet som miljöhänsyn visat sig ha att slå igenom hos domstolar, myn­ digheter och i någon mån politiker; vissa typer av miljölagstiftning lär inte vara lätta att genomföra. Deras inställning kan kritiseras från en miljövänlig utgångspunkt, men man kan inte bortse från den vid en bedömning av rättsläget.s. 29

234.MB intar såtillvida en speciell ställning som en ganska stor del av jurist­ kåren kan antas ha vissa svårigheter att helt identifiera sig med dess huvud­ tankar.46 Något motsvarande förekom knappast vid liknande genomgri­ pande ändringar på andra rättsområden. När giftermålsbalken och rätte­ gångsbalken tillkom, synes juristerna omedelbart ha accepterat lagstiftarens tankegångar. Inte heller grundtankarna - i den mån man kunde hitta sådana - i föräldrabalken, jordabalken, utsökningsbalken och äktenskapsbalken lär 30 Inledning ha varit så kontroversiella, även om man i enstaka fall kunde ifrågasätta en lösning;47 reformerna genomfördes successivt, och nyheterna låg snarast på det systematiska planet. Också straffrätten reformerades undan för undan, och trots vissa omstridda förändringar i fråga om påföljdssystemet var det inga svårigheter att finns sig till rätta i brottsbalken när den tillkom.s. 29

235.Vad MB angår, bygger balken visserligen till stora delar på gällande rätt. Ändå representerar den ett delvis nytt synsätt, med dess övergripande all­ männa principer som skall beaktas även utanför balkens område. Dessutom innebär den ofta en kollision med de marknadsekonomiska tankegångar som nyligen vunnit terräng hos oss liksom utomlands. En hållbar utveck­ ling är inte så lätt att förena med honnörsord som dynamik och tekniska framsteg, inte heller med exploatering i näringslivets intresse.48 Visserligen ser man på MB som ett instrument för att styra den framtida utvecklingen, men man kan inte vänta att framtida tekniska och ekonomiska förändringar i samhället kommer att sammanfalla med de miljömål balken ställer upp; här måste reglerna närmast fylla funktionen att kontrollera utvecklingen så att den blir godtagbar ur de perspektiv som balken anlägger. Dessutom står miljömålen ofta (men inte alltid49) i nödvändig motsättning till de strävan­ den att stärka äganderätten som har en juridisk grund i Europakonventio­ nens artikel om egendomsskydd och även framträtt i RegR:s praxis på senare år, närmast tillämpningen av den nyss omtalade proportionalitetsprincipen (jfr 2.3 nedan). Och inte nog med det: som Thomas Wilhelmsson framhållit kan ibland tanken på hållbar utveckling stå i strid med vissa sidor av konsumentpolitiken, särskilt när man genom fördelaktiga regler för konsumenten uppmuntrar ökad konsumtion.50 För övrigt kan också t.o.m. olika tankegångar inom MB:s område komma i konflikt med varandra; ett känt exempel är motsättningen mellan naturskydd och friluftslivets intres­ sen (jfr härom 3.12 nedan), men man har också påpekat att hushållningsprincipens genomförande kan medföra vissa miljörisker t.ex. när energi skall återvinnas genom avfallsbränning.51s. 30

236.Konflikter med traditionella värderingar 31s. 31

237.Balkens tankegångar blir på detta vis i vissa delar politiskt kontroversi­ ella: de är inte helt lätta att förena med det största oppositionspartiets52 ide­ ologi och kan till en del te sig något diskutabla också från traditionell soci­ aldemokratisk synpunkt. Även inom vissa departement lär man ha svårt att helt ta konsekvenserna av ett synsätt som det angivna, fast motsättningarna tonades ned i förarbetena till balken (jfr 2.1 nedan). Vad gäller litteraturen på området präglas den i allmänhet av ett miljöengagemang hos författarna - den som har annan inställning föredrar nog att syssla med andra rättsfrå­ gor. Men just denna väl synbara grundinställning kan inge domstolar och många andra myndigheter en viss skepsis mot analyserna: har inte författa­ rens värderingar gett dem en viss slagsida? Reaktioner av detta slag före­ kommer på andra rättsområden, och det vore underligt om de inte skulle framträda här. - Allt detta gör det ganska osäkert om (eller kanske snarare när) MB:s principer till fullo kommer att slå igenom i domstolarnas och myndigheternas praxis.s. 31

238.Ett visst motstånd kan urskiljas redan i Lagrådets yttrande över förslaget till MBs. 31

239.- inte så mycket i den uppmärksammade kritiken beträffande tillämpningen avs. 31

240.2:18 RF som i reaktionen på enskilda lagregler i förslaget. Man visar en viss tvek­s. 31

241.samhet beträffande förslag att lagfästa allehanda vaga miljörättsliga tankegångars. 31

242.eller tillåta långtgående ingrepp i enskild rätt. Här kan nämnas kommentaren tills. 31

243.målsättningsregeln i 1:1, sådan den utformats i lagrådsremissen53, och till hän-s. 31

244.synsreglernas allmänna utformning;54 de begränsade möjligheterna att avvika fråns. 31

245.föreskrifterna om naturreservat och de tvingande reglerna om kompensation is. 31

246.sådana sammanhang;55 de stränga efterbehandlingsreglerna;56 och den absolutas. 31

247.samrådsplikten.57 Det finns som sagt en viss klyfta mellan det traditionella synsät­s. 31

248.tet i det juridiska etablissemanget och hos de tongivande miljöjuristerna, soms. 31

249.anser lagstiftningen alltför mycket anknyta till sedvanliga civilrättsliga och offent­s. 31

250.ligrättsliga grundsatser.s. 31

251.Ännu ett något liknande problem kan nämnas i sammanhanget, även om dets. 31

252.får begränsad betydelse i fortsättningen: lagstiftarens ovilja mot att helt accepteras. 31

253.tekniken inom vissa EG-direktiv, som kräver klara garantier i lagtext för att direk­s. 31

254.tivets tankar skall genomföras - något som kan kräva en omständlighet som stäm­s. 31

255.32 Inlednings. 32

256.mer illa med svenska lagstiftningstraditioner. I Sverige lämnar man traditionellts. 32

257.ett större utrymme för myndigheternas prövning, som får ske med ledning avs. 32

258.sådana mera allmänt hållna lagregler om intresseavvägning som berörs i det föl­s. 32

259.jande jämte utförliga lagmotiv. Motsättningen, som särskilt framträtt då det gällts. 32

260.att genomföra de s.k. fågel- och art- och habitatdirektiven58, kan bli aktuell ocksås. 32

261.vid beslut utanför MB:s område, när de påverkar miljön. Även inom domstolars. 32

262.och myndigheter kan det förekomma ett visst motstånd mot att tolka oklaras. 32

263.svenska regler fördragsenligt i enlighet med EG:s tankegångar, när detta intes. 32

264.stämmer med nationella traditioner och kanske inte heller med svenska lagmotiv.s. 32

265.- Man kan emellertid vänta sig att sådana avvikelser från EG-rätten undan förs. 32

266.undan rättas till. Från kommissionens sida krävs en preciserad lagreglering soms. 32

267.inte lämnar större utrymme för tolkning.s. 32

268.En vanlig synpunkt när det gäller avvägningen av miljöhänsyn mot andras. 32

269.intressen har varit att detta är en närmast politisk fråga, som kräver ställ­s. 32

270.ningstaganden av helt annan typ än domstolarna är vana vid och lämpades. 32

271.för.59 Ett sådant resonemang synes bl.a. ligga bakom sådana regler i MBs. 32

272.som hänskjuter vissa avvägningsfrågor av särskilt stort allmänt intresse tills. 32

273.regeringens prövning (se särskilt 17 kap. MB; jfr även 21:7 2 st.). Ä andras. 32

274.sidan är numera samma materiella lagregler tillämpliga vid regeringenss. 32

275.bedömning som för miljödomstolarna, även om tolkningen kanske inte blirs. 32

276.helt densamma. Vidare innebär MB att åtskilliga frågor som tidigares. 32

277.(ytterst) avgjordes av politiska instanser nu hänvisas till en bedömning avs. 32

278.miljödomstolarna; över huvud taget går utvecklingen både i Sverige ochs. 32

279.internationellt på åtskilliga sätt i riktning mot en ökad kompetens för dom­s. 32

280.stolarna att bedöma kontroversiella ämnen av politisk natur. Domstolarnas. 32

281.bör därför inte dra sig från aktivt rättsskapande verksamhet på miljöområ­s. 32

282.det - i vart fall beträffande frågor som de har tillräcklig sakkunskap för atts. 32

283.pröva. Men detta är ett viktigt förbehåll.60s. 32

284.Som närmare skall utvecklas i det följande (se särskilt 2.3 om hänsyns­s. 32

285.reglerna) måste lagstiftningen rimligen uppfattas som en skärpning av des. 32

286.tidigare miljökraven. Men trots detta är det svårt att förutsäga hur dens. 32

287.kommer att tillämpas. Man får rentav räkna med att skilda principer kom­s. 32

288.mer att bli vägledande för å ena sidan länsstyrelsernas, å andra sidan RegR:ss. 32

289.Förslaget till grundlagregel om miljön 33 och kammarrätternas praxis, med miljödomstolarna i en viss mellanställ­ ning. Hur HD kommer att se på frågan är helt oklart.61 Den »polycentri», som diskuterats i nordisk rättsvetenskap under senare år, kommer förmod­ ligen att bestå eller rentav förstärkas på området - i varje fall om RegR hål­ ler fast vid sitt ägarvänliga synsätt.s. 33

290.RegR har hittills bara tillämpat äldre miljölagstiftning, inte MB; vad man ansers. 33

291.om balkens inverkan är än så länge oklart. Ännu så sent som i juli 2000 märkers. 33

292.man dock i varje fall en tendens - åtminstone hos en minoritet i domstolen — atts. 33

293.betona proportionalitetsprincipen i viss strid med lagstiftarens inställning ,62 1.6 Förslaget tillgrundlagsregel om miljöskydd Som redan framhållits kan MB få en speciell betydelse i vårt rättssystem genom att balken avser att reglera miljöfrågor också utanför sitt egentliga tillämpningsområde. Den utgör emellertid en vanlig allmän lag, formellt likställd med andra allmänna lagar som riksdagen stiftat; den kan ändras, eller dess räckvidd kan inskränkas, genom vanligt lagstiftningsförfarande. Står den i strid med en bestämmelse i grundlagen (eller Europakonventio­ nen) riskerar den att åsidosättas - låt vara att lagprövningsregeln i 11:14 RF begränsar möjligheten till detta.63 Problemet illustreras av debatten kring MB:s ersättningsregler, som bl.a. rörde möjligheten att bestämmelsen i 2:18 RF skulle kunna bokstavstolkas med konsekvenser som verkar föga rimliga från miljösynpunkt. (Se härom 5.3 nedan.) Det kan diskuteras, om något sådant varit möjligt ifall vi - som i Norge och Finland - hade en sär­ skild grundlagsregel till miljöns skydd. Också annars är det tänkbart att en sådan bestämmelse kunde bidra till att miljösynpunkter slår igenom ävens. 33

294.34 Inlednings. 34

295.utanför MB:s område. Det är en sak att åberopa vissa motivuttalanden oms. 34

296.miljöreglernas allmänna räckvidd, en annan att kunna hänvisa till ens. 34

297.bestämmelse på ett högre juridiskt plan som inskärper vikten av miljösyn­s. 34

298.punkter.s. 34

299.Under 1990-talet infördes regler om rätten till en skyddad miljö i både den norskas. 34

300.och den finländska grundlagen. I Norge togs den in i 110b § grunnloven; den lyders. 34

301.(i en språkdräkt som anpassats till lagen i övrigt):s. 34

302.»Enhver har Ret til et Milieu som sikrer Sundhed og till en Natur hvis Produktions-s. 34

303.evne og Mangfold bevares. Naturens Ressourcer skulle disponeres utfra en langsigtig ogs. 34

304.alsidig Begragtning, der ivaretager denne Ret ogsaa for Efterslagten.s. 34

305.For at ivaretage deres Ret i Henhold tilf oregaaende Led, ere Borgerne berettigede tils. 34

306.Kundskab om Naturmilieuets Tilstand og om Virkningerne af planlagte og ivaerksattes. 34

307.Indgreb i Naturen.s. 34

308.Statens Myndigheder give ncermere Bestemmelser til at gjennemfere disse Grundsat-s. 34

309.ninger.»s. 34

310.Den materiella regeln förekommer alltså i första stycket. Man har velat gå för­s. 34

311.siktigt fram: någon allmän rätt till en god miljö som kunde åberopas oavsett inne­s. 34

312.hållet av den aktuella lagstiftningen ansågs inte motiverad, men å andra sidans. 34

313.skulle man inte nöja sig med en programförklaring.64 Principen om en god miljö,s. 34

314.som anknyter till tanken på en hållbar utveckling, skall i första hand genomförass. 34

315.av lagstiftaren (jfr 3 st.) men har också betydelse för tolkning av enskilda lagregler,s. 34

316.både i den offentliga rätten och i civilrätten; den påverkar dessutom tolkningen avs. 34

317.grundlagens övriga bestämmelser, bl.a. regeln om egendomsskydd i § 105. Vidares. 34

318.kan den åberopas när ett miljöproblem inte behandlas av lagstiftningen i övrigts. 34

319.och när förvaltningsmyndigheterna inte ingripit på vederbörligt sätt mot ett mil­s. 34

320.jöhot.65 Hoyesterett har hänvisat till bestämmelsen som stöd för att man vid till­s. 34

321.ståndsprövning enligt forurensningsloven kan fästa avgörande vikt också vid andras. 34

322.miljömässiga olägenheter (här trafikstörningar) än föroreningar ; se NRt 1993 s.s. 34

323.528.s. 34

324.Den motsvarande finländska bestämmelsen finns i 20 § (tidigare 14a §) reger­s. 34

325.ingsformen. Den har följande lydelse:s. 34

326.» Var och en bär ansvarfor naturen och dess mångfald samtför miljön och kulturarvet.s. 34

327.Det allmänna skall verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en hars. 34

328.möjlighet att påverka beslutsfattandet ifrågor som gäller den egna livsmiljön.»66s. 34

329.Förslaget till grundlagregel om miljön 35s. 35

330.Inte heller här finner vi någon mera preciserad garanti för miljöns kvalitet. För­s. 35

331.sta stycket talar inte som den norska regeln om en rätt till god miljö utan om etts. 35

332.ansvar. Detta åvilar både det allmänna och andra enskilda; det anses kunna ta for­s. 35

333.men dels av en skadeståndsskyldighet, dels av en förpliktelse att förebygga miljö­s. 35

334.störningar, dels - för det allmännas del - av en skyldighet att vidta tillräckligas. 35

335.åtgärder till miljöns skydd.67 Även om avsikten inte var att direkt påverka reglernass. 35

336.materiella innehåll, anses bestämmelsen dock kunna fa betydelse för tillämp­s. 35

337.ningen av andra lagar rörande miljön.68 Som ett exempel har nämnts ett opublice­s. 35

338.rat avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen, där ansökan om förlängning avs. 35

339.täkttillstånd avslogs under hänvisning till grundlagsparagrafen.69 Det är klart att varken den norska eller den finländska lagtexten innebär att miljöhänsyn nu kommer att få någon avgörande tyngd vid intresseavväg­ ningar. Lagstiftaren har gått försiktigt fram; en mera skarp formulering skulle sannolikt mött för stort motstånd bl.a. från näringslivets sida. I varje fall ger reglerna i våra grannländer ger naturligtvis ett ytterligare stöd för miljövänlig tolkning och tillämpning av olika rättsregler.s. 35

340.Man kan ställa frågan om bestämmelser av denna typ behövs hos oss. I motsats till grannländerna har vi ju fått de generellt tillämpliga reglerna i MB. Dessutom har EG:s miljörätt nyligen flyttat fram sina positioner i olika avseenden också när det gäller den svenska rättsordningen. Exem­ pelvis genom fågel- och art- och habitatdirektiven har arter och livsmil­ jöer skyddats på ett sätt som knappast gått att åtstadkomma genom natio­ nell lagstiftning; på detta område har avvägningen påverkats på ett avgö­ rande vis (jfr 2.7 nedan). Man kunde tycka att detta minskar behovet av en grundlagsregel, särskilt som miljöarbetet fortsätter inom Europaorganen.s. 35

341.A andra sidan kan sägas att MB:s principer i ringa grad är förankrade i rättskällor av en högre dignitet. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som annars kan komplettera RF:s rättighetsskydd i ofika hänseenden, innehåller inte några uttryckliga regler om rätt till en god miljö; artikel 8 - bl.a. om skydd för hem och familj - har visserligen aktu­ aliserats när myndigheterna underlåtit åtgärder mot föroreningar eller för-s. 35

342.36 Inlednings. 36

343.summat information om sådana störningar70, men detta innebär bara etts. 36

344.minimiskydd av ringa praktisk betydelse jämfört med vad som redan gällers. 36

345.enligt nationella regler. Vad angår EG-rätten skulle väl sådana allmännas. 36

346.principer som grundsatsen om förorenarens betalningsansvar (2.6 nedan)s. 36

347.kunna påverka tolkningen i vissa fall - den åberopades bl.a. vid MB:s till­s. 36

348.komst71 - men det blir trots allt aktuellt bara i en mindre del av typiska kon­s. 36

349.fliktsituationer. Och de nämnda EG-direktiven skyddar bara vissa särskilts. 36

350.värdefulla områden.s. 36

351.Som tidigare nämnts har Författningsutredningen nyligen i betänkan­s. 36

352.det SOU 2001:19 lagt fram ett förslag till tillägg i 1:2 RF som avser atts. 36

353.stärka miljöskyddet. I ett nytt tredje stycke skulle stadgas följande:s. 36

354.Det allmänna skallfrämja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuva­s. 36

355.rande och kommande generationer.s. 36

356.Som framgår är det bara fråga om en tämligen beskedlig målsättningsbe-s. 36

357.stämmelse, vilken liksom paragrafens regler i övrigt skulle ha begränsads. 36

358.betydelse. Motiven understryker att dessa stadganden inte ger upphov tills. 36

359.några rättigheter för den enskilde utan bara anger riktlinjer för det allmän­s. 36

360.nas verksamhet: de skall ålägga det allmänna att positivt verka för att des. 36

361.angivna målsättningarna i möjligaste mån förverkligas. Den enskildes. 36

362.skulle inte med framgång kunna grunda en talan enbart på denna para­s. 36

363.graf.72 Förslaget är utformat i enlighet med detta. Det talar varken om ens. 36

364.rätt till god miljö, som den norska regeln, eller om ett ansvar, som dens. 36

365.finländska. Bestämmelsen anger visserligen en skyldighet för det all­s. 36

366.männa, men bara att främja en hållbar utveckling, och ett så allmänt for­s. 36

367.mulerat mål ger inte upphov till några mera besvärande förpliktelser förs. 36

368.lagstiftaren eller myndigheterna. Detsamma kan sägas om principen oms. 36

369.solidaritet med kommande generationer som ansetts komma till uttrycks. 36

370.genom bestämmelsen. Enligt motiven skulle någon garanti för miljönss. 36

371.kvalitet inte ges; däremot innefattade stadgandet ett krav på en högt ställds. 36

372.ambitionsnivå och effektivitet i miljöarbetet samt en skyldighet för lagstif­s. 36

373.taren att fortlöpande utveckla lagstiftningen på miljöområdet och förs. 36

374.myndigheterna att aktivt verka för en god miljö och låta denna målsätt­s. 36

375.Förslaget till grundlagregel om miljön 37 ning påverka de beslut som fattas. Detta skulle gälla inte bara på MB:s område utan också annars.73s. 37

376.Regeln synes ha accepterats utan större vånda av alla kommittéledamö­ ter - också av dem som vägrat att på något sätt rätta till det misslyckade grundlagsstadgandet om egendomsskydd (se 5.3 nedan). Och det är inte att undra på, så oförarglig som den kan verka. Man är långt från en rättighetsregel. Blir förslaget verklighet bör bestämmelsen dock utgöra ännu ett stöd för en miljövänlig tillämpning av olika regler i MB och allehanda specialla­ gar, liksom också en sådan grundlagsregel som bestämmelsen om egen­ domsskydd i 2:18 (jfr 2.4 och 5.3 nedan). Motiven framhåller sålunda att den får betydelse för tolkning av grundlag och allmän lag.74Avsikten sägs vidare vara att bestämmelsen över huvud taget skall ge uttryck för de mil­ jömål som framgår av 1:1 MB - tydligen även paragrafens andra stycke, fast detta inte framgår av lagtexten.75 Det bör i så fall öka dess betydelse - andra stycket anger ju målen på ett betydligt mera konkret sätt. Vidare kan även ett stadgande av denna typ bli ett hinder mot hy lagstiftning som försvagar miljöskyddet, låt vara att hindret snarare är av politiskt än juridiskt slag.76s. 37

377.Det verkar alltför tidigt att närmare gå in på betydelsen av regeln innan man vet hur den kommer att slutligen utformas. I vart fall kan sägas att den redan i utredningens version bör i viss mån förstärka verkningarna inte bara av 1:1 MB utan också av de allmänna hänsynsreglerna i balkens 2 kap. De synpunkter om MB:s betydelse som framförs i fortsättningen bör därför fa ytterligare tyngd, ifall grundlagsändringen blir verklighet. - Någon anled­ ning att nyansera mina följande resonemang med hänsyn till grundlagsregelns formulering finns däremot knappast; den är så allmänt hållen att den tycks förenlig med det allra mesta, och något liknande kan sägas om moti­ ven. Jag återkommer till förslaget bara när det gäller speciella frågor, där det finns särskild anledning att understryka dess betydelse.s. 37

378.38 Inlednings. 38

379.1.7 Arbetets uppläggnings. 38

380.Som framgått tar denna framställning främst sikte på miljörättens tillämp­s. 38

381.ning utanför MB:s egentliga område. Sådana frågor som enbart eller väsentligen regleras av balken, t.ex. angående områdesskydd, miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, kemiska produkter etc. berörs bara i förbi­s. 38

382.gående. Som en bakgrund till den fortsatta diskussionen behandlas dock is. 38

383.kap. 2 vissa allmänna problem rörande MB, bl.a. rörande de miljörättsligas. 38

384.principer som berördes inledningsvis - målsättningsreglerna i 1:1, hänsyns­s. 38

385.reglerna, sådana awägningsregler som proportionalitetsprincipen och skä-s. 38

386.lighetsregeln i 2:7 samt grundsatsen att förorenaren betalar. MB innebär jus. 38

387.att dessa principer får en vidare tillämpning än vad som omedelbart framgårs. 38

388.av balkens regler.s. 38

389.Frågor om MB:s inverkan kan komma upp vid tillämpning av en rads. 38

390.olika lagregler och rättsprinciper utanför balkens område. Vad som då blirs. 38

391.av betydelse är naturligtvis i första hand sådana regler som hänvisar till ens. 38

392.avvägning mellan olika intressen; där kan MB:s målsättning och hänsyns-s. 38

393.regler innebära att miljöhänsyn får ökad tyngd också utanför balkenss. 38

394.område. Men också andra typer av lagregler som lämnar möjligheten öppens. 38

395.för tolkning kan ha intresse i sammanhanget, liksom också allmänna rätts­s. 38

396.principer av denna typ.s. 38

397.Till en början kan man då ta upp sådana fastighetsrättsliga lagar soms. 38

398.också reglerar miljöfrågor och som därför uppmärksammats i samband meds. 38

399.följdlagstiftningen. Här ger motiven till denna lagstiftning en viss ledning,s. 38

400.låt vara att man som sagt knappast bör visa dem större vördnad. - Vidare ärs. 38

401.det tänkbart att MB får betydelse också beträffande lagstiftning som rörs. 38

402.andra fastighetsförhållanden än miljön i egentlig mening. Om ett myndig-s. 38

403.hetsbeslut kan få betydelse för miljömålen - t.ex. för hushållningen meds. 38

404.naturresurser - bör detta kunna påverka beslutet. (Se kap. 3 nedan.)s. 38

405.Hänsynsreglerna bör, som framhållits vid deras tillkomst, kunna påverkas. 38

406.reglerna om utomobligatoriskt skadestånd genom sin betydelse för vållande-s. 38

407.bedömningen. Också annars kan MB:s principer om skydd för miljövärdens. 38

408.tänkas inverka på skadeståndsreglerna, exempelvis beträffande skadebe-s. 38

409.greppet och skadevärderingen. (Se kap. 4.)s. 38

410.Som påpekas i olika sammanhang (se bl.a. 4.3 nedan) kan hänsynsreglerna ocksås. 38

411.påverka den straffrättsliga bedömningen, särskilt beträffande miljöbrott av oakt-s. 38

412.samhet. Någon närmare analys av detta förhållande görs dock inte här; det är jus. 38

413.inte fråga om några biverkningar av MB utan en direkt och åsyftad effekt av dens. 38

414.Arbetets uppläggning 39s. 39

415.skärpta straffrättsliga regleringen.77 Genom att denna rör bara vissa särskilda for­s. 39

416.mer av oaktsamhet (eller uppsåt) har den dessutom en mera begränsad praktisks. 39

417.betydelse.s. 39

418.Inte heller analyseras de processrättsliga konsekvenserna av MB:s tillkomst. Dets. 39

419.innebär bl.a. att reglerna om talerätt förbigås, fast de ofta anses som en väsentligs. 39

420.del av miljörätten; bl.a. den utvidgade talerätt för ideella föreningar som balkens. 39

421.innebär skulle vara ett betydelsefullt framsteg för miljöintresset. Dessa frågor hars. 39

422.nyligen behandlats i en omfattande doktorsavhandling78, och de kan väntas blis. 39

423.ytterligare analyserade i en monografi inom den närmaste tiden.79 Eftersom jags. 39

424.inte är processualist misstänker jag att jag inte skulle ha mycket av värde att till-s. 39

425.lägga. Till detta kommer min uppfattning, att det viktigaste i varje fall från miljö­s. 39

426.synpunkt är de materiella reglerna; om inte de beslutande instanserna tillämpars. 39

427.dem enligt lagstiftarens intentioner hjälper det inte långt med en vidsträckt tale­s. 39

428.rätt.80 Det är en ursäkt för att koncentrera sig på det materiella regelsystemet. Utöver det sagda kan särskilt MB:s regler om ersättning vid ingrepp i enskild rätt bli aktuella på flera sätt. I viss utsträckning kan den centrala bestäm­ melsen i 31:4 bli påverkad av de allmänna principerna i 1:1 och 2 kap.; vad som är avsevärt försvårande av en markanvändning brukar visserligen bedö­ mas med rent ekonomiska mått utan att ideella värden spelar någon roll, men man kan inte bortse från att regeln utgår från den tillåtna markan­ vändningen, och vad som är tillåtet beror numera bl.a. på hänsynsreglerna. Detta kan få betydelse även utanför MB:s område. Vad som förekommit vid MB:s tillkomst kan också tänkas påverka tillämpningen av grundlagen - främst RF:s regler om skydd för egendom och näringsverksamhet. - MB innehåller vidare vissa regler om kompensation in natura vid exploatering av miljön, vilka sannolikt kommer att skärpas och få ett större tillämpnings­ område. Också dessa skall behandlas i korthet. (Se kap. 5.)s. 39

429.Inom kontraktsrätten är det tänkbart att MB kan spela en roll, såvida en kontrahent kan åberopa miljöhänsyn beträffande avtalets tolkning eller tilllämpning (kap. 6). Här ger dock materialet föga besked om rättsläget, och det blir bara fråga om en översikt av problemen.s. 39

Några allmänna frågor

1.2.1 Betydelsen av traditionella rättskällors. 40

2.En väsentlig fråga är naturligtvis vilken vikt man allmänt sett bör fästa vids. 40

3.MB:s motiv. Förarbetena är vidlyftiga: efter ett ambitiöst förslag av miljö­s. 40

4.skyddskommittén (SOU 1993:27), som låg till grund för den sedermeras. 40

5.återkallade propositionen 1994/95:10, kom ett par utförliga betänkandens. 40

6.av miljöbalksutredningen (SOU 1996:103, SOU 1996:147,1997:32), vilkas. 40

7.dock som nämnt präglades av påtaglig brådska; det gällde att få fram balkens. 40

8.före 1998 års val. Efter departementsbehandling och ingående kritik avs. 40

9.Lagrådet lades i all hast fram propositioner som i vissa avseenden innebars. 40

10.en ny teknisk utformning av förslaget (prop. 1997/98:45 och 90). Riksdags­s. 40

11.behandlingen gav inte så mycket nytt på denna punkt.s. 40

12.Syftet med lagstiftningen har i stort sett varit oförändrat, att döma av des. 40

13.allmänna uttalandena i materialet; rättsreglerna skulle samordnas ochs. 40

14.reformeras i miljövänlig riktning, utan att man skulle gå ifrån miljölagstift­s. 40

15.ningens grundläggande uppbyggnad. Den allmänna internationella utveck­s. 40

16.lingen på området, t.ex. Riokonferensen och EG:s miljöpolitik1, har docks. 40

17.gett miljösynpunkterna ökad tyngd under arbetets gång. Både miljöbalks­s. 40

18.utredningen och propositionen gav uttryck för tanken att de nya princi­s. 40

19.perna skulle gälla all mänsklig verksamhet som kunde få menliga effekters. 40

20.för hälsa, miljö eller hushållningen med naturresurser.2 Hur man närmares. 40

21.såg på samordningen med annan lagstiftning och regleringen av verksam­s. 40

22.heter utanför den centrala miljölagstiftningens område har dock varierat pås. 40

23.olika stadier (se 1.2 ovan). Det är också oklart hur långt man tänkt sig ens. 40

24.verkan utöver den lagstiftning som diskuterades i förarbetena: i vad måns. 40

25.Betydelsen av traditionella rättskällor 41 skall domstolar och myndigheter också annars ändra sin praxis i miljörätts­ lig riktning?s. 41

26.Som redan antytts har inställningen knappast varit enhetlig till refor­ merna ens inom regeringen - något som för övrigt lär ha förekommit också vid annan miljölagstiftning. Man kan urskilja en linje hos miljödeparte­ mentet och en annan inom näringdepartementet rn.fi. mera ekonomiskt orienterade departement, och detta har synbarligen inverkat på propositio­ nens inställning till förslagets detaljer. Även principiellt utformade avsnitt förefaller ha ändrats undan för undan. I slutskedet av propositionsarbetet lär en överenskommelse med vänsterpartiet och miljöpartiet ha påverkat balkens utformning (se bl.a. nedan 2.4 om skälighetsregeln i 2:7). Resulta­ tet framstår delvis som en kompromisslösning, vilken knappast hunnit bli närmare genomtänkt. Som nyss påpekats möter man ofta en strävan i pro­ positionen att - på samma gång som man betonar det framsteg MB innebär från miljösynpunkt - göra lugnande uttalanden om att reglerna i stort sett stämmer med gällande ordning, eller liknande.s. 41

27.Hur som helst måste balkens tillkomsthistoria påverka behandlingen av det rättsliga materialet. Det finns knappast anledning att här söka detalj­ analysera nyanserna i olika uttalanden i MB:s och följdlagstiftningens motiv. Resonemangen om olika tekniska frågor, t.ex. om sammanhangen mellan skilda bestämmelser och deras förenlighet med annan lagstiftning, behöver inte vara så väl övervägda att de bör läggas till grund för mera långtgående slutsatser om regelsystemet; en annan sak är att systematiska hänsyn bör spela en roll för MB:s tolkning när man verkligen kan finna stöd för dem i balkens uppbyggnad. - Till detta kommer den allmänna benägen­ heten att frigöra sig från motiven som rättskälla som förekommer i senare års debatt och till någon del även i rättspraxis.3 Förarbetena har alltjämt stor betydelse för jäktade hovrätter och tingsrätter, och väl underbyggda motiv­ uttalanden följer man nog alltjämt också i högsta instans; däremot får man räkna med att en domstol som har tid att fundera på saken ser kritiskt på uttalanden som på något sätt ter sig mindre väl övervägda.s. 41

28.MB:s regler motsvarar ofta äldre lagstiftning, fast avvikelser kan ha skett i detaljer och beträffande det systematiska sammanhanget. En fråga blir då vilken betydelse man i rättstillämpningen bör fästa vid tidigare lagmotiv, när inte - som t.ex. beträffande hushållningsreglerna i 3 och 4 kap.- förar­ betena direkt hänvisar till dem.4 Enligt vad som utvecklas i fortsättningen 42 Några allmänna frågor (2.2,2.3) får man här beakta att miljöhänsyn på ett särskilt sätt präglar MB. Vad som sägs i äldre motiv om avvägningen mot motstående intressen kan därför ofta vara överspelat.5 Detta är naturligtvis en vanlig företeelse på rättsområden där samhällsutvecklingen går fort, men beträffande balken har som nyss framhölls (1.4 ovan) ett sådant synsätt särskilt stöd i både lag­ text och förarbeten. Vad som än kan sägas om de motsägande motivutta­ landena måste i vart fall den allmänna målsättningen spela en väsentlig roll i sammanhanget.s. 41

29.Något motsvarande gäller beträffande äldre prejudikat (jfr 2.3 nedan). T.o.m. när de aktuella rättsreglerna direkt överförts till MB får man hålla i minnet att den rättsliga bakgrunden inte är riktigt densamma och att avgö­ randena inte utan vidare kan läggas till grund för bedömningen - även bort­ sett från att miljörättsliga domar och beslut kan vara i hög grad beroende av geografiska förhållanden och andra omständigheter i det enskilda fallet.6 Beträffande regeringens avgöranden tillkommer att de kan ha påverkats av andra än rent juridiska bedömningar och dessutom inte har publicerats på samma sätt som andra prejudikat; vanligen blir de inte kända utanför en begränsad krets. Idag går tendensen mot att låta domstolarnas bedömning av rättsliga frågor bli avgörande, även om dessa kan ha ett politiskt inslag. Inte ens när MB ger regeringen sista ordet i tillåtlighets- eller överklagan­ deärenden (17 och 18 kap.) bör dess beslut normalt få någon vägledande betydelse (utom som ett tecken på dess allmänna inställning).s. 42

30.Viktiga är naturligtvis EG:s miljöregler, även när de inte direkt överförts till svensk lag. Delvis tar dessa regler visserligen sikte på ganska speciella frågor inom MB:s område och har därför begränsad betydelse för de pro­ blem som här skall diskuteras. Men det förekommer också direktiv som rimligen måste påverka rättsläget också utanför balken. De allmänna prin­ ciper som ligger till grund för reglerna måste också beaktas, även när de ger en ganska obestämd ledning för bedömningen; ett exempel är grundsatsen om förorenarens betalningsansvar i art. 174 i Romfördraget (se härom nedan i 2.6), ett annat den s.k. integrationsprincipen - alltså att miljöskyddshänsyn skall integreras i EG:s hela politik med syfte framför allt att främja hållbar utveckling (art. 6 i Amsterdamfördraget). Det bör framhållas att MB:s avgränsning av vad som utgör miljöfrågor givetvis inte behöver vara densamma som enligt EG-reglerna, och säkert inte heller är det; bl.a. kan man tänka sig att åtskillig speciallagstiftning faller inom EG-direkti-s. 42

31.Betydelsen av traditionella rättskällor 43 vens räckvidd fast inte MB är tillämplig ens analogt.7 Som tidigare påpe­ kats finns det bl.a. en tendens att sträcka ut miljöreglernas räckvidd ganska långt, åtminstone när det gäller områdesskyddet.s. 43

32.I övrigt är det knappt med rättskällor när det gäller MB:s återverkningar utanför balken. Lagstiftning och rättspraxis angående tillståndsprövning (t.ex. enligt PBL och FBL) eller andra rättsfrågor utanför miljölagstift­ ningen måste naturligtvis beaktas, men lagmotiven härrör i allmänhet från en tid då miljöfrågor inte beaktades särskilt i sådana sammanhang, och även äldre domstolsavgöranden kan av sådana skäl ha mist något av sin auktori­ tet. I den rättsvetenskapliga litteraturen har visserligen Staffan Westerlund i flera sammanhang behandlat problem som MB ger upphov till8, men i övrigt är diskussionen om läget efter balkens tillkomst än så länge ganska mager; här bortses då från en kommentar av traditionell typ, till stor del byggd på motiven.9 Rättspraxis i miljödomstolarna, och ännu mer i miljööverdomstolen, rör hittills huvudsakligen tillämpningen av äldre rätt. I alla händelser bör det finnas en viss frihet att inom ramen för tillämpliga lag­ regler utforma samspelet mellan MB och andra rättsregler på lämpligt sätt, bara man håller balkens övergripande syfte i sikte. Har domstolar och andra myndigheter följt med utvecklingen, kan man vänta sig åtskilliga avvikelser från äldre principer och tidigare rättspraxis.s. 43

33.Det sagda stämmer ju knappast helt med de tolkningsmetoder man vill tillämpas. 43

34.inom miljörättsvetenskapen.10 Men som tidigare framhållits anlägger jag här etts. 43

35.mera traditionellt synsätt. 44 Några allmännafrågor 2.2 Hållbar utveckling och andra miljömåls. 43

36.En allmän fråga av central betydelse för räckvidden av MB:s principer är naturligtvis vad som är hållbar utveckling, eller rättare sagt: hur detta begrepp skall uppfattas i konkreta fall. Dess innehåll är oklart och omstritt.11 I lagförarbeten och litteratur sägs åtskilligt om begreppets grundläggande betydelse, men i vilka situationer det kan åberopas är osä­ kert, inte minst när det gäller gränserna för dess tillämpningsområde. Här skall jag inte fördjupa mig i diskussionerna om dess allmänna innebörd; det som närmast intresserar är vad lagstiftaren lagt in i begreppet vid MB:s till­ komst. 12s. 44

37.Det finns dock anledning att beröra Staffan Westerlunds ingående diskussion oms. 44

38.betydelsen av kravet på hållbar utveckling utanför miljölagstiftningen i trängres. 44

39.mening, vilket aktualiserats av arbetet på MB.13 Särskilt detta krav skulle motiveras. 44

40.en omprövning av grundläggande rättsvetenskapliga principer och traditionells. 44

41.rättsvetenskaplig metod långt utanför miljörättens område; det juridiska synsättets. 44

42.måste präglas av det miljöparadigm som vedertagits i internationella sammanhangs. 44

43.och nu accepterats i balken. Westerlund utgår då från att rättsreglerna går att sor­s. 44

44.tera utifrån miljösyfte i flera kretsar med ett gemensamt centrum: två innerstas. 44

45.kretsar som motsvarar nuvarande MB (med tillägg av strålskyddslagen, skogs­s. 44

46.vårdslagen, lagen om skötsel av jordbruksmark, PBL, minerallagen, lagen om vissas. 44

47.torvfyndigheter), en tredje mera perifer krets med bl.a. väglagen, ellagen, expro­s. 44

48.priationslagen, rörledningslagen, luftfartslagen, järnvägslagen och anläggningsla­s. 44

49.gen, därutanför lagar med andra primära syften än att påverka miljöförutsättning­s. 44

50.arna för hållbar utveckling men vilkas tillämpning ändå kan medföra miljökon­s. 44

51.sekvenser - bl.a. kommunallagen, förvaltningslagen, RB; därutanför andra för­s. 44

52.fattningar som åtminstone tidvis men mycket indirekt kan få miljökonsekvenser;s. 44

53.och slutligen en yttersta krets som avser rättsgrundsatser och principer, vilka ocksås. 44

54.kan inverka på den materiella rätten. Som synes har också flertalet lagar i dens. 44

55.tredje kretsen uppmärksammats vid MB:s tillkomst, däremot inte ännu mera peri-s. 44

56.fera lagar (frånsett rent formella ändringar). — Westerlund menar nu, att när frågors. 44

57.om rättsligt målgenomförande aktualiseras, hela detta regelsystem måste tas meds. 44

58.i bilden (något som illustreras med den välkända diskussionen om innebörden avs. 44

59.2:18 RF och om RegR:s tillämpning av proportionalitetsprincipen). I sitt arbetes. 44

60.Hållbar utveckling och andra miljömål 45s. 45

61.utvecklar han hur man av sådana skäl är tvungen att ompröva också de mera peri-s. 45

62.fera delarna av systemet; för att det inte skall motverka strävandena mot en hållbars. 45

63.utveckling måste det anpassas till det nya miljöparadigm som hans resonemangs. 45

64.måste leda till. Målet hållbar utveckling är inte något som skall påverkas ochs. 45

65.modifieras av rättsreglerna utan ligger utanför rättsordningen - ett yttersta värdes. 45

66.som tar över ordinära rättsgrundsatser.14s. 45

67.Det är tydligt att Westerlunds tankegång, oavsett hur befogad den än kan verkas. 45

68.från miljösynpunkt, har begränsat stöd av lagstiftning och lagmotiv och ännu min­s. 45

69.dre av rättspraxis; som han själv framhållit talar RegR:s avgöranden från senare års. 45

70.närmast mot hans ståndpunkt (fast de inte rör MB och därför knappast är bin­s. 45

71.dande utan vidare).15 Med ordinär juridisk metod kan man svårligen komma tills. 45

72.Westerlunds resultat utan ny lagstiftning, och till någon del lär det krävas grund­s. 45

73.lagsändring för att åstadkomma ett så markant omslag i inställningen till traditio­s. 45

74.nella rättsprinciper.161 och för sig kunde mycket tala för att gå denna väg; här kans. 45

75.norsk och finländsk rätt i viss utsträckning tjäna som mönster, fast de relativt för­s. 45

76.siktiga grundlagsreformer som där har genomförts knappast når det mål Wester­s. 45

77.lund vill ställa upp. An mindre gäller detta den ännu beskedligare målsättningsre-s. 45

78.gel som föreslagits för Sveriges del (se 1.6 ovan).s. 45

79.Mera konkret tar Westerlund upp sådana frågor i sin analytiska kommentars. 45

80.till MB. Rörande tolkningen av begreppet hållbar utveckling framhåller han för­s. 45

81.delarna med vad han kallar en katastrofawärjande och en naturvetenskaplig linjes. 45

82.framför den »agnostiska» och den »pragmatiska» linjen, som inte erkänner gene­s. 45

83.rationernas skyldighet eller möjlighet att bevara resurserna för senare generatio­s. 45

84.ner. Detta bör läggas till grund för tillämpningen av miljöbalken. De enskildas. 45

85.reglerna i balken bör tolkas på det sätt som är bäst förenlig med hållbar utveck­s. 45

86.ling.17s. 45

87.Som framgår av det följande stämmer den ståndpunkt Westerlund här intars. 45

88.ganska väl med resonemangen i den fortsatta framställningen, fast denna soms. 45

89.sagt bygger på vedertagen juridisk metod utan några anspråk på originalitet. I dets. 45

90.följande skall civillagstiftningen och vissa delar av den materiella offentligrättsligas. 45

91.lagstiftningen granskas från denna synpunkt - däremot inte den processuella ochs. 45

92.kommunalrättsliga lagstiftning som Westerlund nämner i sin femte krets. Soms. 45

93.jag ser saken, kan det knappast komma i fråga att låta allmänna regler om förfa­s. 45

94.randet vid domstolar och myndigheter generellt påverkas av miljöhänsyn, soms. 45

95.ändå bara aktualiseras i en liten del av ärendena. Det borde räcka med att sådanas. 45

96.hänsyn påverkar handläggningen vid miljödomstolar och miljömyndigheter. I 46 Några allmänna frågors. 45

97.övrigt får man snarare inrikta sig på att reformera de materiella regler som påver­s. 46

98.kar miljön.18 Målsättningsregler står inte högt i kurs som rättskällor. Ofta är det fråga om välmenta uttalanden med så allmänt innehåll att de ger mycket litet led­ ning för bedömningen av enskilda fall, utom att de bekräftar lagens all­ männa syfte - något som ändå brukar framgå av dess text eller i varje fall av centrala förarbetsuttalanden. Beträffande MB är det dock meningen att den inledande paragrafen skall få större betydelse;19 över huvud taget kan det vara skäl att just inom miljörätten fästa vikt vid målsättningsparagrafer av denna typ, eftersom tillämpningen i så stor utsträckning bygger snarare på ändamålssynpunkter än på preciserade lagbestämmelser.20 Frågan är då vad man kan utläsa av bestämmelsen i 1:1 MB.s. 46

99.Viktigast är lagtexten. Där sägs till en början att hållbar utveckling inne­ bär att »nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö». En grundläggande tanke, som framhållits som den väsent­ liga nyheten i denna målsättning21, är just att kommande generationers intresse skall påverka miljöbesluten. Så långt råder ingen tvekan om synsät­ tet bakom balken; den skall »främja» en utveckling av detta slag. Det inne­ bär dock inte mer än att besluten allmänt sett skall ha en sådan inriktning. Det är ju inte dessa som skall »tillförsäkra» generationerna en god miljö, utan det är den hållbara utvecklingen som har sådan innebörd. Meningen tycks vara att man inte kan låta målsättningen bli utslagsgivande för varje enskilt beslut22, men summan av besluten skall ha detta resultat. Särskilt vid prejudicerande avgöranden, som påverkar domstolars och myndigheters allmänna praxis, skulle man hålla detta i sikte.23s. 46

100.En sådan granskning av ordalagen kan naturligtvis tyckas som en överloppsgärning när det gäller en paragraf av denna typ. Varför skulle man söka precisera ett begrepp, som bara avser att ge en allmän ledning för tolk­s. 46

101.Hållbar utveckling och andra miljömål 47 ningen av olika rättsregler och dessutom knappast har ett stabilt innehåll? Från lagstiftarens synpunkt kan begreppet naturligtvis verka användbart - det ger en antydan om en aktningsvärd inställning till miljöfrågorna utan att tvinga domstolar och myndigheter till några opraktiska eller politiskt obekväma lösningar. Men för rättstillämpningen i enskilda ärenden är dess värde begränsat.24 Vad som får anses som hållbar utveckling lär dessutom förändras med miljösituationen och ändrade värderingar i samhället. - For­ muleringen har dock såtillvida intresse som den föreslagits av Lagrådet med påpekandet att inte MB ensam kunde trygga en hållbar utveckling, något som lagrådsremissen hade uttalat.25s. 47

102.Vad som i fortsättningen av 1:1 1 st. sägs om den insikt som hållbar utveckling bygger på har knappast någon betydelse för MB:s tolkning; att naturen har ett skyddsvärde och människan ett förvaltaransvar ger inte stor ledning för konkreta beslut vid sidan av övriga regler i balken. Uttalandet om naturens skyddsvärde - som upprepas i motiven till 1:1 2 st.26 - kan vis­ serligen synas ha intresse bl.a. för frågor om miljöskadestånd, men eftersom den inte sägs ha ett ekonomiskt värde lär det få begränsad inverkan i det nuvarande rättsläget; möjligen kan det bli lättare att i vissa fall få ersättning utdömd för s.k. ekologisk skada (jfr 4.11 nedan).s. 47

103.Större betydelse har kanske 1:1 2 st., även om bestämmelsen kan synas innehålla åtskilliga självklarheter. Att MB skall tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett orsaken är inte överraskande; att hälsa och miljö nämns samtidigt är väl delvis en följd av att hälsoskyddslagstiftningen förts in i MB men kan även frånsett detta synas naturligt. Här gör motiven den kommentaren att skyddet gäller stör­ ningar som direkt eller indirekt påverkar människors välbefinnande, varmed endast avses sådant välbefinnande som »är avhängigt de frågor miljöbalken reglerar».27 Det kunde tyckas som en inskränkning av betydelse särskilt för balkens skadeståndsrättsliga verkningar, men bl.a. genom hänsynsreglernas vittgående tillämpningsområde måste välbefinnandet i de allra flesta sam­ manhang anses som ett intresse som MB skyddar.28 Möjligen kan motiv­ uttalandet avse en anknytning till ett visst område eller en viss lokal, exem-s. 47

104.48 Några allmännafrågors. 48

105.pelvis när det gäller bostadmiljön och arbetsmiljön (där dock det väsentligas. 48

106.skyddet följer av arbetsmiljölagstiftningen); bestämmelsen skulle inte kunnas. 48

107.åberopas mot störande förhållanden som varken påverkar hälsan eller berors. 48

108.av de lokala förhållandena, t.ex. spridning av produkter som väcker obehag.s. 48

109.Men denna gränsdragning lär inte ha stor betydelse för de frågor soms. 48

110.behandlas här. -1 varje fall bör det vaga motivuttalandet inte tillmätas större vikt för regelns räckvidd; också här är lagtexten det väsentliga.s. 48

111.När skyddet för hälsa och för miljö nämns samtidigt behöver det inte betyda att skyddet för dem är likställt; typiskt sett lär omedelbara hälsoris­s. 48

112.ker väga tyngre än miljöriskerna, antingen dessa är på längre eller kortares. 48

113.sikt. Miljörisker är ju också ett omfattande begrepp, som kan inbegripas. 48

114.också mera bagatellartade nackdelar t.ex. av estetiskt slag. - Men detta gäl­s. 48

115.ler bara typiskt sett: man kan anta att allvarliga hot mot hållbar utveckling,s. 48

116.t.ex. mot väsentliga naturresurser, i regel väger tyngre än mindre obehag förs. 48

117.människorna i omgivningen. Vikten av skyddet bör dock rimligen bero avs. 48

118.riskens storlek, här liksom annars: frågan blir dels hur pass sannolikt det ärs. 48

119.att en verksamhet alls inverkar på hälsan eller miljön, dels hur pass allvarligs. 48

120.en sådan tänkbar inverkan kan antas bli. Detta lär variera med de typsitua­s. 48

121.tioner där saken blir aktuell.s. 48

122.Att värdefulla natur- och kulturmiljöer skall skyddas och vårdas (2 p.)s. 48

123.kan man räkna ut oavsett målsättningsparagrafen; att den biologiska mång­ falden skall bevaras (p.3) är välkänt i varje fall internationellt men en nyhets. 48

124.för vår lagstiftning av visst principiellt intresse, vilken kan få betydelse vid regleringen av åtskilliga näringar; att genom användningen av mark, vattens. 48

125.och fysisk miljö i övrigt långsiktigt god hushållning skall tryggas (p.4) är ens. 48

126.naturlig konsekvens av balkens syfte, men också detta kan få betydelse vids. 48

127.sådana regleringar. Bestämmelsen att återanvändning, återvinning ochs. 48

128.annan hushållning med våra resurser skall främjas så att ett kretslopp upp­s. 48

129.nås har kanske mindre relevans för tillämpning av enskilda bestämmelser, i varje fall på det område som här behandlas; den kan dock åberopas i vissas. 48

130.speciella situationer (jfr bl.a. 4.7 nedan).s. 48

131.Allt som allt kan sägas att även detta andra stycke i målsättningsparagra­ fen måste få betydelse vid tolkning av MB:s regler, särskilt vid intresseav­ vägning i olika situationer.29s. 48

132.Ett allmänt problem är naturligtvis vad som närmare bestämt faller inom uttrycket miljö, liksom också vad som närmare bestämt är naturens skydds­s. 48

133.Hållbar utveckling och andra miljömål 49 värde. Det är välkänt att miljöbegreppet är både mångtydigt och missbrukat i olika sammanhang. Hur angeläget det än kunde verka med ett miljömäs­ sigt synsätt också utanför den traditionella miljörätten, finns det skäl att på olika sätt söka precisera och avgränsa innebörden av uttrycket. Den diskus­ sion om miljöbegreppets allmänna innebörd som förts på många håll skall dock inte redovisas; vad som här har intresse är vad MB avser med miljö.s. 49

134.Som redan framhållits syftar MB också till ett skydd för människors hälsa. Det innebär att man inte behöver avgränsa miljöbegreppet åt detta håll: för balkens tillämpning gör det detsamma, om en åtgärd avser att skydda det ena eller det andra. En annan sak är att skyddet för hälsa är besvärligt att precisera till sin räckvidd. Med MB:s synsätt måste sådana problem som smittskyddet rimligen falla inom balkens område, oavsett om man menar att det är fråga om skydd för den »sociala miljön».30 Det före­ faller som om på detta sätt sociala miljöhänsyn över huvud taget måste falla under MB:s reglering - i vart fall under dess 2 kap. - fast de inte närmare betonats i motiven. Att märka är att de i varje fall berörs i målsättningsparagrafen: 1:1 2 st. 4 p. talar ju bl.a. om att miljön skall användas så att en från social synpunkt långsiktigt god hushållning skall tryggas.31s. 49

135.Enligt vad som nyss framhölls tar vidare regeln i 1:1 2 st. 1 p. MB tar sikte också på ett skydd av människors välbefinnande och trevnad oavsett om man kan tala om ett hälsoskydd i vanlig mening, i den utsträckning för­ hållandena anknyter till ett visst område eller en viss lokal.32 Också djur­ skyddet torde ligga inom målsättningsregelns område; den speciallagstift­ ning som gäller - framför allt djurskyddslagen (1988:534) - lär dock knap­ past påverkas nämnvärt av denna regel.s. 49

136.Vad angår miljöbegreppet kan man vidare undra, om hållbar utveckling också innebär ett krav på kulturmiljön', den omtalas inte uttryckligen i 1:1 1 st., men enligt motiven berör bestämmelsen också den sidan av miljön.331 2 st. talas som sagt om skydd och vård av kulturmiljön. Även detta begrepp är emellertid oklart; med litet god vilja kan man få in alla möjliga mänskliga levnadsförhållanden under begreppet. Det ligger närmast till hands att utö­s. 49

137.50 Några allmännafrågors. 50

138.ver kulturpräglade landskap - alltså sådana miljöer som kan skyddas enligts. 50

139.bestämmelsen om kulturreservat i 7:9 MB - också anse kraven gälla värdens. 50

140.skyddade enligt lagstiftningen om kulturminnen.34 Om hållbar utvecklings. 50

141.även avser bevarande av rent estetiska värden kan diskuteras; i vart fall ärs. 50

142.det tydligt att dessa skyddas av MB, liksom tidigare bl.a. enligt NVL.35s. 50

143.När 1:1 och 2 kap. talar om skydd inte bara mot skador utan också mots. 50

144.»olägenheter» är det närliggande att uppfatta detta som om andra än eko­s. 50

145.nomiska värden avses. Hur långt detta skydd går kan naturligtvis diskute­s. 50

146.ras; gäller det värden av enbart estetiskt slag måste dessa rimligen uppskat­s. 50

147.tas av mer än en liten exklusiv krets. Frågan uppkommer bl.a. vid tillämp­s. 50

148.ning av en så ekonomiskt präglad lagstiftning som skogsvårdslagen ellers. 50

149.olika förvärvslagar. Också tyngden av hänsyn till landskapsbilden eller tills. 50

150.behovet av grönområden (bortsett från den biologiska mångfalden) kans. 50

151.aktualiseras. Hur man än får se på betydelsen av sådana synpunkter kan des. 50

152.inte gärna spela mindre roll idag än enligt äldre rätt.s. 50

153.En annan ganska väsentlig fråga är i vilken utsträckning naturresursers. 50

154.skyddas av MB. Genom att naturresurslagens regler införlivats med balken,s. 50

155.i stort sett oförändrade, har denna kommit att innehålla ett direkt skydd förs. 50

156.naturresurser som tas i anspråk av olika näringar - ett förhållande som bl.a.s. 50

157.diskuterades av Lagrådet vid balkens tillkomst.36 Men skyddet går längres. 50

158.än så. I varje fall i balkens målsättningsparagraf har miljöbegreppet en vid­s. 50

159.sträckt omfattning; 1:11 st. talar visserligen om balkens syfte att tillförsäkras. 50

160.nuvarande och kommande generationer »en hälsosam och god miljö» utans. 50

161.att nämna naturresurserna, men redan av 2 st. framgår att syftet inbegripers. 50

162.hushållning med dessa. Till synes betraktas allt i naturen som en naturre­s. 50

163.surs, och genom hushållnings- och kretsloppsprinciperna (se 2:5) utsträckss. 50

164.skyddet av resurserna till när de föreligger i bearbetad form eller som avfall,s. 50

165.förutsatt att inte det är fråga om ämnen som till sin art är skadliga för mil­s. 50

166.jön.37 Det avgörande blir då vilka resurser som man behöver hushålla meds. 50

167.- övriga saknar större intresse i miljörättsliga sammanhang.s. 50

168.Det är tydligt att det skydd MB ger för naturresurser kan väga mer ellers. 50

169.mindre tungt med hänsyn till deras betydelse för människors livsförhållan­s. 50

170.den. Att målsättningsparagrafen i 1:1 betonar de långsiktiga perspektivens. 50

171.måste rimligen påverka tillämpningen av reglerna i 3 och 4 kap. MB (ävens. 50

172.Hållbar utveckling och andra miljömål 51 om redan naturresurslagen anlade sådana perspektiv); men dessutom med­ för MB:s utformning att man långt utanför balkens område måste beakta inte bara skydd för värdefulla miljöer utan också hushållningshänsyn, i varje fall när det gäller markanvändning. I enlighet härmed bör allt som kan anses utgöra en naturtillgång i möjlig mån bevaras - odlingsbar jord, skog, renbetesmarker,vilt, fiske, mineraler, grus, torv etc. Sådana hänsyn skulle få större tyngd i förhållande till andra, mera kortsiktiga behov, t. ex. att tillgo­ dose turism och rekreationsintressen.s. 51

173.Som en jämförelse kan nämnas regeln i art. 174 (tidigare 130r) i Romfördraget,s. 51

174.där som ett av syftena med EG:s miljöpolitik anges »prudent and rational utiliza­s. 51

175.tion of natural resources»; som exempel har nämnts - utom naturmiljön - skog,s. 51

176.mineraler, vatten, olja, gas och kemiska substanser.38 Det är här fråga om utnytt­s. 51

177.jande av naturresurser, inte skydd av dem. Men för att man skall hushålla med dems. 51

178.krävs ju bl.a. att de skyddas mot förstörelse och utarmning. Ett fysiskt ingrepp soms. 51

179.försvårar utvinning av exempelvis mineraler eller vattenkraft är kanske förenligts. 51

180.med denna tankegång, och med MB:s syfte; däremot knappast åtgärder som ska­s. 51

181.dar eller förbrukar sådana naturtillgångar så att de inte kan utnyttjas ens på sikt.s. 51

182.MB saknar emellertid bestämmelser om sådan utvinning av naturresurser soms. 51

183.inte medför miljörisker (såvida inte 3:7 och 3:8 skall räknas dit39), och även en dels. 51

184.speciallagstiftning på området - t.ex. minerallagen - tar ganska ringa hänsyn tills. 51

185.hushållningssynpunkter.40 I diskussionen om MB frågas ibland i vad mån miljöskyddet avser enskildas egendom som inte kan räknas till natur- eller kulturmiljön eller utgör en naturresurs av något slag - t.ex. vanliga bostad- eller industribyggnader eller lös egendom. Att balkens regler tar sikte på miljön i byggnaderna är klart, likaså att de kan få betydelse för lös egendom som påverkar hälsan eller mil­ jön (jfr 2:6 MB); men är meningen också att skydda egendomen mot fysiska skador, som bara innebär ekonomiska förluster utan att påverka människors förhållanden i övrigt? Att skadeståndsreglerna i 32 kap. har bl.a. detta syfte är tydligt, men de utgör ju en mera speciell del avbalken som inte samordnats med dess regler i övrigt. Viktigare är att reglerna om miljöfarlig verksamhet i 9 kap. avser att motverka åtminstone vissa typer av egendomsskada, oavsetts. 51

186.52 Några allmännafrågors. 52

187.egendomens art; föroreningar eller skakningar som drabbar byggnader, ellers. 52

188.bilar och båtar i verksamhetens närhet, lär motarbetas även när skadeverk­s. 52

189.ningarna är av rent ekonomiskt slag. Vidare skall frågan om tillstånd till vat­s. 52

190.tenverksamhet enligt 11:6 MB bedömas efter en samhällsekonomisk avväg­s. 52

191.ning, där man får väga in alla egendomsskador på grund av verksamheten,s. 52

192.utan undantag för någon viss sorts egendom.41s. 52

193.Det finns alltså knappast skäl att tala om någon avgränsning av skyddets. 52

194.som gäller vissa typer av egendomsskada. I varje fall delar av balken omfat­s. 52

195.tar också sådana skador. Däremot får man säkert göra en skillnad mellans. 52

196.mer eller mindre allvarliga skadeverkningar: vissa skador är särskilt olyck­s. 52

197.liga från miljösynpunkt, andra kan till nöds accepteras (särskilt om den ska­s. 52

198.delidande kan räkna med ekonomisk kompensation).s. 52

199.Som framgår är miljöbegreppet enligt MB i hög grad oklart, och närs. 52

200.man talar om miljöhänsyn kan det innebära att en mängd olika ända-s. 52

201.målssynpunkter skall beaktas. Detta är ju inte så ovanligt när det gällers. 52

202.sådana allmänt formulerade hänsyn; på liknande sätt har exempelvis soci­s. 52

203.ala hänsyn av olika slag betonats i portalbestämmelsen i 1 § socialtjänstla­s. 52

204.gen, och vad som närmare går in under detta lär också vara tveksamt. Ens. 52

205.skillnad är dock att miljöbegrepp och miljömål avses på ett särskilt sätts. 52

206.prägla balkens juridiska tillämpning; det är inte en allmän målsättnings. 52

207.utan ett begrepp som man ständigt får hålla i sikte vid balkens tillämp­s. 52

208.ning - och, som framgår av det följande, också vid tillämpningen av vissas. 52

209.andra lagar.s. 52

210.2.3 Allmänt om hänsynsreglernas. 52

211.Delvis liknande resonemang som i 1:1 MB återkommer i fråga om hän­s. 52

212.synsreglerna i 2 kap. Deras innebörd som normer för riskabla verksamhe­s. 52

213.ter och åtgärder skall behandlas senare, bl.a. vid diskussionen av vissas. 52

214.skadeståndsfrågor (4 nedan). De bör emellertid översiktligt beröras redans. 52

215.här.s. 52

216.De allmänna krav på hänsyn till människors hälsa och till miljön soms. 52

217.ställs upp i 2 kap. - »aktsamhetsregler» enligt 1994 års proposition och is. 52

218.miljöbalksutredningens förslag - utgör som bekant en av de viktigastes. 52

219.nyheterna i MB. Vissa andra bestämmelser förekommer i balken om atts. 52

220.hänsyn skall visas i särskilda situationer (se t.ex. 7 kap. 1 §, som rörs. 52

221.Allmänt om hänsynsreglerna 53 umgänget med naturen42), men reglerna i 2 kap. har en generell räckvidd: flertalet gäller alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller företa en åtgärd.s. 53

222.Efter en allmän bestämmelse, som bl.a. rör bevisskyldigheten i frågan om de följande hänsynsreglerna iakttagits (2:1), följer en rad regler som kräver hänsyn i vissa avseenden: krav på behövlig kunskap (2:2), krav att vidta erforderliga försiktighetsmått och använda bästa möjliga teknik (2:3), krav på hänsyn vid lokalisering vid verksamheter och åtgärder (2:4), krav på hushållning med råvaror och energi (2:5), och krav att välja så ofarliga pro­ dukter m.m. som möjligt (2:6). I 2:7 modifieras dessa krav genom en skälighetsregel, som har en central betydelse i sammanhanget; den skall strax behandlas närmare. En särskild hänsynsregel förekommer i 2:8, som går ut på avhjälpande av skador och olägenheter för miljön. Intresseavvägningen enligt den regeln följer inte 2:7; i stället hänvisas till 10 kap. MB, vilket dock ger dåligt besked i vissa avhjälpningsfall.43s. 53

223.De sista paragraferna i kapitlet, som avser gränsen för vad som kan till­ låtas enligt MB, har en något annan karaktär. »Stoppregeln» i 2:9 kräver särskilda skäl för vissa hälso- och miljöfarliga verksamheter och förbjuder dem direkt i vissa särskilt allvarliga fall; 2:10 ger möjlighet för regeringen att göra undantag från förbudet.s. 53

224.Hänsynsreglerna kan läggas till grund för förelägganden och förbud enligt MB men utgör också allmänna handlingsnormer för envar - inte bara vid utövning av olika verksamheter utan också vid åtgärder i andra sammanhang. Resonemanget stämmer med den princip om integration av miljöhänsyn med regler på andra EG:s verksamhetsområden som är en vik­ tig del av dess miljöpolitik.44 Reglerna slår fast vissa riktlinjer för hur hälsooch miljörisker skall motverkas, varvid en avvägning skall ske mot andra all­ männa och enskilda intressen: krav som (bevisligen) är ekonomiskt orim­ liga får inte ställas, till synes med undantag för fall då en miljökvalitetsnorm skall upprättehållas (2:7 MB; jfr vidare 2.5 nedan). I motiven påpekas dess­ utom att kraven inte heller får medföra orimlig olägenhet och orimligt intrång i den personliga valfriheten. Vidare framhålls att även andra typer av avvägningar kan göras, t.ex. mellan å ena sidan kortsiktigt effektiva 54 Några allmännafrågor åtgärder för att förebygga olyckor, å andra sidan mera långsiktiga konse­ kvenser för den yttre miljön.45s. 53

225.Från hänsynsreglernas tillämpning görs ett undantag i 2:1 2 st. MB: med åtgärder avses i 2 kap. inte sådana som är »av försumbar betydelse i det enskilda fallet». Enligt motiven skulle avgörande vara åtgärdens effekt på människors hälsa och miljö, inte vem som vidtar åtgärden; i annat samman­ hang sägs att undantaget framför allt skulle avse åtgärder som vidtas av enskilda »där en korrekt miljökonsekvensanalys svårligen kan göras» - ens. 54

226.avgränsning som knappast framgår av lagtexten. Som exempel nämnss. 54

227.sådana ganska självklara fall som val av bostad och semestersysselsättning.46 På detta vis tycks bestämmelsen dels ta sikte på åtgärdens inverkan objek­s. 54

228.tivt sett, dels på möjligheten att förutse dess konsekvenser. Räckvidden är ganska oklar. Det är också tveksamt vilken betydelse undantaget får vids. 54

229.hänsynsreglernas tillämpning utanför MB; där kanske man ändå bortsers. 54

230.från åtgärder med ringa betydelse för hälsa och miljö.s. 54

231.När en verksamhet får tillstånd enligt MB kan villkor meddelas som bygger på hänsynsreglerna (16:2 2 st. MB). På detta vis preciseras kravens. 54

232.på verksamhetsutövaren; han behöver normalt inte befara att myndighe­s. 54

233.terna ingriper med stöd av 2 kap. och ställer ytterligare krav på honom (jfr 24:1, se dock 24:3 och 24:5 MB). Hans skyldighet att följa reglerna begrän­s. 54

234.sas alltså i vissa avseenden. När det gäller frågor som inte regleras av villko­s. 54

235.ren måste de dock alltjämt iakttas.47 Var gränsen här går kan ibland varas. 54

236.svårt att konstatera; ännu värre blir det när tillståndet inte meddelas enligts. 54

237.MB utan enligt annan lagstiftning (jfr kap. 3).s. 54

238.Reglerna är tillämpliga på en rad olika företeelser, och den avvägnings. 54

239.mellan miljöhänsyn och andra intressen som de ger uttryck för måste själv­s. 54

240.fallet variera, bl.a. med hänsyn till de miljörisker ett handlingssätt innebär.s. 54

241.Bestämmelserna skall visserligen beaktas både i det dagliga livet och is. 54

242.näringsverksamhet, men åtgärder i det förra fallet torde typiskt sett inne­s. 54

243.bära betydligt mindre påverkan på miljön än en industriell verksamhet ochs. 54

244.får bedömas därefter.48s. 54

245.Att märka är att hänsynsreglerna förefaller vara tillämpliga också pås. 54

246.offentlig verksamhet - inte bara på förvaltning av allmän egendom och all­s. 54

247.Allmänt om hänsynsreglerna 55 männyttig verksamhet av typen vägbygge eller renhållning, utan synbarli­ gen också på myndighetsutövning i olika sammanhang. Visserligen tar flera bestämmelser i 2 kap. knappast sikte på denna typ av verksamhet - det gäl­ ler exempelvis 4 och 8 §§ - och även 9 och 10 §§ verkar svåra att tillämpa i sådana fall. Men lagtexten gör inget undantag från sådana förhållanden, och motiven framhåller beträffande 2 kap. 2 § att paragrafen är riktad bl.a. till var och en som bedriver myndighetsutövning.49 Man bör ha rätt att utgå från att samma formulering har samma innebörd i de följande paragraferna. Detta stämmer också med tanken på ett sektorsansvar (jfr 1.2 ovan).50 Vägande ändamålsskäl talar för att man inte skall ställa lägre krav på det all­ männa med dess särskilda resurser än på enskilda verksamhetsutövare, frånsett att man vid en intresseavvägning enligt 2:7 MB får ta hänsyn till att myndigheten ofta har till uppgift att tillvarata också andra viktiga offentliga intressen. I vart fall kan 2:2 och 2:3 MB antas ha denna verkan vid myndighetsbeslut av olika slag, liksom vid försummelse att utöva myn­ dighet - något som kan få betydelse bl.a. beträffande skadestånd vid bris­ tande miljökontroll (jfr 4.3 nedan).51s. 55

248.Däremot är det inte troligt att uttrycket »verksamhet» har en lika vidsträckt inne­s. 55

249.börd exempelvis när det gäller avhjälpanderegeln i 2:8; det skulle leda till ganskas. 55

250.säregna resultat. Och utanför hänsynsreglernas område, t.ex. i fråga om tillsyn,s. 55

251.kan man knappast likställa myndighetsutövning med annan verksamhet. Motiven anger inte närmare hur hänsynsreglerna förhåller sig till äldre bestämmelser av denna typ. Delvis motsvarar reglerna 4, 5 och 6 §§ miljö­ skyddslagen, dock med vissa avvikande formuleringar som tyder på en viss skärpning av kraven.52 Ingenstans säger dock motiven klart att man kans. 55

252.56 Några allmänna frågors. 56

253.kräva mer av företag än enligt äldre rätt, något som lett till antagandet atts. 56

254.ambitionsnivån skulle vara densamma enligt MB som enligt miljöskydds­s. 56

255.lagen.53 Bl.a. har Westerlund ansett det mesta tyda på något sådant.54s. 56

256.Poängen med reglerna förefaller i så fall huvudsakligen bli att de dels skulles. 56

257.gälla för envar, dels utanför området för miljöfarlig verksamhet.s. 56

258.Det är onekligen en tankeställare att ledande miljöjurister, trots sin posi­s. 56

259.tiva inställning till miljöskyddet, inte uppfattat MB som någon skärpning is. 56

260.det aktuella avseendet: man tycks över huvud taget ogärna vilja frigöra sigs. 56

261.från miljöskyddslagens awägningsregler, som ju belyses av en omfattandes. 56

262.praxis och noga analyserats i litteraturen.55 Enligt min mening kan mans. 56

263.dock inte bortse från att att balkens regler skall tillämpas mot bakgrund avs. 56

264.målsättningsstadgandet i 1:1 MB, inte heller från den formulering som 2:7s. 56

265.slutligen fick: bestämmelsen, att ett företag skall visa att hänsynskravet ärs. 56

266.orimligt, går enligt ordalydelsen ett stycke längre än miljöskyddslagens skä-s. 56

267.lighetsregler. Även om vissa formuleringar i motiven kan tyda på annat56s. 56

268.får man också beakta det allmänna syftet med lagstiftningen att ge ett ökats. 56

269.skydd för hälsa och miljö, något som betonas i åtskilliga sammanhang.s. 56

270.Sådana synpunkter får naturligtvis ökad tyngd, om en regel om miljöskydds. 56

271.införs i RF.571 vart fall bör inte de delvis motsägande uttalandena i lagstift­s. 56

272.ningens förarbeten ta över klar lagtext till nackdel för miljöskyddet. Mans. 56

273.kan återigen erinra om den allmänna tendensen på senare år att framhållas. 56

274.betydelsen av lagens ordalag på bekostnad av motiven, något som bl.a. före­s. 56

275.kommit på ett så närliggande område som vid tillämpningen av bestämmel­s. 56

276.sen om nationalstadspark (nu i 4:7 MB).58s. 56

277.Liksom enligt miljöskyddslagen får man visserligen skilja mellan befint­s. 56

278.Allmänt om hänsynsreglerna 57 liga verksamheter, där inte man kan fordra samma anpassning till ny teknik och nya synsätt, och nytillkomna verksamheter. Men i båda fallen måste hänsynsreglerna betraktas som en inte obetydlig skärpning av kraven på företag och andra - låt vara att det är svårt att precisera vad detta närmare innebär.59 Som nyss framhölls innebär detta också att äldre myndighetspraxis och även äldre motivuttalanden om avvägningen enligt miljöskydds­ lagen numera skulle ha begränsad betydelse.60s. 57

279.Hänsynsreglerna gäller som nämnt oavsett om en verksamhet också reg­ leras av annan lagstiftning och även denna innehåller bestämmelser till skydd för miljön; MB och den andra lagen tillämpas parallellt. Jag åter­ kommer till deras innehåll och tillämpning i åtskilliga senare sammanhang.s. 57

280.Redan här bör emellertid framhållas att en riskbedömning av det slag som förut angavs (1.4 ovan) är särskilt naturlig vid tillämpning av dessa bestämmelser. Den hänsyn myndigheterna kräver vid prövning av en verk­ samhet eller andra beslut till miljöns skydd beror dels av sannolikheten för hälso- eller miljöskada, dels av den sannolika skadans storlek, och vad som utgör miljöpåverkan får bestämmas på det angivna sättet: också exempelvis estetiska värden och kulturvärden skall alltså väga med, och inverkan på allehanda naturtillgångar måste beaktas.61 Samtidigt får man ställa frågan, hur pass angeläget det är att just de aktuella värdena skyddas. Ofta anses det särskilt viktigt med ett skydd för områden som ingår i Natura 2000; EG:s art- och habitatdirektiv och dess fågeldirektiv bygger på sådana tanke­ gångar, liksom också EG:s vitbok om miljöskada. Det kan vidare finnas skäl att med dem likställa vissa andra områden med särskilt skydd enligt 7 kap. MB, framför allt nationalpark och naturreservat. Men bedömningen kan inte gärna vara bunden av sådana formella kvalifikationer som områ­ dets rubricering, särskilt som t.ex. ett reservat kan täcka mark med mycket varierande skyddsvärde. Riskbedömningen bör utgå från värdet av den den miljö som hotas i det särskilda fallet, inte från ett abstrakt miljövärde. - Det 5 8 Några allmän na frågor är naturligtvis fråga om ett teoretiskt resonemang beträffande faktorer vil­ kas storlek normalt inte går att närmare precisera, men det visar i varje fall bedömningens allmänna inriktning. Mindre troliga, icke typiska verk­ ningar av beslutet skall i allmänhet inte spela någon roll för bedömningen.s. 57

281.Vad som nu sagts gäller dock inte helt när lagen anger konkreta miljömål som måste uppnås eller konkreta missförhållanden som måste förhindras; ett exempel utgör reglerna om miljökvalitetsnormer i 5 kap. MB. I så fall lär det avgörande vid prövningen bara bli sannolikheten för en överträdelse; om överträdelsen är stor eller liten spelar ingen roll, den är förbjuden ändå.s. 5

282.Hänsynsreglerna liksom en rad andra bestämmelser i MB innebär att miljöhänsyn skall vägas mot motstående intressen - allmänna eller enskilda. Avvägningen mot enskilda intressen sker oftast i sista hand genom en dom­ stolsprövning. Sådana intressen kan i allmänhet uppskattas ekonomiskt: en markägare gör en förlust, som kan anges i pengar, genom att han inte kan få använda marken som hittills eller på det sätt han planerar. Ofta blir också denna uppskattning beroende av en sannolikhetsbedömning, exempelvis när man prövar hur pass troligt det är att avkastningen av marken sjunker och hur stor den troliga minskningen är; det är inte konstigare än andra bedömningar angående storleken av en ersättning inom skadestånds- eller fastighetsrätten. Men det gör inte avvägningen lättare: miljöintresset kan ju inte uppskattas i pengar, och därför blir en jämförelse med markägarintresset och andra enskilda intressen ändå väsentligen beroende av värderingar. Också hälsorisker kan vara svåra att väga mot andra hänsyn; men detta är redan ett välkänt problem i skadeståndstvister och hälsoskyddsärenden.s. 5

283.I andra fall är det allmänna intressen av annat slag som står emot miljö­ hänsyn. Då minskar domstolarnas inflytande, särskilt vid mera ingripande beslut. Såvitt angår 2 kap. MB, aktualiseras sådana bedömningar särskilt i 2:9 och 2:10, som innebär att man får väga olägenheterna med en verksam­ het mot de fördelar den kan innebära från samhällssynpunkt; i dessa fall är det bara regeringen som kan tillåta verksamheten. I 17:1 MB finns en mängd exempel på verksamheter där regeringen förbehållit sig en sådan avvägning, och enligt 21:7 2 st. skall en miljödomstol lämna avgörandet till regeringen också i andra fall där ett mål rör ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än miljöintresset.62 På detta sätt blir det ofta en politisks. 5

284.Proportionalitetsprincipen och liknande regler 59 instans att få sista ordet vid denna avvägning, låt vara efter yttrande av domstolen och med en möjlighet till rättsprövning av RegR.63s. 59

285.Också regeringen skall emellertid utgå från MB:s hänsynsregler och övriga tillståndsregler.64 Prövningen får ske efter samma linjer oavsett vil­ ken instans som företa den; man får göra en motsvarande prognos som vid avvägningen mot enskilda intressen. Frågan blir dels hur troligt det är att exempelvis kommunikationerna eller sysselsättningen blir lidande på ett miljöbeslut, dels hur pass allvarlig en sådan inverkan kan väntas bli. - Det kan vara skäl att särskilt understryka att båda dessa frågor skall prövas; det kan annars tänkas att en myndighet gör en mera oreflekterad bedömning av att det är ett viktigt intresse som står på spel utan att man tillräckligt uppmärksammar, att risken för en negativ inverkan i själva verket är relativt obetydlig.s. 59

286.Bedömningarna aktualiseras på detta sätt i två olika sammanhang: vid beslut som skall främja miljön och vid beslut som skall främja andra enskilda eller allmänna intressen. Men i båda fallen får man göra en lik­ nande jämförelse mellan de motstående intressena, och i båda fallen får man ta hänsyn till dels sannolikheten av en framtida utveckling, dels utvecklingens betydelse i och för sig. Det är inget konstigt heller i detta, och man kan vidare inte påstå att schemat ger några klara linjer för bedöm­ ningen; att det särskilt påpekats beror bara på att sannolikhetsbedöm­ ningen lätt kommer i skymundan vid en jämförelse av detta slag. Allmänt sett kan naturligtvis denna oklarhet inge bekymmer från rättssäkerhetssyn­ punkt, men förhållandet är vanligt inom miljörätten, och MB har knappast ökat just dessa problem. 2.4 Proportionalitetsprincipen och liknande regler Närmast skall jag ta upp vissa mera allmänna awägningsregler som begrän­ sar verkningarna av MB:s målsättning. Som nämnt förekommer tendenser i senare rättspraxis och lagstiftning att tvärtom minska vikten av miljöhän­ syn. Särskilt har man då åberopat den förut omtalade s.k. proportionalitetsprincipen, under hänvisning till Europadomstolens praxis på området. En något liknande princip finns dock uttryckt i 2:18 RF efter 1994 års grund­ lagsändringar; rimligen borde den svenska grundlagsregeln åberopas i för­ 60 Några allmännafrågor sta hand i dessa sammanhang. Som en bakgrund bör några ord sägas om denna bestämmelse, som ofta aktualiseras vid ingrepp i miljöns intresse.65s. 59

287.I 2:18 1 st. föreskrivs som bekant, att expropriativa ingrepp och inskränkningar beträffande användningen av mark eller byggnad är tillåtna bara »när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen». Sådana inskränkningar blir ju aktuella enligt åtskilliga regler både i MB och i annan lagstiftning. Vid MB:s tillkomst ansågs balkens bestämmelser om områdesskydd fullt förenliga med grundlagsregeln: miljöintresset var ett angelä­ get allmänt intresse.66 Formuleringen av 2:18 1 st. kunde ge anledning att tro att egendomen hade ett absolut skydd, oavsett hur bagatellartat ingrep­ pet var; kravet på angelägna allmänna intressen skulle ändå gälla. Smärre ingrepp av denna typ, ofta väsentligen i enskilt intresse, hade dock tillåtits enligt åtskilliga fastighetsrättsliga regler innan egendomsskyddet utvidga­ des på detta vis år 1994.67 Enligt ett HD-avgörande (NJA 1996 s. 110) rörande ändring av ett servitut skall grundlagsregeln inte påverka den tidi­ gare tillämpningen av fastighetsbildningslagen; rättsfallet tyder vidare på att några tyngre vägande skäl inte behövs för att ett tvångsingrepp skall till­ låtas. Visserligen kan man ifrågasätta hur pass motiverade HD:s tämligen svepande uttalanden egentligen är, men de talar i alla händelser mot att till­ mäta RF:s regel någon större betydelse för tolkningen av äldre lagtext - även utanför FBL:s område. Åtminstone bör domstolens resonemang få betydelse också beträffande ingrepp enligt annan fastighetsrättslig lagstift­ ning, t.ex. anläggningslagen och ledningsrättslagen.s. 60

288.Problemet har emellertid kvarstått även efter HD:s avgörande, särskilt när det gällt ny lagstiftning av MB:s typ. Under förarbetena till balken dis­ kuterades om man i lagtexten skulle ange att mera långtgående ingrepp av olika slag i annans egendom skulle förutsätta angelägna allmänna intressen, t.ex. enligt 28 kap. 3,4 och 10-12 §§ MB samt 2 kap. 8 och 9 §§ lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. I propositionen framhölls emellertid att detta inte hade krävts för motsvarande ingrepp enligt äldre lagstiftning och inte heller behövdes när ingreppen var så föga betungande som de aktuella; farhågorna att regler av denna typ skulle strida mot grund­s. 60

289.Proportionalitetsprincipen och liknande regler 61 lagen framstod därför som obefogade, och någon särskild bestämmelse av den angivna typen behövde inte föras in i lagtexten.68s. 61

290.Uttalandena, som inte ifrågasattes av Lagrådet, ger onekligen stöd för att en intresseavvägning skulle ske också vid tillämpningen av 2:18 1 st., och kan på detta vis tänkas ha en mera allmän räckvidd. Det är dock tvek­ samt om några principiella synpunkter ligger bakom. Propositionen tycks över huvud taget ta ganska lätt på grundlagstextens ordalag - en inställning som framträder ännu tydligare när det gäller ersättningsregeln i paragrafens andra stycke (se 5.4 nedan). Bestämmelsen om angelägna allmänna intres­ sen ger ju inte uttryck för en proportionalitetsbedömning.69 Tolkningen måste ändå sägas leda till ett lämpligt resultat; en skälighetsprövning hin­ drar att egendomsskyddet får konsekvenser som knappast skulle vara rim­ liga och klart skulle avvika från tidigare rättsläge. - Samtidigt kan framhål­ las att uttalandet tar sikte på förfaranden som framstår som relativt oskyl­ diga också ur markägarens perspektiv. I fråga om mera långtgående ingrepp i en markägares (eller nyttjanderättshavares) rätt måste rimligen grundlags­ regeln beaktas - man kan inte helt bortse från att egendomsskyddet för­ stärkts genom 1994 års ändringar.s. 61

291.Exempelvis när det gäller bearbetningskoncession i minerallagen, som ju normalts. 61

292.beviljas enskilda företag, kan man emellanåt sätta i fråga om de nya arbetstillfällens. 61

293.som mineralbrytningen kan tänkas medföra och andra möjliga fördelar från sam­s. 61

294.hällssynpunkt räcker till för att motivera ingreppet i enskild rätt (vilket ju normalts. 61

295.också får negativa effekter för miljön och dessutom kan innebära en förbruknings. 61

296.av begränsade naturresurser).70 Över huvud taget förtjänar nog grundlagsregeln att uppmärksammas mer än som skett vid MB:s tillkomst, där den till synes uppfattats snarare som en besvärande juridisk petitess än som något rättighetsskydd av betydelse.71s. 61

297.I ett senare lagstiftningsärende märker man en liknande tendens att ta ganska lätts. 61

298.på kravet på angelägna allmänna intressen. Vid förarbetena till lagen (2000:592) 62 Några allmänna frågors. 61

299.om viltvårdsområden aktualiserades frågan, om en enskild fastighetsägare soms. 62

300.tvångsanslöts till ett sådant område skulle behöva tåla att denna sammanslutnings. 62

301.bestämde om jakten på hans mark. Enligt propositionen talade angelägna all­s. 62

302.männa intressen för detta när det gällde större vilt (älg m.m.), inte när samord­s. 62

303.ningen avsåg småvilt. Jordbruksutskottet hörde Lagrådet om denna begränsning.s. 62

304.Lagrådet fann att frågan var av mera politisk än rättslig natur men framhöll atts. 62

305.begreppet allmänna intressen inte borde ges en uttunnad innebörd och att reger­s. 62

306.ingens argumentation framstod som övertygande. Utskottets majoritet tog däre­s. 62

307.mot (självfallet) fasta på uttalandet om frågans politiska natur och konstaterades. 62

308.vidare att tidigare lagstiftning om jaktvårdsområden - som kunde avse allt jaktbarts. 62

309.vilt - ansetts förenlig med grundlagsregeln vid dess tillkomst; en samordning ävens. 62

310.av småviltjakten utgjorde därför inte något oproportionellt intrång. Metoden atts. 62

311.hänvisa till inställningen när RF:s regel antogs framstår visserligen som helt för­s. 62

312.svarlig72, men uttalandena tyder ändå på att begreppet angelägna allmänna intres­s. 62

313.sen ges en ganska vidsträckt tolkning.73 Också här möter man en tendens att upp­s. 62

314.fatta 2:18 1 st. som ett krav på proportionalitet.s. 62

315.Något annorlunda tycks man ha resonerat i den omdiskuterade domen oms. 62

316.stängning av kärnkraftverket i Barsebäck (RA 1999 ref. 76). RegR behandlade härs. 62

317.i ett särskilt avsnitt frågan om lagen om kärnkraftens avveckling var förenlig meds. 62

318.kravet på ett angeläget allmänt intresse i 2:18 1 st. RF och fann detta vara fallet,s. 62

319.utan att man gick in på verkningarna för enskilda reaktorägare.74 Senare i domens. 62

320.prövade man med denna utgångspunkt om kravet på proportionalitet var uppfyllts. 62

321.i det enskilda regeringsbeslutet.75 Av intresse är att domen understryker atts. 62

322.bedömningen inte ändrades av att frågan om kärnkraftsaweckling var politiskts. 62

323.kontroversiell och att det fanns olika uppfattningar om lämplighetsfrågan.76 -s. 62

324.Proportionalitetskravet framstår alltså som en komplettering till grundlagsregeln,s. 62

325.inte som en del av regeln - en bedömning som ju stämmer med lagtexten. Dens. 62

326.leder dock till att man vid tillämpningen av 2:18 1 st. inte kan ta hänsyn till att ens. 62

327.lagstiftning visserligen inte bygger på några vägande allmänna intressen men i allas. 62

328.fall innebär mycket obetydliga ingrepp mot enskilda, varför den får accepteras;s. 62

329.man kommer då aldrig in på proportionaliteten. Det är oklart, om lagstiftarenss. 62

330.eller RegR:s synsätt kan anses som gällande rätt; i vart fall kan man knappast räknas. 62

331.Proportionalitetsprincipen och liknande regler 63s. 63

332.med att lagstiftaren är så intresserad av frågan att han av sådana skäl låter se övers. 63

333.grundlagsregeln.77s. 63

334.En viss betydelse för tillämpningen av 2:18 1 st. kan det emellertid få om regelns. 63

335.om miljömål tas in i grundlagen (se 1.6 ovan). Det allmänna intresset kan ansess. 63

336.särskilt angeläget om det skall tillgodose de mål som anges i 1:1 MB. Vad sedan gäller den egentligaproportionalitetsprincipen, har RegR på senare år visat sig benägen att åberopa denna grundsats som en sorts motvikt till miljöintresset, utan att dra in 2:18 i resonemanget. Domstolen har då hän­ visat bl.a. till Europakonventionens regel om egendomsskydd, där dock principen inte framträder klart, och till Europadomstolens praxis, där den fastslagits i åtskilliga domar.78 Något klart belägg för att den tar över mil­ jöhänsyn är emellertid svårt att finna i Europapraxis. Det är inte så ofta som domstolens avvägning skett mot sådana hänsyn, och bara undantagsvis har ingreppet ansetts oproportionerligt; förhållandena har då varit ganska spe­ ciella.79 Inte heller EG-rätten tycks ge något stöd för att miljöhänsyn skulle kunna åsidosättas i större utsträckning; inställningen i fråga om art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet tyder snarast på motsatsen (jfr nedan 2.7). RegR har emellertid fäst stort avseende vid principen - något som framträtt särskilt i en rad avgöranden från 1996 om tillämpningen av natur­ vårdslagen (RÅ 1996 ref. 40, 44 och 56).80s. 63

337.De aktuella rättsfallen rör utvidgning av naturreservat (RÅ 1996 ref. 40; Örskär),s. 63

338.dispens från strandskydd (RÄ 1996 ref. 44; Mättinge), förbud mot visst arbetsfö­s. 63

339.retag - skogsplantering på odlad mark (RÄ 1996 ref. 56; Hedensberg) och dispenss. 63

340.från biotopskydd, varigenom man skulle tillåta att stenmurar togs bort (RÄ 1997s. 63

341.ref. 59; Mörbylånga). I samtliga fall har hänvisats till proportionalitetsprincipen,s. 63

342.som dock har fått varierande betydelse. I reservatfallet nämns den som vägledandes. 63

343.för intresseavvägningen enligt 3 § naturvårdslagen, men vid den slutliga bedöm­s. 63

344.ningen åberopades bara att fastigheten i fråga inte hade sådan märklig beskaffen­s. 63

345.het eller så väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv att förutsättningar före­s. 63

346.låg för reservatbildning. Möjligheten till ersättning för ingreppet berördes inte. Is. 63

347.strandskyddsfallet, där någon ersättning till markägaren inte kunde bli aktuell,s. 63

348.64 Några allmännafrågors. 64

349.diskuterades principen utförligt, varvid domstolen framhöll att omständigheternas. 64

350.i det enskilda fallet alltid måste bli avgörande och att dispensinstitutet inte gavs. 64

351.myndigheten en handlingsfrihet som gick längre i sina verkningar än principens. 64

352.medgav. I skogsplanteringsfallet blev också proportionalitetsprincipen avgörande;s. 64

353.bl.a. anfördes som skäl för att företaget tilläts att förutsättningar inte förelåg förs. 64

354.ersättning vid ett förbud - det var inte fråga om avsevärt försvårande av pågåendes. 64

355.markanvändning. I biotopskyddsfallet, slutligen, diskuterades principens tillämp­s. 64

356.ning vid den speciella regleringen av biotopskyddet, också här ganska ingående;s. 64

357.RegR framhöll att man bör beakta försvårande av markanvändningen även oms. 64

358.ingreppet inte gick så långt som att ersättning skulle utgå samt att en möjlig rätts. 64

359.till ersättning vid ingreppet bör väga med vid bedömningen av den skada ingrep­s. 64

360.pet innebar. I det aktuella fallet ansågs inte skada genom förbud mot åtgärden stås. 64

361.i missförhållande till det allmänna intresset. - Så sent som i juni 2000 har RegRs. 64

362.tydligen fäst stor vikt vid proportionalitetskravet i ett ärende om strandskyddsdis-s. 64

363.pens enligt äldre regler, om också majoriteten ansåg dispens böra avslås.81s. 64

364.Enligt vad RegR framhållit i ett annat sammanhang - i den nämnda domens. 64

365.om Barsebäck (RA 1999 ref. 76) - brukar man bl.a. i Europadomstolenss. 64

366.praxis anlägga tre olika aspekter vid proportionalitetsprövningen: Ar dets. 64

367.aktuella ingreppet lämpligt, alltså ägnat att tillgodose det avsedda ändamå­s. 64

368.let? Är ingreppet nödvändigt för att uppnå detta ändamål, eller finns dets. 64

369.mindre långtgående alternativ? Står den fördel som det allmänna vinner is. 64

370.rimlig proportion till den skada som ingreppet tillfogar den enskilde (»pro­s. 64

371.portionalitet i strikt mening»)?82 Det sista innebär en helhetsbedömning avs. 64

372.de förhållanden under vilka ingreppet företas, och RegR:s synsätt kan sägass. 64

373.särskilt betona denna sida av saken. Som förut påpekats framgår inte någots. 64

374.motsvarande av 2:18 1 st. RF, som bara ger uttryck för nödvändighetssyn-s. 64

375.punkten (»krävs») men inte föreskriver någon intresseavvägning - låt varas. 64

376.att i praktiken också sådana synpunkter lär inverka. Inte heller kravet pås. 64

377.angelägna allmänna intressen verkar särskilt starkt.83s. 64

378.I sammanhanget kan för övrigt framhållas, att nödvändighetsfrågan tydligen sam­s. 64

379.manhänger med hur det allmänna intresset bestäms. Om detta beskrivs tillräckligts. 64

380.vidsträckt - t.ex., för att anknyta till RÄ 1996 ref. 44, att allmänheten i en viss trakts. 64

381.skall ha rimlig tillgång till strandområden lämpliga för bad och annat friluftsliv -s. 64

382.Proportionalitetsprincipen och liknande regler 65s. 65

383.kommer ett ingrepp mot en viss enskild strandägare ytterligt sällan att framstå soms. 65

384.direkt nödvändigt; resultatet skulle bli att man i stor utsträckning bör dispenseras. 65

385.från strandskyddet.84 Men så kan inte gärna nödvändighetskravet uppfattas: dets. 65

386.måste ta sikte på det allmänna intresset av det enskilda ingreppet. I det angivnas. 65

387.exemplet blir då frågan, om förbud mot bebyggelse på den aktuella stranden är endas. 65

388.(lämpliga) sättet att tillgodose allmänhetens tillgång till stranden i fråga. - Natur­s. 65

389.ligtvis kan också det allmänna intresse som på detta sätt blir aktuellt väga förhål­s. 65

390.landevis lätt jämfört med markägarens intresse, men det blir då fråga om den tredjes. 65

391.omtalade aspekten på problemet, alltså proportionalitet i strikt mening: står för­s. 65

392.delen från allmän synpunkt i rimligt förhållande till olägenheten för den enskilde? RegR:s inställning i avgörandena om naturvårdslagen är emellertid knap­ past någon nyhet. Att man bedömer lämplighetsfrågan och därvid diskute­ rar vilket alternativ som är det minst ingripande för den enskilde är tradi­ tion bl.a. inom fastighets- och miljörätten (se t.ex. 2 kap. 12 § 1 st. ExprL och 4 § miljöskyddslagen). Vidare har åtskillig lagstiftning på området redan före MB:s tid byggt på en helhetsbedömning där enskilda och all­ männa intressen vägts mot varandra på liknande vis som i Europapraxis, t.ex. 5 och 6 §§ miljöskyddslagen, 3 § naturvårdslagen och 1 kap. 5 § PBL. Över huvud taget gäller ett krav på proportionalitet mellan behovet av en förvaltningsåtgärd och dess verkningar för den enskilde inom förvaltnings­ rätten.85 Snarast var det RegR:s sätt att tillämpa regeln i de aktuella fallen som kunde verka uppseendeväckande: de enskilda intressena tillmättes en särskild tyngd i rättsfallen från 1996.86 De principiella uttalandena lär ha fått betydande inverkan på myndigheternas praxis åtminstone vid tillämp­ ning av äldre lagstiftning.s. 65

393.Som framgår av RegR:s uttalanden skulle det för bedömningen om missförhållande föreligger mellan ingrepp och skada ha väsentlig betydelse om ersättning utgår till den enskilde - i och för sig ett naturligt resonemang i sådana sammanhang. Detta stämmer väl med Europadomstolens inställ­ ning.87 När nu en generell självrisk har införts vid rådighetsinskränkningars. 65

394.66 Några allmännafrågors. 66

395.(se 31:6 MB) får man räkna med möjligheten att RegR kan finna skäl atts. 66

396.ytterligare skärpa sin hållning eller åtminstone väsentligen hålla fast vid sins. 66

397.tidigare praxis.88s. 66

398.A andra sidan är det tydligt att man vid MB:s inkomst velat öka den rela­s. 66

399.tiva tyngden av hänsyn till miljön bl.a. vid tillämpning av proportionalitets­s. 66

400.principen. De allmänna hänsynsreglerna är ägnade att påverkä intresseav­s. 66

401.vägningar av det aktuella slaget. Inställningen framträder vidare klart när dets. 66

402.gäller områdesskyddet enligt 7 kap., där konflikten hittills har haft störstas. 66

403.betydelsen. I varje fall beträffande särskilda skydds- och bevarandeområdens. 66

404.(7:28 MB) är det tydligt att en så ägarvänlig inställning som framgår avs. 66

405.regeringsrättsavgörandena stämmer illa inte bara med MB utan också meds. 66

406.den europeiska aspekten (jfr 2.7 nedan). MB har gett ökad tyngd åt det all­s. 66

407.männa intresset vid avvägningar inom miljörätten. - Över huvud taget börs. 66

408.målsättningen rörande hållbar utveckling kunna påverka innebörden av pro­s. 66

409.portionalitetsprincipen; hänsyn till kommande generationer kan inte sällans. 66

410.vara svår att förena med ett strikt egendomsskydd.89 Däremot kanske MB:ss. 66

411.målsättningar och hänsynsreglerna får mindre betydelse när det gäller avväg­s. 66

412.ningar mot friluftsintresset, som ju inte betonas på samma vis.90s. 66

413.I 7:25 MB har man - i vart fall enligt motiven91 - velat ge uttryck förs. 66

414.denna princip, såsom RegR tillämpat den: vid prövning av frågor om skydds. 66

415.av områden enligt 7 kap. skulle »hänsyn tas även till enskilda intressen», ochs. 66

416.en inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten genom ens. 66

417.skyddsbestämmelse i kapitlet »får därför inte gå längre än vad som krävs förs. 66

418.att syftet med skyddet skall tillgodoses». På detta vis har emellertid princi­s. 66

419.pen fått ett så beskedligt uttryck att den blivit i stort sett tandlös: det ärs. 66

420.självklart att man inte skall bortse från enskilda intressen, och det är ungefärs. 66

421.lika självklart att - redan enligt allmänna förvaltningsrättsliga regler -s. 66

422.inskränkningen i egendomsskyddet inte får gå längre än syftet med skyddets. 66

423.påkallar.92 Enligt proportionalitetsprincipen skulle i stället frågan bli oms. 66

424.Proportionalitetsprincipen och liknande regler 67 syftet med skyddet i det enskilda fallet motiverar skadan för den enskilde. Man kan säga att paragrafen på detta vis bara tar sikte på nödvändighetsaspekten, medan den intresseavvägning bestämmelsen förutsätter inte på något sätt regleras. Inte heller gör lagtexten skillnad mellan ingrepp som grundar ersättning och andra ingrepp.93s. 67

425.I nästa paragraf, 7:26 MB, förekommer en särskild regel om dispens som synes ge ett avgjort sämre skydd för enskilda intressen än RegR:s tidigare praxis. Dispens från förbud eller föreskrifter enligt vissa paragrafer i kapitlet får ges »endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte». Här kan man säga att det gäller en presumtion för att föreskriften etc. är både lämplig och nödvändig, och det är inte tal om någon avvägning mot den enskildes intresse. Till detta skall man bara »ta hänsyn» enligt 7:25.94 Från ägarsynpunkt kan naturligtvis regeln kritiseras. A andra sidan stäm­ mer den med en tankegång som framträder i en rad domar av Europadom­ stolen: just när det gäller dispenser för ett nyttjande måste den som inves­ terat i egendomen sägas ha tagit en risk, som gör att ingreppet ter sig för­ svarligt även utan att ersättning utgår. Bl.a. kan nämnas fallet Allan Jacobs­ son, som just rörde möjligheten till dispens.951 fråga om strandskyddet (jfr RÄ 1996 ref. 44) ter sig ett sådant resonemang särskilt realistiskt - dispens­ kravet har ju i princip gällt sedan 1950.s. 67

426.Redan vad som nu har sagts gör det tveksamt om proportionalitetsprin­ cipen idag kan tillämpas på samma sätt som tidigare inom MB:s område. Också när det gäller speciallagstiftningen kan läget ha påverkats, i vart fall där miljösynpunkter gör sig gällande.961 all synnerhet gäller detta om det förut berörda förslaget till grundlagsregel om miljöskydd blir verklighet (s. 1.6 ovan); även om den bara är en målsättningsregel, ger den ett stöd av högre dignitet än 1:1 MB för en miljövänlig tillämpning av lagstiftningen. - Över huvud taget är det anmärkningsvärt att den färska bestämmelsen i 2:18 1 st. RF här kommit i skymundan för proportionalitetsprincipen; såvitt angår miljöfrågor har den som sagt ganska svagt stöd i Europadom­s. 67

427.68 Några allmännafrågors. 68

428.stolens praxis, som huvudsakligen rör helt andra problem. Samtidigt kans. 68

429.sägas att inte heller grundlagsregeln ger någon klar ledning i fråga om egen­s. 68

430.domsskyddet.s. 68

431.Som framgår åberopas principen normalt när det gäller ett ingrepp mots. 68

432.enskildas egendom, särskilt vid inskränkningar i den enskildes rådighet.s. 68

433.Den allmänna principen om att ett offentligt ingrepp skall stå i proportions. 68

434.till det allmänna intresse som ligger bakom får naturligtvis betydelse ocksås. 68

435.vid andra miljöbeslut, t.ex. vid tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Men härs. 68

436.kan man knappast åberopa RegR:s praxis som ett stöd för en tolerants. 68

437.inställning mot företagen.s. 68

438.Jag återkommer till dessa frågor efter en jämförelse med den allmännas. 68

439.regel om intresseavvägning som tagits in i 2:7 MB - alltså skälighetsregeln.s. 68

440.(Se 2.8 nedan.)s. 68

441.I detta sammanhang kan också nämnas den speciella regeln i 9 kap. 13 §, som baras. 68

442.gäller kommunala föreskrifter. Sådana bestämmelser till skydd för olägenheter förs. 68

443.människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obe­s. 68

444.fogad inskränkning i den enskildes frihet. Regeln har överförts från 2 § hälso­s. 68

445.skyddslagen. Rimligen måste den också gälla statliga föreskrifter; om någon mot­s. 68

446.satstolkning blir inte fråga. Den utgör en ganska självklar påminnelse om att etts. 68

447.ingrepp i den enskildes rätt inte får gå längre än syftet påkallar - alltså sammas. 68

448.princip som tagits upp i 7:25. Lika litet som den bestämmelsen kan hälsoskydds-s. 68

449.regeln sägas uttrycka någon egentlig proportionalitetsprincip.s. 68

450.2.5 Skälighetsregeln m.fl. avvägningsreglers. 68

451.Också en mera allmän awägningsregel i MB bör särskilt tas upp i samman­s. 68

452.hanget: den förut omtalade skälighetsregeln i 2:7. Bestämmelsen drar ens. 68

453.gräns för tillämpningen av de grundläggande hänsynsreglerna i 2:2-2:6: dets. 68

454.skall ske en intresseavvägning vid bedömningen av den hänsyn som fordras,s. 68

455.genom att hänsynskraven gäller »i den utsträckning det inte kan ansess. 68

456.orimligt att uppfylla dem». Vid denna bedömning skall »särskilt beaktas»s. 68

457.nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostna­s. 68

458.derna för sådana åtgärder (samt, enligt andra meningen, också totalförsva­s. 68

459.rets intressen). Avvägningen får inte medföra att en miljökvalitetsnorm åsi­s. 68

460.dosätts (2 st.).s. 68

461.Att märka är att det är tillämpningen av de angivna hänsynskraven i 2:2­s. 68

462.2:6 som prövas på detta sätt; om dessa ställs lågt kan man inte höja dems. 68

463.med stöd av 2:7. Saken får betydelse framför allt om man under hänvisnings. 68

464.Skälighetsregeln m.fl. awägningsregler 69 till ekonomiska förhållanden vill lindra kraven på bästa möjliga teknik i 2:3, vilket som sagt har visst stöd i förarbetena till denna paragraf. Lagtexten i denna och andra hänsynsregler ger dock inte stöd för någon sådan lindring, och flera motivuttalanden tycks förutsätta att kraven kan modifieras först med tillämpning av skälighetsregeln.97 Det stämmer också bäst med kapit­ lets uppbyggnad. Paragrafens utformning bör på detta vis få en väsentlig betydelse för hänsynsreglernas innebörd.s. 69

465.Bestämmelsen i 2:7 MB har en något säregen förhistoria. I miljöbalksutredning-s. 69

466.ens betänkande formulerades bevisbörderegeln väsentligen på samma vis som is. 69

467.den slutliga lagtexten.98 Motiven ger intryck av att bevisbörderegeln tillkommits. 69

468.utan närmare överväganden eller i vatje fall i ett sent skede; varken allmänmotive­s. 69

469.ringen eller författningskommentaren motiverar bevisbördan eller uttryckets. 69

470.»orimligt».991 lagrådsremissen ändrades regeln på det viset att kraven på hänsyns. 69

471.skulle gälla i den utsträckning det kunde anses rimligt att uppfylla dem - alltså intes. 69

472.någon omkastning av bevisbördan. Sannolikt hade regeln ansetts för sträng förs. 69

473.företagen. Lagrådet diskuterade bl.a. vilka omständigheter som skulle få beaktass. 69

474.vid rimlighetsawägningen och föreslog viss omformulering, dock utan att ändras. 69

475.lagrådsremissens formulering av bevisbördan.1001 propositionen ändrade man åters. 69

476.denna formulering till den slutgiltiga, eftersom det med anledning av påpekandes. 69

477.av Lagrådet understrukits att även annat än nyttan och kostnaderna av skyddsåt­s. 69

478.gärder skulle beaktas vid avvägningen.101 Den ganska svårfatdiga motiveringens. 69

479.kan tyda på att det snarast varit politiska skäl som föranlett en återgång till dens. 69

480.ursprungliga avfattningen, fast man försökt hitta något slags sakligt argument förs. 69

481.ändringen. Varför skulle bevisbördan påverkas av en mera allsidig bedömning avs. 69

482.rimligheten?102 Hur som helst kan inte den slutliga formuleringen förklaras meds. 69

483.ett förbiseende. 70 Några allmänna frågor Skälighetsregeln innebär i varje fall enligt både lagtext och motiv103, att en betydande bevisbörda läggs på verksamhetsutövaren: det är tydligen han som skall visa att hänsynskravet är »orimligt», vilket språkligt sett är ett tämligen starkt uttryck. Att denna formulering avsiktligt valts i stället för den som lagrådsremissen använt måste få vikt i sammanhanget. Skillnaden kan sägas vara, att med lagrådsremissens regel miljömyndigheten kan välja mellan en skala av hänsynskrav efter vad den finner mest rimligt, medan enligt den slutliga bestämmelsen man bara kan välja bort vissa bevisligen orimliga krav i skalans ytterkant; i övrigt får man följa de stränga kraven enligt 2:2-2:6.104s. 69

484.Vid avvägningen enligt 2:7 kan man tydligen beakta inte bara kostnader och nytta med åtgärden utan också andra omständigheter, sannolikt även verksamhetens värde från samhällssynpunkt. Detta har visserligen bestritts i litteraturen105, men hänsyn av detta slag spelar en roll enligt 2:9 och 2:10, och det vore underligt om man då kan bortse från dem vid avvägningen enligt 2:7. Lagrådet har framhållit att angelägna samhällsintressen skall beaktas också vid denna avvägning, och regeringen har anslutit sig till denna mening.106 Vid prövning av offentlig verksamhet av olika slag är en sådan bedömning särskilt närliggande: en renhållningsanläggning borde rimligen bedömas mildare än en kosmetikafabrik när det gäller åtgärder mot luktstörningar.107s. 70

485.Till detta kommer den påfallande stränga undantagsregeln i 2 st., som till synes innebär att orimliga kravlar ställas om det gäller att upprätthålla en miljökvalitetsnorm - enligt författningskommentaren rentav så snart det finns risk att inte normen uppfylls.108 Vad detta kan innebära i praktiken är oklart. Att döma av motiven synes man närmast ha tänkt på produktions­s. 70

486.Skälighetsregeln m.fl. avvägningsregler 71 begränsning vid en tillåtlighetsprövning; vid omprövning skulle man, i enlighet med ett EG-direktiv, kunna ställa krav utöver vad som kan uppnås med användning av bästa möjliga teknik.109 En inskränkning till sådana situationer framgår dock inte av lagtexten. -1 litteraturen har man här tagit fasta på den allmänna gränsen för hänsynskraven att de inte får gå utanför vad ett normalföretag klarar ekonomiskt, vilket som sagt antyds i moti­ ven110 men inte framgår av lagtexten; denna yttersta gräns skulle inte påver­ kas av avvägningen i första stycket. Som ytterligare skäl för denna tolkning har åberopats att något annat skulle medföra en förändring av tidigare rättsläge som inte direkt framgår av MB:s motiv, vilka på denna punkt är motsägelsefulla.111 En sådan lösning stämmer dock mindre väl med förar­ betena och det åberopade EG-direktivet (IPPC-direktivet), och den skulle väsentligt minska betydelsen av bestämmelsen i 2:7 2 st. Också här bör lag­ texten bli avgörande, vare sig den är tillräckligt genomtänkt eller ej.112 Rättsläget måste anses ändrat - i vilken utsträckning beror på hur miljökva­ litetsnormerna kommer att utformas.s. 71

487.Det kan tilläggas att vid tillstånds- eller dispensprövning beträffande nya verksamheter en sådan begränsning av kraven i varje fall inte är möjlig; här tillämpas 16:5 MB, som inte lämnar utrymme för några avsteg från mil­ jökvalitetsnormerna. Regeln i 2:7 2 st. synes därför få självständig betydelse bara i andra situationer - framför allt vid utvidgning eller omprövning beträffande befintliga verksamheter och ingrepp mot sådana verksamheter i samband med miljömyndigheternas tillsyn.s. 71

488.MB innehåller också vissa andra awägningsregler för speciella situatio­ ner.s. 71

489.Av hjälp anderegeln i 2:8 hänvisar till en speciell skälighetsbedömning: den som sker beträffande efterbehandling av förorenade områden enligt 10 kap. De komplikationer denna regel medför skall beröras i ett senare sam­ manhang (2.6).s. 71

490.72 Några allmänna frågors. 72

491.Den s.k. stoppregeln i 2:9 innebär också en avvägning, där man skall bedöma om det finns särskilda skäl för att tillåta en verksamhet som medför väsentliga olägenheter för människors hälsa eller för miljön; i varje vid denna prövning skall man som sagt kunna sätta olägenheterna i relation till verksamhetens samhällsnytta.113s. 72

492.Beträffande täkttillstånd skall man enligt 12:2 väga materialbehovet mot de skador på miljön som täkten kan befaras orsaka, något som är väl fören­ ligt med regeln i 2:7; motiven framhåller att någon motsättning inte råder till hänsynsreglerna i 2 kap.114 Sedan föreskrivs emellertid ett absolut för­ bud att lämna tillstånd till en täkt som kan befaras försämra livsbetingel­s. 72

493.serna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hän-s. 72

494.synskrävande. Här hjälper det inte den enskilde markägaren att han åbero­ par att täktförbudet brister i proportionalitet eller innebär orimliga krav på hänsyn till flora och fauna; bestämmelsen går längre än stoppreglerna i 2:9s. 72

495.och 2:10.s. 72

496.Regeln har synbarligen påverkats av lagstiftarens önskan att anpassa reglerna efters. 72

497.EG:s fågeldirektiv och art- och habitatdirektiv, som ju siktar till att skydda arters. 72

498.av det angivna slaget, men ett så undantagslöst krav finns inte ens i direktivet. Intes. 72

499.heller motiven utvecklar varför skyddet för biologisk mångfald är speciellt starkts. 72

500.just i detta fall.115s. 72

501.Man kan fråga om detta kan få återverkningar vid bedömningen av andras. 72

502.arbetsföretag som hotar hänsynskrävande arter. Vi möter här ännu en av de mångas. 72

503.svårförklarliga inkonsekvenserna i MB som gör det så besvärligt att bestämmas. 72

504.dess räckvidd; regeln kan inte gärna avfärdas som ett olycksfall i arbetet, utan mans. 72

505.får försöka finna något rimligt skäl för den och på något sätt få in den i systemet.s. 72

506.Kanske kan täkter anses ha en viss särställning genom att de innebär ett ingrepp is. 72

507.miljön som aldrig kan helt återställas, men skillnaden är inte så stor mot exempel­s. 72

508.vis motorvägar och stora industrianläggningar; också bedömningen av dem bordes. 72

509.i så fåll kunna påverkas av resonemanget.116s. 72

510.Skälighetsregeln m.fl. awägningsregler 73 En annan speciell awägningsregel förekommer i 11:6 MB rörande tillstånd till vattenverksamhet, verksamheten får bedrivas endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den. Det är alltså fråga om en samhällsekonomisk avväg­ ning av samma slag som i tidigare 3 kap. 4 § vattenlagen. Förhållandet till de allmänna awägningsreglerna i 2 kap. är inte helt klart.s. 73

511.Som skäl för att sådan särregel skulle tas in i 11 kap. framhölls i motiven att dens. 73

512.var ett extra skydd för miljön, som inte står i strid med de allmänna hänsynsreg­s. 73

513.lerna i balken, och att det därför inte fanns »några uppenbara skäl för atts. 73

514.utmönstra regeln» (onekligen ett föga entusiastiskt försvar för bestämmelsen).117s. 73

515.Tydligen anses regeln ställa upp ett strängare miljökrav än 2:7 och 2:9, fast dens. 73

516.tycks ge större möjligheter än dessa paragrafer att väga in vissa fördelar med före­s. 73

517.taget från samhällssynpunkt - också andra än rent ekonomiska. En skillnad är is. 73

518.varje fall att man enligt 11:6 skall ta hänsyn även till sådana nackdelar av ett pro­s. 73

519.jekt som saknar betydelse enligt de andra awägningsreglerna, t.ex. anläggnings­s. 73

520.kostnader och skada på sökandens egen egendom.118 I detta fall kan emellertids. 73

521.bestämmelsens vattenrättsliga traditioner förklara dess särdrag. Det finns natur­s. 73

522.ligtvis även andra situationer där ett företag kan vålla sådana kostnader och skador,s. 73

523.men meningen tycks inte vara att en motsvarande princip skall tillämpas också då;s. 73

524.företagaren får själv väga sina ekonomiska nackdelar mot fördelarna med projektets. 73

525.utan att myndigheten lägger sig i denna bedömning. - En annan olikhet mot des. 73

526.allmänna reglerna är att 11:6 direkt hänvisar till den allmänna samhällsnyttan avs. 73

527.ett exploaterande företag, t.ex. en yt- eller grundvattentäkt för kommunal vatten­s. 73

528.försörjning eller åtgärder till förbättrande av miljövården, hälsovården eller fis­s. 73

529.ket.119 Sådana förhållanden kan sannolikt vägas in också enligt andra awägnings-s. 73

530.regler i MB, men de framträder särskilt klart i detta fall.s. 73

531.Möjligen kan också denna särregel motiveras med det särskilda ingrepp företa­s. 73

532.get innebär; vissa vattenföretag får ju liksom täkter långtgående och oåterkalleligas. 73

533.följder för miljön i en hel bygd. Motiven åberopar dock sådana konsekvenser sna­s. 73

534.rare som skäl för en samordning med annan miljölagstiftning än som argument förs. 73

535.särregler i vattenrätten.120 Inte heller här kan man tala om någon mera klar ochs. 73

536.genomtänkt ståndpunkt bakom awägningsregeln. Också hushållningsreglerna i 3 kap. och bestämmelsen om områden av riks­ intresse i 4:1 innebär speciella avvägningar som inte stämmer särskilt väl med 2:7 eller 7:25. Dessa bestämmelser, som alla överförts från naturre­ 74 Några allmänna frågor surslagen, blir tillämpliga vid beslut om markanvändning - inte i första hand beträffande skyldigheter för enskilda företagare - och de innebär att framför allt olika samhällsintressen skall vägas mot varandra.s. 73

537.I en rad bestämmelser i 3 kap. föreskrivs sålunda, att områden av bety­ delse från miljösynpunkt eller för olika näringar skall »så långt möjligt» skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär. Det gäller enligt 3:2 om områden som är i ringa grad påverkade av exploatering; enligt 3:3 om områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt; enligt 3:4 2 st. om skogsmark med betydelse för skogsnäringen; enligt 3:5 om områden av betydelse för rennäringen, yrkesfisket eller vattenbruk; enligt 3:6 om områden med betydelse på grund av naturvärden eller kultur­ värden eller för friluftslivet; enligt 3:7 om områden med värdefulla ämnen och material; enligt 3:8 om områden av betydelse för industri, energidistri­ bution, kommunikationer och liknande; och enligt 3:9 om områden av betydelse för totalförsvaret).s. 74

538.Den citerade formuleringen återkommer på detta vis i regler om vitt skilda förhållanden; ibland rör de miljön, ibland privata näringar, ibland offentlig verksamhet. Enligt motiven är avsikten att ge utrymme i det enskilda fallet för samhällsekonomiska hänsynstaganden, t.ex. hänsyn till regionalpolitiska eller sysselsättningspolitiska intressen; även konsekven­ serna för berörda enskilda intressen skall vägas in. De ekonomiska övervä­ gandena skulle dock inte få äventyra de värden som bestämmelsen avser att skydda utom när en samlad bedömning visar att detta främjar en från all­ män synpunkt god hushållning.121s. 74

539.När det gäller område med riksintresse för vissa ändamål blir det däremot inte fråga om någon avvägning (se 3:5—3—9), såvida inte flera riksintressen kolliderar; då blir hushållningssynpunkter avgörande (3:10). - Den sär­ skilda awägningsregeln i 4:1, som ju bara avser sådana områden, skall tyd­ ligen tillämpas mot bakgrund av reglerna i 3 kap.s. 74

540.Tillämpningsområdet för 3 och 4 kap. är visserligen begränsat (se 1:2 MB). De gäller emellertid i en rad typiska awägningssituationer: utöver vid prövning av frågor om områdesskydd även när de viktiga tillståndsreglerna i 9, 11, 12 och 17 kap. skall tillämpas. Dessutom blir de, som framgår av uppräkningen i 1:2, aktuella vid en rad bedömningar enligt speciallagstift­ ningen.s. 74

541.Förorenaren betalar 75s. 75

542.Det sagda visar att de nu berörda speciella awägningsreglerna i hushållningskapitlen, som i och för sig kan vara svåra att tillämpa, inte kan jäm­ ställas med skälighetsregeln i 2:7 eller proportionalitetsprincipen. De tar inte särskild hänsyn till den enskilde, även om hans intresse skall beaktas - väl närmast när han företräder något av de allmänna intressen som bestäm­ melserna gäller. I stället skall en avvägning ske från hushållningssynpunkt. Liksom inom vattenrätten anläggs även samhällsekonomiska aspekter. Rimligen måste hänsynsreglerna i 2 kap. spela en roll, men det är svårt att säga hur de inverkar.122s. 75

543.Slutligen kan erinras om den förut omtalade speciella bestämmelsen i 9:13s. 75

544.MB om kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter förs. 75

545.människors hälsa (se härom 2.4 ovan). Bestämmelsen tar inte sikte på rena miljö­s. 75

546.föreskrifter, men gränsen mot dem är flytande. Den framstår som sagt snarare soms. 75

547.en intresseawägnings- än en proportionalitetsregel. Problemet är här vad soms. 75

548.utgör »onödigt» tvång eller »obefogad» inskränkning; det står i varje fall klart atts. 75

549.det motstående intresset snarare är ideellt - närmast rörelsefrihet för den enskildes. 75

550.- än av ekonomisk art. Detta får vägas mot nyttan med en föreskrift.123 2.6 Förorenaren betalar En allmän grundsats som också präglar MB går ut på att förorenaren beta­ lar (polluter pays principle). Den är erkänd både i svensk rätt och interna­ tionellt; dess internationella aspekter skall dock inte beröras närmare, bl.a. med tanke på att de nyss har behandlats ingående i en nordisk doktorsav­ handling.124 Här skall bara framhållas att principen bl.a. är vedertagen i Romfördraget (art. 174, tidigare 130 r) och på detta vis har EG-rättslig sta­ tus. Den har beskrivits som en miljöpolitisk målsättningsprincip med varie­ rande innehåll; från att ha betonat vikten av att inte staten bar omkostna­ derna för lagstadgade miljöskyddsåtgärder har den gått över till en mera all­s. 75

551.7 6 Några allmän na frågors. 7

552.män princip om ekonomisk effektivitet inom miljöskyddet - miljökostna­ der skall läggas på den miljöskadliga verksamheten.125s. 7

553.Mera konkret har principen flera sidor: den anses utgöra en grund för etts. 7

554.strikt ansvar för miljöskador i omgivningen (a), den ger stöd för att ett före­ tag själv skall bekosta säkerhetsåtgärder för att hindra föroreningar genom dess verksamhet (b), den kan innebära att företaget får avhjälpa skador också på mark som det äger eller innehar (c), och den kan också tänkas påverka ersättningen till en markägare när det allmänna annars inskränker dennes rådighet över fastigheten (d). I svensk rätt ansågs regeln vedertagen i vart fall i miljöskyddslagen och miljöskadelagen, men den var ganska ofullständigt genomförd.126s. 7

555.I detta sammanhang har det särskilt intresse på vilket sätt principens. 7

556.anses komma till uttryck i MB.s. 7

557.Beträffande miljöskadereglerna i 32 kap. (a ovan) har den inte särskilt betonats, men på denna punkt innebar balken inte någon ändring, och det har inte funnits någon anledning att ta upp principen. Liksom tidigare får den anses ha kommit till uttryck i reglerna om strikt ansvar för miljöskadlig verksamhet.127s. 7

558.När det gäller kostnader förf örebyggande åtgärder (b) har sedan länge gällt en huvudregel med detta innehåll, och det förefaller ha ansetts tämligen självklart att balken skulle bygga på den; i hänsynsreglerna har den särskilt framträtt i försiktighetskravet (2:3 MB).128s. 7

559.Beträffande avhjälpande av skador (c) har tanken att förorenaren skall betala fått motivera den allmänna regeln i 2:8 MB. Enligt motiven kunde både avhjälpanderegeln och skadeståndsansvaret härledas ur denna princip.s. 7

560.Lagrådet hade emellertid, med anledning av en tidigare formulering av bestämmelsen, pekat på att båda dessa frågor lämpligen inte borde behand­ las i samma allmänna regel. I anledning härav skilde man i propositionen ut avhjälpanderegeln från övriga hänsynsregler och föreskrev en särskilds. 7

561.awägningsregel i stället för den allmänna bestämmelsen i 2:7 MB: avhjäl­ pande skulle ske i den omfattning det kunde anses skäligt enligt 10 kap.s. 7

562.(som behandlar avhjälpande beträffande förorenade områden).129s. 7

563.Förorenaren betalar 11s. 11

564.Det är tydligt att man framför allt tänkt på föroreningar, inte andra typer av miljöstörningar; avhjälpanderegeln gäller dock enligt ordalagen varje åtgärd som skadar miljön, t.o.m. olika arbetsföretag på den egna fastighe­ ten och andra avsiktliga ingrepp i dess fysiska skick. Den som gräver upp ett botaniskt värdefullt område eller planterar skog på det skulle i princip vara skyldig att avhjälpa skada på naturmiljön och andra miljömässiga olä­ genheter. Hur en sådan regel förhåller sig till bestämmelserna i 7 kap. om områdesskydd, och till reglerna om samrådsområden i 12 kap. 6 §, är oklart. Inte heller verkar en sådan princip så lätt att förena med ersättnings­ reglerna i 31 kap. eller egendomsskyddet i 2:18 RF; jag återkommer till den frågan i ett senare sammanhang (5.2).s. 11

565.Den avvägning rörande efterbehandling av förorenade områden som lagstiftaren hänvisat till är utformad på annat sätt än skälighetsregeln i 2:7 MB. Efterbehandlingsansvaret innebär enligt 10:4 MB att »den ansvarige i skälig omfattning» skall utföra eller bekosta behövliga efterbehandlingsåtgärder. När ansvarets omfattning skall bestämmas skall beaktas hur lång tid som förflutit sedan föroreningarna ägt rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och omständighe­ terna i övrigt, och man skall också beakta om en verksamhetsutövare visar att han bidragit till föroreningen endast i begränsad mån. Det är naturligt att regeln på detta sätt tar sikte bl.a. på den ansvariges tidigare handlande, något som inte aktualiseras på samma vis vid bedömningen enligt 2:7. Vidare föreligger den skillnaden, att 2:7 tar sikte på åtgärder som skall före­ bygga skada, 2:8 däremot avhjälpande av redan inträffade skador (även om också detta kan ha förebyggande effekt). Man får därför anta att resone­ mangen inte blir helt desamma. Lagrådet har visserligen framhållit att man på liknande vis ofta fick göra en jämförelse mellan nyttan av ett avhjälpande och kostnaderna för detta; men då utgick man från en formulering av skä­ lighetsregeln som till skillnad från den slutliga versionen inte lade bevisbör­ dan på verksamhetsutövaren, och en annan lydelse av 2:8, som inte hänvi­ sade till 10 kap.130s. 11

566.Vad som egentligen gäller om den närmare avvägningen är alltså oklart. Det är i vart fall möjligt att bevisbördan även i detta fall kan läggas på verk­ samhetsutövaren, om han åberopar bristande ekonomiska förutsättningar att 78 Några allmänna frågor klara av avhjälpandet.131 - Ännu osäkrare är hur man skall bedöma en skyl­ dighet att avhjälpa andra skadetyper än föroreningar; sannolikt får man göra en speciell skälighetsbedömning, också här med viss ledning av 2:7 MB. Det är dock osäkert om den kan klara av alla de fall som lagstiftaren kommit att täcka med formuleringen i 2:8. Att t.ex. fylla igen ett uppgrävt område kanske inte medför någon oskälig kostnad, men sannolikt har det aldrig varit meningen att paragrafen alls skulle kunna grunda förelägganden om sådana åtgärder eller krav på utgifter för igenfyllningen.s. 11

567.I varje fall kan konstateras, att principen i fråga på denna punkt har fått en tekniskt otillfredsställande utformning, som ger ganska dålig ledning i fråga om dess innehåll. (Jfr vidare 4.9 nedan.)s. 78

568.Vad slutligen angår principens betydelse när fastighetsägarens rådighet inskränks (d) aktualiseras den närmast då han förhindras att skada miljön på den egna fastigheten. Det kan ibland vara fråga om föroreningar, men i dis­ kussionen har den sträckts ut till att omfatta även förbud mot andra miljö­ skadliga åtgärder. Det är oklart vilken betydelse den över huvud taget har i sammanhanget.132 Skall en ägare få ersättning i vissa sådana fall, kanske därför att den allmänna principen anses gälla bara skador i omgivningen? Riksdagen har tidigare uttalat sig för att en motsvarighet till principen skulle utformas, som skulle innebära att förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden utgjorde ett normalt inslag i ägarens verksamhet och inte förutsatte statliga bidrag.133 En arbetsgrupp inom regeringskansliet konstaterade att principen inte gick att förena med de ersättningsregler som år 1987 fastslogs i samband med PBL:s tillkomst (jfr nedan 5.1).134 Miljö­ skyddskommittén fann emellertid, på oklara grunder, att någon ändring inte borde göra i dessa ersättningsregler utom att en generell självrisk (mot­ svarande den i 32:6 MB) skulle införas.1351 de fortsatta förarbetena till MB ansågs principen om förorenarens ansvar inte kunna läggas till grund förs. 78

569.Förorenaren betalar 79 reglerna om sådan ersättning; det framhölls att det utvidgade egendoms­ skyddet enligt 2:18 2 st. hindrade att principen genomfördes.136s. 79

570.Vid tillkomsten av MB blev emellertid grundsatsen aktuell när det gällde räckvidden av grundlagsregeln om ersättning i 2:18 2 st. RF; Lagrå­ det ifrågasatte om en bokstavstolkning av denna bestämmelse, som skulle ge ersättning även beträffande ingrepp av miljö- och hälsoskäl, var förenlig med principen om att förorenaren betalar sådan den kommit till uttryck i bl.a. Romfördraget art. 130r (numera art. 174).137 När regeringen avvisade en sådan bokstavstolkning åberopades inte detta argument, men jordbruks­ utskottet tog upp det; ett system som gav ersättning åt den vars verksamhet stoppades, därför att den utgjorde ett allvarligt hot mot människors hälsa eller mot miljön, skulle stå i strid med den internationellt erkända principen om förorenarens ansvar.138 Någon ändring av bestämmelsen lär inte bli aktuell de närmaste åren - Författningsutredningen misslyckades med att nå en kompromiss om denna fråga - men argumenten mot en bokstavstolk­ ning stärks om en regel om miljöskydd införs i RF (1.6 ovan; se vidare 5.3 nedan).s. 79

571.Också på denna punkt kan alltså MB anses bygga på principen, som i så fall skulle utsträckas att gälla alla möjliga miljöskadliga åtgärder. Att märka är dock att uttalandena närmast tar sikte på situationen när föroreningar och andra miljöstörningar får effekt utanför den fastighet där verksamheten bedrivs. När man vill hindra att markägaren skadar miljön på den egna fas­ tigheten, t. ex. genom ett förordnande om naturreservat, finns det däremot inget klart stöd för att principen påverkar ersättningsbedömningen. Möjli­ gen kan dockMB:s regel om markägarens självrisk (31:6) ses som ett utslag av samma tankegång. Dessutom kan sägas att ett sådant skadligt handlande kan strida mot hänsynsreglerna i t.ex. 2:3 eller 2:4 MB och därmed påverka gränsen för vad en markägare får tåla utan ersättning (se 5.2 nedan).s. 79

572.Frågan om betydelsen av principen om förorenarens betalningsansvar, i olika former, skall tas upp i skilda sammanhang i fortsättningen. Också beträffande denna grundsats gäller att dess innehåll blir ännu mera osäker när den aktualiseras på speciallagstiftningens område än när MB:s regler skall tillämpas.s. 79

573.80 Några allmännafrågors. 80

574.2.7 Områden skyddade enligt EG-direktivs. 80

575.I detta sammanhang bör några ord sägas om betydelsen av MB:s regler oms. 80

576.särskilda skyddsområden (7:28 1 st.) och särskilda bevarandeområden (7:28s. 80

577.2 st.) - båda ingående i nätverket Natura 2000. Bestämmelserna bygger pås. 80

578.direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) respek­s. 80

579.tive 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växters. 80

580.(art- och habitatdirektivet). Direktiven tar sikte på såväl områdes- som art­s. 80

581.skydd - alltså sådana frågor som berörs i 7 och 8 kap. MB samt, beträffandes. 80

582.däggdjur och fåglar, i jaktlagstiftningen. Såvitt angår områdesskyddct ärs. 80

583.det fråga om skyddsformer av annan typ än de som i övrigt regleras i balken;s. 80

584.några speciella bestämmelser gäller inte för områdenas del, utan det förut­s. 80

585.sätts att myndigheterna förordnar om ett skydd, närmast i enlighet meds. 80

586.andra regler i MB. Man kan exempelvis göra områdena till naturreservats. 80

587.(jfr 7:4 2 st.), nationalpark eller kanske biotopskydds-, djur- eller växt-s. 80

588.skyddsområden. Enligt 7 kap. 27 § förekommer vidare ett provisoriskts. 80

589.skydd bl.a. för områden av det aktuella slaget.s. 80

590.Direktiven har emellertid en räckvidd utanför MB:s regler. De ställers. 80

591.krav på långtgående skydd mot planer och projekt som enskilt eller i kom­s. 80

592.bination med andra planer och projekt kan påverka miljön på områdena;s. 80

593.därigenom kommer de att påverka tillstånds- och planbeslut av skildas. 80

594.slag.139 Sedan EG-kommissionen anmärkt att de svenska reglerna intes. 80

595.klart ger uttryck för en sådan princip, föreslogs i en departementsprome­s. 80

596.moria att en allmän bestämmelse av detta innehåll skall införas i MB ochs. 80

597.göras tillämplig vid beslut enligt en mängd olika lagar - utom i PBL i väg­s. 80

598.lagen, minerallagen, skogsvårdslagen m.fl.140 Inte heller detta förslag vanns. 80

599.dock kommissionens gillande, utan direktiven måste överföras närmasts. 80

600.ordagrant. En proposition (2000/01:111) med närmare anslutning tills. 80

601.direktiven har lagts fram för riksdagen.s. 80

602.Man far anta att lagstiftningen ändras i denna riktning enligt proposi­s. 80

603.tionens förslag. I vart fall innebär direktivens reglering ett genomslag förs. 80

604.miljöhänsyn också i sammanhang där de tidigare ofta fått vika för andras. 80

605.intressen. För att tilllåta skadliga verksamheter och åtgärder på de särskilts. 80

606.skyddade områden krävs ett väsentligt allmänt intresse, och när ett områdes. 80

607.innehåller en prioriterad typ av livsmiljö och en prioriterad art får baras. 80

608.beaktas människors hälsa, den allmänna säkerheten, skyddet för miljöns. 80

609.Områden skyddade enligt E G-direktiv 81 och, efter yttrande av kommissionen, andra förhållanden av synnerlig bety­ delse från allmän synpunkt. Tilllåtes ingreppet måste vidare förlorade mil­ jövården kompenseras; här föreskrivs alltså en obligatorisk regel, inte fakul­ tativ som i 16:9 MB, och det talas inte om kompensation i »skälig utsträck­ ning» som enligt 7:7 MB.s. 81

610.En jämförelse med proportionalitetsprincipen (jfr 2.4 ovan) visar, att hänsyn till miljön på det skyddade området i dessa fall får en speciell tyngd, som i allmänhet tar över den enskildes intressen. Direktiven innebär att det är huvudsakligen allmänna intressen utan anknytning till ägaren som kan medföra att skadliga verksamheter eller åtgärder tillåts. Agarens privateko­ nomiska intressen väger inte särskilt tungt. Här verkar alltså europeise­ ringen av rättsordningen till nackdel för egendomsskyddet, liksom också för exploateringsintressen över huvud taget. Att ett enskilt företag framstår som så väsentligt från allmän synpunkt som bestämmelsen kräver måste ses som ett undantagsfall. Direktivens hänsynskrav framstår också som stränga vid en jämförelse med skälighetsregeln i 2:7 MB; det gör detsamma om kraven ter sig orimliga från den enskildes synpunkt, han får finna sig i dem ändå om han inte kan åberopa tillräckligt vägande allmänintressen. Att märka är vidare att regeringen - eventuellt efter påstötning av naturvårdsmyndigheterna - kan ta initiativ till en förklaring enligt 7:28 1 eller 2 st.; på detta vis finns det möjlighet att trygga naturvårdshänsyn utan de hinder som hänsyn till den enskilda äganderätten annars innebär och minska verk­ ningarna av olika exploateringslagar. - Emellertid kvarstår markägarens rätt till ersättning vid avsevärt försvårande av pågående markanvändning (jfr 2:18 2 st. RF och 5 nedan); den berörs inte av direktiven, som i enlighet med EG:s principiella inställning inte ger sig in på frågor som direkt berör äganderätten. Det är framför allt exploateringsplaner man kan hindra utan kostnad för det allmänna.s. 81

611.Av allmänt intresse är vidare att direktiven omfattar alla möjliga planer och projekt som på ett eller annat sätt kan innebära ett hot mot naturmil­ jön. Även om bestämmelserna avser bara särskilt skyddade områden, ger det ett stöd för att även mera indirekta konsekvenser av en åtgärd eller verk­ samhet kan beaktas vid tillståndsprövning eller tillsyn, förutsatt att tillräck­ ligt stora miljövärden står på spel.s. 81

612.Om direktivens ordning blir tillämplig i alla de lagar som berör möjlig­ heten till ingrepp i de skyddade områdena, kommer detta att innebära en ganska betydande utvidgning av miljöreglernas räckvidd. Den berör visser­ ligen bara områden med särskilda naturvärden, men de är ganska talrika, och dessutom tar utvidgningen sikte också på verksamheter och åtgärders. 81

613.82 Några allmänna frågors. 82

614.utanför områdena om de medför risker för deras miljö. Här spelar värde­s. 82

615.ringar i den aktuella lagstiftningen en underordnad roll; oavsett de traditio­s. 82

616.nella avvägningarna inom exempelvis mineral- eller skogslagstiftningens. 82

617.kommer miljösynpunkter att i de allra flesta fall att ta över.141s. 82

618.Samtidigt bör framhållas att miljöreglerna här liksom i andra fall intes. 82

619.verkar enbart till nackdel för markägaren. På vissa punkter förstärks hanss. 82

620.skydd: som utvecklas i det följande (3.4, 3.5) kan möjligheterna minska atts. 82

621.exploatera marken för det allmänna (enligt t.ex. väglagen och lagen oms. 82

622.byggande av järnväg) eller för utomstående enskilda (t.ex. gruvföretag), ochs. 82

623.expropriation för olika syften lär bli svårare att genomföra.s. 82

624.De nu berörda reglerna utgör ännu en komplikation vid tillämpningens. 82

625.av MB:s principer. Avvägningen mellan miljöhänsyn och andra intressens. 82

626.blir en annan när skyddet för de aktuella områdena står på spel. Även oms. 82

627.MB:s system anpassas till EG-direktiven utgör dessa ett främmande inslags. 82

628.i balken - inte bara lagtekniskt utan också innehållsmässigt. Allmänt setts. 82

629.kan dock EG-rätten ses som ett argument för en liknande utveckling ocksås. 82

630.utanför direktivens område; det gäller både den höga värderingen av vissas. 82

631.naturmiljöer och de stränga kraven på planer och projekt med indirekt ver­s. 82

632.kan på miljön.s. 82

633.2.8 Awvägningsreglernasf örhållande till varandras. 82

634.Som framgår är det svårt att få klarhet om hur lagstiftaren egentligen tänkts. 82

635.sig samspelet mellan dessa awägningsregler av olika slag. Här kan till ens. 82

636.början den frågan ställas, hur skälighetsregeln förhåller sig till proportionali-s. 82

637.tetsgrundsatsen, när det gäller ingripanden i enskilda förhållanden.s. 82

638.De båda reglerna är av något olika typ. Proportionalitetsprincipen ärs. 82

639.som sagt generell och gäller avvägningar långt utanför miljöområdet. Skä­s. 82

640.lighetsregeln är en rent miljörättslig regel som bestämmer hur tungt justs. 82

641.hänsyn till hälsa och miljö väger i förhållande till enskilda intressen. Soms. 82

642.framgår av det föregående har reglerna såtillvida skilda tillämpningsområ­s. 82

643.den som proportionalitetsprincipen framför allt åberopats när det gällers. 82

644.beslut om områdesskydd och liknande inskränkningar i den enskildes egen­s. 82

645.dom, medan skälighetsreglerna närmast inriktar sig på beslut om tillåtlig­s. 82

646.heten av olika verksamheter och åtgärder. Men någon fast gräns går intes. 82

647.mellan de olika principerna; proportionalitet är ju ett allmänt krav på myn-s. 82

648.Avvägningsreglernas förhållande till varandra 83 dighetsutövning mot enskilda142, och skälighetsreglerna skall ju ha en generell tillämpning på MB:s område. Man kan tänka sig många situatio­ ner där båda kan få aktualitet.s. 83

649.Reglerna är inte heller uppbyggda på samma vis: grundsatsen om proportionalitet anses innehålla krav på lämplighet, nödvändighet och »proportionalitet i strikt mening» (2.4 ovan), medan skälighetsregeln går ut på en ren intresseavvägning. Något lämplighetsrekvisit blir det inte fråga om här; lagstiftningen utgår väl från att myndighetens miljökrav inte är olämp­ ligt utformat med hänsyn till sitt syfte, men den frågan ligger vid sidan om awägningsregeln. Inte heller fordrar 2:7 att ingreppet skall vara nödvän­ digt, men här också får man läsa paragrafen tillsammans med de tidigare reglerna i 2 kap.; exempelvis kraven på försiktighet i 2:3 och lokaliseringsregeln i 2:4 är väl förenliga med denna synpunkt. Syftet med t.ex. en inskränkning i enskild rätt får inte kunna nås på ett mindre ingripande sätt - i så fall får man välja detta alternativ.s. 83

650.Vad slutligen gäller den allmänna intresseavvägningen (respektive frå­ gan om »proportionalitet i strikt mening») förefaller den inte vara den­ samma enligt skälighetsregeln, även frånsett komplikationerna med miljö­ kvalitetsnormer. Att beskriva kravet på proportionalitet så, att det allmänna intresset av ett ingrepp tar över om inte ingreppet bevisligen är orimligt, avviker klart från RegR:s synsätt i varje fall i de berörda avgörandena. Däre­ mot verkar det ganska väl förenligt med proportionalitetsprincipen sådan den uttryckts i 7:25 MB. Den bestämmelsen kan uppfattas som en konse­ kvens av att miljöintresset fått större tyngd efter balkens tillkomst.s. 83

651.Som redan framhållits förefaller proportionalitetsprincipen inte ha fullt samma betydelse idag som enligt äldre rätt (se 2.4 ovan). Skälighetsregeln innebär att den enskilde får acceptera större olägenheter än tidigare när hälsa och miljö står på spel. Mot detta kan knappast åberopas Europakon­ ventionens eller EG-rättens inställning. Om proportionalitetsprincipen hade ett preciserat innehåll enligt Europadomstolens avgöranden, kunde det visserligen ligga nära till hands att låta detta påverka tolkningen av alle­ handa lagregler om konflikten med enskild rätt, och kanske kunde man då komma till ett mera ägarvänligt resultat än vad som framgår av MB. Men så är knappast fallet. Även om grundsatsen ansetts få betydelse bl.a. just i fråga om egendomsskyddet, har den mestadels åberopats vid mycket långt­ gående ingrepp, t.ex. vid egendomsberövande utan ersättning. Som nämnt är det svårt att finna klara motsvarigheter till RegR:s ståndpunkt i Europa-s. 83

652.84 Några allmänna frågors. 84

653.domstolens praxis i miljörättsliga frågor; över huvud taget tyder dess domars. 84

654.mera sällan på sådan hänsyn till den enskilde som RegR:s avgöranden tyckss. 84

655.ge uttryck för.143 -1 sammanhanget får man emellertid beakta att domsto­s. 84

656.len vid bedömningen av nationell lagstiftning varit noga med att ge veder­s. 84

657.börande land en »margin of appreciation», något som inte blir aktuellt pås. 84

658.samma sätt när man skall tillämpa den nationella lagstiftningen i det egnas. 84

659.landet. Men betydelsen av detta är tveksam.144s. 84

660.Det verkar alltså rimligt att i varje fall på MB:s område inte ge propor­s. 84

661.tionalitetsprincipen större tyngd i förhållande till miljöhänsyn än vad soms. 84

662.framgår av balkens regler - låt vara att det är svårt att precisera vad dettas. 84

663.innebär. När allt kommer omkring är det fråga om en avvägning som hars. 84

664.motsvarighet i andra europeiska länder, fast lagstiftaren genom MB hars. 84

665.gett den ett något mera preciserat innehåll. Det skulle knappast stämmas. 84

666.med Europadomstolens allmänna inställning om man skulle bortse fråns. 84

667.sådana nationella regler vid tillämpningen av konventionens egendoms­s. 84

668.skydd. Och EG-rätten tar som nämnt klart parti för miljöintresset i vart falls. 84

669.när det gäller biologisk mångfald (jfr 2.7 ovan).s. 84

670.Utanför balkens område kan det finnas större möjligheter att ta hänsyns. 84

671.till ägarens intressen vid en avvägning enligt proportionalitetsprincipen;s. 84

672.detta gäller också dennes rätt till ersättning vid tvångsingrepp av olika slags. 84

673.(jfr 5.4 nedan). Här får det dock betydelse hur pass tungt miljöhänsyn vägers. 84

674.enligt den aktuella lagstiftningen; dess art och syfte bör rimligen påverkas. 84

675.utrymmet för att tillämpa principen. Som framgår av fortsättningen (kap.s. 84

676.3) rör en rad speciallagar frågor av stor betydelse för miljön, något soms. 84

677.också beaktats när följ dlagstiftningen till MB utarbetades. MB:s målsätt-s. 84

678.ningsregler och allmänna hänsynsregler har en generell räckvidd. Sådanas. 84

679.förhållanden måste påverka tillämpningen av principen också på specialla­s. 84

680.garnas område.s. 84

681.Man får visserligen hålla i minnet, att RegR:s hållning till balkens reglers. 84

682.än så länge är oviss. Men enligt MB:s system kommer ju HD (eller miljö-s. 84

683.överdomstolen) vanligen att få sista ordet, utom då regeringen avgör frågan;s. 84

684.Avvägningsreglernas forhållande till varandra 85 RegR har då kvar sin möjlighet att påverka utvecklingen genom rättsprövning.s. 85

685.Också RF:s nämnda bestämmelse om egendomsskydd i 2:18 1 st. kan väntas bli åberopad från ägarhåll vid konflikter med miljöhänsyn. Kravet på »angelägna allmänna intressen» har ju ansetts ge uttryck för ungefär samma grundsats som Europakonventionens bestämmelse, fast det är tveksamt om det ger utrymme för en proportionalitetsprövning. Jfr härom 2.4 ovan.) I alla händelser lär bestämmelsen om allmänna intressen som sagt inte tolkas särskilt strängt, och det hindrar knappast att man tillmäter miljöhänsyn den vikt som framgår av MB:s båda inledande kapitel.s. 85

686.En annan fråga är vilken betydelse MB, eller kanske rättare sagt vad som förekoms. 85

687.vid dess tillkomst, i sin tur har för RF. Här är det dock snarare en annan bestäm­s. 85

688.melse, ersättningsregeln i 2:18 2 st., som kommer i förgrunden. I detta samman­s. 85

689.hang skall inte närmare beskrivas de komplicerade turerna vid balkens till­s. 85

690.komst;145 jag återkommer till regeln i ett senare sammanhang (5 nedan). I varjes. 85

691.fall har det sitt intresse att man för att kunna genomföra lagstiftningen funnit nöd­s. 85

692.vändigt att - i strid med Lagrådets mening - tolka RF inte efter ordalagen utans. 85

693.efter motiven till den senaste ändringen i grundlagsregeln. Man kan undra om etts. 85

694.sådant resonemang hade varit möjligt i en situation där andra offentliga intressens. 85

695.än miljöhänsyn stod på spel. Också detta kunde tyda på att sådana hänsyn skulles. 85

696.få en alldeles speciell tyngd i vart fall vid konflikter med äganderätten. - Det ärs. 85

697.emellertid ovisst om regeringens och riksdagens ställningstaganden i detta ärendes. 85

698.kan ges en sådan principiell innebörd; de kan lika gärna uppfattas som ett sätt atts. 85

699.i ett alldeles speciellt läge klara av en juridisk komplikation som inte minst fråns. 85

700.politisk synpunkt tedde sig besvärande.s. 85

701.Under alla förhållanden talar också MB:s förarbeten i denna del mot att avväg­s. 85

702.ningen mellan allmänna och enskilda intressen helt skulle följa proportionalitets­s. 85

703.principen i RegR:s tolkning.146 I detta sammanhang kan man erinra om att det ingalunda är säkert att mil­ jöhänsyn bara vägs mot enskilda intressen; även allmänna intressen kan ofta åberopas från den enskildes sida, exempelvis när hans verksamhet av något skäl framstår som värdefull från samhällets synpunkt. Man får t.ex. accep­ tera vissa luftföroreningar eller bullerstörningar från en anläggning för destruktion av miljöfarligt avfall. Som utvecklas i fortsättningen (kap. 3) kan ibland även den enskilde markägaren åberopa miljöargument mot exempelvis intresset av att marken exploateras för någon mer eller mindres. 85

704.86 Några allmänna frågors. 86

705.samhällsnyttig verksamhet - en praktisk situation just på den speciella fast-s. 86

706.ighetslagstiftningens område (jfr bl.a. om väglagen 3.4 samt om mineral-s. 86

707.och torvlagstiftningen 3.5 nedan). I sådana fall blir tillämpningen av pro­s. 86

708.portionalitetsprincipen betydligt mera invecklad än i de typiska fall där dens. 86

709.brukar diskuteras. RegR:s praxis ger ingen ledning för sådana bedöm­s. 86

710.ningar.s. 86

711.Också avhjälpanderegeln i 2:8 innehåller en awägningsregel med vissas. 86

712.speciella drag (se 2.6 ovan). Som framgått är det oklart, vad hänvisningens. 86

713.till 10 kap. kan betyda i olika situationer; i varje fall kan bedömningen intes. 86

714.bli helt densamma i en avhjälpandesituation som annars.s. 86

715.Principen om förorenarens betalningsansvar lär också på annat sätts. 86

716.påverka tillämpningen av proportionalitetsprincipen och skälighetsregeln is. 86

717.2:7. För proportionalitetsbedömningen måste det få betydelse om etts. 86

718.ingrepp avser att hindra den enskilde från att förorena eller annars fördärvas. 86

719.miljön; hela diskussionen kring MB:s regel om ersättning till markägarens. 86

720.utgår från något sådant. (Se 5 nedan.) Men hur pass allvarligt miljöhotets. 86

721.skall vara för att resonemanget skall aktualiseras är ovisst. - Vad skälighets­s. 86

722.regeln angår, är det tänkbart att motivens hänvisning till EG-rättenss. 86

723.bestämmelse om förorenarens ansvar kan få viss betydelse för vad som ärs. 86

724.rimligt också utanför avhjälpandefallen.s. 86

725.I det föregående har nämnts vissa speciella awägningsregler - om täkts. 86

726.i 12:2, om vattenföretag i 11:6, hushållningsbestämmelserna i 3 kap. , oms. 86

727.kommunala föreskrifter i 9:13 (se 2.5 ovan). I varje fall täkt- och vattenfö-s. 86

728.retagsreglerna framstår som modifikationer av skälighetsregeln, där det sys­s. 86

729.tematiska sammanhanget med denna och liknande bestämmelser inte ver­s. 86

730.kar så väl genomtänkt; möjligen kan man urskilja en tendens att fästa sär­s. 86

731.skild vikt vid att ett miljöingrepp framstår som omfattande och oåterkalle­s. 86

732.ligt, men till detta kan man nog komma fram redan genom en tillämpnings. 86

733.av mera allmänna miljörättsliga principer. Bestämmelsen i 11:6 bör åtmins­s. 86

734.tone teoretiskt kunna leda till att en vattenverksamhet blir otillåtlig trots atts. 86

735.den skulle godtas enligt 2:7.147s. 86

736.Vad angår hushållningsreglerna, innebär de i första hand en avvägnings. 86

737.mellan miljöhänsyn och olika samhällsintressen - något som är naturligts. 86

738.när de främst tar sikte på planeringssituationen. Den enskildes intresses. 86

739.kommer här i bakgrunden. I detta fall kan inte anses avgörande om resul­s. 86

740.tatet av en sådan avvägning innebär orimliga kostnader för en företagare,s. 86

741.inte heller om nackdelarna för exempelvis en markägare står i proportions. 86

742.Avvägningsreglernasf örhållande till varandra 87 till allmänintresset; sådana frågor får bedömas när det gäller prövningen av enskilda tillståndsbeslut och ingripanden i enskilda fallet. Också i det läget kan naturligtvis också hushållningsreglerna beaktas, närmast för att under­ stryka vikten av det allmänintresse som föreligger - t.ex. att en viss verk­ samhet förbjuds i en miljö av särskilt värde från samhällssynpunkt. Men det lär då närmast bli fråga om en modifikation av intresseavvägningen enligt 2:7 (eller, för områdesskyddets del, enligt 7:25 eller 7:26).s. 87

743.Slutligen bör framhållas att avvägningen helt förändras när den rör sär­ skilda skydds- och bevarandeområden eller andra områden som ingår i Natura 2000-nätet. Proportionalitetsprincipen får en annan innebörd: öns­ kemålen att skydda områdena i fråga väger långt tyngre än det enskilda intresset. Inte heller skälighetsregeln eller övriga awägningsregler lär kunna tillämpas på samma vis. Även om möjligheten till ersättning inte påverkas av EG-direktiven kommer miljöintresset att spela en särskild roll på dessa områden. (Se 2.7 ovan).s. 87

744.Sammanfattningsvis kan man konstatera att MB innehåller en rad awägningsbestämmelser som delvis går att tillämpa samtidigt men på det hela taget bildar ett förvillande och nära nog oöverskådligt mönster. Beto­ nar man att miljöbesluten skall vara någorlunda förutsebara - alltså en rätts­ säkerhetssynpunkt - måste detta system te sig otillfredsställande. Domsto­ lar och miljömyndigheter kan komma till vitt skilda resultat som ändå faller inom ramen för MB:s regelverk.s. 87

745.En sådan osäkerhet i rättsläget kan tyckas som ett ganska naturligt drag inom detta rättsområde, där en intresseavvägning framstår som ett ound­ vikligt inslag i bedömningen. Man kan emellertid invända mot lagstift­ ningstekniken, att lagstiftaren knappast ägnat awägningsreglernas förhål­ lande till varandra någon uppmärksamhet alls och i övrigt bara gett ytterst allmänt hållna riktlinjer för prövningen. Något bättre ledning för rättstil­ lämpningen kunde man begära. Brister av detta slag har som nämnt aktu­ aliserats genom EG-kommissionens anmärkningar mot genomförandet av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet148 och kan väntas få ökad betydelse vid den fortsatta tillämpningen av MB. Det kan dröja innan rätts­ praxis skapar någorlunda klarhet hur man bör resonera i dessa situationer.s. 87

746.Vad som nu sagts kan vara en utgångspunkt, när man diskuterar hur bal­ kens principer skall tillämpas utanför dess speciella område - fast det kan medges, att denna oklarhet inte är så mycket att utgå från. Här tillkommer komplikationen att speciallagstiftningens syfte måste påverka den awäg-s. 87

747.88 Några allmänna frågors. 88

748.ning mellan olika intressen som möjligen kan framgå av MB. Det medförs. 88

749.att alla uttalanden måste bli ännu osäkrare än när man håller sig till tillämp­s. 88

750.ningen av balken.149s. 88

Miljöbalken och fastighetsrätten

1.3.1 Allmänt Frågan blir nu, i vad mån de principer i MB som beskrivits i det föregående (kap. 2) kan antas påverka bedömningen enligt andra rättsregler, som inte i första hand rör miljöfrågor men i varje fall på ena eller andra sättet får betydelse för miljön. Utgångspunkten för den följande diskussionen är uppfattningen att balken innebär en skärpning av tidigare miljölagstiftning som måste få betydelse också när balken inte är omedelbart tillämplig. I all synnerhet gäller detta, om förslaget rörande miljöskydd i grundlagen införs. I detta avsnitt uppmärksammas speciallagstiftning och andra regler på fast­ ighetsrättens område; det är ju i första hand användningen av fast egendom som berörs av miljökraven. Frågor om skadestånd, annan ersättning och kompensation in natura lämnas tills vidare utanför (se härom kap. 4 och 5), liksom kontraktsrättsliga regler (kap. 6).s. 1

2.Som nämnt vållade problemet med MB:s förhållande till annan lagstift­ ning som rör miljön åtskilliga svårigheter vid balkens tillkomst. Det kan vara anledning att påminna om lagstiftarens allmänna resonemang (se 1.2 ovan). MB och andra lagar skulle i princip gälla parallellt, med tillstånds­ prövning enligt varje lag för sig; regler i den andra lagen kunde stå kvar om den omfattade annat än sådant som reglerades i MB eller ställde miljökrav utöver balken, men MB:s materiella krav skulle vara miniminivå. Hänsynsreglerna i 2 kap. skulle emellertid tillämpas också vid prövning av vissa verksamheter som inte krävde tillstånd enligt MB, t.ex. enligt väglagen, ellagen m.m. För lösning av normkonflikter hänvisades till allmänna rätts­ grundsatser, såsom att specialregel går före allmän regel, normer med högre valör tar över normer med lägre valör och senare lag tar över tidigare lag. Sådana grundsatser skulle tydligen gälla i den mån lagtexten inte angav vil­ ken av två parallellt tillämpliga lagregler som skulle tillämpas.1 90 Miljöbalken och fastighetsrättens. 1

3.Särskilda problem uppkommer här när det gäller de allmänt hållna hänsynsreglerna. Det kan synas naturligt att de betraktas som mera generella än sådana preciserade bestämmelser som föreskriver hur verksamhetsutö­ vare och andra skulle förhålla sig. När hänsynsreglerna ändå skall gälla i alla sammanhang där de inte särskilt undantas kan detta naturligtvis motiveras med att de tillkommit efter speciallagarna, men också den tanken framträ­ der att de på ett annat sätt än flertalet regler i speciallagstiftningen tar sikte just på miljökraven - det är inte fråga om allmänna krav på försiktighet med hänsyn till enskilda och allmänna intressen.2 Från den synpunkten skulle även dessa regler kunna betraktas som lex specialis i förhållande till flertalet andra handlingsregler, som antingen ger allmänt hållna aktsamhetsregler eller också tar sikte på speciallagens särskilda syfte utan att betona miljöas­ pekterna. Över huvud taget ger hänvisningen till allmänna principer om lagkonflikter bara en begränsad ledning i många situationer. Mindre svå­ righeter vållar sådana konkreta miljökrav som framgår av miljökvalitetsnor­ merna; de skall iakttas vid all verksamhet som riskerar att påverka normen, oavsett vad som stadgas i den andra lagen.3s. 90

4.Frågan om förhållandet till speciallagarnas regler har berörts i en mängd olikas. 90

5.sammanhang i förarbetena till följdlagstiftningen. I vissa fall där regeln i en spe­s. 90

6.ciallag innebär ett miljökrav och inget annat har man ansett det nödvändigt atts. 90

7.klart ange om MB:s regler gäller eller ej; balken skall inte ta över regler i luftfart­s. 90

8.slagen om förbud mot överljudsfart och miljövärdighetskrav på flygplan(l:2a resp.s. 90

9.3:1)4, inte heller en bestämmelse i väglagen om renhållning (26 §)5, medan mine­s. 90

10.rallagens regler om efterarbete inte skall inskränka vad som gäller om avhjälpandes. 90

11.och efterbehandling enligt 2:8 och 10 kap. MB.6 Hänsynsreglerna i balken ansågss. 90

12.inte böra tillämpas vid prövningen enligt minerallagen om undersökningstillstånds. 90

13.och koncession, eftersom verksamhetens närmare utformning och dess effekter pås. 90

14.miljön var oklara i detta skede och reglerna ändå skulle tillämpas vid den senares. 90

15.miljöprövningen; man befarade motstridiga bedömningar.7 I fråga om planlägg­s. 90

16.ning och prövning av bygglov enligt PBL ansågs inte heller hänsynsreglerna böras. 90

17.gälla, eftersom lagens system var bättre avpassat till dessa bedömningar; däremots. 90

18.skulle 3 och 4 kap. MB tillämpas, och vidare skulle MB:s allmänna inställning tills. 90

19.Allmänt 91s. 91

20.miljöfrågor, bl.a. just i hänsynsreglerna, påverka PBL:s tolkning och intresseav-s. 91

21.• * 2s. 91

22.vagningar.s. 91

23.Vad åtger angick mera allmänt hållna regler som kan anses beröra miljön, t.ex.s. 91

24.om hänsynstagande till allmänna intressen eller skyldighet att visa aktsamhet, fanns. 91

25.man däremot dessa förenliga med MB, varför de inte behövde ändras.8 9 Sammas. 91

26.ståndpunkt intog man när speciallagens krav på viss verksamhet inte alls, eller intes. 91

27.i nämnvärd grad, berörde inverkan på omgivningen.10 Beträffande vissa verksam­s. 91

28.heter som inte skulle tillståndsprövas enligt MB gjordes hänsynsreglerna tillämpligas. 91

29.vid prövningen, exempelvis vid koncession enligt rörledningslagen och ellagen.11s. 91

30.Förhållandet mellan skogsvårdslagstiftningen och MB:s hänsynsregler hars. 91

31.medfört särskilda bekymmer. Den konflikt som här blir aktuell uppkommer fram­s. 91

32.för allt mellan å ena sidan hänsynsreglerna, å andra sidan de materiella regler soms. 91

33.finns i skogsvårdsförordningen och Skogsstyrelsens föreskrifter. Enligt motivens. 91

34.skall visserligen föreskrifter meddelade med stöd av skogsvårdslagen vara förenligas. 91

35.med 1:1 och 2 kap. MB, men när en tillämpning av reglerna skulle leda till olikas. 91

36.resultat skulle av allmänna lagvalsprinciper följa att de detaljerade föreskrifternas. 91

37.om miljöhänsyn i skogsvårdsförfattningarna tar över. Hänsynsreglerna skulle gällas. 91

38.bara i den mån frågan inte reglerade i dessa författningar.12 Här skulle tydligens. 91

39.inte tillämpas grundsatsen om att att lag tar över förordningar och myndighetss. 91

40.föreskrifter. (Se vidare 3.6 nedan.) De allmänna principer som eventuellt kan anses gälla rörande förhållandet till speciallagstiftningen är på detta vis inte helt lätta att överblicka. Syftet förefaller ha varit att respektera vedertagna grundsatser både om företräde för speciella lagregler och om företräde för senare tillkommen lag, fast de i detta fall ofta pekar åt skilda håll. I fråga om skogslagstiftningen har man därvid gått ifrån principen om att normer av högre valör tar över lägre nor­ mer. I allmänhet tycks man ha tänkt sig att miljöhänsyn skall inverka också vid andra verksamheter än dem MB reglerar, dock inte så att syftet med speciella lagar om sådana verksamheter motverkas i besvärande grad. Från­ sett fall där lagtexten direkt uttalar att MB inte kan läggas till grund för ytterligare miljökrav synes dock inget utesluta att de generellt tillämpliga 92 Miljöbalken ochf astighetsrätten hänsynsreglerna påverkar tolkningen av speciallagstiftningen och den intresseavvägning som förekommer, på sätt som uttryckligen sagts beträf­ fande PBL. Möjligheterna är större ju mindre preciserade reglerna är.s. 91

41.Vissa speciallagar går ganska lätt att förena med balkens målsättning, t.ex. plan- och bygglagen; att betona miljöhänsyn vid planering är ju natur­ ligt. Inte heller tillämpningen av fastighetsbildningslagen behöver innebära några konflikter av betydelse med MB. Andra lagar kan te sig mera proble­ matiska från denna synpunkt. Väglagen, lagen om byggande av järnväg och luftfartslagen avser framför allt att tillgodose kommunikationsintresset, som inte alltid stämmer så väl med miljösynpunkter, och tillåtlighetsprövningen sker i särskild ordning. Minerallagen tar i utpräglad grad sikte på exploatering av naturtillgångar; miljöhänsyn spelar här en ganska under­ ordnad roll. Detsamma gäller lagen om vissa torvfyndigheter. En tillämp­ ning av MB:s hänsynsregler kan här te sig som en besvärande komplika­ tion. En liknande viktig lag från nationalekonomisk synpunkt är skogs­ vårdslagen; man har visserligen försökt samordna dess bestämmelser med naturvårdsregler, men konflikter är svåra att undvika. Detsamma gäller i någon utsträckning rennäringslagen. Andra lagar, om jakt och fiske, har betydelse för naturmiljön men har inte ändrats i sak genom tillkomsten av MB. Miljöfrågor aktualiseras också vid tillämpning av grannelagsrättsliga principer och regler om allemansrätt, fast dessa problem knappast alls berörts av lagstiftaren. Slutligen tillgodoser kulturminneslagen (KML) lik­ nande hänsyn som MB, fast på ett annat område. Inte heller förhållandet till den lagen tas upp i MB:s motiv, och lagtexten har inte ändrats i något avseende vid balkens tillkomst.s. 92

42.Man kan vidare skilja mellan flera olika grupper av lagar med hänsyn till hur de ställer sig till problemen vid markexploatering. Plan- och bygglagen är en övergripande lagstiftning, som siktar till en lämplig samhällsplanering utan att ta vare sig exploatörens eller andra markägares parti. Något lik­ nande kan sägas om fastighetsbildningslagen. Bl.a. väglagen och lagen om byggande av järnväg - banlagen - innebär tvångsingrepp i markäganderätt för att tillgodose ett samhällsintresse utan direkt samband med miljön; här har markägaren en fördel av att miljöhänsyn tillvaratas. Detsamma gäller - ibland i ännu högre grad - minerallagen., där tvångsingreppen ofta innebär ett direkt hot mot miljön, och i viss mån lagen om vissa torvfyndigheter. Lagen om kontinentalsockeln och lagen om Sveriges ekonomiska zon kan räknas till samma grupp, fast de inte på samma sätt berör enskildas rätt. Expropri­ ationslagen kan åberopas för att genomföra olika miljöstörande företag mot markägarens vilja; lagen kan ibland även användas för att tillvarata vissas. 92

43.Allmänt 93 miljöintressen (jfr 2 kap. 7-9 §§), men den praktiska betydelsen av detta är begränsad. Även här kan den enskilde ha intressse av att åberopa miljösyn­ punkter. Ledningsrättslagen fungerar också som en expropriationslagstiftning, och de ingrepp den medför innebär normalt ingen fördel vare sig från miljösynpunkt eller för markägaren. Skogsvårds-, jakt- och fiskelagstift­ ningen tillgodoser däremot i princip intresset för markägaren eller inneha­ varen av särskild rätt (t.ex. jakt- och fiskerätt) att utnyttja marken på eko­ nomiskt lämpligt sätt, och miljöhänsyn framstår ibland som ett besvärande hinder. Rennäringslagen gäller på liknande vis utnyttjande av marken för den som har renskötselrätten (varvid miljöhänsyn i vissa fall kan utgöra ett problem för samerna och ett stöd för markägaren; jfr 3.9 nedan). Bestäm­ melserna om grannförhållanden i 3 kap. JB kan liksom gällande regler om allemansrätt sägas ge ett skydd mot intrång från andra än markägaren13 genom att intrånget begränsas; här är det åter framför allt markägaren som har anledning att åberopa miljöhänsyn.s. 93

44.På detta sätt fyller MB:s miljövänliga principer växlande funktioner på fastighetsrättens område: ibland utgör de ett visst skydd för den enskilde markägaren mot olika ingrepp med det allmännas goda minne, i andra fall begränsar de befogenheterna för markägaren (eller innehavaren av särskild rätt) att utnyttja fastigheten, och då är MB ett hot mot dennes intresse. I några fall spelar MB:s regler en mera neutral roll. Vid balkens tillkomst får man antas ha observerat denna skiftande betydelse hos balkens regler, men den framträder inte närmare i resonemangen om MB:s funktion i samman­ hanget.s. 93

45.Även om man lyckas förena MB:s roll med syftet bakom de särskilda reglerna på området, kan vissa praktiska problem uppkomma. Det kan vara svårt att tillämpa reglerna om MB:s mål och hänsynsreglerna i sam­ manhang som inte kunnat närmare analyseras vid förarbetena. Som tidi­ gare utvecklats bör en riskbedömning ske när dessa regler skall tillämpas: man skulle fråga dels hur pass sannolik en negativ miljöpåverkan är, dels hur stora värden som står på spel och hur stor skadan kan väntas bli på dessa 94 Miljöbalken och fastighetsrätten värden (se 2.3 ovan).14 Något liknande bör gälla också på speciallagarnas område. Men här är det svårt att bortse från den aktuella lagstiftningens art och syfte. Om den skall tillvarata viktiga samhällsintressen utanför miljö­ området - och det är mycket ofta fallet - måste detta i viss mån påverka hänsynskravet; man får som sagt väga in bl.a. verksamhetens samhällsnytta när man tillämpar 2:7 MB ( se 2.5 ovan). En miljöförstöring av den omfatt­ ning en motorväg innebär skulle t.ex. stå i strid med försiktighetsregeln i 2.3 MB och kanske också med lokaliseringsregeln i 2:4 MB, om inte den medförde så stora vinster från kommunikations- och trafiksäkerhetssyn­ punkt. Hade ett liknande ingrepp i miljön gjorts för att ordna en stor par­ keringsplats, skulle det normalt knappast ha accepterats. Förhållandet kan tyckas ganska självklart men förtjänar ändå att påpekas: hänsynsreglerna kommer på detta vis att tillämpas på varierande sätt inom det område som nu skall behandlas. - Här har ändå bortsetts från den speciella avvägning som förekommer beträffande de områden som skyddas enligt fågel- och art- och habitatdirektiven.s. 93

46.Också i övrigt kan intresseavvägningen enligt 2:7 vara besvärlig att han­ tera på speciallagstiftningens område. I vilken utsträckning skall man t.ex. ta hänsyn till att en miljöskadlig verksamhet är offentlig och att de kostna­ der som skall beaktas enligt paragrafen alltså kommer att hamna på skatte­ betalarna? Frånsett att frågan till någon del kan vara politiskt kontroversiell bör bedömningen skifta med hänsyn till lagstiftningens karaktär. Uppen­ barligen måste vidare skälighetsbedömningen påverkas av om miljöhänsyn talar för eller mot den enskildes intresse. Och här bör man liksom annars pröva, dels hur pass sannolikt det är att miljön förändras genom beslutet, dels hur pass betydelsefull denna förändring kan antas bli (se 2.4 ovan),s. 94

47.Som framgått av det föregående (2.3) har regeringen vid MB:s tillkomst velat behålla en viktig del av bestämmanderätten, när det gäller politiskt färgade ärenden - framför allt om tillåtligheten av olika verksamheter. Även om balkens regler skall tillämpas, vill man kontrollera avvägningen när andra intressen än miljöhänsyn gör sig gällande. Meningen är tydligen att prövningen ändå skall vara förenlig med MB:s regler.15 Visserligen ärs. 94

48.Allmänt 95 awägningsreglerna så pass obestämda att man sällan kan anse resultatet klart stridande mot balken, men det är ändå något betänkligt att det över­ väganden av en typ som inte framgår av lagtexten och kan variera med hän­ syn till regeringens sammansättning skall spela en sådan roll vid pröv­ ningen. Risken finns att praxis blir inkonsekvent och svårförutsebar.s. 95

49.Frågan får aktualitet också - och kanske allra mest - när det gäller spe­ ciallagstiftningen, där avvägningarna i ganska stor utsträckning har anförtrotts regeringen eller myndigheter vilkas beslut överklagas till regeringen. Det gäller bl.a. åtskilliga beslut enligt väglagen (74 och 75 §§), kärnteknik­ lagen (23 §), minerallagen (16 kap. 1 §) och lagen om vissa torvfyndigheter (41 §). När det föreskrivs att MB:s hänsynsregler skall tillämpas eller moti­ ven uttalar att dessa regler skall påverka bedömningen, får man alltså hålla i minnet att avvägningen kan påverkas av politiska lämplighetsöverväganden eller principiella politiska ståndpunkter. Beslut av denna typ strider normalt inte mot lagen på sådant sätt att de kan upphävas genom rättsprövning. - Samma risk finns inte när besluten överklagas till förvaltnings­ domstol.s. 95

50.Till detta kommer andra oklarheter beträffande awägningsregeln; bl.a. kan man fråga i vad mån den förhåller sig till andra liknande regler i balken. Särskilt intresse har förhållandet till proportionalitetsprincipen. I det före­ gående har utvecklats, att tillämpningen av denna princip även utanför MB:s område bör ha påverkats av balkens målsättnings- och hänsynsregler, särskilt när den aktuella lagstiftningen kan anses röra miljöfrågor (se 2.8 ovan). Det får därför särskilt intresse i vad mån en avvägning mot miljöhän­ syn kan ske enligt olika speciallagar.s. 95

51.Om en verksamhet prövas enligt både speciallagstiftning och MB, kan dessutom myndigheterna komma till olika resultat: ibland kan en verksam­ het tänkas bli totalt förbjuden enligt MB, fast den tillåts enligt annan lag­ stiftning, men vanligare blir nog att dess närmare utformning regleras olika vid de båda besluten. Ett tidigt beslut som bara tar sikte på speciallagstift­ ningen kanske inte är mycket att lita på när verksamheten skall planeras; miljömyndigheterna kan tänkas se annorlunda på saken.16 Får däremot speciallagstiftningen ensamt råda, kommer miljöintresset knappast att till­ godoses på det sätt som avsetts med MB, och rättsläget blir alltså ett annat.s. 95

52.En typ av regel som återkommer i flera olika sammanhang i speciallag­ stiftningen är att en föreskrift eller ett annat ingrepp till skydd för miljön inte får medföra att pågående markanvändning avsevärt försvåras (se t.ex.s. 95

53.96 Miljöbalken och fastighetsrättens. 96

54.30 § skogsvårdslagen, 65a § rennäringslagen).17 Formuleringen har kom­s. 96

55.mit till användning när det gäller gränsen för vad en markägare får tåla utans. 96

56.ersättning; här kan hänvisas, utom till 2:18 2 st. RF, även till bl.a. 31:4 MB.s. 96

57.De aktuella reglerna i speciallagstiftningen siktar till att dra upp en motsva­s. 96

58.rande gräns. Som utvecklas i avsnittet om ersättning (5.2 nedan) leders. 96

59.emellertid de nya hänsynsreglerna, i förening med bestämmelsen i 1:1 MB,s. 96

60.till att pågående markanvändning får en annan innebörd: avgörande blirs. 96

61.den markanvändning som är tillåten enligt balken, och en myndighet hars. 96

62.alltid rätt att kräva att en verksamhet följer dessa regler. En pågående mark­s. 96

63.användning som strider mot hänsynsreglerna är inte skyddad mots. 96

64.ingrepp.18 Detta får betydelse också vid tillämpningen av sådana regler is. 96

65.speciallagstiftningen som rör föreskrifter till skydd för miljön. Men vilkens. 96

66.effekt den nya lagstiftningen får i sådana fall är inte lätt att konstatera.s. 96

67.Effekten kan i vart fall antas öka om miljöhänsyn kommer till uttryck is. 96

68.grundlagen (1.6 ovan).s. 96

69.Sådana frågor om MB:s verkningar dyker upp vid all möjlig lagstiftning,s. 96

70.framför allt på fastighetsrättens område. I det följande skall jag ta upp någras. 96

71.av dem.19s. 96

72.Åtskilliga lagar rör på olika vis människors säkerhet till liv, hälsa ochs. 96

73.egendom. Till en del har de sålunda liknande syfte som MB. Exempel gers. 96

74.räddningstjänstlagen (1986:1102), strålskyddslagen (1988:220), lagens. 96

75.(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor och »Sevesolagen» (lags. 96

76.1999:381 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarligas. 96

77.kemikalieolyckor), vilka alla rör bl.a. användningen av fastighet, samt ävens. 96

78.produktsäkerhetslagen (1988:1604). Vid MB:s tillkomst skedde inga ellers. 96

79.bara obetydliga ändringar i dessa lagar.20 I detta avsnitt skall inte närmares. 96

80.diskuteras balkens betydelse för deras tillämpning. I de allra flesta fall fram­s. 96

81.Allmänt 97 går det nämligen klart redan av lagarnas syfte, att i varje fall skyddet för häl­ san skall spela en viktig roll för de avvägningar som förekommer; MB:s till­ komst lär knappast ha ytterligare ökat tyngden av detta intresse, utan de kan antas bli tillämpade ungefär som förut.21s. 97

82.Som nämnts i det föregående är tanken, att miljöhänsyn på detta vis skall påverka lagstiftningen också utanför den egentliga miljörätten, känd internationellt (se ovan 1.1). EG:s miljöpolitik syftar ju bl.a. till en integra­ tion med gemenskapens politik på andra områden, och i den internationella debatten har man påpekat vikten av att också lagstiftning utom miljörätten granskas ur detta perspektiv.22 Det bör emellertid framhållas att MB:s ambitioner inte går fullt så långt. I den mån MB:s regler skall tillämpas parallellt med annan lag kvarstår ju denna senare lagstiftning väsentligen opåverkad av MB:s regler. Man är närmare en integration i sådana situatio­ ner där vissa regler i MB, framför allt hänsynsreglerna, skall påverka till— lämpningen av speciallagstiftningen. Enligt vad som framgår av det följande finns exempel på båda resonemangen i motiven till balkens följdlagstiftning. För EG-rättens del kan särskilt framhållas betydelsen av art- och habitatdirektiven (2.7 ovan), men också andra direktiv blir aktuella på området.23 Visserligen kan både MB:s och Europarättens betydelse ibland antas vara marginell: redan tidigare har det stått klart att miljöhänsyn fått vägas mot de särskilda ändamål som speciallagstiftningen skall tillgodose och därvid väsentligt påverkat reglerna. Frågan bör dock uppmärksammas närmare i det följande.s. 97

83.Också miljökvalitetsnormer kan självfallet påverka bedömningarna även utanför MB:s område. De har dock inte samma betydelse här, eftersom dessa speciallagarna mera sällan handlar om så miljöfarliga verksamheter att normerna alls blir aktuella. Inte sällan har lagstiftaren reglerat sådana situationer, fast man kan anta att de inte blir särskilt vanligt förekom­ mande. I några fall lär dock problemet hur de skall påverka speciallagstift­ ningen bli mera praktiskt (se särskilt nedan 3.2 om PBL).s. 97

84.Som förut framhållits har miljökonsekvensbeskrivningar och liknande utredningar fått en ökad betydelse i samband med MB:s tillkomst (jfr 1.4 ovan). Kravet på en beskrivning gäller numera vid de flesta ansökningar om tillstånd enligt balken, bl.a. enligt 9, 11, 12 och 17 kap., och kan ställass. 97

85.98 Miljöbalken ochf astighetsrättens. 98

86.också i andra ärenden, t.ex. rörande dispens eller anmälningar.24 Liknandes. 98

87.krav förekommer i åtskillig lagstiftning utanför balken (se nedan i kap. 3).s. 98

88.Det innebär att beskrivningar får företas i betydligt flera ärenden än förut.s. 98

89.Anspråken på beskrivningens innehåll har också skärpts på olika sätt, sär­s. 98

90.skilt när en verksamhet kan antas medföra en betydande miljpåverkan; bl.a.s. 98

91.skall som huvudregel redovisas olika alternativ (jfr 6:7 MB). Allt detta börs. 98

92.naturligtvis medföra att olika myndigheter blir mera uppmärksam på mil­s. 98

93.jöproblemen; av det följande framgår att så ofta är fallet.s. 98

94.Under år 2000 har jag gjort en rundfråga hos en rad statliga myndigheter för atts. 98

95.få reda på om MB:s tillkomst påverkat praxis på deras områden och i så fall hur.s. 98

96.Resultatet blev ganska magert: oftast ansågs balken ha haft betydelse för den all­s. 98

97.männa inställningen till miljöfrågor och i vart fall medfört högre kvalitet på mil­s. 98

98.jökonsekvensbeskrivningar, men man har i regel inte kunnat peka på mera kon­s. 98

99.kreta ändringar i myndighetens praxis. Till stor del hade denna rört frågor soms. 98

100.skulle bedömas enligt äldre regler; rundfrågan skulle nog ha blivit mera givandes. 98

101.ett par år senare. - Uppgifter av intresse redovisas i det följande.s. 98

102.Genomgången av den speciella lagstiftningen och andra speciella rättsreg­s. 98

103.ler på området inriktar sig väsentligen på att finna fastighetsrättsliga pro­s. 98

104.blem där tillkomsten av MB kan få betydelse, utan att det går att kommas. 98

105.fram till några säkra resultat. De allmänna principer som kunde vara ens. 98

106.utgångspunkt för resonemangen är alltför oklara, och situationerna där des. 98

107.skall tillämpas är alltför växlande till sin art. Eventuella läsare bör varnas:s. 98

108.kapitlet är en föga fascinerande läsning, särskilt om någon skulle komma pås. 98

109.idén att läsa det i ett sträck från början till slut.s. 98

110.3.2 Plan- och bygglagen .s. 98

111.En central lagstiftning i detta sammanhang är naturligtvis PBL. Plane­s. 98

112.ringsfrågorna hänger direkt samman med miljöfrågorna, och det kan varas. 98

113.naturligt att samma synsätt ligger bakom.s. 98

114.Det tycks vara alltför tidigt att redan nu försöka konstatera vilken inverkan MBs. 98

115.faktiskt haft på kommunernas planbeslut; tydligen har den i viss utsträcknings. 98

116.påverkat det allmänna synsättet inom de kommunala myndigheterna, men hurs. 98

117.detta närmare bestämt skett är svårt att ange. Vad som sägs i fortsättningen kans. 98

118.delvis tyckas ganska avlägset från den praktiska verkligheten vid kommunernass. 98

119.Plan- och bygglagen 99s. 99

120.planering. Men det kan ändå ha sitt intresse att konstatera vad lagstiftningens. 99

121.egentligen säger om MB:s tillämpning i dessa fall; det är framför allt denna frågas. 99

122.som jag tar upp här.s. 99

123.Redan vid PBL:s tillkomst uppkom frågan, hur planbeslut och beslut oms. 99

124.bygglov (eller marklov) skulle samordnas med sådan miljölagstiftning som miljö­s. 99

125.skyddslagen och naturvårdslagen. Man intog den principiella ståndpunkten atts. 99

126.varken en detaljplan eller ett bygglov enligt lagen skulle innebära att en markägares. 99

127.fritogs från att skaffa tillstånd enligt andra författningar. För miljöfarlig verksam­s. 99

128.het skulle t.ex. tillstånd inhämtas enligt miljöskyddslagen; för åtgärder soms. 99

129.berörde naturreservat eller fornlämningsområde tillstånd enligt naturvårdslagens. 99

130.respektive fornminneslagen (numera 2 kap. KML).25 Däremot skulle, liksom nu,s. 99

131.tidigare detaljplan eller områdesbestämmelser ta över beslut om områdesskydd:s. 99

132.naturreservat, naturvårdsområde etc. fick inte bildas i strid med planen, och hus-s. 99

133.hållningsbestämmelserna - då i naturresurslagen - skulle tillämpas vid prövnings. 99

134.av frågor som rörde naturvård (se 3 § naturvårdslagen). Eftersom naturresurslagens. 99

135.också skulle ligga till grund för överväganden om framtida markanvändning i des. 99

136.kommunala översiktsplanerna kunde man vänta sig att väsentligen samma syn­s. 99

137.punkter skulle bli avgörande vid de olika typerna av beslut.26s. 99

138.I stora drag behölls detta system när MB tillkom. Beträffande PBL framhölls is. 99

139.motiven till följ dlagstiftningen att bestämmelserna där och i MB var delvis likar­s. 99

140.tade och kunde sägas komplettera varandra; beslut enligt PBL begränsade i all­s. 99

141.mänhet inte den prövning som skulle göras enligt MB. Enligt 16:4 MB far visser­s. 99

142.ligen tillstånd eller dispens beträffande en verksamhet inte meddelas i strid meds. 99

143.detaljplan eller områdesbestämmelser, men att en verksamhet är planenlig innebärs. 99

144.inte att den måste tillåtas; även om t.ex. ett område i en detaljplan avsatts för indu­s. 99

145.striändamål kan tillstånd till en miljöfarlig verksamhet vägras med stöd av regler is. 99

146.MB, och ett bygglov för en fabriksbyggnad hindrar inte att krav kan ställas enligts. 99

147.balken.27s. 99

148.Enligt förarbetena skall som sagt miljöbalkens hänsynsregler inte bli generellts. 99

149.tillämpliga vid prövning av ärenden enligt PBL. Man åberopade dels att dessa reg­s. 99

150.ler var avpassade för en viss konkret verksamhet, medan planer ofta ger utrymmes. 99

151.för olika verksamheter, dels att PBL redan hade ett väl utvecklat system för des. 99

152.avvägningar som skulle göras i ett plan- eller lovärende, där flertalet av de krav soms. 99

153.tillgodosågs som hänsynsreglerna omfattade; bl.a. skulle PBL främja en lämpligs. 99

154.bebyggelsestruktur, goda miljöförhållanden samt hushållning med energi ochs. 99

155.råvaror. Meningen var tydligen att den speciella lagstiftningen här skulle ta övers. 99

156.den allmänna. Emellertid medgav man att MB måste påverka tolkningen ochs. 99

157.avvägningen mellan de olika intressena enligt PBL, vars bestämmelse om all­s. 99

158.männa intressen var avsedda att påverkas av förändringarna i samhället. »Dens. 99

159.100 Miljöbalken ochf astighetsrättens. 100

160.ökade vikten av miljöfrågorna» - sannolikt framför allt MB:s målsättningsregler -s. 100

161.och hänsynsreglerna skulle därför få genomslag vid tillämpningen av PBL.28s. 100

162.Resonemanget bör få betydelse bl.a. vid tillämpningen av olika awägningsregler is. 100

163.PBL, t.ex. bestämmelsen om betydelsen av allmänna intressen i 2:2 (som docks. 100

164.ändrats i miljövänlig riktning redan 1995) och reglerna om utformning av detalj­s. 100

165.plan i 5:2. För kraven på byggnader enligt 3 kap. bör det också spela en roll.s. 100

166.Planbeslut kan ju både missgynna och gynna en markägare. Vad en markägares. 100

167.allmänt sett får acceptera, när det gäller missgynnande planbeslut som motiverass. 100

168.av miljöhänsyn, måste rimligen påverkas av hänsynsreglerna - här liksom när dets. 100

169.gäller andra inskränkningar av rådigheten.29 Skälighetsregeln i 2:7 bör ha bety­s. 100

170.delse i detta sammanhang; påstår markägaren att de skärpta hänsynskraven enligts. 100

171.MB leder till en orimlig inskränkning i hans rådighet, är det hans sak att visas. 100

172.detta. -1 situationer där markägaren tillerkänns vissa befogenheter utan att lagens. 100

173.hänvisar till någon avvägning mot allmänna intressen, som t.ex. under detaljpla­s. 100

174.nens genomförandetid30, saknar förstås MB betydelse.s. 100

175.Vad åter angår gynnande planbeslut kan det naturligtvis hända att de påverkars. 100

176.miljön negativt. När man i motiven talat om hänsynsreglernas betydelse i sådanas. 100

177.sammanhang bör man framför allt ha tänkt på lokaliseringsregeln i 2:4 MB. För­s. 100

178.siktighetsprincipen i 2:3, som ju kräver en riskbedömning i alla sammanhang ochs. 100

179.följaktligen också vid planering beträffande miljöskadlig verksamhet, kan ocksås. 100

180.tänkas bli aktuell31, liksom det generella kunskapskravet i 2:2; möjligen också hus­s. 100

181.hållnings- och kretsloppsprincipen i 2:5 — ett planbeslut kan någon gång tänkass. 100

182.utgöra ett hot mot en viktig råvarutillgång eller energikälla. När ett planbeslut soms. 100

183.ofta är fallet bara rör markanvändningens art, inte hur verksamheten på områdets. 100

184.skall bedrivas, kommer dock 2:2, 2:3 och 2:5 MB att ha bara en indirekt inverkans. 100

185.på miljön som är svår att förutse för en planmyndighet. Viktigare är i varje fall des. 100

186.övergripande hushållningsreglerna i 3 och 4 kap. MB. - An mindre lär produkt-s. 100

187.valsprincipen i 2:6 få betydelse i sådana sammanhang: den avser ju inte allss. 100

188.användningen av marken.s. 100

189.Redan vid prövningen av planfrågor bör man alltså, vid sidan av hushållnings­s. 100

190.reglerna, i varje fall beakta MB:s krav på lämpligaste lokalisering. Detta är ocksås. 100

191.naturligt med tanke på att många planbeslut tar särskilt sikte på viss verksamhet,s. 100

192.exempelvis en tilltänkt industri på platsen. Men sedan innebär MB:s prövnings-s. 100

193.regler ytterligare en spärr: är det fråga om miljöfarlig verksamhet skall man åter­s. 100

194.Plan- och bygglagen 101s. 101

195.komma till lokaliseringsregeln, och då kommer bl.a. också försiktighetsprincipens. 101

196.i blickfältet.s. 101

197.En annan nyhet av betydelse för PBL är miljökvalitetsnormerna enligt 5 kap.s. 101

198.MB. Enligt 2:1 PBL gäller den naturliga regeln att de skall iakttas vid planerings. 101

199.och planläggning. Vidare har i 2:4 PBL införts den ganska oklara bestämmelsens. 101

200.att planläggning »inte får medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MBs. 101

201.överträds». Formuleringen anknyter till 16:5 MB, där det sägs att tillstånd, god­s. 101

202.kännande och dispens inte får meddelas för en ny verksamhet som medverkar tills. 101

203.att en miljökvalitetsnorm överträds.32 Den bortser emellertid från att vid självas. 101

204.planläggningen det ofta är osäkert om över huvud taget en överträdelse kan blis. 101

205.aktuell; verksamheten är ju bara planerad, något tillstånd till den har normalt intes. 101

206.meddelats, och det kan ofta dröja innan den startar. Vad som blir aktuellt är pås. 101

207.detta vis bara en risk för medverkan till överträdelsen. Och även frånsett att dets. 101

208.avgörande blir om tillstånd ges enligt MB lär det vanligen vara en mängd samver­s. 101

209.kande faktorer som medför att exempelvis en föroreningsnivå överskrids; hur dets. 101

210.förhåller sig med detta kan man sällan konstatera med någon säkerhet förrän i ens. 101

211.ganska avlägsen framtid. Detta gäller visserligen också vid tillämpning av 16:5s. 101

212.MB, men när man tar ställning till själva verksamheten vet man ändå något mers. 101

213.om vad den kan väntas innebära. Till detta kommer att uttrycket »medverka»s. 101

214.omfattar även mera avlägsna samband mellan planen och den eventuella överträ­s. 101

215.delsen, men sådana möjligheter kan man inte gärna beakta vid riskbedömningen.s. 101

216.Rimligen måste därför planmyndigheterna ställa frågan, vad som kan tänkass. 101

217.ske om marken används enligt planen, och göra en prognos om hur miljösituatio­s. 101

218.nen kan utvecklas i framtiden, i allmänhet med ledning av en sådan miljökon­s. 101

219.sekvensbeskrivning som skall upprättas enligt 5:18 PBL. Men vilken sannolikhets. 101

220.för en överträdelse krävs för att regeln skall aktualiseras? Prognosen måste i all­s. 101

221.mänhet bli mycket osäker, något man uppmärksammade vid tillkomsten av MB:s. 101

222.man underlät med avsikt att hänvisa i PBL till MB:s regler om miljökonsekvens­s. 101

223.beskrivningar, eftersom vid planbeslutet det normalt inte var känt i detalj vilkas. 101

224.verksamheter som kan komma att lokaliseras till området i fråga.33 Gäller det ens. 101

225.verksamhet som kräver tillstånd, blir naturligtvis den väsendiga frågan om till­s. 101

226.stånd ges och vilka föreskrifter som i så fall kan väntas bli meddelade. En fråga blirs. 101

227.om över huvud taget planmyndigheten kan göra en självständig prövning av dennas. 101

228.fråga. Man kan dock inte gärna fatta beslut om en plan utan någon uppfattnings. 101

229.om i vad mån den kan förverkligas. En möjlighet kan vara att den kommunalas. 101

230.myndigheten utgår från att verksamheten kommer att tillåtas under villkor soms. 101

231.garanterar att miljökvalitetsnormerna upprätthålls; men skulle tillstånd helt vägrass. 101

232.har planen beslutats under felaktiga förutsättningar. 102 Miljöbalken och fastighetsrättens. 101

233.I vart fall stämmer den faktiska situationen dåligt med lagtextens ordalag; des. 102

234.tycks utgå från fallet, att inget tillstånd krävs - varken 9 kap. eller andra tillstånds-s. 102

235.regler i balken skulle gälla. Närmast tycks man ha tänkt på fallet där det blir frågas. 102

236.om ett antal smärre störningar, t.ex. från trafiken, som någorlunda väl går att för­s. 102

237.utse. Motiven ger inte närmare besked om bedömningen ens i denna situation.s. 102

238.Där sägs att t.ex. en detaljplan inte får antas om dess genomförande skulle med­s. 102

239.verka till att en miljökvalitetsnorm överträds; om en lagakraftvunnen men intes. 102

240.genomförd detaljplan skulle kunna medverka till en överträdelse, kan det bli aktu­s. 102

241.ellt att upphäva eller ändra planen.341 4:9 PBL har införts regeln att av länsstyrel­s. 102

242.sens granskningsyttrande över ett planförslag skall framgå om förslaget kan med­s. 102

243.verka till att en miljökvalitetsnorm överträds. - De kursiverade uttrycken ger allas. 102

244.olika uttryck för en sannolikhetsbedömning; att de enligt ordalagen kan leda tills. 102

245.skilda resultat tycks man inte ha beaktat. Bl.a. tycks bara en stark sannolikhet förs. 102

246.överträdelse kunna hindra att en plan antas, men sedan skulle även en mer avläg­s. 102

247.sen risk kunna leda till dess upphävande, fast det omvända hade varit naturligast.s. 102

248.Länsstyrelsen skall däremot beakta även närmast teoretiska möjligheter till ens. 102

249.överträdelse. Man bör nog inte fästa nämnvärd vikt vid dessa olika formuleringar.s. 102

250.Hur som helst tycks det medföra betydande olägenheter att godta en detaljplans. 102

251.så snart det inte finns en övervägande sannolikhet för att planens utnyttjande vids. 102

252.en normal utveckling kommer att medföra en överträdelse; det kan visa sig omöj­s. 102

253.ligt att ingripa när andra faktorer oförmodat påverkar miljösituationen, och då fårs. 102

254.åtgärderna riktas mot markägarens avsedda verksamhet. I allmänhet förefaller dets. 102

255.lämpligare att stoppa projektet redan när detaljplanen medför en inte obetydligs. 102

256.risk för överträdelse (fast vad detta närmare innebär kan naturligtvis vara svårt atts. 102

257.avgöra). - Som nämnt avser sannolikhetsbedömningen bara frågan om en överträ­s. 102

258.delse alls kommer att ske (jfr 1.3 ovan); den är förbjuden, hur obetydlig den än är.s. 102

259.Uttrycket »kan medverka» i 4:9 PBL tycks trots allt vara den lämpligaste formu­s. 102

260.leringen av prövningen.s. 102

261.Beträffande miljökonsekvensbeskrivningar har vid MB:s tillkomst införts kra­s. 102

262.vet att beskrivningar i anledning av detaljplaner som medger en betydande miljö­s. 102

263.påverkan skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verk­s. 102

264.samhets eller åtgärds effekter (se närmare 5:18 MB).35 Också denna bestämmelses. 102

265.inskärper vikten av en riskbedömning med tanke på den framtida utvecklingen.s. 102

266.Tidigare har allmänt diskuterats den inverkan MB:s målsättning och hänsyns-s. 102

267.regler bör ha på bedömningen enligt sådana speciallagar som PBL (se 1.4). Närs. 102

268.man numera tillämpar den allmänna regeln i 2:2 PBL om planläggningens syftes. 102

269.bör man inte bara beakta risken att miljökvalitetsnormer överträds utan ocksås. 102

270.annars bedöma, hur pass sannolik en miljöpåverkan är - positiv eller negativ - ochs. 102

271.Plan- och bygglagen 103s. 103

272.hur betydelsefull denna inverkan kan väntas bli; på detta vis får man konstateras. 103

273.miljöintressenas tyngd. (Se 2.3 ovan.) En sådan prognos får också göras vids. 103

274.bedömningen enligt 1:6 och 2:3 PBL om bebyggelse är lämplig och när det gällers. 103

275.utformningen av bebyggelsemiljön enligt 2:4; vid avvägningen mot enskildas. 103

276.intressen får man vidare ta hänsyn till den ökade tyngd det på detta vis bestämdas. 103

277.miljöintresset har. Som förut framhållits (2.2) ingår alla sorters naturresurser i mil­s. 103

278.jön. Man skall alltså ta hänsyn också till bl.a. odlingsbar jord och skogsmark.s. 103

279.En delvis liknande bedömning verkar motiverad, ifall ett planbeslut eller etts. 103

280.bygglov kan skada ett område ingående i Natura 2000-nätet som inte hunnit fas. 103

281.tillräckligt områdesskydd enligt MB (jfr 7:27 och 7:28 MB). Man får även härs. 103

282.göra en prognos om beslutet kan leda till en skada på området.36 Att märka ärs. 103

283.emellertid att art- och habitat- och fågeldirektiven tar sikte också på planer ochs. 103

284.projekt som i kombination med andra planer och projekt kan påverka området på etts. 103

285.betydande sätt. Det kan krävas en noggrann analys av den möjliga framtidas. 103

286.utvecklingen. Regeln ger över huvud taget stöd för att man i planeringen skall varas. 103

287.särskilt försiktig, när ett beslut alls kan beröra områden med stora naturvärden -s. 103

288.vare sig de förtecknats enligt P.T1 MB eller ej.s. 103

289.I detta sammanhang bör också framhållas det förstärkta skydd som naturmiljöns. 103

290.och även kulturmiljön har fatt genom att reglerna i naturresurslagen blivit en dels. 103

291.av balken och därigenom bl.a. målsättningsreglerna i 1:1 MB blivit tillämpliga vids. 103

292.planeringen. Den avvägning som avsetts med naturresurslagens regler tar visserli­s. 103

293.gen stor hänsyn till motstående intressen; sålunda innebär den ofta använda for­s. 103

294.muleringen att man skall skydda viss mark »så långt möjligt» att man skall ta hän­s. 103

295.syn till bl.a. samhällsekonomiska och enskilda intressen37, varvid dock ekono­s. 103

296.miska hänsyn skall bli ensamt avgörande bara om detta främjar en från allmän syn­s. 103

297.punkt god hushållning. I motiven till 3 och 4 kap. MB framhålls vidare att någons. 103

298.ändring i sak inte är avsedd i fråga om awägningsreglerna i dessa kapitel.38 Mens. 103

299.samtidigt sägs att genom att hushållningsreglerna tagits in i MB man betonat mil­s. 103

300.jöfrågornas betydelse i planeringen samt vikten av att de ekologiska förutsättning­s. 103

301.arna beaktas och att områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt blirs. 103

302.skyddade. Vidare påpekas betydelsen av att hushållningsreglerna tillämpas i måls. 103

303.och ärenden enligt lagar som tidigare var anslutna till naturresurslagen men intes. 103

304.arbetats in i MB (jfr 1:2 MB).39 -Även om lagstiftaren här liksom ofta annars för­s. 103

305.söker tona ner reformens praktiska innebörd, bör det sagda i vart fall ge ytterligares. 103

306.stöd för att miljöhänsyn nu skall få ökad tyngd också enligt plan- och bygglagstift-s. 103

307.ningen. Frågan är bara i vad mån dessa signaler uppfattas av de beslutande myn­s. 103

308.digheterna. Men det är som sagt för tidigt att bedöma detta idag.s. 103

309.104 Miljöbalken och fastighetsrättens. 104

310.Man kan vänta sig att den förut berörda proportionalitetsprincipen far bety­s. 104

311.delse också när PBL tillämpas. Många gånger kan det vara naturligare att åberopas. 104

312.denna princip än 2:7 MB vid planbeslut av miljöskäl. Vad som förekommit vids. 104

313.MB:s tillkomst bör dock i viss mån neutralisera dess verkningar, när miljöintressens. 104

314.står på spel (jfr 2.8 ovan).s. 104

315.MB:s betydelse för PBL:s ersättningsregler skall behandlas senare (5.4).s. 104

316.3.3 Fastighetsbildningslagen m.m.s. 104

317.Fastighetsbildningslagen är från början dominerad av ekonomiska syn­s. 104

318.punkter. Den syftar till att tillvarata naturresurser - skog, jord, fiske m.m.s. 104

319.- men man tog avstånd från tanken att direkt betona naturvårdshänsyn närs. 104

320.det gällde lämpligheten av en fastighetsbildning. Sådana hänsyn skulle till­s. 104

321.varatas vid planering, inte vid fastighetsbildning.40 Det förekommer docks. 104

322.numera vissa bestämmelser som ger möjligheter att beakta miljösynpunkters. 104

323.i sammanhanget.s. 104

324.Vad gäller de allmänna villkoren för fastighetsbildning i 3 kap. spelar miljöhänsyns. 104

325.en underordnad roll, att döma av lagtexten. Om naturvårdsföreskrifter och andras. 104

326.särskilda bestämmelser - t.ex. om strandskydd - gäller för markanvändningen fårs. 104

327.dock fastighetsbildningen inte motverka syftet med bestämmelserna (3:2 FBL) -s. 104

328.ett ganska naturligt förbehåll. Dispens kan ges från regeln. - Genom lagändringars. 104

329.1990 kom vidare lagen att hänvisa till värdet av att natur- och kulturmiljön främjass. 104

330.(3:5), t.ex. genom att intressanta natur- och kulturmarker förs över till en aktivs. 104

331.brukare.41s. 104

332.MB:s tillkomst, som i och för sig inte medförde några ändringar i de relevantas. 104

333.bestämmelserna i FBL, kan tänkas leda till att sådana miljöhänsyn också annarss. 104

334.ökar i tyngd. Detta bör dock knappast gälla friluftsintresset, som traditionellt spe­s. 104

335.lat en roll för tillämpningen av bl.a. den allmänna regeln i 3:142 men som nämnts. 104

336.knappast får nämnvärt starkare ställning genom balken (jfr 1.3 ovan). Man kans. 104

337.däremot tänka sig att en fastighetsbildning för att anses lämplig bör i högre grads. 104

338.än tidigare präglas av miljöhänsyn: den skulle vara ägnad att bevara naturmiljöns. 104

339.och tillvarata naturresurserna också utanför området för 3:5 FBL, i varje fall oms. 104

340.beslutet rör en känslig miljö. Det kan också hända att reglerna om bevarande avs. 104

341.naturresurser i 1 och 2 kap. MB medför att intresset att behålla mark för jordbruks. 104

342.och skogsbruk och att bevara lämpliga fiskevatten tillgodoses på bekostnad avs. 104

343.exempelvis industrins och bostadsbyggandets intressen. Väsentligen lär väl dettas. 104

344.ske genom tillämpning av PBL i samband med planering, men inom det utrymmes. 104

345.Väglagen, expropriationslagstiftning m.m. 105s. 105

346.lantmäterimyndigheter och domstolar har kan också vid FBL:s tillämpning hän­s. 105

347.syn av detta slag tillvaratas. MB kan i så fall medföra en viss inskränkning i mark­s. 105

348.ägarens befogenheter.s. 105

349.Man kan dock gissa att MB:s effekt kommer att bli begränsad i fråga om FBL:ss. 105

350.tillämpning. Enligt uppgift från Lantmäteriverket kan inte konstateras någons. 105

351.omedelbar inverkan på lantmäteripraxis av MB:s tillkomst. Att döma av interns. 105

352.information inom lantmäteriet får den måttlig betydelse på kort sikt; som reglers. 105

353.med verkan på FBL nämns det något skärpta strandskyddet och lagregleringen avs. 105

354.naturvårdsavtal.43 Bl.a. på grund av de ökade kraven på miljökonsekvensbeskriv­s. 105

355.ningar i olika sammanhang kan man dock ha blivit mera observant på miljöeffek­s. 105

356.ter som har samband med aktuella förrättningsåtgärder. - Vilken inverkan balkens. 105

357.kan fa på längre sikt är naturligtvis svårt att uttala sig om nu.s. 105

358.De mera speciella och preciserade reglerna i senare kapitel av FBL lär knappasts. 105

359.i och för sig innebära att miljöhänsyn får något större utrymme, och MB kan intes. 105

360.antas ha betydelse i detta sammanhang. Reglerna skall här förbigås. 3.4 Väglagen^ expropriationslagstiftning m.m. En annan typ av lagar är närmast riktade mot markägaren, vars fastighet exploateras för att tillgodose olika samhällsintressen (sällan dock miljöhän­ syn). I dessafall kanMB:s principer verka som ett skydd för ägarens intressen.s. 105

361.En speciallagstiftning av stor betydelse för miljön är väglagen (1971:948). Vid till­s. 105

362.komsten av MB ägnades den ganska stor uppmärksamhet. Väglagen skall liksoms. 105

363.så många andra lagar i princip gälla parallellt med MB, även om lagen blir exklu­s. 105

364.sivt tillämplig i fråga om renhållning.44 Tillåtlighetsprövningen sker normalt i sär­s. 105

365.skild ordning, genom att en arbetsplan fastställs. Någon prövning av miljöfarligs. 105

366.verksamhet enligt 9 kap. MB kommer alltså i regel inte att ske beträffande mindres. 105

367.vägföretag. Enligt balken skall däremot en regeringsprövning ske i vissa fall:s. 105

368.beträffande motorvägar, motortrafikleder och vissa andra större vägar, och efters. 105

369.särskilt förbehåll t.ex. beträffande vägar i särskilt känslig natur.45 Sedan väl tillåt-s. 105

370.lighetsfrågan avgjorts av regeringen, skall övriga frågor prövas i vanlig ordning avs. 105

371.Vägverket.s. 105

372.Ett utmärkande drag för väglagstiftningen är att dess tillämpning medför intes. 105

373.bara allvarliga miljöproblem utan också, åtminstone typiskt sett, allvarliga mot­s. 105

374.sättningar till många berörda markägare. Dessa har ju vanligen ringa intresse förs. 105

375.vägbygget, frånsett när någon gång det medför en väsentlig förbättring av kom­ 106 Miljöbalken ochf astighetsrättens. 105

376.munikationerna till den egna fastigheten,46 och anläggningen kan medföra olä­s. 106

377.genhet och obehag som inte kompenseras vare sig av eventuellt förbättrade kom­s. 106

378.munikationer eller av eventuell ersättning. Ofta får en markägare tåla trafikstör­s. 106

379.ningar utan någon som helst kompensation (utom för mark som tas i anspråk), ochs. 106

380.i vart fall får han delvis bära risken för sänkt fastighetsvärde genom vägbygget (ses. 106

381.NJA 1977 s. 424 och NJA 1999 s. 38547, där skadan visserligen ansågs ersättnings-s. 106

382.gill men med en självrisk av 5 % av fastighetsvärdet). Genom att MB kan begränsas. 106

383.eller förhindra intrånget kommer balken att framstå som en skyddslagstiftnings. 106

384.också för markägarna.s. 106

385.Enligt 3a § väglagen skall vid prövning av ärenden enligt lagen bl.a. hänsyns­s. 106

386.reglerna i 2 kap. MB och balkens miljökvalitetsregler tillämpas. I motiven under­s. 106

387.ströks att det var viktigt att »tillräckliga och med miljöbalken förenliga» miljöhän­s. 106

388.syn togs vid prövningen.48 Formuleringen tyder inte på att sådana hänsyn skulles. 106

389.tillmätas lika stor vikt i förhållande till motstående intressen som i andra samman­s. 106

390.hang, kanske därför att ett sådant allmänt intresse som goda och trygga kommu­s. 106

391.nikationer ansetts ha speciell tyngd. Man kan ha menat, att om starka miljöhänsyns. 106

392.kan åberopas vid sidan av enskilda intressen mot ett vägbygge det fanns en risk atts. 106

393.intresseavvägningen skulle utfalla till Vägverkets nackdel.s. 106

394.I övrigt finns dock inget stöd för att miljösynpunkter skulle väga lättare i dettas. 106

395.sammanhang. Tvärtom har i MB:s motiv betonats vikten av miljöskydd vid till­s. 106

396.komsten av stora trafikanläggningar, något som lett till den obligatoriska reger-s. 106

397.ingsprövningen enligt 17 kap. MB.49 Här tillämpas MB direkt, och man kans. 106

398.räkna med att hänsynsreglerna följs. Det är vidare naturligt att motsvarande rikt­s. 106

399.linjer gäller för intresseavvägningen vid mindre anläggningar, fast man självfallets. 106

400.får ta hänsyn till att miljöpåverkan här är mera begränsad. Stoppregeln i 2:9 hars. 106

401.också ansetts tillämplig bl.a. vid väganläggningar, i motsats till vad som gälldes. 106

402.enligt motsvarande regel i äldre rätt.50 Till detta kommer synpunkten att det oftas. 106

403.är fråga om oåterkalleliga ingrepp i miljön; MB:s awägningsregler ger ju visst stöds. 106

404.för att detta skulle spela en särskild roll vid prövningen Q fr 2.5 ovan).s. 106

405.Vid MB:s tillkomst har man behållit väglagens tidigare regel om att vid väg­s. 106

406.hållning »tillbörlig hänsyn» skall tas till enskilda intressen och till allmänna intres­s. 106

407.sen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö (4 §), vartill lagtss. 106

408.att en estetisk utformning skall eftersträvas. Vidare har man kompletterat bestäm­s. 106

409.melsen om att vid byggande av väg skall tillses att vägen far sådant läge och utfö­s. 106

410.rande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utans. 106

411.Väglagen, expropriationslagstiftmngm.m. 107s. 107

412.oskälig kostnad, något som liknar lokaliseringsregeln i 2:4 MB; hänsyn skall ocksås. 107

413.tas till stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärden (13 §). Numeras. 107

414.måste dessa bestämmelser tillämpas också mot bakgrunden av de allmänna hän­s. 107

415.synsreglerna; större hänsyn än tidigare är »tillbörlig». Vid lokaliseringsprövningens. 107

416.bör man alltså godta en dragning som är ofördelaktig från miljösynpunkt bara oms. 107

417.det skulle vara orimligt att uppfylla miljökraven; frågan om kostnaden skulle varas. 107

418.oskälig skulle på detta sätt bedömas i enlighet med 2:7 MB.51 Att här lägga bevis­s. 107

419.bördan på Vägverket är naturligt. Som nämnt får man dock väga in frågan oms. 107

420.vägens nytta från allmän synpunkt vid denna bedömning (jfr 3.1 ovan). - Ocksås. 107

421.de nya reglerna om miljökvalitetsnormer bör få betydelse.52 Vidare är det tydligts. 107

422.att estetiska värden, t.ex. ett hotat kulturlandskap, spelar en större roll än tidigare.s. 107

423.Utöver de allmänna intressen som särskilt nämns i väglagen får man också beaktas. 107

424.bl.a. om vägbygget är förenligt med det skydd för naturresurser som MB innebär.s. 107

425.Till detta kommer att kravet på ett underlag för bedömning av miljökonsekven­s. 107

426.ser har skärpts. Vid MB:s tillkomst infördes regler i väglagen om förstudie ochs. 107

427.miljökonsekvensbeskrivning, vilka med viss anpassning till vägbyggnadsförhållan-s. 107

428.den motsvarar balkens bestämmelser (se närmare 14a-18 §§). Även mindre för­s. 107

429.bättringsåtgärder kräver utredning av detta slag. Av betydelse blir att länsstyrelsens. 107

430.alltid skall godkänna en miljökonsekvensbeskrivning (något som samtidigt med­s. 107

431.för en ökad arbetsbelastning på dessa myndigheter). Regeringens tillåtlighets -s. 107

432.prövning beträffande större vägprojekt skall göras på grundval av en vägutrednings. 107

433.(se 17:1 p. 18 MB och 14c § väglagen). Ur Vägverkets perspektiv anses det varas. 107

434.en vinst att man på detta vis far klarhet i vad mån ett projekt går att genomföra.s. 107

435.Allt som allt borde dessa lagändringar leda till en påtaglig skärpning av miljö­s. 107

436.kraven vid vägbyggen.53 Enligt uppgift från Vägverket kan man räkna med atts. 107

437.MB:s införande över huvud taget kommer att höja miljöhänsynen vid planeringens. 107

438.av allmänna vägar, även om detta först så småningom kommer att kunna konsta­s. 107

439.teras.54 Sannolikheten för miljöpåverkan lär i dessa ärenden, där störningarna ärs. 107

440.väl förutsebara och den kommande markanvändningen på förhand är noggrants. 107

441.utredd, vara lättare att konstatera än i de flesta andra situationer. Detta skulle i sås. 107

442.fall också leda till en förstärkning av de enskilda intressena. I detta fall kommer jus. 107

443.en ökad tillämpning av proportionalitetsprincipen (2.4 ovan) inte att gå ut övers. 107

444.miljön. - Men avvägningen mot kommunikationsintresset går naturligtvis inte atts. 107

445.precisera närmare heller i detta fall, inte heller den roll enskilda intressen spelar is. 107

446.sammanhanget.s. 107

447.108 Miljöbalken ochfastighetsrättens. 108

448.Delvis liknande ändringar gjordes i lagen (1995:1649) om byggande av järnvägs. 108

449.- banlagen - och i luftfartslagen (1957:297), efter resonemang som väsentligens. 108

450.motsvarar dem som fördes om väglagen.551 banlagen infördes sålunda regler oms. 108

451.förstudie och järnvägsutredning i 2 kap. motsvarande vad som föreskrivits i vägla­s. 108

452.gen. En awägningsregel av betydelse i sammanhanget är 1:3 samma lag, därs. 108

453.beträffande planläggning av järnväg och prövning beträffande järnvägsbyggens. 108

454.numera bl.a. hänvisas till MB:s hänsynsregler; vidare sägs att vid planläggning,s. 108

455.byggande och underhåll av järnväg hänsyn skall tas till både enskilda och allmännas. 108

456.intressen. Här kan de nya reglerna i MB få inflytande på samma sätt som i frågas. 108

457.om väglagen; de verkar normalt till förmån för miljöhänsyn. Det bör framhållass. 108

458.att regeringsprövningen beträffande stora trafikanläggningar också gäller rörandes. 108

459.järnvägar och bör påverka avvägningen på samma sätt som i fråga om vägbyggen.56s. 108

460.Vad angår luftfartslagen, har lagstiftaren väsentligen litat till MB när det gällers. 108

461.tillståndsprövning av olika slag; man har avsiktligt inskränkt lagens regler om mil­s. 108

462.jöprövning till frågor typiska för luftfart, varvid speciella miljökrav skall gälla i etts. 108

463.par situationer (se 1:2a och 3:2). Eftersom flygplatser alltid skall prövas enligt MBs. 108

464.ansågs vidare överflödigt att ta in en hänvisning till hänsynsreglerna även i luft­s. 108

465.fartslagen; däremot skulle dessa vara tillämpliga på själva luftfartsverksamheten.57s. 108

466.- På detta vis är det svårare att finna några regler i denna lag där tolkningen kans. 108

467.bli nämnvärt påverkad av balkens målsättning. Möjligen kan dock de allmännas. 108

468.miljökraven enligt lagen få större tyngd än tidigare. Enligt uppgift från Luftfarts­s. 108

469.verket har någon sådan påverkan på praxis ännu inte kunnat konstateras.58s. 108

470.I detta sammanhang bör också något sägas om expropriationslagen, som inte allss. 108

471.kom att ändras i samband med MB:s tillkomst. Det står klart att vissa expropria-s. 108

472.tioner kan innebära allvarliga olägenheter inte bara för fastighetsägaren, som baras. 108

473.får ersättning för ekonomiska förluster (för övrigt ofta reducerad enligt 4:3, alltsås. 108

474.den s.k. presumtionsregeln) utan också för miljön. Här bör särskilt observeras 2:12s. 108

475.1 st., där det sägs att expropriationstillstånd inte skall meddelas om ändamålets. 108

476.lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen fråns. 108

477.allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.s. 108

478.När denna awägningsregel tillämpats har man redan tidigare tagit hänsyn till ide­s. 108

479.ella värden, t.ex. intresset av egnahemsägare att få bo kvar i sina hus. Också natur­s. 108

480.vårds- och miljöskyddsintressen anses få väga med.59 Det är oklart i vad mån dettas. 108

481.Minerallagen och annan koncessiondagstiftning 109s. 109

482.skett i praktiken.60 I vart fall kan miljösynpunkter här ofta tala till markägarenss. 109

483.fördel. Efter miljöbalkens tillkomst bör sådana synpunkter öka i tyngd; hänvis­s. 109

484.ningen till allmänna intressen ger direkt stöd för detta. Man bör alltså undvika atts. 109

485.expropriera till skada t.ex. för naturmiljön. Detta förutsätter dock att man meds. 109

486.någon sannolikhet kan förutse verkningarna av expropriationsföretaget, någots. 109

487.som kräver närmare kännedom om detta. Problemen kan här bli desamma som vids. 109

488.tillämpning av PBL (se 3.2 ovan): prognosen blir mycket osäker, särskilt soms. 109

489.någon miljökonsekvensbeskrivning inte behöver föreligga redan i detta skede.s. 109

490.Berörs naturvärden av särskild betydelse bör man dock vara försiktig med tillstånd.s. 109

491.Också ledningsrättslagen utgör som nämnt en expropriationslagstiftning, oftas. 109

492.för miljöstörande företag - kraftledningar, rörledningar m.m. I 6 § förekommers. 109

493.en liknande awägningsregel som i 2:12 1 st. expropriationslagen. På liknande sätts. 109

494.som enligt den regeln kan awägningen mot miljösynpunkter vara ett skydd förs. 109

495.markägaren. Här bör det vara lättare att bedöma företagets miljöeffekter redan vids. 109

496.ledningsrättsbeslutet.- Att märka är att ett ledningsföretag kan kräva tillstånds. 109

497.enligt särskild lagstiftning; det gäller bl.a. vissa rörledningar (jfr 3.5 nedan). 3.5 Minerallagen och annan koncessionslagstiftning En grupp av lagar om miljöstörande verksamheter kräver koncession, i all­ mänhet för utvinning av naturresurser eller annan verksamhet med bety­ dande miljökonsekvenser. Ofta anses verksamheten så samhällsnyttig att den ändå far tillåtas efter en intresseavvägning. Även här kan MB framstå som ett skydd för markägaren mot att sådana företag tvångsvis exploaterar hans mark eller etablerar sig i hans närhet.s. 109

498.Ett exempel på denna lagstiftning är minerallagen, som ju reglerar en markanvänd­s. 109

499.ning med betydande miljökonsekvenser. Liksom när det gällde väglagen hars. 109

500.markägaren all anledning att åberopa MB:s principer; de verkar ofta direkt tills. 109

501.hans förmån. Detta är så mycket viktigare från hans synpunkt som lagen i övrigt,s. 109

502.i varje fall för närvarande, tar ganska ringa hänsyn till hans intressen; bara han fårs. 109

503.ersättning för att marken tas i anspråk och annan ekonomisk skada, anses de till­s. 109

504.räckligt tillgodosedda. Någon ersättning utgår ju inte för de brutna mineralerna,s. 109

505.inte heller för ideella olägenheter av olika slag. Ett lagförslag innebär en viss för­s. 109

506.bättring i markägarnas ställning men tillgodoser knappast helt deras anspråk pås. 109

507.skydd.61s. 109

508.110 Miljöbalken och fastighetsrättens. 110

509.Här uppkommer vidare vissa speciella tekniska komplikationer vid MB:s till-s. 110

510.lämpning. Exploatering enligt minerallagen sker ju i flera steg: först meddelass. 110

511.undersökningstillstånd (eventuellt sedan prospektören med visst stöd av allemans­s. 110

512.rätten letat efter belägg för mineralförekomster, jfr 2 kap. 2 §); sedan bearbet-s. 110

513.ningskoncession för utvinning och tillgodogörande av mineralen, och slutligen ens. 110

514.prövning enligt MB, vilken kan dröja långt fram i tiden. I själva verket leders. 110

515.mycket få undersökningstillstånd till bearbetning. Malmbrytning är normalt till-s. 110

516.ståndspliktig enligt MB - däremot inte undersökning enligt minerallagen, såvidas. 110

517.inte provbrytning ingår.62s. 110

518.Med tanke på dessa förhållanden har en regel intagits i 4 kap. 2 § minerallagen,s. 110

519.som går ut på att hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. MB skall tillämpass. 110

520.endast i koncessionsärendet - inte vid prövningen enligt MB. Man har befarat all­s. 110

521.varliga konsekvenser för gruv- och mineralindustrin om en prospekterare som fårs. 110

522.bearbetningskoncession måste räkna med möjligheten att denna inte kan utnytt­s. 110

523.jas, eftersom marken vid miljöprövningen anses böra användas till annat. En »för­s. 110

524.utsättningslös prövning» skulle ske i koncessionsärendet.63 Lagstiftaren har härvids. 110

525.inte velat hänvisa till 2 kap. MB; risken skulle nämligen finnas för motstridigas. 110

526.bedömningar, om de allmänna hänsynsreglerna skulle tillämpas både vid konces-s. 110

527.sionsprövningen enligt minerallagen och vid den senare prövningen enligt balken.s. 110

528.Av liknande skäl har man inte heller velat göra MB:s regler om miljökvalitetsnor­s. 110

529.mer tillämpliga vid prövningen av koncessionsfrågan; i detta skede skulle verksam­s. 110

530.hetens närmare utformning inte vara bestämd och miljöeffekterna oklara. Däre­s. 110

531.mot skulle normerna naturligtvis beaktas vid den följande prövningen enligts. 110

532.MB.64 - Vad som återstår är då hushållningsreglerna i 3 och 4 kap. MB. Som föruts. 110

533.framhållits är det möjligt att dessa numera bör tillämpas på ett mera miljövänligts. 110

534.sätt (jfr 3.2 ovan).s. 110

535.Prövningen rörande bearbetningskoncession kommer alltså att bara delviss. 110

536.beakta miljöaspekterna. Visserligen skall en miljökonsekvensbeskrivning i enlighets. 110

537.med MB:s regler fogas till ansökan (4 kap. 2 § 5 st. minerallagen), men det är intes. 110

538.säkert att koncessionsbeslutet påverkas av vad som framgår av beskrivningen. Tan­s. 110

539.ken tycks vara, att miljörisker som visar sig först sedan bearbetningen närmare pla­s. 110

540.nerats kan undanröjas genom den senare prövningen enligt MB; koncessionens. 110

541.skall under alla förhållanden få utnyttjas, men arbetet skall bedrivas på miljövän­s. 110

542.ligt vis.s. 110

543.Denna ordning innebär vissa olägenheter från miljösynpunkt. När man beaktars. 110

544.hushållningsreglerna i 3 och 4 kap. MB vid koncessionsprövningen men inte hän­s. 110

545.synsreglerna kan det fa till följd att bara områdets karaktär i stort, inte gruvdriftenss. 110

546.närmare utformning och lokalisering far spela in i sammanhanget. Att kräva ens. 110

547.total omläggning av gruvföretagets planer skulle kanske varit acceptabelt vid tidens. 110

548.Minerallagen och annan koncessionslagstiftning 111s. 111

549.för koncessionsprövningen, men sker det först vid prövningen enligt MB kans. 111

550.omläggningen tänkas bli så kostnadskrävande att kravet får anses orimligt enligts. 111

551.2:7 MB. Vad särskilt gäller bedömningen enligt 2:4 MB far den en speciell karak­s. 111

552.tär vid mineralbrytning: det avgörande blir var mineralen är belägen. Möjlighetens. 111

553.är begränsad att påverka verksamheten med stöd av lokaliseringsregeln.s. 111

554.En misstanke om att miljökvalitetsnormer av något slag är svåra att uppfyllas. 111

555.skulle inte heller kunna påverka koncessionsprövningen. A andra sidan skall justs. 111

556.en sådan riskprövning gälla vid planläggning enligt PBL, där ju en sannolikhets­s. 111

557.bedömning rörande möjliga överträdelser av normerna skall ske trots att områdetss. 111

558.närmare användning kan vara oklar (jfr 3.2 ovan). Det borde inte vara svårare atts. 111

559.förutse verkningarna av mineralbrytning på platsen.64a - En återkommande syn­s. 111

560.punkt är att motstridiga beslut inte bör förekomma, närmast väl att en gynnsams. 111

561.koncessionsprövning inte skall inge en exploatör falska förhoppningar om atts. 111

562.verksamheten skall godtas enligt MB. Risken för obehagliga överraskningar vids. 111

563.prövning enligt balken är dock sannolikt större om man bortser från väsentligas. 111

564.miljösynpunkter vid koncessionsprövningen.s. 111

565.Det är tydligt att intresset att underlätta gruvverksamheten fått spela en viktigs. 111

566.roll vid utformningen av dessa regler. Minerallagens syfte kan sägas delvis stå is. 111

567.direkt strid med MB:s målsättning; genom att miljöprövningen kommer in på etts. 111

568.så sent stadium kan det bli svårt att tillgodose balkens materiella krav på verksam­s. 111

569.heten.65 Därigenom får inte heller MB en sådan funktion att skydda markägarenss. 111

570.rätt som annars skulle ha varit naturlig. Man kan fråga, i vilken utsträckning mine­s. 111

571.rallagens regler trots allt kan lämna ett utrymme för att beakta MB:s målsättning.s. 111

572.Det första stadiet i exploateringen, när man söker konstatera förekomsten avs. 111

573.mineral med stöd av allemansrättens regler (»eftersökning»), kan inte anses med­s. 111

574.föra någon påverkan av miljön - då skulle för övrigt inte allemansrätten kunnas. 111

575.åberopas.66 Att en risk för framtida intrång föreligger spelar ingen roll i detta sam­s. 111

576.manhang; det medför inte att MB kan åberopas mot åtgärderna.s. 111

577.Inte heller bestämmelserna om undersökningstillstånd och undersökningsar­s. 111

578.bete ger större möjligheter för att väga in miljöintressen. Sannolikt kan dock dettas. 111

579.ske vid tillämpning av 4 kap. 3 § minerallagen, där det sägs att undersöknings­s. 111

580.arbete skall utföras så att »minsta skada eller intrång vållas»: skada på naturmiljöns. 111

581.bör undvikas. Rimligen bör också hänsynsreglerna i och för sig vara tillämpliga is. 111

582.sammanhanget, här som annars, fast undersökningsarbetet bara i speciella falls. 111

583.(t.ex. vid provbrytning) medför egentlig skada på miljön. Visserligen har lag­s. 111

584.stiftaren som sagt oroat sig för konsekvenserna av en sådan tillämpning vid konces-s. 111

585.112 Miljöbalken och fastighetsrättens. 112

586.sionsprövningen, men undersökningen lär ju i de allra flesta fall inte leda till någons. 112

587.koncessionsansökan och inte heller till någon tillståndsprövning enligt MB, ochs. 112

588.då finns det ingen risk för motstridiga beslut.s. 112

589.Att märka är att förslaget om ändringar i minerallagen, vid sidan av vissa för­s. 112

590.bättringar för markägarna, också går ut på att att skyddet för miljön kommer atts. 112

591.stärkas på undersökningsstadiet.67 Bl.a. skulle nu föreskrivas att undersökningsar­s. 112

592.betet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas på natur- och kulturmil­s. 112

593.jön.68 Vid prövning av tillstånd till visst ingripande undersökningsarbete skalls. 112

594.bergmästaren också beakta eventuella olägenheter för miljön.69 Går förslaget ige­s. 112

595.nom kommer miljöhänsyn att få större betydelse också för bergmästarens bedöm­s. 112

596.ning. I vart fall är det naturligt att 3 och 4 kap. MB beaktas också när det gällers. 112

597.undersökningstillstånd, om planerna på en exploatering verkar någorlunda realis­s. 112

598.tiska.s. 112

599.Vad gäller förutsättningarna för koncession (4 kap. 2 § minerallagen) skall hus­s. 112

600.hållningsreglerna i MB beaktas, vilket medför att markanvändning som är helts. 112

601.främmande för områdets karaktär kan förhindras. Särskilt som det gäller tillgodo­s. 112

602.görandet av en naturresurs, bör man kunna ta hänsyn också till behovet av minerals. 112

603.på längre sikt; på liknande sätt som då det gäller t.ex. grus skulle man få hushållas. 112

604.åtminstone med vissa mineraltillgångar.70 En miljökonsekvensbeskrivning skalls. 112

605.som sagt upprättas. Då detaljplan eller områdesbestämmelser beslutas finns möj­s. 112

606.ligheter för planmyndigheterna att ta hänsyn till miljökrav. På det hela taget ärs. 112

607.dock möjligheterna begränsade att låta synpunkter om hållbar utveckling och mil­s. 112

608.jöhänsyn inverka på koncessionsprövningen, när inte 2 kap. MB skall tillämpas. -s. 112

609.Rörande bearbetningsarbetets bedrivande saknas föreskrifter om hänsyn tills. 112

610.omgivningen eller markägaren, men rimligen bör MB:s principer få betydelses. 112

611.också i detta skede. Däremot förbjuds misshushållning med material på olika viss. 112

612.(5 kap. 7 §). Sannolikt kan miljöhänsyn påverka skyldigheten att efter koncessio­s. 112

613.nens upphörande utföra efterarbete (13 kap. 4 §). Väsentligen är det dock MB:ss. 112

614.regler om avhjälpande (se 2:8) som reglerar denna situation.s. 112

615.Efter balkens tillkomst lär man visserligen beakta miljösynpunkter i störres. 112

616.omfattning än tidigare både vid prövningen av olika ärenden och i bergmästarenss. 112

617.rådgivning, men liksom beträffande annan speciallagstiftning är det för tidigt atts. 112

618.konstatera några mera konkreta ändringar i praxis.71s. 112

619.I det nämnda betänkandet föreslås inte några ändringar rörande miljöpröv­s. 112

620.ningen på bearbetningsstadiet. Här innebär förslaget fördelar framför allt förs. 112

621.Minerallagen och annan koncessionslagstiftning 113s. 113

622.markägarna, som bl.a. skulle kompenseras med en gruvavgift vid fastighetenss. 113

623.exploatering. Även om man skulle följa utredningsförslaget finns det alltjämt ens. 113

624.risk att både miljöhänsyn och enskilda intressen kommer i skymundan. Det är intes. 113

625.säkert att det också medför vinster från miljösynpunkt att markägarna bl.a. genoms. 113

626.gruvavgift skulle gottgöras för eventuella olägenheter. Utgår man från en propor-s. 113

627.tionalitetsprincip kan man godta ett ingrepp under hänvisning till att enskildas. 113

628.intressen tillgodoses på detta vis; det finns då en risk att ingreppet accepteras trotss. 113

629.negativa följder för miljön. Problemet är typiskt för triangelkonflikter av dettas. 113

630.slag. I alla händelser ger förslaget ingen garanti för att avsikterna med MB genom­s. 113

631.förs.s. 113

632.Lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter - torvlagen - rör också miljöskadligs. 113

633.exploatering av naturresurser, med särskilda regler om undersökningsarbete ochs. 113

634.om bearbetning. Reglerna är något enklare än i minerallagen. Torvlagen och MBs. 113

635.skall gälla parallellt, utan inskränkning av möjligheterna att tillämpa balkens reglers. 113

636.om hänsyn, hushållning med naturresurser och miljökvalitetsnormer. Tillstånds­s. 113

637.prövning krävs dock numera enbart enligt torvlagen. Samtidigt har det ansettss. 113

638.viktigt att detta förhållande inte leder till mindre miljöhänsyn än enligt äldre rätt.s. 113

639.Redan i lagens motiv angavs att naturvårdshänsyn skulle väga tungt.72 - Det ärs. 113

640.vidare värt att påpeka att skillnaden mellan undersöknings- och bearbetningskon­s. 113

641.cession inte är så stor; bearbetningskoncession kan meddelas utan föregåendes. 113

642.undersökningskoncession73, och undersökningskoncession kan meddelas med rätts. 113

643.att senare få bearbetningskoncession. De nämnda reglerna i MB skall enligt 7 §s. 113

644.torvlagen gälla vid prövning av både undersöknings- och bearbetningskoncession,s. 113

645.liksom också särskilda awägningsregler för täktverksamhet i 12 kap. 2 §, och vill­s. 113

646.kor kan ställas upp som tillgodoser miljösynpunkter (12 och 14 §§).74 Någons. 113

647.sådan uppdelning av villkor som förekommer enligt minerallagen synes alltså intes. 113

648.bli aktuell. Miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas enligt MB:s regler i ären­s. 113

649.den om bearbetningskoncession (7 § 4 st.). - Några större problem med samord­s. 113

650.ningen mellan torvlagen och balken tycks inte uppkomma.s. 113

651.Sannolikt medför tillämpningen av MB:s principer att miljöintresset även härs. 113

652.har vunnit i tyngd jämfört med tidigare. Detta innebär ett ökat skydd för markä­s. 113

653.garen, som också enligt torvlagen är ganska illa ställd: torven anses ju vara en dels. 113

654.av hans fastighet, och ändå får han avstå den utan ersättning för dess värde.75 Ävens. 113

655.i detta fall bör hushållningssynpunkter kunna begränsa uttaget av naturresursen.s. 113

656.Om detta stämmer med utvecklingen i praxis har inte kunnat konstateras.s. 113

657.114 Miljöbalken och fastighetsrättens. 114

658.Även lagen om kontinentalsockeln handlar om utvinning av naturtillgångar, fasts. 114

659.verksamheten mindre ofta kolliderar med enskild rätt.76 Här skedde en rad änd­s. 114

660.ringar i samband med MB:s tillkomst, vilka siktar till att tillgodose miljöskyddets. 114

661.bättre än tidigare regler. Bl.a. skall MB:s hänsynsregler tillämpas vid utvinning avs. 114

662.naturtillgångar även utanför territorialgränsen (2a §) samt vid prövning av till­s. 114

663.stånd till utvinning, då även 3 och 4 kap., 5:3 och 16:5 skall gälla (3a §).77 När vill­s. 114

664.kor meddelas i samband med tillstånd skall större vikt läggas vid skydd för miljöns. 114

665.(4 §). Villkoren kan ändras bl.a. om verksamheten med någon betydelse medver­s. 114

666.kar till att en miljökvalitetsnorm överträds (4a §).78 Hushållningssynpunkter kans. 114

667.också tillgodoses genom villkoren, om också de inte betonats särskilt i motiven.79s. 114

668.Miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas i flera fall än tidigare, enligt MB:ss. 114

669.regler (3a § 2 st.) Det står i varje fall klart att miljöintresset vunnit i tyngd genoms. 114

670.de nya reglerna, vilket bör påverka avvägningen.s. 114

671.Ännu en lag som reglerar utvinning av naturresurser är lagen om Sveriges ekono­s. 114

672.miska zon. Den har ändrats på ungefär samma sätt som lagen om kontinentalsock­s. 114

673.eln (se särskilt 2, 5,5a och 6 §§), och även här har miljöhänsyn fått en starkares. 114

674.ställning. En miljökonsekvensbeskrivning har föreskrivits vid ansökningar om till-s. 114

675.stånd(se 6 §). - Konflikter med enskild rätt lär här bli ännu ovanligare.s. 114

676.I detta sammanhang bör vidare beröras lagen om vissa rörledningar av 1978. Dens. 114

677.innehåller inte regler om att mark får tvångsvis tas i anspråk för ledningen; här blirs. 114

678.ledningsrättslagen eller ibland expropriationslagen tillämplig. För större projekts. 114

679.behövs däremot koncession. Med hänsyn till att anläggningsarbetena påverkars. 114

680.naturmiljön och begagnandet av rörledningarna kan medföra risk för utsläpp avs. 114

681.vätska eller gas anses verksamhet enligt rörledningslagen delvis falla inom MB:ss. 114

682.område.80 Liksom när det gäller minerallagen framstår en miljöprövning ocksås. 114

683.som ett visst skydd för den enskilda fastighetsägaren. Däremot sker normalt ingens. 114

684.prövning enligt MB; förbud mot ledningsdragningen eller användningen får intes. 114

685.meddelas sedan koncession har meddelats. Därigenom utesluts också tillämpnings. 114

686.av förbudsreglerna i 12:6 4 st. MB.s. 114

687.Det väsentliga från miljösynpunkt är alltså koncessionsprövningen. Denna skers. 114

688.hos regeringen, varvid en förutsättning för koncession är att det från allmän syn­s. 114

689.punkt är lämpligt att ledningen dras fram och begagnas (4 § 1 st.). Vidare skalls. 114

690.numera bl.a. 2-4 kap. MB tillämpas och regeringen se till så att inte miljökvali­s. 114

691.tetsnormer överträds (4 § 3 st.). Dessutom skall det upprättas en miljökon­s. 114

692.sekvensbeskrivning enligt MB:s regler (4 § 4 st.). När det gäller villkor har störres. 114

693.Minerallagen och annan koncessionslagstiftning 115s. 115

694.vikt än tidigare lagts vid miljöintressen.81 Medverkar verksamheten med någons. 115

695.betydelse till att en miljökvalitetsnorm överträds får villkoren skärpas i efterhands. 115

696.(7 §).s. 115

697.Enligt rörledningslagen blir alltså det avgörande för miljöskyddet — och ävens. 115

698.för markägarskyddet - hur regeringen ser på avvägningen enligt MB. Utrymmets. 115

699.far rättsprövning lär vara begränsat när det gäller denna avvägning. Det är oklarts. 115

700.vilket inflytande MB:s tankegångar kan få på bedömningen. Det stämmer i varjes. 115

701.fall bäst med den nya lagstiftningen att beakta miljöhänsyn mer än tidigare.s. 115

702.Nyligen har koncession för naturgasledningar och naturgaslager reglerats i ens. 115

703.särskild naturgaslag (2000:599).82 Såvitt gäller miljöskyddet är konstruktionens. 115

704.väsentligen densamma som beträffande rörledningar. Avgörande blir alltså reger­s. 115

705.ingens koncessionsprövning.s. 115

706.Från miljösynpunkt liknar reglerna i ellagen (1997:857) dessa bestämmelser.s. 115

707.Framför allt är det dragning av elledningar som kan påverka miljön. Regeringens. 115

708.prövar frågan om nätkoncession för linje, vilken får meddelas endast om anlägg­s. 115

709.ningen är lämplig från allmän synpunkt (2 kap. 6 §); även här hänvisas till 2—4s. 115

710.kap., 5:3 och 16:5 MB (2 kap. 8a §), och villkoren skall i högre grad än tidigares. 115

711.tillgodose miljöintressen (2 kap. 11 §). En miljökonsekvensbeskrivning skall upp­s. 115

712.rättas enligt MB:s regler (2 kap. 8a § 2 st.). Någon särskild regel som hindrar för­s. 115

713.bud mot ledningsdragning efter meddelad koncession förekommer dock inte is. 115

714.ellagen, möjligen därför att denna inte ansetts medföra så stora miljöproblem atts. 115

715.stoppregeln i 2:9 MB skulle bli aktuell. I motiven framhålls däremot att anmälans. 115

716.för samråd enligt 12:6 MB alltid skall ske om framdragandet kan väsentligt ändras. 115

717.naturmiljön.83 Här finns alltså ett utrymme för föreläggande och förbud enligts. 115

718.12:6 4 st. - På detta sätt kan man på ett tidigt stadium komma till rätta med led­s. 115

719.ningsdragningar som är olämpliga från miljösynpunkt. MB:s inställning blir dås. 115

720.direkt avgörande för bedömningen.s. 115

721.Mindre betydelse från miljösynpunkt har reglerna om nätkoncession förs. 115

722.område; ellagen kräver här att området utgör en med hänsyn till nätverksamhetens. 115

723.lämplig enhet, medan någon hänvisning inte görs till MB:s regler (se 2:9 ellagen).s. 115

724.Också lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet kan betraktas som en konces-s. 115

725.sionslagstiftning, fast inte heller denna lag ger rätt att ta annans mark i anspråk.s. 115

726.Eftersom verksamhet av detta slag skall avvecklas, blir tillstånd till nya reaktorers. 115

727.inte aktuell (jfr 5a §). Tillståndsprövningen kommer huvudsakligen att gällas. 115

728.anläggningar för hantering av kärnavfall. Lagstiftningen betonar framför allt kra­s. 115

729.vet på säkerhet (jfr bl.a. 3, 8 och 10 §§). Vid MB:s tillkomst infördes emellertids. 115

730.en regel i 5b §, att vid prövning av ärenden enligt lagen 2 kap. samt 5 kap. 3 § ochs. 115

731.16 kap. 5 MB skulle tillämpas - alltså hänsynsregler och regler om miljökvalitets­s. 115

732.116 Miljöbalken ochf astighetsrättens. 116

733.normer. Vidare krävs en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. MB. Lagstift­s. 116

734.ningen ansågs kunna tillämpas parallellt med MB:s bestämmelser, som framförs. 116

735.allt skulle fa betydelse i fråga om buller, vattenverksamhet och resurshushållning.84s. 116

736.När det gällde miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet skulle vidare MB:ss. 116

737.tillståndsregler i 9 resp. 11 kap. tillämpas.85 Den typiska prövningen enligt kärn­s. 116

738.tekniklagstiftningen, som avser kärnämnets speciella egenskaper, lär knappasts. 116

739.påverkas nämnvärt av MB:s tillkomst; kraven på hänsyn till hälsa och miljö i dettas. 116

740.hänseende lär vara stora nog ändå. Möjligen kan kraven på lokalisering av slutför­s. 116

741.varing och liknande skärpas ytterligare.s. 116

742.Som framgår tillgodoses miljöhänsyn på ett varierande och ganska svåröver­s. 116

743.skådligt sätt i de här berörda lagarna, både när den avser exploatering av annanss. 116

744.mark för olika ändamål och när det är fråga om koncession för speciella verksam­s. 116

745.heter som påverkar miljön. Några konsekventa linjer är svåra att finna i materialet;s. 116

746.MB:s tillkomst har inte lett till någon förenkling av regelsystemet. Sannolikt hars. 116

747.miljöhänsyn vunnit i tyngd, men vad detta närmare innebär är inte lätt att konsta­s. 116

748.tera.s. 116

749.3.6 Skogsvårdslagens. 116

750.Skogsvårdslagstiftningen har traditionellt ett problematiskt förhållande tills. 116

751.naturvårdshänsyn. Den är avsedd att på olika sätt främja ett rationellts. 116

752.skogsbruk, men detta får lätt negativa verkningar för naturmiljön, liksoms. 116

753.också för möjligheterna till friluftsliv.86 I detta fall står markägarintresset is. 116

754.tydlig konflikt med miljöhänsyn, fast lagstiftaren som så ofta annars försökts. 116

755.bagatellisera motsättningarna.s. 116

756.Efter ändringar i lagen år 1993 anger målsättningsregeln i 1 § att skogen skall skö­s. 116

757.tas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mång­s. 116

758.falden behålls; vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen, bl.a.s. 116

759.naturvården i stort. Man har betonat att miljömål och produktionsmål skall vägas. 116

760.lika tungt. Samtidigt har skogsbruket avreglerats och den enskilde skogsägarens. 116

761.getts ett ökat ansvar för att hänsyn tas till miljön, trots att lagstiftningen redans. 116

762.tidigare konstaterats fungera illa på denna punkt.87 Vidare sägs i 30 §, att före­s. 116

763.skrifter om hänsyn till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen vid sko­s. 116

764.gens skötsel inte får bli så ingripande att pågående markanvändning avsevärt för­s. 116

765.Skogsvårdslagen 117s. 117

766.svåras. Redan dessa bestämmelser ger något motsägande besked om lagstiftning­s. 117

767.ens syfte.88s. 117

768.Före MB:s tillkomst fanns en bestämmelse att skogsvårdslagen inte skulle till-s. 117

769.lämpas i den mån den stred mot föreskrifter meddelade med stöd av NVL - t.ex.s. 117

770.för skötsel av naturreservat eller angående biotopskydd - eller annan lag. Nu före­s. 117

771.skrevs på motsvarande sätt, att tillämpning inte fick ske i den mån det strider mots. 117

772.MB:s bestämmelse om skydd för biotopskyddsområde, alltså 7 kap. 11 § 2 st., ellers. 117

773.mot föreskrifter meddelade enligt 7 och 8 kap. MB (se 4 § skogsvårdslagen).89 Is. 117

774.motiven påpekades vidare att också vissa regler i skogsvårdslagen, framför allt oms. 117

775.anläggning av ny skog (5 och 6 §§), kunde komma i strid med MB. Man menades. 117

776.att i speciella fall en bedömning enligt den allmänna hänsynsregeln i 2 kap. 3 § -s. 117

777.försiktighetsprincipen - skulle leda till att ny skog inte skulle anläggas enligt 5 §.s. 117

778.skogsvårdslagen eller att föryngringsåtgärder som markberedning, sådd eller plan­s. 117

779.tering inte skulle vidtas enligt 6 §.90s. 117

780.Vad angår föreskrifter med stöd av lagen - närmast dess 30 § - framhölls soms. 117

781.nämnt att MB:s regler i 1:1, 2 kap. och 5 kap. var tillämpliga inom lagens tillämp­s. 117

782.ningsområde och att föreskrifterna skall vara förenliga med MB:s regler; tydligens. 117

783.utgick man från att de i annat fall skulle ändras. Enligt regeringen följde av allmännas. 117

784.lagvalsprinciper att de detaljerade föreskrifterna om miljöhänsyn i skogsvårdsför-s. 117

785.fattningarna skulle tillämpas framför de allmänt hållna hänsynsreglerna i 2 kap.s. 117

786.MB, medan dessa - bl.a. försiktighetsprincipen i 2:3 och lokaliseringsprincipen is. 117

787.2:4 - skulle gälla i frågor som inte var särskilt reglerade i skogsvårdslagstiftningen.91s. 117

788.Här har alltså lex specialis-principen vägt tyngst, fast det bara är fråga om före­s. 117

789.skrifter av en myndighet; resonemanget är tydligen att dessa skulle grundas pås. 117

790.skogsvårdslagen, som utgör en lagstiftning likställd med MB.92 Utöver påpekandets. 117

791.att föreskrifterna skulle stämma med MB:s regler sägs inget om att intresseavväg­s. 117

792.ningen enligt balken skulle påverka tolkningen av skogsvårdsreglerna.s. 117

793.När det gällde skogsvårdslagens anpassning till MB skedde i övrigt inte sås. 117

794.mycket ändringar; i de fall där tillstånd behövs till avverkning, närmast beträffandes. 117

795.svårföryngrad och fjällnära skog, får det dock inte meddelas i strid med en miljö­s. 117

796.kvalitetsnorm (se närmare 17 §).93 118 Miljöbalken och fastighetsrättens. 117

797.Lagstiftaren har tydligen ansträngt sig för att hindra kollisioner mellan skogs­s. 118

798.vårdslagstiftningen och MB. Man har inte velat överge den tidigare inställningen,s. 118

799.att skogsägarna skulle ha stor frihet vid skogens skötsel, trots att den inte stämmers. 118

800.särskilt väl med tankegångarna bakom balken. Frågan blir vilken effekt det far närs. 118

801.i alla fall balkens allmänna regler skall tillämpas på skogsbruket. Från skogsägar-s. 118

802.och lantbrukarhåll tycks man ha ansett en sådan tillämpning ha genomgripandes. 118

803.betydelse och utgöra ett hot mot näringen94, medan man från lagstiftarens sidas. 118

804.torde ha litat till att MB inte skulle rubba de detaljregler i skogsförfattningarnas. 118

805.som tar sikte på miljön; dessa föreskrifter skulle på ett bättre sätt än MB:s bestäm­s. 118

806.melser anpassa sig efter skogsbrukets förhållanden. Att regleringen innebär atts. 118

807.skogsvårdsmyndigheternas föreskrifter skulle ta över MB:s regler, har tydligens. 118

808.inte ansetts betänkligt; på denna punkt tycks miljöhänsyn ha fått träda tillbaka förs. 118

809.skogsnäringens intressen. Vill Skogsstyrelsen att balkens hänsynsregler inte skalls. 118

810.slå igenom, räcker det tydligen att utfärda mera detaljerade regler om hänsyn, vilkas. 118

811.enligt lagstiftaren inte behöver stämma helt exempelvis med försiktighetsprinci­s. 118

812.pen eller lokaliseringsregeln (2:3 och 2:4 MB). Däremot skulle MB:s regler ta övers. 118

813.skogsvårdslagens bestämmelser i 5 och 6 §§. Konsekvensen är, något tillspetsat,s. 118

814.att markägaren kan åberopa miljöskäl när han inte vill nyplantera skog, men oms. 118

815.han själv vill anlägga ny skog i strid med naturvårdsintresset kan han i stället hän­s. 118

816.visa till samhällsekonomiska överväganden. I vart fall är tankegången påtagligts. 118

817.ägarvärdig, nu liksom tidigare.s. 118

818.Också i fråga om miljökonsekvensbeskrivningar framträdde en önskan att intes. 118

819.ingripa för mycket i skogarnas skötsel. Motiven framhöll att sådana beskrivningars. 118

820.var möjliga enligt 12:6 MB om skogsbruksåtgärder kunde väsentligt ändra natur­s. 118

821.miljön och att behovet av beskrivningarna i stor utsträckning tillgodosågs av hän-s. 118

822.synsredovisningar rörande anmälningspliktiga avverkningar och skogsvårdsstyrel-s. 118

823.sens inventeringar beträffande fjällnära skog. Man inskränkte sig därför till att is. 118

824.skogsvårdslagens 32 § ge en möjlighet att föreskriva att i ärenden enligt lagen ens. 118

825.analys skulle göras angående inverkan av nya skötselmetoder och nya skogsod-s. 118

826.lingsmaterial på miljön.95s. 118

827.Systemet blir onekligen ganska komplicerat och medför åtskilliga avvikelsers. 118

828.från annan speciallagstiftning, där inflytandet från MB spelat en betydligt meras. 118

829.framträdande roll. Det återstår att se vilka verkningar det får i praktiken. I allas. 118

830.händelser är det tydligt att garantierna för att miljöhänsyn iakttas är ganska svaga,s. 118

831.trots de betydande miljövärden som står på spel. Samtidigt som miljömålet beto­s. 118

832.nats i målsättningsparagrafen och i lagmotiven har man tydligen velat hindra atts. 118

833.regleringen ställer till för stora problem för skogsägarna, och den inställningen hars. 118

834.man behållit vid MB:s tillkomst. Det beror snarare på de skogliga myndigheternas. 118

835.än på balkens regelsystem hur naturvårdsintressen tillvaratas inom skogsbruket.s. 118

836.Jaktlagstiftn ing 119s. 119

837.Man får dock anta att de administrativa föreskrifterna åtminstone i stora drag ärs. 119

838.förenliga med MB:s hänsynsregler. Vid markanta avvikelser bör MB:s principer tas. 119

Fotnoter

  1. 1Kanske kan också nämnas det (föga effektiva) skyddet för allemansrätten i 2:18 3 st. RF; jfr härom Bengtsson, Grundlagen och fastighetsrätten (1996) kap. 12. Men skyddet för frilufts­ livet är ju inte riktigt detsamma som skyddet för miljön, jfr 3.12 nedan. - Ang. Författningsut- redningens förslag till grundlagsregel om miljöskydd, se nedan.
  2. 2Också andra hänsynsregler förekommer i balken och diskuteras i korthet i fortsättningen, bl.a. 7:1 (se 3.9 nedan).
  3. 3Jfr Backer s. 48.
  4. 4Jfr om principen »lex specialis legi generali derogat» Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning (1981) avsnitt 20.5.2, 22.4 och om principen »lex posterior legi priori derogat» a.a. 24.3.1.
  5. 5En särskild anledning till detta kan vara risken att jag ser reglerna ur ett alltför miljövän- ligt perspektiv; jag försöker undvika detta i fortsättningen. (Jfr Bengtsson, Ersättning 2 s. 44.) - Samtidigt kan man inte bortse från att lagstiftarens inställning faktiskt på många sätt framstår som klart miljövänlig.
  6. 6Se särskilt Staffan Westerlunds debattinlägg »En hållbar rättsordning. Rättsvetenskap­ liga paradigm och tankevändor (1997), där hela framställningen präglas av denna tankegång. Jfr recensioner i JT 1998-99 s. 237 ff (Vängby) och SvJT 1999 s. 93 ff (Bengtsson). - Synpunk­ terna lär delas av åtskilliga miljöjurister; liknande synpunkter förekommer bl.a. hos Jonas Chris­ tensen, Rätt och kretslopp (2000) bl.a. s. 363 f och från Norge Anna Bahr Christophersen, På vej mot en gronn rett? Miljorettens utvekling i lys av den okologiske erkjennelse (1997).
  7. 7Se Miljörättshg tidskrift 1999 s. 248 ff (där Westerlund i sin tur hänvisar till sitt arbete En hållbar rättsordning) och närmare s. 254 ff. Liknande resonemang Anna Bahr Christopher- sen i På vej mot en gronn rett. - Jag återkommer till detta synsätt särskilt i 2.1 och 2.2 nedan.
  8. 8Det kan tilläggas att jag själv argumenterat för en större förståelse mellan juristgrupperna, närmast genom att försöka bagatellisera miljörättens särställning: det skulle huvudsakligen vara fråga om vanlig juridik, fast ändamålssynpunkterna bakom reglerna hade särskild tyngd på området. Se uppsatsen Om miljörätt och miljölagstiftning i And og rett. Festskrift til Birger Stuevold Lassen (1997) s. 95 ff. Frågan är dock om jag tillräckligt beaktat betydelsen av begrep­ pet hållbar utveckling inom miljörätten; kravet på hänsyn också till kommande generationer är ett särdrag som är svårt att komma ifrån. Min ståndpunkt har också med visst fog kritiserats av Westerlund bl.a. i Miljörättslig tidskrift 1999 s.271.
  9. 9Se bl.a. Westerlund i MiljörättsHg tidskrift 1999 s.226 ff, med hänvisningar; Hydén i Rättssociologiska perspektiv s. 72 f..
  10. 10Som utvecklas senare (2.1 nedan) ligger huvudansvaret här snarare på politikerna än på de medverkande juristerna.
  11. 11Jfr Westerlund i Miljörättslig tidskrift 1999 s. 356 not 29.
  12. 12Liknande mening Per Henrik Lindblom i JT 2000—2001.
  13. 13Jfr prop. 1997/98:90 s. 154, 173,191.
  14. 14SOU 1996:103 I s. 230; II s. 13 f.
  15. 151:3 i lagrådsremissen.
  16. 16SOU 1997:32 s. 229.
  17. 17Prop. 1997/98:45 II s. 452 f.
  18. 18Prop. 1997/98:45 I s. 191 f.
  19. 19Prop. 1997/98:90 s. 148 f.
  20. 20Prop. 1997/98:90 s. 150. Se även MB-kommentar I s. 1:9. Jfr Jonas Christensen, a.a. s.
  21. 21f, som ifrågasätter hur man kan hålla isär å ena sidan miljöprövningen, å andra sidan pröv­ ningen enligt speciallagen,
  22. 22Prop. 1997/98:90 s. 154 f.
  23. 23Se om det sagda prop. 1997/98:90 s. 154 ff (där det också betonas att bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i MB i så stor utsträckning som möjligt bör få tillämpning även på sådana beskrivningar i lagar utanför balken).
  24. 24Man kan dock undra vad »likartad» negativ påverkan innebär; rimligen måste MB omfatta fall där påverkan enligt den specialreglerade verksamheten har vissa karakteristiska sär­ drag, t.ex. mineralbrytning.
  25. 25Se MB-kommentar I s. 1:5. Jfr också det s. 1:6 nämnda beslutet av Miljööverdomstolen 11.4.2000.
  26. 26Jfr Ellen Margrethe Basse s. 38.
  27. 27Jfr prop. 1997/98:145 s. 169 ff.
  28. 28Också EG-kommissionens inställning t.ex. beträffande fageldirektivet och art- och habitatdirektivet innebär att man på liknande vis beaktar indirekta verkningar av planer och projekt. Jfr Ds 2000:29 s. 74 ff.
  29. 29Jfr Ds 2000:29 särskilt s. 69 f, angående invändningar från kommissionen mot genom­ förande av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet; invändningarna gäller till stor del sättet att genomföra direktiven i svensk lagstiftning. - Enligt kommissionen kan inte heller förslagen i departementspromemorian anses ge tillräckliga garantier för att direktiven skulle genomföras. I den färska propositionen (2000/01:111) har lagtexten ytterligare närmat sig direktiven.
  30. 30Se om dessa frågor Jonas Ebbesson, Internationell miljörätt (2 uppl. 2000) särskilt s.
  31. 31ff.
  32. 32Jfr prop. 1997/98:45 II s. 8, där skyddet beträffande människors välbefinnande sägs naturligtvis bara gälla »sådant välbefinnande som är avhängigt de frågor som miljöbalken reg­ lerar» - något som dock går ganska långt med tanke på balkens räckvidd. Motivuttalandet bör nog inte tillmätas större betydelse, jfr 2.2 nedan.
  33. 33Så enligt sammanfattning i prop. 1997/98:90 s. 154; se även bl.a. prop. 1997/98:45 I s.
  34. 34ff. Undantaget i 2:1 2 st. MB lär få ringa betydelse i sammanhanget; det är ändå naturligt att inte bagatellartade förhållanden påverkar balkens tillämpning.
  35. 35Dessutom kan dessa regler tänkas få betydelse vid tillämpning av speciallagstiftning om miljöskador, t.ex. atomansvarighetslagen och reglerna om oljeskador i 10 kap. sjölagen.
  36. 36Aven grannelagsrätten kan nämnas i sammanhanget; dess regler har ju traditionellt nära samband med reglerna om miljöskydd, men 3 kap. JB tar numera väsentligen sikte på andra frå­ gor. Jfr 3.11 nedan.
  37. 37Prop. 1997/98:45 I s. 204 f, jfr II s. 455. Se vidare 4.1 nedan.
  38. 38I vart fall kan man tänka sig en sådan påverkan ifall ett tillägg angående skydd för miljön införs i RF (jfr 1.6 nedan). Hur stor denna påverkan blir beror naturligtvis på tilläggets formu­ lering, särskilt om det - som föreslagits - blir fråga om en intetsägande målsättningsregel eller om en mera konkret regel som avses få juridisk betydelse.
  39. 39Se t.ex. i MB:s motiv prop. 1997/98:45 I s. 316 f, II s. 83.
  40. 40Där fanns det en klar tendens att tona ned sådana motsättningar; jfr Jonzon m.fl. s. 13 f,
  41. 41f.
  42. 42Särskilt Westerlund (se debattinlägget En hållbar rättsordning, 1997) men även Jonas Christensen, a.a. bl.a. s. 363 f.
  43. 43Se t.ex. prop. 1997/98:45 I s. 156 ff om en politik för ekologiskt hållbar utveckling, och s. 163 f, om varje enskild individs miljöansvar.
  44. 44Jfr t.ex. Macrory i European Environmental Law (1995) s. 8 ff med hänvisningar.
  45. 45Se Jonas Christensen, a.a. s. 292, 306, 312 f; Lena Gipperth, Miljökvalitetsnormer s. 16 ff och även Nordh, Talerätt i miljömål (1999); jfr Vängby i JT 1999-2000 s. 706 f.
  46. 46Prop. 1997/98:45 II s. 24 f.
  47. 47Jfr uppräkningen av nationella miljökvalitetsmål i prop. 1997/98:45 II s. 42. Se vidare den helt nyligen framlagda miljömålspropositionen 2000/01:130.
  48. 48Därmed inte sagt att man bör förringa betydelsen av estetiska överväganden i samman­ hanget; jfr Westerlunds välmotiverade invändningar mot ett sådant synsätt, a.a. s. 171 ff.
  49. 49Jfr Jonas Christensens diskussion om fosforns betydelse i Rätt och kretslopp.
  50. 50Jfr Bengtsson i And og rett. Festskrift till Birger Stuevold Lassen (1997) s. 95 ff.
  51. 51Möjligen kan äktenskapsbalken till någon del ha framstått som radikal för en äldre juristgeneration; detta gäller dock snarast den samtidigt tillkomna sambolagstiftning som inte ingår i balken.
  52. 52Svårigheten att förena ett exploateringstänkande med miljöhänsyn har Westerlund väl­ taligt utvecklat i a.a. kap. 11. A andra sidan skall tanken om hållbar utveckling ligga till grund för EG-politiken (art. 6 i Amsterdamfördraget).
  53. 53Jfr 3.4 och 3.5 nedan om förhållandet enligt minerallagen och andra exploateringslagar.
  54. 54Se Journal of Consumer Policy 21 (1998) s. 45 ff.
  55. 55Synpunkten har framhållits av Gabriel Michanek. Jfr även prop. 1997/98:45 II s. 21.
  56. 56Alltså moderaterna, med ungefär lika många röster som övriga borgerliga partier till­ sammans (upplysning för eventuella läsare från annat nordiskt land). - En annan sak är att i praktiken moderater kunnat aktivt medverka vid åtskillig miljövänlig lagstiftning.
  57. 57Prop. 1997/98:45 II s. 450 f.
  58. 58Prop. 1997/98:45 II s. 454 f.
  59. 59Prop. 1997/98:45 II s. 469.
  60. 60Prop. 1997/98:45 II s. 473 f.
  61. 61Prop. 1997/98:45 II s. 479.
  62. 62Se härom Ds 2000:29. Som nämnt ansågs inte heller förslagen där (vilka jag själv sva­ rade för) tillräckligt nära följa direktivens ordalag.
  63. 63Jfr t.ex. Inge Lorange Backer i Lov og rett 1993 s. 453.
  64. 64Såvitt gäller miljödomstolarna och Miljööverdomstolen lär detta åtminstone med tiden bli fallet. Problemen kan bli större beträffande de allmänna domstolarna i övrigt och förvalt­ ningsdomstolarna.
  65. 65Hittills har HD sällan fått ta ställning till miljöfrågor, och de fåtaliga avgörandena går i olika riktningar. De allra flesta nu verksamma ledamöterna saknar erfarenheter från utredningar eller annat arbete på den egentliga miljörättens område (i motsats till Miljöskyddskommitténs ordförande Staffan Vängby, numera pensionerad). Detsamma gäller f.ö. RegR:s ledamöter. - Westerlund har betonat domstolarnas ansvar för miljörättens utveckling (Miljörättslig tidskrift 1999 s. 217 ff).
  66. 66Se RegR:s dom 28 juni 2000 i mål nr 6727-1998 (rättsprövning angående strandskydd vid Viken i Töreboda kommun; beslutet att vägra dispens på ett område av riksintresse bl.a. för det rörliga friluftslivet godtogs, dock bara med rösterna 3-2). - MB innebär emellertid att åtskilliga miljöärenden kommer att flyttas inte bara från regeringen utan också från RegR till miljödomstolarna (jfr 2.6 nedan).
  67. 67Därmed tar jag inte ställning till den oklara frågan om uppenbarhetsrekvisitet i 11:14 gäller på samma sätt i förhållande till Europakonventionen; jfr härom senast Nergelius, Förvalt- ningsprocess, normprövning och Europarätt (2000) s. 45 ff med hänvisningar.
  68. 68Se Backer i Lov og Ret 1993 s. 455 f. Anne Bahr Christophersen (a.a. s. 122 ff) har betonat bestämmelsens prägel av kompromiss, vilken dock öppnar möjligheten till en fortsatt utveckling i miljövänlig riktning. Jfr även Bugge bl.a. s. 55 ff, 472, 504, 673.
  69. 69SehäromBacker,a.a.s.456ffochInnf0ringinaturressurs-ogmilj0ret(3utg. 1999)s. 52f.
  70. 70»Vastuu luonnosta ja sen monimuotoisuudesta, ympäristöstä ja kulturiperinnöstä kuluu kaikille. - Julkisen vallan on pyrittävä turvaamaan jokaiselle oikeus terveelliseen ympäristöön sekä mahdollisuus vaikuttaa elinympäristöään koskevaan päätöksentekoon.»
  71. 71Se Hollo, Johdatus ympäristöoikeutten (toinen painos, 1998) s.35 f.
  72. 72Hollo, a.a. s.35 f, Pekka Vihervuori i Perusoikeudet (1999) s. 634 f, 636 f, 643 f. Se vidare om olika åsikter angående grundlagsregeln innebörd Kuusiniemi i Ympäristöoikeudelli- sia tutkielmia, 1998, s. 15 f och (utförligt) Pekka Vihervuori i Perusoikeudet (1999) s. 634 f,
  73. 73f, 643 ff.
  74. 74Se Vihervuori i Perusoikeudet s. 644, där också ett beslut av riksdagens justitieombuds­ man omtalas.
  75. 75Se härom Danelius, Mänskliga rättigheter i i europeisk praxis (1997) s. 230, Ian Came­ ron, Introduction to the European Convention (3 uppl 1998) s. 83.
  76. 761997/98:JoU 20 s. 134 f.
  77. 77SOU 2001:19 s. 64?
  78. 78SOU 2001:19 s. 64 f, 274.
  79. 79SOU 2001:19 s. 64.
  80. 80SOU 2001:19 s. 274. Det kunde vara önskvärt att bestämmelsen i sin slutliga lydelse klarare skulle ange att den även avsåg målsättningen enligt 1:1 2 st. MB.
  81. 81Förslaget talar, i motsats till 1:1 MB, inte om en »hälsosam» miljö. I paragrafens andra stycke har dock lagts till en skyldighet för det allmänna att bl.a. trygga rätten till hälsa. Någon skillnad lär inte föreligga mot MB:s målsättning.
  82. 82Jfr prop. 1997/98:45 I s. 521.
  83. 83Robert Nordh, Talerätt i miljömål - särskilt om vattenrättsliga ansökningsmål samt om talan rörande allmänna intressen (1999). Jfr anmälan av Vängby (JT 1999-2000 s. 704 ff), där han - viss motsättning till Nordh - betonar betydelsen av MB:s hänsynsregler också på det pro­ cessrättsliga området.
  84. 84Ett arbete av Per Henrik Lindblom kallat Miljöprocess väntas komma ut under 2001.
  85. 85Åtminstone såvitt gäller RegR kan man här ha vissa farhågor; jfr bl.a. om RegR:s till- lämpning av proportionalitetsprincipen 2.4 nedan.
  86. 86Se bl.a. artikel 6 i Amsterdamfördraget, som betonar syftet att främja en hållbar utveck­ ling.
  87. 87Se ang. miljöbalksutredningen bl.a. SOU 1996:103 s. 182 f, 230; jfr 1:1,1:2 och 2:1 i för­ slaget.
  88. 88Jfr t.ex. RegR:s avgörande om nationalstadsparken (RÅ 1997 ref. 18).
  89. 89Se t.ex. prop. 1997/98:45 II s. 29, 35.
  90. 90Jfr Backer s. 33, där denna synpunkt understryks.
  91. 91Jfr Bengtsson, Speciell fastighetsrätt - miljöbalken s. 32.
  92. 92Ett exempel ger art- och habitatdirektivets regler om bedömningen av planer och projekt av olika slag; jfr härom Ds 2000:29 s. 74 ff.
  93. 93Se En hållbar rättsordning (1997) och artiklar i Miljörättslig tidskrift 1999, särskilt den stora analytiska kommentaren s. 197 ff. - Även Jonas Christensen gör i »Rätt och kretslopp» en allmän bedömning av hur MB påverkar de frågor han behandlar men uppehåller sig främst vid äldre rätt.
  94. 94Bengtsson-Bjällås-Rubenson-Strömberg, Kommentar till MB I (1-15 kap.); här kallad »MB-kommentar I». . I Miljörättslig tidskrift 1999 s. 275, noten, utvecklar Westerlund skill­ naden mellan denna kommentartyp och en sådan analytisk kommentar på rättsvetenskaplig grund som han själv publicerat.
  95. 95Jfr här Westerlunds analytiska kommentar till MB i Miljörättslig tidskrift 1999 s. 197 ff, där hänvisning också sker till en rad miljörättsforskares arbeten. Den kritiska inställningen till traditionella framställningar är påtaglig; de nämns sällan och citeras huvudsakligen som var­ nande exempel.
  96. 96Jfr uppsatser i Baeredygtighed - en retsteoretisk Begrepsanalyse (1995) och i Hållbar utveckling. En rättsteoretisk begreppsanalys (1996), båda med åtskilliga bidrag till belysning av frågan. Se vidare Westerlund i Miljörättslig tidskrift 1999 bl.a. s. 254 ff, 278 ff och - från rätts- sociologisk synpunkt - Hydén i Rättsociologiska perspektiv s. 47 ff (där f.ö. även andra bidrag av intresse förekommer).
  97. 97Se härom även MB-kommentar I s. 1:3 ff.
  98. 98Se ang. det följande En hållbar rättsordning särskilt s. 88 ff.
  99. 99Se särskilt 14 kap. - Westerlunds tankar diskuteras närmare i SvJT 1999 s. 93 ff.
  100. 100Jfr bl.a. 2.4 nedan.
  101. 101Jfr Bengtsson i SvJT 1999 s. 93 ff.
  102. 102Se Westerlund i Miljörättslig tidskrift 1999 s.275 ff (där diskussionen naturligtvis är långt mera nyanserad än här kan antydas).
  103. 103Mot min inställning skulle kunna invändas, att Westerlund m.fl. ju ifrågasätter just vad som anses som vedertagen juridisk metod. Det nya paradigmet skulle kräva en annan typ av resonemang och en annan värdering av rättskällorna än den traditionella. Det skulle vara en angelägen och spännande rättsvetenskaplig uppgift att behandla de aktuella frågorna med den nya metoden. Men det lämnar jag till specialisterna på området.
  104. 104Synpunkten framträder på åtskilliga ställen i motiven, se t.ex. prop. 1997/98:45 I s. 166 f, II s. 8. Se vidare MB-kommentar I s. 1:5.
  105. 105Jfr även Backer s. 33 f.
  106. 106Se Westerlund, a.a.
  107. 107Jfr Backer s. 50, där begreppets begränsade betydelse i enskilda ärenden betonas..
  108. 108Jfr RÅ 1996:44, där återverkningarna kan befaras bli negativa från denna synpunkt.
  109. 109Jfr Backer a. st.
  110. 110Prop. 1997/98:45 II s. 450 f, jfr I s. 167. - När det gäller långsiktigt god hushållning (1:1 2 st. 4 p.) anses det tydligen möjligt att trygga målsättningen.
  111. 111Se prop. 1997/98:45 II s. 8 f.
  112. 112Se prop. 1997/98:45 II s. 8.
  113. 113Uttalandet tycks för övrigt innebära ett visst cirkelresonemang: tillämpningen av MB skulle bero av de frågor MB reglerar.
  114. 114Dessutom får regeln naturligtvis betydelse t.ex. för utformningen av miljökonsekvens­ beskrivningar.
  115. 115Jfr Backer s. 26, där han för dessa problem till »helseretten» därför att besluten avser den sociala, inte den fysiska miljön. - Svårigheten skilja mellan miljö- och hälsosynpunkter har också framhållits för den finländska rättens del av Kuusiniemi i Ympäristöoikeudellisia tutkiel- mia, 1998, s.19 f, 77.
  116. 116Motiven förbigår dock i stort sett denna synpunkt. Jfr prop. 1997/98:45 I s. 166 f, II s.
  117. 117(där den bara antyds genom ordet »välfärd»).
  118. 118Se prop. 1997/98:45 II s. 8, MB-kommentar I s. 1:4.
  119. 119Se prop. 1997/98:45 II s. 7.
  120. 120Jfr prop. 1997/98:45 II s. 78 f, där motiven betonar skillnaden mellan skyddsformerna.
  121. 121Bl.a. reglerna om naturvårdsområde i 19 § NVL fäste ju vikt vid landskapsbilden; se Jonzon m.fl. s. 160 ff. Jfr vidare Westerlund, En hållbar rättsordning s. 171 ff.
  122. 122Prop. 1997/98:45 II s. 448, 461 f, jfr I s. 243.
  123. 123Jfr prop. 1997/98:45 Is. 221 ff. Se även Jonas Christensen, Rätt och kretslopp s. 57,215 ff.
  124. 124Se Jans i European Environmental Law (1995) s. 280.
  125. 125Reglerna kan ju åberopas också när olika industriella verksamheter konkurrerar om mar­ ken.
  126. 126Förhållandet understryks av Jonas Christensen, a.a. s. 267 ff, 286 ff (där emellertid 4:5 och 5:7 MinL nämns) och 326 f. Skogsvårdslagen innehåller däremot en rad regler om hushåll­ ning med skogen som naturresurs, och bestämmelser av denna typ förekommer också i jakt- och fiskelagstiftningen.
  127. 127Se MB-kommentar I s. 11:17 f
  128. 128Andra exempel på föreskrifter av denna typ ger 9:7 (hantering av avloppsvatten), 12:8 (hänsyn till natur- och kulturvärden vid jordbruk), 13:10 (etiska hänsyn i gentekniska samman­ hang).
  129. 129Jfr Bengtsson, Speciell fastighetsrätt s. 162. Se vidare 2.6, 4.9 nedan.
  130. 130Se artikel 174 Romfördraget. Jfr Jans i European Environmental Law s. 287.
  131. 131Jfr om det sagda prop. 1997/98:45 I s. 206 f. Motsättningen kan sägas ha blivit aktuell i fråga om lagstiftningen om kärnkraftens avveckling, jfr Bengtsson i Juhlajulkaisu Erkki J. Hollo (2000) s. 38.
  132. 132Prop. 1997/98:45 I s. 205 och II s. 13, jfr s. 455 f (Lagrådet).
  133. 133Jfr prop. 1997/98:45 I s. 207, II s. 252.
  134. 134Se prop. 1997/98:45 I s. 206, 207. Jfr om frågan MB-kommentar I s. 2:4.
  135. 135Se prop. 1997/98:45 II s. 13; se även de mera allmänna uttalandena I s. 205 f och MB- kommentar I s. 2:4. Detsamma synes gälla förslaget till ny 1:2 RF, jfr 1.6 ovan.
  136. 136Jfr liknande synpunkter om norsk rätt Backer s. 58.
  137. 137Enligt uppgift lär detta inte stämma med vad miljöbalksutredningen slutligen kom fram till beträffande hänsynsreglernas räckvidd. Westerlund (Miljörättslig tidskrift 1999 s. 347) anser motivuttalandet rörande 2:2 bygga på ett förbiseende och menar att det angivna synsättet är ohållbart. Det kan dock vara rimligt att åtminstone i vissa avseenden tillämpa hänsynsreglerna på detta vis. Aven här måste, såvitt jag förstår, det avgörande bli vad som kan utläsas av lagtext och motiv, såvida det inte leder till alltför olämpliga eller stötande resultat - och det behöver inte den angivna tolkningen göra.
  138. 138Bl.a. var de tidigare skälighetsreglerna annorlunda utformade än enligt 2:7, och hälso­ risker nämns inte särskilt, något som dock knappast innebär någon viktig saklig skillnad: mil­ jöhänsyn har som sagt traditionellt ansetts innebära hänsyn också till människors hälsa i omgiv­ ningen. (I art. 130r, numera art. 174 i Romfördraget likställs miljö- och hälsoskydd.)
  139. 139Gippert, Miljökvalitetsnormer s. 16 ff. Se även Jonas Christensen, a.a. s. 292, 306,
  140. 140f. Frågan diskuteras i MB-kommentar I s. 2:32 f.
  141. 141Se Miljörättslig tidskrift 1999 s. 361 f, 418 ff. Jfr dock s. 367.- Också Gabriel Michanek har framfört liknande synpunkter bl.a. på innebörden av 2:3 MB.
  142. 142Westerlund fäster sålunda väsentlig vikt vid miljöskyddslagens motiv och praxis enligt lagen (a.a. bl.a. s.402, 435 f).
  143. 143Se t.ex. prop. 1997/98:45 I s. 216, 218 om innebörden av »bästa möjliga teknik», som skulle hänvisa även till vad som är ekonomiskt möjligt; jfr även II s. 16 f, där man menar att resultatet efter en avvägning enligt 2:7 skulle motsvara kravnivån på bästa tillgängliga teknik som tillämpats enligt miljöskyddslagen. Frågan är om dessa utläggningar tagit hänsyn till den ändring i sista stund som skedde i 2:7 (jfr nedan).
  144. 144Jfr 1.6 ovan.
  145. 145Se RÅ 1997 ref. 18. Visserligen tillerkändes motiven till RF vid MB:s tillkomst före­ träde framför RF:s lagtext (jfr 5.3 nedan); men detta avsteg från allmänna grundsatser synes ha berott på speciella omständigheter.
  146. 146Backer (s. 76) tvekar om motsvarande norska aktsamhetsregler spelar någon väsentlig roll. De har dock inte samma generella utformning som de svenska. - Hänsynsreglernas bety­ delse har betonats av Vängby i JT 1999/2000 s. 706 f.
  147. 147Se 2.1 ovan. - Jfr MB-kommentar I s. 2:4.
  148. 148En ganska praktisk fråga är om man vid riskprövningen skall beakta också vad männis­ kor upplever som risk, även om deras fruktan framstår som omotiverad från vetenskaplig syn­ punkt (jfr Backer s. 63). Det stämmer kanske bäst med försiktighetsprincipen att ta hänsyn till sådana farhågor om de inte är uppenbart obefogade (jfr uttalanden om psykiska immissioner i NJA 1988 s. 376, som dock gällde skadestånd på grund av minskat fastighetsvärde). Men en sannolikhetsbedömning måste åtminstone bygga på vissa konstaterade fakta, inte bara på all­ männa misstankar, om den skall ha något värde.
  149. 149Se t.ex. Miljödomar 2000 s. 21, ang.vindkraftverk i Kalmarsund. Jfr om regeln i 21:7 2 st. prop. 1997/98:45 II s. 235, där det framhålls att ärendet verkligen skall kräva ett ställnings­ tagande från regeringens sida, vilket skulle innebära en »grannlaga och viktig» uppgift att bedöma.
  150. 150Se prop. 1997/98:45 I s. 443. - Jfr om invändningar mot regeringens inflytande prop. 1997/98:45 I s. 436 (särskilt Juridiska fakultetsnämnden i Uppsala).
  151. 151Se prop. 1997/98:45 I s. 436.
  152. 152Regeln behandlas ganska ingående i Bengtsson, Grundlagen. Att märka är att jag där inte kunnat beakta rättsfallet NJA 1996 s. 110.
  153. 153Prop. 1997/98:45 I s. 321 f. - Vikten av detta intresse kommer att betonas ytterligare, om Författningsutredningens förslag till grundlagsregel om miljön antas (se 1.6 ovan).
  154. 154Jfr härom Bengtsson, Grundlagen och fastighetsrätten , kap. 2-7.
  155. 155Prop. 1997/98:45 I s. 375, 518.
  156. 156Jfr Nergelius, Förvaltningsprocess, normprövning och europarätt s. 114.
  157. 157Jfr mineralutredningens bekymmer med sådana frågor, SOU 2000:89 bl.a. s. 199 ff,
  158. 158ff.
  159. 159Uttalandena i prop. 1997/98:45 s. 375 har tillagts i diskussionen om vissa vattenrättsliga bestämmelser utan att den allmänna problematiken har tillmätts något intresse; avsikten synes närmast ha varit att bemöta ett besvärande remissyttrande. Och på s. 518 har mycket kortfattat hänvisats till detta tillägg.
  160. 160Jfr Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp I (1986) s. 36 ff, där en sådan metod förordas vid tolkningen av 2:18.
  161. 161Se om frågan prop. 1999/2000:73 s. 30 ff, 1999/2000 MJU 17, s. 12 ff och bilaga 3.
  162. 162RegR framhöll att det här var fråga om en lagprövning enligt 11:14 RF, dock utan att man tillämpade någon regel om uppenbart fel; man bara konstaterade att avvecklingslagen inte kunde anses strida mot 2:18 2 st.
  163. 163Se avsnitt 5.5.3; 2:18 behandlades i avsnitt 4.3.3.
  164. 164Vid avgörandet kom emellertid proportionalitetsprincipen att spela en underordnad roll, vilket ansetts upprörande på sina håll; jfr bl.a. Nergelius, Förvaltningsprocess, normpröv­ ning och europarätt s.113 ff.
  165. 165Författningsutredningens uppdrag omfattade bara 2:18 2 st, inte 1 st.
  166. 166Se härom Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 61 f, 320 f, 325 ff.
  167. 167Så i den av Danelius i SvJT 1999 s. 762 f refererade domen 29.4.1999, Chassagnou m.fl. mot Frankrike, där tvång att bli medlemmar i jaktförening, med påföljd att markägaren fick tolerera jakt på fastigheten, ansågs innebära ett oproportionerligt ingrepp (varvid även åbero­ pades de moraliskt grundade invändningar markägaren hade mot sådan jakt). Se vidare Karin Åhman s. 375 ff.
  168. 168Jfr även RÄ 1997 ref. 59, där dock principen inte ansetts ta över miljöhänsyn.
  169. 169Regeringsrättens dom 28 juni 2000 i mål nr 6727-1998 (två ledamöter skiljaktiga).
  170. 170Jfr vidare Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 61 f, Karin Ahman. s. 399 (där en rad omständigheter av betydelse för bedömningen uppräknas) och även Nergelius, För- valtningsprocess, normprövning och Europarätt (2000) s. 90 ff.
  171. 171Se ovan i början av avsnitt 2.4, bl.a. om NJA 1996 s. 1’0.1 Barsebäcksdomen hade dock frågan helt andra dimensioner.
  172. 172Här bortses då från strandskyddets syfte att också skydda djur- och växtliv; på många områden är dock inte detta så märkligt att strandskyddet ter sig oumbärligt heller från denna synpunkt.
  173. 173Se t.ex. Håkan Strömberg, Allmän förvaltningsrätt (20 uppl. 2000) s. 68, Wennergren, Offentlig förvaltning i arbete (2000) s. 23 f.
  174. 174Framför allt gäller detta RÅ 1996 ref. 44 och 56; i Örskärsfallet (RÅ 1996 ref. 40) tycks naturvårdsintresset ha haft måttlig tyngd - det gällde viss utvidgning av ett väl tilltaget natur­ reservat.
  175. 175Se härom Karin Åhman s. 375 ff, 399.
  176. 176An så länge är det dock oklart hur denna självrisk kommer att bestämmas enligt MB; möjligen far den så begränsad ekonomisk betydelse att den inte påverkar proportionalitetsbe- dömningen. Jfr 5.2 nedan.
  177. 177Jfr Backer s. 44.
  178. 178RegR:s syn på strandskyddet (RÅ 1996 ref. 44) skulle alltså stå sig något bättre än dom­ stolens syn på naturreservat i naturmiljöns intresse (RÅ 1996 ref. 40). Samtidigt bör erinras om att strandskyddet numera avser att tillvarata också djur- och växtlivet (7:13 MB).
  179. 179Jfr prop. 1997/98:45 I s. 321.
  180. 180Jfr prop. 1997/98:45 I s. 321 ff, II s. 97, 471 f (där Lagrådet betonat synpunkten); Bengtsson, Speciell fastighetsrätt s. 179.
  181. 181Skillnaden berörs däremot i motiven, prop. 1997/98:45 II s. 97, närmast på tal om Europadomstolens synsätt.
  182. 182Jfr prop. 1997/98:45 II s. 98, där det medges att bestämmelsen ger uttryck för en mycket restriktiv syn på möjligheterna till dispens.
  183. 183Se vidare Pine fälley-fallet av 1991 och Fredin-fallet av samma år (alla tre fallen refere­ rade av Karin Åhman s. 378, 383 ff).
  184. 184En särskild komplikation är att allmänna intressen - andra än de som motiverat ingrep­ pet - kan åberopas också till den enskildes förmån (jfr 2.6 nedan), något som gör avvägningen ännu svårare.
  185. 185Se prop. 1997/98:45 II s. 17, 19 (om 2:4), 23 (om 2:6).
  186. 186Se SOU 1996:103, 3:9 i lagtexten: aktsamhetskraven enligt tidigare paragrafer »gäller inte i den utsträckning det är orimligt att uppfylla dem» med hänsyn till skaderisken samt nyt­ tan och kostnaden med fordrade försiktighetsmått.
  187. 187SOU 1996:103 I s. 256 (där bl.a. sammanfattningen av förslaget förbigår regeln), II s.
  188. 188f.
  189. 189Prop. 1997/98:45 II s. 458 ff.
  190. 190Prop. 1997/98:45 I s. 233.
  191. 191Det kan nämnas, att ungefär samtidigt det meddelades att socialdemokraterna nått en överenskommelse med vänster- och miljöpartierna om MB, där vissa miljöhänsyn tillgodosågs. Detta har naturligtvis inte kunnat åberopas i propositionen som ett skäl att ändra lydelsen av 2:7 - om nu överenskommelsen är orsaken.
  192. 192Se prop. 1997/98:451 s. 232, där det sägs ha avgörande betydelse för att MB:s mål skall kunna uppnås i praktiken, att det »klart framgår att det ankommer på den som vidtar en åtgärd eller bedriver en verksamhet av betydelse för människors hälsa och miljön att visa att ett krav på skyddsåtgärd eller annat försiktighetsmått måste anses orimligt i det enskilda fallet».
  193. 193Westerlund behandlar utförligt 2:7 MB i sin kommentar (se bl.a. Juridisk tidskrift 1999 s.424 ff). Enligt hans mening regleras hänsyn till kostnaderna inte enbart i 2:7 utan även i 2:3. Uppfattningen har visst stöd i några motivuttalanden och i hanteringen av kostnader enligt miljöskyddslagen men stämmer mindre väl med MB:s lagtext. I praktiken torde inte skillnaden mot min uppfattning bli alltför stor. - Jfr även MB-kommentar I s. 2:28 ff.
  194. 194Se Jonas Christensen, a.a. s. 292, med hänvisning till prop. 1997/98:45 I s. 223 (som dock närmast rör frågan om inverkan av överväganden om hushållning och avfallshantering).
  195. 195Prop. 1997/98:45 II s. 459 (Lagrådet) och I s. 232 f (regeringen).
  196. 196Jfr Bengtsson, Speciell fastighetsrätt s. 161 (om sysselsättningshänsyn).
  197. 197Prop. 1997/98:45 II s. 25.
  198. 198Prop. 1997/98:45 I s. 263, med hänvisning till art. 10 i IPPC-direktivet 96/61.
  199. 199Prop. 1997/98:45 I s. 216, 261. Ill Lena Gipperth, Miljökvalitetsnormer s. 175 ff.
  200. 200Gabriel Michanek har framhållit att 2:7 2 st. hänvisar till en »avvägning» enligt 1 st., och att bestämmelsen därför inte hindrar att man slår av på kravet på bästa möjliga teknik; att fastställa denna innebär inte någon avvägning utan en skönsmässig bedömning av annat slag, och därför skulle inte 2 st. bli tillämpligt i denna situation. Det kan vara ett sätt att nödtorftigt komma till rätta med ett av de problem som paragrafen medför, men resonemanget pressar lag­ texten och stämmer inte särskilt väl med kapitlets uppbyggnad.
  201. 201Så prop. 1997/98:45 II s. 27; se även Westerlund i Miljörättslig tidskrift 1999 s. 371 ff.
  202. 202Prop. 1997/98:45 I s. 380.
  203. 203Regeln togs upp utan närmare motivering i SOU 1996:103 I s. 377, varvid dock utan stöd i lagtexten täkt sades kunna tillåtas »endast i undantagsfall», i propositionen ströks denna modifikation av regeln, och förbudet blev absolut.
  204. 204I Ds 2000:29 har föreslagits vissa allmänna förstärkningar av MB:s skydd för arter och livsmiljöer; täktregeln kommer då inte att bli lika påfallande, men alltjämt går den längre än jämförliga skyddsregler. I prop. 2000/01:111 har dock dessa skärpts ytterligare.
  205. 205Prop. 1997/98:45 I s. 369.
  206. 206Prop. 1997/98:45 II s. 129.
  207. 207Jfr MB-kommentar I s. 11:17 ff.
  208. 208Jfr prop. 1997/98:45 I s. 364 f.
  209. 209Se prop. 1997/98:45 II s. 30; uttalandet avser innebörden av uttrycket även enligt andra paragrafer.
  210. 210I författningskommentaren prop. 1997/98:45 II s. 36 f sägs inget om en sådan inver­ kan.
  211. 211Jfr MB-kommentar I s. 9:34, där det också sägs vara oklart i vad mån skälighetsregeln i 2:7 spelar in vid tolkningen. Just eftersom den enskildes intresse normalt inte är av ekonomisk natur får man troligen resonera litet annorlunda beträffande 9:13. Bevisbördan rörande orim­ ligheten lär mindre ofta komma upp, men när det sker är det väl den enskilde som far styrka vilka konsekvenser föreskriften har för hans del.
  212. 212Se Hans Christian Bugges avhandling Forurensningsansvaret. Det ekonomiska ansvar for å forebygge, reparere og erstatte skade ved forurensning (1999). Se vidare Land Use and Nature Protection. Emerging Legal Aspects (2000), särskilt Helle Tegner Anker s. 69 ff.
  213. 213Se om det sagda Bugge s.187 ff, Ellen Margrethe Basse s. 23 f.
  214. 214Principens ställning i svensk rätt har behandlats bl.a. i Bengtsson, När skall förorena­ ren betala? (Nordisk Administrativt Tidskrift 1988 s. 162 ff, också intagen i Backer-Bugge, Utvalgte artikler i miljorett, 1992). Men sedan dess har en del hänt.
  215. 215Jfr prop. 1997/98:45 I s. 235 och även II s. 458 ff, där detta synsätt framträder.
  216. 216Se prop. 1997/98:45 I s. 213 ff.
  217. 217Se prop. 1997/98:45 I s. 234 f, jfr II s. 458 f.
  218. 218Se prop. 1997/98 II s. 460. Jfr härom även Bengtsson, Speciell fastighetsrätt s. 162 med not 16.
  219. 219Så MB-kommentar I s. 10:15 f. Kommentaren spekulerar över orsakerna till de olika uttryckssätten i 2:7 och 10:4 - orimligt resp, skäligt - och framkastar möjligheten att bedöm­ ningen i 10:4 skall vara inriktad mera på de särskilda förhållandena i det enskilda fallet, bl.a. tidsaspekten. Kanske detta är en rimlig tolkning, men det är tvivelaktigt om lagstiftaren tänkt sig just detta; olikheten i formulering kan lika väl bero på den allmänna brådskan när proposi­ tionen skulle utformas.
  220. 220Jfr om frågan nyligen Bugge i Land Use and Nature Protection. Emerging Legal Aspects (2000) bl.a. s. 37 f.
  221. 2211990/91:JoU30 s. 255.
  222. 222Se Ds 1991:87.
  223. 223SOU 1993:27 s. 483, 693.
  224. 224Se prop. 1997/98:45 I s. 549 f.
  225. 225Se prop. 1997/98:45 II s. 515.
  226. 226Se prop. 1997/98:45 I s. 564,1997/98:JoU 20 s. 134 f.
  227. 227Se närmare artikel 6, särskilt 6.3 och 6.4, i art- och habitatdirektivet; reglerna gäller också för fågeldiretivet.
  228. 228Se närmare härom Ds 2000:29.
  229. 229Markägarens intresse kan dock till viss del tillgodoses genom ersättning, med de begränsningar i ersättningsrätten som behandlas nedan i 5.1.
  230. 230Se 2.4 ovan.
  231. 231Se 2.4 ovan, Karin Åhman s. 375 ff och Danelius, a.a. s. 61, 320 f, 325.
  232. 232Frågan om Europakonventionen på detta vis skulle kunna tillämpas strängare mot det allmänna i det egna landet, när man inte behöver ge lagstiftaren denna marginal, har inte när­ mare diskuterats i svensk rätt (jfr dock Nergelius, Förvaltningsprocess, normprövning och euro­ parätt s. 50 och 52 om förhållandet till uppenbarhetsrekvisitet). Det verkar inte uteslutet med ett sådant synsätt, men det bör enligt min mening inte leda till bedömningar som klart motsägs av svensk lagtext och samtidigt saknar egentligt stöd i Europadomstolens inställning.
  233. 233Jfr härom bl.a. Bengtsson i Festskrift till Gunnar Karnell s. 11 ff.
  234. 234Jfr ang. dansk rätt Ellen Margrethe Basse s. 33 f.
  235. 235Så MB-kommentar I s. 11:16.
  236. 236Se Ds 2000:29.
  237. 237Här har ändå inte diskuterats den möjliga betydelsen av en eventuell ändring i 1:2 RF (jfr 1.1 ovan och 7.3 nedan).
  238. 238Prop. 1997/98:45 I s. 192.
  239. 239Jfr prop. 1997/98:45 I s. 149 f.
  240. 240Se prop. 1997/98:45 s. 149.
  241. 241Se prop. 1997/98:45 I s. 191.
  242. 242Se prop. 1997/98:45 s. 173.
  243. 243Se prop. 1997/98:45 s. 216. Liknande bedömning beträffande 34 § torvlagen, se s. 223.
  244. 244Se prop. 1997/98:45 s. 218 f.
  245. 245Se prop. 1997/98:45 s. 158 f.
  246. 246Se t.ex. prop. 1997/98:45 s. 172 f om 4 § 2 st. väglagen, s. 183 om 1:3 banlagen, s. 216 om 3:3 minerallagen (där det allmänt föreskrivs att undersökningsarbete skall utföras så att minsta skada och intrång vållas).
  247. 247Se t.ex. prop. 1997/98:45 s. 203 om 9:1 ellagen, s. 274 om strålskyddslagen.
  248. 248Jfr härom prop. 1997/98:45 s. 211 f om 4 § rörledningslagen och s. 206 om 2:8a ellagen. Se vidare s. 200 om la § farledslagen, s. 224, 226 om 7 § torvlagen, s. 234 om 3a § kontinen- talsockellagen, s. 240 om 6 § lagen om Sveriges ekonomiska zon.
  249. 249Se prop. 1997/98:45 s. 244 f. Jfr vidare 3.6 nedan.
  250. 250I ingetdera fallet sker dock intrånget enligt särskilda tvångsregler utan med stöd av all­ männa rättsprinciper om handlings- och rörelsefrihet.
  251. 251Westerlund (Miljörättslig tidskrift 1999 s. 394) framhåller att MB:s regler gäller redan vid en risk för påverkan, så snart påverkan kan tänkas ha betydelse (om än aldrig så avlägsen) för MB:s mål. Frågan är dock om man skall beakta hur obetydliga risker som helst. De allra flesta verksamheter kan tänkas, om oturen är framme, i någon mån inverka på miljön. Man kan också se saken så, att MB visserligen tilllämpas i dessa fall men inte hindrar att verksamheten tillåts. Jfr dock om skyddade Natura 2000-områden 2.7 ovan.
  252. 252Prop. 1997/98:45 I s. 416.
  253. 253Jfr om bekymren med minerallagen från denna synpunkt 3.5 nedan.
  254. 254Jfr också 20 § fiskelagen (angående avsevärt försvårande av fisket); en liknande regel angående avsevärt försvårande av jordbruket förekommer i 12:8 MB.
  255. 255Se prop. 1997/98:45 I s. 550 f och om äldre rätt Westerlund, Naturvård och pågående markanvändning (1980) bl.a. s. 292 ff.
  256. 256Westerlund har i sin delkommentar till MB (Miljörättslig tidskrift 1999 s. 459 ff) utfor­ mat ett söksystem som kan användas när man vill finna sig till rätta i miljölagstiftningen (inklu­ sive åtskilligt av den speciallagstiftning som här skall beröras). Som framgått ligger inte sådana ambitioner bakom detta avsnitt. Den som vill ha närmare vägledning hänvisas till Westerlunds framställning.
  257. 257Frågan om förhållandet till MB diskuterades närmare bara när det gällde strålskyddsla­ gen (prop. 1997/98:90 s. 272 ff), men resultatet blev huvudsakligen att reglerna om miljökva­ litetsnormer och miljökonsekvensbeskrivning skall tillämpas (22a §, 27 §).
  258. 258Frågan om ersättning i dessa fall skall däremot beröras i korthet i 5.4 nedan.
  259. 259Se Macrory i European Environmental Law s. 8 ff m.hänv. I Sverige har liknande syn­ punkter som sagt betonats av Westerlund, bl.a. i En hållbar rättsordning, och i hans efterföljd av åtskilliga andra författare (t.ex. Jonas Christensen). Se 1.1 och 2.2 ovan.
  260. 260Se bl.a. om fiskelagstiftningen 3.8 nedan.
  261. 261Se 6:1 och 6:2 MB; jfr prop. 1997/98:45 I s. 277 ff.
  262. 262Se bl.a. prop. 1985/86:1 s. 107 f.
  263. 263Se prop. 1985/86:90 s. 109 f.
  264. 264Se härom prop. 1997/98:90 s. 157 f.
  265. 265Prop. 1997/98:90 s. 158.
  266. 266Bl.a. gäller detta sådana mera detaljerade bestämmelser som utfärdas med stöd av 5:7 och 5:16 PBL.
  267. 267Här bortses från den avvägning som möjligen någon gång kan bli aktuell enligt 5:1 PBL, när det gäller frågan om nytillkomna oförutsedda förhållanden har »stor allmän vikt».
  268. 2682:3 MB lär liksom vissa andra hänsynsregler också bli tillämplig vid myndighetsutöv­ ning; se 2.3 ovan. Jfr prop. 1997/98:45 II s. 13, angående 2:2 MB, och allmänt I s 205 f.
  269. 269Mot formuleringen i 16:5 kan invändas att på ett stadium där inte ens tillstånd medde­ lats den nya verksamheten inte lär medverka till någon överträdelse - även här finns bara en risk för sådan medverkan, jfr nedan.
  270. 270Prop. 1997/98:90 s. 166. Jfr även 1997/98:JoU20 s. 60.
  271. 271Prop. 1997/98:90 s. 163. Frågan vilken sannolikhetsbedömning som krävdes togs upp vid remissbehandlingen av utredningsförslaget (prop. s. 160 f) men synes inte ha väckt depar­ tementets intresse.
  272. 272Se härom Prop. 1997/98:90 s. 166 f, 309.
  273. 273Jfr Ds 2000:29 s. 38 f.
  274. 274Prop. 1985/86:3 s. 155.
  275. 275Prop. 1997/98:45 I s. 243 f, jfr II s. 29
  276. 276Prop. 1997/98:45 I s. 244 f.
  277. 277Prop. 1969:128 s. B 99 ff
  278. 278Prop. 1989/90:151, s. 25, NJA II 1990 s. 645.
  279. 279Jfr Bengtsson, Speciell fastighetsrätt s. 77 f med hänvisningar.
  280. 280Dessutom reglerna om markawattningsåtgärder som får utföras som gemensamt arbete (9:1 FBL).
  281. 281Se härom prop. 1997/98:90 s. 172 ff.
  282. 282Se 17:1 p. 18 och 17:3 MB samt prop. 1997/98:45 II s. 219.
  283. 283Dessutom kan naturligtvis ibland en näringsidkare, t.ex. en restaurangägare intill den nya vägen, vinna på vägdragningen.
  284. 284Avgörandet gällde miljöskador på fastigheter intill vägen, men samma princip bör till- lämpas enligt väglagens (dvs expropriationslagens) ersättningsregler såvitt angår företagsskada.
  285. 285Prop. 1997/98:90 s. 176.
  286. 286Se prop. 1997/98:45 I s. 444 ff och 17:1 18 p. RB.
  287. 287Se prop. 1997/98:45 I s. 238.
  288. 288Se även Westerlund i Miljörättslig tidskrift 1999 s. 392 f.
  289. 289Jfr prop. 1997/98:90 s. 177.1 det interna arbetet lär man - helt naturligt - ha fäst vikt vid denna nyhet i MB.
  290. 290Som Westerlund påpekat (a.a. s. 393) kan frågan bl.a. bli aktuell vid rättsprövning; skulle ett beslut enligt väglagen befinnas strida mot en regel i MB skall beslutet upphävas.
  291. 291Dittills (maj 2000) hade de flesta vägärenden handlagts enligt äldre regler.
  292. 292Prop. 1997/98:90 s. 182 ff, 190 ff.
  293. 293Enligt uppgift från Naturvårdsverket har här liksom vid vägbyggen utredningen påver­ kats i miljövänlig riktning; liknande mening synes man ha hos Banverket, där MB anses ha komplicerat nya banbyggen genom de ökade utredningskrav som ställs i tillståndsärenden.
  294. 294Prop. 1997/98:90 s. 193, 327.
  295. 295Uppgift från maj 2000.
  296. 296Bouvin-Stark, Expropriationslagen (1989) s. 118 f, med hänvisning till motiven.
  297. 297En opublicerad undersökning som jag år 1995 gjorde av praxis rörande expropriations- tillstånd i vissa departement tyder inte på att sådana miljöhänsyn spelat någon nämnvärd roll. Undersökningen har kompletterats år 2001, med liknande resultat. Materialet är dock inte så stort.
  298. 298Se i SOU 2000:89, där viss kompensation - en gruvavgift - föreslås utgå till markägaren.
  299. 299Se förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, bilagan.
  300. 300Prop. 1997/98:90 s. 215.
  301. 301Prop. 1997/98:90 s. 218 f.
  302. 302Jfr Jonas Christensen, a.a. s. 284 med not 116.
  303. 303I själva verket går sedvanlig eftersökning något längre än vad allemansrätten kan anses innebära, i vart fall om man utgår från brottsbalkens regler (se särskilt 12:2 2 st.). Jfr SOU 2000:89 bl.a. s. 189 f och om ett föreslaget förtydligande s. 231 ff, 272 ff.
  304. 304Se SOU 2000:89 särskilt s. 220 ff.
  305. 305Se 3:3 3 st. i förslaget (där samtidigt betonas att minska skada och intrång vållas på annans egendom, vilket ju också kan skydda miljöintressen).
  306. 306Se 3:3a 2 st. i förslaget. De villkor bergmästaren far ställa upp enligt 3 st. kan bl.a. avse att förebygga eller begränsa olägenheterna för miljön.
  307. 307Jfr Jonas Christensen, a.a. s. 64.
  308. 308Uppgifter från bergmästaren i maj 2000.
  309. 309Prop. 1984/85:120 s. 339.
  310. 310Prop. 1984/85:120 s. 337.
  311. 311Se prop. 1997/98:90 s. 222 ff, 226 f.
  312. 312Jfr Westerlund, En hållbar rättsordning s. 132 med not 282 (där han bl.a. sätter i fråga om inte markägaren numera bör ha ersättning för torven, enligt 2:18 RF). Argumentet far sär­ skild vikt om minerallagen ändras så att ersättning utgår för mineralerna, jfr ovan. - Se även Michanek, Energirätt (1990) s. 490 ff.
  313. 313Jfr dock 7 §, om förhållandet till andra tillståndshavare.
  314. 314Se även prop. 1997/98:45 II s. 146 (MB:s mål- och hänsynsregler skall tillämpas bl.a. vid täktärenden enligt kontinentalsockellagen, jfr 12:1 3 st. 2 MB).
  315. 315Det räcker alltså inte med en risk för överträdelse, utan den skall faktiskt konstateras. Regeln stämmer med motsvarande bestämmelse i 24:5 3 p. MB.
  316. 316Jfr prop. 1997/98:90 s. 235, 346. Se härom Jonas Christensen, a.a. s. 288.
  317. 317Prop. 1997/98:90 s. 209.
  318. 318Se 6 § och prop. 1997/98:90 s. 213, 334
  319. 319Lagen bygger på ett EG-direktiv (98/30/EEG), som dock i ringa grad präglar de här berörda reglerna. Se om lagen prop. 1999/2000:72.
  320. 320Prop. 1997/98:90 s. 204, jfr prop. 1997/98:45 II sl50..
  321. 321Prop. 1997/98:90 s. 266.
  322. 322Prop. 1997/98:90 s. 270.
  323. 323Detsamma gäller verkningarna för renskötseln inom dess område, se 3.9 nedan.
  324. 324Se prop. 1990//91:3 s. 46 (fjällnära skogar) och prop. 1992/93:226 s. 63 ff samt allmänt om frågan Michanek, Svensk miljörätt (2 uppl. 1993) s. 108 ff med hänvisningar; jfr även Bengtsson, Äganderätt och miljö (1994) s.6 f.
  325. 325Jfr prop. 1992/93:220 s. 66, där det konstateras att en reglering om ökade naturvårds- hänsyn strider mot strävan att avreglera skogsvårdslagstiftningen men att en skärpning ändå behövdes i vissa begränsade hänseenden.
  326. 326Se härom prop. 1997/98:90 s. 242 f.
  327. 327Se prop. 1997/98:90 s. 243.
  328. 328Se prop. 1997/98:90 s. 244 f.
  329. 329Jfr MB-kommentar I s. 1:10, där det bl.a. påpekas att Lagrådet inte protesterat mot syn­ sättet (not 2). Att märka är dock att Lagrådet föreslog att förhållandet skulle klargöras i lagtex­ ten, vilket regeringen ansåg onödigt (se prop. 1997/98:90 s.244 f, 508).
  330. 330Vidare har ersättningsreglerna för sådana fall anpassats till bestämmelsen om självrisk i 31:6 MB. Se närmare prop. 1997/98:90 s. 247 ff.
  331. 331Prop. 1997/98:90 s. 242
  332. 332Se om skälen närmare prop. 1997/98:90 s. 249 ff.
  333. 333Ståndpunkten motiveras närmare i 5.2 nedan.
  334. 334Se bl.a. reglerna om jaktens bedrivande i 27-33 §§.
  335. 335Prop. 1986/87:58 s. 21.
  336. 336Se närmare prop. 1986/87:58 s. 23 ff, där frågorna behandlas ganska utförligt.
  337. 337I den mån reglerna berör fågel- och art- och habitatdirekiven kommer de att skärpas så att de tydligare ansluter till direktiven.
  338. 338Lagen har berörts i 2.4 ovan.
  339. 339Prop. 1992/93:232 s. 22 f.
  340. 340Jfr om fiskeripolitiken prop. 1994/95:75 särskilt s. 38 ff.
  341. 341Prop. 1992/93:232 s. 44 f, 68.
  342. 342Se närmare 2 kap. 12 § förordningen 1994:1716 och prop. 1993/94:158 s. 18 ff.
  343. 343Jfr Ds 1995:15, Hushållning med knappa naturresurser - exemplen allemansrätten, fjällen och skotertrafik i naturen.
  344. 344Rätt till renbete, anläggningar, skogsfång, flyttningsvägar, jakt och fiske anges - delvis utan klar precisering - i 15-25 §§. Se vidare 65 §, som bl.a. föreskriver - utom att hänsyn skall tas till andra intressen vid renskötselns utövande - att renarna skall »såvitt möjligt» hindras från att komma utanför samebyns betesområde och att annars vålla skada eller olägenhet, att flytt­ ning av renarna skall ske i samlade flockar, att väg skall tas där minsta skada vållas och att flytt­ ning utanför samebys betesområde skall ske »utan onödig tidsutdräkt».
  345. 345Jfr prop. 1990/91:3 s. 32 ff.
  346. 346Jfr NJA 1989 s. 581 (minikraftverk i fjällmark) där en konflikt av denna typ kom upp. Se även koncessionsnämndsavgörandet B 171/92 (Gullhögsflon; MB-kommentar I s. 3:14), där energiintressen, naturvård, rörligt friluftsliv och renskötsel konkurrerade; renskötselintres­ set blev avgörande.
  347. 347Ett exempel är om en sameby mot ekonomisk ersättning skulle acceptera en miljöskad- lig form av skogsbruket på sitt område, till skada också för den turistande allmänheten.
  348. 348Se härom prop. 1992/93:32 s. 122 ff.
  349. 349Jfr om tolkningen av avsevärt försvårande av pågående markanvändning ovan 3.1 och nedan 5.2.
  350. 350Bestämmelsen vållar vissa problem från grundlagssynpunkt (jfr Bengtsson, Grundla­ gen och fastighetsrätten s. 68,105); möjligen kan MB förstärka de allmänna intressen som krävs för ett sådant ingrepp i en samebys område.
  351. 351Jfr härom Bengtsson i SvJT 1994 s. 529 ff.
  352. 352Se prop. 1987/88:104 s. 27 ff.
  353. 353Prop. 1987/88:104 s. 73.
  354. 354Märk också att byggnadsminne också kan vara park, trädgård och annan anläggning av kulturhistoriskt värde.
  355. 355Lagrådet framhöll att skyddssyftet både vid värdefull kulturmiljö och värdefulla kul­ turlandskap kunde tillgodoses genom att området förklarades för kulturreservat (medan enligt lagrådsremissen naturreservat kunde bildas också för att bevara kulturmiljöer); se prop. 1997/ 98:45 II s. 468. Regeringen höll med om att kulturreservat skall användas då kulturmiljön är huvudsakliga skälet för att ett område skall skyddas men undvek uttrycket i lagtext, eftersom kulturmiljöbegreppet förde tanken till det skydd som i första hand bör åstadkommas genom kulturminneslagen (prop. 1997/98:45 II s. 78 f).
  356. 356Se prop. 1987/88:104 s. 76 f. Jfr också kommentar till 2:7 KML i Karnov, där det framhålls att i praktiken man förutsätter ett samförstånd mellan länsstyrelsen och markägaren.
  357. 357Som nyss framhållits kan det alltså vara anledning att lägga bevisbördan på samma vis.
  358. 358Se prop. 1987/88:104 s. 87.
  359. 359Se prop. 1987/88:104 s. 93.
  360. 360Se prop. 1987/88:104 s. 94, där också nämns att genomförande av detaljplan eller ändamål för vilket expropriation beviljats hindras. - Vid beslut som avses i 3:15 1 st. far förord­ nas om att ägaren skall bekosta särskild dokumentation av byggnaden, om det är skäligt.
  361. 361Så enligt uppgift från Riksantikvarieämbetet i maj 2000; där framhålls att miljötänkan­ det i allmänhet sedan rätt lång tid påverkat förhållandena för miljökulturvården, vilket knappast var ett resultat av MB.
  362. 362Se närmare härom Bengtsson i Festskrift till Ulf Nordenson (1999) s. 21 ff.
  363. 363Jfr även Bengtsson, a.a. s. 26 f.
  364. 364I Grundlagen och fastighetsrätten (1996) s. 71 ff har jag diskuterat den eventuella inverkan 2:18 1 st. RF har på tolkningen av 3:1 JB. Med hänsyn till den begränsade betydelse kravet på angelägna allmänna intressen tillmätts i senare sammanhang (jfr 2.4 ovan, särskilt dis­ kussionen av NJA 1996 s. 110) kan man dock knappast vänta att grundlagsregeln får någon större betydelse för grannelagsrätten.
  365. 365Jfr prop. 1997/98:45 II s. 12 f, där enbart denna situation diskuteras.
  366. 366Se prop. 1997/98:45 II s. 13, jfr I s. 210.
  367. 367Frågan vilken lag som är tillämplig har betydelse också för forumfrågan, jfr 20:2 MB.
  368. 368Jfr Bengtsson, Allemansrätt och markägarskydd (1966) s. 109 ff och senast NJA 1996 s. 495.
  369. 369Se Westerlund i Miljörättslig tidskrift 1995 s. 74 ff.
  370. 370Se om denna utveckling särskilt Sandell i Svensk Geografisk Årsbok 1997 s. 31 ff.
  371. 371Tyvärr innehåller detta ledande rättsfall en något missvisande formulering i denna del. Man kunde tro att anläggningar för friluftsliv kunde komma till stånd med stöd av allemans­ rätten (första stycket sista meningen av HD:s domskäl), vilket inte gärna kan ha varit meningen - skidliftar och liknande kräver naturligtvis markägarens tillstånd, troligen också så enkla anläggningar som vindskydd eller fasta bord och bänkar för rastning. Jfr NJA 1949 s. 167. Hur HD egentligen resonerat är oklart.
  372. 372Jfr Bengtsson, Grundlagen och fastighetsrätten, kap. 12.
  373. 373Jfr Westerlund, a.a. och Bengtsson, Äganderätt och miljö (1994) s. 5 ff. - Att sociala hänsyn omtalas i 1:1 2 st. 3 p. MB lär här sakna betydelse.
  374. 374Reglerna om stängselgenombrott har dock flyttats till tillsynskapitlet, se 26:11 MB.
  375. 375Jfr prop. 1997/98:45 I s. 305 f.
  376. 376Jfr prop. 1997/98:45 I s. 316 f, 321, II s. 83, 84, 90.
  377. 377Se MB-kommentar I s. 7:9.
  378. 378Jfr NJA 1986 s. 637, berört nedan på tal om 12:2 2 st. BrB.
  379. 379Jfr Jonzon m.fl. s. 46 f m. hänvisn.
  380. 380Jfr Jonzon m.fl. s. 43 f m. hänvisn. och MB-kommentar I s. 7:7 f.
  381. 381Jfr 3.6 resp. 3.10 ovan. Vid jordbruk gäller detsamma, men här har tidigare speciallag­ stiftning tagits in i MB (12:7-10).
  382. 382Jfr 3.9 om exploatering av renskötselmarker (där t.o.m. konflikter mellan fem olika intressen nämns), NJA 1989 s. 581 och det i 3.9 omtalade koncessionsnämndsavgörandet B 171/92 (Gullhögsflon). Se även Bengtsson i Juhlajulkaisu Erkki J. Hollo (2000) s. 39 f.
  383. 383Jfr Bengtsson, Speciell fastighetsrätt s. 224 och i Svensk rätt i omvandling (1976) s. 43 ff.
  384. 384I diskussionen om kompensation in natura vid miljöingrepp har problemet spelat en betydande roll, jfr Ds 1997:52.
  385. 385Reglerna om rättegången i miljöskademål har dock förts samman med andra processuella regler i MB.
  386. 386Se prop. 1997/98:45 I s. 565 ff.
  387. 387Se prop. 1997/98:45 I s. 189, 564.
  388. 388Jfr avsnittet om principerna för förslaget i prop. 1997/98:45 I s. 168 ff. - Ett annat skäl för att tonvikten lagts på straffrättsliga frågor kan vara att massmedia (och kanske även allmän­ heten) tycks anse straffen för miljöbrott som det allra viktigaste miljöproblemet.
  389. 389Jfr prop. 1997/98:45 I s. 234 f, 359.
  390. 390Jfr om det sagda prop. 1997/98:45 I s. 533 ff, där man bl.a. konstaterar att systemet med ekonomiska sanktioner inte fungerar på avsett sätt och diskuterar hur effektiva sanktionsregler skall utformas på sikt men inte nämner skadeståndsreglerna i sammanhanget. Vad miljöskade- reglerna angår, sägs på annat ställe att de har nära anknytning till miljörättens ersättningsregler och övriga sanktionsregler; genom att »smälta in» dem i MB skulle denna ge en mera fullständig bild av sanktionsreglerna på miljöområdet (s. 564). Det är alltså närmast en fråga om var ska­ deståndsreglerna skall tas in, inte om reglernas innehåll; att tala om insmältning är knappast träffande.
  391. 391Även 32:5 1 st. MB kan nämnas i sammanhanget, fast grävning och liknande arbeten mindre ofta medför typiska miljöskador.
  392. 392När skadeståndet utgår till staten (jfr t.ex. NJA 1995 s.249) är läget ett annat, särskilt om det avser faktiska kostnader för att återställa förstörd miljö.
  393. 393Se prop. 1997/98:45 I s. 566 f.
  394. 394Vissa sakskador täcks ju också - för privatpersoner och småföretagare - men den prak­ tiska betydelsen av detta är obetydlig. Jfr SOU 1993:78 bl.a. s. 37 ff.
  395. 395Att miljöskadeförsäkringen kombinerats med en saneringsförsäkring (se 33:3 och 33:4 MB) innebär ju inget ökat skydd för skadelidande enskilda utan bara att ansvaret för sanerings­ kostnaden flyttas över från staten till kretsen av förorenande verksamheter.
  396. 396I EG-kommissionens s.k. vitbok av år 2000 tycks man fästa stor vikt vid försäkrings- möjligheterna, vilket verkar opitimistiskt i överkant.
  397. 397Jfr Bengtsson i Svensk rätt i omvandling (1976) s. 44 ff. - Skadeståndets brister som miljöpolitiskt instrument har utvecklats av Hydén i Rättssociologiska perspektiv s. 33 ff.
  398. 398Jfr prop. 1997/98:45 I s. 213 f (försiktighetsprincipen), s. 234 (avhjälpandeansvaret).
  399. 399Se prop. 1994/95:10 s. 109 ff, där reglernas allmänna innebörd diskuterades.
  400. 400Se 3:7 resp. 3:8 i förslaget. Principen om avhjälpande av skador och olägenheter (3:9) var vidare samordnad med övriga regler bl.a. när det gällde intresseavvägningen, något som inte gäller för MB:s del (2:8 MB hänvisar ju inte till skälighetsregeln i 2:7 utan till 10 kap.).
  401. 401Se om det sagda prop. 1997/98:45 I s. 204 f, jfr II s. 455.
  402. 402Prop. 1997/98:45 II s. 13, jfr II s. 210.
  403. 403Se 1997/98:JoU20 s.38 ff, jfr s. 352 ff.
  404. 404Jfr prop. 1997/98:45 II s. 12 f, MB-kommentar I s. 2:6.
  405. 405Se även Vängby iJT 1999-2000 s. 706.
  406. 406Som framgår av det följande (4.3) kan dock det strängare aktsamhetskravet tänkas få betydelse vid oaktsamhetsbrott och därmed för skadeståndet.
  407. 407Jfr Backer i Lov og rett 1993 s. 454.
  408. 408Jfr prop. 1997/98:45 I s. 234 f.
  409. 409Det gäller inte bara regeln om orts- och allmänvanliga störningar i 32:1 3 st. utan även bl.a. 32:6 2 st.; dessutom faller explosionsskada från mindre farliga verksamheter och skador genom mindre riskabla grävningar utanför detta ansvar (32:4 2 st., 32:5 1 st.). Se närmare nedan i avsnitt 4.3.
  410. 410Prop. 1997/98:45 II s. 25.
  411. 411Jfr t.ex. Hellner s. 134 ff med hänvisningar och nyligen Christian Dahlman, Konkurre­ rande culpakriterier (2000).
  412. 412Regeln i 6:2 SkL om jämkning av oskäligt betungande skadestånd är ju av annat slag; den gäller nedsättning, inte bortfall av skadeståndet, och det avgörande är här konsekvenserna av skadeståndsansvaret - inte, som vid en tillämpning av 2:7 MB, om det varit ursäktligt att underlåta förebyggande åtgärder.
  413. 413Jfr allmänt om frågan prop. 1997/98:45 I s. 529 f.
  414. 414När skadeståndsansvaret förutsätter brott är det dock tveksamt om bevisbördan omkas­ tas på sätt som sägs i 2:7 MB. (Att inte bevisbördan omkastas när det gäller uppfyllande av hän- synskraven framgår som sagt av 2:1, jfr prop. 1997/98:45 II s. 13.)
  415. 415Jfr Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning I (1976) s. 303 ff, NJA 1984 s. 340 I—III och - rörande läget sedan standardregeln i ursprungliga 3:3 SkL upphävts - Bengtsson, Det allmännas ansvar (2 uppl. 1996) s. 95 ff med hänvisningar.
  416. 416Man kan knappast invända mot det sagda, att ren underlåtenhet att företa en åtgärd inte går in under försiktighetsprincipen i 2:3. Normalt innebär myndighetsutövning en verksamhet, och i sådana fall tillämpas paragrafen utan vidare.
  417. 417Se även undantaget i 32:3 2 st.
  418. 418Prop. 1985/86:83 s. 42.
  419. 419Se prop. 1985/86:83 s. 41.
  420. 420Detta gäller t.ex. NJA 1977 s. 434 och NJA 1988 s. 376; se också NJA 1999 s. 385.
  421. 421Jfr Bengtsson i Festskrift till Ulf Nordenson (1999) s. 19 ff.
  422. 422Se dock reglerna om grov vårdslöshet i 10:4, där MB kan medföra en skärpt bedömning.
  423. 423Jfr dock 4.8 nedan om oklarheten rörande förhållandet till EG-rätten.
  424. 424Prop. 1997/98:45 II s. 252.
  425. 425Se om denna lära Hellner s. 211 ff med hänvisningar, Håkan Andersson, Skyddsända- mål och adekvans (1993). .
  426. 426Prop. 1997/98:45 II s. 15.
  427. 427Som förut påpekats har ju en verksamhetsutövare betydligt lättare än en skadelidande att skaffa fram utredning om den skadegörande verksamheten; jfr 4.3 ovan.
  428. 428Jfr prop. 1997/98:45 I s. 206 f.
  429. 429Prop. 1997/98:45 I s. 216, II s. 17.
  430. 430Prop. 1997/98:45 I s. 216 f, II s. 17. Av motiven framgår att kravet på bästa möjliga tek­ nik avses gå längre: IPPC-direktivet 96/61 är en minimireglering, men Sverige hade en striktare tilllämpning av vilken teknik som kunde krävas och ambitionsnivån borde inte sänkas. (II s. 17.)
  431. 431Jfr Bengtsson, Försäkringteknik och civilrätt (1998) s. 141 ff.
  432. 432Jfr prop. 1997/98:45 I s. 212, II s. 14.
  433. 433Jfr Hellner s. 137 f.
  434. 434Jfr Hellner s. 314.
  435. 435Detta gäller även utanför privatlivets område; se t.ex. NJA 1966 s.70, NJA 1979 s.773 (där dock motiveringen kan ifrågasättas, jfr SvJT 1981 s. 520). Jfr Hellner s. 137 f.
  436. 436Jfr NJA 1958 s. 247 (blymönjefallet; skada på djur).
  437. 437Se prop. 1997/98:45 II s. 14.
  438. 438Skulle byggnadsnämnden brista i detta avseende, kan skadestånd enligt 3:2 SkL komma i fråga.
  439. 439Här kan dock ekonomisk skada vara svår att styrka; jfr 4.11 nedan.
  440. 440Prop. 1997/98:45 I s. 219 f.
  441. 441Bl.a. framhålls att det finns inte skäl att göra undantag från denna lokaliseringsprincip i och för sig trots att en verksamhet i praktiken inte kan lokaliseras till någon annan plats på grund av att en viss naturresurs skall utnyttjas, t.ex. en grustillgång, en skog eller en forssträcka, men att möjligheten till alternativa lokaliseringar naturligtvis är av betydelse vid bedömningen om en plats skall godtas; se prop. 1997/98:45 I s. 219.
  442. 442Se prop. 1997/98:45 s. 220.
  443. 443Egentliga hälsorisker medför som sagt ändå strikt ansvar även vid orts- och allmänvan­ liga störningar.
  444. 444Som framhållits tidigare lär hänsynsreglerna också omfatta myndighetsutövande verk­ samhet (se 2.3 ovan). En annan sak är att HD i 1999 års fall utgått från detaljplanen när det gäller frågan vad en fastighetsägare skäligen fatt tåla.
  445. 445Jfr Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning I (1976) s. 309 f (angående miljö­ kontroll i allmänhet), Det allmännas ansvar (2 upp. 1996) s. 194 ff och NJA 1984 s. 340 I—III (angående byggnadskontroll).
  446. 446Se härom prop. 1992/93:80, 1992/93:JoU 14.
  447. 447Prop. 1997/98:45 I s. 222 f.
  448. 448Prop. 1997/98:45 II s. 21.
  449. 449Se prop.l997/98:45 I s. 226, 229; II s. 22. - Se om motsvarande regler i äldre rätt Annika Nilsson, Att byta ut skadliga kemikalier (1997).
  450. 450Skillnaden mellan ett skadeståndsrättligt och ett förvaltningsrättsligt ansvar för förore- ningsskador behandlas ingående i Jan Darpös nyligen utkomna avhandling Eftertanke och för­ utseende (2001).
  451. 451Prop. 1997/98:45 II s. 25 f.
  452. 452Se prop. 1997/98:45 II s. 344. Regelns innebörd diskuteras inte närmare i motiven. Se däremot MB-kommentar I s. 2:36.
  453. 453Bl.a. talan om ersättning enligt 26 och 31 kap. bör kunna grundas på lagens regel. Jfr Rubenson 19.2.
  454. 454Prop. 1997/98:45 II s. 458 ff.
  455. 455Se prop. 1997/98:45 I s. 234 f, II s. 25 f.
  456. 456Det offentligrättsliga ansvaret enligt 10 kap. MB behandlas ingående i Darpö, Efter­ tanke och förutseende.
  457. 457En liknande talan skulle kunna föras av en sameby mot en markägare som genom mil- jöskadlig verksamhet, t.ex. besprutning av skogen, skadat renskötseln på området (jfr 30 § ren­ näringslagen).
  458. 458Jfr resonemanget i NJA 1943 s. 581 (närmare diskuterat i 6.3 nedan).
  459. 459Också beträffande det allmännas krav på ersättning för utlägg borde rimligen reglerna om fordringspreskription gälla, med hänsyn till likheten med vanliga skadeståndskrav; den enskilde har behov av skydd både mot föråldrade statliga krav och mot privata ersättningsan­ språk. Fordran kan i så fall anses ha uppstått vid utlägget, vilket alltså bör ha skett högst tio år före kravet. - Det är dock osäkert om lagstiftaren tänkt sig en preskription ens i detta fall; jfr prop. 1997/98:45 s. 360. Se även Darpö, a.a. s. 84 f.
  460. 460Beskrivningarna av begreppet varierar något; här används närmast Bugges definitioner, Forurensningsansvaret s. 95 och 403.
  461. 461Mot detta kan knappast åberopas regeln om att tredjemansskador av ren förmögenhets- natur i princip inte ersätts (jfr t.ex. NJA 1988 s. 62). Miljöskadorna får anses drabba förvaltaren av ett naturreservat direkt oavsett vem som äger marken.
  462. 462Jfr prop. 1997/98.45 II a. 81 och även 21 § förordningen om områdesskydd, där dessa områden inte nämns.
  463. 463Se om regeln Bugge s. 398 ff.
  464. 464Pagh anser, i motsats till Orla Friis Jensen, att ett skadeståndsrättligt skydd också ges för djur och växter, ekosystem etc. (a.a. s. 405).
  465. 465Se om sådana »non-delegable duties» Hellner s. 165 f. 1986 års fall bygger på samma resonemang.
  466. 466Inte heller när en fastighetsägare ändå svarar för självständig medhjälpares vållande, se 32:5 1 st.
  467. 467Prop. 1985/86:83 s. 41.
  468. 468Marie-Louise Larsson, The Law of Environmental Damage (1999) behandlar denna skadetyp i åtskilliga sammanhang. Se bl.a. s. 491 ff, 545 ff. Se allmänt om problematiken även Wetterstein i Harm to the Environment (1997) s. 29 ff.
  469. 469Se om regeln prop. 1994/95:169 s. 62 ff, Marie-Louise Larsson s. 183 ff, 193 ff.
  470. 470Jfr härom Marie-Louise Larsson s. 302 ff och 490 ff. Se även Darpö, a.a. s.97 ff, 262 ff.
  471. 471Jfr NJA 1919 s. 1, RH 1990:32 och om frågan i allmänhet Hellner s. 425 med hänvis­ ningar.
  472. 472Jfr JR Linds tillägg (som inte skett »för egen del» och därför kan antas stämma rätt väl med majoritetens inställning). - Se om rättsfallet Kleineman i JT 1995-96 s. 101 ff, Marie- Louise Larsson s. 497 ff.
  473. 473SOU 1996:103 s 630 f.
  474. 474Prop. 1997/98:45 I s. 567. - Ett par hovrättsfall av intresse är RFS 1997:61, där staten fick ersättning för avelsvärdet av en älgtjur, skjuten i Sareks nationalpark, men inte för »rekrea- tionsvärde» av icke ekonomisk natur (närmast förlust av naturupplevelse för besökande i natio­ nalparken), samt RH 2000:94, där staten ersatts för en skjuten varg efter samma principer som i järvmålet.
  475. 475Jfr om rättsfallet Kleineman i JT 1993-94 s.730 f, Marie-Louise Larsson s. 495 ff.
  476. 476Bl. a. framträder den i Europeiska kommissionens vitbok angående ersättningsansvar för miljöskador (2000); se även t.ex. Marie-Louise Larsson, a.a. och Helle Tegner Anker i Land Use and Nature Protection. Emerging Legal Aspects (2000) bl.a. s. 79 f, 83 f.
  477. 477Jfr Marie-Louise Larsson s. 498 f och vidare det norska fallet RG 1979 s. 715, omtalat av Bugge s. 408, där nya kanadagäss inplanterats i stället för dödade. I sådana fall kan naturligt­ vis också avhjälpanderegeln tänkas bli åberopad.
  478. 478Något sådant kan bli aktuellt t.ex. beträffande den vitryggiga hackspetten, som ju håller till på mycket begränsade områden.
  479. 479Därmed är inte sagt att skadeståndet skulle motsvara hela ersättningen till markägaren; vad det allmänna vunnit med reservatet är ju inte bara att den aktuella arten fatt en lämplig miljö utan att naturmiljön över huvud taget bevarats på området. En skälighetsbedömning av ersätt­ ningen är naturlig.
  480. 480Om tredjemansskada i vanlig mening är naturligtvis inte fråga heller i detta läge, efter­ som skadan avser den skadelidandes egen fastighet. - Ang. ersättning för avhjälpande, se 4.9 ovan.
  481. 481Jfr åter NJA 1995 s. 249.
  482. 482Jfr Bugge s. 408.
  483. 483Här bör dock undantag kunna göras, om naturvärdena är unika eller i vart fall mycket sällsynta i landet. Finns en djurart bara på två ställen i Sverige, bör den som fördärvar dess livs­ miljö på ena området kunna åläggas att betala rimliga förbättringar av mijön på det andra, var det än är beläget.
  484. 484Jfr allmänt om frågan Ds 1997:52, där en utvidgning föreslås av dessa kompensations- möjligheter.
  485. 485Jfr Marie-Louise Larsson s. 545 ff m. hänvisn. och Bugge s. 407 ff.
  486. 486Jfr härom Darpö, a.a. s. 265 ff.
  487. 487Jfr även NJA 1997 s. 468; jfr dock NJA 1997 s. 684.
  488. 488Se prop. 1985/86:83 s.15 f; synpunkterna återkommer i Anders Eriksson, Rätten till skadestånd vid miljöskador (1986) s. 32 f. Mycket bättre är inte argumenteringen i SOU 1983:7 s. 150 f, som jag själv svarat för.
  489. 489Jfr SOU 1983:7 s. 151.
  490. 490Se närmare härom Strömbäck i Festskrift till Ulf Nordenson s. 429 ff.
  491. 491Begränsningen gäller också personer som obehörigt uppehåller sig inom företagets anläggning, men här är det lättare att finna skäl för att utesluta strikt ansvar; jfr SOU 1983:7 s. 150.
  492. 492För övrigt gäller det strikta ansvaret enligt 32:1 MB oavsett störningens vanlighet, när det är fråga om personskada; se prop. 1985/86:83 s. 41.
  493. 493Här kan erinras om de begränsningar som tidigare ansetts gälla beträffande det strikta ansvaret bl.a. mot anställda; se Bengtsson, Om ansvarsförsäkring i kontraktsförhållanden (1960) s. 252 f med hänvisningar och Agell, Samtycke och risktagande (1962) bl.a. s. 296 ff. En annan sak är att man kan sätta i fråga om de bakomliggande resonemangen varit hållbara; jfr Agells kritik a.a. s. 299 ff.
  494. 494Jfr vad som sagts om 2:5 MB ovan i 4.7; om inte bara 2:5 utan även 2:3 eller 2:4 blivit tillämplig, bör skadan anses ligga inom området för skyddsändamålet.
  495. 495Se härom Bengtsson i Festskrift till Fredrik Sterzel (1999) s. 38 ff, där dock inte detta särskilda problem behandlas.
  496. 496Särskilt är att märka att den enskilde nu generellt får utan kompensation av något slag tåla rådighetsinskränkningar upp till en viss gräns (31:6 MB); se närmare härom i 5.2.
  497. 497Se BU 1986/87:1 s. 152; jfr prop. 1985/86:1 s. 400.
  498. 498Prop. 1997/98:45 I s. 549 f. Jfr vidare 5.2 nedan.
  499. 499Jfr 19:7 VL och prop. 1981/82.130 s. 362, 600, 605 f.
  500. 500Jfr 8a § 2 st. miljöskyddslagen och prop. 1994/85:10 s. 79 f (annorlunda Lagrådet, s. 75 ff).
  501. 501Se närmare 9 kap. 12 och 14 §§ i 1983 års vattenlag, där som skäl för omprövning angavs bl.a. hälsovården och den allmänna miljövården.
  502. 502Se Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp II (1991) kap. 3-5 (särskilt avsnitt 3.7, 4.5 och 5; se vidare 20.2) samt Grundlagen och fastighetsrätten kap. 9 och 10.
  503. 503Uppgifter från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen.
  504. 504Se utförligt härom Bengtsson, Grundlagen och fastighetsrätten kap. 8 och 13.
  505. 505Prop. 1997/98:45 I s. 558 ff.
  506. 506Prop. 1997/98:45 II s. 513 ff. Lagrådet fann rättsläget däremot tveksamt om en mark­ användning från början inte stred mot någon norm när den påbörjades men blev olaglig på grund av en senare tillkommen reglering.
  507. 507Så sägs det i propositionen, men meningen måste vara att något sådant inte var nödvän­ digt (eller lämpligt)', möjligt var det naturligtvis att tolka regeln strikt, fast resultaten skulle bli säregna.
  508. 508Prop. 1997/98:45 I s. 563 f.
  509. 509Se härom särskilt prop. 1997/98:45 s. 558 ff; jfr Bengtsson, Speciell fastighetsrätt(1999) s. 220 ff och i Festskrift till Gunnar Karnell (1999) s. 11 ff.
  510. 5101997/98:KU30.
  511. 511Se härom SOU 2001:19 s. 108 ff.
  512. 512När frågan om vattenlagen skall tas in i MB behandlades (prop. 1997/98:45 I s. 364 ff) gjordes visserligen korta jämförelser mellan några av reglerna, men utan några närmare analyser av skillnaderna.
  513. 513Jfr prop. 1997/98:45 II s. 332 och 333 som bara framhåller att de aktuella paragraferna motsvarar 9:12 och 9:14 i 1983 års vattenlag. I del I, avsnitt 4.16 berörs inte alls ersättning vid vattenverksamhet, inte heller i avsnitt 4.33.
  514. 514Enligt uppgift har självrisken ofta - med visst stöd i PBL:s motiv (jfr 5.2 nedan) - anta­ gits bara omfatta bagatellartade belopp.
  515. 515Uppgifterna i detta stycke har hämtats från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen.
  516. 516Jfr om sådana frågor vid försäkring och skadestånd Bengtsson, Försäkringsteknik och civilrätt (1998).
  517. 517Dessutom ges emellertid ersättning när mark tas i anspråk, se 31:4 MB.
  518. 518Prop. 1997/98:45 I s. 549 f, med hänvisning till 1990/91:JoU 30 s. 255.
  519. 519Se närmare prop. 1997/98:45 I s. 551 f.
  520. 520Prop. 1997/98:45 I s. 556 f.
  521. 521Se prop. 1997/98:45 I s. 551, där hänsynsreglernas betydelse för begreppet pågående markanvändning betonas. TI Jfr prop. 1997/98:45 II s. 272 f. - Se även Rubenson s. 126.
  522. 522Jfr däremot Backer bl.a. s. 28, 105, som framhåller den roll fördelningspolitiska tanke­ gångar spelat i sådana sammanhang för Norges del.
  523. 523Se prop. 1997/98:45 I s. 550 f samt om äldre rätt prop. 1972:111 bil. 2 s. 334 och Wes- terlund, Naturvård och pågående markanvändning (1980) bl.a. s. 292 ff.
  524. 524Rubenson (avsnitt 19.1) återger emellertid Bostadsutskottets uttalanden vid 1987 års lagstiftning utan antydan om att de skulle ha förlorat sin auktoritet.
  525. 525Det gäller bl.a. NJA 1981 s. 351 I och II, som dock förlorat en del av sitt prejudikats- värde redan genom lagändringarna i samband med PBL:s tillkomst år 1987.
  526. 526Jfr prop. 1997/98:45 II s. 514.
  527. 527Se bl.a. 14:8 2 st. PBL, 3:10 och 3:13 KML.
  528. 528Se t.ex. Bengtsson, Ersättning 2 s. 152 ff, 211 ff med åtskilliga exempel och Lagrådet i prop. 1997/98:45 II s. 513. - Om omprövningsfallet (som inte särskilt nämns av Lagrådet) se Bengtsson, a.a. s. 175 f.
  529. 529Se t.ex. 30 § 3 st. skogsvårdslagen.
  530. 530Se prop. 1997/98:45 II s. 259,503. Metoden återkommer i 32 § 2 st. lagen om viltvårds- områden, se prop. 1999/2000:73 s. 41.
  531. 531Jfr å ena sidan 24:3 p. 1, 2, 3 och 4, å andra sidan 24:5 p. 3, 4, 5 och 6.
  532. 532Se 24:3 p. 3, 4 och 7.
  533. 533Det gäller inte bara 24:3 MB; beträffande 24:5 kan alltjämt krav bli aktuella när till- ståndsmyndigheten bedömer frågan om avsevärt försvårande annorlunda än en domstol eller om verksamhetsutövaren åberopar att » betydande skada» uppkommit enligt 2:18 2 st.
  534. 534Någon jämförelse med reglerna om ersättning vid omprövning av vattenverksamhet (31 kap. 20 och 22 §§ MB) skedde inte; vattenrättsfrågorna bedömdes som sagt väsentligen separat vid MB:s tillkomst.
  535. 535Se särskilt Westerlund, En hållbar rättsordning s. 128 f; jfr Bengtsson i SvJT 1999 s. 98.
  536. 536Se prop. 1997/98:45 II s. 516. Ett stöd för detta ger NJA 1989 s. 20; jfr också Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp I (1986) s. 192 ff.
  537. 537Jfr Bengtsson i SvJT 1996 s. 898. Något direkt uttalande om detta finner man - natur­ ligt nog - inte i MB:s förarbeten; sådana uttalanden om färska misstag vid lagstiftningen brukar inte förekomma i motiven. - Framför allt vissa moderata politiker tycks trots allt hävda att for­ muleringen av 2:18 2 st. ger uttryck för lagstiftarens syfte, se 1997/98:JoU 20 s. 350, 440.
  538. 538Jfr Lagrådets uttalande i prop. 1997(98:45 I s. 515 och 1997/98:JoU20 s. 134 f.
  539. 539Jfr även Rubenson s. 127.
  540. 540Till detta kommer också synpunkten, att det vore stötande om företrädarna för markä­ garsidan skulle förhindra att rättsläget slås fast i enlighet med motiven genom att utnyttja den svenska traditionen om grundlagsstiftning i bred politisk enighet. Av redogörelsen för utred­ ningsarbetet framgår, att även flera kompromissförslag som i realiteten utvidgade ersättnings- rätten i förhållande till vad som åsyftades 1994 förkastades av minoriteten; man ville tydligen inte ge efter i något avseende på den fördel man råkat uppnå genom missödet vid grundlagsre- gelns tillkomst. - Men det är snarare ett moraliskt än ett juridiskt argument, och politikernas handlande bör i vart fall inte gå ut över enskilda markägare.
  541. 541Själv kanske jag bär viss skuld till att frågan alls kommit upp, genom att jag påpekat den bristfälliga formuleringen i RF (se SvJT 1994 s. 920 ff och - utförligt - Grundlagen och fast­ ighetsrätten, där jag utvecklade riskerna med en bokstavstolkning). Syftet var att snarast få till stånd en grundlagsändring som gav uttryck för lagstiftarens mening med stadgandet. På grund av politiska motsättningar har emellertid detta visat sig svårare än jag hoppades. I vart fall menar jag - som närmare framgår av fortsättningen - att numera övervägande skäl talar för att rätta sig efter MB:s motiv på denna punkt, trots att lagstiftarens argumentation inte är så värst impo­ nerande från juridisk synpunkt.
  542. 542Se prop. 1997/98:45 II s. 514.
  543. 543Jfr Orla Friis Jensen i Land Use and Nature Protection. Emerging Legal Aspects (2000) s. 63 f.
  544. 544Lagrådet gör skillnad mellan detta fall och från början olaglig verksamhet, se prop. 1997/98:45 II s. 514 f.
  545. 545Se SOU 2001:29 s.291f.
  546. 546Jfr Bengtsson, Ersättning 2 bl.a. s. 40, 116, 155 med åtskilliga hänvisningar.
  547. 547Ett exempel ger de ersättningskrav från pälsfarmares sida som diskuterats i anledning av skärpta djurskyddsregler år 2001; att kompensera företag för att de måste iaktta regler med sådant allmänintresse synes strida helt mot svenska traditioner.
  548. 548Se prop. 1997/98:45 II s. 516. Principen nämns däremot i Lagrådets allmänna diskus­ sion om hur MB:s ersättningsregler bör utformas (s. 515).
  549. 549Se vidare Bengtsson i Festskrift till Karnell s. 13 ff.
  550. 550Jfr närmare om frågan Bengtsson, Ersättning 2 s. 326 ff med hänvisningar. MB:s motiv lämnar inte några klara besked om hur omfattande kretsen i fråga är. Man framåller att det sak- ägarbegrepp balken bygger på är av processuell art (prop. 1997/98:45 I s. 483 f); när det gäller det materiella begreppet hänvisar författningskommentaren till allmänmotiveringen (prop. 1997/98:45 II s. 329), men den behandlar inte närmare frågan vilka som är berättigade till ersättning (jfr s. 483 f, 548 f)- Intrycket blir att man inte avser några ändringar i tidigare rätts­ läge, såvitt gäller ersättning grundad på MB.
  551. 551Vad gäller 31:4 2 st., kan man teoretiskt tänka sig ett sådant undantag från ersättning enligt 2:18 RF, men situationen verkar mycket opraktisk.
  552. 55231:7 2 st. anknyter direkt till situationen vid vattenskyddsområden och lär knappast fa betydelse när grundlagsregeln tillämpas.
  553. 553Se Bengtsson i Festskrift till Gunnar Karnell s. 13 ff och även Speciell fastighetsrätt s.
  554. 554f.
  555. 555Dock med undantag för värdeökning från mer än 10 år tillbaka i tiden.
  556. 556Jfr 5.2 ovan och Bengtsson i SvJT 1996 s. 898 f.
  557. 557Jfr härom Bengtsson i Festskrift till Gunnar Karnell s. 10; jfr dock Victorins uttalande i 1997/98:NU 5 s. 58.
  558. 558Se 3 kap. 10 § 1 st. 1 p., jfr även 13 § 3 st. KML.
  559. 559Jfr Bengtsson, Ersättning ingrepp 2 s. 119 f.
  560. 560Man kan vänta sig att de i vanlig ordning påstås strida mot grundlagen, vilket dock som sagt knappast är riktigt; ersättningen bestäms i grunder som anges i lag (2:18 2 st. RF). Inte heller torde en självrisk strida mot Europakonventionen.
  561. 561Däremot inte vid ingripande mot person för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar, t.ex. enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
  562. 562Se närmare om denna lagstiftning Bengtsson, a.a. s. 137 ff.
  563. 563Se prop. 1998/99:88 s. 24 ff, 69 ff och 1998/99:MJU 9 s. 10 f
  564. 564Se zoonoslag (1999:658), 5-7 §§ zoonosförordningen (1999:660) samt prop. 1998/ 99:88 s. 40 f och 1998/99:MJU9 s. 15.
  565. 565Däremot är ägaren berättigad till ersättning ur köpesumman när ett omhändertaget djur försäljs, dock med avdrag för det allmännas kostnader på grund av åtgärden (se 35 §).
  566. 566Se 8 § och 18 § förordningen (1995:681) om växtskydd.
  567. 567Jfr om denna situation Bengtsson, Ersättning 2 s. 132 ff.
  568. 568Jfr Bengtsson i Festskrift till Karnell s. 11 ff.
  569. 569Jfr härom Bengtsson i Festskrift till Karnell s. 7 ff, Sterzel i JT 1999-2000 s. 660 ff.
  570. 570Jfr prop. 1983/84:60 s. 60 ff, 226 f (uttalande av Lagrådet), NU 1983/84:17 s. 13 f och Bengtsson, Ersättning 2 s. 167 f med ytterligare hänvisningar.
  571. 571Jfr Bengtsson, Ersättning 2 s. 163 ff och Grundlagen och fastighetsrätten s. 125 ff.
  572. 572Se härom Bengtsson, Grundlagen s. 125 ff (före Lagrådets uttalande). - När det gäller kärnkraften talar inte heller miljöargumentet entydigt för en inskränkning av verksamheten (jfr Bengtsson i Juhlakaisu Erkki J. Hollo s. 38); man kan därför knappast säga att den föreslagna ändringen i 1:2 RF (1.6 ovan) skulle spela någon väsentlig roll för bedömningen.
  573. 573Dock inte om egendom tas i anspråk, då ersättning skall utgå (se 50 och 51 §§).
  574. 574I Berggren-Muncks kommentar Polislagen (3 uppl. 1998; s. 143 ff, 147 ff) nämns inte möjligheten till ersättning, däremot betonas lagens proportionalitetsprincip; se 8 §. (Det kan nämnas att Munck var ledamot i det lagråd som yttrade sig om MB:s ersättningsregler.) .
  575. 575Jfr Bengtsson, Ersättning 2 s. 350. 80a Bl.a. kan sådana resonemang föras beträffande de bebådade extraordinära avspärrnings- åtgärderna i samband med EU-toppmötet i Göteborg år 2001. Den traditionella ståndpunkten i svensk rätt är ju att ersättning inte utgår vid angelägna avspärrningar (jfr Bengtsson, Ersätt­ ning 2 s. 96 f., 98 med hänvisning bl.a. till NJA 1945 s. 231), men det var före 1994 års grund­ lagsändringar; numera omfattar ju 2:18 RF också rådighetsinskränkningar.
  576. 576Se härom Bengtsson, Grundlagen s. 86, 120 f, med hänvisning bl.a. till prop. 1994/ 95:135 s. 20 (lagrådet). Märk att också regeln om betydande skada förutsätter en inskränkning i markanvändningen.
  577. 577Se härom prop. 1997/98:45 II s. 151. - Efter lagändring 2001 finns regeln i 6 p.
  578. 578Prop. 1997/98:45 I s. 557 talar bara om att även förelägganden kan läggas till grund för ersättningsanspråk utan att beröra möjligheten till ersättning för kostnader. Uttalandet utgår emellertid från regeln om avsevärt försvårande av pågående markanvändning.
  579. 579Jfr Bengtsson, Ersättning 2 s. 194 f, 200. och Grundlagen s. 121.
  580. 580Enligt ett motivuttalande (BU 1986/87:1 s. 147) skulle inte ändrad markanvändning föreligga i detta fall.
  581. 581Se om dessa frågor vidare Bengtsson, Ersättning 2, kap. 8.
  582. 582Se t.ex. NJA 1988 s. 376 och NJA 1999 s. 385.
  583. 583Möjligen kan MB:s tillkomst också ha en omvänd verkan i sådana fall där expropria- tionsföretaget skall tillgodose miljöhänsyn (t.ex. enligt 4:5, 4:7a, 4:8 eller 4:9 ExprL); fastig­ hetsägaren skulle då få tåla mera än annars, i miljöns intresse. Det resonemanget verkar dock ganska teoretiskt - miljövänliga företag lär normalt inte medföra företagsskada.
  584. 584En mera omfattande, men föga djupsinnig analys av kompensationspåföljden har jag gjort i promemorian Ds 1997:52.
  585. 585Prop. 1997/98:45 II s. 77.
  586. 586Se om det sagda prop. 1997/98:45 II s. 209 f.
  587. 587Se 11:8 MB och prop. 1997/98:45 II s. 136.
  588. 588Se om denna praxis Ds 1997:52 s. 28 f. I länsstyrelsernas praxis enligt MB lär bara pro­ blemet undantagsvis ha blivit aktuellt.
  589. 589Ds 1997:52 s. 30 ff. (Som nämnt är promemorian utom bilagan författad av mig, varför liknande utttalanden som där återkommer i det följande utan särskild hänvisning.)
  590. 590Se Ds 2000:29 och numera prop. 2000/01:111.
  591. 591Jfr Bugge s. 407 f med hänvisningar.
  592. 592Jfr Ds 1997:52 s. 70 ff och om amerikanska erfarenheter Charles B. Anderson i Harm to the Environment (1997) s. 207 ff. Se även Marie-Louise Larsson s. 227, 522 ff.
  593. 593Jfr Ds 1997:52 s. 69.
  594. 594Se förslaget till 16:8a MB i Ds 1997:52.
  595. 595Se Ds 1997:52 s. 37 f och 16:8a 3 st. i lagförslaget; synpunkten har ytterligare under­ strukits när promemorian remissbehandlats.
  596. 596Se dock Kihlman, Fel (1999) s. 109.1 finländsk litteratur har särskilt köprättsliga frågor behandlats av Thomas Wilhelmsson i Retlig polysentri (1993) s. 13 ff och i Consumer law and the Environment: from Consumer to Citizen (Journal of Consumer Policy 21 (1998) s. 45 ff.
  597. 597Ellen Margrethe Basse s. 15.
  598. 598Jfr Pekka Vihervuori i Perusoikeudet s. 644 ff.
  599. 599Se t.ex. från den centrala kontraktsrätten 4:7 och 4:19d 2 st. JB (fastighetsköp), 7:27-30 JB (nyttjanderätt m.m.), 14:14 JB (servitut).Jfr även Bengtsson, Speciell fastighetsrätt s. 16 f.
  600. 600Wilhelmsson, Bidrag till en grön köprätt, i Retlig polysentri (1993) s. 21 f.
  601. 601Jfr Bengtsson, Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott (1967) s. 139 f,
  602. 602f.
  603. 603Man skulle alltså föra ett liknande resonemang som när ett avtal genom sitt blotta inne­ håll blir helt eller delvis overksamt, t.ex. genom att det i något avseende strider mot ett legalt förbud eller annars mot lag och goda seder. Jfr härom Jan Anderssons utförliga framställning i TfR 1999 s. 533 ff.
  604. 604Jfr om konsumenthänsyn Bengtsson, Konsumentskyddsprincipen och domstolarna (i Festskrift till Lars Welamson, 1988, s. 13 ff, även i 14 uppsatser 1983-1991 s. 137 ff).
  605. 605Bidrag till en grön köprätt s. 13 ff och Consumer law and the Environment: from Con­ sumer to Citizen (i Journal of Consumer Policy 21, 1998) s. 45 ff.
  606. 606Jfr Wilhelmsson, Bidrag till en grön köprätt s. 30 f.
  607. 607Kihlman, Fel s. 109.
  608. 608Ett färskt rättsfall av visst intresse är här NJA 2000 s. 737, refererat under 6.3 nedan, vilket visar en benägenhet att ekonomiskt värdera obehag vid bruket av en fastighet.
  609. 609Jfr åter NJA 1981 s. 894, där domstolen utgått från en sådan regel men i det särskilda fallet gjorde avsteg från den med hänsyn till säljarens uppträdande (jfr 33 § avtalslagen). Jfr om rättsfallet Kihlman, a.a. s. 313 f.
  610. 610Jfr t.ex. 29:8 2 p. och 29:12 MB, 48 § jaktlagen samt, från ett annat område, 39 § skogs­ vårdslagen. Förverkande kan ske även från förvärvare i oaktsam ond tro, se 36:5 BrB. För övrigt lär redan risken för att råka ut för en förverkandetalan vara så pass besvärande även för en köpare i god tro, att förhållandet får anses som ett fel i det sålda.
  611. 611Detta gäller vare sig köparen åberopar väsentligt kontraktsbrott eller ett sådant väsent­ ligt misstag som enligt förutsättningsläran kan grunda återgång av ett avtal.
  612. 612Jfr Höök, Entreprenadjuridik (3 uppl. 1998) s.109,118 ff.
  613. 613Se NJA 2000 s. 737, där fastighetsägare under tre års tid genom maskinbuller, damm och byggtrafik hindrats att utnyttja sina fastigheter i full omfattning - de kunde endast i begrän­ sad utsträckning använda sina uteplatser och fick nattsömnen störd ett 40-tal nätter - och på grund av byggdamm behövt utföra mer tvätt och städning än annars. Inskränkningen i deras boendemöjligheter och värdet av deras eget arbete ansågs som följdskador av ekonomisk natur och kunde inte anses sakna betydelse (jfr 32 kap. 1 § 2 st.). - Beträffande uthyrning av villa bör vidare NJA 1981 s. 894 kunna ge viss ledning, fast tvisten rörde köp (där det bl.a. föreligger en undersökningsplikt utan motsvarighet vid hyra).
  614. 614Ett sådant ansvar lär förekomma bara när upplåtaren är direkt ekonomiskt engagerad i nyttjanderättshavarens verksamhet, se prop. 1985/86:83 s. 52.
  615. 615Vid förorenande verksamhet riskerar fastighetsägaren också att drabbas av (subsidiärt) efterbehandlingsansvar enligt 10:3 MB
  616. 616Vid anställningsavtal är det tänkbart att ett förfarande av arbetstagaren anses graverande just med hänsyn till att det innebär risker för miljön och därför kan föranleda uppsägning eller avsked vid vissa typer av arbete. Men frågan är nog inte särskilt praktisk.