Svensk rätt 6.2.2.5 Brottsbalkskommentaren »Provokation till brott kan bestraffas såsom anstiftan eller medhjälp till brott, under förutsättning att provokatören har uppsåt att brottet skall komma till stånd. Anstiftansbegreppet förutsätter dock att den anstiftade inte hade företagit gär ningen utan anstiftarens agerande. Uppfylles inte detta krav, kan dock straffbar medhjälp föreligga, eftersom det inte fordras att främjandet varit en betingelse för brottet. Kravet att provokatören har uppsåt att brottet skall komma till stånd bety der att en s.k. agent provocateur inte kan fällas till ansvar. Kännetecknande för en sådan person är att han uppträder som en anstiftare, utom såtillvida att han endast har uppsåt att förmå den andre att påbörja brottet. Han har inte uppsåt att brottet skall komma till fulbordan och kan därför inte ens straffas för medverkan till för sök till brottet. Om en person som är utsatt för penningutpressning vänder sig till polisen med begäran om hjälp, torde därför polisen kunna medverka straffritt genom att placera ett kuvert som ser ut att innehålla pengar på en viss plats som överenskommits med ’utpressaren’ och därefter ingripa mot den som hämtar kuvertet. Polisen saknar uppsåt att utpressningsbrottet skall komma till fullbor dan, eftersom kuvertet är tomt. Se NJA 1985 s. 544. Däremot torde polisen inte straffritt kunna provocera någon att t.ex. begå fullbordad stöld, även om polisen strax därefter griper tjuven och återställer stöldgodset till ägaren. I NJA 1988 s.
Svensk rätt 6.2.2.5 Brottsbalkskommentaren »Provokation till brott kan bestraffas såsom anstiftan eller medhjälp till brott, under förutsättning att provokatören har uppsåt att brottet skall komma till stånd. Anstiftansbegreppet förutsätter dock att den anstiftade inte hade företagit gär ningen utan anstiftarens agerande. Uppfylles inte detta krav, kan dock straffbar medhjälp föreligga, eftersom det inte fordras att främjandet varit en betingelse för brottet. Kravet att provokatören har uppsåt att brottet skall komma till stånd bety der att en s.k. agent provocateur inte kan fällas till ansvar. Kännetecknande för en sådan person är att han uppträder som en anstiftare, utom såtillvida att han endast har uppsåt att förmå den andre att påbörja brottet. Han har inte uppsåt att brottet skall komma till fulbordan och kan därför inte ens straffas för medverkan till för sök till brottet. Om en person som är utsatt för penningutpressning vänder sig till polisen med begäran om hjälp, torde därför polisen kunna medverka straffritt genom att placera ett kuvert som ser ut att innehålla pengar på en viss plats som överenskommits med ’utpressaren’ och därefter ingripa mot den som hämtar kuvertet. Polisen saknar uppsåt att utpressningsbrottet skall komma till fullbor dan, eftersom kuvertet är tomt. Se NJA 1985 s. 544. Däremot torde polisen inte straffritt kunna provocera någon att t.ex. begå fullbordad stöld, även om polisen strax därefter griper tjuven och återställer stöldgodset till ägaren. I NJA 1988 s.s. 176