Jfr beträffande 35 § SoL även RÄ 1995 Ref 86. Se även RÄ 1993 Ref98 ang,iende främjande av sysselsättningen och synnerliga skäl enligt 2:8 KL och RÅ 1994 Ref 104 angående partistöd och otillbörligt gynnande.
Hänvisas från p. 2 (s. 195)
2.kommunala kompetensen skall detta bedömas utifrån om det är lämpligt, ändamålsenligt eller skäligt att kommunen befattar sig med en viss angelägenhet. Därför, menar Bohlin, är termen laglighetsprövning i så måtto något missvisande, även om besvärsprövningen utmynnar i ett konstaterande att beslutet är kommunalrättsligt olagligt. Ragnemalm har också hävdat, att det sällan blir fråga om en renodlad prövning av det ena eller andra slaget. En laglighetsprövning som saknar varje utrymme för värdering av i någon mån diskretionär typ torde knappast förekomma och en lämplighetsprövning, helt obunden av rättsliga normer, är utesluten. Beträffande begränsningen till de speciella besvärsgrunderna i tidigare KL 7:1 menade Bramstång, att den praktiska begränsningen i legalitetsbesvär och lämplighetsbesvär inte borde överdrivas. Hans erfarenhet var, att vid kommunalbesvär prövar den överordnade instansen inte sällan såväl laglighets-och skälighets-som rena lämplighetsfrågor (d v s ändamålsenligheten).»Från RegR:s praxis torde även kunna andragas, att i mål rörande den kommunala likställighetsprincipen prövar domstolarna om det finns sakliga skäl för en särbehandling Qfr exempelvis RÅ 1996 Ref 9, RÅ 1997 Ref 45) vilket naturligen inrymmer skälighetsöverväganden. I det senare målet prövades även huruvida ett debiteringsbeslut rörande barnomsorg stod i strid med i 35 SoL. s. 195