1.6.1 Inledning 167s. 12
2.6.2 Svensk rätt och provokatörens ansvar 167s. 12
3.6.2.1 Författningstext 167s. 12
4.6.2.2 Doktrinen 169s. 12
5.6.2.2.1 Tidiga uttalanden 170s. 12
6.6.2.2.2 Hoflund 171s. 12
7.6.2.2.3 Strahl 173s. 12
8.6.2.2.4 Axberger 174s. 12
9.6.2.2.5 Brottsbalkskommentaren 176s. 12
10.6.2.2.6 Jareborg 177s. 12
11.6.2.3 Svensk rättspraxis 178s. 12
12.6.2.3.1 NJA 1951s. 111 178s. 12
13.6.2.3.2 NJA 1953 s. 582 180s. 12
14.6.2.3.3 NJA 1988 s. 665 181s. 12
15.6.2.3.4 Sammanfattande synpunkter 184s. 12
16.6.3 Svensk rätt och den provocerades ansvar 184s. 12
17.6.3.1 Författningstext 184s. 12
18.6.3.2 Doktrinen 185s. 12
19.6.3.2.1 Hoflund 185s. 12
20.6.3.2.2 Axberger 186s. 12
21.6.3.3 Svensk rättpraxis 186s. 12
22.6.3.3.1 NJA 1960 s. 522 186s. 12
23.6.3.3.2 SvJT 1969 rf. s. 33 188s. 12
24.6.3.3.3 NJA 1972 s. 625 188s. 12
25.6.3.3.4 NJA 1985 s. 544 190s. 12
26.6.3.3.5 NJA 1989 s. 498 191s. 12
27.6.3.3.6 Bekräftelse av principen om att provokation kans. 12
28.beaktas endast i undantagsfall 193s. 12
29.6.4 Provokation såsom polisiär arbetsmetod 194s. 13
30.6.4.1 Inledning 194s. 13
31.6.4.2 Den polisrättsliga bedömningen 195s. 13
32.6.4.2.1 Gällande principer 195s. 13
33.6.4.2.2 Något om JK:s och JO:s syn pås. 13
34.provokation 197s. 13
35.6.4.2.3 Särskilt om relevansen av vissa faktorers. 13
36.vid en straffrättslig bedömning 200s. 13
37.6.4.2.4 Särskilt om användningen avs. 13
38.privatpersoner 202s. 13
39.6.4.3 Om samspelet mellan straffrätt och polisrätt 202s. 13
40.6.4.4 Särskilt om termerna brottsprovokation ochs. 13
41.bevisprovokation 205s. 13