Hela artikeln

Fotnoter

1. 1Innehåll Del Il Rättighetsskydd och rättssäkerhet 65
2. 2Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 67
3. 3Rättsstaten och rättssäkerheten 120 Del 111 Frivilliga insatser enligt socialtjänstlagen 127
4. 4Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 129
5. 5Innehåll
6. 6Förutsättningar for tvångsvård 288
7. 7Omedelbart omhändertagande 441
8. 8Vården 490
9. 9Särskilda befogenheter 504
10. 10Innehåll
11. 11Sammanfattning och avslutande synpunkter 620 Summary 634 Förteckning över diagnoser/tillstånd 636 Rättsfallsförteckning 639 Källförteckning 653 Sakregister 665
12. 12Jfr Tore Strömberg 1985 s 36. Se även kapitel 7.
13. 13i Inledning 2 ..____
14. 14Om rättssäkerhetsbegreppet, se kapitel 7.
15. 15Se t ex Ds S 1978:8 Vård utan samtycke inom socialvård och sjukvård, Strömberg, FT 1980 s
16. 16ff, Tännsjö, Tvång i vården, 1994 s 148 ff, Bergmark och Oscarsson, Vad far det kosta att bota missbrukare? 1993 s 47 ff.
17. 17Se metod och material avsnitt 1.2.
18. 18Se tex Westerhäll, Den svenska socialrätten, Stockholm 1990, Kj0nstad, Sosialretten, Oslo 1975, Andenaes och Olsen, Sosialrett, Oslo 1983. I norsk och dansk rätt har även den vidare discipli- nen »välfärdsrätt» införts. Den omfattar i princip alla rättsregler som är av betydelse för den enskildes välfärd. Se Kj0nstad/Syse, Velferdsrett, Oslo 1997.
19. 19Jfr Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 1998 s 13 ff.
20. 20Set ex Peczenik 1995 s 232, Westerhäll TfR 1989, Westerhäll, Den svenska socialrätten 1990 s
21. 21ff, Lehrberg 1992 s 89 ff.
22. 22Elwing har uttryckt: »Prövningstillstånd ges med sådan restriktivitet, att det andra ledet i Jesu liknelse om kamelen och nålsögat kunde bytas ut mot parts möjlighet att vinna sådant tillstånd.» (Om våra rättigheter III, Antologi utgiven av Rättsfonden 1987, s 76).
23. 23Jfr Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 1996 s 508. Se även Lavin FT 1989 s 120 f.
24. 241 Inledning
25. 25LVM-hemmet är numera nedlagt.
26. 26Jfr Kj0nstad som anför, att »En sosialrettsjurist bör enda mindre enn andre spcsialister bare finne sin juss ved skrivebordet.» Sosial trygghet og rettssikkerhet under socialtjenesteloven og bane- verntjenesteloven, Alma Mater, Bergen 1994, s 46.
27. 27Jfr Peczenik, FT 1990 s 49.
28. 28Se Peter Westberg, 1991 s 421-446, där han skiljer mellan regelorienterad och problem-och intresseorienterade ansatser. Den sistnämnda kännetecknas av att forskaren tagit på sig en annan huvuduppgift än att (bara) juridisktekniskt uttolka en för tillfället gällande lag. Till skillnad från den regelorienterade ansatsen blir det då inte den »rätta» juridiken utan den faktiska som i första hand intresserar.
29. 29Se även Graver, TfR 1994 s 561 ff, Lavin FT 1989 s 115 ff, och samme författare FT 1990 s
30. 30ff, Peczenik FT 1990 s 41 ff, Christensen, Rctfaerd 1986 s 88 ff och samme författare, Retfaerd 1980 s 20 ff.
31. 31Inger 1983 s 225.
32. 32Bramstång 1985 s 348.
33. 33Prop 1954:159 s 58.
34. 341926:17.
35. 352 Missbrukarvårdens framväxt -historisk resume 5 7 Prop 1954:159 s 64.
36. 36Prop 1954:159 s 58.
37. 37Möjligheten till ingripande vid ett kringflackande liv infördes genom lagändring 1938 nr 215.
38. 38Om särskild nykterhetsnämnd ej var tillsatt skulle nykterhctsnämnden utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse.
39. 39Prop 1954:159 s 63.
40. 40Missbrukarvårdens. framväxt -historisk resume 27 11 12 13
41. 41SFS 1954:579.
42. 42Prop1954:159s43.
43. 43Om orsakerna till alkoholmissbruk anförde alkoholistvårdsutredningen, att alkoholmissbru- kare är ofta sjuka eller abnorma personer, antingen deras alkoholmissbruk betingas av psykisk eller fysisk underutveckling, felskapning eller sjukdom av något slag eller de genom sådant missbruk blivit sjuka eller felutvecklade. En viktig förutsättning för uppkomsten av alkoholmissbruk i det enskilda fal- let är dock alltid beskaffenheten ur nykterhetssynpunkt av den miljö, i vilken den potentielle alkohol- missbrukaren vistas. Är miljön otillfredsställande ur denna synpunkt, är betingelserna för utveckling av alkoholmissbruk större särskilt hos icke normalt utrustade eller med svaghet eller sjukdom behäf- tade individer. Uppkomsten och fortvaron av ett dylikt missbruk hos en individ består sålunda av ett komplicerat samspel mellan missbrukarens konstitutionella eller förvärvade egenskaper eller eventu- ella sjukdomstillstånd och hans miljöförhållanden. (Se prop 1954:159 s 49)
44. 44Prop 1954:159 s 50 ff.
45. 45Prop 1954:159 s 81.
46. 462 Missbrukarvårdens. framväxt -historisk resume 15 16 18
47. 47Prop 1954:159 s 82.
48. 48Prop 1979/80:1 Del As 106.
49. 49Prop 1954:159 s 50 ff.
50. 50Prop 1954:159 s 82.
51. 51Missbrukarvårdens framväxt -historisk resume 29 22
52. 52Prop 1954:159 s 68 f.
53. 53Prop 1954:159 s 82.
54. 54Prop 1954: 159 s 86.
55. 55Prop 1969: 111 s 8.
56. 562 Missbrukarvårdens framväxt -historisk resume 24 25 26
57. 57Prop 1979/80:1 Del As 114.
58. 581974:39 s 98 f.
59. 591974:39 s 99 f.
60. 601974:39 s 100 f.
61. 61Missbrukarvårdens framväxt -historisk resumi 31 27 28
62. 621974:39 s 324 ff.
63. 631974:39 s 335.
64. 642 Missbrukarvårdens. framväxt -historisk resume
65. 65Prop 1979/80:1 Del As 123.
66. 661981:7 s 17.
67. 67Missbrukarvårdens framväxt -historisk resumi 33 Beredningen bör således vara fri att pröva olika vägar att tillgodose nödvändiga vårdbe- hov inom ramen for helhetssynen och att överväga hur forfarandet bör utformas för att upp- fylla nödvändiga krav på rättssäkerhet och objektivitet. Utredningen bör sikta på att skapa största möjliga rättstrygghet för den enskilde och bästa möjligheter till en individuellt anpassad vård i en sammanhållen vårdkedja. Lekmannainflytandet bör om möjligt förstär- kas.
68. 68SoU 1979/80:44, rskr 385.
69. 69SoU 1979/80:44 s 62. Se även socialutskottets uttalande i SoU 1979/80:24.
70. 70Dir 1980:45.
71. 711981:7 s 27.
72. 72Flertalet remissinstanser accepterade i huvudsak beredningens ställningstagande i fråga om behovet av lagstiftning, utformningen genom en särskild lag, förutsättningar för ingripande och ingri- pandets syfte. Samtliga remissinstanser underströk socialtjänstens huvudansvar för missbrukarna.
73. 732 Missbrukarvårdens. framväxt -historisk resume 37
74. 74Prop 1981/82:8 och SoU 1981/82:22.
75. 75SFS 1988:870, SOU 1987:22, prop 1987/ 88:22.
76. 761981:7 s 7.
77. 77Uppgifterna hämtade ur FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 27 ff och 65 ff.
78. 783 Alkohol-och narkotikamissbrukets utveckling 2 5
79. 79FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 256 f.
80. 80FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 31 ff och 119 ff.
81. 81Se Olsson m fl, CAN Rapportserie nr 28.
82. 82Begreppet narkotikamissbruk kan i statistiska sammanhang innefatta mycket skiftande former av narkotikaanvändning, allt ifrån bruk vid enstaka tillfallen till regelbunden, långvarig och daglig användning. Se FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 32.
83. 83Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO). Olsson m fl, CAN Rapportserie nr 28.
84. 84FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 134.
85. 85FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 134, 290 ff.
86. 86FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 34 ff.
87. 87E.C.N.N Årsrapport 2000, s 14.
88. 88FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 35 ff, 169 ff.
89. 89FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 169. I fjärde stycket sidan 169 återges innehållet i LVM fel- aktigt då det talas om »annat liknande beroendeframkallande medel». LVM innehåller begreppet »flyktiga lösningsmedel» vilket är snävare.
90. 90Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning.
91. 91FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 172.
92. 923 Alkohol-och narkotikamissbrukets utveckling
93. 93FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 36 f, 177 ff.
94. 94Folkhälsoinstitutet. Ska vi släppa narkotikan fri? s14 ff.
95. 954 Alkohol-och narkotikapolitik
96. 964 5 7
97. 97Folkhälsoinstitutet. Ska vi släppa narkotikan fri? s 20 ff.
98. 98Samtliga nordiska länder har åldersgräns, vanligen 18 år, för konsumtion/servering på restau- rang. Även Norge har en 18-årsgräns utom för sprit då gränsen går vid 20 år. På Island är åldersgrän- sen 20 år. Såvitt gäller inköp av alkohol är åldersgränsen i Sverige 20 år utom för öl mellan 2,25-3,5 volym- procent då gränsen går vid 18 år. I Norge och Finland är åldersgränserna 18 år dock 20 år för inköp av sprit. Island håller 20-årsgränsen även för inköp. Danmark tillåter inköp av alkohol vid 15 år. Grekland och Österrike har inte alls några restriktioner för inköp av alkohol, däremot för serve- ring på restaurang. I Nederländerna ligger åldersgränsen både för servering och inköp på 16 år men för sprit och starkvin 18 år. Se utförligt Rapport FHI/CAN Rapport 2000 nr 9 s 197 f.
99. 99Förekommer i samtliga nordiska länder. Sverige har dock den lägsta tillåtna gränsen på 0,2 pro- mille mot övriga 0,5. FHI/CAN Rapport 2000 nr 9 s 197 f.
100. 100FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 65.
101. 101I kronor per liter dryck.
102. 102FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 69.
103. 103Jfr FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 65 ff.
104. 104Prop 2000/01:20.
105. 1054 Alkohol-och narkotikapolitik
106. 106Folkhälsoinstitutet 1993:3. Narkotikapolitik De svenska erfarenheterna, s 7 f.
107. 107FHI/CAN Rapport 2000, nr 9 s 120 f. Folkhälsoinstitutet 1993:3 s 9 ff.
108. 108SFS 1968:64.
109. 109Dessförinnan reglerades narkotikahanteringen bl a i Narkotikaförordningen SFS 1962:704.
110. 110Set ex NJA I 1992 s 108.
111. 111Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet har, med hänsyn till den mängd som producerats i förening med att odlingen bedrivits i stor skala, systematiskt och med användning av avancerad utrustning, bedömts som grovt narkotikabrott (NJA I 1998 s 512).
112. 112NJA I 1997 s 522.
113. 113I målet hade H, enligt egna uppgifter under loppet av närmare sex månader anskaffat och innehaft narkotika vid sex eller sju tillfallen uteslutande för eget bruk. Med hänsyn till det sagda borde, enligt HovR hans innehav av narkotika bedömas som ett antal från varandra fristående brott. Innehavet av 8 gram amfetamin borde bedömas som narkotikabrott av normalgraden, medan de övriga fallen av innehav, omfattande fem eller sex tillfallen med mellan 2 och 5 gram amfetamin, borde bedömas som ringa brott.
114. 1144 Alkohol-och narkotikapolitik
115. 115I mitten på 1960-talct inleddes en försöksverksamhet med metadon för opiatmissbrukare vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Det nationella metadonprogrammet av idag rar tills vidare omfatta högst
116. 116patienter och det skall skötas vid särskilda narkomanvårdsenheter. Se SOSFS 1990:16, SOSFS 1991:33 och SOSFS 1999.20.
117. 117Prop 1997/ 98:172.
118. 118Prop 1997/ 98:172.
119. 119Prop 1997/98:172.
120. 120E.C.N.N Årsrapport 2000 s 5.
121. 121Följande redogörelse baseras på uppgifter hämtade ur E.C.N.N:s årsrapport 2000 s 25 ff.
122. 122Jfr Socialtjänstlagen enligt vilken det till socialnämndens uppgifter hör att bl a genom uppsö- kande verksamhet främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden (5 §) och skyldigheten att i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänsten och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp (8 §).
123. 123I Sverige finns det endast som ett »försöksprojekt» sedan drygt 10 år tillbaka och enbart i Malmö och Lund. Under år 2000 har det varit en intensiv debatt i massmedia om projektets vara eller inte vara. Förespråkarna hävdar att det kan vara ett sätt att nå en annars svårfångad grupp och i någon män kan det medverka till att hindra smittspridning. Kritikerna hävdar å sin sida att det strider mot den svenska narkotikapolitiska hållningen att förse missbrukarna med verktyg. Se Alkohol & Narko- tika Nr 6 2000 s 26 ff.
124. 1244 Alkohol-och narkotikapolitik 26 27
125. 125E.C.N.N. Årsrapport 2000 s 29.
126. 126Även i Tyskland förs en diskussion om cannabisanvändningens lagliga status. Portugals stra- tegi gör det möjligt att avkriminalisera narkotikamissbruk eller innehav för personligt bruk i linje med vad som också gäller för Spanien och Italien sedan en längre tid tillbaka. I mars 2000 tillkännagav Storbritanniens regering att vetenskapliga försök med cannabisförskrivning skulle påbörjas. Resultatet av detta förväntas komma 2002.
127. 127Nederländerna.
128. 128Irland.
129. 129Finland.
130. 130E.C.N.N. Årsrapport 2000 s 35.
131. 131E.C.N.N Årsrapport 2000 s 36.
132. 1324 Alkohol-och narkotikapolitik 35
133. 133E.C.N.N Årsrapport 2000 s 37.
134. 134E.C.N.N Årsrapport 2000 s 27.
135. 135Se den svenska utvärderingen av Narkotikakommissionen, SOU 2000:126.
136. 136E.C.N.N Årsrapport 2000 s 26.
137. 137I Nederländerna och Storbritannien endast underhållsbehandling.
138. 138E.C.N.N Årsrapport 2000 s 33 f. Andra substitutionsämnen än metadon som förskrivs i EU- länderna är Buprcnorfin, Dihydrokodein, Heroin, LAAM, Mephenon (metadon i tablettform) och långtidsverkande morfin.
139. 139E.C.N.N Årsrapport 2000 s 34 f.
140. 1405 Vård av missbrukare i andra länder -internationell utblick 5
141. 141E.C.N.N Årsrapport 2000 s 30 f.
142. 142Tyskland, Grekland, Spanien och Irland.
143. 143Tyskland, Grekland, Spanien, Irland, Österrike och Portugal.
144. 144Grekland, Spanien, Luxemburg, Österrike och Portugal.
145. 145E.C.N.N Årsrapport 2000 s 31.
146. 146Gerdner s 13.
147. 147Se Gerdner s 13 f och där gjorda källhänvisningar.
148. 148Gerdner s 16.
149. 149Om de nordiska ländernas lagstiftning, se nedan.
150. 150Gerdner s 14 f.
151. 151Beträffande missbrukarvård och tvångsvård på Island, se Hiibner s 19 ff.
152. 1525 Vård av missbrukare i andra länder -internationell utblick 16 17 18 19
153. 153Hiibner s 7.
154. 154Danmark har fri ordinationsrätt av metadon. Se Hiibner s 8.
155. 155Lagen gäller inte Färöarna och Grönland.
156. 156I Köpenhamns och Frederiksbergs Kommuner fattas beslut av kommunstyrelsen.
157. 157Karnovs lovsamling, 1. bind 14.udgave s 730.
158. 158Karnovs lovsamling, 1. bind 14.udgave s 730.
159. 159Karnovs lovsamling, 1. bind 14.udgave s 729.
160. 160Se Rundskriv I-1/93 Lov om sosialc tjenester m v, s 142.
161. 161Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 143.
162. 1625 Vård av missbrukare i andra länder -internationell utblick 24 26 5.2.3.3 KVARHÅLLNING PÅ INSTITUTION MED SAMTYCKE
163. 163Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 143.
164. 164Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 145.
165. 165Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 146.
166. 166Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 152.
167. 167Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 153.
168. 168Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 153.
169. 169Tvångsåtgärder enligt § 6-2 behandlas i följande avsnitt.
170. 170Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 152.
171. 171Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 153.
172. 172Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 152.
173. 1735 Vård av missbrukare i andra länder -internationell utblick 34 35 5.2.3.4 KVARHÅLLNING PÅ INSTITUTION UTAN EGET SAMTYCKE Dersom noen utsetter sin fysiske eller psykiske helse for fare ved omfattende og vedva- rende misbruk, og dersom hjelptiltak etter§ 6-1 ikke er tilstrekkelig, kan det vedtas at vedkommende uten eget samtykke kan tas inn i en institusjon for unders0kelse og tilret- telegging av behandling, og holdes tilbake <ler i opptil tre månader.
174. 174Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 154.
175. 175Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 151 f.
176. 176Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 147.
177. 177Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 147.
178. 178Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenestcr m v, s 148 f.
179. 179Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v, s 149 f.
180. 1805 Vård av missbrukare i andra länder -internationell utblick
181. 181Rundskriv 1-1/93 Lov om sosialc tjenester m v, s 148.
182. 182Rundskriv 1-1/93 Lov om sosialc tjenestcr m v, s 149.
183. 183Dessa bestämmelser är av stor betydelse för den enskildes rättssäkerhet varför jag ansett det värdefullt att ställa den svenska lagstiftningen i relation till ett annat lands lagstiftning med liknande reglering.
184. 184Ot prp nr 48 s 8.
185. 185Rundskriv I-46/95.
186. 186Ot prp nr 48 s 9.
187. 1875 Värd av missbrukare i andra länder -internationell utblick 47 51 52
188. 188Ot prp nr 48 s 11.
189. 189Rundskriv I-29/95.
190. 190Ot prp nr 48 s 9.
191. 191Rundskriv l-29/95.
192. 192Ot prp nr 48 s 14. ·
193. 193Rundskriv I-46/95. Jfr. för svenskt vidkommande 14 kap. 2 7 st Sekretesslagen. §
194. 194Ot prp nr 48 s 9.
195. 195Jfr Hiibner s 13.
196. 196Begreppet rusmedel är legaldefinierat i 2 §. Med rusmedel avses alkoholdryck samt annat berusningsframkallande ämne.
197. 1975 Vård av missbrukare i andra länder -internationell utblick 55
198. 198tvåläkarprövningcn som krävs för vård med stöd av den svenska lagen om psykiatrisk tvångsvärd (LPT).
199. 1995 Vård av missbrukare i andra länder -internationell utblick
200. 200Härmed avses Danmark, Finland och Norge.
201. 201Om gravida missbrukare och tvångsvård, se avsnitt 11.4.3.
202. 202Wennergren, Rättsfonden 1987 s 158 f.
203. 203Wcsterhäll 1996 s 30 f.
204. 2046 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd
205. 205Wcnncrgrcn, Rättsfondcn 1987 s 162.
206. 2061975:75 s 96 f.
207. 207Wcnncrgrcn, Rättsfondcn 1980 s 78.
208. 208T ex Hans Danelius »Mänskliga rättigheter» femte upplagan 1993 och samme författare »Mänskliga rättigheter i europeisk praxis 1997 samt Danelius sammanställningar i SvJT, van Dijk och van Hoof »Theory and Practice of the European Convention on Human Rights 1990 samt Europarå- dets »Law and practice of the European Convention on Human Rights and the European Social Charter» 1996 av författarna Gomien, Harris och Zwaak.
209. 209Petren/Ragnemalm s 20 f, Prop 1975/76:209 s 99.
210. 2101975:75 s 163.
211. 211Se Nymans diskussion rörande målsättningsstadgandens berättigande i grundlag, Regeringsfor- mens målsättningsstadganden, Förvaltningsrättslig tidskrift 1984 s 289 ff.
212. 2126 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd
213. 213Petren/Ragnemalm s 20.
214. 214Se om rättighetslagar, avsnitt 8.7.2.1.
215. 2151975:75 s 163.
216. 216Prop 1975/76:209 s 128.
217. 217Prop 1975/76:209 s 128.
218. 2181975:75 s 166 ff.
219. 219Prop 1975/76:209 s 131.
220. 220Se om särskilda befogenheter, kapitel 14.
221. 221KU 1973:26 s 59. Se om rättsstatsbegreppet, kapitel 7.
222. 222Prop 1973:90 s 228.
223. 223KU 1973:26 s 59.
224. 224Jfr Bylund i Ekelöf/3 1994 s 28 f där han beträffande utformningen av strajfprocessue//a tvångs- medel menar, att de bör vara genomsyrade av legalitetsprincipen och den ytterligare förstärkning av denna princip som kommer till uttryck i RF 2:12. Detta motiverar, menar han, att reglerna bör vara obligatoriska och tvingande samt att handlingsmönstrcn i detalj regleras i lagen. Reglernas elasticitet bör reduceras till ett minimum och helst sakna vaga, obestämda och mångtydiga rekvisit, vilket är en nödvändig förutsättning för en enhetlig och likformig tillämpning och för möjligheten att förutse besluten. Härigenom slipper man godtyckliga, slumpmässiga och överraskande ingripande som hotar den allmänna rättssäkerheten. För att sådana hot skall kunna elimineras måste man också fordra, häv- dar Bylund, att beslutsfattarna är restriktiva i sin tillämpning av tvångsmedelsreglerna och att således extensiv rättstillämpning inte förekommer på detta rättsområde. Ståndpunkten nyanseras dock (s 29) med hänsyn till svårigheterna att i detalj reglera de närmare villkoren för användningen av tvångsme- del.
225. 225Jareborg, Brotten. Första häftets 40. P. A. Norstedts & Söners förlag. Stockholm 1984.
226. 226JT 1990-91:3 s 389 ff.
227. 227Strömberg, Sveriges författning 1995, s 14 f. Se även Warnling-Nerep 1995 s 59.
228. 228Sterzcl 1997 s 110.
229. 2296 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 26 27 29 31
230. 230Med »andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen» avses regeringen, när denna uppträder som högsta myndighet i förvaltningsorganisationcn samt privaträttsliga subjekt, när dessa fullgör förvaltningsuppgifter med stöd av beslut enligt RF 11:6 3 st. Prop 1975/76:209 s 138.
231. 231Se till detta JO 1990/91 s 347 ff.
232. 232Strömberg, Allmän förvaltningsrätt 1995 s 68 ..
233. 233Prop 1975/76:209 s 96. Se dock RF 2:15 och 2:16 som förbjuder diskriminerande normgiv- ning i speciellt angivna fall.
234. 234Se Brita Sundberg-Wcitmans kritik 1985 s 47 ff. Hon hävdar bl a, att principen inte tas på all- var av jurister i Sverige och att den inte har ett gripbart innehåll. Hon definierar principen som »ett förbud att »utan rättsligt stöd särbehandla någon på grund av hans personliga förhållanden, såsom tro, åskådning, ras, hudfarg, ursprung, kön, ålder, nationlitct, språk, samhällsställning eller förmögenhet.»
235. 235Strömberg, Allmän förvaltningsrätt 1995 s 68.
236. 236Petren/Ragnemalm s 38.
237. 237Strömberg, Allmän forvaltningsrätt 1995 s 68.
238. 238För en utförligare redogörelse beträffande FN-konventionerna se Danelius 1993 s 52 ff.
239. 2396 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 35 37
240. 240Prop 1993/94:117 s 34.
241. 241Fribcrgh 1985 s 15.
242. 242Fribergh 1985 s 11.
243. 243Danclius 1993 s 46.
244. 244Idag är 40 stater medlemmar i Europarådet.
245. 245Prop 1997/98:107 s 63 f.
246. 2466 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 42 43
247. 247Danelius 1993 s 183 f.
248. 248Danelius 1993 s 184.
249. 249Danelius SvJT 1994 s 378.
250. 250SOU 1993:40 s 76 ff. Se även Prop 1993/94:117 s 40.
251. 251Prop 1993/94:117 s 12.
252. 252Såvitt gäller LVM fann lagrådet, med hänvisning till konventionens artikel 6, att LVM-hem- mens befogenhet att omhänderta, förstöra och försälja egendom kan leda till en tvångsvis övergång av äganderätten och därmed kränka den enskildes civila rättigheter. För att uppfylla artikelns krav inför- des därför möjlighet att hos domstol överklaga sådana beslut som meddelats med stöd av 36 § LVM. 4'/ Ett annat resultat av Europakommissionens/domstolcns praxis och konstaterade kränkningar mot Sverige är rättsprövningsinstitutet. Enligt detta kan förvaltningsärenden avgjorda av regeringen eller av förvaltningsmyndighet, i fall då det avser myndighetsutövning mot enskild och där det inte finns möjlighet att begära domstolsprövning, prövas av Regeringsrätten respektive av kammarrätt. Även efter införandet av lagen om rättsprövning har Sverige fällts för ett brott mot art 6. RegR hade vägrat tillmötesgå parts begäran om muntlig förhandling vilket ansågs strida mot den procedurgaranti som innefattas i art 6. Se Danclius SvJT 1995 s 64.
253. 253SOU 1993:40 del B s 123 f.
254. 254Jfr Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 20 uppi. 2000 s 68.
255. 255Prop 1993/94:117 s 39 f.
256. 2566 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 51 52 53 54 55 56 57
257. 257Prop 1993/94:117 s 36.
258. 258Prop 1993/94:117 s 36.
259. 259Prop 1993/94:117 s 39.
260. 260Prop 1993/94:117 s 39.
261. 261Prop 1993/94:117 s 37.
262. 262Prop 1993/94:117 s 53. Jfr Holmberg/Stjernquist a as 50, som anför att förbudet att meddela föreskrifter som strider mot Sveriges åtaganden på grund av konventionen kan tolkas så att Sverige underkastar sig även framtida ändringar av den. Se vidare RF 10:5 3 st.
263. 263Lagrådet ansåg det svårt att se att grundlagsregeln skulle öka konventionens genomslag i svensk rätt. HD:s ledamöter ifrågasatte om inte bestämmelsen bara skenbart skulle öka genomslag- skraften. Se Prop 1993/94:117 s 35, 74 f.
264. 264Prop 1993/94:117 s 36. Om Normkonflikter, se prop 1993/94:117 s 36 ff. BcrnitzJT 1994/95 nr 2 s 265 ff, där han bl a varnar för möjligheten för regering och riksdag att, om viljan finns, utnyttja principerna till att lagstifta bort konventionens rättighctsskydd. Håkan Strömberg FT 1-2/96 s 21. Frändbcrg 1984 s 98. SOU 1993:40 Del B s 127 där kommitten talar om garantier för att konventio- nen skall ha företräde även i förhållande till senare stiftad lag och att bestämmelsen skulle ge ett skydd mot senare lagstiftning.
265. 265Prop 1975/76:209 s 119
266. 266Kapitel 14.
267. 2676 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 64 65
268. 268SOU 1975:75 Medborgerliga fri-och rättigheter Regeringsformen, s 13. Prop 1975/76:209 s 128.
269. 269Petren, Rättsfonden 1987 s 9 och 19.
270. 270SFS 1974:152.
271. 271Förutom rättighetskatalogen är också bestämmelserna angående lagrådet (RF 8:18) och lag- prövningsrätten (RF 11:14) av betydelse för rättsskyddet. Dessa regler, och även bestämmelserna i 8 kap RF angående normgivning, kommer dock inte att vara föremål för någon närmare behandling i den kommande framställningen.
272. 272Jfr Petren, Rättsfonden 1987 s 9.
273. 273Petren (Rättsfonden 1987 s 14 ff), har uttalat kritik mot såväl lagstiftare som lagrådet i deras sätt att förhålla sig till grundlagsskyddets betydelse vid införande av bestämmelser som inkräktar på våra fri-och rättigheter. Läget är långt värre vad gäller utövandet av den omfattande normgivnings- kompetens som delegerats till centrala myndigheter. Dessa myndigheter är ofta ganska blint inriktade på att forma reglerna så, att de tillgodoser verkets egna intressen av att kunna ingripa och kunskaperna om rättighetsreglerna i RF och dess iakttagande är inte alltid något som man ger akt på.
274. 274Insikterna om detta torde, enligt Petren, vara närmast obefintliga. De flesta som verkar inom den offentliga sektorn känner inte till de begränsningar i deras handlingsfrihet som rättighetsreglerna ålägger dem. Myndigheter i allmänhet uppfattar inte rättighetsreglerna som direkt riktade till dem. Vidare är det inte bara myndigheter som verkar genom beslut som är reglernas adressat utan också offentliga organ som ägnar sig ät faktiskt handlande. Också i offentlig verksamhet av typen vård eller undervisning kan i särskilda fall situationer uppkomma som gör rättighetsreglerna tillämpliga, som t ex då det är fråga om tvångsåtgärder i vården.
275. 275Petren/Ragnemalm, Sveriges grundlagars 41.
276. 276Prop 1973:90 s 195.
277. 277Efter bemyndigande i lag kan de även begränsas genom annan författning då det gäller tyst- nadsplikt (RF 8:7 p 7) och när det gäller att bestämma att föreskrift i lagen skall börja eller upphöra att tillämpas (RF 8:10). I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 14 § första stycket andra meningen.
278. 278Prop 1975/76:209 s 84.
279. 279Prop 1975/76:209 s 85.
280. 2806 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 74
281. 281Prop 1975/76:209 s 153.
282. 282Europakommissionens praxis omfattar, enligt Cameron SvJT 1995 s 241 ff, ca 19 000 fall och Europadomstolens ca 300 fall. Enligt Danelius SvJT 1991 s 258 och SvJT 1994 s 337, omfattar Euro- padomstolens praxis t o m 1993 drygt 430 fall.
283. 283Kapitel 14.
284. 284Petren/Ragnemalm, Sveriges grundlagars 52.
285. 285SOU 1993:40 Del B s 27.
286. 286Se protokoll nr 6 angående avskaffande av dödsstraffet.
287. 287Danelius 1993 s 88.
288. 288Jfr fallet Ogur mot Turkiet (dom 20.5.1999), Danelius SvJT 1999 s 767.
289. 2896 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 82 85
290. 290Gomien m fl s 99. Se även fallet Andronicou och Constantinou mot Cypern (dom 9.10.1997) refererat av Danelius i SvJT 1997 s 16 f. L var beväpnad och hotade skjuta sin sambo E och därefter ta sitt eget liv. Sedan försök att tala L tillrätta misslyckats beslöt polisen att med våld försöka befria E och arrestera L. Polisen fyllde våningen med tårgas och trängde in i våningen varvid L öppnade eld och polisen sköt tillbaka. Genom skottlossningen dödades L och E skadades så svårt att hon senare avled. Huvudfrågan var om polisen planlagt och genomfört sin aktion på ett sådant sätt att rätten till livet respekterats. Europadomstolen fann att polisens plan att rädda E under rådande omständigheter varit rimlig. Sedan L öppnat eld hade det också varit försvarligt att skjuta tillbaka i syfte att oskadlig- göra L. Våldet som kom till användning ansågs nödvändigt för att skydda människoliv.
291. 291Kapitel 14.
292. 292Jfr fallet Tanrikulu mot Turkiet (dom 8.7.1999) och Cakici mot Turkiet (dom 8.7.1999), Danelius SvJT 1999 s 916 f. Se även fallet Ogur mot Turkiet (dom 20.5 1999) Danelius SvJT 1999 s
293. 293och fallet Kaya mot Turkiet (dom 19.2.1998) Danelius SvJT 1998 s 367.
294. 294Avsnitt 11.4.3.
295. 295Danelius 1993 s 44, 89.
296. 296Gomien m f1 s 102.
297. 297Gomien m f1 s 102.
298. 298Fallet är opublicerat men refereras av Gomien m f1 s 102 f.
299. 299Gomien m f1 s 103.
300. 300Danelius 1993 s 89.
301. 301LVM och gravida missbrukare diskuteras i avsnitt 11.4.3.1.
302. 302Värnplikt och annan tjänsteplikt omfattas av RF 2:8.
303. 3036 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 96 97
304. 304Enligt 10 § KvaL skall intagen beredas lämpligt arbete som, såvitt möjligt, skall främja utsik- terna för honom att efter frigivningen inordna sig i arbetslivet. Den intagne är därvid skyldig att utföra det arbete som anvisas honom (12 § KvaL). Även den som villkorligt friges från ett fängelsestraff eller den som ådöms skyddstillsyn kan bli underkastade föreskrifter om arbete (BrB 26:15 och 28:6). Vidare kan domstol, med stöd av Lag (1989:928) om samhällstjänst, i stället för att döma till fängelse, meddela föreskrift om skyldighet att utföra oavlönat arbete. En förutsättning härför är dock att den tilltalade förklarat sig villig att följa en sådan föreskrift. Arbetsplikt finns också föreskrivet i rädd- ningstjänstlagen (1986:1102) och förekom tidigare i den numera upphävda värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), allmänna tjänsteplikts- lagen (1959:83) och lösdriverilagen.
305. 3051933:40 s 34.
306. 306Gomien m fl s 122.
307. 307Se Danelius 1993 s 109 där han hänvisar till fallet Van der Mussele mot Belgien den 23 november 1983 (Nr70).
308. 308Danelius 1993 s 107.
309. 309Danelius 1993 s 109.
310. 310Även konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter tillåter påtvingat arbete vid fri- hetsberövande, dock under förutsättning att frihetsherövandet beslutats av domstol (artikel 8:3 c).
311. 311Danelius 1993 s 106, SOU 1993:40 Del B s 33.
312. 3126 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 102 104 105
313. 313Prop 1973:90 s 241.
314. 314Prop 1973:90 s 241 f.
315. 315Prop 1973:90 s 241.
316. 316Prop 1975/76:209 s 148.
317. 317Se Prop 1975/76:209 s 52 f.
318. 318Prop 1973:90 s 384.
319. 319Prop 1973:90 s 386.
320. 320Prop 1975/76:209 s 150.
321. 321Petren/Ragnemalm s 61.
322. 322Prop 1973:90 s 384.
323. 323Petren/Ragnemalm, Sveriges grundlagars 61.
324. 324Även ett sådant frihetsberövande som omfattas av LOB, som maximalt varar i åtta timmar, skulle därmed falla utanför grundlagsskyddet. Dock måste beaktas vad som framgår av tredje stycket i RF 2:9 som riktar sig till den enskilde. Bestämmelsen öppnar en möjlighet för den som upplever sig orättmätigt frihetsberövad att vända sig till domstol för överprövning av åtgärden. Finns inget behö- rigt organ, enligt vad som sagts i RF 2:9 1 och 2 stycket, skall prövningen ankomma på allmän dom- stol. Petrcn/Ragnemalm, påtalar i Sverigens grundlagar s 62 f, att bestämmelsen är ofullständig efter- som den inte preciserar vilken allmän domstol som avses och inte heller närmare reglerar förfarandet vid prövningen. Enligt lagförarbetena skall emellertid, fortsätter författarna, den enskilde vända sig till den tingsrätt inom vars jurisdiktionsområde han hålles i förvar och domstolen skall analogi vis tillämpa RB:s bestämmelser om häktningsförhandling. Som exempel på bestämmelsens tillämplighet andra- ges, att om ett hämtningsförfarande blir så långdraget att den omhändertagne hinner vända sig till domstol med begäran om överprövning av frihetsberövandet, kan domstolen knappast undandraga sig att företa en sådan prövning, detta oaktat att stadgandet inte skall tillämpas på kortvariga frihetsberö- vanden.
325. 3256 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 6.4.7.1 ALLMÄNT 114
326. 326Se även FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 9 och Internationella kon- ventionen om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 9 p 1.
327. 327I fallet Amuur mot Frankrike (dom 25.6.1996) vägrade franska staten klagandena rätt till inresa i landet varför de placerades i flygplatsens internationella zon. De fick vistas i en avspärrad del av ett hotell i flygplatsens närhet i 20 dagar. Under huvuddelen av tiden hade de varit avstängda från kontakter med andra, underkastade en strikt polisövervakning och de hade inte förrän i slutet av peri- oden fått något socialt eller juridiskt bistånd. Rent praktiskt hade det heller inte varit möjligt för dem att resa till ett annat land. Europadomstolen fann att det var fråga om ett frihetsberövande. Domsto- len fann vidare att villkoren för ett sådant frihetsberövande inte varit tydligt angivna i lag och att möj- ligheten till domstolskontro/1 därför också varit ofullständig. Klagandenas rätt till personlig frihet hade inte varit reglerad på ett tillfredsställande sätt i lag, och det förelåg i detta hänseende ett brott mot arti- kel 5: 1. Se Danelius SvJT 1996 s 5 87 f.
328. 328Gomien m fl s 130 f.
329. 329Fallet Guzzardi 1980 (Nr 170-A), Se Gomien m fl s 130, Danelius SvJT 1991 s 263 f.
330. 330Även praxis har godtagits av Europadomstolen. Förutsättningen är dock att praxis anses ha sådan stadga att den måste jämställas med skriven lag. Se Danelius 1993 s 113 f.
331. 331Att felaktigt lagrum på grund av skrivfel angivits som grund för frihetsberövande, vilket den enskilde borde ha insett, ansågs inte stå i strid med artikel 5:1 i fallet Douiyeb mot Nederländerna (dom 4.8.1999). Se Danelius SvJT 1999 s 920.
332. 332van Dijk och van Hoof s 255, se även a a not 217 »With reference to the legislation from the Nazi-period, see Appl. 4324/69, X v. Federal Republic of Germany, Yearbook XIV (1971)».
333. 333Jfr fallet Raninen mot Finland (dom 16.12 1997), Danelius SvJT 1998 s 35.
334. 334Danelius 1993 s 113 f.
335. 335van Dijk och van Hoof s 252 f.
336. 336van Dijk, van Hoof s 252.
337. 337van Dijk, van Hoof s 252.
338. 338Gomicn m fl s 127 f.
339. 3396 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 127 130 131
340. 340SOU 1993:40 sid 35.
341. 341Artikel 2 i protokoll nr 4 innehåller bl a bestämmelser om att man äger rätt att fritt röra sig på en stats område och fritt välja bosättningsort (artikel 2:1), att man har frihet att lämna vilket land som helst (artikel 2:2) och att inskränkningar skall anges i lag och vara nödvändiga av hänsyn till vissa upp- räknade syften (artikel 2:3).
342. 342van Dijk och van Hoof s 253.
343. 343Se, angående gränsdragningsproblematiken, delbetänkandet av Polisrättsutredningen SOU 1993:60.
344. 344Danelius 1993 s 112.
345. 345Se även Gomien m fl s 128.
346. 346van Dijk och van Hoof s 253.
347. 347Danelius SvJT 1997 s 759.
348. 348Polisrättsutredningen har i sitt betänkande »Polisens rättsliga befogenheter» (SOU 1993:60) diskuterat gränsdragningsproblematiken mellan frihetsberövanden och andra inskränkningar i rörelse- friheten utifrån Europakonventionen och polisens verksamhet.
349. 349van Dijk och van Hoof s 255.
350. 350Se kapitel 14.
351. 351Danclius s 113 f.
352. 352Se angående detta avsnitt 14.8.
353. 3536 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 139 6.4.7.2 FRIHETSBERÖVANDE AV UNDERÅRIG 141 142
354. 354Fri-och rättighetskommitten ansåg samtliga dessa frihetsberövanden vara i överensstäm- melse med artikel 5. En typ av frihetsberövanden som man menade kunde vara tveksamma om de uppfyllde konventionens krnv var sådana kortvariga frihetsberövanden som polismyndigheten hade befogenhet att utföra tex enligt 12-14 §§ PL och kvarhållande av underåriga enligt reglerna i 6 d och
355. 355§§ LUL. Eftersom det pågick en utredning (Ju 1991:05) med uppdrag att göra en översyn av bl a dessa regler samt av LOB, ansåg kommitten inte att tveksamheterna lade något hinder i vägen för en inkorporering av konventionen i svensk rätt. (SOU 1993:40 del B s 41 ff).
356. 356Enligt barnkonventionens artikel 37 b får inget barn olagligt eller godtyckligt berövas sin fri- het. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller andra former av frihetsberövande av ett barn skall ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.
357. 357Gomien m fl s 138. Jfr fallet Nielsen mot Danmark 1988 (Nr 144) där en 12-årig pojke blivit intagen på psykiatrisk klinik mot sin vilja men på begäran av sin mor som var vårdnadshavare. Pojken ansågs vara i sådan ålder att det var normalt att beslut rörande honom fattades av föräldrarna, även i strid mot barnets vilja. Eftersom beslutet att låta vårda pojken på sjukhus fattats av modern och det således inte varf råga om ettf rihetsberövande genom någon myndighets beslut, ansågs konventionen egent- ligen inte tillämplig. Emellertid återstod frågan om pojken, till följd av moderns beslut, drabbats av sådana frihetsinskränkningar att bestämmelsen om frihetsberövande ändå kunde appliceras på fallet. Domstolen fann därvid att pojken inte utsatts för andra inskränkningar i rörelsefriheten än vad som normalt behövs för att man skall kunna ta hand om ett barn som vårdas på sjukhus (bl a var dörren till vårdavdelningen låst och han tilläts inte lämna vårdavdelningen utan tillstånd). Det ansågs inte vara fråga om frihetsberövande eftersom syftet med åtgärderna var att skydda pojken. Det handlade i stället om en intagning som grundade sig på rättmätig utövning av föräldramakt. Den omständigheten att pojken, efter rymning, tillbakaforts till sjukhuset med polis föranledde inte annan bedömning.
358. 3581993:60 s 75 f.
359. 359van Dijk och van Hoof s 264, Danelius 1993 s 121, Gomien m fl s 139.
360. 360Gomicn m fl s 138.
361. 361Gomien m fl s 139.
362. 362van Dijk och van Hoof s 264.
363. 363van Dijk och van Hoof s 265.
364. 364Gomien m fl s 139.
365. 3656 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 151
366. 366Se vidare angående begreppet missbruk avsnitt 11.3.3.
367. 367Gomien m fl s 129 f.
368. 368Gomien m fl s 139.
369. 369Gomien m fl s 140.
370. 370Se fallet Winterwerp mot Nederländerna 1979 (Nr 33), X mot Storbritanninen 1981 (Nr 46), Luberti mot Italien 1984 (Nr 75) och Ashingdane mot Storbritannien 1985 (Nr 93).
371. 371van Dijk och van Hoof s 267.
372. 372Jfr fallet Johnson mot Storbritannien (dom 24.10.1997), Danelius SvJT 1998 s 26 f. En kränkning av art 5:1 ansågs ha skett då den psykiska sjukdomen inte längre förelåg i juni 1989 och han inte blev villkorslöst utskriven förrän i januari 1993. Myndigheterna hade inte haft möjlighet att ordna lämplig bostad åt honom inom rimlig tid och han hade inte haft rätt till ny prövning av utskrivnings- frågan förrän ett år efter beslutet i juni 1989. Det innebar en försening på obestämd tid och några rättsmedel som hindrade att frihetsberövandet förlängdes på ett orimligt sätt fanns inte.
373. 373Danelius 1993 s 121 f, Gomien m fl s 140.
374. 374van Dijk och van Hoof s 267.
375. 375Danelius 1993 s 121 f.
376. 376Gomien m fl s 140.
377. 377Gomien m fl s 142 f.
378. 3786 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd
379. 379Gomien m fl s 140 f.
380. 380van Dijk och van Hoof s 268 f.
381. 381Gomien m fl s 144.
382. 382van Dijk, van Hoof s 272.
383. 383Gomien m fl s 144.
384. 3846 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 166 168 172 RÄTT TILL DOMSTOLSPRÖVNING
385. 385Gomien m fl s 144.
386. 386van Dijk, van Hoof s 273.
387. 387Se avsnitt 6.4.7.5.
388. 388van Dijk, van Hoof s 272.
389. 389Gomien m fl s 145 med hänvisning till fallet Murray 1994 (Nr 300-A).
390. 390Danelius 1993 s 122 f.
391. 391Se avsnitt 10.3.4.
392. 392Gomien m fl s 151.
393. 3934 van Dijk och van Hoof s 284 f.
394. 394Danelius 1993 s 129.
395. 395Danelius 1993 s 130.
396. 396Danelius 1993 s 130.
397. 397Gomien m fl s 151.
398. 3986 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd
399. 3991993:60 s 77.
400. 400Bouamar mot Belgien 1988 (Nr 129) och Megyeri mot Tyskland 1992 (Nr 237), Se Danelius 1993 s 129.
401. 401Danelius SvJT 1994 s 345.
402. 402Danelius 1993 s 129.
403. 403Gominen m fl s 152.
404. 404van Dijk, van Hoof s 289.
405. 405Se Danelius SvJT 1995 s 767.
406. 406Se Gomien m f1 s 152 samt not 78 med hänvisning till fallet Sanchez-Reisse 1986 (Nr 107- A).
407. 407van Dijk, van Hoof s 285.
408. 408Se fallet De Wilde, Ooms och Versyp mot Belgien 1971 (Nr 12) ..
409. 409Se fallet Van der Leer mot Nederländerna 1990 (nr 170-A).
410. 410SOU 1993:40 Del B s 38.
411. 411Danelius 1993 s 130. Se även fallet Nikolova mot Bulgarien (dom 25.3.1999) refererat av Danelius i SvJT 1999 s 592.
412. 4126 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 193 194
413. 413196
414. 414van Dijk, van Hoof s 286.
415. 415Gomien m fl s 153, se även Danelius SvJT 1996 s 73, 373 och 374.
416. 416Danelius SvJT 1994 s 345.
417. 417van Dijk, van Hoof s 286 not 397.
418. 418Se fallet X mot Storbritannien, 5.11.81 Nr 46.
419. 419I vissa fall (fallet X mot Storbritannien som rörde en intagen på mentalsjukhus) har en habeas corpus-prövning ansetts alltför begränsad för att tillfredsställa kraven i artikel 5 :4. Å andra sidan har domstolen kommit till motsatt ståndpunkt i fallet Brogan m fl mot Storbritanninen 1988 (Nr 145-B) som gällde kortvariga frihetsherövanden enligt 11nclantagslagstiftningen på Nordirland. Se Danelius 1993 s 132.
420. 420Se även fallet Musial mot Polen (dom 25.3.1999). Musial hade varit intagen på psykiatrisk anstalt och han klagade över att det tagit lång tid -ett år, åtta månader och nio dagar -att fii prövat lagligheten av frihetsberövandet. Det förhållandet att sakkunniga utsetts för att undersöka Musials sinnesbeskaffenhet befriade inte myndigheterna från ansvaret för en snabb handläggning av målet. Artikel 5:4 ansågs kränkt. Se Danelius SvJT 1999 s 591 f.
421. 421Danelius 1993 s 133.
422. 422Danelius SvJT 1991 s 277.
423. 423Se Danelius 1993 s 134.
424. 4246 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 202 RÄTT TILL SKADESTÅND
425. 425203 204 206
426. 426208
427. 427Se kapitel 12 och 13.
428. 428Rätt till skadestånd föreligger också enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 9 p 5 och artikel 14 p 6, samt enligt sjunde tilläggsprotokollet artikel 3.
429. 429Artikel 50 är av en annan karaktär. Den riktar sig till Europadomstolen som, i händelse av att man funnit ett konventionsbrott föreligga, kan tillerkänna den förfördelade parten skälig gottgörelse. Se Gomien m fl s 154.
430. 430Gomien m fl s 154.
431. 431Danelius 1993 s 134 f.
432. 432Danelius SvJT 1996 s 585.
433. 433Danelius SvJT 1991 s 278.
434. 434Sedan LVM trädde i kraft har JK publicerat två fall där ersättning, enligt tidigare lag (SFS 1974:515) beviljats klient som vårdats med stöd av LVM utan att lagliga förutsättningar härför förele- gat (Dnr 2743-91-4loch Dnr 2801-95-41).
435. 435Gomien m fl s 157.
436. 436Danelius 1993 s 140.
437. 437Gomien m fl s 158.
438. 4386 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 213 6.4.8.2 BEGREPPET CIVILA RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER 217
439. 439Gomien m fl s 161, Se även Danelius SvJT 1996 s 72 där han framhåller, att ett krav enligt 6: 1 är att domstolen är behörig att göra en fullständig omprövning av de faktiska och rättsliga förhål- landena i målen.
440. 440SOU 1993:40 Del B s 49.
441. 441Danelius 1993 s 140, SvJT 1991 s 279.
442. 442Jfr fallet Ringeisen mot Österrike 1971 (Nr 13). Gomien m fl s 177.
443. 443Danelius 1993 s 142 f.
444. 444Det har tex varit frågor om tillstånd till förvärv av fast egendom, expropiationstillstånd och byggnadstillstånd. Se Danelius 1993 s 143.
445. 445Danelius SvJT 1995 s 769.
446. 446Danelius 1993 s 143 f.
447. 447Danelius SvJT 1994 s 347.
448. 448Danelius SvJT 1991 s 282 och 286.
449. 449Danelius SvJT 1991 s 286.
450. 450Se Danelius 1993 s 143 f och SOU 1993:40 Del B s 46.
451. 451Danelius SvJT 1994 s 348.
452. 452Danelius 1993 s 141, Se även Danelius SvJT 1995 s 535 f med hänvisning till fallet McMi- chael mot Storbritannien (dom 24.2.1995).
453. 4536 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd
454. 454233 236
455. 455Danelius SvJT 1991 s 281.
456. 456SOU 1993:40 s Del B s 46 f, s 236 f.
457. 457Gomien m fl hänvisar till fallet Schouten and Meldrum 1994 (Nr 304), Schuler-Zgraggen 1993 (Nr 263), Deumeland 1986 (Nr 100) och Feldbrugge 1986 (Nr 99)
458. 458Danelius SvJT 1994 s 347.
459. 459Danelius SvJT 1996 s 80 f.
460. 460Danelius SvJT 1996 s 583.
461. 461Danelius SvJT 1995 s 767.
462. 462Danelius SvJT 1991 s 287, van Dijk, van Hoof s 265.
463. 463Danelius SvJT 1991 s 279.
464. 464SOU 1993:40 Del B s 44, Danelius SvJT 1991 s 279.
465. 465Danelius 1993 s 140, Se även Danelius SvJT 1995 s 774.
466. 466Set ex Danelius SvJT 1995 s 773 f, SvJT 1996 s 71 f, 74, 76 f.
467. 467Jfr fallet Golder mot Storbritannien 1975. Se Danelius 1993 s 150.
468. 468Danelius SvJT 1996 s 78 (
469. 469Danelius 1993 s 150.
470. 470Danelius 1993 s 150.
471. 471Gomien m fl s 161.
472. 4726 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 244 RÄTT TILL RÄTTVIS OCH OFFENTLIG FÖRHANDLING - FAIR HEARING
473. 473248
474. 474Danelius 1993 s 151 f.
475. 475Danelius SvJT 1994 s 349.
476. 476Danelius SvJT 1991 s 292.
477. 477SOU 1993:40 Del B s 48.
478. 478Danelius SvJT 1995 s 768.
479. 479Danelius 1993 s 162.
480. 480Se Danelius 1993 s 162 ff, Gomien m fl s 172, Danelius SvJT 1996 s 375. Det har exempel- vis varit fråga om fall där åklagare fått närvara i överinstans medan den dömde eller hans ombud inte fått denna möjlighet. Det har också varit fråga om fall där det förelåg en brist på balans mellan åklaga- ren och den tilltalade på så sätt att en expert, på vars utlåtanden åklagaren byggde sin talan, i procedu- relit hänseende hade en starkare ställning än den expert som den tilltalade ville åberopa.
481. 481Feldbrugge mot Nederländerna 1986 (Nr 99).
482. 482Lobo Machado mot Portugal (dom 20.2.1996), se Danelius SvJT 1996 s 372, se även fallet McMichael mot Storbritannien (dom 24.2.1995) där viktiga sociala rapporter inte gjorts tillgängliga för modern till ett fosterhemsplacerat barn, SvJT 1995 s 535 f.
483. 483Danelius 1993 s 157, samt SvJT 1995 s 603.
484. 484Danelius 1993 s 157 f.
485. 485Danelius 1993 s 158 med hänvisning till fallet Axen mot Tyskland 1983 (Nr 72) och fallet Monne/1 och Morris mot Storbritannien 1987 (Nr 115).
486. 4866 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 256 260
487. 487Danelius 1993 s 159. Se även Danelius SvJT 1994 s 357 f.
488. 488Danelius 1993 s 158 f.
489. 489Gomien m fl s 164.
490. 490Danelius SvJT 1995 s 769, se även Danelius 1993 s 161.
491. 491Danelius SvJT 1996 s 370.
492. 492Danelius 1993 s 160.
493. 493Danelius 1993 s 160 med hänvisning till fallen Brozicek mot Italien 1989 (Nr 167), FC.B. mot Italien 1991 (Nr208-B) och Tmot Italien 1992 (Nr 245-C).
494. 494Danelius 1993 s 160. Kommitten för de mänskliga rättigheterna har också förklarat, att rätt- tegångar in absentia kan godtas under vissa omständigheter, t ex när den anklagade, trots att han i god tid underrättats om tid och plats för rättegången, underlåter att inställa sig.
495. 495Danelius 1993 s 168 f.
496. 496Se Danelius SvJT 1996 s 75 f, s 580.
497. 497Danelius SvJT 1996 s 583.
498. 4986 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd 269 270
499. 499Danelius SvJT 1995 s 605.
500. 500Danelius 1993 s 170 f.
501. 501Danelius SvJT 1996 s 80.
502. 502Danelius SvJT 1994 s 360.
503. 503Se Danelius SvJT 1995 s 533 f och 1996 s 369 och 1996 s 583.
504. 504Danelius 1993 s 171.
505. 505Danelius 1993 s 172.
506. 5064 Fri-och rättighetsskyddet 117 6.4.8.6 OAVHÄNGIG OCH OPARTISK DOMSTOL SOM UPPRÄTTATS ENLIGT LAG 274 275 277 78 279 OFFENTLIGT AVKUNNANDE AV DOM
507. 507Danelius 1993 s 153.
508. 508Danelius SvJT 1997 s 758.
509. 509Danelius 1993 s 153.
510. 510Danelius SvJT 1996 s 583 f. Se även angående domares opart.iskhet Danelius SvJT 1996 s 375.
511. 511Danelius SvJT 1995 s 773 och 1996 s 580 f.
512. 512Se vidare Danelius 1993 s 153 ff.
513. 5136 Konstitutionellt och europeiskt rättighetsskydd
514. 514Gomien m fl s 164.
515. 515Danelius 1993 s 161.
516. 516Danelius 1993 s 161.
517. 517Danelius 1993 s 161 f. Se även Gomien m fl s 164.
518. 518Se utförligt, avsnitt 14.6.2.
519. 519Se lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade.
520. 520Prop 1995/96:196 s 8 ff.
521. 521Utvecklingen i riktning mot rättsstatsidealet tog sin början under 1700-talet och det moderna rättsstatsbegreppet kan räkna sin tillkomst under 1800-talet i Tyskland. Se tex Tore Strömberg 1985 s 36 samt Fogelklou respektive Frändberg, Rättsfondens skriftserie 31 s 13 och s 21 f. Se även Ström- holm, Rättigheter mot det allmänna, s 196 ff.
522. 522KU nr 17 1948.
523. 523Jfr Frändberg, Rättsfondens skriftserie 31 s 40 f, som talar om positiv respektive negativ !egali- tet. Med den förra avser han att en rättsregel alltid skall tillämpas när adekvata rättsfakta föreligger, dvs sådana fakta som uppfyller rekvisiten vilket vänder sig mot reduktion av rättsregler. Negativ !egali- tet innebär att en rättsregel aldrig skall tillämpas när adekvata rättsregler inte föreligger vilket vänder sig mot analog och extensiv användning av regeln. Legalitetsprincipen utgör inte, menar Frändberg, från rättsstatsideologisk synpunkt, ett värde i sig. Den har bara ett värde som en nödvändigforutsätt- ning för förverkligandet av det fyra fundamentala rättsstatsvärdena (rättslikhet, rättssäkerhet, rätts- trygghet och rättstillgänglighet). Legalitet är heller ingen tillräckligforutsättning för förverkligandet av de fyra värdena. Det krävs ibland att lagstiftaren underkastar vissa företeelser en rättslig reglering. Rättsbrist kan vara till men för rättssäkerheten och den botas bäst genom lagstiftning. Såväl rätts- tryggheten som rättstillgängligheten blir högst prekär om det inte finns regler för kontroll av den stat- liga vålds-och tvångsutövningen eller regler som garanterar rättstillgänglighet för allmänheten.
524. 524Jfr Peczenik 1995 s 50, Ketscher/R0nshold 1987 s 91 f, Frändberg, Rättsfondens skriftserie 31 s
525. 525ff, Fogclklou Rättsfondens skriftserie 31 s 16 f, KU nr 17 1948.
526. 526Med likhet inför lagen menar Frändberg att ingen far »sättas över» eller »utanför regeln. Det är fråga om en uniform tillämpning av regeln. Likhet »i (eller under)» lagen innebär enligt samma förfat- tare, att lagen har ett sådant innehåll att den, om den lojalt tillämpas, inte utsätter någon individ för otillbörlig diskriminering. Rättsfondens skriftserie 31, s 29.
527. 527Jfr Frändberg, Rättsfondens skriftserie 31 s 21 f, Sundberg-Weitman 1985 s 40 ff och Peczenik 1995s52f.
528. 528Jfr Brita Sundman-Weitman Rättsstaten åter. P A Norstedt & Söners förlag. Kristianstad 1985, s 15 f och 53 f som menar, att Sverige idag inte är en rättsstat. Vårt system utgår inte längre från att medborgaren är fri och har rättigheter, och att rättssystemet ej heller inrymmer effektiva spärrar mot godtycke och väld i offentlig maktutövning. Det system av regler och principer som tidigare gjorde Sverige till en rättsstat finns inte kvar. Innebörden och betydelsen av mänskliga fri-och rättigheter har glömts bort och principen om likhet inför lagen tas inte på allvar av jurister i Sverige, den har inget gripbart innehåll längre. Den skadligaste effekten av att principen inte iakttas är att det kan ta sig uttryck i diskriminering av medborgare som myndigheterna uppfattar som störande.
529. 5297 Rättsstaten och rättssäkerheten 8 10 11
530. 530Peczenik, Vad är rätt? 1995 s 51. Jfr Frändberg Rättsfondens skriftserie 31 s 25, som anför, att rättsstatsidcn går ut på att staten med hjälp av rättsordningen skall skydda den enskilde mot statens missbruk av rättsordningen. Staten skall skydda individen mot staten själv vilket Frändberg kallat rättsstatens paradox.
531. 531Peczenik, Vad är rätt 1995 s 51 ff. Jfr Andenaes i Andenaes/Olsen (red.) Sosialrett 1996 som anför, att karakteristiskt för rättsstaten är den normrationella eller subsumtionslogiska beslutsmodel- len, där man med utgångspunkt i den rättsliga normen via bestämda tolkningsregler försöker att ge normen ett precist innehåll. I principen godkännes inte värden och intressen i tolkningen och själva tolkningen är styrd av ett krav på förutsägbarhet.
532. 532Peczenik, Vad är rätt? 1995 s 53 ff.
533. 533Peczenik (Vad är rätt? s 61) menar, att alla mänskliga och medborgerliga fri-och rättigheter är emellertid inte nödvändiga för rättsstatens existens. Sådan rättigheter som yttrandefrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet, skydd mot diskriminering m.m., är nödvändiga för en väl fungerande demokrati men knappast for rättsstatens existens. Även den klassiska maktdcl- ningsläran är en faktor som fördjupar demokratin men det är inget nödvändigt villkor för en rättsstat. För att en rättsstat finns till räcker det med att domstolarnas oavhängighet garanteras.
534. 534Peczenik ,V ad är rätt? s 50 ff.
535. 535Jfr Peczenik, 1995 s 52. Formell likhet inför lagen är en konsekvens av att myndigheternas verksamhet bestäms av generella rättsregler.
536. 536Frändberg, Rättsfondens skriftserie 31 s 27.
537. 537Jfr Peczenik 1995 s 51 och 53. Om maktutövningen i hög grad följer rättsreglerna följer en hög grad av förutsebarhet och för att uppfylla sin handlingsdirigerande funktion måste rättsregler vara tämligen stabila.
538. 538Jfr Peczenik 1995 s 51.
539. 539Jfr Peczenik 1995 s 52 som menar att skydd mot våld är en egenskap av alla rättsordningar, inte bara den rättsstatliga.
540. 540Jfr Peczenik 1995 s 54, att rättsreglerna tillämpas på ett öppet sätt, de viktigaste reglerna offentliggörs och medborgarna har insyn i allmänna handlingar.
541. 5417 Rättsstaten och rättssäkerheten
542. 542Frändbcrg, Rättsfondens skriftserie 31 s 27 ff.
543. 543Se även Ketscher och R0nsholdt, 1987 s 91f. Se även Tännsjö, Tvång i vårdens 32 f, som uti- från sina utgångspunkter definierar rättssäkerhetsbegreppct. Tännsjö (s 151 I) menar, såvitt gäller LVU, att barn är speciella och att samhället har ett särskilt ansvar för barn. Vissa betänkligheter i lagens formulering som är tvivelsamma ur rättssäkerhetssynpunkt får därför accepteras.
544. 544Jfr Molven i Andenaes/Olsen (red.). Sosialrett 1996 s 100.
545. 545Jfr Molven i Andenaes/Olsen (red.). Sosialrctt 1996 s 100 och Eskeland Fangerett, s 19 f.
546. 546Nelson, Psykiatrisk tvångsvård och rättssäkerhet, s 20.
547. 547Wilhelmsson, Retfaerd nr 33, s 32.
548. 548Se t ex Sveriges Advokatsamfunds rättssäkerhetsprogram.
549. 549Fangerett s 58 ff.
550. 550Eckhoff/Smith, Forfaltningsrett 6 utgave 1997 s 69. Se även Sysc, Rettssikkcrhct og livskvali- tet for utviklingshemmete. Rettigheter, vem og kontroll som rettslige virkemidler 1995 s 39 som stäl- ler sig avvisande därtill. Koch, Behandling som alternativ til frihedsstraf -Samspillet mcllem krimi- nalretten og social-og sundhedsretten s 39, finner däremot kravet på kvalitativ minstestandard ägnat att fylla upp i vart fall några av de tomrum de traditionella rättssäkerhetsbegreppet efterlämnar när man försöker använda det på välfärdsrättsliga områden.
551. 551SOU 1981:7 s 8 och 18.
552. 552Jfr Christensen, Rättssäkerheten i socialförsäkringen. Rättsfonden 1982 och samme författare, Rättsdogmatik, rättssociologi och moralfilosofi. Rctfacrd 1980 s 20 ff.
553. 5537 Rättsstaten och rättssäkerheten
554. 554Se Strömberg FT 1980 s 49 ff, där han granskat sättet att argumentera i den allmänna debatten om missbruksproblemen. Strömberg hävdar bl a att missbruksdebatten i stor utsträckning präglats av ensidighet på det sättet att man inom olika riktningar blundar for olika delar av verklighetssamman- hanget vilket gäller såväl synen på missbrukets orsaker och verkningar som synen på olika åtgärders effekt.
555. 5558 Insatser for missbrukare med stöd av socia/q"änstlagen 2 3 5
556. 556Prop 1979/80: 1 Del A s 88.
557. 557Inger 1983 s 139 f.
558. 558Inger 1983 s 222.
559. 559Prop 1979/80:1 Del As 89.
560. 560Prop 1979/80: 1 Del A s 90.
561. 561Inger 1983 s 224.
562. 5628 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 8 11 14
563. 563SFS 1956:2.
564. 564Inger 1983 s 293.
565. 565Prop 1979/80:1 Del As 107.
566. 566Prop 1979/80:1 Del As 109.
567. 567Prop 1979/80:Del As 110.
568. 568Prop 1979/80:1 Del As 210.
569. 569Se utförligare avsnitt 6.2.1.
570. 570Prop 1979/80:1 Del As 112.
571. 571Se utförligare Ds S 1975:15.
572. 572Jfr Bramstång 1985 s 24.
573. 573Prop 1996/97:124 s 29 f, 1996/97:SoU18 s 40
574. 5748 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 19 20 21 22
575. 575Prop 1996/97:124 s 32 f
576. 576För en utförlig beskrivning av innehållet i biståndsparagrafcn, se kapitel 8.7.
577. 577Prop 1996/97:124 s 81.
578. 578Prop 1996/97:124 s 81.
579. 579Prop 1996/97:124 s 32.
580. 580Prop 1997/97:124 s 33.
581. 581De övergripande målen kritiserades i remissbehandlingen bl a därför att de ansågs alltför all- mänt hållna och i avsaknad av pregnans och klarhet. Se prop 1979/80:1 Del As 138.
582. 582Prop 1979/80:1 Del As 138. Bramstång (FT 1988 s 216) menar att programförklaringen har ett begränsat värde för den praktiska rättstillämpningen; dess handlingsdirigerande effekt i konkreta fall torde näppeligen böra överskattas.
583. 583Jfr Westcrhäll 1996 s 31.
584. 584Prop 1979/80:1 Del As 140ff.
585. 585Prop 1979/80:1 Del A s 142.
586. 586Prop 1979/80:1 Del As 139.
587. 5878 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen Den 13 februari 1997 konstaterades i SDS att ett gruppboende för åtta psykiskt sjuka kvinnor med missbruksproblem inte kom till stånd på grund av presumtiva grannars pro- tester. Kommunens argument, att det var fråga om ett gruppboende med bemanning dygnet runt, togs som bevis för att man kunde förvänta sig problem. Följden blev att poli- tikerna »backade» under hänvisning till att man måste respektera människorna som bor i området. Problemet med bostadslösa och uteliggare dryftades i SDS även den 20 februari 1997. Efter en debatt i frågan med representanter från bl a Svensk socialpolitisk förening, soci- altjänsten och kommunpolitiker, var alla eniga om att det är »en skam för samhället att det över huvud taget finns människor som inte har en egen nyckel, till något som kan kal- las ett hem.» Av artikeln framgår att det från kommunhåll uttalats att detta inte är en högt prioriteradf råga, inte i en tid av arbetslöshet och då otillräckliga anslag måste räcka till äldrevård, barnomsorg och skola. Från kommunen tillstods att det handlar om människo- syn mer än om pengar. Problemet är, hävdades det, att det är näst intill omöjligt att övertala hyresvärdarna att hyra ut till dem som bäst behöver bostad. Hyresvärdarna vill inte ha hyresgäster med missbruks-och/eller psykiska problem, något som många av de perma- nent bostadslösa har.
588. 588Prop 1979/80:1 Del As 145.
589. 589Om rätt till bostad för utsatta grupper och om att allvarliga störningar i boendet som kan för- anleda uppsägning av hyresavtal, se Karlen, Rätten till bostad, s 64 ff.
590. 590Med emfas måste man också fråga sig var respekten för den enskilda människan finns när sam- hällets företrädare, i rehabiliterande syfte, medvetet placerar en psykiskt sjuk människa i en barack i ett industriområde, (Rapportinslag i Sveriges television den 20 februari 1997 från Sundsvalls kommun).
591. 591Jfr Bramstång 1985 s 37 som framhåller att målens handlingsdirigerande effekt inte bör över- skattas.
592. 592Prop 1979/80:1 Del As 139.
593. 593Jfr Strömholm 1996 s 264.
594. 594Jfr Kj0nstad 1993 s 24 f.
595. 5958 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen § Även om den moderna socialvården slagit in på andra vägar saknar inte det traditionella synsättet förespråkare och inflytande. I tider av ökande ekonomiska och sociala svårighe- ter i samhället får för övrigt en moraliserande och privatiserande syn på människors pro- blem att anpassa sig ökad genomslagskraft. Därför är det viktigt att som socialutred- ningen har gjort hävda samhällets grundläggande skyldighet att bistå den enskilde liksom dennes rätt att själv bestämma över sin situation. Detta synsätt överensstämmer med reformens syfte att fördjupa demokratin inom socialtjänsten. 41
596. 596I RK84 2:8 fann KamR att SoL inte ger socialnämnd rätt att meddela imperativt utformade förhållningsregler för enskild person. Serviceutskottet ansågs därför ha överskridit sina befogenheter. Även genom att utse en kontaktfamilj för J hade utskottet överskridit sin befogenhet eftersom sådan åtgärd, enligt 10 § SoL, får vidtas endast om den enskilde begär eller samtycker till det. (Beslutet prö- vades i den för kommunalbesvär stadgade ordningen)
597. 597Prop 1979/80:1 Del As 208.
598. 598Prop 1979/80:1 Del As 209.
599. 599Prop 1979/80:1 Del As 210.
600. 600Prop 1979/80:1 Del As 210 f.
601. 601Prop 1979/80:1 Del As 211.
602. 602Prop 1979/80:1 Del As 212.
603. 603Landelius s 28, hävdar att»varje avslag (på en biståndsansökan, min anm.) oberoende av moti- vering utgör en inskränkning i den enskildes självbestämmanderätt.» Eftersom vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att rätten till bistånd skall kunna inträda torde ett sådant synsätt vara diskuta- belt.
604. 6041994:139 s 248.
605. 605Prop 1996/97:124 s 138.
606. 606Om självbestämmande i tvångsvården, se avsnitt 9.5.
607. 6078 Insatser for missbrukare med stöd av social(iänstlagen 50 51
608. 608I målet ansökte kommunen om vård med stöd av LVU eftersom att man ansåg att de omfat- tande stödåtgärderna utgjorde en påtaglig risk för barnen. RegR fann inte att den bevisning som nämnden åberopat klart kunde utvisa att det då förelåg en påtaglig risk för att barnen skulle skadas på grund av sina hemförhållanden. Inte heller hade det visats att en sådan risk senare skulle uppkomma hos barnen.
609. 609Jfr även Hermeren 1993 s 15 f angående självbestämmandeprincipen som en etisk princip.
610. 610Prop 1979/80:1 Del As 207.
611. 611Prop 1979/80:1 Del As 125.
612. 612Prop 1979/80:1 Del As 207.
613. 613Prop 1979/80:1 Del As 207.
614. 614SFS 1991:900, 3 kap 4-6 §§.
615. 615Prop 1987/88:147 s 90.
616. 616Prop 1981/82:8 s 89.
617. 617Man kan alltid diskutera om normalisering är en eftersträvansvärd princip. Att man inte skall känna sig utpekad må väl vara hänt, men människor måste få tillåtas vara »annorlunda», att vara nor- mala inom ramen för sina fysiska och psykiska förutsättningar.
618. 618Prop 1979/80:1 Del As 212.
619. 619Prop 1979/80:1 Del As 213.
620. 620Prop 1987/88:147 s 90, Prop 1981/82:8 s 89.
621. 621Prop 1979/80:1 Del As 214.
622. 622Prop 1987/88:147 s 95.
623. 623Prop 1981/82:8 s 89.
624. 624Prop 1996/97:124 s 180.
625. 625Prop 1981/82:8 s 89.
626. 626Prop 1987/88:147 s 106.
627. 627Prop 1996/97:124 s 141. I prop 2000/01:80 föreslås en rätt till bistånd för vård-och behand- lingsinsatser.
628. 6288 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 70
629. 629Jfr Prop 1979/80:1 Del As 214.
630. 630Prop 1981/82:8 s 89.
631. 631Prop 1979/80:1 De1As215.
632. 632Prop 1979/80:1 Del As 214 ff.
633. 633Prop 1981/82:8 s 89.
634. 634Bolin 1998 s 22, Marcusson 1992 s 25 ff, Holmberg/Stjernquist 1995 s 44.
635. 635Prop 1979/80:1 Del As 523.
636. 636Prop 1979/80:1 Del As 142.
637. 637Bramstång 1985 s 39.
638. 638Prop 1979/80:1 Del As 143,523 f.
639. 639Prop 1990/91:58 s 244.
640. 6408 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 83
641. 641Prop 1979/80:1 Del As 524.
642. 642Allmänna råd frän socialstyrelsen 1992:4 s 27.
643. 643Prop 1979/80:1 Del As 146 f.
644. 644Prop 1979/80:1 Del As 147 f.
645. 645Prop 1979/80:1 Del As 148. Se även RÅ 1990 Ref 45 i vilket socialtjänsten inte ansågs skyl- dig att tillhandahålla terapi på behandlingshem då den behandling som sjukvårdshuvudmannen kunde erbjuda ansågs uppfylla HSL:s krav på god vård.
646. 646Prop 1979/80: 1 Del A s 523.
647. 647Se dock nedan om folkbokföringskommunens ansvar, avsnitt 8.5.4.
648. 648Prop 1979/80: 1 Del A s 524.
649. 649Se 50 a §, 71 § SoL, 14:2 SekrL, och 6 § LVM.
650. 6508 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 93
651. 651Jfr SoF 1981:750, 8-34 §§.
652. 652Prop 1996/97:124 s 158.
653. 653Prop 1996/97:124 s 159.
654. 654Prop 1996/97:124 s 159.
655. 655Prop 1996/97:124 s 190.
656. 656Vissa remissinstanser befarade att kommunerna i högre grad än vad som förekom tidigare kom att överklaga beslut om folkbokföring eftersom betydande kostnader står på spel. prop 1996/97:124 s 161.
657. 657Prop 1996/97:124 s 162.
658. 658Prop 1996/97:124 s 191.
659. 659Problemet togs upp både av Fängelseutredningen (SOU 1993:76) och Straffsystemkommitten (SOU 1995:91). Inom regeringskansliet övervägs därför nödvändiga åtgärder. Se prop 1996/97:124 s 162.
660. 660Prop 1996/97:124 s 191.
661. 661Prop 1996/97:124 s 162.
662. 6628 Insatser for missbrukare med stöd av socia!ljanstlagen 104
663. 663Prop 1979/80:1 Del C s 58.
664. 664SoU 1979/80:44 s 56.
665. 6651987:22 s 105 ff.
666. 6661987:22 s 189 ff.
667. 6671987:22 s 247.
668. 6681987:22 s 197, 245 ff.
669. 6691987:22 s 198.
670. 670Se nedan kapitel 8.7.
671. 671Ågren, Carnegie Rapportserie nr 2, s 77 ff, kritiserar ett mekaniskt vårdkedjetänkande och hävdar i stället personkontinuitet. Han påtalar också att bristfallig samordning medför att resurser slö- sas bort och att missbrukare valsar runt i vårdapparaten utan att finna någon fast punkt.
672. 6721994:139 s 242.
673. 673SOU 1994:139 s 145. Se även Ågren, Carnegie Rapportserie nr 2, s 75 f.
674. 6748 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 111 112 113 114 115 116 117
675. 6751994: 139 s 246 f.
676. 676Beträffande innebörden av dessa begrepp, se utförligare avsnitt 11.3.2.
677. 677SoU 1979/80:44 s 106.
678. 678SoU 1979/80:44 s 106 f.
679. 679SoU 1979/80:44 s 106 f.
680. 680Prop 1981/82:8 s 52.
681. 681Prop 1987/88:147 s 18
682. 6826 Socialtjänstens särskilda ansvar for missbrukare 153 118 119 120
683. 683Prop 1987/88:147 s 18 f.
684. 684Prop 1987/88:147 s 20,114.
685. 685Prop 1987/88:147 s 20.
686. 6868 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen • En månads väntetid för ansökan om socialbidrag (även om det finns tid tidigare), • Akut ekonomisk hjälp beviljas ej, endast då det finns barn • Adoptioner skjuts på åtta månader I målet var fråga om en 45-årig kvinna (E) som under perioden 30 november 1992 till och med den 20 augusti 1993 omhändertagits med stöd av LOB vid 21 tillfällen. Hon hade tidigare arbetat men uppbar numera halv pension. Enligt läkarintyg talade den sam- manvägda bilden för ett omfattande alkoholmissbruk och den leverpåverkan, som note- rats, gav anledning att anta att fortsatt missbruk var förenat med allvarliga hälsorisker. E hade inte haft någon kontakt med socialtjänsten. Detta bekräftades av Lst som upp- gav att flera brev hade skickats till henne »men hon har inte hörsammat kallelserna.» Soci- altjänsten fick rapport från polisen när det skett omhändertagande på grund av berusning och skickade då brev med upplysning om vilka frivilliga insatser socialtjänsten kan erbjuda. Genom att inte besvara breven eller låta sig avhöras, ansåg socialtjänsten, att E markerat att hon inte var intresserad av frivilliga åtgärder frän socialtjänstens sida. LR (Mål nr Ö 10004-93) beslutade om vård med stöd av 4 § p 1 och 2 LVM och beslutet överklagades till KamR. KamR anförde, att Socialnämndens insatser i föreva- rande mål har, efter vad som framkommit, endast bestått i att brevledes forsöka komma i kontakt med E. Eftersom socialnämnden inte vid något tillfälle kommit i kontakt med E har hon inte kunnat erbjudas något konkret förslag till frivillig värd. Genom vad som framkommit under målets handläggning fann dock kammarrätten, att E uppenbarligen inte kommit till insikt om sin situation. Hon hade endast i mycket begränsad omfattning förklarat sig villig att ställa upp på vård i frivilliga former och något samtycke till behövlig vård ansågs inte föreligga. Mot bakgrund härav fann KamR att E:s vård måste säkerstäl- las med stöd av LVM.
687. 687Jfr Kammarättsmål nr 2037-98 avsnitt 8.7.2.8, och länsrättsmål nr 18798-95 avsnitt 10.4.2.2.
688. 688JO 1983/84:1 s 161 f.
689. 689Prop 1987/88:147 s 21.
690. 6908 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen och återföll i ett intensivt missbruk av såväl narkotika som alkohol vilket föranledde ett omedelbart omhändertagande med stöd av 13 § LVM och en ny period av tvångsvård. 124 125
691. 691Se även som exempel Mål nr 1342-95, LR i Älvsborgs län.
692. 692Se metod och material avsnitt 1.2.
693. 6936 Socialtjänstens särskilda ansvarf or missbrukare 159 I målet var det fråga om en 57-årig man (0) med ett mer än 30-årigt alkoholmissbruk. LR hade beslutat om LVM-vård i dom den 23 augusti 1995. LVM-vården upphörde den
694. 694oktober eftersom det bedömdes att O skulle kunna fullfölja vården frivilligt. 0 avbröt emellertid den frivilliga vården oplanerat den 31 oktober. Den 6 december 1995 sökte O hjälp hos socialjouren för att få komma till Mariapoli- kliniken men han hänvisades till Huddinge sjukhus dit han inte ville åka. Dagen efter, den
695. 695december, blev han uppsagd från sin lägenhet då den bedömts vara en sanitär olägen- het. Den 8 december besökte han Mariapolikliniken vid två tillfällen men tilläts ej komma in eftersom han vägrade blåsa i alkometer och lämna ifrån sig sin sprit. Först efter en av soci- altjänsten inledd utredning av O:s vårdbehov var han inlagd på Maria mellan den 13-18 december 1995. Av läkarintyg utfärdat på Maria intagningsdagen framgår bl a att O hade en sedan tidigare känd leverpåverkan och att han aldrig fullföljt planerad eftervård utan återfallit direkt. Han var starkt nedgången, saknade sjukdomsinsikt och leverskadan ris- kerade att försämras vid fortsatt alkoholintag. Den 21 december 1995 hittades O nedkyld utomhus och fördes till sjukhus och den
696. 696december blev han omedelbart omhändertagen med stöd av 13 § LVM.
697. 6978 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen I målet var det fråga om en ogift 21-årig man som bodde hos sina föräldrar. I september 1990 omhändertogs han med stöd av LVU och var placerad på olika ställen fram tom januari 1992. Under tiden för LV D-omhändertagandet hade han häktats bl a för rån och misshandel och också dömts till fyra månaders fängelse. Efter det att LVU-vården upp- hörde, synes även kontakterna med socialtjänsten ha upphört. L rökte cannabis och heroin samt tog bensodiazepiner och han vistades i missbrukarkretsar och bland krimi- nella. Han var också misstänkt för trafiknykterhetsbrott i augusti 1995 och brott mot nar- kotikastrafflagen. Av socialtjänstens utredning framgick, att L varit mycket svår att komma till tals med om missbruket. Han ville absolut inte ha kontakt med socialtjänsten utöver att få pengar och han hade haft mycket svårt att uppfylla de krav som ställts på honom. Till läkarun- dersökningen inför LVM-ansökan gick han först efter handräckningsbegäran. Av utredningen framgår det inte att det förekommit någon kontinuerlig kontakt för- rän efter två anmälningar från polismyndigheten enligt 6 § LVM i februari 1996. Soci- altjänsten ansökte om vård med stöd av LVM i maj 1996. Av läkarintyget, utfärdat på klinik speciellt för missbrukare, framgick att L var väsentligen frisk och välvårdad. L till- stod att han rökte heroin dagligen sedan två års tid, cannabismissbruk under lika lång tid samt att han intog bensodiazepiner oregelbundet sedan ett år. LR fann med hänsyn till att L dittills inte gått att motivera till frivillig vård och till hans bagatelliserande inställ- ning att det inte kunde antas att vårdbehovet kunde tillgodoses på annat sätt. Erforderlig vård måste därför säkerställas med stöd av LVM. KamR avslog överklagandet och RegR beviljade inte prövningstillstånd.
698. 698Se avsnitt 9 .2.
699. 699Se även avsnitt 9.5.1.
700. 700SoS-rapport 1996:14 s 16 f.
701. 701SoS-rapport 1996:14 s 8 f.
702. 702SoS-rapport 1996:14 s 11 f
703. 7038 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen
704. 704SoS-rapport 1996:14 s 18 f.
705. 705Bergmark, Prioriteringar i socialtjänstens 85 angående informella prioriteringar.
706. 7067 Socialt bistånd till missbrukare 163
707. 707Prop 1979/80:1 Del As 182.
708. 708Prop 1979/80: 1 Del A s 183.
709. 709Se Prop 2000/01:80 om föreslagna förändringar i rätten till bistånd from januari 2002.
710. 7108 Insatser for missbrukare med stöd av socialijänstlagen 8.7.2.r RÄTTIGHETSKONSTRUKTIONEN 137 138
711. 711Jfr Bramstång 1985 s 64, Bernt 1993 s 64 och Syse, Jussens venner 1997 s 62.
712. 712Se Strömholm 1996 s 276 ff. Se även Bramstång 1985 s 48 ff och Westerhäll 1988 s 34 ff.
713. 713Bramstång 1985 s 51 f. Se även Bramstång 1981 s 78 ff.
714. 7147 Socialt bistånd till missbrukare 165 139 140 141 142 143 144
715. 715Holmberg 1985 s 70, Westerhäll 1988 s 36 och 1996 s 31. Se även Hollander 1995 s 34 f.
716. 716Kj0nstad 1993 s 48 ff.
717. 717Jussens venner 1997 s 59.
718. 718Se Warnling-Nercp 1995 s 111 f med hänvisning till Lokaldemokratikommitten SOU 1993:109.
719. 719Warnling-Ncrep 1995 s 112. Se även Syse, Jussens venner 1997 s 60, JO 1996/97:JOl s 254 ff beträffande socialnämnds skyldighet att efterkomma dom angående bistånd enligt 6 § SoL samt Lavin angående forvaltningsdomars verkställbarhet, JT 1993-94 s 563 ff. JO 1995/96:JOl s 267 har uttalat att det givetvis inte är godtagbart att en myndighet inte rättar sig efter ett avgörande av en överinstans. Ett frångående av överinstansens bedömning kräver att nya omständigheter tillkommit. Se även JO 1993/94 s 222 angående underlåtelse att verkställa domstols dom 6 § SoL.
720. 720Jfr Prop 1979/80:1 Del As 183.
721. 7218 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 145 146 147 148 149 150 151 152
722. 722Prop 1979/80:1 Del As 185.
723. 723Prop 1979/80: 1 Del A s 185.
724. 724Att man inte har någon ovillkorlig rätt till en viss bestämd insats innebär enligt JO 1990/91 s
725. 725att man inte kan säga att någon skall ha kontanter i stället för rekvisitioner till hjälp till uppehället. Vilket som skall väljas måste i händelse av olika uppfattning enligt JO slutligen ankomma på nämnden att avgöra. I AR 1992:4 s 59 framhålls, att om den enskilde efter upprepad missskötsamhet visat uppenbar oförmåga att själv hantera kontanter kan även rekvisitan »i enstaka fall» lämnas för att miss- brukaren inte skall använda bidraget till alkohol eller narkotika.
726. 726Prop 1979/80:1 Del As 185.
727. 727Bramstång 1985 s 55.
728. 728Jfr Hollander 1995 s 208 som säger, att »Socialtjänstlagen, Omsorgslagen, Handikapplagen (LSS) är exempel på lagar som har en tydlig rättighetskonstruktion och där myndigheter fungerar som förmedlare mellan lagstiftare och individ.»
729. 729Westerhäll 1988 s 52 f.
730. 730Strömbcrg, Speciell förvaltningsrätt 1995 s 127, Bramstång 1985 s 55.
731. 731Prop 1979/80:1 Del As 185.
732. 7327 Socialt bistånd till missbrukare 16 7 154 155 Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodsedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (forsörjningsstöd} och för sin livs- föring i övrigt (a1111at bistå11d) på de villkor som anges i 6 b-6 f §§. §). 156 157
733. 733Speciell förvaltningsrätt 1995 s 127.
734. 7341993:30 s 28 f
735. 735Härvid bortses från insatser i form av annat bistånd enligt 6 f §.
736. 736Se utförligare avsnitt 8.7.2.7.
737. 7378 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 158 159 160 161 163 164 166
738. 738Kj0nstad 1993 s 46 f.
739. 739Westerhäll, SoL 6 § -ett verk med eller utan ram? 1986 s 18 f.
740. 740Se även RÅ 1993 Ref 11.
741. 741Westerhäll, Juridiken och rättigheterna, Socialvetenskaplig tidskrift 1/1995 s 78. Se även Kj0nstad 1993 s 48.
742. 742Se Kj0nstad 1993 s 48, Eskcland Lov og Rett 1987 s 577 f.
743. 743Kj0nstad 1993 s 48, 100 f.
744. 744Syse, Jussens venner 1997 s 62.
745. 745Prop 1979/80:1 Del As 528.
746. 746Jfr målsättningen RFl:2 2 st.
747. 7477 Socialt bistånd till missbrukare 169 168 169 171
748. 748Jfr Bramstång 1985 s 57.
749. 749På motsvarande sätt föreskrivs, beträffande barn och ungdomar, i 12 § 3 st att kommunen i nära samarbete med hemmen skall »sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet».
750. 750Socialtjänstkommitten (SOU 1994:139 s 299 f) diskuterade innebörden av begreppen rättig- hetslag -skyldighetslag. En rättighetslag, menade man, kan sägas rikta sig mer till den enskilde än vad en skyldighetslag gör, medan en skyldighetslag mera talar om för myndigheten vad den skall göra i förhållande till enskilda. En rättighetslag är det fråga om när den enskilde har möjlighet att överklaga ett beslut genom förvaltningsbesvär. Som exempel på en skyldighetsregel och tillika en målregel (kommitten ansåg att begreppen mål och skyldighet i viss mån kunde ses som synonyma) angavs 20 § forsla stycket där det föreskrivs att kommunen skall verka for goda bostäder mm. Kommitten diskute- rade emellertid inte konstruktionen »sörja för».
751. 751Syse, Jussens venner, 1997 s 58.
752. 752Annorlunda förhöll det sig dock med 14 och 15 §§ där rätten till förskoleplats uteslutande grundades på dessa bestämmelser och inte på 6 §.
753. 7538 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 8.7-2.2 BEHOVSREKVISITET 173 174 175
754. 754Se angående laglighetsbesvär avsnitt 8.8.
755. 755Jfr beträffande 1980 års lag, Bramstång 1985 s 63. SoS har i yttrande till RegR (RÅ 1990 Ref 44) framhållit, att behovsbedömningen skall ske med utgångspunkt frän individuella behov och hel- hetssynen skall ligga till grund för beslutet. Intressekonflikter måste lösas med stor lyhördhet och hän- syn till individens behov och krav på integritet.
756. 756Prop 1996/97:124 s 75.
757. 757Kravet på att man skall ställa sig till arbetsmarknades förfogande har ansetts gälla även då skälet till att den enskilde inte sökt arbete är att han bedrivit studier (RÅ 1987 Ref2). Högskolestude- rande som inte uppnått erforderliga poäng för att erhålla studiemedel har vägrats bistånd av sådana skäl då det inte var fråga om en akut situation (RÅ 1987 Ref 37, RÅ 1987 Ref 88, RÅ 1996 Ref 13).
758. 758Prop 1996/97:124 s 75. Se även RÅ 1995 Ref97 och RÅ 1996 Ref 70.
759. 7597 Socialt bistånd till missbrukare 171
760. 760Prop 1996/97:124 S 77, 171.
761. 761Prop 1996/97:124 s 168.
762. 7628 Insatser for missbrukare med stöd av social(jänstlagen 179 180 183 184
763. 763Prop 1996/97:124 s 168.
764. 764Banktillgodohavande ansetts utgöra hinder för bifall till ansökan (RÅ 1988 Ref 160). Oaktat att föräldraförsäkringen enligt AFL ger föräldrarna stor valfrihet att använda föräldrapenningen vid den tidpunkt de själva finner lämpligt och att sökanden inte önskar ta ut föräldrapenning, har RegR ansett att rätt till föräldrapenning skall kunna beaktas vid behovsbedömningen (RÅ 1988 Ref 120). Däremot skall biståndsrätten bedömas utifrån den faktiska pension som den enskilde uppbär och inte -i händelse av förtida uttag av ålderspension -det belopp som skulle ha utgått om sådant uttag inte skett (RÅ 1988 Ref 129). Extra tillägg till studiebidrag räknas inte som inkomst vid bedömningen av biståndsbehovet (RÅ 1990 Ref?, RÅ 1996 Ref 12).
765. 765Prop 1996/97:124 s 168. Åldrings behov av social hemhjälp ansågs tillgodosett genom att han var inneboende hos sin sons familj. RegR fann det inte utrett att sökanden hade behov av ekono- miskt bistånd (RÅ 1987 Ref 43).
766. 766Prop 1979/80:1 Del As 195.
767. 767JO 1990/91:1 s 183.
768. 768JO 1982/83 s 179.
769. 7697 Socialt bistånd till missbrukare 173 8.7.2.3 SKÄLIG LEVNADSNIVÅ 185 186
770. 770188 189 190 191
771. 771Prop 1996/97:124 s 86.
772. 772Prop 1979/80: 1 Del A s 186.
773. 773Kommunförbundet har i ett flertal skrivelser till regeringen krävt översyn av vissa regler i SoL. Framför allt har kritiserats det oprecisa begreppet skälig levnadsnivå då det »visat sig att förvalt- ningsdomstolarna inte utgår från lagstiftarens synsätt» (SOU 1993:30 s 174).
774. 774Prop 1979/80:1 Del As 204.
775. 775Prop 1979/80:1 Del As 202 f. Se även RÅ 1986 Ref 76 och RÅ 1987 Ref 22).
776. 776AR1992:4s15.
777. 777För tiden före SoS:s AR, se RÅ84 2:13.
778. 7784 8 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen »att vederbörande kommuns egna ekonomiska förhållanden inte kan tillmätas någon betydelse i sammanhanget eftersom den enskilde givits en lagstadgad rätt till bistånd som tillförsäkrar honom en skälig levnadsnivå.»
779. 779RegR har senare i den s k Tingsrydsdomen (RÅ 1994 Ref 58) konstaterat, att detta synsätt inte hindrar kommunerna att i sin socialbidragsnorm utesluta viss, i Socialstyrelsens bruttonormer upptagen kostnadspost, om kommunen på objektiva grunder kunde hävda att kostnaden var mindre väl lämpad för den schablonisering som ett inräknande i normen innebär.
780. 780Bistånd för resor (färdtjänst) medgavs i RÅ83 2:82 i skälig omfattning för besök hos dotter (I) och för inköp och tillsyn av gravplats (Il). I RÅ 1987 Ref 109 ansågs kostnader för resa till Italien för utövande av umgängesrätt inte överstiga vad en förälder under liknande omständigheter normalt skulle kunna tänkas svara för och socialtjänsten hade inte gjort gällande att de i målet uppkomna kost- naderna var oskäliga. Se även RÅ84 2:6, RÅ 1987 Ref 22.
781. 781Se utförligare nedan avsnitt 8.7.2.4.
782. 782Prop 1996/97:124 s 170.
783. 783Prop 1979/80:1 Del As 186 f. Jfr tex RÅ85 2:15, RÅ 1992 Ref 16 och RÅ 1994 Ref 58.
784. 784Prop 1979/80:1 Del As 207.
785. 785Prop 1996/97:124 s 86.
786. 7867 Socialt bistånd till missbrukare 17 5 199 8.7.2.4 FÖRSÖRJNINGSSTÖD ENLIGT RIKSNORM 200 201 202
787. 787Prop 1996/97:124s 169
788. 788Prop 1996/97:124 s 170.
789. 789Prop 1996/97:124 s 170.
790. 790Prop 1996/97:124 s 170.
791. 7918 Insatser for missbrukare med stöd av socialijänst!agen 207 §
792. 792Prop 1996/97:124 s 82.
793. 793Se ovan avsnitt 8.7.2.3.
794. 794Prop 1996/97:124 s 82.
795. 795Beträffande skälighetsbedömningen av dessa kostnader se närmare Prop 1996/97:124 s 83 f.
796. 796Prop 1996/97:124 s 169.
797. 797Prop 1996/97:124s 170.
798. 7987 Socialt bistånd till missbrukare 177 209 210 212
799. 799Prop 1996/97:124 s 83. Rätten till bistånd för bostadskostnader har inte ansetts utan vidare ra göras beroende av att den enskilde accepterar av nämnden erbjuden bostad (RÅ 1988 Ref 137).
800. 800Prop 1996/97:124 s 83 och 169.
801. 801Prop 1996/97:124 s 169 f.
802. 802Prop 1996/97:124 s 83.
803. 8031994:139 s 75
804. 804Prop 1996/97:124 s 86.
805. 8058 Insatser för missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 215 216 8.7.2.7 BISTÅND I ANNAN FORM 219 220 221
806. 806Prop 1996/97:124 s 174.
807. 807Prop 1996/97:124 s 88.
808. 808Norström/Thunved 1996 s 93.
809. 809Jfr 1981:7 s 47.
810. 810I de fall rätt till bistånd föreligger enligt 6 § SoL har socialnämnden inte ansetts kunna välja att gå i borgen för ett banklån i stället för att lämna kontant hjälp (RÅ 1992 Ref 89).
811. 811Bistånd till skuldsanering har i praxis bedömts restriktivt. Skuldsanering kan dock bli aktuell om det blir fråga om att i framtiden kunna uppehålla en skälig levnadsnivå (RÅ 1992 Ref 16).
812. 812Prop 1996/97:124 s 90.
813. 8137 Socialt bistånd till missbrukare 179 223 224
814. 814Prop 1996/97:124 s 92.
815. 815I prop 1996/97:124 s 169 sägs att 6 a § är tänkt att vara vägledande för allt bistånd, således även för bistånd enligt 6 g §. I specialmotiveringens 174 framstår detta mer som en rekommendation. DepCh uttalar nämligen att »Kommunen bör ha som riktmärke att den enskilde genom biståndet enligt 6 g § skall tillförsäkras en skälig levnadsnivä».
816. 816Ragnemalm 1992 s 77 ff.
817. 817Ragnemalm 1992 s 78.
818. 8188 Insatser for missbrukare med stöd av socialijänstlagen 226 227
819. 819Strömberg, Allmän förvaltningsrätt 1995 s 63. Westerberg, Allmän förvaltningsrätt 1973 s
820. 820som anför, att objektivitetsprincipen skall gälla i all offentlig förvaltning. »Fritt skön» innefattar alltså inte tillstånd till godtycke i rättstillämpningen. Myndigheten har att tillvarata just de intressen som ligger till grund för vederbörande författning, inte några allmänna eller privata intressen. Wenn- ergren, Förvaltningens fria skön, FT 1984 s 378 ff. Jfr även avsnitt 6.2.3, angående likhets-och objek- tivitetsprincipen i RF 1:9.
821. 821Prop 1996/97: 124 s 90.
822. 822Prop 1996/97:124 s 91 f.
823. 8237 Socialt bistånd till missbrukare 181 8.7.2.8 DEN ENSKILDES INFLYTANDE PÅ VALET AV BIST ÅNDSFO RM 229 230 231 232
824. 824Prop 1979/80:1 Del As 526.
825. 825Bramstång 1984 s 18 f samt Bramstång FT 1994 s 256.
826. 826Prop 1979/80:1 Del As 528.
827. 827Bramstång 1984 s 16 och 1987 s 133 f.
828. 8288 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 233 234 235 I RÅ85 2:67 hade en 27-årig man (C) missbrukat narkotika sedan 16-årsåldern. Han hade för sitt missbruk vårdats på olika behandlingshem utan resultat. Efter LVM-vård ansökte C om ekonomiskt biståndf or vårdkostnader på Vasastiftelsens behandlingshem, ett enskilt hem. Kommunen avslog framställningen med motiveringen att vården på ett bättre sätt kunde tillgodoses genom kommunens eget behandlingshem, Västberga gård. Distriktsnämnden hade också vissa invändningar mot vården som bedrevs hos Vasastif- telsen och dessutom var vården där dyr. C överklagade och anförde att han inte ville till Västberga gård därför att den behand- lingen utgick från att missbruket hade sin grund i svåra uppväxtförhållanden, vilket inte gällde i hans fall. Vasastiftelsen tog mera hänsyn till den enskildes individuella behov. Både LR och KamR avslog C:s överklagande eftersom det inte visats att det av kommu- nen erbjudna biståndet inte skulle motsvara vad han har rätt till enligt 6 § SoL. Hos RegR bifölls emellertid besvären. Det hade inte visats att vården hos stiftelsen var behäftad med sådana brister att den inte skulle vara godtagbar i förevarande fall. Hemmet bedrevs med tillstånd från Lst och det var även godkänt av kriminalvårdsstyrelsen för vård enligt § 34 KvaL. Kostnaderna för vården bedömdes också som rimliga. C hade vid tidi- gare vårdtillfållen undandragit sig den vård som anordnats med stöd av LVM. RegR menade därför, att »det inte torde vara möjligt att bereda honom meningsfull vård utan att beakta hans egna önskemål om hur vården skall anordnas».
829. 829Bramstång 1984 s 18.
830. 830Prop 1979/80:1 Del As 185.
831. 831Bramstång 1984 s 18 samt Bramstång FT 1994 s 257.
832. 8327 Socialt bistånd till missbrukare 183 I målet var det fråga om en 40-årig ensamstående, arbetslös kvinna (A) med ett fortgå- ende narkotikamissbruk. På grund av drogpåverkan vid en kursstart för vårdbiträden hade hon blivit avstängd.från arbetslöshetskassan (LR Målnr Ö1057-93). LR förordnade om vård med stöd av LVM vilket A överklagade. A vitsordade ett vårdbehov men gjorde gällande att vårdbehovet kunde tillgodoses på frivillig väg. A anförde bl a att hon i stället för de behandlingshem socialnämnden föreslagit ville komma till Västberga Gård. Där- igenom kunde hon få möjlighet att bo i den egna lägenheten, börja arbeta utanför hem- met och träffa sina barn. KamR biföll inte överklagandet men erinrade i anledning av A:s önskemål om behandlingshem, att socialnämnden har ansvar för att vården -i enlighet med 1 § andra meningen LVM -så långt som möjligt utformas och genomförs i samver- kan med den enskilde.»
833. 833Se även Bramstång 1987 s 135 f.
834. 8348 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 239 242
835. 8351994:139 s 243.
836. 836SoS-rapport 1996:13 s 5.
837. 837SoS-rapport 1996:13 s 3. Socialstyrelsen har också konstaterat, att antalet inskrivningar av frivillig art i HVB minskade med en tredjedel under 1990-talets första år, främst som en följd av den statsfinansiella krisens inverkan på kommunernas ekonomi, s 16.
838. 838Balans i missbrukarvården, Stencilupplaga 1998-01-14 s 16.
839. 839Balans i missbrukarvården, Stencilupplaga 1998-01-14 s 17.
840. 840Bergmark 1995 s 129.
841. 8417 Socialt bistånd till missbrukare 185 243 244 245 246 247 248
842. 842Bergmark 1995 s 131.
843. 843Kommunernas kostnader för missbrukarvårdcn 1996 uppgår till ca 2,5 Mdkr, Balans i miss- brukarvården, Stencilupplaga 1998-01-14 s 4.
844. 844Balans i missbrukarvården, Stencilupplaga 1998-01-14 s 4.
845. 845Balans i missbrukarvården, Stcncilupplaga 1998-01-14 s 23.
846. 846Jfr Balans i missbrukarvården, Stcncilupplaga 1998-01-14 s 25.
847. 847Socialtjänsten i Stockholm Tjänsteutlåtande 1996-10-17 s 3.
848. 8488 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen I en stadsdelsnämnd i Göteborg fattades i januari 1991 beslut, att individ-och famil- jeomsorgen vid köp av platser for vuxna missbrukare, skulle ange hur platsen skulle finan- sieras och att kostnaden skulle rymmas inom den befintliga budgetramen samt, att den kunde finansieras genom vakanssättning av tjänster. I en anmälan till JO anförde de anställda på socialkontoret bl a, att de ansåg att beslutet innebar ett allvarligt övergrepp i människors rätt till bistånd enligt SoL. Dessutom, menade man, frånsade politikerna sig sitt politiska ansvar for missbrukarvården och pressade ner detta på socialarbetarna. Anmälarna befarade att beslutet skulle komma att få mycket allvarliga konsekvenser för rätten till bistånd. JO uttalade (JO 1993/94 s 232) : Stadsdelsnämnden har i protokoll ställt krav på att individ-och familjeomsorgen vid köp av platser för vuxna missbrukare skall ange hur kostnaden for platsen skall finansieras. »Uttalande bör förstås så att det innefattar en erinran om kostnadsaspekterna vid valet av behandlingsinsats. Givetvis bör uttalandet inte ti11läggas den innebörden att den enskildes vårdbehov därvid får eftersättas. Det ankommer således på stadsdelsförvaltningen att överväga bl. a. om behövliga insatser kan ges inom ramen för de resurser som Kortedala kan erbjuda eller om de resurser institu- tionsförvaltningen förfogar över kan utgöra ett fullgott alternativ till den enskildes begä- ran om t ex en placering vid ett privat behandlingshem. Ytterst kommer den frågan att avgöras utifrån en bedömning av den enskildes vårdbehov, och det är först sedan vårdbe- hovet klarlagts som kostnads aspekterna -då likvärdiga alternativ föreligger -kan få bety- delse. Givetvis kan det aldrig accepteras att kostnadsfrågan får utgöra utgångspunkt för bedömningen.» Uttalandet att kostnaden skulle rymmas inom befintlig budgetram och att den kunde finansieras genom vakanssättning av tjänster, menade 0, bör förstås så att budgetöverskridande måste undvikas samtidigt som en erinran görs om att ett överskri- dande kan komma att leda till besparingsåtgärder inom andra verksamhetsområden. »Uttalandet får inte ges den innebörden att den ansvarige tjänstemannen skall göra avkall på sina intentioner att finna den behandlingsinsats som i varje enskilt fall bäst tillgodoser den enskildes vårdbehov.» 249 250
849. 849Balans i missbrukarvården, Stencilupplaga 1998-01-14 s 17.
850. 8501996/97:SoUlS s 67.
851. 8517 Socialt bistånd till missbrukare 187 253 254
852. 8521996/97:SoU18 s 68.
853. 853SoS har studerat sammanlagt 213 domar frän 1992 och 125 domar från 1994 i tio län (SoS- rapport 1996:13 s 9 f). Att antalet var nästan dubbelt så många 1992 skulle enligt SoS kunna bero på att resurserna för missbrukarvård skars ned i början av 1990-talet och att socialtjänsten då var mer ovana än 1994 att hantera detta. Synsättet att det är nödvändigt att hushålla med resurserna inom misshrukarvården torde ha blivit alltmer etablerat bland socialsekreterarna under dessa är. Man har utvecklat strategier att diskutera värdalternativ på ett sådant sätt att inte allt för stora konflikter upp- står mellan efterfrågan och tillgång. Flertalet LR-mål som studerats av SoS avser missbrukarens öns- kemål om institutionsvård (87 % 1992, 72 % 1994) även om överklaganden som rör öppenvårdsinsat- ser ökat (8 % 1992, 22 % 1994). I mål där kommunen förordat öppen vård i stället för institutionsvård har LR bifallit klienternas överklaganden i närmare 2/3 av målen. Om klienten bedömt öppenvårdsal- tcrnativet som ej tillräckligt och även Lst i yttrande gör den bedömningen har överklagandet vanligen bifallits liksom i fall då missbrukaren framstår som starkt motiverad för sitt alternativ.
854. 854SoS-rapport 1996:13 s 3 ff.
855. 855Mellan 1987 och 1994 avvecklades drygt 200 behandlingshem för vuxna missbrukare och
856. 856nyetablerades. Netto ökade antalet behandlingshem under denna period från 280 till 3 70. Vid sidan av en grupp stabila hem var det alltså många hem som startade och sedan lades ned efter en kort tid. (SoS-rapport 1996:13 s 5).
857. 8578 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 257 258 259
858. 858Bramstäng har framhållit (FT 1994 s 260) att frågan om existensen av »ramavtaVnimi\ver- enskommclser» är synnerligen periferisk för att inte rent ut säga i det närmaste ovidkommande.
859. 859Även vid genomgången av länsrätternas LVM-mål har uppgifter framkommit som tyder på att missbrukare fått avbryta behandling vid Narconons behandlingshem därför att socialtjänsten väg- rat betala. I exempelvis Mälnr 1902-92, LR i Stockholms län gav utredningen vid handen att försöken från socialförvaltningens sida att hjälpa och motivera W att komma tillrätta med missbruket, i vart fall under den senaste tioårsperioden inte hade varit i någon nämnvärd omfattning. Den sporadiska kon- tatakten med öppenvården upplevde W som meningslös. Det var i samband med att W i januari 1992 inkommit två gånger till Södersjukhuset samma dygn med andningsstillestånd efter en överdos som en anmälan enligt 14 § LVM kom till stånd. Under sex veckor hösten 1991 hade W vistats på Narco- non. Han fick avbryta behandlingen eftersom socialtjänsten inte var villig att stå för kostnaderna för behandlingen. LR lämnade ansökan om vård utan bifall då möjligheterna att tillgodose W:s vårdbe- hov på frivillig väg inte kunde anses ha prövats i tillräcklig omfattning. Hans hälsotillstånd nödvän- diggjorde inte heller ett tvångsingripande.
860. 860Jfr Bohlin 1998 s 112, som hänvisar till RÄ 1958 E 76 där en kommunal nämnd -utan att uppge något giltigt skäl därför -behandlat en frikyrklig församling annorlunda än andra på orten verksamma organisationer. Se även Bramstång 1987 s 139 där han pekar på rättsfiguren »illojal makt- användning» samt Strömberg 1959 s 385 f. Se även KL 2 kap. 2 § enligt vilken kommuner och lands- ting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl for något annat.
861. 861Prop 1996/97:124 s 138.
862. 862Prop 1996/97:124 s 138.
863. 863Prop 1996/97:124 s 93.
864. 8647 Socialt bistånd till missbrukare 189 261 262 »tillförsäkrad ett inflytande över insatserna. Det sociala arbetet har sedan socialtjänstla- gens ikraftträdande kommit att präglas av detta synsätt och utvecklas i riktning mot en arbetsmetod som går ut på att tillvarata och stärka den enskildes egna resurser. Den enskildes själv spelar en mera aktiv roll när det gäller bedömningen av behovet av olika åtgärder och bestämmandet av målet för en viss insats. I dag eftersträvas ett samspel med den enskilde snarare än ensidiga myndighetsbeslut. Behovet av särskilda överklagnings- möjligheter när det gäller beslut om här aktuella åtgärder blir därmed mindre framträ- dande än tidigare.»26 '
865. 865Prop 1996/97:124 s 93.
866. 866Prop 1996/97:124 s 52 ff.
867. 867Prop 1996/97:124 s 92 f.
868. 8688 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen
869. 869Se även JO 1987/88 s 151.
870. 870JO 1983/84: 1 s 162.
871. 871I 1991 års KL används termen »laglighetsprövning». Som Strömberg framhållit (Kommunal- rätt 1995 s 75) är de båda termerna inte liktydiga. Ordet kommunalbesvär betecknar en form av över- klagande medan termen laglighetsprövning syftar på den domstolsprövning som kan påkallas genom överklagande och avser att framhäva ett karakteristiskt drag hos denna domstolsprövning.
872. 872Stertzcl FT 1-3/92 s 207.
873. 873Prop 1979/80: 1 Del A s 466-468, 4 72-4 73 och 576.
874. 874Om dubbla besvärsvägar för överklagande av kommunala beslut, Se Stcrtzcl FT 1-3/92 s 207.
875. 875Se utförligare Ragncmalm 1970 s 18 ff.
876. 876Jfr Prop 2000/01:80.
877. 877Jfr Strömberg Kommunalrätt 1995 s 75.
878. 878Danelius 1997 s 132.
879. 879Prop 1996/97:124 s 44.
880. 880Se prop 1979/80:1 Del As 467 f.
881. 8818 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 278
882. 882Prop 1979/80: 1 Del A s 466.
883. 883Prop 1979/80:1 Del As 467.
884. 884Prop 1979/80:1 Del As 470.
885. 885Se Bramstång 1985 s 180 f, där han framhåller att besvärsinstansens ställningstagande princi- piellt är utrustat med en för den underordnade myndigheten avgörande, handlingsdirigerande effekt, framförallt vad gäller rätten till bistånd. Bundenheten beträffande hjälpbehovets tillgodoseende ansåg Bramstång dock vara mera diskutabelt med hänsyn till SoL:s karaktär av ramlag, kommunens resurser och aktualitetsprincipen. Bramstång konstaterade dock att besvärsmyndighetens bedömning av såväl »rättens bestånd som dess utformning i princip bör respekteras av SoN och jämlikt instansordningens princip lojalt vinna efterrättelse.»
886. 886Prop 1979/80:1 Del As 472.
887. 887SoU 1979/80:44 s 113.
888. 8888 Överklagande av biståndsbeslut 193 282 283 284 36 288 289
889. 889SOU 1994:39 s 636. Se även handikapputredningen SOU 1990:2 hctr denna fråga.
890. 8901994:39 s 74 f, 86, 576, 654, 677.
891. 8911994:139 s 248.
892. 892Prop 1996/97:124 s 32 f.
893. 893SoU 1979/80:44 s 20.
894. 894Prop 1996/97:124 s 81.
895. 895Prop 1996/97:124 s 70.
896. 896Prop 1996/97:124 s 92.
897. 8978 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen »Det ter sig dessutom ytterst osannolikt att en person som är i verkligt behov av stöd, vård eller behandling skulle vägras detta av kommunen. 291 Vad den enskilde och kommunen kan han olika uppfattningar om är i första hand valet av insats eller utformningen av insatsen. Detta är knappas en fråga som lämpar sig för juridisk överprövning.» 292
898. 898SoS har konstaterat (SoS-rapport 1996: 13 s 9), att i förhållande till antalet missbrukare som har kontakt med socialtjänsten för vård under ett år är det mycket få som överklagar socialnämndens beslut. Det kan enligt SoS bero på att missbrukarna får den vård de önskar eller att ett formellt biståndsbeslut fattas först när klienten och socialsekreteraren enats om en placering. I underhandskon- takter med socialtjänsten betonas att det är sällsynt att man hamnar i en sådan konflikt kring lämplig vård att en situation med ett formellt avslag på en biståndsansökan inte uppstår. Utgångspunkten för kontakterna med missbrukarna är idag, sägs i rapporten, inte någon allmän fråga om vilken värd per- sonen kan tänka sig eller önskar. Socialsekreterarna presenterar de vårdalternativ som finns i distriktet vilket sedan bildar ramen för en diskussion om lämpliga värdalternativ.
899. 899Jfr dock Bergmarks undersökning 1995 s 148 där han konstaterar, att situationer där klien- tens intressen kommer i konflikt med förvaltningens regler, handläggarens bedömning eller andra intressenters önskemål är förhållandevis vanliga. _292 Prop 1996/97:124 s 93.
900. 900Prop 1996/97:124 s 93.
901. 901SoU 1996/97:SoUlS s 40 ff.
902. 902SoU 1996/97:SoUlS s 42.
903. 903Det är just kostnadsansvaret och kommunernas ansträngda ekonomi som i debatten hävdats vara orsaken till att missbrukare lägprioriterats av socialtjänsten och därmed inte far den vård som skulle vara erforderlig.
904. 904SoU 1996797:SoUlS s 45 f.
905. 905Prop 1990/91:117 s 225.
906. 906Jfr Bohlin 1998 s 83 f. Se även H Strömberg, Kommunalrätt, 10 uppi Lund 1983, s 40. I för- arbetena (Prop 1990/92:117 s 133) medgav DcpCh att termen laglighctsprövning till en del kan vara missvisande. Eftersom kärnpunkten i kommunalbesvärsprövningen tveklöst är legalitetsprövningen ansågs det valda uttryckssättet väl spegla rättsmcdlcts innebörd.
907. 907Ragnemalm 1992 s 77 ff.
908. 908Bramstång 1985 s 181.
909. 909Jfr Norström, Thunved 1996 s 182, som framhåller att »I ett kommunalbesvärsärende kan det inte bli fråga om att ta hänsyn till lämpligheten av det överklagade beslutet. Prövningen begränsas till om beslutet är lagligt.»
910. 910Jfr beträffande 35 § SoL även RÄ 1995 Ref 86. Se även RÄ 1993 Ref98 ang,iende främjande av sysselsättningen och synnerliga skäl enligt 2:8 KL och RÅ 1994 Ref 104 angående partistöd och otillbörligt gynnande.
911. 911Beträffande partsbegreppet och problemet med dubbla besvärsvägar se Sterzel FT 1-3/92 s
912. 912ff.
913. 9138 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen
914. 914Jfr Strömbcrg Allmän förvaltningsrätt 1995 s 190.
915. 915Bohlin 1998 s 21,229 f.
916. 916Se utförligare angående förvaltningsrättsliga konsekvenser av laglighctsbcsvären avsnitt 8.8.4.
917. 917Strömbcrg, Kommunal rätt 1995 s 81.
918. 918Ragnemalm 1992 s 124.
919. 919Strömbcrg, Kommunal rätt 1995 s 81.
920. 9208 Överklagande av biständsbes/ut 197 311 »I kommunalbesvärsmål kan inte lämpligheten eller skäligheten av det överklagade beslutet prövas. Däremot skall den i 7 kap 1 § kommunallagen föreskrivna laglighets- prövningen omfatta en bedömning av om de av kommunen antagna reglerna för barnom- sorgen och socialtjänstlagens regler därom iakttagits.» (förf. kurs). 312
921. 921Ragnemalm anför (1992 s 78 f), med hänvisning till ohjektivitetsprincipen i RF 1:9,att denna princip har inte minst hetydclse då en myndighet är anförtrodd att göra skönsmässiga bedömningar. Awiker myndigheten vid sådan prövning från den givna ändamålsbestämningen bryter man mot grundlagen. I så måtto kan en »olämplig» rättstillämpning också sägas vara olaglig. OBS kontrollera JO 1990/91 s 347.
922. 922Jfr även RÅ84 2:29 (I) där RegR uttalar, att laglighetsprövningen skall omfatta en hcdöm- ning av om de av kommunen antagna reglerna för barnomsrogen och socialtjänstens regler därom iakttagits.
923. 9238 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 313
924. 924Jfr Marcusson FT 1-3/92 s 125.
925. 925Se prop 1996/97:124 s 174.
926. 926Prop 1996/97:124 s 264.
927. 927I lagrådsremissens lagförslag motsvarades nuvarande 6 f § (annat histånd) av 6 g § och nuva- rande 6 g § av 6 h §. Prop 1996/97:124 s 237 ff.
928. 928Prop 1996/97:124 s 169. 1996/97:SoU18 s 42.
929. 929Jfr Lavin, Ett urval förvaltningsprocessrättsliga prohlem, FT 1995 s 148 f.
930. 930Jfr Eskcland (Fangerett s 58 ff), som diskuterar hegreppet »kvalitativ minstestandard» varmed avses, att innehållet i förvaltningens avgöranden hör tillfredsställa vissa kvalitetskrav. Se även Syse 1995 s 38, som hänvisar till att olika författare varit eniga om att en kvalitativ minstestandard på soci- ala tjänster är ett viktigt element när tjänstens laglighct skall värderas. Enligt Syse hlev detta fastslaget av Höyesterctt i Fusa-dommen (RT. 1990 s 874) som en gällande princip.
931. 9318 Överklagande av biständsbes!ut 199 320 321 322 323
932. 932Jfr Bohlin 1998 s 21 f
933. 933Wcnnergren 1995 s 85.
934. 934Bramstång (FT 1985 s 1) menar, att frirättsliga tendenser i princip måste avvisas inom områ- det för myndighctsutövning.
935. 935Jfr Ragnemalm 1992 s 30 ff.
936. 9368 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 324 Om en biståndssökande får exakt samma bistånd enligt 5 § som man först enligt huvud- regeln har prövat enligt 6 §, skall han ha besvärshänvisning om man objektivt sett kan finna någon nackdel för honom med det valda lagstödet för biståndet, t. ex. att det mins- kar hans möjlighet att för framtiden avgöra om han har rätt till ytterligare bistånd. Om biståndet har fått ett annat innehåll än det skulle ha fått enligt 6 §, t. ex. förenats med villkor om återbetalning, skall besvärshänvisning alltid lämnas.
937. 937Prop 1979/80:1 Del As 566.
938. 938Jfr Hcllners, Malmqvist 1995 s 169, s 187,
939. 939Hellners, Malmqvist 1995 s 251
940. 940Prop 1979/80:1 Del As 472.
941. 9419 Avslutande synpunkter 201 328 329 330
942. 942Jfr dock Sterzel FT 1-3/92 s 231 som diskuterar problemet med dubbla besvärsvägar. Sterzel menar att socialnämndernas handläggare endast skall ge besvärshänvisning då 6 § har tillämpats och beslutet gått sökanden emot.
943. 943I SoS:s allmänna råd 1994:3 s 111 konstateras, att när det bl a gäller beslut som överklagas genom laglighetsprövning föreligger inte någon skyldighet att underrätta den enskilde om innehållet i beslutet och hur han skall överklaga. »Det är ändå många gånger lämpligt», sägs det, att underrätta den enskilde, särskilt när det gäller ärenden av avgörande betydelse för denne.
944. 944Jfr Hellncrs, Malmqvist 1995 s 253
945. 945Bergmark 1995 s 102 ff.
946. 9468 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 332 333 334
947. 947Jfr Jan Fridthjof Bernt, Lov og Rett, 1996 s 625 ff, som hävdar, att hänsyn till politisk hand- lingsfrihet och god ekonomistyrning i den enskilda kommunen får inte vara bestämmande för vilken nivå av grundläggande välfärdsgoda och vilken grad av rättssäkerhet vi skall ha som medborgare. Detta är ett nationellt ansvar att definiera.
948. 948J fr Marcus son 1992 s 51.
949. 949Jfr Bramstång Sociala rättigheters utkrävbarhet s 54.
950. 9509 Avslutande synpunkter 203 335 336 337 338
951. 951Rättssäkerheten i socialförsäkringen, Rättsfonden 1982.
952. 952FT 1-3/92 s 187.
953. 953Sterzel FT 1-3/92 s 209. Sterzel anför även (s 232), att kommunalbesvär inte är ett effektivt rättsmedel i partsärenden samtidigt som förvaltningsbesvär ibland framstår som alltför djupt ingri- pande i den kommunala självbestämmanderätten. Se även Riberdahl FT 1-3/92 s 196 som menar, att kommunalbesvären inte är ett adekvat rättsmedel om man vill tillvarata den enskilde medborgarens rätt i ett ärende som rör honom personligen.
954. 954I motion So40 (v) framhölls att en motsättning mellan den enskilde och kommunen om valet eller utformningen av insatser är en fråga som i allra högsta grad lämpar sig för en juridisk överpröv- ning. Avgörande för en lyckad rehabilitering av en person med missbruksproblem är att missbrukarens önskemål om behandlingsform respekteras. Enligt motionärerna kunde förslaget anses strida mot SoL:s portalparagraf om respekten för den enskildes självbestämmande och integritet. Även i motion So49 (mp) riktades kritik mot förslaget som ansågs verklighetsfrämmande. Däremot ansågs i motion So625 (c) att kommunernas synpunkter på lämplig vårdform borde ges lika stor tyngd som den enskil- des. Se 1996/97:SoU18 s 38 ff.
955. 9558 Insatser for missbrukare med stöd av socialtjänstlagen 340 341 343
956. 956Bramstång 1984 s 21.
957. 957Se Warnling-Nerep 1995, Nergelius FT 1-2 1997 s 33 ff, SOU 1996:129. Holmberg/Stjern- quist 1995 s 131 anför, att den kommunala kompetensen regleras genom allmänt hållna lagregler (främst KL 2:1) om att kommunerna/landstingen »får själva ha hand om sådana angelägenheter av all- mänt intresse som har anknytning till kommunens/landstingens område eller deras medlemmar och som inte skall hanhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan. Vad som hör dit bestäms genom regeringsrättens praxis i mål om laglighetsprövning.
958. 958Jfr Warnling-Nerep 1995 s 118 och s 230.
959. 959Jfr Bergmark 1995 s 82.
960. 960Bergmark 1995 s 149 och 158.
961. 9619 Avslutande synpunkter 205 344 345 346
962. 962Bergmark 1995 s 162.
963. 963Lov og Rett 1996 s 625 f.
964. 964Prop 2000/01:80 s 90 f. Lagändringarna föreslås genomförda januari 2002.
965. 965SOU1981:7s19.
966. 966Om bakgrunden till förändrat huvudmannaskap, se prop 1992/93:61 och SOU 1992:18.
967. 967Av objektivitetsskäl kan man rent principiellt ifrågasätta konstruktionen att en central forvalt- ningsmyndighet har tillsyn över sin egen verksamhet. Rent praktiskt kan konstruktionen också med- verka till att SiS centralt och LVM-hemmen inte identifierar sig med varandra vilket skapar ett onö- digt avstånd i en målinriktad verksamhet som dessutom sysslar med myndighetsutövning.
968. 968Prop 1992/93:61 s 20 och prop 1987/88:147 s 76.
969. 9699 Allmänt om LVM
970. 970Prop 1987/88:147 s 75.
971. 971Om innebörden av närhetsprincipen, se avsnitt 8.4.6.
972. 972SiS Årsredovisning 1999 s 12 f.
973. 973www.stat-inst.se
974. 974Prop 1992/93:61 s 35.
975. 975SiS Årsredovisning 1999 s 6.
976. 976Avgifterna per vårddygn var i juli 1999 2.050 kr för beredande av vård med stöd av 4 § LVM, 3000 kr för omedelbara omhändertaganden enligt 13 §, 350 kr vid vård enligt 27 § LVM och 1.450 kr för vård enligt SoL. Se www.stat-inst.se.
977. 977Frågan om tvångsvård för barn och unga har inte alls varit lika omtvistad då samhället inte kan avsäga sig skyldigheten att ta hand om ett barn som far illa (se tex SOU 1977:40 s 391). Se även Bergmark och Oscarsson 1993 s 57 f som menar, att när det gäller unga missbrukare är tvångsvårdens legitimitet sannolikt okontroversiell. Minderåriga är inte juridiskt ansvariga för sina handlingar och anses inte heller mogna att fatta beslut som rör t ex användandet av droger.
978. 978SoU 1979/80:44 s 60.
979. 979Jfr Ds S 1978:8 Vård utan samtycke inom socialvård och sjukvård.
980. 9801987:22 s 250.
981. 9811987:22 s 250.
982. 9829 Allmänt om LVM 18
983. 9831987:22 s 251.
984. 9841981:7 s 8, 32.
985. 985SiS:s årsrapport DOK 98 s 22. Den myndighet som ansvarar för tvångsvården bör inte använda sig av ett sådant uttryckssätt.
986. 986I Mål nr 14253-93 LR i Stockholms län anges att »Sedan 1984 har X också dömts till tvångs- vård enligt LVM nio gånger.» I Mål nr 2331-1991 anges, att Y »har vid ett tidigare tillfälle, 1986, dömts till vård enligt LVM för sitt missbruk.»
987. 987Se statistiska uppgifter avsnitt 11.4.2.
988. 988Samtyckcskonstruktioncn diskuteras utförligt under avsnitt 11.3.7.
989. 989Prop 1987/88:147 s 53.
990. 990SOU 1981:7 s 7, 28 f. Prop 1981/82:8 s 1.
991. 991Av motiven till 1981 års lag (Prop 1981/82:8 s 44) framgår, att lagstiftningens primära syfte är att ge vård åt den missbrukare som håller på att förstöra sig själv genom sitt missbruk. Bramstång, 1985 s 357, menar, att lämpligen borde ordet »motiv» han använts i stället för syfte, då det primära motivet bakom LVM är omsorgen om den enskilde missbrukaren.
992. 992Jfr Europakonventionens krav på att det måste finnas något samband mellan grunderna för ett frihetsberövande och platsen och villkoren för kvarhållandet. Se avsnitt 6.4.7.3.
993. 9939 Allmänt om LVM 28 29 31 34
994. 994Jfr prop 1987/88:147 s 38. Se även om det grundläggande vårdbehovsrekvisitet, avsnitt 11.3.5.
995. 995Jfr Bergmark och Oscarsson 1993 s 59, som ur etisk synvinkel anför, att åsidosättandet av indi- videns integritet och självbestämmande blir det pris som får betalas för att säkerställa att den eftersträ- vade frivilligheten, principen om integritet och självbestämmande, ska uppnås. Den frivilliga vården är så eftersträvad och nödvändig för att uppnå varaktiga behandlingsresultat att vissa grupper av missbru- kare som inte efterfrågar denna vård via tvång ska förmås att gå in i den.
996. 996Prop 1987/88:147 s 90.
997. 997Prop 1987/88:147 s 90.
998. 998Jfr tex Eckhoff 1997 s 263, Frihagen 1991 s 193 ff och Kj0nstad/Syse 1997 s 138 ff.
999. 999Se om illojal maktanvändning, Bramstång 1975 s 65, och Bramstång 1985 s 356.
1000. 1000Se ovan kapitel 2.
1001. 1001Jfr Prop 1979/80:1 Del C bilaga 4 s 61.
1002. 10021987:22 s 250.
1003. 10031987:22 s 251.
1004. 1004Jcnner Håkan, Motivation hos missbrukare och behandlare, s 16.
1005. 1005Jcnner, 1987 s 27 f.
1006. 1006Jcnner, 1987 s 28.
1007. 10079 Allmänt om LVM 40 41 »motivationsarbetet kan inte avgränsas till den första fasen av behandlingen. Klientens motivation prövas under hela behandlingsförloppet. Det rör sig således inte om ett enstaka ställningstagande utan om en serie ställningstaganden. Man skulle kunna säga att varje ställningstagande handlar om att välja att stanna åtminstone ett tag till -att ta ytter- ligare steg -snarare än att ta definitiv ställning till att fullfölja ett behandlingsprogram som syftar till genomgripande förändringar. Risken för avbrott är särskilt stor i behand- lingens inledningsskede då motivationen som regel kan antas vara särskilt vacklande och de känslomässiga banden mellan klienten och personalen inte hunnit bli tillräckligt starka för att hålla för den första tidens påfrestningar. Men motivationen är vacklande även i senare skeden av behandlingen.» 42 I 46
1008. 1008Prop 1987/88:147 s 90 och 100.
1009. 1009Prop 1987/88:147 s 222.
1010. 10101987:22 s 257.
1011. 1011Däremot skall vård i annan form (27 §) beredas den enskilde så snart det kan ske, en fråga var- till jag återkommer i avsnitt 13.
1012. 1012IAR s 8 f.
1013. 1013Jfr Bramstång 1975 s 65.
1014. 10141981:7 s 32.
1015. 1015Prop 1981/82:8 s 92.
1016. 1016Se även om vårdtid, avsnitt 13.
1017. 1017Se härom kapitel 14.
1018. 1018Jämförs med LVM:s föregångare NvL, angavs syftet med den lagen i 1 § 1 st. Där stadgades, att åtgärder skulle vidtagas för att återföra missbrukaren till ett nyktert liv. Bramstång, 1975 s 59 menade därför, att bestämmelsen avsåg samtliga »åtgöranden» som de nykterhetsvårdande organen vidtog med stöd av NvL.
1019. 10199Allmäntom LVM 51 52
1020. 1020Se kapitel 13.
1021. 1021Balans i missbrukarvården? Stcncilupplaga 1998-01-14 s 63.
1022. 1022Se avsnitt 8.3.
1023. 1023SOU 1981:7 s 47. Prop 1981/82:8 s 73 f. Se även Bramstångs uttalade dubier mot en målbe- stämmelse av detta slag 1985 s 378 f.
1024. 1024]fr Landelius s 386 som anför, att även då LVM-vård aktualiseras är det viktigt att den enskil- des önskemål om värdens utformning i så stor utsträckning som möjligt beaktas. Den enskildes moti- vation är lika avgörande för bchandlingsresultatet vid tvängsvärd som vid frivillig vård. Se även Ulla Pettersson, Socialtjänstlagen och etisk analys 1993 s 26, som hävdar att man inte kan förena frivillig- het och självbestämmande med värd mot den enskildes samtycke. Det är svårt att hävda individens eget ansvar om man samtidigt genom ingripanden med tvång tar ifrån individen detta ansvar. Häri ligger, menar hon, uppenbarligen en motsättning i lagkomplexet som helhet vilket gör etiska övervä- ganden svårare än på många andra områden.
1025. 1025Prop 1987/88:147 s 90.
1026. 1026!'rop 1981/82:8 s 89. Om det närmare innehållet i principerna, se avsnitt 8.4.
1027. 10279 Allmänt om LVM 58
1028. 1028Enbart män.
1029. 1029Se SiS Årsrapport DOK 98.
1030. 1030Enligt Ågren, (1990 s 55) tyder data på att skillnaderna i social situation mellan frivilligt vår- dade och LVM-vårdade har ökat sedan lagens tillkomst. Det har med andra ord, menar han, skett en ökad polarisering, de frivilligt vårdade har blivit mer socialt välintegreradc och LVM-gruppen mer utslagen.
1031. 1031Se avsnitt 11.3.7.
1032. 10329 Allmänt om LVM Antal vårdinsatser/per klient Antal vårdinsatser" RegR-män (n = 122) RegR -kvinnor Behandlingshemmet (n = 51) Holmah (n = 125)
1033. 10338% -2% 1-2 9% 4% - 3-5 16% 24% 32 % (avser 1-5 insatser) 6-10 17% 8% 18% 11-20 11% 18 % 13 % 21-30 9% 4% - 31-40 3% 2% 6 % (avser 21-40 insatser) 41-50 2% -- > 50' 1% -3% Upprepade, åtskil- liga, otal, flertal od 25 % 33 % 27% a. Avser frivilliga och tvångsätgärder inom hälso-och sjukvården och socialtjänsten. Antal LOB-omhändertaganden ingår inte. b. Endast män. c. 63, 90 och 99 vårdtillfällen. Förekommande vårdformer utifrån tillämplig lag Vårdform -enligt RegR-män (n = 122) RegR kvinnor (n = 51) Behandlingshemmet tiillämplig lag Holma (n = 125) SoL 69% 75% 10% LVU/BvL 10% 2% 13% LVM 49 % 33 % 31 % Vårdform -enligt RegR -män (n = 122) RegR kvinnor (n = 51) Behandlingshemmet tiillämplig lag Holma (n = 125) HSL 66% 65% 5 % Psykiatrisk vård HSL 29% 37% 30% LPT/LSPV 17 % 22% 21 % Annat" 4% 2% - LOB 43% 24% 28% a. KvaL, LRV, Metadonbehandling.
1034. 1034Jfr beträffande 1998 års klienter vid LVM-hemmen, DOK 98 s 27. 40 % av dem som besvarat frågan uppgav att de tidigare vårdats inom psykiatrin.
1035. 1035Se även avsnitt 8.6.2.
1036. 10369 Allmänt om LVM Fall B: En 49-årig man omhändertogs av socialnämnden i juni 1993 då han befann sig i ett livshotande hälsotillstånd och avvek från medicinska kliniken. Läkare gjorde anmälan till socialtjänsten enligt 6 § LVM. Z hade ett 20-årigt alkoholmissbruk bakom sig och saknade totalt insikt. Läkarintyg visade levercirrhos och hjärtsvikt samt synhallucinatio- ner. Enligt utredningen hade han vårdats på sjukhus för sina somatiska åkommor fyra gånger 1993. Han var känd av socialtjänsten sedan 1984 för erhållande av ekonomiskt bistånd. Klienten hade dock hela tiden forn ekat sitt missbruk var.far ingen åtgärd vidtagits från socialtjänstens sida. En 25-årig blandmissbrukare omhändertogs av polisen i januari 1993 därför att han var rejält påverkad och han hade slagit sönder lägenheten. Han vårdades på Behand- lingshemmet Holma. Läkarintyget visade somatiskt utan anmärkning. Psykiskt hade han en lätt aggressiv framtoning och han var personlighetsstörd åt det narcissistiska hållet. Under hösten 1992 hade han haft kortvariga öppenvårdskontakter och han hade vårdats på sjukhus en gång på grund av sitt missbruk. Däremot hade han vid upprepade tillfallen vårdats på psykiatrisk klinik och sedan hösten 1991 haft kontakt med psykia- triskt öppenvårdsteam. Han var känd hos socialtjänsten sedan hösten 1991, men någon egentlig behandlingsplan hade aldrig lagts upp på grund av bristfollig medverkan från klien- tens sida. 35-årige E som var blandmissbrukare blev omedelbart omhändertagen den 28 juni 1994. Han hade påträffats liggande på marken ur stånd att resa sig efter ett EP-anfall. Blodtest visade en promillehalt på 3,0.
1037. 1037Se utförligt avsnitt 11.3.6.
1038. 10389 Allmänt om LVM 65 36-årige X blev omedelbart omhändertagen efter ett beslut av socialnämndens ordfö- rande sommaren 1992. Han missbrukade alla typer av narkotika och han var mycket ner- gången. Enligt läkarintyg hade X en personlighetsstörning i botten, drabbades av ångest-och panikattacker, depressioner och levern var kraftigt påverkad. X befann sig på sjukhus och hotade att skriva ut sig, därav det omedelbara omhändertagandet och LVM-vård på Behandlingshemmet Holma. X hade tidigare bakom sig, senast 1990, på tre LVM sex vistelser behandlingshem enligt SoL, senast 1991. Därutöver framgår det av utredningsmaterialet att han hade 90 vård- på på grund av sitt missbruk. Om det företagits några åtgärder från soci- tillfallen sjukhus altjänsten efter den senaste behandlingshemsvistelsen 1991 framgår inte. 66
1039. 1039Undersökningen av klientakter på Behandlingshemmet Holma avser utskrivna klienter under åren 1993-1995.
1040. 1040Se avsnitt 8.6.
1041. 1041Se avsnitt 8.6.2.
1042. 1042SOU1981:7s31.
1043. 10431981:7 s 45 f.
1044. 1044!'rop 1981/82:8 s 52 ff.
1045. 104510 Processen 4 5
1046. 1046SoU 1981/82:22 s 10.
1047. 1047SOU 1981:7 s 46, SoU 1981/82:22 s 10.
1048. 1048Bramstång 1985 s 404.
1049. 10491987:22 s 295.
1050. 1050SOU 1987:22 s 295 f. Beredningen noterade, att värdansökningarna ökade från 920/är under 1982 och 1983 då socialnämnden hade ansvaret till ca 1300/år under 1984 och 1985 då länsstyrelsen hade ansvaret.
1051. 1051SOU 1987:22 s 297. Prop 1987/88:147 s 57.
1052. 10521987/88:SoU25 s 14.
1053. 1053Se Ds 1989:9 och Statskontorets promemoria »Länsstyrelsens sociala funktion -resursbehov», PM 1990-08-14.
1054. 10541993:31 s 159 ff.
1055. 105510 Processen
1056. 10561993:31 s 148 f.
1057. 10571993:31 s 161 ff.
1058. 1058Lst-rapport, Anmäld enligt LVM första halvåret 1995 en uppföljning, Rapport 1995:30 s 4 f.
1059. 1059Lst-rapport 1995:30s 1.
1060. 1060Lst-rapport 1995:30 s 6.
1061. 1061Lst-rapport 1995:30 s 10.
1062. 1062Uppgifterna är hämtade frän Rapport Lst i Malmöhus län 1995:30 och Rapport Lst i Skåne län 1997:14.
1063. 106310 Processen
1064. 1064Lst i Malmöhus län, Rapport 1995:30 s 11.
1065. 1065Lst i Skåne län, Rapport 1997:14 s 1. Länsstyrelserna i Jönköpings-, Hallands-, Göteborgs- och Bohuslän, Skaraborgs-samt Älvsborgs län har följt upp handläggningen av LVM-ärendcn i samt- liga kommuner 1994-07-01-1995-06-30. I motsats till vad som gällde i Malmöhus län låg antalet som initierats av socialnämnderna högt medan läkaranmälningarna minskat kraftigt. I likhet med Malmö- hus län hade dock anmälningarna från enskilda ökat betydligt. Se LVM-ärenden i FNORP-länen s 2 f.
1066. 1066Prop 1981/82:8 s 60 och 125.
1067. 1067Jfr prop 1981/82:8 s 61.
1068. 1068JO 1995/96:JOl s 307.
1069. 1069Polisen har även underrättelseskyldighet enligt Polislagen (1984:387).
1070. 1070SoU 1981/82:22 s 32.
1071. 1071Jfr Prop 1981/82:8 s 60 f, 127 f, SOU 1981:7 s 59, SoU 1981/82:22 s 31.
1072. 1072Jfr Lagrådet i Prop 1981/82:8 s 120.
1073. 1073Jfr Prop 1981/82:8 s 127 f.
1074. 10741981:7 s 59.
1075. 1075Jfr Bramstång 1985 s 461 som hävdar, att »Tveklöst måste det emellertid förhålla sig så, att SoN :s anmälningsskyldighet måste begränsas till situationer, där enligt nämndens bedömning vårdbe- hovet inte kan tillgodoses enligt SoL eller annan lag/ .. ./Då en vårdbehovsbedömning måste förutsätta en awägande värdering av hela den föreliggande situationen måste även förutsättas, att SoN för sin del funnit även de övriga, grundläggande rekvisiten i 2 och 3 §§ LVM vara uppfyllda. Det räcker sålunda ej, att nämnden funnit skäl att blott helt allmänt antaga tillämpligheten av LVM.»
1076. 1076Jfr Lagrådet i Prop 1981/82:8 s 120.
1077. 1077Prop 1979/80:1 Del As 536, Bramstång 1985 s 177, Norström/Thunved 1998 s 180.
1078. 1078Jfr prop 1981/82:8 s 61.
1079. 10791981:7 s 59.
1080. 1080Jfr SoU 1981/82:22 s 31.
1081. 1081Jfr Bramstång 1985 s 461.
1082. 108210 Processen 38 När någon på grund av en heroinöverdos förs medvetslös till sjukhus men avviker i det närmaste omgående efter att det akuta tillståndet upphävts, bör det enligt min mening närmast föreligga en presumtion för att en anmälan skall ske. (förf. kursiv).
1083. 1083Se om omedelbart omhändertagande, kapitel 12.
1084. 10841981:7 s 59.
1085. 1085Prop 1981/82:8 s 105.
1086. 1086SOSFS 1997:6 s 16.
1087. 1087Prop 1981/82:8 s 118. Jfr SekrL 14:1.
1088. 1088Prop 1981/82:8 s 119.
1089. 1089Prop 1981/82:8 s 128.
1090. 109010 Processen
1091. 1091Prop 1981/82:8 s 119.
1092. 1092Prop 1981/82:8 s 118 f.
1093. 1093Prop 1981/82:8 s 119.
1094. 1094Jfr Bramstång 1985 s 151.
1095. 1095Jfr Bramstång 1985 s 151.
1096. 1096JO 1998/99:JOl Dnr 340-1997.
1097. 1097Se avsnitt 6.2.
1098. 1098Jfr Petren/Ragnemalm, Sveriges grundlagar, 1980 s 38. Se även JO Dnr 99-1987 där det före- legat ett mycket starkt engagemang från socialtjänsten till förmån för familjehemsföräldrarna vilket lett till djup konflikt med de biologiska föräldrarna.
1099. 1099Jfr Bramstång 1979 s 238.
1100. 1100Se nedan avsnitt 10.4.2.3.
1101. 1101Jfr Strömberg, Allmän förvaltningsrätt 2000 s 100.
1102. 1102Jfr Bramstång 1985 s 151.
1103. 1103Jfr JO 1991/92: 1 s 211 f, närmare kommenterat under avsnitt 8.6.2. Se även JO 1980/81 s 313.
1104. 1104Se Clevesköld, Lundgren och Thunved, 1997 s 246 ff.
1105. 1105Prop 1979/80:1 Del A s 400. Jfr Ekelöf 5/1987 s 105 f beträffande misstankegraden »kan misstänkas» som kan användas även vid mycket svag bevisning.
1106. 1106Prop 1979/80:1 Del As 562. Jfr Bramstång 1985 s 156 och Clevesköld, Lundgren och Thun- ved 1997 s 124.
1107. 1107Prop 1979/80:1 Del As 562.
1108. 1108Jfr JO 1995/96:JOl s 312 ff. Socialnämndens inhämtande av uppgifter för att kunna göra ens k »förbedömning» innebar att utredning inletts. Att efter inhämtandet av uppgifter besluta att inte inleda utredning är sålunda inte korrekt.
1109. 1109Prop 1979/80: 1 Del A s 400.
1110. 1110Se om rättighetslagar avsnitt 8.7.2.
1111. 1111Prop 1979/80:1 Del As 562.
1112. 1112Prop 1996/97:124 s 180.
1113. 111310 Processen 70 74 75
1114. 1114Se utförligare angående frivilighetsprincipcn avsnitt 8.4.1.
1115. 1115Prop 1979/80:1 Del As 400.
1116. 1116Bramstång 1985 s 155.
1117. 1117Prop 1979/80:1 Del As 399.
1118. 1118Prop 1979/80:1 Del As 399, Norström/fhunved 1998 s 143.
1119. 1119Jfr JO 1995/96:JOl s 312 ff.
1120. 1120Jfr Bramstäng 1985 s 153.
1121. 1121Jfr Norström/fhunved 1998 s 143.
1122. 1122Prop 1979/80:1 Del As 401.
1123. 1123Bramstång 1985 s 153. Se även SOSFS 1997:6 s 18. Jfr Clevesköld, Lundgren och Thunvcd, 1997 s 120 f.
1124. 1124Prop 1987/88:147 s 94.
1125. 1125Prop 1987/88:147 s 108.
1126. 1126Socialstyrelsen använder inte begreppet »kontaktman» eftersom det också brukar användas om den person på LVM-hcmmet som har den primära behandlingskontakten med missbrukaren. Se SOSFS 1997:6 Allmänna råds 18.
1127. 1127Prop 1993/94:97 s 17.
1128. 1128Prop 1987/88:147 s 95.
1129. 1129Jfr prop 1981/82:8 s 89.
1130. 113010 Processen 83 84 85 89 90
1131. 1131Prop 1981/82:8 s 90. Jfr Bramstång, 1985 s 432, som framhållit, att innan det står klart att LVM är tillämplig i det enskilda fallet borde, bl a av rättssäkerhetsskäl, ett utseende av en kontaktman vara beroende av den enskildes inställning. I förarbetena trycker man emellertid särskilt på att kon- taktmannen skall utses redan under utredningstiden, då erfarenheterna visat att den enskilde behöver stöd även under denna tid.
1132. 1132Se avsnitt 11.2.
1133. 11331985 s 405. Se även SOSFS 1997:6 Allmänna råds 18.
1134. 1134Se avsnitt 8.6.2.
1135. 1135Denna grundsats är uttryckligen fastslagen för förvaltningsdomstolarna i 8 § FPL men anses skola iakttagas även av förvaltningsmyndigheterna. Jfr Bramstång 1985 s 154, 405, Strömberg Allmän förvaltningsrätt 1998 s 101, Ragnemalm 1992 s 55, Warnling-Nercp 1998 s 43.
1136. 1136Jfr Bramstång 1985 s 405.
1137. 1137Jfr Westerhäll, Forskning om missbrukare och vården, särskilt tvångsvården. En rapport från LVM-gruppcn, Delegationen för social forskning, s 20.
1138. 11381981:7 s 45.
1139. 1139SOSFS 1997:6 Allmänna råds 18.
1140. 1140Prop 1981/82:8 s 77.
1141. 1141Jfr prop 1987/88:147 s 95.
1142. 1142Jfr Wenncrgren 1995 s 82.
1143. 1143SoS påpekar (SOSFS 1997:6 Allmänna råd s 19), att det är särskilt viktigt att utredningen innehåller uppgifter som styrker fortgående missbruk, att ett vårdbehov föreligger som inte kan tillgo- doses på annat sätt samt, att det föreligger sådana omständigheter som anges i specialindikationerna i
1144. 1144§.
1145. 114510 Processen 99
1146. 1146Jfr JO 1987/88 s 158 f.
1147. 1147Jfr Wenncrgren 1995 s 222.
1148. 1148Strömberg 1998 s 80, Ragnemalm 1992 s 28, Warnling-Nerep 1998 s 41.
1149. 1149Se 1971:30 s 302 och 315 f.
1150. 1150Strömberg 1998 s 80, Warnling-Nerep 1998 s 25.
1151. 1151Ragnemalm 1992 s 14.
1152. 1152SFS 1971:290.
1153. 1153Jfr Strömberg 1998 19 s ff.
1154. 11541968:27.
1155. 1155Se prop 1971:30 s 324.
1156. 1156Prop 1971:30 S 330 f.
1157. 1157Hellners/Malmqvist 1997 s 150.
1158. 115810 Processen
1159. 1159Prop 1971:30 s 331.
1160. 1160Prop 1971:30 s 331 f.
1161. 1161Prop 1971:30 s 331.
1162. 1162Prop 1971:30 s 331 f.
1163. 1163Prop 1971:30 s 332.
1164. 1164Prop 1971 :30 s 332 f.
1165. 1165Prop 1971:30 s 333.
1166. 1166Prop 1971:30 s 333.
1167. 1167Prop 1971:30 s 333.
1168. 1168Prop 1971:30 s 333 f.
1169. 1169Prop 1971:30 s 334.
1170. 1170Ragnemalm 1992 s 32 f.
1171. 1171Warnling-Nerep 1998 s 30.
1172. 11721994:139 s 274.
1173. 1173Se SOU 1994:139 s 276 ff.
1174. 11741994:139 s 280 f.
1175. 1175Hellncrs/Malmqvist 1997 s 157.
1176. 1176Prop 1972:5 s 502.
1177. 1177Se Hellners/Malmqvist 1997 s 70 med hänvisning till NJA 1985 s 696 I och Il.
1178. 1178Holmqvist m fl, 1998 s 20:18 f.
1179. 1179Holmqvist m fl, 1998 s 20:20. Se även prop 1988/89: 113 s 23.
1180. 118010 Processen »Enligt 14 129(FL), har en sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det § som tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Till myn- dighetsutövning räknas beslut enligt LVU. PS hade därför i egenskap av vårdnadshavare för B varit part i ärendet rörande omhändertagande av B för samhällsvård. Distrikts- nämnden hade därför varit skyldig att så snart som möjligt informera honom om »åtgärder som vidtagits t. ex. att ett omedelbart omhändertagande enligt LVU skett, var barnet placerats och vilken placering i fråga om B som nämnden haft under vårdtiden.» (förf. kurs). 130 131 132 133
1181. 1181Rätteligen 16 § FL.
1182. 1182Bengtsson 1976 s 157.
1183. 1183Thunved, Privatisering av socialtjänsten, 1993 s 14.
1184. 1184Upphävda genom SOSFS 1999:2.
1185. 1185Jfr JO 1982/83 s 250 ff rörande myndighctsutövning i samband med taxeringsrcvision.
1186. 1186Jfr JO Dnr 2404-1998 (1999-10-08) som menat, att fråga om åtalsanmälan enligt 22 § LOA utgör ett särskilt ärende som för AMS del avslutas i och med personalansvarsnämndens beslut att anmäla saken till åtal. Ärendet om åtalsanmälan ansågs emellertid inte omfattas av begreppet myndig- hetsutövning då beslutet i nämnden i denna del inte var av någon bindande karaktär utan endast inne- bar att nämnden, på det beslut som ingivits av verkets internrevision, bedömde att ansvarsfrågan skulle bli föremål för åklagarens prövning och att nämnden därför lämnade över ärendet till denne för vidare handläggning.
1187. 1187Prop 1981/82:8 s 54.
1188. 1188Prop 1979/80:1 Del C s 100.
1189. 1189Prop 1979/80:1 Del B s 370.
1190. 1190Prop 1979/80:1 Del As 585.
1191. 1191Jfr 54 § tredje stycket SoL enligt vilket FL skall gälla när fråga är om en ansökan eller ett ytt- rande till en annan myndighet i ett mål eller ärende som rör myndighetsutövning mot enskild hos denna. Stadgandet har tillkommit därför att socialutredningen (SOU 1977:40 s 606) ansett att ansö- kan till annan myndighet, tex beträffande underårig, inte är att anse som myndighetsutövning i FL:s menmg.
1192. 119210 Processen 141 142 144 145
1193. 1193Jfr prop 1971:30 s 320 där DepCh anför att det inte råder någon tvekan om att FL är gene- rellt ti11lämplig på den specialreglerade kommunalförvaltningen.
1194. 1194Jfr ovan Allmänna råd 1994:3 samt Allmänna råd 1993:4 s 13 f.
1195. 1195Jfr Bramstång 1985 s 155. Se även Bengtsson 1876 s 157.
1196. 1196Hellners, Malmqvist, 1997 s 158.
1197. 1197Jfr prop 1971:30 s 580. Wennergren 1995 s 220. Dahlgren SvJT 1994 s 400.
1198. 1198Jfr Westerhäll, Den svenska socialrätten, Norstedts Förlag, 1990, s 267.
1199. 1199Anhängighetens positiva sida är att saken skall tas om hand av domstolen och dess negativa sida är att den utgör hinder för annan domstol att ta upp saken till prövning (litis pendens). Har en fråga om beredande av vård enligt LVM blivit anhängig hos en länsrätt kan i enlighet härmed inte en annan länsrätt också ta upp frågan. Jfr Wennergren 1995 s 87 och RÅ 1970 ref 44.
1200. 1200Jfr Wenncrgren 1995 s 82, 221.
1201. 1201Se även socialstyrelsens Allmänna råd SOSFS 1997:6 s 21.
1202. 1202Jfr Wcnnergren 1995 s 221 f.
1203. 1203Prop 1981/82:8 s 53 f.
1204. 1204Jfr Norström/Thunvcd 1998 s 141.
1205. 1205Se Strömbergs artikel i FT 1995 s 24 ff, om länsrätt som första domstolsinstans, och Lavin FT 1992 s 102.
1206. 120610 Processen 153 154 155 § 157 159 160 161
1207. 1207Jfr Lavin FT 1992 s 103.
1208. 1208Jfr Strömberg 1998 s 205. Se även Lavin om tvåpartsmål i förvaltningsprocessen, FT 1992 s 97.
1209. 12091981:7 s 45.
1210. 1210Se även lagen (1996:1620) om offentligt biträde.
1211. 1211Norström/Thunvcd 1998 s 283, 306.
1212. 1212Jfr JO 1996/97:JOl s 138.
1213. 1213Se även Lavin, Ett urval förvaltningsrättsliga problem, FT 1995 s 141 f.
1214. 1214Prop 1981/82:8 s 54 f.
1215. 1215Prop 1981/82:8 s 99.
1216. 1216Prop 1981/82:8 s 99.
1217. 1217Enligt 10 § FPL skall ansökningshandlingen ha tillställts den enskilde före avgörandet och han skall föreläggas att svara. Se även 11 § FPL.
1218. 1218Prop 1981/82:8 s 99.
1219. 1219JfrRÅ 1991 ref66.
1220. 1220Prop 1981/82:8 s 99.
1221. 1221Se Rcgeringsrättens beslut, Mål nr 5884-1995 (1999-09-15).
1222. 1222Prop 1981/82:8 s 77.
1223. 122310 Processen 173 ro.4.2.2 PRÖVNINGSRAMEN 174
1224. 1224Prop 1981/82:8 s 77.
1225. 1225Bramstång 1985 s 407.
1226. 1226Se Dahlgren SvjT 1994 s 393, Warnling-Nerep 1998 s 59, Ragncmalm 1992 s 74. Undan- tagsrcgeln är betingad av officialprincipens (8 § FPL) tillämpning inom förvaltningsprocessen; Se JO 1996/97:JOl s 358. Korresponderande regler återfinns i RB 17:3 av vilken det framgår att dom inte fa ges över annat eller mera än vad part i behörig ordning yrkat. Beträffande brottmål sägs, i RB 30:3, pä motsvarande sätt att dom inte får avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ord- ning förts. Rätten är dock inte bunden av yrkande beträffande brottets rättsliga beteckning eller till- lämpligt lagrum.
1227. 1227Strömberg 1998 s 207.
1228. 1228Wennergren SvJT 1995 s 71.
1229. 1229Wennergrcn 1995 s 218 f.
1230. 1230Bestämmelsen om reformatio in melius medför dock en möjlighet för en överinstans att besluta i överensstämmelse med ett yrkande som går utöver det till vilken den lägre instansen haft att ta ställning. Ragnemalm 1977 s 207.
1231. 1231Se Strömberg 1998 s 207 f. För kommunalbesvärsmål får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden hänvisat till före klagotidens utgång.
1232. 123210 Processen I målet fann LR det klarlagt att P till följd av missbruket utsatte sin hälsa för allvarlig fara. Eftersom fortsatt missbruk ansågs medföra en betydande risk för att P skulle slås ut från arbets-och bostadsmarknad, kunde även anses att han på grund av missbruket löpte en uppenbar risk att förstöra sitt liv. LR förordnade om vård med stöd av 4 § första stycket punkterna 1 och 2. KamR i Stockholm (Mål nr 700-1996) avslog P:s överkla- gande. I Mål nr Ö 18798-95 LR i Stockholms län, ansökte kommundelsnämnden om beredande av vård för 48-årige K som till följd av ett fortgående missbruk av alkohol uppgavs löpa en uppenbar risk att förstöra sitt liv (4 § p 2). K hade under ett och ett halvt års tid blivit omhändertagen med stöd av LOB vid 23 tillfällen. Hans missbruk hade medfört att han stängts av från arbetslöshetskassan och det hade förorsakat sociala problem både vad gäl- ler arbete och boende.Bristande förmåga till sociala kontakter hade lett till störande upp- trädande, aggressivitet och »avstängning från normala sociala stödåtgärder». Av läkarintyg framgick att K hade ett långvarigt alkoholmissbruk och att han tidigare drabbats av vissa somatiska skador. Vidare angavs i intyget att K hade en glättig bagatel- liserande inställning till sitt missbruk och att LVM-vård ansågs indicerad. Läkaren anförde att »Om vården skulle utebli synes K inte ha insikt och/eller förmåga att själv bryta ett destruktivt missbruk som otvivelaktigt på sikt leder till allvarliga och psykiska komplikationer.» LR fann det utrett att K hade ett fortgående missbruk och att han var i behov av vård. På grundval av läkarintyget och det stora antalet omhändertaganden fann rätten det »klarlagt att han till följd av missbruket utsätter sin hälsa för allvarlig fara. Eftersom fort- satt missbruk medför en betydande risk för att K slås ut från arbets-och bostadsmarknad och även i övrigt förlorar sin sociala förankring, kan även anses att han på grund av miss- bruket löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv» (förf. kurs). 177
1233. 1233LR:s dom överklagades till KamR som avslog överklagandet (KamR i Stockholm Målnr 700- 1996). Rcgeringsrättcn meddelade inte prövningstillstånd (Målnr 2798-1996).
1234. 1234KamR i Sundsvall (Mål nr 757-1987) ändrade efter Lst:s överklagande LR:s dom och biföll ansökan med stöd av 3 § a LVM.
1235. 1235Ragnemalm 1992 s 75.
1236. 1236Jfr Wcnncrgrcn 1995 s 242 f. Dahlgren SvJT 1994 s 394. Ragnemalm 1992 s 75.
1237. 123710 Processen 182 183 184 185 186 0FFICIALPRINCIPEN
1238. 1238Wennergren, 1995 s 242 f.
1239. 1239Wenncrgren 1995 s 234.
1240. 1240Jfr Wennergren 1995 s 119.
1241. 1241Prop 1971:30 s 581.
1242. 1242Jfr även Wennergrcn 1995 s 219, som anfört, att tungt vägande allmänna intressen kan dock, särskilt i mål på vårdområdet i första instans, göra det nödvändigt för rätten att gå utanför ramen för de av den offentliga parten åberopade omständigheterna. I överinstansen torde allmänna intressen dock inte annat än i verkliga undantagsfall böra kunna tas till intäkt för en vidgning av prövningsramcn till förmån för ett allmänt intresse.
1243. 1243Ragncmalm 1992 s 75.
1244. 1244Jfr RÅ 1990 ref 64.
1245. 1245Jfr Wennergren 1995 s 108, samt prop 1971:30 s 529.
1246. 1246JO (Lavin) 1996/97:JOl s 135 ff, Wcnncrgren 1995 s 107 f, Ragncmalm 1977 s 221 f och 248, Ragnemalm 1992 s 56, Warnling-Nerep 1998 s 43 f.
1247. 1247Wennergrcn 1995 s 107.
1248. 12481971:30 s 529.
1249. 1249Jfr Strömbcrg, Allmän förvaltningsrätt, 19 uppi. 1998 s 101.
1250. 1250Se avsnitt 8.6.
1251. 1251Wennergrcn 1995 s 83.
1252. 125210 Processen och att de av en part påstådda forhållandena styrks. Dessa åligganden fullgör domstolen främst genom att anvisa hur en ford talan måste kompletteras. 195 196 197 198
1253. 1253Jfr Wcnncrgrcn 1995 s 114. Ragncmalm 1992 s 56.
1254. 1254Jfr JO 1996/97:JOl s 138 och JO 1998/99:JOl Dnr 2472-1996. Se även Petren, FT 1977 s
1255. 1255ff.
1256. 1256Se om hegreppct »officialprövning», Westherg 1988 s 35 ff.
1257. 1257Wennergren 1995 s 120.
1258. 1258Wcnnergren 1995 s 83 och 120.
1259. 1259Wcnnergren 1995 s 120.
1260. 1260Jfr även RÅ 1990 ref 64.
1261. 126110 Processen således gälla att ansvarsnämnden prövar endast de omständigheter som styrelsen åbero- pat hos nämnden. 202 LR i Norrbottens län (Mål nr 975-92) beslutade att L skulle underkastas tvångsvård och förordnade om omedelbar verkställighet. I domskälen anförde LR, att »L har endast i begränsad utsträckning velat vitsorda de uppgifter som länsstyrelsen åberopat till stöd för sin talan. Det är också så att betydande brister nu foreligger i utredningshänseende. Det har emellertid inte gått att fästa någon närmare tilltro till L:s bestridanden. Den bristfolliga utredningen får därfor ändå anses utvisa att L till följd av fortlöpande alkoholmissbruk kommit att utsätta sin hälsa för allvarliga fara och att löpa en uppenbar risk att förstöra sitt liv» (förf. kurs). L överklagade beslutet till KamR i Sundsvall (Mål nr 6098-1992). Där gjorde L vissa medgivanden och KamR fann att utredningen visade att förutsättningar för vård var upp- fyllda. Överklagande avslogs. 203
1262. 1262Jfr även RÅ 1991 ref 67. Eftersom det allmänna ombudet varken i sin framställning om kör- kortsingripande eller senare hos länsrätten såsom grund for ingripande uttryckligen åberopat att S skulle vara opålitlig i nykterhetshänseende hade länsrätten inte haft rätt att lägga sådan opålitlighet till grund for sitt beslut om återkallelse. Enligt 36 § körkortsforordningen (1977:722) skulle det allmänna ombudet ange både de omständigheter som åberopats till stöd för yrkandet och den eller de bestäm- melser som var tillämpliga vilket inte skett.
1263. 1263Frågan om vilket beviskrav som skall ställas i målet spelar en viktig roll för rättens ansvar, vil- ket torde bli alltmer kännbart ju strängare beviskravct är. Wenncrgren 1995 s 109 f.
1264. 1264Jfr Warnling-Nerep 1998 s 43. Jfr även Dahlgren, SvJT 1994 s 406, som avslutar med att »I ett perspektiv med en förvaltningsmyndighet och en enskild person som parter i varje förvaltningsmål är det nödvändigt att överväga om inte domstolen bör vara bunden av offentlig parts processhand- lingar. En sådan ordning kan svara mot de berättigade krav som bör ställas på en trygg och förutsebar process vid en självständig och opartisk domstol.» Jfr däremot Wennergren, SvJT 1995 s 74, som ser skälet för domstols officialprövning inte att vara att ge domstolen befogenheter att agera med en för- valtningsmyndighets befogenheter utan att agera ex officio till förmån för den enskildes rättsskydd när det behövs, liksom för att fördjupa den samlade bedömningen. Domstolen skall inte vara förhindrad att skaffa sig ett underlag som på ett mer betryggande sätt gör det möjligt att nå fram till ett rättsligt och materiellt riktigt avgörande.
1265. 126510 Processen LR konstaterar, att för att ett tvångsingripande skall få äga rum, erfordras att rätten erhållet ett tillförlitligt underlag för ett sådant ingripande. De uppgifter som framkom- mit genom förvaltningens utredning, menade LR, kunde mot A:s bestridandc ej anses utgöra ett sådant underlag. LR anmärkte också på läkarintyget. Enligt intyget var A sockersjuk och han hade vår- dats på sjukhus flera gånger p g a alkoholmissbruk och alkoholbetingade paranoida van- föreställningar. »Om intyget är i övrigt att nämna att det utfärdats av läkare som inte tidi- gare träffat A, har ett förhållandevis magert innehåll och under sammanfattande bedöm- ning innehåller en allmän hänvisning till alkoholens skadeverkningar». LR menade, att stod klart att A:s bruk av alkohol var skadligt och att bruket i vart fall tidvis haft sådan omfattning att den psykiska hälsan påverkats. Enligt intyget skulle A ha brukat alkohol i betydande omfattning under många år. Vad som är mera vanskligt att avgöra, menade LR, »är om bruket under senare tid kan betraktas som fortgående missbruk. Mot A:s bestridande har detta inte visats.» MOTIVERING AV BESLUT 205 206 207
1266. 1266Härmed avses att rätten skiljer sig från målet. Se Wennergren 1995 s 238, Strömbcrg 1998 s 118.
1267. 1267Ragnemalm 1992 s 79.
1268. 1268Ragnemalm 1992 s 80.
1269. 1269Wcnnergren 1995 s 244 f.
1270. 1270Wcnnergren 1995 s 83. Jfr även JO 1981/82 s 276 rörande 17 § FL.
1271. 1271Se metod och material, avsnitt 1.2.
1272. 127210 Processen Av utredningen i målet framgår följande. L har under en lång följd av år haft ett omfat- tande alkoholmissbruk. Sedan 1983 har L kontinuerligt missbrukat T-sprit och har vid fyra tillfällen, senast under perioden den 12 augusti till den 12 oktober 1988 varit intagen för vård enligt LVM. Han återföll omgående i alkoholmissbruk efter det att han i oktober månad blivit utskriven från behandlingshemmet. Han har under det senaste året vid några tillfällen erhållit frivillig vård enligt socialtjänstlagen, men han har inte kvarstannat i vården så länge som krävts för att behandlingen skolat ge eftersträvat resultat. Av läkar- intyget framgår slutligen bl a att undersökande läkare anser att vårdbehov utöver avgift- ning inte föreligger, men anger att en vårdtid på behandlingshem förefaller rimlig. LR gjorde följande bedömning: »Med hänsyn till att L har ett långvarigt och kvalifi- cerat alkoholmissbruk bakom sig och med beaktande av att han ånyo befinner sig i en missbruksperiod, är det av synnerligen stor vikt att han får en lång och sammanhängande period av nykterhet i syfte att påbörja en rehabilitering. Det kan, oaktat L:s samtycke till vård, ej anses sannolikt att den erforderliga vården kan genomföras på frivillig väg. För- utsättningar föreligger således för vård enligt LVM. Länsrätten bifaller ansökan och för- ordnar att L skall beredas vård med stöd av LVM.» I Mål nr 6438-96 (LR i Malmöhus län) framgår av domskälens första stycke ett återgi- vande av 4 § LVM. Av andra stycket framgår att Länsrätten finner utrett att L till följd av fortgående missbruk av narkotika är i behov av vård för att komma ifrån missbruket och att han till följd av missbruket utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig fara. Han löper även en uppenbar risk att förstöra sitt liv. L har gjort gällande att han kan beredas vård på frivillig väg. Länsrätten kan inte ifrågasätta L:s vilja att genomföra behandling. Mot bakgrund av att tidigare försök att tillgodose vårdbehovet på frivillig vägt har misslyckats anser länsrätten att vårdbehovet för närvarande inte kan tillgodoses på något annat sätt än genom vård enligt LVM.
1273. 1273Jfr JO (Ragnemalm) 1991/92:1 s 146. Se även RÅ82 2:49 där RegR i ett LVlJ-mål under- strukit vikten av att motivcringsskyldigheten i 30 § FPL fullgöres. RegR anförde, att »Kammarrätten har upptagit ärendet om omedelbart omhändertagande/ .. ./som myndighet i första instans. Med hän- syn till sakens vikt och till frågans läge efter länsrättens slutliga behandling av målet framstår det som särskilt angeläget att motivcringsskyldighetcn enligt 30 § andra stycket forvaltningsprocesslagen full- gjorts. Kammarrätten har emellertid inte lämnat några skäl for sitt beslut i omhändertagandefrågan.» RegR fann inte på grundval av den föreliggande utredningen att sannolikhetsrekvisitct var uppfyllt eller att rättens beslut inte kunde avvaktas utan risk for barnets hälsa eller utveckling.
1274. 127410 Processen LR i Stockholms län (Må/nr 6015-92) beslutade att 56-årige B skulle beredas vård med stöd av 4 § första stycket 1 LVM. I KamR i Stockholm (Mål nr 7559-1992) anförde B bl. a, att han sedan LVM-vården verkställdes vistats på behandlingshem och återhämtat sig väl. Det grundläggande problemet var hans livssituation och inte alkoholmissbruket. Det var hans hjärnskada som påverkat hans livssituation. Vård planen syftade till att bryta den akuta missbruksfasen, genomföra en demensutredning och åstadkomma ett nytt boende i form av servicebostad. B motsatte sig inte något av detta varför vården kunde genomföras på frivillig väg. KamR fann, att utredningen i målet gav vid handen att förutsättningar för vård med stöd av LVM av B »förelegat vid tidpunkten för länsrättens dom. Vad som förekommit i kammarrätten föranleder inte till annan bedömning.» I Mål nr 4344-93 (LR i Göteborgs och Bohuslän) blev 27-årige A omedelbart omhän- dertagen den 15 november 1993 med stöd av 13 § LVM. LR fastställde beslutet den 19 samma månad. Till ansökan om beredande av vård bifogades läkarintyg enligt vilket A hade ett omfat- tande blandmissbruk sedan tonåren. A bedömdes »som gränspsykotisk personlighet, impulsstyrd, med psykosutbrott». LR förordnade i dom den 24 november 1993, att A skulle beredas vård med stöd av 4 § första stycket 1 LVM. I överklagande till KamR i Göteborg (Mål nr 8620-1993) yrkade A att LR:s dom skulle upphävas. Hans vårdbehov kunde tillgodoses på frivillig väg. Lst avstyrkte ändring av LR:s dom och åberopade ett nytt intyg från psykiatrisk klinik. Vidare framkom att A avvikit från behandlingshemmet under två dagar i januari 1994 och att han varit intagen på sjukhus för psykiatrisk vård under åtta dagar samma månad. A hävdade att uppgifter om hans förhållanden efter länsrättens dom inte skulle läggas till grund för bedömningen i målet. Till detta yttrade KamR: »Kammarrätten, som inte anser att det föreligger något hinder mot att beakta de omständigheter som avser tiden efter länsrättens dom, gör följande bedömning. Av utredningen i målet framgår att A har ett fortgående missbruk och att han behöver vård för att komma från det missbruket. Utredningen visar också att vårdbehovet inte kan tillgodoses på frivillig väg. Förutsät- ningarna för vård är därför uppfyllda.» 212
1275. 1275Bramstång 1983 s 54.
1276. 1276Aktualitetsprincipen. Jfr Bramstång 1985 s 395.
1277. 1277Trängade vårdbehov enligt 2 § 1981 års lag.
1278. 12781981:7 s 40.
1279. 1279Jfr även RÅ 1996 ref 91 rörande LVU, där RegR kom till slutsatsen att förutsättningar för vård enligt LVU »alltjämt förelåg i vart fall när länsrätten fattade sitt beslut», men att det inte var »visat att det numera på grund av brister i omsorgen finns en påtaglig risk» att barnets hälsa eller utveckling skulle skadas.
1280. 1280RegR upphävde beslutet om vård eftersom I inte erbjudits vård i frivilliga former så som för- utsattes vid tillkomsten av LVM. På grund härav och då det inte ansågs utrett att vårdbehovet inte skulle kunna tillgodoses enligt SoL eller på annat sätt förelåg inte förutsättningar för tvångsvård. Se även KamR i Göteborg, Mål nr 1111-1998, där det framhölls, att frågan om fortgående missbruk måste bedömas utifrån förhållandena vid tiden för ansökan om tvångsvård. Rätten tog dock även hän- syn till inträffade förhållanden därefter, bl a ett återfall i missbruk, varför det inte fanns skäl att ändra LR:s (LR i Vänersborg, Mål nr 107-98) dom.
1281. 128110 Processen 218 219 221 223
1282. 1282Motiven är inte helt klargörande vad gäller denna fråga. I prop 1981/82:8 s 52 uttalat DepCh, att »institutionens ledning får ansvaret för att bevaka beräkningen av den korta avgränsade vårdtiden och den fortlöpande kontrollen att förutsättningar för vård alltjämt föreligger.»
1283. 1283Prop 1987/88:147 s 90. I motiven till 1981 års lag (prop 1981/82:8 s 79) uttrycktes, att »Huruvida förutsättningar för vård enligt LVM alltjämt föreligger skall prövas fortlöpande under vård tiden.»
1284. 1284Prop 1981/82:8 s 102.
1285. 1285Jfr Strömberg 1998 s 207 f. För kommunalbesvärsmål far inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden hänvisat till före klagotidens utgång.
1286. 1286Wennergren 1995 s 229.
1287. 1287Prop 1990/91:58 s 370.
1288. 1288maj 1993. Han hade förts i ambulans till sjukhus men vägrade vård och avvek från sjukhuset. Beslutet fastställdes av LR den 1 juni 1993. Lst ansökte om beredande av vård under åberopande av 4 § första stycket 1 och 2 LVM. Lst anförde, att alkoholkonsumtionen kunde betecknas som missbruk sedan
1289. 1289Jfr fallet X mot Storbritannien, 5.11.81 Nr 46 och Van Droogenbroeck mot Belgien 1982 (Nr 50).
1290. 1290Prop 1990/91 :58 s 404.
1291. 1291Prop 1990/90:58 s 404, 410.
1292. 129210 Processen åtminstone två år tillbaka och med tanke på N:s ungdom måste bedömningen bli att missbruket är synnerligen allvarligt. N hade inte visat någon förmåga eller ens vilja att för- ändra sin situation utan han var i stort och omedelbart behov av hjälp. N hade »inte tidi- gare kunna förmås att ta emot andra insatser än i form av en kontaktperson» (förf. kurs). Denna insats hade varit otillräcklig och kunde inte heller nu anses tillfyllest. Enligt Lst avvisade N »erbjuden vård på behandlingshem»(förf. kurs). Missbruket hade, trots N:s ungdom, lett till allvarliga skadeverkningar bl a i form av upprepade förgiftningstillfållen, förmaksflimmer och abstinensepilepsi. Det hade även dokumenterats minnesluckor, återställarbehov och toleransstegring. N motsatte sig bifall till ansökan. Han medgav fortgående missbruk men han var »beredd att frivilligt kvarstanna på Runnagården och där undergå behövlig vård»(förf. kurs). Då han tidigare inte blivit erbjuden någon frivillig behandling» borde detta dock prövas i första hand. LR fann det ostridigt att det var fråga om ett fortgående missbruk som lett till allvar- liga medicinska skadeverkningar samt att N löpte en uppenbar risk att förstöra sitt liv. LR anförde vidare, att »Tvångsvård enligt LVM är sekundärt i förhållande till frivilliga vård- insatser/ .. ./N har vid dagens förhandling inför länsrätten uppgivit att han är beredd att kvarstanna på Runnagården frivilligt för att undergå erforderlig behandling för sina alko- holproblem. Det har inte framkommit något som tyder på att detta medgivande till vård inte skulle vara allvarligt menat. Då vårdbehovet således kan tillgodoses på frivillig väg skall ansökan inte bifallas.» Lst yrkade i KamR i Göteborg (Mål nr 4680-1993), med ändring av LR:s dom, bifall till ansökan om beredande av vård. Samma dag som den muntliga förhandlingen i LR ägt rum hade N avbrutit vården på Runnagården och återvänt till hemorten. Han hade inte tagit kontakt med socialtjänsten efter hemkomsten. Lst hävdade att det i LR avgivna samtycket var uppenbarligen inte allvarligt menat och att N saknade den insikt och den förmåga att genomföra föreslagen vård som erfordras. KamR fann, att »Det samtycke till behövlig vård innebärande placering på behand- lingshemmet Runnagården som N lämnade i länsrätten var uppenbarligen inte allvarligt menat. N har tidigare avvisat alla fors/ag till vårdinsatser och har nu omgående avbrutit den vård han samtyckt till. Behövlig vård som innebär placering på behandlingshem kan såle- des inte ske på frivillig väg.»(förf. kurs). KamR biföll överklagandet. RegR (Mål nr 4384- 1993) meddelade inte prövningstillstånd. 227
1293. 1293SvJT 1995 s 73.
1294. 1294Jfr även Petren, Om förvaltningsdomstols utredningsplikt, FT 1977 s 154 ff.
1295. 1295Beträffande verkställighet av beslut enligt 13 § LVM, se avsnitt 12.9.
1296. 1296Se även om vård och vårdtid, kapitel 13.
1297. 1297Prop 1987/88:147 s 96.
1298. 1298Jfr prop 1981/82:8 s 85.
1299. 1299Se även prop 1987/88:147 s 80.
1300. 130010 Processen 242
1301. 1301SoU 1981/82:22 s 19.
1302. 1302Jfr SOSFS 1997:6 s 29.
1303. 1303Jfr SoU 1981/82:22 s 18.
1304. 1304Prop 1981/82:8 s 86.
1305. 1305Jfr prop 1983/84:174 s 31 och prop 1987/88:147 s 84.
1306. 1306Jfr SOSFS 1997:6 s 29.
1307. 1307SoU 1981/82:22 s 19. Beträffande behov av sjukhusvård under vårdtiden se 24 § andra stycket.
1308. 1308Prop 1981/82:8 s 85.
1309. 1309Se om LPT under pågående LVM-värd, avsnitt 11.3.6.1. Se även prop 1987/ 88:147 s 83.
1310. 1310Se metod och material avsnitt 1.2.
1311. 1311Förhandlingsdatum framgår inte alltid av domen.
1312. 1312Jfr med SOU 1987:22 s 80, enligt vilken ca 41 % av fallen föregåtts av vård på sjukhus.
1313. 13136 Verkställighet av länsrättens beslut om beredande av vård 277 Den 5 maj 1991 omhändertogs 41-årige R med stöd av LOB. Han fick lämna arresten tidigt på morgonen den 6 maj men påträffades på förmiddagen samma dag berusad på nytt. Efter att socialnämndens ordförande beslutat om omedelbart omhändertagande med stöd av 13 § LVM och att värden skulle inledas på sjukhus för avgiftning, fördes R av polis till Karolinska sjukhuset på kvällen den 6 maj. R ville absolut inte kvarstanna på sjukhuset och någon psykisk indikation för att kvar- hålla patienten fanns inte, varför ansvariga läkare bedömde att förutsättningarna för sjuk- husvård inte var uppfyllda. R lämnade således sjukhuset samma dag som han kom in. Strax före midnatt samma dag hittade polisen honom på nytt på pendeltågsstationen »berusad intill medvetslöshet» varför han omhändertogs enligt LOB. Läkare som under- sökte R på häktet konstaterade att R var i trängande behov av somatisk eller psykiatrisk vård på grund av ett itererat kompulsivt missbruk. Efter det att R lämnat sjukhuset underrättades polisen, däremot inte socialnämnden och inte föreståndaren för LVM-hemmet. Ansvariga läkare anförde i yttrande till JO, att
1314. 1314§ tredje stycket LVM inte var tillämplig då patienten de facto aldrig togs in eller vår- dades vid sjukhuset utan endast gjorde ett polikliniskt besök som inte resulterade i inläggning. Även socialstyrelsen fann i sitt yttrande, att klienten i det aktuella fallet inte vårdades på sjukhuset; »Den företagna undersökningen kan inte anses vara påbörjad vård, då detta endast ligger till grund för läkarens beslut huruvida patienten skall erhålla vård.»
1315. 1315Prop 1987/88:147 s 82.
1316. 1316Prop 1987/88:147 s 83.
1317. 131710 Processen 248 249 251
1318. 1318Prop 1981/82:8 s 85 f. Se även SoU 1981/82:22 s 19.
1319. 1319Prop 1987/88:147 s 83.
1320. 1320Prop 1987/88:147 s 83.
1321. 1321Jfr prop 1987/88:147 s 83.
1322. 1322Prop 1987/88:147 s 83 f.
1323. 1323Prop 1987/88:147 s 83 f.
1324. 1324Prop 1987/88:103.
1325. 1325Se JO 1990/91s 218 ff. JO delade socialstyrelsens uppfattning.
1326. 1326Se om lagakraftsvinnandets betydelse för verkställbarheten, Strömberg 1998 s 128 f, Ragne- malm 1992 s 93 f.
1327. 132710 Processen 258 259 I Mål nr 5281-92 (LR i Stockholms län 1992-07-07) ansöktes om beredande av värd för 41-äriga 0. Hon hade i mars 1992 påbörjat en utbildning och till detta beviljats utbild- ningsbidrag. Lst yrkade omedelbar verkställighet av beslutet. Under hösten 1991 hade hon varit inskriven på Mariapolikliniken men återfallit i missbruk vid ett flertal tillfällen även under våren 1992. I juni 1992 sökte hon värd på sjukhus för sitt alkoholmissbruk och vid besöket där föll hon och bröt lårbenshalsen vilket föranledde sjukskrivning. Under sjukskrivningstiden hade O påbörjat en antabusbehand- ling på annan ort än bostadsorten där hon vistades hos släktingar. LR fann ett fortgående missbruk ostridigt samt att hon utsatte sin fysiska hälsa för all- varlig fara och att hon var i behov av värd för att kunna bryta sitt missbruk. LR miss- trodde inte O:s intentioner att genomgå frivillig vård men man ansåg att hennes vårdbe- hov var sådant att det »för närvarande» var orealistiskt att tro att det kunde tillgodoses på frivillig väg. Hennes behov av en längre sammanhängande vårdperiod måste därför säkerställas med stöd av LVM. »Skäl att bifalla yrkandet om att förordnandet om vård skall gälla omedelbart förelig- ger inte» I Mål nr 3387-94 (LR i Västernorrlands län 1995-01-24) ansökte socialnämnden om att 42-åriga B skulle beredas vård med stöd av 4 § första stycket 1 LVM. Av utredningen framgick, att B var gift och hade sex barn. Tre barn bodde hemma medan tre var familjehemsplacerade, varav ett enligt LVU. B innehade en anställning. B hade vid flera tillfällen »under årens lopp» till socialförvaltningen medgivit att hon har
1328. 1328Prop 1987/88:147 s 110. Jfr Hirschfeldt FT 1974 s 48 ff och Folkesson FT 1975 s 77 ff.
1329. 1329Jfr Strömberg 1998 s 128.
1330. 1330Se härom Strömberg 1998 s 71 f och Ragnemalm 1992 s 93.
1331. 1331Vad som förekommit vid förhandlingen och övrigt i målet i KamR i Sundsvall (Mål nr 356- 1995) föranledde »inte till annan bedömning än den länsrättcn gjort i frågan om vård skall beredas» B. RcgR (Mål nr 2053-1995) meddelade inte prövningstillstånd.
1332. 1332Se avsnitt 11.3.3.
1333. 133310 Processen 262 263 »KamR anser, i likhet med länsrätten, att förutsättningar föreligger för beredande av värd av O enligt 4 § första stycket 1 LVM. Vad som framkommit i målet om O:s missbruk och övriga förhållanden visar att det är angeläget att hon snarast kommer i åtnjutande av erforderlig vård. Förordnandet om vård bör därför gälla omedelbart.» 264
1334. 1334Jfr JO Dnr 1151-1986 s 175 som menar -visserligen i samband med omedelbart omhänder- tagande med stöd av LVU, att det i ansökan regelmässigt bör anges om domen enligt nämndens mening bör gå i omedelbar verkställighet.
1335. 1335Se RÅ 1991 Ref62 och Ragnemalm, Förvaltningsbesluts övcrklagbarhct s 588.
1336. 1336SoU 1981/82:22 s 29.
1337. 1337Prop 1981/82:8 s 78.
1338. 1338SoU 1981/82:22 s 29.
1339. 1339Set ex Mål nr 113-91, LR i Östergötlands län.
1340. 1340Jfr prop 1987/88:147 s 110. Se även Lagrådet i Prop 1981/82:8 s 113, SoU 1979/80:44 s 117 och JO Dnr 1151-1986 s 168 ff.
1341. 1341Se även JO 1987 /88 s 163.
1342. 1342Strömberg 1998 s 130.
1343. 1343Se tex Ragnemalm 1992 s 95. Några bestämmelser om nöjdförklaring, så som i exempelvis lag om verkställighet av sluten ungdomsvård (6 §), finns inte i LVM. Se även om samtyckets betydelse för de särskilda befogenheterna, avsnitt 14.10.
1344. 134410 Processen 273 274 275 276
1345. 1345Det har dock i motioner framförts synpunkter på att även LVM bör innehålla sådana bestäm- melser. Socialutskottet har därvid anfört, att LVM-vård skall beslutas om missbruket är så omfattande att allvarliga medicinska eller sociala skadeverkningar är nära förestående. En grundläggande förut- sättning för tvängsvärd är vidare att möjligheterna att tillgodose missbrukarens vårdbehov i frivilliga former är uttömda. Med en sådan konstruktion av förutsättningarna för vård fanns det enligt utskot- tets mening inte något utrymme för längre dröjsmål med verkställigheten än som skäligen kan krävas för att eftersöka och inställa missbrukaren för vård. LVM utgår i stället från att utslussningen i sam- hället bör ske med bibehållande av vissa tvångsmöjligheter. Genom denna möjlighet (§ 27) kan tvångsbefogenheterna finnas i bakgrunden som ett stöd även under tid då missbrukaren försöker komma i gång med en vård som bygger på hans egen fria vilja och förmåga att fullfölja programmet. Utskottet (SoU 1987 /88:25 s 12) avstyrkte motionen. Socialutskottet har även i ett tidigare betän- kande (1982/83:37 s 24) ställt sig mycket tveksamt till om en vilande resolution kan förenas med soci- altjänstens arbetssätt vilket, till skillnad från den gamla nykterhetsvårdcns, skall präglas av hänsyn till den enskildes önskemål och hans frivilliga medverkan. Utskottet utgick emellertid frän att socialbe- redningen om så visar sig påkallat överväger även denna fråga.
1346. 1346Prop 1981/82:8 s 78.
1347. 1347Jfr Strömberg, Speciell förvaltningsrätt 1979 s 157.
1348. 1348Jfr JO 1987/88 s 162. Se även Norströmffhunved 1998 s 279.
1349. 1349Prop 1987/88:147 s 97.
1350. 13507 Avslutning 285 278 279
1351. 1351Jfr rörande LVU,JO 1987/88 s 153.
1352. 1352Jfr JO 1987/88 s 163.
1353. 1353Jfr 12 § LVM om vcrkställighetsprcskription.
1354. 135410 Processen 280
1355. 1355Se även beträffande värdtid, kapitel 13.
1356. 13567 Avslutning 287 281 284 285 286
1357. 1357SiS, LVM-vården idag, igår & imorgon, 1998 s 6.
1358. 1358SoS, Balans i missbrukarvården, 1998.
1359. 1359Se avsnitt 8.6.
1360. 1360Se Lst beslut 502-26891-99, 502-15358-00, 502-24960-99, 502-13809-99.
1361. 1361Se avsnitt 9.6.2 och kapitel 12.
1362. 1362Strömholm 1996 s 166.
1363. 1363Prop 1981/82:8 s 39, SOU 1987:22 s 277.
1364. 1364SFS 1981:1243.
1365. 1365SFS 1988:870.
1366. 1366Jfr 1987:22 s 277.
1367. 1367Detta framhölls i förarbetena redan 1981, jfr SOU 1981:7 s 38.
1368. 1368Se avsnitt 11.3.5.
1369. 1369Bramstång 1979 s 236.
1370. 1370Om prognostiska regler, se Strömholm 1978 s 176 ff och samme författare 1996 s 172 f.
1371. 1371Bramstång 1964 s 249, 1975 s 14, 1978 s 57 1981 s 34. Se även avsnitt 10.5.
1372. 1372Bramstång, 1981 s 32 och 1983 s 53.
1373. 1373Se tex Missbruk och hemfallenhets 39 ff, Sociallagstiftningen 1985 s 200 ff, Rättsfonden III 1987 s 67,
1374. 1374Bramstång, Rättsfonden III 1987 s 6 7 f.
1375. 137511 Förutsättningar for tvångsvård 15
1376. 1376RÅ 1987ref160.
1377. 1377RÅ 1996 ref 91.
1378. 1378Prop 1990/91:58 s 236.
1379. 1379Jfr JO 1993/94:JOl s 105 rörande tolkningen av 22 § PL. Se även Bylund i Ekelöf 3/1994 s 28.
1380. 1380Fallet Guzzardi 1980 (Nr 170-A), Se Gomien m fl s 130, Danelius SvJT 1991 s 263 f
1381. 1381Jfr artikel 5:3 som ger den som berövats friheten av andra skäl än sådana som anges i art 5:1 e rätt att ofördröjligen ställas inför domare och han skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid. Europakommissionen/domstolen har därvid framhållit, att begreppen »ofördröjligen» och »skälig tid» skall ges en restriktiv tolkning med hänsyn till att det är fråga om personer som berövats sin frihet.
1382. 1382Bestämmelsen motsvarar 5 § 3 st och 25 § 1 st 1981 års lag, och 10 § 1988 års lag.
1383. 1383I SOSFS 1997:6 s 19 talas såväl om »obehövligt» som »uppenbart obehövligt». Lagens text är därvid avgörande.
1384. 1384Prop 1987/ 88:147 s 96. 25 § 1 st 1981 års lag enligt vilken läkarundersökning var obligato- risk.
1385. 1385Prop 1987/88:147 s 59.
1386. 1386Prop 1987/88:147 s 59.
1387. 1387JO 1987/88 s 156 ff.
1388. 1388SOSFS 1997:6 (S) s 19.
1389. 138911 Förutsättningarf or tvång.mård 26 27 28 Rubrik: Tidigare sjukdomar och skador: »Se redogörelse från NN, 1: e socialsekreterare», X kommun. Rubrik: Akutella psykiska och somatiska symtom och sjukdomar: »Inga psykiska eller somatiska sjukdomar.» Rubrik: Aktuellt missbruk: »Se redogörelse från NN, 1:e socialsekreterare, X kommun.» Rubrik: Somatisk status: »ua.» Rubrik: Psykisk status: »Inga abstinenstecken. Ingen etyldoft. Enligt uppgift varit nykter i 1½ vecka.» Rubrik: Sammanfattande bedömning: »Enligt en utredning gjord av NN, 1:e socialse- kreterare, X kommun instämmer undertecknad i att om patienten inte vill till frivillig vård måste han anses vara i behov av vård via LVM.»
1390. 1390SOSFS 1997:6 (S) s 19 f.
1391. 1391SOSFS 1997:6 (S) s 19.
1392. 1392Av sekretesskäl anges inte målnummer.
1393. 1393Set ex Mål nr 18798-95 LR i Stockholms län 1995-12-28, Mål nr 7186-94 LR i Stockholms län, 1994-05-20
1394. 1394Prop 1981/82:8 s 101.
1395. 139525 § 1 st 1981 års lag.
1396. 1396Prop 1987/88:147 s 96.
1397. 1397Jfr lagrådet, Prop 1981/82:8 s 112, samt JO dnr 3240-1985.
1398. 1398Jfr JO 1983/84 s 174 ff. Se även lagrådet prop 1981/82:8 s 112.
1399. 139911 § 2 st 1988 års lag.
1400. 140011 § 3 st 1988 års lag.
1401. 140111 Förutsättningarf or tvångsvård 37 39
1402. 1402Utlänning är därvid likställd med svensk medborgare om inget annat är särskilt föreskrivet i lag (RF 2:22 2 st p 3).
1403. 1403SOU 1975:75 s 199. I begreppet ligger även ingrepp av allvarligare slag som tex kastrering eller sterilisering samt alla former av påtvingade operativa ingrepp, även om de görs i kurativt syfte. Se Petrcn/Ragnemalm, Sveriges grundlagars 54.
1404. 1404Petrren/Ragnemalm 1980 s 54, Rynning 1994 s 102.
1405. 1405SOU 1975:75 s 199. Jfr även Rynning 1994 s 100 f, som menar, att man indirekt kan utläsa att psykiatrisk läkarundersökning omfattas av skyddet, genom att hl a bestämmelser om foranstaltande av personundersökning och rättspsykiatrisk undersökning i brottmål återfinns i den uppräkning av inskränkningar i skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp som görs i bilaga 11 till 1973 års fri-och rättighetsutrednings betänkande. En psykiatrisk undersökning utgör knappast heller ett mindre ingrepp i den personliga integriteten än många enklare kroppsundersökningar. Rynning framhåller också att i praxis (AD 1984:94) har psykiatrisk läkarundersökning ansetts omfattas av begreppet kroppsligt ingrepp.
1406. 1406Petrcn/Ragnemalm, Sveriges grundlagars 54 f. Se även Rynning 1994 s 103 ff
1407. 1407Prop 1981/82:97 s 117 f.
1408. 1408Härvid bortses från särskilda bestämmelser i smittskyddslagstiftningen.
1409. 14091981:7 s 48.
1410. 1410I 25 § i socialberedningens lagförslag stadgades, att »Har fråga uppkommit om att någon skall beredas vård med stöd av denna lag och vill denne inte medverka till läkarundersökning som är nöd- vändig för att bedöma hans vårdbehov, far rätten på begäran av länsstyrelsen besluta om läkarunder- sökning. Polismyndigheten skall på begäran av länsstyrelsen lämna biträde för att inställa en missbrukare till en av länsrätten beslutad undersökning.»
1411. 14111981:7 s 57 f.
1412. 141211 Förutsättningar for tvångsvård »Undersökningen kan om nödvändigt genomföras med polisens hjälp./ .. ./En regel om att ett beslut att göra ansökan samt begära polishandräckning.for att genom.fora en läkarun- dersökning mot den enskildes vilja inte bör fa delegeras till tjänsteman skall tas in i 47 § socialtjänstlagen.»50(förf. kurs) 53
1413. 1413Prop 1981/82:8 s 100.
1414. 1414I propositionen föreslogs socialnämnderna handha utrednings-och ansökningsförfarandet.
1415. 1415Prop 1981/82:8 s 101.
1416. 1416Prop 1981/82:8 s 77. Enligt 45 § LVM är det endast socialnämnden som har befogenhet att begära polishandräckning.
1417. 1417Rynning 1994 s 356.
1418. 1418Landclius s 142 f.
1419. 1419Westerhäll, Den svenska socialrätten, s 271.
1420. 14201981 års lydelse.
1421. 1421Jfr JO 1983/84 s 174 ff.
1422. 1422Prop 1990/91:58 s 245.
1423. 1423Även SoS har anslutit sig till uppfattningen att lagen inte ger befogenhet att genomföra själva undersökningen med polisens hjälp. SOSFS 1997:6 s 20. Se även beträffande 23 § KvaL där JO (1995/96:JOl s 126 ff) uttalat, att läkarundersökning av den som lagts i spännbänk innebär inte att undersökningen skall genomföras till varje pris mot den intagnes vilja. I princip kan en intagen inte tvingas att underkasta sig en läkarundersökning.
1424. 1424Här bortses från särskilda bestämmelser i smittskyddslagstiftningen.
1425. 1425Bestämmelsen infördes ursprungligen därför att inte FL:s och FPL:s allmänna besvärsregler skulle bli tillämpliga. Se prop 1981/82:8 s 103.
1426. 1426Jfr Clevesköld, Lundgren och Thunved, Handläggning inom socialstjänsten, 1997 s 186 f.
1427. 142711 Förutsättningar for tvängsvård 61
1428. 1428prop 1990/91:58 s 245.
1429. 1429prop 1973:90 s 241 prop 1975/76:209 s 148.
1430. 1430Petren/Ragnemalm, Sveriges grundlagar s 61.
1431. 1431Se avsnitt 6.4.
1432. 14321981:7 s 37, 48.
1433. 1433Se även avsnitt 9.3 om LVM:s tvingande och subsidiära karaktär.
1434. 1434Enligt Folkhälsoinstitutets »Användbart om drogförebyggande arbete» Nr 1/2000, har reger- ingen anslagit 4 miljoner kronor till insatser mot spelberoende. Pengarna förvaltas av Folkhälsoinstitu- tet att användas för forskning och till olika förebyggande insatser.
1435. 1435Nakken s 4 f.
1436. 1436Prop 1981/82:8 s 75.
1437. 1437Jfr SOSFS 1997:6 som enbart talar om alkoholdryck.
1438. 1438Se tabell i slutet av detta avsnitt.
1439. 1439Jfr Bramstång 1985 s 382.
1440. 1440Ds 1997:70 s 47 f.
1441. 144111 Förutsättningarf or tvångsvård 74 läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforise- rande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenska- per eller effekter och som
1442. 1442på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller
1443. 1443av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen. 77 78
1444. 1444Jfr prop 1987/88:147 s 40 f.
1445. 1445Ds 1997:70 s 49 och 100.
1446. 1446Prop1997/98:183s33.
1447. 1447Enligt prop 1997/ 98: 183 s 34 skall kompletteringen med euforiserande effekter ses som en anpassning av lagtexten till den faktiska rättsutvecklingen och inte som en utvidgning av narkotikalag- stiftningens tillämpningsområde. Avsikten är inte att förhindra fortsatt praxisutveckling på området.
1448. 1448Prop 1997/98:183 s 34.
1449. 1449Prop 1997/98:183 s 34.
1450. 1450I förteckning I upptas varor med beroendeframkallande egenskaper och som medför allvarlig risk för missbruk, t ex cannabis, kokain, morfin, opium och heroin. Förteckning Il innehåller varor som vanligtvis används i medicinskt syfte och som har en lägre missbruksrisk, t ex kodein. I förteck- ning III återfinns vissa beredningar och förteckning IV innehåller de farligaste av de varor som redan listats i förteckning I, tex heroin och cannabis. Dessa har mycket ringa medicinskt och terapeutiskt värde och anses som särskilt skadliga. Artikel 1 innehåller också en rad definitioner på vad som avses med t ex Cannabis, Cannabisväxt, och Cannabisharts.
1451. 1451Förteckning I omfattar substanser som löper mycket stor risk att missbrukas och som innebär ett särskilt allvarligt hot mot folkhälsan och som dessutom har ett ringa terapeutiskt värde. Här avses exempelvis LSD, Psilocybin och MDMA. Förteckning IV upptar substanser som kan missbrukas men som innebär ett mindre allvarlig hot mot folkhälsan och som vanligen har ett stort terapeutiskt värde, tex lugnande eller smärtlindrande preparat. Jfr prop 1997/ 98:183 s 28.
1452. 1452Se prop 1997/98:183 s 29.
1453. 1453Se om GHB, prop 1997/98:183 s 31, där det förutsattes att detta omfattades av dopinglagens kontroll.
1454. 1454Dopingspreparat och hälsofarliga varor kan dock omhändertas på LVM-hemmen enligt bestämmelserna i 31 och 36 §§ LVM. Se utförligt avsnitt 14.6.
1455. 145511 Förutsättningar for tvångsvård 86 87
1456. 1456I motiven till nu gällande LVM (prop 1987/ 88: 147 s 41) föreslog DepCh, att även missbruk av icke narkotikaklassade medel skulle kunna föranleda vård med stöd av lagen. Avsikten var i första hand att fånga upp missbruk av flyktiga lösningsmedel, men det avsågs även täcka läkemedel och andra medel som utan att vara klassificerade som narkotika missbrukas på ett sådant sätt att förutsättning- arna för tvångsvård i övrigt är uppfyllda. Lagrådet fann inte en utvidgning nödvändig. Regleringen om narkotikaförklaring ansågs tillräcklig då den fyller högt ställda krav på rättssäkerhet genom att det vid varje tillfälle står klart vad som är att anse som narkotika (prop 1987/88:147 s 223).
1457. 1457Alkohol-och narkotikautvecklingen i Sverige Rapport 97 s 179.
1458. 1458Prop 1990/91:199 s 15 ff.
1459. 1459Det engelska ordet »doping» är allmänt förekommande även om man i lagen, bl a med hänvis- ning till att den svenska översättningen av Europarådets konvention på området, valt att i stället tala om »dopning». Se Socialutskottets betänkande 1991/92:SoU7 s 6.
1460. 14601996:126 s 372 f.
1461. 1461En liknande diskussion fördes i samband med att den sociala indikationen infördes i LVM 1989. Den som var under 20 år kunde då beredas vård med stöd av LVU när det var fråga om sociala skadeverkningar medan man beträffande den som fyllt 21 år endast kunde beakta medicinska skade- verkningar. Se SoU 1987/ 88:25 s 8.
1462. 1462Prop 1987/88:147 s 39 f.
1463. 1463Tibbling Carnegie Rapportserie nr 2 s 10 ff anför, att de totala negativa sociala konsekven- serna är för alkohol större än något annat missbruk. Dock har utvecklingen av narkotikamissbruk varit explosionsartad. Livslängden hos narkomaner är kort och hälften av injcktionsmissbrukarna är döda innan de uppnått sin femtioårsdag.
1464. 1464Med blandmissbruk avser jag en kombination av alkohol och/eller narkotika och/eller flyktiga lösningsmedel. Däremot avses inte nikotin, även om sambandet mellan rökning och alkoholkonsum- tion är välkänt och dokumenterat. Se Tibbling, Carnegie Rapportserie nr 2, s 105 ff.
1465. 1465Se även SiS årsrapport DO K 98 s 54.
1466. 1466Se metod och material, avsnitt 1.2.
1467. 146711 Förutsättningar for tvångsvård Missbruks medel Missbruksmedel-uttryckt i procent av antal ansökningar 1984' 1989b 1994' 1998d till LR Enbart alkohol 89,7 71,9 56,3 44,7 Enbart narkotika 2,7 10,1 21,6 30,4 _, Enbart flyktiga lösningsmedel 0,8 0,2 0,6 Blandmissbruk 7,6 17,1 21,8 24,3 a. Statistiska centralbyrån, Statistiska meddelanden, Insatser för vuxna missbrukare 1984, tabell 8. b. Statistiska centralbyrån, Statistiska meddelanden, Insatser för vuxna missbrukare 1989, tabell
1468. 1468B. c. Socialstyrelsen, Statistik socialtjänst 1995:5, tabell 8. d. Socialstyrelsen, Sveriges officiella statistik, Värdinsatser för vuxna missbrukare och övriga vuxna 1998, tabell 9. e. Flyktiga lösningsmedcl kunde inte föranleda tvångsvård 1984. Missbruksmedel Missbruksmedel RegR-män RegR-kvinnor RegR -Totalt Behandlings- (n = 110) (n=50) (n= 170) hemmet Holma - män (n= 125) Alkohol 84% 72% 81 % 75% Teknisk sprit 18 % -13% 11% Heroin 13 % 10% 12% 28% Amfetamin 24% 46% 30% 50% Hasch 26% 32% 28% 42% Kokain 1% 2% 1% - Ecstasy ---1 %
1469. 1469Läkare eller tandläkare som missbrukar sin behörighet att förskriva alkoholhaltiga eller narko- tiska läkemedel kan med stöd av 5:11 lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-och sjukvårdens område (LYHS) fä behörigheten indragen eller begränsad. Se tex Hälso-och sjukvårdens ansvars- nämnd (HSAN), 500/98:B3, 818/99:Bl, 1/99:B3, 3061/98:Bl. I HSAN 500/98:B3 hade läkaren till
1470. 1470patienter förskrivit 87000 narkotiska tabletter och han hade dessutom en omfattande analgetika- förskrivning. HSAN beslutade om indragen förskrivningsrätt avseende narkotika. Förskrivningarna var inte i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och i 16 fall ansågs läkaren ha missbrukat sin behörighet. I tre av fallen hade endast analgetika förskrivits. Ett missbruk av förskrivningsrätten kan också föranleda återkallelse av legitimationen för yrket (5:7 LYHS). Se till detta tex RÅ 1994 ref 6.
1471. 1471ICD 10 s 175.
1472. 1472Se kapitel 13.
1473. 1473Knappt 15 o/o av underställningsmålen i Kronobergs län och 6 % i Blekinge län saknade sådan uppgift.
1474. 147411 Förutsättningarjör tvångsvård 11.3.3.r BEGREPPET MISSBRUK 101
1475. 1475Jfr tex Mål nr Ö 394-91, LR i Jönköpings län, där det dock angavs att den enskilde missbrukade såväl alkohol, centralstimulerande medel som tabletter. I den mån även annat miss- bruksmedel förekommer, som utan tvivel är att anse som narkotika, har det ingen betydelse att man endast talar om tabletter. I annat fall är det en allvarlig brist eftersom man då inte vet om det är fråga om tabletter som innehåller narkotika.
1476. 1476Ågren Carnegie Rapportserie nr 2 s 67 anför, att i konsumtionsstatistiken hittar man ingen skarp gräns mellan s k måttlighetskonsumtion och högkonsumtion. Övergången mellan de två grup- perna är flytande och människor rör sig både upp och ner för kurvan. Även Mclin och Näsholm s 29, menar att det inte finns några skarpa gränser mellan bruk av alkohol, högkonsumtion, missbruk och beroende.
1477. 1477I en viss källa betecknas drygt 3 cl sprit eller 1-1,5 glas lättvin (10-12 g ren alkohol) per dag såsom måttlig konsumtion medan samma mängd kan betecknas som storkonsumtion i en annan. Sys- tembolagets »Testaren» anger, att 1,5-2,5 flaskor lättvin i veckan innebär en risk för kvinnor och för män 2-3,5 flaskor. CUS:s (Centrum för utvärdering av socialt arbete) expertgrupp för missbruksfrågor har definierat gränsen för högkonsumtion för kvinnor till 3 flaskor lättvin i veckan och för män drygt
1478. 1478flaskor. Socialstyrelsen anger i sin skrift alkohol under graviditet att något mer än 2 flaskor lättvin i veckan är att anse som tung alkoholkonsumtion. Med måttlig alkoholbruk menas enligt denna källa en regelbunden konsumtion av upp till 2 flaskor lättvin per vecka.
1479. 1479Hoppe Jakobsson, Hur kan vi förstå alkoholisters handlande? s 56, menar, att det är inte mängden alkohol som avgör om en människa är alkoholist eller inte då en alkoholist kan dricka min- dre än en storkonsument. I stället är det andra skillnader som är framträdande. En alkoholists hela tanke-och känslomässiga energi är inriktad på alkohol. Storkonsumentens energi tas inte alls på samma sätt i anspråk av alkoholen. Storkonsumenten kan också uppbåda viljestyrka att skära ner eller helt avstå från alkohol, även om det kan vara förenat med stora besvär. Även kontrollförlusten skiljer alkoholisten från storkonsumenten.
1480. 14801994:28 s 25 f.
1481. 14811974:39 s 293.
1482. 1482Prop 1954:159 s 85.
1483. 14831974:39 s 293 f.
1484. 14841974:39 s 294.
1485. 148511 Förutsättningar for tvångsvård 109 110 113 114 115
1486. 1486Jonasson s 11, uppger att ett vanligt kriterium på missbruk är fortsatt användning trots vet- skap om bestående eller återkommande sociala, psykiska eller fysiska problem som orsakats eller utlö- ses av drogbruket.
1487. 1487Prop 1987/88:147 s 40.
1488. 1488SOU 1981:7 s 48, Prop 1981/82:8 s 75.
1489. 1489Bramstång 1985 s 383. Se även beträffande NvL, Strömberg, Speciell förvaltningsrätt 1979 s
1490. 1490och beträffande LVM prop 1987/88:147 s 44.
1491. 1491SOU 1981:7 s 48, Prop 1981/82:8 s 75. I SOSFS 1997:6 s 9 talas om »allt icke-ordinerat bruk» av narkotika. Det torde dock vara en skillnad på icke-ordinerat och icke-medicinskt bruk. Inta- ger någon ett narkotiskt preparat som någon annan ordinerats kan man därmed inte sluta sig till att det också föreligger ett missbruk.
1492. 1492SOU 1987:22 s 52, prop 1987/88:147 s 39 och 222.
1493. 1493Jfr Bramstång 1985 s 384 som anför, att denna reservationsfria formulering även kunna omfatta en helt tillfällig, t ex av nyfikenhet betingad, användning av ett relativt oskyldigt narkotiskt preparat.
1494. 1494Söderling 1993 s 147, HoppeJakobsson s 53 ff.
1495. 1495Se avsnitt 11.4.3.
1496. 149611 Förutsättningar for tvångsvård 118 I Mål nr 19184-94 (LR i Stockholms län) ansökte socialnämnden om beredande av vård för 48-åriga L. I domen upplystes om, att av den skriftliga utredningen framgick, att L var en bostadslös alkoholmissbrukare med grava alkoholproblem sedan 197 4. »Hon miss- brukar periodvis cirka 75 cl sprit per dag.» (förf. kurs). L hade vid ett flertal tillfällen erbjudits frivilliga vårdinsatser men hon hade antingen avbrutit eller uteblivit. På grund av missbruket hade hennes sociala situation avsevärt för- sämrats under det senaste året och hon hade blivit misshandlad vid ett flertal tillfällen. Enligt läkarintyg riskerade L att bli allt mer nedgången och råka i situationer där hon kunde komma att bli ur stånd att ta vara på sig själv som en följd av sitt alkoholmissbruk. LR fann det utrett att L »fortgående missbrukar alkohol då hon dricker upp mot 75 cl sprit per dag och dricker så länge hon har tillgång till alkohol.» Länsrätten beslutade om beredande av vård med stöd av 4 p 1. 119 § I Mål nr 515-91 (LR i Östergötlands län) blev 34-åriga K omedelbart omhändertagen efter beslut av kommundelsnämnden. I målet anges såväl medicinska som sociala skade- verkningar till följd av missbruk. Hon hade tex förlorat en stödlägenhet och bodde till- sammans med en känd missbrukare. Enligt utredningen var K känd missbrukare av alkohol sedan många år. Hon hade tidi- gare, vid flera tillfällen frivilligt, och två gånger med stöd av LVM, vårdats på behand- lingshem. Under det senaste året hade K besökt tillnyktringsenheten (TNE) 40 gånger, varav 20 gånger under perioden 1-17 september 1991. LR bedömde att K »fortgående missbrukat alkohol i sådan omfattning» att hon måste anses vara i behov av vård.
1497. 1497Se även om detta i anslutning till den sociala indikationen, avsnitt 11.4.4.
1498. 1498KamR i Stockholm (Mål nr 520-1995) ändrade inte den överklagade domen. RegR (Mål nr 1738-95) meddelade inte prövningstillstånd.
1499. 149911 Förutsättningar far tvångsvård 120 I Mål nr 1450-91 (LR i Göteborgs och Bohuslän) ansökte Lst om beredande av vård för 37-åriga Y. I ansökan anfördes, att Y till följd av ett fortgående missbruk av alkohol och narkotika var i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och att hon genom miss- bruket utsatte sin hälsa för allvarlig fara. Y motsatte sig ansökan. Hon framhöll, att hon för närvarande inte missbrukade alko- hol eller tabletter vilket hon däremot hade gjort för ca ett år sedan. Numera drack hon sporadiskt men då i måttliga mängder. Anledningen till att hon varit på sjukhus åtta gånger under 1991 var att hon inte hade någon annanstans att ta vägen när hemförhållandena blev för påfrestande. För att bli inlagd har hon sagt att hon druckit. LR konstaterade, att av handlingarna framgick att Y sedan början av 1980-talet haft ett känt tablettmissbruk som på senare år även utökats till alkohol. Sedan ungdomsåren hade Y diagnosen Chorea Huntington som är en typ av hjärnsjukdom. Sjukdomen inne- bär, att Y hade ofrivilliga rörelser, skakningar i huvudet och vridande rörelser i kroppen. LR konstaterade vidare, att det av utredningen framgick, att Y hade relationsproblem med maken och att hon känt sig hotad av honom. När det blivit alltför problematiskt hade hon vänt sig till sjukhuset för att få tak över huvudet. Y hade själv vitsordat att hon blivit avgiftad. Av journalhandlingar från sjukhuset framgick att Y vårdats där ett flertal gånger och att hon då inte varit påverkad eller haft abstinensbesvär. Toxikologiska prover som tagits hade varit negativa. Av journalen framgick vidare att Y till sjukhuspersonalen uppgivit att hon känt sig hotad av maken och även blivit slagen och utslängd. Personalen kände väl till Y och att hon ofta använt sjukhuset som boende då hon haft problem. LR fann, att såvitt framkommit hade Y inget pågående missbruk av alkohol eller narko- tika som gjorde att hon utsatte sin hälsa för allvarlig fara. Däremot konstaterade LR att Y hade relationsproblem med sin make vilket i sin tur gjorde att hon fick psykiska pro- blem. »Det synes inte som om stadsdelsnämnden har tagit hennes uppgifter om mannens hotelser på allvar eller kontrollerat hur Y:s hemförhållanden varit.» LR konstaterade vidare att stadsdelsnämnden inte heller verkade ha diskuterat med Y hur man skulle kunna lösa de problem som fanns i hemmet eller upplyst om kvinnojouren eller liknande organisationer. LR avslog ansökan då Y »inte har att pågående missbruk».
1500. 1500Se tex KamR i Stockholm, Mål nr 301-1997.
1501. 1501Se härom avsnitt 10.3.
1502. 150211 Förutsättningar for tvängsvärd
1503. 1503Se tex Mål nr 12355-95 (LR i Stockholms län).
1504. 1504!CD 10 s 174.
1505. 1505Innefattar bedömningar på flera axlar av en perserns tillstånd.MINI-DIV Diagnostiska kri- terier enligt DSM IV s 29.
1506. 1506Mål nr 1561-87.
1507. 1507Se ovan avsnitt 8.4.2.
1508. 150811 Förutsättningar for tvångsvård rr.3.3.2 REKVISITET »FORTGÅENDE MISSBRUK» 127 128 130 131 132 134
1509. 1509Jfr Bramstång 1985 s 384.
1510. 1510SAOL.
1511. 1511fr aktualitetsprincipen avsnitt 11.1.
1512. 1512Begreppet »trängande behov» utmönstrades ur lagen vid 1988 års lagrevision.
1513. 1513Prop 1981/82:8 s 44. Notera socialberedningen som talade om ett »förhållandevis intensivt eller regelbundet återkommande» missbruk, SOU 1981:7 s 37. Se som kommentar därtill Bramstång 1985 s 384 som påpekar, att en missbrukssituation som präglas av intensitet definitionsmässigt inte behöver innebära de krav på varaktighet och kontinuitet som ligger i lokutionen »fortgående miss- bruk».
1514. 1514Prop 1981/82:8 s 74.
1515. 1515Prop 1981/82:8 s 75.
1516. 1516Norström/Thunved 1998 s 267. I SOSFS 1997:6 s 9 sägs, att ett vanemässigt bruk av medlen är att betrakta som ett fortgående missbruk.
1517. 1517SOU 1981:7 s 37 och 48. Bramstång (1985 s 383 f) menar, att som alkoholmissbrukare får inte betraktas tex en alkoholintolerant person som vid ett enstaka tillfälle efter en objektivt sett mått- full konsumtion åstadkommit en allvarlig skada Qfr s k patologiskt rus), och detta ej heller om kon- sumtionen vid det aktuella tillfället skulle ha överstigit vad som kan anses som acceptabelt.
1518. 1518Bramstäng 1985 s 388. Dock menar han att eftersom bruk av narkotika mycket snabbt kan leda till beroende och därmed även till medicinska och sociala skadeverkningar torde varaktighetskra- vet kunna komma att »nedprutas» tidsmässigt i jämförelse med motsvarande krav vid missbruk av alkohol eller mindre vanebildande -beroendeframkallande narkotiska medel.
1519. 1519Prop 1981/82:8 s 44.
1520. 1520Se Bramstång 1975 s 125 ff.
1521. 1521Se Bramstång 1985 s 361 samt 1975 s 132.
1522. 1522Bramstång 1985 s 362. Se även Bramstång, Missbruk och hemfallenhet 1975 s 125 ff och Eek 1943 s 73 som med hänvisning till SOU 1939:25 s 8 anför att oordentligheten, lättjefullheten eller lastbarheten skall vara så djupt rotad att den präglar individens hela livsföring. Eek 1943 s 83 f anför beträffande hemfallen åt alkoholmissbruk, att personen skall vara behärskad av dryckenskapsbe- gär. Allenast vanan torde inte kunna konstituera hemfallenhet.
1523. 152311 Förutsättningar för tvångsvärd 141 142 143 144 147 148
1524. 15241981:7 s 37 f.
1525. 15251987:22 s 369.
1526. 1526Förslaget att LVM skulle kunna tillämpas även på icke narkotikaklassade läkemedel genom- fördes aldrig.
1527. 15271987:22 s 369.
1528. 15281981:7 s 48.
1529. 1529Bramstäng 1985, s 361 ff
1530. 1530Set ex Ds 1997:70 s 49.
1531. 1531Söderling, Alkoholismens alfabets 126. Se även Mclin/Näsholm, Behandlingsplanering vid missbruks 29 f och Ds 1997:70 s 49 f. Enligt sistnämnda källa innebär psykiskt beroende att det finns en psykisk drivkraft som kräver periodisk eller kontinuerlig tillförsel av drogen för att framkalla välbe- hag eller för att undvika obehag. Med fysiskt beroende avses ett adaptivt tillstånd som manifesterar sig genom intensiva fysiska besvär när tillförseln av droger avbryts eller när dess effekt påverkas av tillför- seln av en specifik antagonist. Vid svårt beroende talar man om begreppen sug, krav och kontrollför- lust.
1532. 1532Enligt DSM IV avses med substansberoende »Ett maladaptivt substansbruk som leder till kli- niskt signifikant funktionsnedsättning eller lidande, vilket tar sig uttryck i minst tre av följande krite- rier under loppet av en och samma tolvmånadersperiod: (1) tolerans, definierat som endera av föl- jande: (a) ett behov av påtagligt ökad mängd av substansen för att uppnå rus eller annan önskad effekt (b) påtagligt minskad effekt vid fortgående bruk av samma mängd av substansen (2) abstinens, vilket visar sig i något av följande: (a) abstinenssymtom som är karaktäristiska för substansen (b) samma sub- stans (eller en liknande substans) intas i syfte att lindra eller undvika abstinenssymtom (3) substansen används ofta i större mängd eller under en längre period än vad som avsågs (4) det finns en varaktig önskan om eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera substansbru- ket (5) mycket tid ägnas åt att försöka få tag på substansen, nyttja substansen eller hämta sig från sub- stansbrukets effekter (6) viktiga sociala aktiviteter, yrkes-eller fritidsaktiviteter överges eller minskas på grund av substansbruket (7) bruket av substansen fortgår trots vetskap om fysiska eller psykiska besvär som sannolikt orsakats eller förvärrats av substansen.
1533. 1533Berglund, Diagnostik och förlopp, Beroendetillstånd s 82.
1534. 1534Set ex Ds 1997:70 s 53 f.
1535. 153511 Förutsättningar for tvångsvård
1536. 15361981:7 s 38.
1537. 1537Se 7 a § SoL samt SoU 1996/97:18 s 68 och prop 1996/97:124 s 52 ff. Se även Ågren, Car- negie Rapportserie nr 2 s 76 ff.
1538. 1538Prop 1979/80:1 del C s 97.
1539. 1539Jfr Bramstång 1985 s 386. Se även Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1997:6 s 8) vari sägs, att »Av betydelse för bedömningen av om det föreligger behov av vård enligt LVM är således i vad mån kriterierna i general-och specialindikationerna är uppfyllda. Också den enskildes ålder är av bety- delse i sammanhanget.»(förf. kurs). Socialstyrelsen synes alltså anammat förarbetenas tvivelaktiga utta- landen.
1540. 1540Jfr Bramstång 1985 s 384 som hävdar, att redan i sammansättningen fortgående missbruk innefattas förutsättningen att den intolerabla konsumtionen skall utmärkas av viss varaktighet, konti- nuitet och aktualitet.
1541. 1541Jfr Bramstång 1985 s 384 ff.
1542. 1542Denna definition ansågs i motiven, prop 1981/82:8 s 75, sammanfalla med den definition av »tungt» narkotikamissbruk som gjorts av utredningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO; Ds S 1980:5). Samma definition av tungt missbruk har använts i 1992 års undersökning. Se Olsson m fl, CAN Rapportserie Nr 28. Det tunga narkotikamissbrukets omfattning i Sverige 1992.
1543. 1543Norströmlfhunved 1998 s 267. I SOSFS 1997:6 s 9 sägs, att ett vanemässigt bruk av medlen är att betrakta som ett fortgående missbruk.
1544. 1544Som exempel kan anforas, att av 57 bifallsbeslut under åren 1982, 1984, 1986 och 1988 vid LR i Kronobergs län kan man i drygt 30 % av besluten inte få fram vad som gjort att domstolen bedömt ett fortgående missbruk föreligga. Under åren 1989-1992 saknas hos samma LR en beskriv- ning i drygt 20 %. Rätten hänvisar endast till att det av utredningen framgår att NN till följd av ett fortgående missbruk är i behov av vård eller att utredningen styrker ett fortgående missbruk.
1545. 154511 Förutsättningar for tvångsvård for ett tillfolle den 27 november 1995, då hon hittats alkoholpåverkad liggande på golvet. K 161 162 163
1546. 1546KamR i Göteborg (Mål nr 10-1996) ändrade inte LR:s dom. RegR (Mål nr 2110-1996) meddelade inte prövningstillstånd.
1547. 1547Jfr ovan vad som sagts om att objektiva kriterier och omständigheter måste krävas för att visa på ett fortgående missbruk.
1548. 1548SOSFS 1996:6 s 20.
1549. 1549SOU 1987:22 s 276, Prop 1987/88:147 s 44.
1550. 155011 Förutsättningarf ör tvängsvärd att polisen säger sig veta att C har missbrukat i september kunde enligt lagmannens upp- fattning inte tas till intäkt för att hon verkligen gjort det, i all synnerhet som polisens uppgifter grundade sig på vad andra personer sagt. Med hänsyn till att det är fråga om ett administrativt frihetsberövande ansåg lagmannen att kraven på utredning om före- komsten av missbruk måste ställas högre än så. 165
1551. 1551Jfr Bramstång 1985 s 371.
1552. 1552Se avsnitt 10.3.
1553. 1553Jfr Bramstång 1975 s 143.
1554. 1554år eller mer 11% 4% Många år, flertal år, långvarigt ed 35 o/o 33 o/o I Mål nr 394-91 (LR i Jönköpings län, 1991-08-09) ansöktes om vård för 39-årige PO som hade blivit omedelbart omhändertagen med stöd av 13 § LVM den 23 juli 1991. I ansökan anförde Lst, att PO:s hela liv präglats av missbruk med de följder i form av kriminalitet och social utslagning det fört med sig, att han utsatte sin hälsa för allvarlig fara och att han under flera tillfällen själv haft funderingar på behandlingshemsvistelse vilket dock inte fullföljts. Detta visade enligt Lst på viss insikt och önskan att komma ifrån missbruket men också att vårdbehovet inte kunde tillgodoses på frivillig väg. »Genom LVM-vård finns en möjlighet att ge PO en chans att ordna upp sitt liv.» PO motsatte sig LVM-vård. Han uppgav att han den 19 juni 1991 skrevs ut från kri- minalvårdsanstalt efter att ha varit omhändertagen i 12 månader. Vid frigivningen dispo- nerade han ett arv som tillsammans med förtidspension omfattade ca 30.000 kronor. Dessa pengar var nu förbrukade på alkohol och amfetamin. Han hade dock inte använt hela summan själv utan haft hjälp av kamrater. PO medgav att missbruket varit ganska inten- sivt. Det hade dock endast pågått under tre veckor varför det inte var fråga om ett fortgå- ende missbruk. Genom sin förtidspension klarade han sin ekonomi. Han hade emellertid inte någon egen bostad och socialnämnden hade inte ordnat någon åt honom. Den husvagn som han tidigare haft hade socialnämnden sålt strax innan han frigavs. Under en över-
1555. 155511 Förutsättningar for tvångsvård gångstid bodde han hos en vän. PO var inte motiverad för vård »just nu». Han ville för- söka klara sig själv efter att ha varit berövad friheten under så lång tid. LR konstaterade, att PO tidigare varit »föremål för» vård enligt NvL och LVM. Sådan vård hade emellertid inte varit aktuell sedan 1983. Under senare år hade PO vid uppre- pade tillfällen vistats på kriminalvårdsanstalt. Vid utskrivningen från anstalt den 19 juni 1991 hade PO disponerat ca 30.000 kronor vilket används till alkohol och narkotika. Även om PO inte ensam gjort av med pengarna på berusningsmedel »får hans missbruk under denna tid likväl betecknas som intensivt. En missbruksperiod på cirka tre veckor är visserligen inte särskilt lång, men med tanke på arten och omfattningen av missbruket och då PO omedelbart efter utskrivningen frän kriminalvärdsanstalten börjat missbruka igen, anser länsrätten att missbruket kan bedömas som fortgående.» 168 169 I Mål nr 1435-92 (LR i Stockholms län, 1992-03-13) ansöktes om beredande av värd för 42-ärige B som var ensamstående, förtidspensionerad och saknade bostad. B anförde själv att det framför allt var hans sociala liv som var problemet. Han hade dessutom salmonella. Han ville reda upp sitt liv men socialförvaltningen hjälpte honom inte. B hade suttit inspärrad 23 är av sitt vuxna liv, varav nio är på Säter, men nu hade han varit ute i två år. Han förnekade intag av heroin i januari 1992, däremot hade det före-
1556. 1556Bramstång 1985 s 384.
1557. 1557Jfr RÅ 1991 ref 47 som visserligen rör omedelbart omhändertagande med stöd av 13 § LVM direkt efter en LVM-vård på sex månader men där RcgR framhåller att det skall kunna påvisas att den enskilde inte kan övervinna sitt missbruk på frivillig väg.
1558. 155811 Förutsättningar for tvångsvård vid två til!fallen.
1559. 1559Se avsnitt 11.3.3.
1560. 156011 Förutsättningar for tvångsvård I Mål nr 113-86 (LR i Blekinge län, 1986-08-01) ansöktes om beredande av vård för 38- årige R. R bestred bifall då han inte ansåg att det var fråga om ett fortgående missbruk. Han skötte sitt arbete och han hade inte burit hand på sin sambo på fyra år. Av utredningen framgår att R periodvis missbrukar alkohol och att han under dessa perioder uppträder på ett sådant hotfullt och aggressivt sätt att han befaras allvarligt skada den kvinna med vilken han sammanbor. Under senaste halvåret har dock miss- bruksperioderna varit förhållandevis få och han har under skött sitt och korta denna tid arbete. Missbruksperioderna inskränker sig, såvitt framgår i målet, till någon vecka i maj och senare hälften av juni. LR fann det inte visat att R, till följd av ett fortgående missbruk, var i trängande behov av vård vilket befanns styrkt genom läkarintyg.
1561. 1561SOU 1981:7 s 37 och 48.
1562. 1562Se avsnitt 10.6.3 om omedelbar verkställighet.
1563. 156311 Förutsättningarf or tvångsvård dag fördes han till akutmottagningen vid ett annat sjukhus. Därifrån överfördes han senare till behandlingshem. Läkarintyg gav vid handen att C sedan 1987 hade diagnosen kronisk alkoholism. Han hade vårdats på Magnus Husskliniken vid 19 tillfallen. Han hade haft såväl epileptiska anfall som delirier. Nu aktuellt missbruk hade pågått sedan två veckor. Han hade då initialt kon- sumerat stora mängder starksprit och därefter övergått till spolarvätska och T-sprit. Vid undersökningstillfållet var han abstinent med darrningar. Sensibiliteten var nedsatt och han saknade reflexer i benen. Hade alltid haft patologiska levervärden då han inkommit till kliniken. I ett mål från LR i Kronobergs län, 1994-02-11175 ansöktes om beredande av vård för 34-årige B. Han hade enligt Lst »det senaste året -främst sedan september 1993 -miss- brukat alkohol i allt större omfattning.» B hävdade själv att han bara använde alkohol vid veckosluten. I målet angavs sociala skadeverkningar då han fått som ultimatum att antingen sluta med missbruk eller sitt arbete. Sedan oktober 1993 hade han dels varit omedelbart omhändertagen med stöd av LVM och dels erbjudits bistånd till vård på behandlingshem och träffat överenskommelse om antabusbehandling. Dagen efter överenskommelse vägrade han dock påbörja behand- lingen.
1564. 1564Jfr Mål nr 5750-95 avsnitt 11.4.1.
1565. 1565Jfr Mål nr 5882-93 avsnitt 11.3.3.2.
1566. 1566Målet är hämtat från RegR:s akter 1994. Eftersom uppgifter redovisas även från sekretessbe- lagt material anges inte målnummer.
1567. 1567SOSFS 1996:6 s 20 att läkarintyg inte bör vara äldre än 14 dagar.
1568. 1568Uppgifterna hämtade från RcgR:s akter 1993 varför målnummer av sekretesskäl inte anges.
1569. 156911 Förutsättningar for tvångsvård 178 179
1570. 1570Se avsnitt 9.6.2.
1571. 1571Prop 1979/80:1 Del As 582 f.
1572. 1572Se närmare avsnitt 14.6.7.
1573. 1573Jfr även 34 § SoL; alkohol, narkotika eller därmed jämförbara medel, 11 § LSS; beroende- framkallande medel, 21, 24 §§ LPT; narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, 1 § lag (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus; beroendeframkallande medel och 2 § samma lag; alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, 45, 48 §§ smittskyddslagen; alkoholhal- tiga drycker, andra berusningsmedel, 62, 63 §§ KvaL; alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel och 1 och 8 §§ LOB alkoholdrycker, annat berusningsmedel.
1574. 1574Jfr avsnitt 11.1 och 11.3.3.2 angående aktualitetskravet, mål nr 3862-92.
1575. 157511 Förutsättningarf or tvångsvård 183 185 186
1576. 1576ICD 10 s 174.
1577. 15771 § 2 st NvL innehöll en legaldefinition enligt vilken alkoholmissbruk förelåg då någon, ej blott tilifalligt, använde alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan.
1578. 1578Jfr Ågren Carnegie Rapportserie nr 2 s 62 som anför, att med alkoholmissbruk brukar man mena ett regelmässigt bruk av alkohol som ger påtagliga skadeverkningar för den enskilde individen, hans omgivning eller samhället i stort. Vad som anges som alkoholmissbruk blir därför en samhällelig definitionsfråga. Vad som betecknas som missbruk kan växla mellan olika länder och olika tidsperio- der.
1579. 1579Se avsnitt 9.6.2.
1580. 15801981:7 s 28.
1581. 1581SOU 1981:7 s 28 f. Även om den enskilde tillfälligt befinner sig för värd inom hälso-och sjukvårdsområdet upphör inte socialtjänstens ansvar. Socialnämnden har att kontinuerligt följa ären- det -den enskilde -och förbereda insatser som skall följa på utskrivningen.
1582. 15821981:7 s 32.
1583. 15831969:5 s 333.
1584. 158411 Förutsättningar for tvångsvård 191 192 193 11.3.5.1 INLEDNING
1585. 1585Ågren, Carnegie Rapportserie nr 2 s 72 f menar, Ågren har framhållit, att de klienter som är aktuella inom socialvården och har alkoholproblem skiljer sig i hög grad från hela gruppen alkohol- problematiker i samhället. Socialvårdens klienter är i allmänhet ensamstående och utslagna från arbetsmarknaden. Dålig hälsa är den viktigaste resursbristen i övrigt vilket bekräftas av de massivt höga dödstalen bland socialvårdens klienter. Ett sådant urval leder naturligt nog till att bchandlingsre- sultaten kommer att vara dåliga vilket förstärker socialvårdens dåliga rykte och bidrar till svårigheterna att utveckla nya behandlingsmetoder.
1586. 1586Ågren, Carnegie Rapportserie nr 2, s 72, har gjort gällande, att huvuddelen av alkoholproble- matikerna inte kan betecknas som psykiskt sjuka i någon rimlig betydelse av ordet. Den vård som meddelas huvuddelen av alkoholpatienterna inom den psykiatriska vården är föga meningsfull när väl den akuta abstinensfasen förklingat.
1587. 1587Se närmare om missbrukare med dubbeldiagnos, avsnitt 8.6.2.
1588. 1588Se Ågrens kritik mot ett mekaniskt vårdkedjetänkande, Carnegie Rapportserie nr 2 s 7 4.
1589. 1589Jfr Bramstång 1985 s 367 som talar om ett rättsligt och ett faktiskt vårdbehov.
1590. 1590Bramstång 1985 s 357. Se även avsnitt 9.4.
1591. 1591Se avsnitt 8.6.2. Se även SOSFS 1997:6 s 10.
1592. 1592Prop 1987/88:147 s 113.
1593. 1593Jfr Bramstång 1985 s 405.
1594. 1594Se utförligt avsnitt 10.3. Jfr även SOSFS s 18.
1595. 159511 Förutsättningarf or tvångsvård 11.3.5.2 NÄRMARE OM VÄRDBEHOVSREKVISITET §,201 204
1596. 1596Se avsnitt 9.5.
1597. 1597Jfr Bramstång 1985 s 353, 356 och om illojal maktanvändning inom socialförvaltningsrätten FT 1966 s 195 ff. Se även Bengtsson 1976 s 81, om förtäckt utnyttjande av myndighets auktoritet och samme författare (1976 s 102) och Herlitz, Förvaltningsrättsliga plikter 111 s 406 ff.
1598. 15981981:7 s 37.
1599. 1599Bramstång 1985 s 364.
1600. 1600Prop 1981/82:8 s 44.
1601. 1601Prop 1981/82:8 s 74.
1602. 1602SOU 1987:22 s 277. Prop 1987/88:147 s 43.
1603. 1603Prop 1987/88:147 s 43.
1604. 1604Prop 1987/88:147 s 45.
1605. 1605Prop 1987/88:147 s 45.
1606. 160611 Förutsättningar for tvångsvård 215
1607. 1607Prop 1981/82:8 s 39 f.
1608. 1608Jfr RÅ 1991 ref 47, enligt vilket förordnande om tvångsvård enligt 4 § LVM inte ansetts kunna meddelas när missbrukare omhändertagits enligt 13 § LVM i direkt anslutning till att en tidi- gare vårdtid om sex månader gått ut och det således inte varit möjligt att klarlägga om han kunnat övervinna sitt missbruk på frivillig väg.
1609. 1609Prop 1987/88:147 s 43.
1610. 1610Prop 1987/ 88:147 s 45. Se även SoU 1987/ 88:25 s 7 f samt vad som anföres under hälsoindi- kationen, avsnitt 11.4.3. Jfr även RÅ 1991 Ref 47 där RegR framhåller att ett nytt beslut om tvångs- vård inte kan fattas i direkt anslutning till en avslutad LVM-period. Se till detta kapitel 13.
1611. 1611Bramstång 1985 s 366.
1612. 16121977:40 s 922.
1613. 1613Prop 1981/82:8 s 74.
1614. 1614Bramstång 1985 s 365 f.
1615. 16151987:22 s 277.
1616. 1616Prop 1987/88:147 s 45.
1617. 161711 Förutsättningar for tvångsvård 222 225 226
1618. 1618Jfr Sinnessjuklagstiftningskommitten (SOU 1964:40) samt prop 1966:53 s 55 beträffande LSPV. Specialindikationerna ansågs där vara en precisering av de omständigheter på vilka man borde grunda bedömningen att vårdbehovet var oundgängligen påkallat.
1619. 1619Bramstång 1985 s 364 ff. Se även samme författare 1964 s 100 ff, 1975 s 13 f, 1978 s 57 f.
1620. 1620Bramstång 1985 s 365. Jfr även Bramstång 1964 s 100 ff samt Hollandcr 1985 s 188 f. Jfr 1 § a) LSPV.
1621. 1621Bramstång 1985 s 389. Se även s 365 där Bramstång åberopar LVM:s karaktär av subsidiär- lagstiftning som argument för ett mottaglighetskrav.
1622. 1622Se tex RÅ 1990 ref 10.
1623. 1623För intagning enligt bestämmelserna i 9 kap. denna lag krävdes att det sjukes psykiska till- stånd var sådant att vård på mentalsjukhus kunde vara till nytta för honom. Läkaren var inte skyldig att ta emot patienter som han över huvud inte ansåg vara i behov av den vård som lämnades på men- talsjukhus och sjukhusens vårdplatscr fick inte tas i anspråk för patienter som lämpligen borde vårdas på annat ställe. Se prop 1966:53 s 45. Se även Eek 1943 s 72.
1624. 1624Man torde även kunna ifrågasätta lämpligheten av att man vid ifrågasatt tvångsvård skall laborera med rekvisit som icke finns angivna i lagens text. Även Bramstång framhöll i sin gradualav- handling (1964 s 103) att det från legalitetssynpunkt borde övervägas en översyn i förtydligande syfte av såväl mottaglighetsrekvisitet som övriga dolda rekvisit inom socialförvaltningsrätten.
1625. 16251987:22 s 260.
1626. 1626Prop 1981/82:8 s 42.
1627. 162711 Förutsättningar for tvångsvård
1628. 1628Se utförligt avsnitt 11.3.6.
1629. 1629Tvångspsykiatrikommitten (SOU 1998:32 s 238 f) föreslog formuleringen kvalificerad psykia- trisk dygnetruntvärd. Någon saklig förändring var emellertid inte avsedd. Genom lagändring (SFS 2000:353) antogs detta begrepp huvudsakligen för att få en enhetlig begreppsapparat i förhållande till lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar. Se prop 1999/2000:44 s 114.
1630. 1630Prop 1990/91:58 s 240.
1631. 1631Bernt, Tvangsbruk i sosialtjenesten, Sosial trygghet og rettssikkerhet, s 167.
1632. 1632Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m v s 148.
1633. 1633Med begreppet öppen vård avses i 5 § HSL all hälso-och sjukvård som inte kräver intagning i vårdinrättning. Begreppet används här i samma betydelse dvs alla behandlingsinsatser som inte krä- ver intagning på institution, frivilligt eller med tvång.
1634. 1634Prop 1981/82:8 s 44.
1635. 1635När LVM skulle införas framfördes synpunkten att lagen borde inledas med en bestämmelse som garanterar missbrukaren en ändamålsenlig vård och behandling. Som förutsättning för ett tvångs- ingripande måste gälla att samhället som en motprestation gör en konstruktiv värdinsats. En sådan inställning delades av DepCh, men en självständig bestämmelse med sådant innehåll ansågs inte tjäna något självständigt syfte. Prop 1981/82:8 s 43.
1636. 163611 Förutsättningar for tvångsvård I Mål nr 1201-90 (LR i Göteborgs och Bohuslän) yrkade Lst att 33-åriga X skulle bere- das tvångsvård till följd av ett fortgående missbruk av alkohol och läkemedel. X bestred ansökan då hennes behov av vård kunde lösas på frivillig väg. LR fann det ostridigt att X hade ett så gravt tablett och alkoholmissbruk att hon var i trängande behov av omedelbar och kvalificerad vård. Under mer än 20 år hade X på läkar- ordination tagit nervlugnande medel som hon blivit allt mer beroende av. Då ordinerade mediciner inte varit tillräckliga har hon försökt skaffa ytterligare medicinska preparat eller dövat sin ångest med alkohol. En rad insatser hade gjorts för att hjälpa henne. Efter att hon själv avbrutit behandling på sjukhus hade missbruket accelererat allt mer. LR gjorde bedömningen att X »är i starkt behov av en långvarig och kvalificerad vård för främst sin sjukdom och därav framkallade tablettmissbruk. Det är uppenbart att X sak- nar förmåga att genomgå ett vårdprogram som bygger på hennes frivilliga medverkan. Det har vid den muntliga förhandlingen klargjorts att annan vårdinsats än vård med stöd av LVM för närvarande inte står till buds. Parterna är helt ense om att vårdbehovet i forsla hand borde tillgodoses på annan väg än genom LVM. Länsrätten delar helt den uppfattningen. Då vårdbehovet emellertid är synnerligen akut och då inga andra möjligheter att bereda X vård med stöd av LVl\1 föreligger skall ansökan bifallas. I Mål nr 542-91 (LR i Värmlands län, 1991-10-25) uttalade LR att Y:s »uttalanden präglas av vanföreställningar och paranoida ideer. Med hänsyn härtill och till Y:s absoluta förnekande av alkoholmissbruk kan det i och för sig starkt ifrågasättas om inte vårdbe- hovet i detta fall borde tillgodoses på annat sätt än enligt LVM. Enligt läkarintyget finns det dock inte förutsättningar för tvångsvård enligt lagen om sluten psykiatrisk vård.
1637. 1637Se även om vårdbehovets tillgodoseende på annat sätt, avsnitt 11.3.6. Se även om socialtjäns- tens ansvar för missbrukare avsnitt 8.6 samt i prop 1987/88:147 s 26 ff.
1638. 1638Se även om LVlvl i förhållande till LPT, avsnitt 11.3.6.
1639. 163911 Förutsättningar for tvångsvård ansågs han ha visat att frivillig vård inte var tillräcklig. Länsrätten fann att förutsättningar för LVM-vård förelåg. S överklagade LR:ns dom. Han medgav ett sporadiskt narkotikamissbruk och ett visst vårdbehov. Detta vårdbehov ansåg han emellertid kunna tillgodoses på frivillig väg enligt LSS, HSL och SoL. Om han fick sitt boende uppklarat jämte socialt stöd kunde han klara sitt missbruk. Socialnämnden bestred bifall. KamR gjorde i mål 1882-1995 »samma bedömning som länsrätten» och ändrade inte den överklagade domen.» I RegR anförde S:s offentliga biträde, att S var i behov av en kombination av ett boende med dygnet-runt-personal enligt LSS och en fortsatt öppenvårdsbehandling inom psykiatrin, en vårdform som S accepterade. Kommunen kunde dock, av resursskäl, inte erbjuda S den nämnda vården. Vidare påpekades, att sedan den föregående LVM- perioden hade S bara varit utanför vårdinstitutionerna sammanlagt ca fyra dagar. Alltse- dan LVM-domen hade S begärt att få ett boende med stöd och fortsatt psykiatrisk vård. Det är orimligt, menade biträdet, att S gång efter annan skulle dömas till LVM-vård när det förelåg ett frivilligt alternativ som inte prövats och som även socialtjänsten vitsordar är adekvat. RegR (mål nr 1975-1995, 1995-05-08) beviljade inte prövningstillstånd. Föredragan- den i RegR fann, att oaktat att frågan om gränsdragningen mellan psykiatrin och miss- brukarvården har ett visst intresse syntes målet inte lämpa sig som prejudikat.
1640. 1640Jfr RÅ 1991 Ref 47, närmare kommenterat under avsnittet rörande begreppet fortgående missbruk.
1641. 1641Se nedan avsnitt 11.4.3.
1642. 1642Se utförligt kapitel 12.
1643. 1643Statistik socialtjänst 1997:5 tabell 4.
1644. 164411 Förutsättningar for tvångsvård §). 248
1645. 1645Prop 1981/82:8 s 43.
1646. 1646Se avsnitt 10.6.
1647. 1647Se utförligt kapitel 12.
1648. 1648Prop 1966:53 s 48.
1649. 1649252 253 254 255 256 257 258 259 260 261
1650. 1650Enligt 1981 års lag skulle LVM inte komma i fråga om vårdbchovct kunde tillgodoses enligt SoL eller annan lag. Härmed avsågs främst HSL.
1651. 1651Jfr RÅ 1990 Ref 10.
1652. 1652Se om socialtjänstens aktiva ansvar för missbrukarna, avsnitt 8.6.2. Se även prop 1981/82:8 s
1653. 1653som betonar såväl socialtjänstens som hälso-och sjukvårdens aktiva ansvar.
1654. 1654Prop 1981/82:8 s 42.
1655. 1655Prop 1981/82:8 s 40.
1656. 1656Prop 1987/88:147 s 91.
1657. 1657Prop 1981/82:8 s 42.
1658. 1658Prop 1981/82:8 s 42.
1659. 1659Prop1987/88:147s52.
1660. 1660Prop 1981/82:8 s 42.
1661. 1661Prop 1987/88:147 s 52.
1662. 166211 Förutsättningar for tvångsvård 269 270
1663. 1663Av Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS 1997:6 s 10) framgår också, att missbruka- ren måste ha fatt erbjudande om, och varit med och diskuterat vårdformcr som bedöms passa just honom, innan det kan slås fast att han är omotiverad för annan vård eller att andra insatser bedömts otillräckliga.
1664. 1664Prop 1981/82:8 s 42 ..J o;
1665. 1665Jfr prop 1981/82:8 s 75.
1666. 1666Prop 1981/82:8 s 75.
1667. 1667Prop 1981/82:8 s 75. Se utförligt avsnitt 11.3.7.
1668. 16687 Landelius s 383 f.
1669. 1669I underrättsavgöranden finns exempel på att värdbehovet ansetts kunna tillgodoses på annat sätt hos exempelvis psykolog eller inom beroendesjukvärden. Se tex Mål nr 10708-92 och 2945-92 från LR i Stockholms län.
1670. 1670Prop 1990/91:58 s 240.
1671. 1671Strömberg, Speciell förvaltningsrätt 1995 s 160.
1672. 1672SOSFS 1997:6 s 13.
1673. 1673Se angående detta avsnitt 8.6.2.
1674. 1674Prop 1983/84:174 s 29.
1675. 1675Prop 1983/84:174 s 29.
1676. 1676Bramstång 1985 s 392. Se även Landelius s 370 not 27.
1677. 167711 Förutsättningar for tvångsvård I Mål nr 1100-93 LR i Älvsborgs län, ansöktes om beredande av vård för 27-årige C, enligt 4 § 1 och 3 LVM. C bestred bifall och förklarade sig villig att genomgå vård på frivillig väg. C vårdades med stöd av LPT sedan den 2 juni 1993, efter det att han »eldat på föräld- rarnas sommarstuga och »klippt till» sin far», och alltjämt vid tiden för LR:s prövning av LVM-ansökan 1993-06-24. C var amfetaminmissbrukare och blev psykiskt labil av sitt missbruk och uppfattades som aggressiv och farlig när han missbrukade. Till följd av sitt missbruk hade han också ådragit sig Hepatit B och C. Av läkarintyg framgick, att C bedömdes inledningsvis vara i behov av psykiatrisk vård. Överläkaren ansåg dock det oerhört viktigt att C fick fortsatt vård enligt LVM då hans psykiska symtom avklingat. Han utgjorde en fara för sitt eget och andras liv om han åter- föll i missbruk och han var totalt insiktslös beträffande missbruk och sjukdomar. Frivil- liga insatser hade erbjudits honom både inom hälso-och sjukvården och socialtjänsten, men motivation hade inte funnits. Under pågående LPT-vård hade han även rymt två gånger. C ansågs sakna förmåga att ta sig ur missbruket på frivillig väg. LR fann det klarlagt att C var i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och att han utsatte sin psykiska hälsa för allvarlig fara. Det fanns även skäl att anse att C till följd av missbruket kunde befaras att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. LR beslutade om beredande av vård med stöd av LVM och om omedelbar verkställighet av beslutet. Beträffande den pågående LPT-vården anförde LR: »C vårdas visserligen för närva- rande enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Denna vård har emellertid pågått endast under en kortare tid och kommer enligt vad som upplysts inom kort att upphöra. Det föreligger därför inte hinder för vård enligt LVM.» KamR i Göteborg (Mål nr 5072-1993) avslog C:s överklagande. 276 I Må/nr 7420-92 (LRi Stockholms län) ansökte Lst i augusti 1992 om beredande av vård med stöd av LVM för 39-åriga B. LR höll muntlig förhandling i målet den 27 augusti. B hade intagits för vård med stöd av LPT den 7 augusti. I dom den 24 augusti förord- nade LR att B fick beredas fortsatt tvångsvård med stöd av LPT samt, att vården fick pågå högst fyra månader räknat från den 7 augusti, således längst t o m den 7 december 1992.
1678. 1678Jfr beträffande smittskyddslagen; LVM och smittskyddslagen anses kunna tillämpas parallellt och oberoende av varandra. Dock är förutsatt, att smittskyddsläkaren och ansökande myndighet bör samråda innan en framställning om tvångsingripande görs enligt endera lag. Se prop 1987/88:147 s 92 samt prop 1988/89:5 s 76.
1679. 1679I förarbetena till 1988 års lag (prop 1987/88:147 s 92) framhölls, att bestämmelsens utform- ning skulle övervägas på nytt i anslutning till reformeringen av den psykiatriska tvångslagstiftningen som då förbereddes. Någon ändring har emellertid inte skett.
1680. 1680Socialstyrelsen, 1991:1 s 10 f.
1681. 1681Jfr SoU 1981/82:22 s 22.
1682. 1682Prop 1981/82:8 s 86.
1683. 168311 Förutsättningar for tvängsvärd 284 rr.3.6.2 RÄTTSTILLÄMPNING EN
1684. 1684Jfr SoU 1981/82 s 22. Se även Norström/Thunved 1998 s 292.
1685. 1685Jfr Landclius s 370 not 27, som anför att LPT-vård aldrig kan ses som verkställighet av LVM-vård.
1686. 1686Landelius s 370 not 27.
1687. 1687Prop 1983/84:174 s 29.
1688. 1688Se om verkställighet av rättens beslut, avsnitt 10.6.
1689. 168911 Förutsättningar for tvångsvård försökte socialdistriktet åter att fa M att lämna urinprov och diskutera arbetsinriktning alternativt behandling. M hade varit på väg men sedan struntat i det av samma skäl som han uppgav tidigare. »Urinproven var en förutsättning för att kunna gå vidare med even- tuella diskussioner om arbetsträning eller behandling.» Läkarintyget utvisade att M löpte hälsorisker -risk för överdoser, andningsförlamning och infektioner -och att M injicerat heroin undersökningsdagen. M, som hade egen bostad och var utbildad ingenjör, anförde vid den muntliga för- handlingen att han var insiktsfull vad gäller riskerna med missbruket och han insåg att han behövde vård för att bryta detta. Hans missbruk bottnade emellertid till stor del i en psy- kisk insufficiens. Han hade allt sedan 14 års ålder fatt lugnande medel, främst bensodia- zepinpreparat, utskrivet av läkare. Han menade, att på sistone hade kontakterna med socialdistriktet skurit sig, mycket beroende på att de ville att han skulle avyttra sin bostadsrätt. De tog heller ingen hänsyn till den djupare problematik som låg till grund for hans problem utan ansåg det var fråga om ren missbruksproblematik. På Öland var man helt emot all medicinering vilket medförde att han inte klarade av behandlingen där. M uppgav att han var beredd att faga sig i. frivillig vård och har alltid sökt vård när han mått dåligt. Han befann sig sedan nio dygn på Sabbatsbergs sjukhus for avgiftning och ville nu fa rätsida på sitt liv. I Mål nr 950-92 LR i Stockholms län var fråga om en 32-årig ensamstående man (E). Han hade fast anställning och de senaste två åren hade han endast varit frånvarande från arbetet tre gånger på grund av kortvariga sjukdomar. Lst ansökte om vård då E till följd av »sitt narkotikamissbruk» utsatte sin hälsa för all- varlig fara och löpte en uppenbar risk att förstöra sitt liv. E bestred bifall. Han vitsordade
1690. 1690Se även från LR i Stockholms län Målnr 3766-92 där det inte var klarlagt huruvida vård av det slag som B uppgav sig behöva och som var anpassad till den fulla vidden av hans problematik dis- kuterats med honom.
1691. 169111 Förutsättningar for tvångsvård 51-årige D var alkoholmissbrukare. Han var frånskild och arbetslös men hade eget boende. Enligt läkarintyg, utfärdat av läkare som känt D i fem år, bodde han dock i misär och han klarade inte sin hygien. Han hade en lätt patologisk leverstatus och ej full insikt i sin missbruksproblematik. D var känd hos socialtjänsten sedan drygt sex år till följd av ett antal LO B-omhänder- taganden. Socialnämnden hade vid ettf lertal tillfallen påbörjat utredning med stöd av 50 § SoL vilka dock inte lett till någon åtgärd då D förnekat alkoholmissbruk samt avböjt bistånd från socialtjänsten. Vid LR-förhandlingen förklarade Datt han hade insikt om sitt missbruk och han var beredd att underkasta sig behandling. Han accepterade vistelse på Behandlingshemmet Holma i två månader alternativt Antabusbehandling. LR fann den av D medgivna insat- sen otillräcklig för att han skulle komma ifrån sitt missbruk och biföll ansökan. 287 288 D överklagade LR:s beslut. KamR fann att det var fråga om ett fortgående missbruk och att D var i behov av vård. Rätten menade att det visserligen var tveksamt om D verkligen insåg att han behövde vård. Några egentliga forsök att åstadkomma en vård under frivilliga former synes emellertid inte ha gjorts forrän under hösten 1993, kort innan ansökan om vård enligt LVM gjordes. Kam R fann därför, vid en samlad bedömning att ytterligare försök att få till stånd vård i frivilliga former borde göras innan LVM beslutades. KamR upp- hävde LR:s dom. I Mål nr 2945-92 (LR i Stockholms län) ansöktes om beredande av vård för 41-åriga W. Hon motsatte sig bifall och anförde, att det rörde sig om ett legalt bruk av tabletter, att
1692. 1692Eftersom uppgifterna delvis hämtats från klientaktcn vid Behandlingshemmet Holma anges av sekretesskäl inte målnummer.
1693. 1693Se härom avsnitt 8.6.2.
1694. 169411 Förutsättningar for tvångsvård
1695. 1695Prop 1981/82:8 s 42.
1696. 1696§ 2 och 3 stycket LVU ... det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke
1697. 1697§ 4 stycket LVU ... andra åtgärder far vidtas utan samtycke enligt
1698. 1698och 24 §§ 3§p3LPT patienten motsätter sig sådan vård som sägs i 2 eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans samtycke LSPV (upphävd) oberoende av samtycke 291 293 294
1699. 1699Se Syse/Nilstun om diskussionen om ett vidare och ett snävare tvångsbegrepp. TfR 1997 s
1700. 1700och 868.
1701. 1701Bramstång (1979 s 259 f) påpekade redan efter Socialutredningens slutbetänkande det brist- fälliga i samtyckeskonstruktionen både i LVU och LVM.
1702. 1702Prop 1969:111 s 23.
1703. 1703Prop 1966:53 s 159.
1704. 1704Jfr Rynning 1994 s 173.
1705. 170511 Förutsättningar for tvångsvård 1 295
1706. 1706S V. 299
1707. 1707Beträffande olika samtyckcsbeteckningar, se Rynning 1994 s 22 ff.
1708. 1708Kj0nstad, Helserett s 118 f.
1709. 1709Rynning 1994 s 22.
1710. 1710Frihagen, Forvaltningsrett, bind I, 1991 s 133.
1711. 1711Herlitz, Förvaltningsrättsliga plikter III, s 45.
1712. 1712Härmed avser jag SoL, SoF, LVM och LVU. Se om samtycke i straffrättsliga sammanhang, Jareborg, Brotten, första häftet, 1984 s 252 ff.
1713. 1713Prop 1981/82:8 s 42.
1714. 1714Herlitz, Förvaltningsrättsliga plikter III, s 46 f.
1715. 1715Frihagen, Forvaltningsrett, Bind 1 s 134 f.
1716. 1716Jfr 76 § SoL.
1717. 171770 11 Förutsättningar for tvångsvård »Frågan om hur konverteringsmöjligheten skall hanteras innebär en svår awägning för behandlande läkare, framför allt när det är fråga om patienter som har allvarliga suicid- tankar. Det är å ena sidan naturligtvis av stor vikt att patienten får upplysningar om att möjligheten till konvertering finns och vad den innebär. Å andra sidan finns en risk att sådana upplysningar kan komma att innebära att den frivilliga vården får karaktär av tvångsvård, eftersom patienten lätt kan får uppfattningen att han kommer att bli föremål för tvångsåtgärder om han inte gör som läkaren vill. Konverteringsmöjligheten får aldrig användas som ett hot eller påtryckningsmedel mot patienten. Om vården måste ske med tvång och förutsättningar för konvertering föreligger skall patienten överföras till tvångs- vård. Detta är inte minst viktigt frän rättssäkerhetssynpunkt, eftersom patienten då har möjlighet att klaga på beslutet och få till stånd en rättslig prövning av fråga om tvångs- vård.» 306
1718. 1718Herlitz, Förvaltningsrättsliga plikter III, s 47 ff.
1719. 1719Se SOU 1987:22 s 255 ff där Socialberedningen framhåller att »frivillig vård» ofta sker under påverkan från anhöriga, kriminalvård eller under hot om LVM.
1720. 1720Jfr även Frihagen, Forvaltningsrett, Bind 1 s 137.
1721. 1721Jfr Bramstångs påpekande om detta uttalande i förhållande till varaktighetskravet i rekvisitet fortgående missbruk, 1985 s 3 79.
1722. 1722Prop 1981/82:8 s 73.
1723. 1723Prop 1979/80:1 Del As 500. Se RÅ83 2:87 som ger viss vägledning om vilka omständigheter som skall tillmätas vikt vid bedömningen av allvaret i samtycket.
1724. 1724Jfr beträffande hälso-och sjukvården, Rynning 1994 s 350.
1725. 172572 11 Förutsättningar for tvångsvård 313 314 315
1726. 1726Inom hälso-och sjukvården har synen på rättsförhållandet mellan patient -vårdgivare, enligt Rynning (1994 s 32 f), traditionellt indelats i två huvudlinjer; det kontraktuella respektive det icke-kon- traktuella betraktelsesättet. Faktorer av betydelse för bedömningen av vilket betraktelsesätt som domi- nerar i ett visst land ärt ex vilken typ av rättslig reglering som behandlar förhållandet, hur rättsförhål- landet behandlas av domstolarna, vad den juridiska doktrinen säger samt hur hälso-och sjukvården rent praktiskt bedrivs. Sannolikt, anför Rynning, anses de skandinaviska länderna ha ett mera icke- kontraktuellt synsätt. Denna linje skulle kunna delas upp i olika undergrupper, exempelvis ett forvalt- ningsrättsligt synsätt med inslag av myndighetsutövning respektive ett mera rättighetsbaserat. Den huvudsakliga inställningen till rättsförhållandets karaktär i ett visst land torde dock främst omfatta den typ av sjukvård som dominerar i landet i fråga. Det finns sålunda företrädare för åsikten att förhål- landet offentliganställd läkare -patient inte skall betraktas som kontraktuellt och privatanställd läkare - patient som kontraktuellt.
1727. 1727Sundberg 1943 s 39 ff.
1728. 1728Sundberg 1943 s 42.
1729. 1729Sundberg 1943 s 40.
1730. 1730FT 1986 s 187.
1731. 1731Landelius s 54. Se även sid 301.
1732. 1732SFS 1971:290. Enligt 3 § denna lag definierades myndighetsutövning som »utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rätttighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande». Bengtsson (1976 s 80, 157 f, 164) har anfört, att »maskerad» myn- dighetsutövning kan tänkas föreligga i fall då en tjänsteman inte fattar något förpliktande beslut, men genom att uttryckligen eller underförstått hota med tvång i någon form förmås den enskilde att, till synes frivilligt, rätta sig efter tjänstemannens vilja. Enligt samme författare (1976 s 90) kan det anses som myndighetsutövning även i de fall en enskild person frivilligt tagit det allmännas insatser i anspråk.
1733. 1733Jfr Ragnemalm 1992 s 30 ff, Bengtsson 1976 s 62.
1734. 17344 11 Förutsättningar for tvångsvård 320 321 322
1735. 1735Jfr Warnling -Nerep, En introduktion till förvaltningsrätten, s 13.
1736. 1736Om indelningen i offentlig rätt contra privat rätt se Strömholm 1996 s 164 ff. Se även Her- litz, Förvaltningsrättsliga plikter III s 350.
1737. 1737Kj0nstad, Helserett s 41, har framhållit, att det inom den offentliga sjukvården uppstår en sorts triangelförhållande på så sätt, att såväl patienten som sjukvårdspersonalcn får ett rättsförhållande till sjukvårdshuvudmannen samtidigt som rättsförhållandet mellan patienten och den som behandlar henne eller honom blir mindre framträdande. Motsvarande synpunkter torde kunna anläggas beträf- fande socialtjänsten.
1738. 1738Jfr Bramstång 1985 s 215. Strömberg, Speciell förvaltningsrätt 1987 s 144, 1995 s 139.
1739. 1739Jfr JO 95-11-27 dnr. 4065-1994. Jfr Landelius s 382 som hävdar, att då LVM aktualiseras är situationen mestadels sådan att någon form av vård eller behandling är oundgängligen påkallad. »Res- pekten för missbrukarens självbestämmanderätt kan därför inte omfatta frågan huruvida vård över huvud taget skall komma till stånd.» Mot detta måste anmärkas, att om förutsättningarna i LVM inte är uppfyllda kan LVM inte tillämpas och den enskilde har all rätt att vägra ta emot insatser enligt SoL.
1740. 1740Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 19 uppi. 1998, s 65 f.
1741. 1741Landelius s 54.
1742. 1742Frihagen, Forvaltningsrett, bind I, 1991 s 134.
1743. 174376 11 Förutsättningar for tvångsvård
1744. 1744Frihagen, Forfaltningsrett, bind I, 1991 s 137.
1745. 1745Graver, Materiell forvaltningsrett, s 101 f.
1746. 1746Se även avsnitt 14.10 om samtycke till särskilda tvångsåtgärder.
1747. 1747Tännsjö, Tvång i vården, passim, benämner ett tidsbegränsat tvång som riktas mot en individ till hans eller hennes eget skydd, med den tvingades medgivande, som »Homeriskt tvång.
1748. 1748Lst ansökte hos LR i Uppsala län (Mål nr 1431-1993) om beredande av vård för 34-åriga R. R:s ombud förklarade att hon medgav ansökan om tvångsvård och hon hemställde att LR direkt efter den muntliga förhandlingen skulle avkunna dom samt jämväl att denna skulle gälla omedelbart. LR anförde, att R »som själv hos länsstyrelsen anmält sig som tvångsvårdsbehövande för att komma ifrån sitt destruktiva missbruk, har medgett ansökan om LVM. Medgivandet och det faktum att R själv tagit initiativet till länsstyrelsens ansökan om LVM visar att R är medveten om sitt vårdbehov och att hon har en egen starkt vilja att bryta sitt missbruk. Länsrätten anser att hennes missbruk är av fortgå- ende slag samt att det utsätter hennes fysiska och psykiska hälsa för allvarlig fara och att det vidare leder till att hon löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv. För att tvångsvård skall få beslutas krävs/ .. ./att den behövliga vården inte går att genomföra med stöd av socialtjänstlagen eller på annat sätt. Med hänsyn till att R själv är av den uppfattningen att hon inte klarar av att genomföra awänjning från alkohol på frivilliga grunder får det -mot bakgrund av att de tidigare vårdtillfållena inte sällan blivit avbrytna efter en kortare tid -anses välbehövligt att säkerställa vården med LVM.»
1749. 174911 Förutsättningar for tvångsvård I Mål nr 2845-92 (LR i Göteborg och Bohuslän) var fråga om en 31-årig kvinna som medgav Lst:s ansökan om beredande av vård. Efter att ha redogjort för innehållet i 4 § LVM anförde LR: »Genom A:s samtycke och genom vad utredningen visar finner länsrätten att A till följd av ett fortgående miss- bruk av alkohol är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och att hon utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig fara samt löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv. Då vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt skall länsstyrelsens ansökan bifallas.» 334 335
1750. 1750även vad som sagts beträffande samtycke till särskilda befogenheter, avsnitt 14.10.
1751. 1751Prop 1979/80:1 Del As 504. även RÅ83 2:87 II.
1752. 1752Prop 1979/80:1 Del As 581.
1753. 1753340 341 I Mål nr 3564-1991 (KamR i Jönköping) var K positiv till frivillig vård under förutsätt- ning att denna ägde rum på hennes villkor. KamR fann, att det saknades anledning att ifrågasätta hennes vilja att komma tillrätta med missbruket. Hennes medgivande fick emellertid ses mot bakgrund av dels hennes bristande insikt, dels hennes oförmåga att fullfölja sina föresatser. Därtill kom att tidigare vårdinsatser inte på ett varaktigt sätt förmått bryta hennes alkoholberoende. LR ansågs därför haft fog för sitt beslut. I Mål nr 2187-94 (LR i Malmöhus län) var fråga om en 52-ärig man (P), som hade ett fortgående missbruk av alkohol sedan 1967. Han hade vistats på behandlingshem i fri- villiga former i tre månader 1986. Han hade härefter regelbundet druckit alkohol samt gjort åtminstone två suicidförsök. Under julen 1993 intogs han på sjukhus med stöd av LPT till den 8 mars 1994. P omhändertogs med stöd av 13 § LVM den 18 mars eftersom han druckit oavbrutet sedan utskrivningen från sjukhuset. Han placerades på behand- lingshem. Av läkarintyg framgick att P, efter den senaste utskrivningen druckit starksprit mer eller mindre kontinuerligt samt att han till följd av somatiska komplikationer löpte en överhängande risk för livshotande följder av ett pågående missbruk. Det förelåg dess- utom en risk för krampanfall och för koma till följd av sockersjuka. P bestred bifall till ansökan om beredande av vård och hävdade bl a att Lst:s påstående om hans alkoholvanor var inkorrekt. Han uppgav att han var villig att kvarstanna på behandlingshemmet »under en månads tid». LR fann förutsättningarna för tvångsvård vara uppfyllda. Rätten fann dock inte P:s »samtycke till en månads fortsatt vård vara tillräckligt för att tillgodose hans vårdbehov.» (förf kurs). KamR i Göteborg (Mål nr 3015-1994) gjorde i likhet med LR den bedöm- ningen att »det samtycke som P har lämnat inte kan anses vara av den arten att det är
1754. 1754Jfr Westerhäll, Den svenska socialrätten 1990, Strömberg, Speciell förvaltningsrätt 1987 s 154, 1995 s 151 och Prop 1987/88:147 s 52.
1755. 1755Prop 1987/88:147 s 52.
1756. 1756Prop 1981/82:8 s 75. SOU 1981:7 s 48.
1757. 17571980 års lag var inte obligatoriskt tillämplig (SFS 1981 :1243).
1758. 1758Prop 1981/82:8 s 75. SOU 1981:7 s 48.
1759. 1759Jfr såvitt gäller LVU RÄ82 2:74 och RÄ83 2:87 Il.
1760. 176011 Förutsättningar for tvängsvård tillräckligt för att kunna garantera att vården kan genomföras. RegR (Mål nr 3275-1994) meddelade inte prövningstillstånd. 342 Lst yrkade att 38-årige K skulle beredas vård med stöd av LVM. K motsatte sig ansökan. Han medgav att han till följd av ett långvarigt missbruk var i behov av vård, men han trodde sig inte klara av vård på ett behandlingshem. I stället för tvångsvård var han beredd att påbö,ja TNE:s (tillnyktringsenhetens) tolvveckorsprogram och underkasta sig de villkor som varf örenade därmed. LR ansåg det utrett att hans behov av vård för att komma ifrån missbruket inte kunde tillgodoses genom frivilliga åtgärder.K överklagade och yrkade i KamR i Göteborg (Mål nr 5614-94) att tvångsvården omedelbart skulle upphöra. K anförde att tvångsvården inte var nödvändigt då han »numera villkorslöst samtycker till den vård som erbjuds honom vid/ .. ./(TNE) genom TNE:s tolvveckorsprogram.» KamR fann det ostridigt att K »fortlöpande» missbrukat alkohol och att han var i behov av vård för att komma ifrån missbruket. Det befanns vidare ostridigt att K till följd av missbruket utsatte sin fysiska hälsa för allvarlig fara. Frågan i målet var om K:s behov av vård kunde tillgodoses på annat sätt än genom LVM. KamR anförde, att »Allmänt kan sägas att vården torde ha större förutsättningar att leda till önskat resultat om den ges i samförstånd med den enskilde. Detta skulle tala för att K borde beredas vård i annan form än LVM. K har dock under våren och sommaren 1994 givits upprepade möjligheter bl. a. genom kontakter med TNE att komma tillrätta med sitt missbruk. Detta han inte lyckats. Socialnämnden har också utan resultat upprepade gånger erbjudit honom frivillig behandling. K har enligt egen uppgift druckit två till tre veckors tid innan han omhän- dertagits av polisen den 14 juni 1994. Kammarrätten finner att K måste anses sakna för- måga att klara av frivillig vård i den farm han samtycker till.» (förf kurs). RegR (Mål nr 4769-1994) meddelade inte prövningstillstånd.
1761. 1761Om begränsat respektive villkorligt samtycke, se Jarcborg, Brotten, första häftet, 1984 s 253.
1762. 1762Prop 1979/80:1 Del As 581.
1763. 1763Jfr Bergström, Förutsebarhet s 32.
1764. 1764Jfr Landelius s 397.
1765. 1765Jfr Landelius s 393 f.
1766. 1766Se även avsnitt 11.3.6 angående vårdbehovets tillgodoseende enligt SoL eller på annat sätt.
1767. 176711 Förutsättningar for tvångsvård 348 349
1768. 1768Jfr SOSFS 1997:6 s 10.
1769. 1769I Mål nr 2589-92, LR i Stockholms län, hade inte kommit fram att R beretts tillfälle att sam- tycka till konkreta och planlagda åtgärder för värd av honom enligt SoL eller på annat sätt. Dålig kon- takt med socialsekreteraren befanns i Mål nr 3807-92 (LR i Stockholms län) inte innebära att alla möjligheter till frivillig vård kunde anses vara uttömda. I Mål nr 8702-92 (LR i Stockholms län) hade inte redovisats någon värdplan. LR fann det därför inte utrett att vårdbehovet inte skulle kunna tillgo- doses enligt SoL eller på annat sätt. LR beaktade även att J synes ha stor insikt i sitt missbruk och synes vara mycket motiverad till att på frivillig väg komma tillrätta med sitt missbruk.
1770. 1770SOSFS 1997:6.
1771. 1771SoU 1979/80:44 s 100.
1772. 1772Prop 1979/80:1 Del As 581. Se även SOSFS 1997:15 s 18.
1773. 177311 Förutsättningar for tvångsvård
1774. 1774Jfr RÅ 1995 Ref 38.
1775. 1775Bramstång 1985 s 391.
1776. 1776Landelius s 379.
1777. 1777Prop 1999/2000:44 s 64 ff och 114. Se även SoU 1999/2000:SoU13 s 8.
1778. 1778RÅ 1990 Ref 10.
1779. 1779Prop 1990/91:58 s 242.
1780. 178011 Förutsättningarf or tvångsvård 360 361
1781. 1781Jfr även Landelius s 379.
1782. 17821987:22 s 254.
1783. 17831987:22 s 255.
1784. 1784I 365 366 367 368
1785. 1785Prop 1981/82:8 s 75, prop 1987/88:147 s 52.
1786. 1786Prop 1981/82:8 s 75. SOU 1981:7 s 48.
1787. 1787Prop 1987/88:147 s 52.
1788. 1788Prop 1987/88:147 s 59.
1789. 1789SOU 1987:22 s 254. Prop 1987/88:147 s 52.
1790. 1790Prop 1987/88:147 s 52.
1791. 1791Se vad som sagts tidigare om lagens tvingande karaktär, avsnitt 9.3.
1792. 1792Jfr Hollander som i sin avhandling »Omhändetagande av barn» s 180 f, såvitt gäller LVU konkluderar att det måste föreligga tungt vägande skäl för att LVU skall anses tillämplig trots ett avgi- vet samtycke. Även Appelberg, FT 1986 s 191, menar att om enligt nämndens mening erforderligt samtycke inte gives måste nämnden kunna förklara med hänvisning till objektiva grunder varje punkt där nämnden menar att awikelse frän ett bindande samtycke föreligger. Hänsyn måste också tas till en omfattande möjlighet till medverkan i vårdplaneringen som SoL ger den enskilde.
1793. 1793Landelius s 375.
1794. 179411 Förutsättningarf or tvängsvård
1795. 1795Ds S 1983:16 s 49.
1796. 1796Ett medgivande och ett bestridande är svar på ett yrkande, en begäran. Se närmare om dessa begrepp Tore Strömbergs artikel i SvJT 1994 s 879 ff, bearbetad för publicering av Håkan Strömberg.
1797. 1797Ett LVM-mål anhängiggörs i LR genom en ansökan om beredande av vård. Den handling genom vilken målet anhängiggörs skall, enligt 10 § FPL, tillställas den mot vilken åtgärden ifrågasätts och mottagaren skall föreläggas att svara inom en viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras. Den, som enligt 10 §, förelagts att svara skall som regel göra det skriftligen (11 § FPL) och ange huruvida han medger eller bestrider yrkandena i målet. Har målet anhängiggjorts genom anmälan eller underställning Ufr 15 § LVM) skall anges huruvida man godtager eller motsätter sig ifrågasatt åtgärd.
1798. 179811 Förutsättningar for tvångsvård även om Å:s fysiska status ger anledning till mycket allvarlig oro -antas att vårdbehovet kan tillgodoses på annat sätt än genom vård enligt LVM.» (förf. kurs) I Mål nr 8802-92 (LR i Stockholms län) ansökte Lst i oktober 1992 om beredande av vård för 44-årige J som bestred bifall till ansökan. Han bestred även ett fortgående miss- bruk av alkohol. Dock medgavs ett vårdbehov med detta kunde tillgodoses på. frivillig väg. J medgav också vid den muntliga förhandlingen att han drack en hel del. Han förne- kade dock att han inte slutför påbörjade behandlingar även om han fått ett återfall under behandlingen på Ribbingebäck. Efter återfallet slutforde han behandlingen. Behandlings- hemmet Sjönäs lämnade han på grund av bråk med personalen, inte på grund av miss- bruk. Därefter sökte han själv vård på Ribbingebäck och han hade skrivit under ett vård- kontrakt för sex månaders behandling där. Socialnämnden hade dock avslagit hans ansö- kan om ekonomiskt bistånd enligt SoL för behandlingen, vilket J överklagat till LR. J ansågs sig må mycket bättre nu och var starkt motiverad att slutföra behandlingen på frivillig väg. LR fann det styrkt att J hade ett fortgående missbruk och att han var i behov av vård för att komma ifrån detta. Genom läkarintyget var det klarlagt att J utsatte såväl sin fysiska som psykiska hälsa för allvarlig fara. Beträffande frågan om vårdbehovet kunde tillgodoses på frivillig väg anförde LR att J »har aldrig tidigare vårdats med stöd av LVM. Han har upprepade gånger sökt och genom.fort. frivillig vård/ .. ./Trots återfall tyder detta på en stark vilja att komma ifrån missbruket. Länsrätten finner därför att möjligheterna till frivillig vård inte kan anses helt uttömda. LR anser vidare att en placering på behand- lingshem med stöd av LVM for närvarande inte skulle vara till gagn för den motiva- tion»(förf kurs) som J visat. LR lämnade ansökan utan bifall. 374 I Mål nr 527-89 (LR i Göteborgs och Bohuslän) motsatte sig 44-åriga J vård enligt LVM. Hon medgav att det funnits grunder för ingripande, men hon hade »nu helt avhål- lit sig.från att dricka alkohol sedan den 22 maj» (LR dom är daterad den 13 juni 1989). Sedan den 22 maj hade J bott på Länkarnas hem och det var planerat att hon skulle stanna kvar där över sommaren. Till hösten hade hon tid på arbetsförmedlingen. Lst vid- höll yrkandet om vård enligt LVM. Även omJ på delvis eget initiativ nu gjorde en allvarlig ansträngning för att komma ifrån missbruket, fann LR den nyktra period som forjlutit allt.for kort för att man med en relativ grad av säkerhet skall kunna utgå från att försöket att i fortsättningen leva ett nyktert liv slagit väl ut. Alltför stor risk ansågs föreligga, vilket erfarenheten hade utvisat, att J, därest
1799. 1799Se avsnitt 8.7.2.8.
1800. 180011 Förutsättningar for tvångsvård I Mål Ö 1569-92 (LR i Göteborgs och Bohuslän) var det fråga om en 30-årig ensamstå- ende kvinna, N. Hon hade såväl svåra missbruksproblem som psykiska besvär och hade vid ett flertal tillfällen vistats på sjukhus. Sedan december 1991 (LR:s dom är daterad 92- 06-02) vistades N frivilligt på behandlingshem. I samband med permissioner hade hon avvikit och återfallit i missbruk fyra gånger, senast den 20 maj 1992. N motsatte sig länsstyrelsens ansökan. Hon medgav dock att hon missbrukade alkohol och att hon utsatte sin hälsa för allvarlig fara. Hon medgav även att det förelåg ett vård- behov, men detta ansåg hon kunna tillgodoses på frivillig väg. Hon hade awikit från behandlingshemmet fyra gånger sedan december 1991 och vid dessa tillfällen känt stor ångest. Därför hade hon frivilligt återvänt till hemmet. N kände sig nu mer motiverad till vård. Suget efter alkohol fanns emellertid kvar. För att inte återfalla i missbruk var N därför beredd att avstå från permissioner den första tiden på behandlingshemmet. Lst anförde vid förhandlingen bl. a, att N har en att ra vård för sina alko- stark önskan holproblem. Hon har dock ett stort behov av alkohol och har i samband med permissio- ner awikit och återfallit i missbruk. N har inte möjlighet att tillgodogöra sig vård, om vården inte ges med stöd av LVM. LR konstaterade, att »Då vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt skall länsstyrelsens ansökan bifallas.»
1801. 1801Se avsnitt 14.8.7.
1802. 1802Jfr RK84 2:3 där KamR i Jönköping, oaktat föräldrarnas fullt godtagbara samtycke till behöv- lig vård, beslutat om tvångsvård med stöd av LVU därför att en 14-årig pojke p g a sitt beteende behövde stå under särskilt noggrann tillsyn.
1803. 1803Jfr JO 1995/96:JOl s 269.
1804. 1804Jfr RÅ 1990 ref 10.
1805. 1805Landelius s 410.
1806. 1806Bramstång 1985 s 391.
1807. 1807Jfr Hollander Omhändetagande av barns 180 f och Appelberg FT 1986 s 191.
1808. 180811 Förutsättningar for tvångsvård 384
1809. 1809Se om tidigare vårdinsatser, avsnitt 9.6.2.
1810. 1810Samtyckeskonstruktionen har ifrågasatts. Från patientorganisationer har hävdats, att det inte är förenligt med en demokratisk människosyn att tillåta tvångsvård oberoende av samtycke (Prop 1990/91:58 s 99). Å andra sidan har det beträffande LPT framförts, att det är ologiskt att en patient anses kompetent att acceptera erbjuden vård men inkompetent att vägra samma vård (SOU 1998:32 s
1811. 1811Tvångspsykiatrikommittcn föreslog ingen ändring av samtyckeskonstruktionen. Se a as 239 ff.).
1812. 1812Prop 1981/82:8 s 40.
1813. 1813Se även SOU 1981:7 s 48, prop 1981/82:8 s 75. SoU 1981/82:22 s 12 och Bramstång 1985 s 393.
1814. 1814KamR i Stockholm (Mål nr 1827-1996) avslog C:s överklagande. Anledning att frångå LR:s bedömning fanns inte.
1815. 1815Se även avsnitt 10.4.2 angående prövningsramen.
1816. 181611 Förutsättningar for tvångsvård I Mål nr 5750-95 (LR i Göteborgs-och Bohuslän)388 ansökte stadsdelsnämnden om beredande av vård med stöd av 4 § första stycket 1 och 2. LR fann att utredningen mycket klart visade, att K till följd av missbruket utsatte sin hälsa för allvarlig fara, bl a på grund av att epilepsianfall i abstinensfasen kan vara direkt livshotande. Såvitt gäller den sociala indikationen fann LR att »utredningen visar inte att hennes missbruk uppenbart riskerar sådana sociala konsekvenser som avses med denna specialin- dikation. Länsrätten finner därför inte visat att punkten 2 i 4 § LVM är tillämplig.» 389 I Mål Ö 618-90 (LR i Göteborgs och Bohuslän) ansökte Lst att E, en 24-årig kvinna, skulle beredas vård med stöd av 4 § första stycket 1 och 2. E började dricka alkohol i 12-årsåldern och fastnade snabbt i missbruk. Vid senaste intagningen på sjukhus hade hon en promillehalt i blodet på 3,7 och hon kände sig då inte särskilt påverkad. LR ansåg det uppenbart att E genom sitt missbruk riskerade att förstöra sitt liv och fann att »förutsättningar för vård föreligger enligt 4 § första stycket 2. LVM och anled- ning saknas då att pröva samma stadgades första punkt.» KamR i Göteborg (Mål nr 10- 1996) ändrade inte länsrättens dom. I Mål nr 130-91 (LR i Jönköpings län) ansöktes om beredande av vård för 29-åriga W. Samtliga specialindikationer åberopades. W hade prövat hasch redan i nioårsåldern och genom åren utvecklat ett avancerat narkotikamissbruk i form av amfetamin, cannabis och tabletter av olika slag. Missbruket hade medfört att W var socialt utslagen. Hon saknade såväl bostad som arbete och hennes dotter var omhändertagen med stöd av LVU. W hade av och till suicidtankar och hon hade gjort ett flertal suicidförsök. LR fann, att »Det råder inte någon tvekan om att W:s narkotikamissbruk innebär en allvarlig fara för hennes fysiska och psykiska hälsa även om några tecken till fysiska ska- dor inte påvisats enligt ett läkarintyg den 6 mars 1991. Förutsättningar föreligger därför för tvångsvård enligt 4 § 1. LVM. Vid sådant förhållande finns inte skäl att pröva om för- utsättningar föreligger för tvångsvård även enligt 4 § 2. och 3. LVM.»
1817. 1817Närmare refererat under avsnitt 11.4.3 om hälsoindikationen.
1818. 1818Se även tex Mål nr 1716-95 LR i Stockholms län där samtliga indikationer åberopades av kommundelsnämnden. LR prövade samtliga indikationer men fann inte den sociala indikationen till- lämplig.
1819. 1819Set ex Mål nr 697-96 (LR i Gävleborgs län) där socialnämnden åberopat samtliga specialin- dikationer. LR ansåg det klarlagt att generalindikationen förelåg och utrett att hon till följd av miss- bruket utsatte sin hälsa för allvarlig fara. Tillämpligheten av övriga specialindikationer berördes inte.
1820. 1820Se till detta avsnitt 10.4.2 angående prövningsramcn.
1821. 182111 Förutsättningar för tvångsvård Åberopad specialindikation i förhållande till antal ansökningar om tvångsvård År Antal Indikation 1 Indikation 2 Indikation 3, Indikation 3, ansökningar skada sig själv skada närstående 1984' 1.225 1.217 (99,3 %) -119( 9,7%) 70( 5,7%) 19891, 1.817 1.794 (98,7 %) 301 (16,6 %) 128 ( 7,0 %) 75 ( 4,1 %) 1993' 1.466 1.453 (99,1 %) 250 (17,1 %) 119 ( 8,1 %) 71 ( 4,8 %) 1994<1 1.187 1.170 (98,6 %) 290 (24,4 %) 197 (16,6 %) 141 (11,9 %) 1995' 901 880 (97,7 %) 368 (40,8 %) 250 (27,7 %) 202 (22,4 %) 19981 657 627 (95,4 %) 285 (43,4 %) 179 (27,2 %) 156 (23,7 %) 1999g 645 621 (96,3 %) 260 (40,3 %) 188 (29,1 %) 152 (23,6 %) a. Insatser för vuxna missbrukare 1984, SCB, Statistiska meddelanden tabell 8. b. Insatser för vuxna missbrukare 1989, SCB, Statistiska meddelanden tabell 8 B. c. Insatser för vuxna missbrukare 1993, SCB, Statistiska meddelanden tabell 8 B. d. Statistik socialtjänst 1995:5, SoS, tabell 8. e. Statistik socialtjänst 1996:5, SoS, tabell 7. f. Statistik socialtjänst, Vårdinsatser för vuxna missbrukare och övriga vuxna 1998, SoS, tabell 9. g. Statistik socialtjänst, 2000:6. Vård insatser för vuxna missbrukare och övriga vuxna 1999. 11.4.3.1 HÄLSOINDIKATIONENS INNEBÖRD
1822. 1822Se metod och material, avsnitt 1.2.
1823. 1823Ord för ord. Svenska synonymer och uttryck. Norstedts 1994.
1824. 1824a och b enligt 1981 års lag.
1825. 1825Prop 1981/82:8 s 76. Innebörden av begreppet välfärd kommenteras inte i motiven vilket uppmärksammades av Bramstång (1985 s 394). Helt allmänt, menade han, förefaller ordet »välfärd» »närmast syfta på den enskildes situation i socialt-ekonomiskt hänseende och knappast på dennes fysiska eller psykiska hälsa. Hänsynen till dennes »välfärd» synes emellertid i så fall »hänga i luften», eftersom skyddet för missbrukarens eller missbrukarfamiljens ekonomi icke har beaktats vid ingripan- deområdets avgränsning.» Anmärkningen, fälld mera i förbigående, fortsätter Bramstång, belyser lag- stiftarens märkbara svårigheter, då det gäller att på området söka åstadkomma och upprätthålla en någorlunda stringent begreppsbildning.
1826. 1826SOU 1987:22 s 279, Prop 1987/88:147 s 46.
1827. 1827Prop 1987/88:147 s 45.
1828. 1828Prop 1987/88:147 s 43.
1829. 1829SFS 1980:621.
1830. 183011 Förutsättningar. for tvångsvård 403
1831. 1831406
1832. 1832Prop 1979/80:1 Del As 582. Se även Grönwall/Nasenius 1981 s 361 f.
1833. 1833Prop 1989/90:28 s 61.
1834. 1834Jfr Ds S 1987:3 och prop 1989/90:28 s 61.
1835. 1835Prop 1989/90:28 s 62. Begreppet »uppenbar risk» förekommer i 4 § p 2 LVM men är där avsett att ha en snävare innebörd än vad som var tanken med LVU.
1836. 1836Prop 1989/90:28 s 62.
1837. 1837Eftersom samhället bör ingripa i ett tidigt skede, medan det ännu finns möjligheter att vända en destruktiv utveckling, skall samma förutsättningar numera gälla både i miljöfallen (2 § LVU) och i beteendefallen (3 § LVU). Avsikten med att överge farebegreppet i LVU var dock inte att åstad- komma någon saklig ändring beträffande grundförutsättningarna utan endast att ange förutsättningen mer preciserat. Se prop 1989/90:28 s 106 f
1838. 1838Prop 1989/90:28 s 63.
1839. 1839Jfr Bernt, Sosial trygghet og rettssikkerhet 1997 s 167. Jfr även NOU 1985:18 s 232 f
1840. 1840Jfr Strömberg, Speciell förvaltningsrätt 1995 s 152 där han anför, att med allvarlig fara anses inte den allmän risk för hälsan som följer av ett fortgående missbruk, utan vad som avses är en mera påtaglig hälsorisk. Se även Bramstång 1985 s 394 f, där han framhåller att det måste röra sig om en kvalificerad, extraordinär hälsofara.
1841. 1841Se avsnitt 11.1.
1842. 1842Prop 1981/82:8 s 76.
1843. 1843Prop 1987/88:147 s 43.
1844. 184411 Förutsättningar for tvångsvård
1845. 1845SOU 1987:22 s 279, prop 1987/88:147 s 46.
1846. 18461981:7 s 39
1847. 1847Jfr Bramstång 1985 s 393. Se även åberopat exempel under avsnitt 11.3.5.3 angående vårdbe- hovsrekviitet.
1848. 1848SOU 1981:7 s 39. Fahlberg/Magnusson 1991 s 113 talar om att det krävs inte att missbruket lett till en »påtagbar skada. Det räcker med att missbrukaren befinner sig i en situation där han inte kan komma ifrån sitt missbruk av egen kraft.»
1849. 1849Trängande behov av vård, enligt 2 § 1981 års lag. Se om vårdbehovet avsnitt 11.3.5.
1850. 1850Beredningens uttalande, att missbrukaren måste ha vård »till följd därav» bör rimligen inne- bära, att det måste föreligga ett behov av vård tillf o{jd av missbruket så att inte hälsan utsätts för allvar- lig fara. Det vårdbehov varom talas i generalindikationen innebär inte primärt ett behov av psykiatrisk eller somatisk vård. Föreligger ett sådant behov är det inte vård med stöd av LVM som skall beredas den enskilde. Jfr prop 1981/82:8 s 40 där beredningens uttalande återges i något modifierad form. Sålunda sägs, att man skall »objektivt kunna konstatera att missbrukarens fysiska eller psykiska till- stånd är sådant att han måste ha vård eller i vart fall måste iaktta avhållsamhet från alkohol eller nar- kotika för att inte allvarligt förvärra sitt tillstånd.»
1851. 1851SOU 1981:7 s 39. Se även Fahlberg/Magnusson 1991 s 113.
1852. 1852SOU 1981:7 s 39 f. Att DepCh ställde sig bakom beredningens lagförslag framgår av prop 1981/82:8 s 44.
1853. 1853Prop 1981/82:8 s 40.
1854. 1854SOU 1987:22 s 278. Se även prop 1987/88:147 s 45 f.
1855. 185511 Förutsättningar for tvångsvård
1856. 1856SOU 1987:22 s 278. Beredningens uttalande föranledde ingen särskild kommentar av DepCh. I prop 1987/ 88:147 s 45 f, hänvisades till vad som uttalats i förarbetena till 1981 års lag. Dock underströks att medicisnkt påvisbara skador
1857. 1857Prop 1987/88:147 s 45 f.
1858. 18581987:22 s 284.
1859. 18591987:22 s 285.
1860. 18601987:22 s 285.
1861. 1861Jfr vad som ovan sagts om att utmönstringen av ordet »trängande» i vårdbehovsrekvisitet skulle visa på vikten av tidiga ingripanden.
1862. 1862SoU 1987/ 88:25 s 7.
1863. 18631987:22 s 13.
1864. 1864Prop 1987/88:147 s 223 f.
1865. 1865Prop 1987/88:147 s 46.
1866. 186611 Förutsättningar for tvångsvård det är den enskildes behov av vård som skall vara avgörande. Vad beredningen vill mar- kera är att det vid en sådan bedömning varken är möjligt eller lämpligt att bortse från den enskildes totala livssituation. 432
1867. 18671987:22 s 280.
1868. 1868Prop 1987/88:147 s 45 f.
1869. 1869Prop 1987/88:147 s 91.
1870. 1870Se motion 1979/80:421 av Anita Bråkcnhielm och Joakim Ollen, SoU 1979/80:44, Ds S 1981:6, 1987:11.
1871. 1871Se härom, SoS 1993:6, Drogmissbruk och föräldraskap.
1872. 1872Ds S 1981:6 s 63.
1873. 1873Ds S 1981:6 s 69.
1874. 1874Ds S 1981:6 s 64 f.
1875. 1875Ds S 1981:6 s 65.
1876. 1876Ds S 1981:6 s 63 f.
1877. 187711 Förutsättningar for tvångsvård leliga skador.Enligt utskottets mening bör det således vid mera omfattande missbruk under graviditet vara möjligt att tillämpa 2 § och 3 § a) LVM i de troligen mycket fa fall där man inte kan komma till rätta med situationen genom intensiva frivilliga åtgärder.(förf. kurs). 442
1878. 1878SoU 1981/82:22 s 16 f.
1879. 1879Se Bramstångs kritik av konstruktionen, 1985 s 399 ff.
1880. 1880Tvångsvård av gravida missbrukare förekommer och då till synes därför att kvinnan anses utsätta sin egen hälsa för allvarlig fara. Sådana beslut har emellertid, för avhandlingen, inte varit före- mål för någon särskild analys.
1881. 1881Prop 1987/88:147 s 51.
1882. 18821987:11 s 85 f.
1883. 1883SOU 1987:11 s 84. Se även Alkoholpolitiska kommissionen, SOU 1994:28, som inte föreslår någon utvidgning av möjligheterna till tvångsvård av gravida missbrukare.
1884. 1884Jfr beträffande norsk lagstiftning, avsnitt 5.2.3.6 och till detta Ot prp nr 48, Om lov om end- ring i lov om sosiale tjenester m v og ivisse andre lover. Se även avsnitt 6.4.4 om rätt till liv.
1885. 1885Se metod och material, avsnitt 1.2.
1886. 1886Se tabellförteckning efter kapitel 14.
1887. 1887Eftersom intyget ingår i RegR:s aktmaterial 1994 och därmed omfattas av sekretess anges inte målnummer.
1888. 188811 Förutsättningar for tvångsvård 453 24-årige A blev omedelbart omhändertagen den 24 juni 1993. Han hade i tre veckor oav- brutet missbrukat amfetamin och benzodiazepiner, inte sovit eller ätit utan bara gått omkring på gatan. Missbruket debuterade i 15-årsåldern med alkohol och hasch. A var ensamstående, sak- nade bostad och arbete. Missbruket finansierades genom försäljning av droger och han hade tidigare dömts till skyddstillsyn på grund av inbrott. Enligt läkarintyg hade han hepa- tit C i anamnesen men hälsotillståndet var för övrigt utan anmärkning. Däremot angavs i intyget att han misskötte sin mathållning samt att han inte hade sovit och att han bodde på gatan. LR beslutade om beredande av vård under åberopande av indikation 1. I Mål nr 1715-94 (LR i Västernorrlands län, 1994-12-16) framgår det att T sedan mitten av september varit berusad så gott som dagligen, frånsett en period mellan den 28 sep- tember-6 oktober då han var omhändertagen. I november omhändertogs han med stöd av LOB vid fem tillfällen. Han hade ibland varit redlöst berusad och då även somnat utom- hus, varför det fanns risk att han vanvårdade sig och skulle frysa ihjäl. Lst yrkade hos LR i Örebro län (Mål nr 1005-92, 1992-97-10) om beredande av vård enligt 4 § 1 LVM för 33-åriga I. I var ensamstående boende i husvagn och försörjde sig genom ett sjukbidrag. Hon hade omhändertagits med stöd av LOB fyra gånger sedan 1988 och hon var misstänkt för rattfylleribrott vid tre tillfällen.
1889. 1889Prop 1987/88:147 s 59.
1890. 1890Prop 1981/82:8 s 40.
1891. 1891RegR (Mål nr 4936-92) meddelade inte prövningstillstånd.
1892. 189211 Förutsättningar for tvångsvård Av läkarintyget i Mål nr 18278-95 (LR i Stockholms län) framgick bl. a, att H kan »för närvarande inte anses utsätta sin fysiska hälsa för allvarlig fara. Fortsatt missbruk kan dock utlösa impulshandlingar vilka kan leda till suicid. Dessutom föreligger alltid risk för överdosering vilket kan leda till andningsstillestånd och plötslig död. Vid intravenöst missbruk föreligger vidare risk för allvarlig blodsmitta.» LR fann det klarlagt att H till följd av missbruket »utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig fara». 455 I Mål nr 1057-93 (LR i Stockholms län) framgick av läkarintyget bl. a, att M missbrukat amfetamin i perioder sedan minst tio år tillbaka och att hon under 1992 tagit 0,5 gram amfetamin oralt cirka en gång per vecka. Vid undersökningstillfället var hon orienterad i tid och rum med en neutral grundstämning. Det framkom inga tecken på psykos eller suicidrisk. M är inne i ett aktivt missbruk av amfetamin och detta medför risk för psykos. I Mål nr 19172-95 (LR i Stockholms län 1996-01-24) ansöktes om beredande av vård för 30-åriga heroinmissbrukande C. Hon hade missbrukat sedan 11 års ålder och genom- gått ett flertal behandlingsförsök. För att försörja sig ägnade hon sig åt lyxprostitution. Av läkarintyget framgick, att C vid undersökningstillfället uppvisade rikligt med mär- ken efter gamla och färska injektionstillfällen och att tandstatus var generellt dålig. Undersökande läkare bedömde att det »föreligger risk för heroinöverdos med dödlig utgång och risk för blodsmitta/sexuellt överförd smitta.
1893. 1893KamR i Stockholm (Mål nr 11082-1995) kom till samma slutsats. RcgR (Mål nr 818-1996) meddelade inte prövningstillstånd.
1894. 1894SOU 1987:22 s 278. Prop 1987/88:147 s 46.
1895. 189511 Förutsättningar for tvångsvård 457
1896. 1896Prop 1987/88:147 s 59.
1897. 1897Se vad som anförts ovan angående hälsoindikationen.
1898. 1898Jfr prop 1989/90:28 s 62. Se även ovan vad som anförs angående begreppet »allvarlig fara», avsnitt 11.4.3.1.
1899. 1899Prop 1987/88:147 s 92.
1900. 1900Prop 1987/88:147 s 46.
1901. 1901Prop 1987/88:147 s 92.
1902. 190211 Förutsättningar for tvångsvård
1903. 1903Prop 1987/88:147 s 46.
1904. 1904Prop 1987/88:147 s 47
1905. 1905Jfr avsnitt 11.1.
1906. 190611 Förutsättningar for tvångsvård 466 467 1r.4.4.2 RÄTTSTILLÄMPNINGEN Omständigheter till stöd för den sociala indikationen Omständigheter' MänRegR% Kvinnor RegR % LR i Göteborgs- (n = 107) (n =50) och Bohuslän - Kvinnor% (n =40) Kriminalitet 21 10 5 Riskerar/ saknar arbete 22 22 35 Riskerar/ saknar bostad 12 14 30 Riskerar social förankring 9 6 32 Missbruket dominerar livsföringen 7 2 8 Vistas i missbrukarkretsar 4 10 23
1907. 1907Prop 1987/88:147 s 46 f.
1908. 19081987:22 s 260.
1909. 1909Se metod och material, avsnitt 1.2.
1910. 1910Set ex Mål nr 2547-96 LR i Västernorrlands län.
1911. 191111 Förutsättningar for tvängsvård hans livsföring och sociala situation äventyrades varför indikationen inte ansågs tillämp- lig. I Mål nr 5750-95 (LR i Göteborgs-och Bohuslän) ansöktes om beredande av vård för 51-åriga K. Socialnämnden åberopade indikationerna 1 och 2. Läkarintyg utvisade mycket klart att K utsatte sin fysiska och psykiska hälsa för allvar- lig fara. Genom missbruket hade hon utvecklat en hjärnskada vilken kunde leda till livs- hotande epilepsianfall. Hon hade dessutom minnesstörningar, problem med att gå och känselbortfall. LR beslutade om beredande av vård med stöd av indikation 1. Såvitt gäller den sociala indikationen anförde LR, att »Denna specialindikation tar i första hand sikte på de yngre missbrukarna i syfte att minska risken att de blir helt utslagna från utbildning och arbetsmarknad samt från normala sociala relationer och acceptabelt boende. K är sjukpensionär och bor i egen lägenhet. Hon har sociala relatio- ner med bl a sina två barn. Utredningen visar inte att hennes missbruk uppenbart riskerar sådana sociala konsekvenser som avses med denna specialindikation.» KamR i Göteborg (Mål nr 10-1996) ändrade inte LR:s dom. I Mål nr 19023-95 (LR i Stockholms län, 1996-01-15) ansöktes om beredande av vård för 56-årige S under åberopande av indikationerna 1 och 2. LR fann det utrett att generalindikationen var uppfylld och klarlagt att S utsatte sin hälsa för allvarlig fara. Beträffande den sociala indikationen uttalade LR, att »Mot bak- grund av att S är 56 år gammal, har ett långvarigt missbruk bakom sig, saknar bostad och arbete finner länsrätten inte att grund för LVM föreligger enligt 4 § första stycket 2 LVM.» S:s överklagande till KamR (Mål nr 756-1996) föranledde ingen annan bedöm- ning.
1912. 1912Jfr avsnitt 10.3 och 10.4 angående åberopade omständigheter.
1913. 191311 Förutsättningar for tvångsvård Hos LR i Västernorrlands län (Mål nr 2547-96) ansökte socialnämnden om beredande av vård för 32-årige R under åberopande av indikationerna 2 och 3. R hade, efter socialnämn- dens beslut, blivit omedelbart omhändertagen den 30 juli 1996 vilket fastställts av LR. R hade ett flerårigt alkoholmissbruk och var berusad så gott som dagligen. Under 1995 och 1996 var han omhändertagen med stöd av LOB vid 26 tillfällen. På grund av sitt missbruk saknade han fast arbete sedan drygt 10 år tillbaka. Han hade varit bostadslös sedan 1994 och under 1996 blev han även fråntagen möjligheten till boende vis Stads- missionen, RIA, då han varit påverkad där och uppträtt hotfullt. LR fann såvitt gäller den sociala indikationen, att R »är 32 år, far till två yngre barn och skall på nytt bli far i september. Utredningen visar att hans missbruk medfört att han numera är bostadslös och utslagen från arbetsmarknaden samt att han även gjort sig skyl- dig till viss kriminalitet. Med beaktande härav finner länsrätten utrett att han till följd av missbruket löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv.» LR biföll ansökan. KamR i Sundsvall (Mål nr 2908-1996) avslog R:s överklagande och RegR (Mål nr 6403-1996) meddelade inte prövnings tillstånd. 11.4.4.3 SAMMANFATTNING OCH AVSLUTANDE SYNPUNKTER
1914. 1914Prop 1987/88:147 s 48 f. Se även Bergmark och Oscarsson 1993 s 56 och den etiska diskus- sion som förs där. Se också Tännsjö (Tvång i vården, s 159 f), som är kritisk mot LVM över huvud taget. Såvitt gäller närståendeskyddet har han hävdat, att skall individer utsättas för tvång för att andra skall skyddas så skall det, av rättssäkerhetsskäl, vara fråga om straffrättsligt tvång. Accepterar man LVM:s preventiva konstruktion bör man, menar Tännsjö, vidga möjligheten till tvångsvård så att även allmänh,~tens intresse beaktas, en tanke som han dock awisar. Tännsjö menar, att när det gäller anhö- riga barn så kan de skyddas med stöd av LVU. När det gäller vuxna anhöriga, så borde de kunna skyd- das med stöd av LVM i de fall då den som skadar ej är beslutskapabel, och därför är i ett akut behov av vård för egen del (avgiftning m.m.). För kvinnor som behöver skydd då en missbrukande, misshand- lande och beslutskapabel make säger nej till vård bör andra lösningar, såsom stöd och skydd och hjälp att separera, användas.
1915. 19151981:7 s 7.
1916. 191611 Förutsättningar for tvångsvård
1917. 1917Prop 1981/82:8 s 44 f.
1918. 1918I samband med ansökan om vård i ca 4-6 % av fallen och i samband med omedelbart omhän- dertagande i 15-20 %.
1919. 19191987:22 s 281 f.
1920. 19201987:22 s 282.
1921. 19211987:22 s 282.
1922. 19221987:22 s 283.
1923. 19231987:22 s 268,271, 284 ff.
1924. 1924prop 1987/88:147 s 50.
1925. 1925Prop 1987/88:147 s 50.
1926. 1926Ekelöf 5/1987 s 105 f, Olivecrona 1961 s 212, Elwing s 62, SOU 1995:47 s 163. Se även avsnitt 14.5.
1927. 1927Ekelöf 5/1987 s 105 f, Olivecrona 1961 s 212, Elwing s 62, SOU 1995:47 s 163.
1928. 192811 Förutsättningar for tvångsvård 484 486 487
1929. 1929Jfr RB 23:9 om skyldighet att kvarstanna för förhör.
1930. 1930Jfr aktualitetsprincipen, avsnitt 11.1.
1931. 1931Jfr JO 1986/87:1 s 83 ff, 1990/91:1 s 66 och 1993/94:JOl s 46 f.
1932. 1932Se ovan vad som anförts om allvarlig fara i anslutning till hälsoindikationen.
1933. 1933Prop 1981/82:8 s 76.
1934. 1934Prop 1987/88:147 s 43.
1935. 19351981:7 s 40.
1936. 19361981:7 s 40.
1937. 19371987:22 s 371.
1938. 193815 § 1 st a i NvL omfattade såväl självmordsrisken som att missbrukaren försatte sig i extra- ordinära, livshotande situationer.
1939. 1939Bramstång 1985 s 402.
1940. 1940Prop 1981/82:8 s 76.
1941. 19411981:7 s 40 f.
1942. 1942Prop 1981/82:8 s 44.
1943. 1943Prop 1981/82:8 s 76.
1944. 1944Jfr Bramstång 1985 s 397 f som anför, att konstruktionen med förefintligheten av ett »bero- endeförhållande» skulle kunna leda till den absurda konsekvensen, att exempelvis två kompanjoner i ett affårsförctag skulle kunna betraktas som »närstående» i LVM:s mening.
1945. 194511 Förutsättningar for tvångsvård 500 501 502 503 504 507 508
1946. 1946Prop 1981/82:8 s 111 f.
1947. 1947Prop 1981/82:8 s 125 f.
1948. 1948SoU 1981/82:22 s 14.
1949. 19491987:22 s 371.
1950. 1950Prop 1990/91:58 s 403.
1951. 1951Prop 1990/91:58 s 243.
1952. 1952Prop 1996/97:124 s 132.
1953. 1953Jfr även Bramstång, 1985 s 398.
1954. 1954Se prop 1981/82:8 s 167 f.
1955. 1955Se även om fall där självmordsrisk förelegat under avsnitt 11.4.5. Mål nr 130-91 (LR i Jönkö- pings län), Mål nr 1716-95 (LR i Stockholms län),
1956. 195611 Förutsättningar for tvångsvård
1957. 1957Målnummer anges inte på grund av sekretess.
1958. 1958Jfr även LR i Stockholms län (Mål nr 734-95) där LR anför, att undersökande läkare bedömt att R under aktiv missbruksfas riskerar att hamna i nödsituationer, med risk för kroppsskada. Ansökan bifölls d,xk med stöd av indikation 1.
1959. 195911 Förutsättningar for tvängsvärd Beträffande skadeindikationen anfördes Lst, att L brukade besöka sin mormor och farfar i berusat tillstånd och han uppträdde då pockande, hotfullt och hänsynslöst. Han kunde till följd av sitt missbruk befaras komma att allvarligt skada närstående. Mot detta invände L att han hade en bra kontakt med sin mormor och han besökte henne aldrig i berusat tillstånd. Sin farfar hade han besökt tre till fyra gånger det senaste året och vid ett tillfälle blev det lite stökigt. LR fann, att L:s »emellanåt hotfulla uppträdande mot sin mormor och farfar» (förf. kurs). inte utgjorde sådant beteende som avses i lagen. Skadeindikationen ansågs därför in te tillämplig. I beslut 9736-92 (LR i Stockholms län) fastställde LR polismyndighetens beslut om omedelbart omhändertagande av 32-åriga Ö. Som skäl för beslutet anförde LR att det av handlingarna i målet framgick att missbruket accelererat och att Ö uppträtt aggressivt och hotat foräldrarna till livet. LR fann dock att LR beslut om vård inte kunde avvaktas på grund av att Ö kunde antas fa sitt hälsotillstånd allvarligtf orsämrat. I ansökan om beredande av vård åberopades hälsoindikationen och att Ö till följd av missbruket »kan befaras att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.» I domskälen anförde LR, att vid vistelser i föräldrahemmet hade Ö den senaste tiden uppträtt alltmer aggressivt »och vid ett tillfälle hotat sina åldriga föräldrar till livet. Fadern är sjuklig och besvären som orsakas av den psykiska pressen av att Ö vistas i deras hem, förvärrar hans tillstånd», vilket styrktes av läkarintyg. LR fann generalindikationen och specialindikation 1 vara uppfylld. Såvitt gäller ska- deindikationen anförde LR, att Ö »har också vid ett flertal tillfällen hotat sina föräldrar och gentemot dem uppträtt aggressivt. Länsrätten finner därför vård behövlig även då hon till följd av missbruket kan befaras allvarligt skada sig själv eller någon närstående.» (förf. kurs)
1960. 1960Målnr anges inte eftersom uppgifter från sekretesskyddat material återges.
1961. 196111 Förutsättningar for tvångsvård redan två gånger 1989 och när beslutet om omedelbart omhändertagande fattades vista- des två grava missbrukare i hemmet. Dessutom anfördes, att »S är vidare hotfull mot sin omgivning. Sålunda är han ett av de allvarligaste hoten» i kommunen »mot socialsekre- terarkåren och har vid några tillfällen gått till handlingripligheter.» I Beslut nr 2547-96 (LR i Västernorrlands län)513 fastställde LR ett beslut om omedelbart omhändertagande rörande 32-årige R. Omhändertagandet föregicks av att R på kvällen den 29 juli 1996 avvisats från RIA 514 på grund av att han var berusad. Han uppträdde då hotfullt och hotade annan boende med kniv. R fortsatt missbruka »och uppträtt hotfullt. R hamnar ofta i bråk när han missbrukar och riskerar att bli skadad. Han blir aggressiv både mot alllmänheten och mot polisen./ .. ./M ed närstående måste forstås exempelvis grannar och allmänheten.»(förf. kurs) LR beslutade om beredande av vård på grundval av den sociala indikationen. Såvitt gäller närståendeindikationen anförde LR att »Med närstående avses nära anhörig till missbrukaren. Länsrätten finner inte tillförlitligt utrett att denna grund föreligger i målet.
1962. 1962Även kommenterat under den sociala indikationen och i anslutning till samtyckeskonstruk- tionen.
1963. 1963Boende vid Stadsmissionen.
1964. 196411 Förutsättningar for tvångsvård 515 11.4.5.4 SAMMANFATTNING OCH AVSLUTANDE SYNPUNKTER
1965. 1965T överklagade till KamR i Stockholm (Mål nr 4612-1996). Även KamR fann ett fortgående missbruk och att T utsatte sin »fysiska eller psykiska» hälsa för allvarlig fara. Socialnämnden hade dock beslutat att återta sin ansökan om beredande av vård och bevilja vård med stöd av 6 § SoL i stäl- let varför överklagandet bifölls då T vidhöll sin talan.
1966. 1966Avsnitt 6.4.7.
1967. 1967Danelius 1993 s 196.
1968. 196811 Förutsättningar for tvångsvård
1969. 1969Prop 1981/82:8 s 54 f.
1970. 1970Prop 1981/82:8 s 81.
1971. 1971Se metod och material, avsnitt 1.2.
1972. 197212 Omedelbart omhändertagande 5 Beslut om omedelbart omhändertagande ÅR Totalt antal Enbart Enbart 13 § Beslut enligt 4 Totalt 13 § personer med beredande av LVM och 13 §§ LVMi% insatser enligt vård-4§ LVM LVM LVM 1984 1.105 680 (61,5 %) 130 (11,8 %) 295 (26,6 %) 38,5 1989 1.803 989 (54,9 %) 267 (14,8 %) 547 (30,3 %) 45,1 1996 957 269 (28,1 %) 269 (28,1 %) 419 (43,8 %) 71,9 1999" 893 250 (27,9 %) 265 (29,7 %) 380 (42,5 %) 72,2 a. Statistik socialtjänst 2000:6 s 14 och tabell 9 och 11. Antal beslut om LVM-vård ÅR Endast§4-ett Endast§ 4 Endast§ 13-Endast§ §4och§ 13-§ 4 och§ § 4 och§ Totalt beslut' -två eller ett beslut 13 två eller två beslut 13-tre 13-fyra antal flera beslut flera beslut beslut eller flera personer beslut med LVM- beslut 1984 615 (55,7 %) 65 (5,9 %) 124 (11,2 %) 6 (0,5 %) 207 (18,7 %) 46 (4,2 %) 42 (3,8 %) 1.105 1989 941 (52,2 %) 48 (2,7 %) 257 (14,3 %) 10 (0,6 %) 454 (25,2 %) 59 (3,3 %) 34 (1,9 %) 1.803 1996 265 (27,7 %) 4 {0,4 %) 261 (27,3 %) 8 (0,8 %) 370 (38,7 %) 33 (3,4 %) 16(1,7%) 957 1999 244 (27,3) 3 (0,3 %) 255 (28,5 %) 10 (1,1 %) 341 (38,2 %) 27 (3 %) 13 (1,5 %) 893 a. Uppgifterna avser antal personer med beslut om insatser enligt LVM efter antal LVM-beslut under året. Källa SCB:s publikationer »Insatser för vuxna missbrukare» och Socialstyrelsen, Statistik »Insatser för vuxna missbrukare i hem för vård eller boende/HVB».
1973. 1973Prop 1981/82:8 s 80.
1974. 1974Prop 1987/88:147 s 61.
1975. 1975Statistik socialtjänst 1997:5 tabell 4.
1976. 1976Årsrapport DOK 98 s 9, 14 och 40.
1977. 1977Se metod och material, avsnitt 1.2.
1978. 197812 Omedelbart omhändertagande 10 §
1979. 1979Se utförligare avsnitt 8.5.
1980. 1980Prop 1981/82:8 s 106 f, Prop 1993/94:97 s 19. Om överflyttning av ärende, se avsnitt 8.5.
1981. 1981Prop 1981/82:8 s 88, 116.
1982. 1982Jfr Bramstång 1985 s 178 och Norström-Thunvcd 1995 s 173. Se även avsnitt 8.5.
1983. 1983Se avsnitt 8. 7 .3.
1984. 1984Prop 1987/88:147 s 61 ff.
1985. 1985Prop 1987/88:147 s 98.
1986. 1986Jfr 6:33-34 Kommunallagen. ( SFS 1991:900).
1987. 1987Jfr JO 1992/93:JOl s 408 ff. Se även Norström/Thunved 1998 s 140 f.
1988. 1988Stadgandet motsvarar 1 § i den numera upphävda lagen den 5 juni 1973 om tillfälligt omhän- dertagande (LTO). De bestämmelser om befogenhet för polisstyrelsen att besluta om omhänderta- gande som främst avsågs i 1 § LTO var bl a 8 § LVM, som i LVM:s ursprungliga lydelse innehöll bestämmelser om omedelbart omhändertagande.
1989. 1989Prop 1983/84:111 s 78 f.
1990. 1990Prop 1983/84:111 s 163.
1991. 199112 Omedelbart omhändertagande 21
1992. 1992Prop 1983/83:111 s 164.
1993. 1993Prop 1983/84: 111 s 106 f.
1994. 1994Bramstång 1985 s 305.
1995. 1995Se även avsnitt 10.2.1.
1996. 1996Om innebörden av detta beviskrav se nedan, avsnitt 14.5.
1997. 1997Jfr rörande 71 § SoL, JO 1992/93 s 319 och 391,JO 1993/94 s 261 och JO 1995/96 s 247.
1998. 199812 Omedelbart omhändertagande 27 28 29 30
1999. 1999Prop 1981/82:8 s 81.
2000. 2000Prop 1981/82:8 s 81.
2001. 2001JO 1998/99:JOl s 310.
2002. 2002Prop 1987/88:147 s 67.
2003. 2003SoS Allmänna råd 1989:3 s 28. Se avsnitt 10.3.5.
2004. 2004Bramstång, 1985 s 416, anmärker på det inte särdeles tilltalande att beteckna den enskilde som »missbrukare» i juridisk teknisk bemärkelse, redan innan fulla skäl för en dylik rubricering konstaterats föreligga. Lagens text använder dock begreppet missbrukare varför det begreppet används i beskriv- ningen av bestämmelserna.
2005. 20056 Förutsättningar for omedelbart omhändertagande 449 33 '· 34
2006. 2006Jfr såvitt gäller LVU,JO 1986/87 s 144 ff.
2007. 2007Prop 1981/82:8 sid 81.
2008. 200812 Omedelbart omhändertagande 35 36 38
2009. 20091981:7 s 50.
2010. 2010Jfr prop 1987/88:147 s 62.
2011. 2011Prop 1981/82:8 s 81.
2012. 2012JO 1994/95/JOl s 354. Se även JO 1988/89 s 183.
2013. 2013Jfr Bramstång 1985 s 416. Se även Bramstång, Den offentliga barnavårdens 79 f.
2014. 2014Ekelöf, Rättegång, Fjärde häftet, 1986 s 26 ff. Se även Diesen 1992 s 412 ff.
2015. 2015Bramstång 1985 s 304.
2016. 2016Bramstång 1985 s 300 f.
2017. 2017Bramstång 1985 s 416.
2018. 2018Bramstång 1985 s 416 f.
2019. 2019Strömberg, Speciell förvaltningsrätt 1995 s 143.
2020. 202012 Omedelbart omhändertagande »Det kan vid själva ingripandetillfollet vara svårt att säkert avgöra huruvida förutsätt- ningar för beslut om omhändertagande föreligger. Polismyndigheten måste emellertid .fore ett beslut om omhändertagande noga .forvissa sig om att rekvisiten är uppfyllda.» 46 48 49 I Mål nr 100-89, LR i Kronobergs län, blev 42-årige S omedelbart omhändertagen genom socialnämndens ordförande den 13 juni 1989. Av domskälen framgår: »Det fram- står genom den utredning som föreligger i målet som sannolikt att S kan beredas värd med stöd av LVM. Förhållandena är vidare sådana att rättens beslut inte kan avvaktas på grund av att S kan antas fä sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han inte får omedel- bar vård. Till följd härav bör det underställda beslutet fastställas.»
2021. 2021Se avsnitt 11.3.7.
2022. 2022Jfr JO 1994/95:JOl s 355. Se även avsnitt 10.3.
2023. 2023Jfr beträffande LVU,JO 1986/87 s 145.
2024. 2024Jfr JO 1981/82 s 276 ff som anför, att i beslutet endast ange att »det är sannolikt» utgör inte någon motivering i egentlig mening.
2025. 2025Se statistiska uppgifter, avsnitt 12.2.
2026. 20266 Förutsättningar for omedelbart omhändertagande 453 I Mål nr 1342-95 (LR i Älvsborgs län, 1995-05-02) beslutade kommundelsnämnden, den 26 april 1995, att 59-årige K omedelbart skulle omhändertas med stöd av 13 § LVM. Beslutet underställdes LR den 28 april 1995 och det fastställdes den 2 maj. Av utredningen ansåg LR det framgå, att K hade ett långvarigt alkoholmissbruk. I februari 1994 hade frivillig vård fatt avslutas på grund av återfall i missbruk under per- mission. K hade därefter vårdats med stöd av LVM under två perioder under 1994; dels 1994-02-20-08-21 och dels 1994-09-23-1995-03-23. Även under LVM-vården återföll han i missbruk. Efter den senaste LVM-vården hade det från K:s fästmö, personal på socialförvalt- ningen och från grannar inkommit en rad iakttagelser och uppgifter om att K omedelbart återfallit i missbruk av alkohol och -som det fick antas -bensodiazepiner. Han hade också vid två tillfällen omhändertagits med stöd av LOB. Vid flera tillfällen hade K gått till handgripligheter mot sin fästmö. I läkarintyget angavs att K druckit 10 liter hembränt på fem dagar, att han vid intagningstillfället inte ätit eller sovit på fyra dagar, att han haft hallucinationer och rejäl abstinens med tremor samt att han därmed utsatte sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig skada till följd av missbruket. LR anförde, att »utredningen ger vid handen att K har ett fortgående alkoholmiss- bruk. Omedelbart efter det att vården med stöd av LVM/ .. ./upphört har K återfallit i missbruk. Hans missbruk har på kort tid snabbt accelererat och vid tiden innan det omedelbara omhändertagandet har hans alkoholkonsumtion av allt att döma varit syn- nerligen omfattande. Mot bakgrund härav och med beaktande av innehållet i läkarinty- get framstår det som uppenbart att K genom sitt missbruk utsätter såväl sin fysiska som psykiska hälsa för allvarlig fara. Det kan vidare befaras att han till följd av sitt missbruk kan komma att allvarligt skada i vart fall sin fästmö. Tidigare frivilliga insatser har avbrutits av K. Med tanke härpå och med hänsyn till den bristande insikt i sitt missbruk som K synes ha finner länsrätten det sannolikt att K kan beredas vård med stöd av LVM. K:s missbrukssituation är för närvarande sådan att han kan antas fa sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han inte far omedelbar vård och det föreligger även en överhäng- ande risk för att han till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada någon närstå- ende. Länsrättens beslut om vård kan därför inte avvaktas.»
2027. 202712 Omedelbart omhändertagande Mål nr 14253-93 (LR i Stockholms län, 1993-10-04). 61-årige Svar ensamstående, för- tidspensionerad och saknade fast bostad. Han logerade tidvis i en skrotbil och tidvis hos en kvinnlig bekant. De senaste åren hade han missbrukat alkohol kraftigt. Han hade inte velat »underkasta sig» någon vård eller avgiftning frivilligt, vilket medfört att han måst omhändertagas akut vid ett flertal tillfällen. S hade sedan hösten 1987 vårdats med stöd av LVM sex gånger. Den senaste vård perioden avslutades i december 1991 och sedan dess hade han klarat sig bra ur nykterhetssynpunkt. Den 28 september 1993 påträffades han av socialtjänsten i sitt bilvrak. Beslut om omhändertagande fattades samma dag och underställdes LR dagen efter. S var i ett bedrövligt tillstånd och helt ur stånd att ta vara på sig själv. Han var somatiskt nedgången till följd av sitt missbruk men vägrade följa med för avgiftning. Läkarintyg visade att S var känd på kliniken sedan 1976. Vid undersökningen, samma dag, var han nykter men somatiskt gravt nedgången. Han hade misskött ett sår på vänster fot vilket lett till gång- svårigheter och i abstinensfas förelåg uppenbar epilepsirisk. S uppgav själv vid läkarun- dersökningen att han de senaste 4-5 månaderna druckit 37 cl starksprit/dag. Mål nr 5750-95 (LR i Göteborgs och Bohuslän, 1995-12-04) rörde en 51-årig kvinna (K) som sedan början av 70-talet haft kontakt med den psykiatriska vården och bl a vår- dats för depression och suicidförsök. Sedan flera år hade hon ett kraftigt alkoholmissbruk och med tiden hade hon utvecklat organiskt psykossyndrom med epilepsi och, på senare tid, även Wernickesyndrom. Under den senaste 10-årsperioden hade K missbrukat kontinuerligt. Försök att få henne att genomgå behandling hade avvisats. Vid flera tillfällen hade hon varit inlagd på sjukhus för sina kraftiga epilepsianfall som varit en direkt följd av hennes missbruk. Anfallen var, enligt behandlande läkare, mycket allvarliga och kunde, om hon inte ome- delbart kom under vård, vara livshotande. K omhändertogs den 28 november 1995 då K:s dotter funnit henne alkoholpåverkad liggande på golvet. Beslutet underställdes LR dagen efter. I lägenheten fanns två kraftigt alkoholpåverkade män och ytterligare en starkt berusad kvinna. Dottern fann åtta stark- spritflaskor och ett flertal starkölsflaskor i lägenheten. Socialtjänsten omhändertog K omedelbart och förde henne till psykiatriska kliniken.
2028. 20286 Förutsättningar for omedelbart omhändertagande 45 5 LR fann det sannolikt att K behövde beredas vård med stöd av LVM och rättens beslut kunde inte avvaktas på grund av att K kunde antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försäm- rat om hon inte fick omedelbar vård. I ett mål från RegR 199251 hade en 52-årig missbrukare vid fem tillfällen, sedan 1987, utretts med stöd av 7 § LVM. Anmälningarna hade dock avskrivits eller återkallats från socialtjänstens sida då NN gått med på frivillig vård. Huruvida dessa frivilliga insatser genomförts är oklart. NN hade under 1990-1991 vårdats på sjukhus sju gånger. NN var frånskild, boende i en andrahandslägenhet och arbetslös. Under sommaren och hösten 1991 hade NN haft stödkontakt med socialsekreterare som skötts periodvis. I december 1991 gjorde socialjouren hembesök efter påringning från en bekant till NN. NN påträffades liggande i en soffa. Det fanns spyor och gammal mat i kassar runt om och det rann urin under sängen. NN kunde inte stå på benen. Hon hade, efter en bruten lårbenshals, inte kunnat gå på två veckor och hade legat i sin soffa sedan dess. Hon ville inte söka vård varför omedelbart omhändertagande beslutades. I Mål nr 295-89 (LR i Jönköpings län, 1989-09-07) beslutade, den 2 september 1989, socialnämndens ordförande att omedelbart omhänderta 31-årige K. I omhändertagande- beslutet angavs att det var sannolikt att K kunde beredas vård med stöd av LVM. Rättens beslut om vård kunde enligt beslutet inte avvaktas på grund av att K kunde antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han inte fick omedelbar vård och det förelåg en överhängande risk för att han till följd av sitt tillstånd skulle komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
2029. 2029Målnummer anges inte eftersom uppgifterna hämtats frän sekretessbelagt material.
2030. 2030Jfr om samtyckeskonstruktionen, avsnitt 11.3. 7.
2031. 203112 Omedelbart omhändertagande Socialnämnden underställde den 7 september 1989 beslutet länsrättens prövning. LR prövade beslutet samma dag. I målet saknas uppgifter om K:s hälsotillstånd och aktuella situation. Det finns heller ingen redovisning av de förhållanden som föranlett bedömningen att rättens beslut om vård inte har kunnat avvaktas. Även om uppgifterna om K:s förhållanden kan tyda på att han kan behöva beredas vård med stöd av LVM kan på nu föreliggande utredning inte anses visat att förutsättningar föreligger för omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM. I Mål nr 58-82 beslutade polisstyrelsen att omhänderta 39-årige B den 19 april 1982. Beslutet underställdes den 21 april. LR anförde, att vad som framkommit i målet ger visst stöd för antagande att B fort- gående missbrukat alkohol. Den utredning som nu föreligger kan emellertid inte anses ge vid handen att B är i trängande behov av annan vård än sådan vård som kan lämnas enligt socialtjänstlagen eller annan lag för att komma ifrån sitt missbruk. På grund av det anförda är det inte sannolikt att B kan beredas vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Han skall därför ej vara omhändertagen enligt 8 § samma lag.
2032. 20326 Förutsättningarf or omedelbart omhändertagande 457 I Mål nr 61-90 LR i Kronobergs län, (1990-04-09) beslöt socialnämndens ordförande den 4 april 1990 att omedelbart omhänderta 41-årige K. Som skäl för beslutet anförde nämnden att det var sannolikt att K kunde beredas vård med stöd av LVM och att LR:s beslut inte kunde avvaktas på grund av att det förelåg en överhängande risk att K till följd av sitt tillstånd kom att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. Förutom de omständigheter som fanns »återgivna i den skriftliga utredningen» hade kommunen anfört att K måste omhändertas därför att barnen for illa av hans alkohol- missbruk. K anförde själv, att han hade ett arbete som innebar stora påfrestningar, en sjuk hustru och han måste dessutom sköta barnen och allt hushållsarbete. Detta medförde ibland för stor arbetsbörda som fått till konsekvens att han drack alkohol. Konsumtionen varierade mellan en och två helbuteljer starksprit per vecka. Han drack oftast ihop med någon kamrat och mestadels på kvällarna, dock ej mer än ett par supar då han morgonen därpå måste köra barnen till daghem. Suicid var inte någon han tänkte på varje dag utan det använde han som hot när han blev upprörd. Kvar beredd att medicinera med Anta- bus och att genomgå kommunens program mot alkoholmissbruk. Företett läkarintyg gav inte stöd för att K missbrukade alkohol. LR fann, att enligt den skriftliga utredningen hade K ställt sig avvisande till varje form av hjälp. I och för sig skulle man kunna säga att möjligheterna till frivillig vård därmed är uttömda och att förutsättningar för tvångsvård föreligger. Emellertid måste beaktas att socialnämnden inte förrän tills helt nyligen haft en mera ingående kännedom om K:s missbruksproblem. K:s vägran att ta emot hjälp måste ses mot bakgrund härav. K:s insik- ter i sina problem och hans under förhandlingen lämnade medgivande till vård bör till- varatas. Insatser med stöd av SoL bör därför tillgripas under ytterligare en tid. Stor möda bör därunder läggas ned på att övertyga Kom att han behöver hjälp mot sitt missbruk. I rådande situation -missbruk, nedstämdhet och en övermänsklig arbetsbörda -är möj- ligheterna små att K själv skall lyckas förändra sin situation. Samtidigt kan ytterligare hjälp till familjen vara en lämplig åtgärd. Skulle det visa sig att insatser med stöd av SoL inte är tillräckliga får socialnämnden återkomma med en begäran om ingripande om tvångsvård. Sammanfattningsvis finner LR det inte sannolikt att K kan beredas vård med stöd av LVM.
2033. 203312 Omedelbart omhändertagande
2034. 20346 Förutsättningarf or omedelbart omhändertagande 459 »Men ett omedelbart omhändertagande bör inte kunna beslutas i alla de fall där det kan bli fråga om att besluta om vård med stöd av lagen. Mera svårbedömda faktorer måste avgöras av domstolen innan de kan få läggas till grund för ett frihetsberövande. I förslaget är det därför bara en akut fara för missbrukarens egen hälsa eller för att han kan komma att skada sig själv eller sina närstående som kan åberopas som skäl för ett omedelbart omhändertagande»57 (förf. kurs).
2035. 2035Se utförligt om skadcindikationen och närståendebegreppet, avsnitt 11.4.5.
2036. 2036Bramstång 1985 s 417.
2037. 2037Se Bramstång 1985 sid 417 f, där han allvarligt kritiserar utformningen av stadgandet och samtidigt påkallar en förtydligande lagändring. Lagkonstruktionen har inte berörts av Norström/ Thunved 1998.
2038. 2038Prop 1981/82:8 s 81.
2039. 20391981:7 s 50.
2040. 204012 Omedelbart omhändertagande 59 Situationer som föranlett omedelbart omhändertagande Situation (flera omständigheter RegR(n = 85) Behandlingshemmet Holma kan föreligga för varje person) (n = 82) Oförmögen att ta hand om sig 26% 20% Bedrövligt tillstånd, mycket 22 % 18% nedgången
2041. 2041Prop 1954: 159 s 87 f.
2042. 2042SoU 1981:7 s 7.
2043. 2043För närmare beskrivning av innebörden av närståendebegreppct, se avsnitt 11.4.5.
2044. 20446 Förutsättningar for omedelbart omhändertagande 46 l Situation (flera omständigheter RegR (n = 85} Behandlingshemmet Holma kan föreligga för varje person) (n = 82) Avvikning/utskrivning frän 20% 23% sjukhus/behandlingshem Kraftigt/r edlöst berusad/ 19% 11% påverkad Missköter sjukdom/a llvarlig 13 % - fara för hälsan Sucidrisk/hot 9% 7% Okontaktbar, medvetslös 9% - Svårt att gäls tå 7% - Förvirrad," hallucinerade 7% 9 o/o Överdos/risk 4% 2 o/o I berusat tillstånd blivit miss-4% 1% handlad Omedelbar livsfara 4% 13 % Hotfull/aggressiv/miss-15 % 15 % handlat närstående a. Hängde utanför fönster, kastade flaskor genom ett fönster o d. I Mål nr 6459-95 (LR i Stockholms län, 1995-05-12) beslutade socialnämnden den 9 maj att omedelbart omhänderta 21-årige Beslutet underställdes samma dag och LR prövade och fastställde beslutet den 12 maj. Socialnämnden bedömde att man uttömt sma resurser. hade aktualiserats vid narkomanvårdssektionen i mars 1995. Han medgav missbruk av heroin men förnekade tablettmissbruk. Han hade inte hållit de överenskommelser
2045. 2045Se förteckning över diagnoser/tillstånd efter kapitel 15.
2046. 204612 Omedelbart omhändertagande som träffats om besök på sjukhus för avgiftning och urinprovtagning och han hade sedan mars 1995 gripits vid ett flertal tillfällen av polisen, bl a för misstänkt narkotikabrott. I en skrivelse från :s övervakare angavs att borde omedelbart omhändertas med hänsyn till hans ringa ålder och det livshotande tillstånd han befann sig i. Polisen hade hittat livlös på en toalett. LR fann det sannolikt att kunde beredas vård med stöd av LVM och att LR:s beslut inte kunde avvaktas med hänsyn till hans hälsotillstånd. Mål nr 6895-92 (LR i Stockholms län, 1992-08-24). 47-åriga H blev omedelbart omhändertagen den 5 augusti 1992. Av domen om beredande av vård framgår, att enligt läkarintyg utfärdat dagen före omhändertagandet har H leverinflammation med fet lever samt vätska i buken. Hon saknar insikt om vilka allvarliga konsekvenser ett fortsatt alko- holintag kan ha på hennes hälsa. Även små mängder kan leda till dödlig utgång. I Mål nr 6547-92 (LR i Stockholms län, 1992-08-07), blev 35-årige omedelbart omhändertagen den 24 juli 1992. Beslutet underställdes LR samma dag och fastställdes den 28 juli. hade ett mångårigt gravt heroinmissbruk. Han hade på grund av sitt missbruk vår- dats på sjukhus 17 gånger under åren 1987-1989 och med stöd av LVM tre gånger. Ides- peration över att ha blivit avstängd från metadonprojektet och till följd av detta även mist sin lägenhet återföll han i ett intensivt missbruk av såväl narkotika som alkohol. Han åkte till Amsterdam och återkom den 19 juli varvid han lade in sig på sjukhus för avgiftning. Efter några dagar ville han bli utskriven från sjukhuset vilket ansvarig läkare bedömde som högst olämpligt varför det omedelbara omhändertagandet initierades. Då kom till behandlingshemmet den 25 juli var han svårt abstinent, förvirrad och i dålig fysisk och psykisk kondition. I Mål nr 398-93 (LR i Uppsala län, 1993-04-07) beslutades om omedelbart omhänder- tagande för 23-åriga C. Dagen för beslut, den 15 mars 1993, kom hon till sjukhus och bedömdes vara i mycket dåligt skick. Hon hade dagligen i tre veckors tid tagit amfetamin intravenöst, vilket bekräftades av stickmärken i armvecken. Även missbruk av hasch och bensodiazepiner framkom. Några timmar efter inskrivningen skrev hon ut sig från vård- avdelningen trots bedömningen att hennes vårdbehov var uppenbart och omfattande.
2047. 2047Se avsnitt 9.4.
2048. 2048Av sekretesskäl anges inte målnummer.
2049. 204912 Omedelbart omhändertagande
2050. 2050Se utförligt avsnitt 11.4.5.
2051. 20516 Förutsättningar for omedelbart omhändertagande 465 Sedan tonåren hade A anorexia-problem. I perioder hade hon vårdats inom psykiatrin och sedan tonåren hade hon varit föreskriven psykofarmaka. A hade diagnosen border- line samt störningar i impulskontrollen. Under det senaste året hade hon utvecklat ett kraftigt beroende av både tabletter och alkohol. Vid upprepade tillfällen hade hon överdoserat tabletter och druckit sig redlöst berusad under flera dagar i följd samt då vårdats på beroendekliniken. I samband med detta hade A försökt ta sitt liv vid ett flertal tillfällen. Hon hade då skurit sig i handleder eller på halsen samt försökt hoppa ut genom ett fönster. Den 17 april 1996 kontaktades A av socialnämnden med anledning av att hennes mor uttryckt oro för henne. A var då kraftigt påverkad och grät och skrek. Polisen fanns hos henne och hon hade uttalat livsleda och att hon tänkte ta sitt liv. Socialnämnden menade, att A var inne i ett beroende som hon inte själv kunde styra och hon tog inte emot frivillig vård som gång på gång erbjudits henne. LR fann det sannolikt att A behövde beredas vård med stöd av LVM och att rättens beslut inte kunde avvaktas med hänsyn till att det förelåg en överhängande risk att hon allvarligt skull skada sig själv. I Mål 130-90 (LR i Norrbottens län, 1990-05-18) beslutade socialnämnden att omedel- bart omhänderta S den 11 maj 1990. LR fastställde beslutet. Som skäl härför androg LR, att på grund av vad som upplysts om S:s missbruk av alkohol och narkotika och hans aggressivitet i samband därmed, finner LR att det är sannolikt att han kan beredas vård med stöd av LVM och att rättens beslut inte kan avvaktas på grund av överhängande risk för närstående. I LR:s dom om beredande av vård framgick, att sedan S muckade från kriminalvårds- anstalt hade han varje dag, ibland flera gånger per dag, skrikit och bråkat vid moderns dörr. Han ville bli insläppt för att fa pengar. Vid flera tillfällen hade modern fatt tillkalla polis och hon hade även polisanmält S. Modern upplevde att S blivit mer våldsbenägen beroende på sitt missbruk. Socialnämndens ordförande beslutade den 6 april 1993 att omedelbart omhänderta 40- årige X. Beslutet underställdes länsrätten samma dag. X bodde i en jourlägenhet och den senaste helgen hade det varit bråk i lägenheten. Grannarna kände sig hotade därför att X hotade att döda eller märka dem. X var också polisanmäld för hot mot tjänsteman. Ord- foranden fann, att det var sannolikt att X kunde beredas vård med stöd av LVM och att LR:s beslut inte kunde avvaktas på grund av en överhängande risk att X till följd av sitt tillstånd komma att allvarligt skada sig själv eller någon annan. X var ensamstående alkoholist. Han hade tidigare vårdats med stöd av LVM en gång, vistats på behandlingshem enligt SoL vid ett par tillfällen, haft ett 20-30-tal vård tillfällen på sjukhus under sin levnad samt, under hösten 1991 haft öppenvårdskontakter enligt SoL. Länsrätten upphävde beslutet den 13 april 1993 och uttalade, att det kan »visserligen antas att det är sannolikt att X kan beredas vård enligt LVM men utredningen visar var- ken att han kan antas fa sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han inte far omedelbar vård eller att det föreligger en överhängande risk för att han till följd av sitt tillstånd kom- mer att skada sig själv eller någon närstående. Med närstående avses missbrukarens
2052. 205212 Omedelbart omhändertagande familj. Grannar och tjänstemän som missbrukaren kommer i kontakt med ingår inte i begreppet närstående.» LVM-vården upphörde samma dag I Mål nr 2547-96 (LR i Västernorrlands län, 1996-08-05) beslutade socialnämnden den
2053. 2053juli 1996 att omedelbart omhänderta L. Beslutet underställdes LR samma dag och det fastställdes av LR den 5 augusti. L hade blivit omedelbart omhändertagen i början av juli 1996, men socialnämnden beslutade då att inte ansöka om beredande av vård eftersom vård skulle kunna genom- föras på frivillig väg. Därefter hade L uppträtt berusad i staden och vid ett flertal tillfällen avvisats frän sitt boende inom RIA på grund av berusning. Nu aktuellt omhändertagande föregicks av att han den 29 juli avvisats från RIA på grund av att han var berusad. Han uppträdde hotfullt och hotade en annan boende med kniv. LR fann det sannolikt att L kunde beredas vård med stöd av LVM. Det ansågs utrett att han kunde få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han inte snarast fick vård. I Mål nr 394-91 (LR i Jönköpings län, 1991-07-26) blev 39-årige P, den 23 juli 1991, omedelbart omhändertagen efter beslut av socialnämndens ordförande. I beslutet angavs att det var sannolikt att P kunde beredas vård med stöd av 4 § första stycket 1 och 3 LVM
2054. 2054Se om hälsoindikationen, avsnitt 11.4.3.
2055. 20556 Förutsättningar for omedelbart omhändertagande 46 7 och att varken rättens eller socialnämndens beslut om omhändertagande kunde avvaktas på grund av att det fanns »överhängande risk att P allvarligt kommer att skada någon» (förf. kurs). Beslutet underställdes LR den 24 juli och LR fastställde beslutet den 26. LR anförde, att av uppgifterna i målet framgår att Pär kraftigt kriminellt belastad och han under de senaste 10 åren vistats långa perioder på olika kriminalvårdsanstalter. Han uppbär förtidspension på grund av allvarliga missbruksproblem. Efter frigivning från kri- minalvårdsanstalt för en månad sedan hade P den 22 juni 1991 tagit kontakt med soci- alförvaltningen då han var i behov av vård på sjukhus och inte kunde bekosta resan dit. Därefter hade P haft tät kontakt med socialförvaltningen. Vid dessa tillfällen har P varit »mer eller mindre påverkad» av såväl alkohol, centralstimulerande medel som tabletter. Vid besök hos socialförvaltningen den 22 juli tog P upp en kniv, som han stötte i bordet upprepade gånger och förklarade att »han själv eller någon annan skulle komma till skada» (förf. kurs). Läkarintyg gav vid handen att P »Tagit en del alkohol och amfetamin de sista veckorna men förnekar större kvantiteter. 0,35 promille vid hitkomsten igår och var då agiterad och omotiverad för vård men nu accepterat att kvarstanna. Helt klar och ordnad. Inga psy- kostecken. Inget påtagligt abstinenssyndrom.» LR fann det av uppgifterna i målet sannolikt att P kunde beredas vård med stöd av LVM. »Med hänsyn till omständigheterna vid omhändertagandet får förhållandet bedö- mas vara sådana att rätttens beslut om vård inte kan avvaktas.» I Mål nr 7186-94 (LR i Stockholms län, 1994-05-20) omhändertogs 32-årige L, den 16 maj 1994, omedelbart med stöd av 13 § LVM. Beslutet underställdes LR samma dag och fastställdes den 20 maj. Av beslutet framgår, att L prövade heroin första gången 1½ år tidigare. Under våren, sommaren och hösten 1993 var han drogfri. Strax före jul började han missbruka mer
2056. 205612 Omedelbart omhändertagande regelbundet, dock inte dagligt, men sedan januari 1994 intravenöst. L hade ett arbete som han var tjänstledig ifrån. Han hade möjlighet att återvända dit om han kunde vara drogfri en längre period. L ansågs inte ha förmåga att på egen hand klara av att fullfölja en frivillig behandling då han styrs av impulser och avviker så fort det känns arbetsamt. LR fann det sannolikt att L kunde beredas vård med stöd av LVM. Rättens beslut kunde inte avvaktas på grund av att L kunde antas fa sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han inte fick omedelbar vård. »Det är mycket stor risk att L förlorar sitt arbete om hans missbruk fortsätter och att han då riskerar sin fysiska och psykiska hälsa.» I Mål nr 13-93 (LR i Västmanlands län, 1993-01-14) beslutade polismyndigheten den 7 januari 1993 att omedelbart omhänderta 41-årige S. Beslutet underställdes LR den 11 januari som fastställde detta den 14. Av beslutet framgår, att S hade ett långvarigt missbruk av alkohol och narkotika. Hans missbruk hade den senaste tiden lett till dagliga akuta insatser av polisen. Den 7 januari var S »föremål för» polisingripande vid tre tillfällen med anledning av bråk, stöld, hot och skadegörelse. Vid alla tre tillfällena var han påverkad av alkohol och narkotika. LR fann, »med hänsyn till den föreliggande utredningen att det är sannolikt att S kan beredas vård med stöd av LVM. Omständigheterna är sådana att rättens beslut om vård inte kan avvaktas. Det omedelbara omhändertagandet skall därför bestå.
2057. 2057Det tvivelaktiga i att LVM-hemmcts konsultläkare utfärdar intyg som ligger till grund för tvångsvård har tidigare diskuterats. Se avsnitt 11.2.
2058. 20587 Se avsnitt 11.4.
2059. 20597 Underställning, underrättelse och kommunikation 469 68
2060. 2060Se härom avsnitt 12.8.
2061. 206170 12 Omedelbart omhändertagande 69 70 71 74 75 77
2062. 2062Jfr Bramstång 1985 s 420.
2063. 2063Strömbcrg 1995 s 129.
2064. 2064Prop 1981/82:8 s 82.
2065. 2065Prop 1981/82:8 s 82.
2066. 2066Prop 1987/ 88:147 s 67. JO menar (1993/94 s 292), att beslutet regelmässigt skall ges in till LR samma dag beslutet fattats eller påföljande dag.
2067. 2067Prop 1987/88:147 s 98.
2068. 2068Se JO:s kritik av en socialnämnd (JO 1991/92 s 270) med anledning av att ett beslut inte underställts länsrätten.
2069. 2069Prop 1987/88:147 s 67.
2070. 2070Jfr såvitt gäller LVU, JO 1994/95:JOl s 357.
2071. 2071Av 21 % av studerade mål har uppgift om underställningstidpunkt inte funnits tillgänglig.
2072. 20727 Underställning, underrättelse och kommunikation 471 I Mål nr 6021-92 (LR i Stockholms län, 1992-07-14) beslutade socialnämndens ordfö- rande att omedelbart omhänderta A den 10 juli 1992 och beslutet underställdes LR samma dag. Den 14 juli upphävde rätten beslutet då det inte var visat att rättens beslut om vård inte kunde avvaktas. A var berövad friheten ijyra dagar. I Mål nr 2843-92 (LR i Stockholms län, 1992-04-10) beslutade polismyndigheten att omedelbart omhänderta S den 4 april 1992. Beslutet underställdes rätten den 6 april, alltså efter två dagar. Den 10 april upphävde LR beslutet då det inte var visat att rättens beslut om vård inte kunde avvaktas. S var berövad friheten i sex dagar. I Mål nr 6098-92 (LR i Stockholms län, 1992-07-20) beslutade polismyndigheten att omedelbart omhänderta den 12 juli 1992. Beslutet underställdes rätten de 15 juli, dvs efter tre dagar. Den 20 juli upphävde rätten beslutet då det inte framgick att rättens beslut om vård inte skulle kunna avvaktas. var berövad friheten i åtta dagar. I Mål nr 5599-92 (LR i Stockholms län, 1992-08-11) beslutade socialnämndens ordfö- rande att omedelbart omhänderta AK den 25 juni 1992. Beslut underställdes rätten den
2073. 2073juni, dvs efter fem dagar. Den 6 juli upphävde rätten beslutet då länsstyrelsen meddelat att ansökan om vård inte skulle göras. AK var berövad sin frihet i 11 dagar. I Mål nr 10537-93 (LR i Stockholms län, 1993-07-27) beslutades den 15 juli 1993 om omedelbart omhändertagande av 32-årige R. Beslutet underställdes LR den 23 juli 1993 och fastställdes den 2 7. R hade ett mångårigt missbruk av benzodiazepiner, alkohol och amfetamin. Vid åtskilliga tillfällen hade han vårdats på sjukhusets narkomanvårdsklinik för överdoser och vid ett flertal tillfällen hade han avbrutit behandlingen i förtid. R hade blivit omedelbart omhändertagen med stöd av LVM även den 7 juli 1993 men det beslutet upphävdes av LR den 13 juli. Den dagen skrev han frivilligt in sig på behand- lingshem men återföll samma dag i missbruk genom att dricka 75-100 cl T-röd. Enligt
2074. 207472 12 Omedelbart omhändertagande remiss från lasarettet där han togs in efter återfallet intog han även heroin och stora mängder bensodiazepiner. R återvände till behandlingshemmet men återföll ånyo i kraf- tigt missbruk vilket föranledde omhändertagandet den 15 juli. Mot bakgrund av vad handlingarna utvisade fann LR det sannolikt att R kunde bere- das vård med stöd av LVM. Med hänsyn till det snabba och kraftiga återfallet i missbruk fann LR att beslutet om vård inte kunde avvaktas på grund av att han kunde antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han inte fick omedelbar vård. I anmälan till JO (1993/94 s 292)80 kritiserades socialnämnden för att man inte under- ställt LR beslutet då en missbrukare omhändertagits i samband med en långhelg. Vice ordföranden i nämnden beslutade den 27 maj 1992 om ett omedelbart omhändertagande av C. Efter vistelse på sjukhus placerades C, den 28 maj, på behandlingshem. Den 3 juni hade behandlingshemmet fortfarande inte fått någon bekräftelse på ordförandebeslutet och vid kontroll med LR och Lst fanns omhändertagandet inte heller registrerat där. Föreståndaren på behandlingshemmet beslutade därför att omedelbart skriva ut C. JO riktade allvarlig kritik mot socialnämnden och uttalade, att efter omhändertagan- debeslutet den 27 maj, det ålåg vice ordjoranden att tillse att beslutet undertecknades och
2075. 2075Jfr 5 § FL i dess lydelse from den 1 juli 1999 vari bl a stadgas, att en myndighet skall ha öppet under minst två timmar varje helgfri måndag-fredag för att kunna ta emot och registrera allmänna handlingar och för att kunna ta emot framställningar om att fa ta del av allmänna handlingar som för- varas hos myndigheten.
2076. 2076Se även JO 1997/98:JOl s 487. Kristi himmelsfärdsdag inföll år 1996 torsdagen den 16 maj. Fredagen den 17 maj utgjorde därför en klämdag. JO hade genom uppgifter i klagoskrifter och mass- medierna erfarit att ett antal myndigheter hade hållit stängt fredagen den 17 maj 1996. Berörda myn- digheter och kommunala bolag blev därför föremål för JO:s granskning. Enligt JO skulle en i förväg tillkännagiven inskränkning i öppethållandet till minst två timmar under en dag kunna accepteras. JO framhöll att frågan om myndigheternas öppethållande berör mycket viktiga medborgerliga principer och att det ytterst ankommer på statsmakterna att ta ställning i frågan.
2077. 20777 Underställning, underrättelse och kommunikation 473 genast underställdes LR. »Beslutet borde således ha expedierats till länsrätten samma dag eller påföljande arbetsdag. Den 28 maj var en helgdag. Beslutet skulle alltså senast den
2078. 2078maj har underställts länsrätten. Den omständigheten att denna dag var en s.k. kläm- dag innebär normalt ingen begränsning av vice ordförandens skyldighet härvidlag. I det aktuella fallet undertecknades inte beslutet av vice ordföranden förrän den 3 juni. »Det hann således gå en hel vecka innan formkraven för beslutet var uppfyllda. Först då förelåg förutsättningar för att beslutet kunde underställas länsrätten och länsstyrelsen underrät- tas om saken. Dröjsmålet är givetvis oacceptabelt och strider helt mot lagens intentio- ner.» 81
2079. 2079Strömherg, Allmän förvaltningsrätt, 1995 s 129.
2080. 2080Bramstång 1985 s 421.
2081. 208174 12 Omedelbart omhändertagande 83 84 85
2082. 2082Prop 1981/82:8 s 80 f.
2083. 2083Se avsnitt 6.4.
2084. 2084Jfr JO 1988/89 s 96.
2085. 20857 Underställning, underrättelse och kommunikation 475 89
2086. 2086J prop 1983/84: 17 4 s 30. fr
2087. 2087Prop 1987/88:147 s 99.
2088. 2088Prop 1983/84:174 s 30.
2089. 2089Enligt 17 § FL kan undantag frän kommunicering göras om det är uppenbart att talan inte kommer att bifallas, om underrättelse annars är uppenbart onödigt eller om det kan befaras att under- rättelsen avsevärt skulle försvåra genomförandet av beslut i målet. Undantagsreglerna, när det gäller omedelbart omhändertagande, torde emellertid enligt motiven endmt kunna tillämpas när det .rttir klart for rätten att beslutet inte skall fastställas. Se prop 1983/84: 17 4 s 18.
2090. 209012 Omedelbart omhändertagande 91 »V ad särskilt gäller frågan att skjuta behandlingen av ett underställningsärende som kom- mer in en fredag eftermiddag till måndagen, dvs. den tredje dagen, anser jag att detta är möjligt med stöd av 2 § lagen (1930:137) om beräkning av lagstadgad tid. Jag vill dock starkt understryka att ansträngningar naturligtvis bör göras att behandla ärendet redan före helguppehållet. För det fall länsrätten finner att underställningsmålet kan avgöras utan förhandling lär några hinder sällan möta mot ett skyndsamt beslut.» 92 93 94
2091. 2091Jfr exempel ovan i anslutning till undcrställningsrcglerna.
2092. 2092Prop 1981/82:8 s 82.
2093. 2093Prop 1981/82:8 s 57, Se även Bramstång 1985 s 420 som påpekar, att maximifristen ej far hin- dra att målet prövas så skyndsamt som möjligt.
2094. 2094Prop 1981/82:8 s 115 f, 127.
2095. 2095Prop 1983/84: 17 4 s 18 f, 30.
2096. 2096Prop 1987/88:147 s 67.
2097. 2097Bramstång 1985 s 416.
2098. 2098Prop 1987/88:147 s 67 f.
2099. 209912 Omedelbart omhändertagande 99
2100. 2100Bramstäng, Omhändertagande, fi'ircbyggandc åtgärder och flyttningsförbud 1983 s 54.
2101. 2101Prop 1987/88:147 s 68.
2102. 2102Jfr JO 1993/94:JOl s 289 f.
2103. 2103Prop 1981/82:8 s 99.
2104. 2104Jfr JO 1995/96:JOl s 144 ff.
2105. 2105Se JO 1983/84 s 172, 1991/92 s 271,274.
2106. 2106JO Dnr 3124-1985.
2107. 2107SiS interna allmänna räd, 1997:1 s 5.
2108. 2108Prop 1987/88:147 s 104.
2109. 2109Prop 1981/82:8 s 78, 87 och prop 1987/88:147 s 104.
2110. 2110Prop 1987/88:147 s 77.
2111. 2111Prop 1992/93:61 s 27.
2112. 211212 Omedelbart omhändertagande 110 112 I Mål nr 1477-92 (LR i Stockholms län, 1992-05-13) beslutade socialnämndens ordfö- rande att omedelbart omhänderta M den 20 februari 1992. Beslutet underställdes LR den 21 februari. Samma dag meddelades dock rätten att beslutet inte kunnat verkställas. I beslut den 13 maj 1992 anför LR: »Länsrätten, som vid 15 tillfällen efterhört om sociala distriktsnämnden verkställt beslutet, finner med hänsyn till den länga tid som för- flutit sedan beslutet underställdes länsrätten samt till att beslutet ännu ej kunnat verkstäl- las att det inte längre finns skäl för omhändertagande. Beslut om omedelbart omhänder- tagande av M skall därför upphävas enligt 18 § första stycket LVM.»
2113. 2113JO 1995/95:JOl s 325.
2114. 2114Prop 1987/88:147 s 110.
2115. 2115Prop 1981/82:8 s 101.
2116. 2116Jfr bestämmeiserna om verkställighetspreskription (12 2 st LVM) i de fall rätten redan § beslutat om vård. Den bestämmelsens syfte är att förhindra att vårdbeslut hålls svävande och därige- nom fungera som ett hot.
2117. 2117Prop 1981/82:8 s 55 f.
2118. 2118Jfr 8 LVU där tidsfristen för ansökan är fyra veckor. §
2119. 2119Prop 1981/82:8 s 57, 83.
2120. 2120Se tex Mål nr 4515-92, LR i Stockholms län.
2121. 212112 Omedelbart omhändertagande 38-årige A blev omedelbart omhändertagen efter beslut av socialnämndens ordförande den 10 februari 1995. Beslutet underställdes och verkställdes samma dag och rätten fast- ställde beslutet den 21 februari 1995. Den 22 februari upphävde LR omhändertagandet. I beslutet anges, »Det antecknas att socialnämnden i X kommun den 16 februari 1995 beslutat att återkalla ansökan om ome- delbart omhändertagande av A. Återkallelsen inkom till länsrätten den 22 februari 1995 .» A skrevs ut från LVM-hemmet samma dag efter ett frihetsberövande på 12 dagar.
2122. 2122Ss: metod och material avsnitt 1.2 och statistiska uppgifter avsnitt 12.2.
2123. 21235 % har blivit utskrivna av »annan orsak».
2124. 2124Prop 1983/84:174 s 19 som dock talar om hävande av polisens beslut, eftersom endast polis- myndigheten hade beslutsbefogenhet.
2125. 2125Prop 1983/84:174 s 19 f.
2126. 212612 Omedelbart omhändertagande
2127. 2127Prop 1979/80:1 s 593.
2128. 2128JO 1991/92:1 s 271.
2129. 212912 Omedelbart omhändertagande »Det är i och för sig alldeles klart, att en frihetsberövad skall friges, när förutsättningar för frihetsberövande ej längre föreligger. Såvitt jag kan förstå behöver det inte heller ifrå- gasättas annat än att den myndighet som beslutat om frihetsberövandet kan upphäva detta så länge det inte fastställts efter underställning eller liknande. Man må här jämföra t.ex. med situationen då anhållningsbeslut fattats och häktningsframställning skett, men domstol ännu inte fattat beslut däröver. Någon anledning att bedöma frihetsberövande enligt 8 § LVM som annat än principiellt likartat kan jag ej se. Enligt min mening borde således polismyndigheten ha omprövat sitt beslut så snart skäl därtill förelåg.» Genom beslut om inskrivning på ett LVM-hem åtar sig den som förestår vården vid hemmet bl. a. ansvaret för att utskrivning sker så snart det inte finns skäl för vård. Detta innebär att från och med den dag då missbrukaren formellt blir inskriven på vårdhemmet kan endast föreståndaren besluta om utskrivning. 125
2130. 2130Prop 1987/88:147 s 76.
2131. 2131Prop 1981/82:8 s 114.
2132. 2132Prop 1983/84:174 s 13.
2133. 2133Jfr prop 1981/82:8 s 80 f.
2134. 213412 Omedelbart omhändertagande 128
2135. 2135Prop 1987/88:147 s 65.
2136. 2136Om verkställighet på LVM-hem eller på sjukhus, se avsnitt 10.6.1.
2137. 2137Avsnitt 9 .1.
2138. 2138Prop 1992/93:61 s 27 f. I prop 2000/01:80 s 119 f, föreslås, efter förslag från SiS, att andra stycket skall upphöra att gälla. Som skäl härför ansåg sig SiS i praktiken ha tagit över det ansvar för verksamheten vid LVM-hemmen som tidigare åvilade styrelsen. LVM-styrelsensens enda kvarva- rande uppgift är att ta emot anmälningar enligt 29 § LVM, beträffande vård i annan form. Uppdraget att utveckla vården så att vård i annan form kommer till stånd samt att tillgodose kravet på rättssäker- het är viktiga delar i SiS huvudmannaskap, bl a inom myndighetens tillsynsuppdrag.
2139. 2139Prop 1981/82:8 s 83.
2140. 2140Kapitel 14.
2141. 2141Prop 1981/82:8 s 95.
2142. 2142Prop 1981/82:8 s 95.
2143. 2143SiS följer upp och utvecklar 2/00, Årsrapport DOK 98 s 67.
2144. 2144Prop 1992/93:61 s 27 f.
2145. 2145Se till detta avsnitt 14.8.7.
2146. 2146SiS, LVM-vårdcn idag, igår & imorgon. 1998 s lff.
2147. 2147Prop 1992/93:61 s 38.
2148. 214813 Vården 13
2149. 2149Prop 1987/88:147 s 105.
2150. 21501981:7 s 43.
2151. 21511981:7 s 43.
2152. 2152Prop 1981/82:8 s 105.
2153. 2153Prop 1981/82:8 s 91.
2154. 21541987:22 s 266.
2155. 2155Prop 1981/82:8 s 78.
2156. 2156SOU 1987:22 s 315. Prop 1987/88:147 s 76.
2157. 2157Prop 1987/88:147 s 74 f, 101 och 104.
2158. 2158Se även JO 1993/94:JOl s 295 ff.
2159. 21591987:22 s 265.
2160. 2160Prop 1981/82:8 s 91.
2161. 216113 Värden 26 utskrivning skall ske så snart ändamålet med vården är uppnått. Detta avser främst den situationen att det bedöms föreligga realistiska forutsättningar för att gå över till en fort- satt vård i frivilliga former. 27 37-årige P blev omedelbart omhändertagen den 4 februari 1988 och den 18 februari beslöt LR att bifalla ansökan om beredande av vård. P, som av Lst och läkare ansågs starkt vårdbehövande, var blandmissbrukare av alkohol, amfetamin, sedativa, hypnotika och heroin allt efter tillgång och omständigheter. Han hade missbrukat i drygt 20 år och var svårt medtagen, klart självdestruktiv, aggressiv och psykotisk. Han hade också uttalat sui- cidhot. Den 19 februari placerades P i häkte sedan han hotat personalen med kniv och före- ståndaren vägrade att ta tillbaka honom. P var alltjämt placerad i häkte den 24 februari och blev utskriven från LVM-hemmet den 25 februari 1988 till vård i annan form med stöd av dåvarande 15 § LVM.
2162. 2162SoU 1981/82:22 s 23 och 25.
2163. 2163Se avsnitt 9.4, angående syftet med vården.
2164. 2164Prop 1981/82:8 s 91.
2165. 2165Prop 1981/82:8 s 105.
2166. 2166Jfr även motivuttalanden till LVU (Prop 1989/90:28 s 55) där det framgår, att det inte får före- komma att en ung människa skrivs ut till vård i det egna hemmet därför att personalen på institutio- nen anser att de inte klarar av honom eller henne.
2167. 2167Numera har SiS tillsyn över LVM-hcmmen. Jfr 23 a § SoL.
2168. 2168Prop 1981/82:8 s 106.
2169. 2169Se prop 2000/01:80 s 50 och 119 f, där det föreslås att anmälan skall göras till SiS. Det tvivel- aktiga i att SiS har tillsyn över sina egna institutioner har tidigare nämnts, avsnitt 9.1.
2170. 2170SFS 1971:307.
2171. 217113 Vården 34 35
2172. 2172Den genomsnittliga vårdtiden vid de allmänna vårdanstalterna uppgick 1979 till 266 dagar för de tvångsintagna och 90 dagar för de frivilligt intagna. Den genomsnittliga vårdtiden vid de enskilda vårdanstalterna, som enbart vårdade frivilligt intagna, uppgick till 75 dagar. SOU 1981:7 s 22.
2173. 2173SFS 1981:1243.
2174. 21741981:7 s 43.
2175. 21751981:7 s 29.
2176. 21761981:7 s 44.
2177. 21771987:22 s 263.
2178. 217843
2179. 21791987:22 s 265.
2180. 21801987:22 s 288 f.
2181. 2181Prop 1987/88:147 s 70. SoU 1987/88:25 s 16 f.
2182. 2182Begreppet »vårdtid» användes av Socialberedningen (SOU 1981:7 s 22) i bemärkelsen »sam- manlagd tid på anstalt» på grund av en och samma intagning.
2183. 2183Se även prop 1987/88:147 s 74 f.
2184. 2184Prop 1981/82:8 s 52.
2185. 2185Se avsnitt 9.4.
2186. 218613 Vården 47 Man måste räkna med möjligheten att det kan finnas missbrukare som även vid sexmå- naderstidens utgång är hemfallna åt ett fortgående missbruk. Av bestämmelsen om längsta vårdtid följer att en sådan missbrukare inte omedelbart efter sexmånaderstidens utgång kan ånyo omhändertas för tvångsvård. 51
2187. 2187Av SiS DOK-system avseende klienter 1998 framgår, att 5 % av klienterna skrivits ut p g a "annat" än planerad utskrivning, avliden eller avviken en längre tid. Vad "annat" innebär är inte undersökt.
2188. 2188Se JO 1989/90 s 262 f angående konflikten mellan arbetsmiljölagen (AmL) och LVM. Arbetsmiljölagen och säkerheten för personalen kan enligt JO:s uppfattning inte utgöra ytterligare en utskrivningsgrund, vilket skulle utgöra ett allvarligt hot mot syftet med LVM. Därmed inte sagt att AmL inte är tillämplig på LVM-hem. Från arbetsmiljösynpunkt oacceptabla förhållanden kan i extremfall leda till att hemmet avstängs som arbetsplats. ,,Bortsett från att en sådan åtgärd skulle utivsa att huvudmannen allvarligt brustit i sina skyldigheter att tillföra hemmet behövliga resurser, får en sådan åtgärd inte leda till att vårdtagaren avstängs från den vård, som han ansetts vara i oundgäng- ligt behov av. Det får i sådant fall åligga den som förestår vården vid hemmet att tillse att missbrukaren kan tas emot vid en annan institution ...
2189. 2189Den offentliga statistiken visar, att en förhållandevis stor andel av klienterna har flera beslut om såväl omedelbart omhändertagande som beredande av vård under ett kalenderår (1999 drygt
2190. 2190%).
2191. 2191Prop 1987/88:147 s 224.
2192. 2192Prop 1987/88:147 s 224.
2193. 2193I beslut 1991-11-11 Dnr 2743-91-41 fann JK, att mot bakgrund av reglerna om längsta vård- tid i LVM (20 §) måste det anses uppenbart att Ö under den aktuella tiden varit berövad friheten utan grund. Vid bedömningen av ersättningsfrågan menade JK, »är det ofrånkomligt att en jämförelse görs med de ersättningsbelopp som utges till personer som varit anhållna och häktade. En avsevärd skillnad måste anses föreligga mellan en person som -oskyldigt -varit berövad friheten misstänkt för brott och den som omhändertagits på grund av eget behov av vård. Det är att märka att felaktigheten i detta fall inte hänförde sig till själva vårdbehovet. Med hänsyn härtill och under beaktande av föreliggande speciella omständigheter i övrigt måste den integritetskränkning som kan anses ha följt av det aktuella beslutet och domarna vara begränsad.» Ersättningen till Ö bestämdes till »skäliga ansedda» 10 000 kronor.
2194. 2194Prop 1987/88:147 s 43.
2195. 219512 § 3 st har givit upphov till tolkningsproblem. Enligt JK:s beslut 1996-03-28 Dnr 2801-95- 41, fick en LVM-klient skadestånd därför att bestämmelsen tolkats som att sexmånaderstiden skulle räknas antingen i förhållande till att man varit olovligen frånvarande eller för att man vistats i häkte eller kriminalvårdsanstalt. Klienten hade dels varit avviken i cirka en och halv månad och dels intagen på kriminalvårdsanstalt i knappt fem månader men inte blivit utskriven trots att han inte varit på LVM-hemmet under mer än sex månader i följd. I prop 2000/01:80 föreslås ett förtydligande där det framgår att den tid som anges i 21 § inte skall räknas som vårdtid om den uppgår till sammanlagt minst sex månader i följd.
2196. 2196Prop 1987/88:147 s 97.
2197. 2197Prop 1987/88:147 s 106.
2198. 219813 Vården 59 Vårdtider fördelade på måltyp I och 11 Viirdtid/antal Klienter 1993, Klienter 1994, Klienter 1995, Klienter 1993, Klienter 1994, Klienter 1995, dagar måltyp I måltyp I måltyp I måltyp Il måltyp Il måltyp Il (n = 13) (n = 18) (n = 12) (n =2 0) (n =2 3) (n =2 0)
2199. 21997,7 5,6 -10,0 13,0 5,0 < 51-100 11,0 5,0 10,0 101-150 7,7 5,6 8,3 5,0 13,0 5,0 151-180 7,7 5,6 -20,0 13,0 10,0 181-200 76,9 61,0 50,0 60,0 39,1 50,0 201-225 -5,6 25,0 -13,0 15,0 226--250 -5,6 8,3 -4,3 5,0 251-275 -5,6 25,0 -13,0 15,0 §
2200. 2200Se metod och material, avsnitt 1.2.
2201. 2201Se avsnitt 14.8.3.
2202. 2202Måltyp I innefattar fall där rätten beslutat om beredande av vård utan ett föregående beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM. Måltyp Il innefattar fall där rätten fastställt ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM och därefter också beslutat om beredande av vård.
2203. 2203SiS årsredovisning 1999, s 4.
2204. 2204Enligt vad som framgår av SiS DOK-system redovisas samma skäl beträffande 1998 års klien- ter.
2205. 220513 Vården
2206. 2206Se även vad som anförts beträffande syftesbestämmelsen och dess handlingsdirigerande funk- tion, avsnitt 9.4.
2207. 2207Polisrättsutredningen (SOU 1994:47 s 137 f) vill reservera begreppet tvångsmedel för »sådana direkta ingripanden mot person eller egendom som företas i myndighetsutövning och som utgör någon form av intrång i en persons rättssfär.» Dessutom menade man, bör det vara fråga om åtgärder vars syfte är att åstadkomma ett konkret resultat som medför synbara eller kännbara verkningar för den enskilde.
2208. 2208Prop1981/82:8 s 58 f.
2209. 2209Jfr JO 1993/94:JOl s 105 rörande tolkningen av 22 § PL. Se även Bylund i Ekelöf3/1994 s 28.
2210. 221014 Särskilda befogenheter 5
2211. 2211Av läsbarhetsskäl används i framställningen ibland enbart namnet »Holma».
2212. 2212Se utförligare kapitlet om metod och material.
2213. 2213Av arkiveringstekniska skäl har utskrivna klienter 1993 lämnats utanför denna del av undersök- ningen. Av liknande skäl har heller inte förfarandet vid försändelsekontroll över huvud taget kunnat granskas.
2214. 22141981:7 s 56.
2215. 22151981:7 s 29.
2216. 2216Prop 1993/94:24 s 23 och 46, Bylund i Ekclöf/3 1994 s 28 ff. Se även JO 1988/89 s 51 och 1994/95:JOl s 140 f.
2217. 2217Jfr den straffrättsliga lcgalitetsprincipen i BrB 1:1.
2218. 2218Jfr JO 1994/95:JOl s 140.
2219. 2219Se utförligare avsnitt 6.4.2
2220. 2220Jfr Bylund 1993 s 57 och Bylund i Ekclöfi'3 1994 s 29.
2221. 2221JO 1990/91:1 s 66.
2222. 2222Bramstång 1993 s 133.
2223. 2223JO 1987/88 s 73, Bylund 1993 s 58.
2224. 2224Bylund i Ekclöf/3 1994 s 29, Bylund 1993 s 58, Prop 1993/94:24 s 23.
2225. 222514 Särskilda befogenheter 20 21 - 23
2226. 2226Ekelöf 3/1984 s 75, JO 1992/93:JOl s 154.
2227. 2227Bylund 1993 s 58.
2228. 2228Jfr JO 1987/ 88 s 73.
2229. 2229Jfr även 8 § PL som stadgar att polisman som skall verkställa tjänsteuppgift skall, under iaktta- gande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning, ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter.
2230. 2230Bylund 1993 s 58.
2231. 2231Prop 1993/94:24 s 23, Se även JO 1987/88 s 73, 1994/95:JOl s 149 samt Andenaes 1995 s
2232. 2232f.
2233. 2233Jfr Bramstång 1993 s 99, där han framhåller att rättstillämpningen, vilande på en intresseav- vägning, skall präglas av proportionalitetsprincipen och det lindrigare ingreppets princip. Se även JO 1994/95:JOl s 149 där en husrannsakan i en bostad inte ansågs stå i rimlig proportion till vad som stod att vinna med denna, nämligen påträffandet av ett fotoalbum utan ekonomiskt värde. Se även JO 1992/93:JOl s 155.
2234. 2234Bylund i Ekelöf/3 1994 s 30.
2235. 2235Prop 1999/2000:44 s 113.
2236. 2236Se avsnitt 11.1.
2237. 2237Jfr JO 1987/ 88 s 75 rörande husrannsakan.
2238. 2238Ds 1991:56 s.48.
2239. 223914 Särskilda befogenheter Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som är häktad, anhållen eller annars berövad. friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller göra han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom till ordningen, far det våld brukas som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen skall hindras eller ordningen upprätthållas. Detsamma skall gälla, om någon annan än som nu har nämnts gör motstånd i ett sådant fall. Om rätt för polismän och viss annan personal att bruka våld finns i övrigt föreskrifter i polislagen.
2240. 2240Prop 1983:84:111 s 25.
2241. 22411975:75 s 363 f.
2242. 2242Prop 1983/84:111 s 81.
2243. 224334 38 39 40
2244. 2244Beckman m fl 1990 s 668.
2245. 2245Jfr JO 1990/91:1 s 220.
2246. 2246Beckman m fl 1990 s 668.
2247. 2247Beckman m f1 1990 s 668.
2248. 2248Jfr även vad som nedan diskuteras angående §22-hemmens befogenhet att förhindra awik- ning, avsnitt 14.8.7.
2249. 2249Beckman m tl 1990 s 669. Se även JO 1993/94:JOl s 148 f.
2250. 2250Beckman m f1 1990 s 669.
2251. 2251Beckman m fl 1990 s 678.
2252. 225214 Särskilda befogenheter daren ett kraftfullt strupgrepp runt hans hals och klämde åt, eftersom han inte ville öppna munnen. Under visitationen upptäckte vårdaren att M utförde misstänkta tugg-och sväljrörelser. Eftersom M var heroinmissbrukare misstänkte vårdaren att M förvarade narkotika i munnen som han tänkte svälja för att undgå upptäckt. Vårdaren tog då tag i M:s hals för att förekomma eventuell sväljning av narkotika. Händelseförloppet gick väl- digt snabbt och enligt kriminalvårdsanstalten handlade vårdaren reflexmässigt och inget onödigt våld förekom. Det visade sig emellertid att M hade ett tuggummi i munnen. 42 43
2253. 2253Beckman m fl s 678.
2254. 2254Prop 1983/84:111 s 93.
2255. 2255Prop 1983/84:111 s 95.
2256. 2256Beckman m fl s 673.
2257. 2257Fallet Ribitsch mot Österrike dom 4.12.1995. Danelius 1996 SvJT 1996 s 79 f.
2258. 2258Se även FN :s universella deklaration från 1948 (art 5) och konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 (art 7). Efterlevnaden av den senare övervakas av Kommitten för de mänskliga rättigheterna. Kommitten har försökt att precisera innebörden av art 7 och har därvid också framhållit, att det inte är tillräckligt att en stat forbjuder sådan behandling som avses i artikeln eller kriminaliserar handlingen. Det krävs också att staten skapar ett effektivt skydd genom någon slags kon- trollmekanism. Klagomål måste föranleda effektiva undersökningar och de som befinns skyldiga måste kunna åläggas ansvar. Offren måste ha tillgång till effektiva rättsmcdel och det måste finnas en rätt till skadestånd. Art 7 skyddar inte bara personer som arresterats eller dömts till frihetsstraff utan också elever i skolor och patienter i sjukvårdsinrättningar. Vidare kan nämnas FN :s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som innehåller tex vissa principer för behandling av fångar. Som en allmän regel skall därvid gälla att den som berövats friheten skall behandlas humant och med aktningfor människans inneboende värde (art 10). FN:s generalförsamling antog 1988 också en samling principer till skyddf or alla personer som ärf oremålf or. frihetsberövande (Body of Principles for the Protec- tion of All Persons under Any Form of Detention or Imprisonment). I dessa principer upprepas för- budet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, vilket anses innefatta ett skydd mot ingrepp av såvälf ysisk som psykisk art. En fängslad person skall t ex inte få, vare sig under kortare eller längre tid, vara berövad möjligheten att använda sina sinnen (syn, hörsel osv) eller att orientera sig i tid och rum. Vidare får en person som förhörs inte utsättas för våld, hot eller sådana förhörsmetoder som sätter honom ur stånd att fatta självständiga beslut eller som annars påver- kar hans omdömesförmåga. Bland principerna finns det också relativt utförliga bestämmelser om rätt- ten att klaga över tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling och om skyldigheten att skynd- samt behandla sådana klagomål. Slutligen bör också nämnas, att FN :s generalförsamling antog 1979 »uppföranderegler för polispersonal» (Code of Conduct for Law Enforcement Officials), en samling normer som syftar till att skydda den enskilde mot övergrepp från polisens sida. I dessa regler stadgas bl a att polismän i sin tjänsteutövning skall respektera och skydda mänsklig värdighet samt bevara och försvara allas mänskliga rättigheter. Polisman får, enligt uppförandereglerna art 5, inte heller utsätta någon för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och inte uppvigla någon till sådant beteende eller ens acceptera det. Inte ens om polismannen beordras till en sådan handling får han utföra den. I uppförandereglerna art 3 sägs vidare, att våld får användas endast när det är oundgängligen nödvändigt och bara i den utsträckning som behövs för tjänsteutövningen.
2259. 2259Gomien m fl s 106 f.
2260. 226014 Särskilda befogenheter 52 54
2261. 2261Danelius 1993 s 98.
2262. 2262Danelius 1993 s 97.
2263. 2263Gomien m fl s 107.
2264. 2264Jfr fallet Irland mot Storbritannien 1978 (Nr 25) där arresterade personer fått stå mot en vägg i timmar under extremt obekväma förhållanden. Man hade tvingat dem att använda mörk huva under förhör, hindrat dem frän att sova, utsatt dem för oijud och hindrat dem från att få tillräckligt med mat och dryck. Europakommissionen ansåg att dessa metoder utgjorde tortyr medan Europadomstolen ansåg förhörsmetoderna vara omänskliga eller fornedrande, men inte i sådan grad att de utgjorde tortyr. Se Gomien m fl s 107 och Danelius SvjT 1991 s 259.
2265. 2265Danelius 1993 s 100 f.
2266. 2266Gomien m fl s 111.
2267. 2267En finländsk pacifist transporterades till en militärförläggning belagd med handfängsel då han vägrat göra militärtjänst. Eftersom ingenting tydde på att det förelegat risk för rymning eller för våld- samt uppträdande, ansåg Europakommissionen att det var fråga om förnedrande behandling i strid mot artikel 3. Se Danelius 1997 s 77.
2268. 2268Danelius 1993 s 99.
2269. 2269I fallet Kröcher och Möller mot Schweiz, där misstänkta terrorister hölls isolerade under en månads tid utan tillgång till tidningar, radio eller television, under strikt övervakning och med elek- triskt ljus ständigt tänt, ansåg kommissionen att behandlingen inte var tillräckligt allvarlig för att strida mot art 3. Se Danelius 1993 s 99.
2270. 2270Danelius SvJT 1994 s 339. Europadomstolen ansåg inte att det förelåg något brott mot art 3 i fallet Herczegfalvy mot Österrike 1992 (Nr 244) rörande behandlingen av en psykiskt störd fånge. Klaganden hade tvångsmatats, isolerats och under tämligen lång tid varit flist med handbojor vid sin säng. Domstolen ansåg sig inte kunna vederlägga den Österrikiska regeringens invändning att behandlingen var motiverad av medicinska skäl. Se Danelius 1993 s 99 f.
2271. 2271Danelius i SvJT 1994 s 338.
2272. 2272Danelius SvJT 1994 s 338. Se även Danclius 1997 s 75 f.
2273. 227314 Särskilda befogenheter
2274. 2274Danelius 1996 SvJT 1996 s 79 f. I fallet Klaas mot Tyskland 1993 (Nr 269) blev den slutliga utgången dock annorlunda. Klaas hade ådragit sig vissa fysiska skador i samband med att hon arreste- rades av polis. Uppgifterna om hur skadorna uppkommit var motstridiga; kvinnan hävdade att polisen tillfogat henne skadorna och polisen menade att skadorna var en följd av att kvinnan gjort motstånd vid gripandet. Europakommissionen ansåg att bevisbördan, i det fallet, inte kunde läggas uteslutande på klaganden och fann att det förelåg brott mot art 3. De tyska domstolarna hade efter vittnesförhör och på grundval av den förebragta bevisningen inte ansett sig kunna utesluta att Klaas skadat sig själv när hon gjorde motstånd. Med hänsyn härtill och eftersom det under handläggningen inför Europa- domstolen inte framlagts något nytt material som föranledde annan bedömning fann domstolen däre- mot att det inte förelåg något brott mot art 3. Se Danelius SvJT 1994 s 338.
2275. 2275Danclius SvJT 1997 s 61 f.
2276. 2276Danelius SvJT 1994 s 339.
2277. 2277fallet Tyrer som beskrivits ovan, avsnitt 14.3.
2278. 2278SOU 1993:40 Del B s 30.
2279. 2279European Committee For The Prevention Of Torture And Inhuman Or Degrading Treat- ment Or Punishment.
2280. 228014 Särskilda befogenheter 66 67 68
2281. 2281SOU 1993:40 s 30 f. Den Europeiska kommitten framförde också kritik mot att häktade per- soner som ålagts restriktioner vad gäller kontakterna med omvärlden inte kunde överklaga beslutet om sådana till en självständig instans, vilket föranledde en lagändring i RB 24:5 a §. Genom ändringen överfördes det primära ansvaret for beslutanderätten i fråga om restriktioner till domstol. Syftet med bestämmelsen var bl a att ge garantier for att en häktad inte åläggs restriktioner i onödan. Av hänsyn till den häktades integritet anses det som ett oeftergivligt krav att restriktioner åläggs honom i så liten utsträckning som möjligt. Kommitten har emellertid vid ett förnyat besök 1994 upprepat sin kritik om att det svenska regclsystemet inte innehåller förutsättningar för en rimlig awägning mellan behovet av en effektiv brottsutredning och behovet av att ålägga den misstänkte restriktioner, något som föranlett en ytterligare översyn av lagstiftningen. Ds 1996:46 Restriktioner för häktades 18.
2282. 2282Fri och rättighetskommitten (SOU 1993:40 Del B s 29) berörde, vad gäller vård-och omsorgslagstiftningen i förhållande till art 3, endast HSL, LPT/ LRV och tvångsvård av psykiskt utvecklingsstörda med stöd av Omsorgslagen (1985:568). Kommitten behandlade inte, i detta sam- manhang, socialtjänstlagen och de sociala tvängslagarna. Med hänvisning till bl a innehållet i HSL:s inledningsstadgandc och till att tvångslagstiftningen på hälso-och sjukvårdsområdet anger under vilka förutsättningar HSL:s principer får inskränkas, drog man slutsatsen att den svenska vård-och omsorgslagstiftningen står i överensstämmelse med artikeln i fråga, även om man reservationsvis utta- lade att »En annan fråga är dock hur tillämpningen av/ .. ./ lagar överensstämmer med konventionens förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.» Vad gäller behandlingen av fångar och andra personer som är berövade friheten, ansåg kommitten, att reglerna i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna och lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt står i sam- klang med konventionen och att några speciella straffmetoder som skulle kunna anses vara en kränk- ning av art 3 inte förekommer i Sverige.
2283. 2283Ekclöf 3/1984 s 19 ff.
2284. 2284Jfr JO 1993/94:JOl s 148 där vissa förmåner gjors beroende av den intagnes skötsamhet.
2285. 2285Jfr Bylund i Ekelöf/3 1994 s 73. Se även Fitger s 28:11, vari även hänvisas till JO 1993/94 s 92. Jfr även vad som tidigare sagts om illojal maktanvändning, avsnitt 6.2.3, 8.8.3, 9.4 och 11.3.5.
2286. 2286Jfr JO 1986/87 s 77.
2287. 2287Jfr Bylund i Ekelöf/3 1994 s 71 ff, angående husrannsakan respektive kroppsvisitation hos/av flera möjliga gärningsmän.
2288. 228814 Särskilda befogenheter I LVM och LVU förekommande misstankegrader lntegritetskränkning Misstankegrad Lagrum LV M/LV U Omhändertagande av -31 §/16 § otillåten egendom Förstöra/försälja otillåten -36 §/20 § egendom Kroppsvisitation vid Påkallat 32 §/17 § ankomsten Kroppsvisitation under Uppkommer misstanke 32 §/17 § vistelsen Ytlig kroppsbesiktning vid Påkallat 32 §/17 § ankomsten Ytlig kroppsbesiktning under Uppkommer misstanke 32 §/17 § vistelsen Begränsad rörelsefrihet Nödvändigt avg vårdskäl, behövs av 34 §/15 § säkerhetsskäl Låst avdelning -huvudregel Nödvändigt 34 §/15 § samt 26 § SoF Låst avdelning -undantag Särskilda (behandlings)skäl 34 §/15 § samt 26 § SoF Avskild Särskilt påkallat 34 §/15 § samt 27 § SoF Försändelsekontroll Behövs enligt LVM, påkallat enligt 35 §/19 § LVU 3 74
2289. 2289Eskeland (1994) s 88 anför, att villkoret nödvändigt aldrig anses uppfyllt förrän lämpligare medel visat sig uppenbart förgäves eller otillräckliga.
2290. 2290Ord för ord, Svenska synonymer och uttryck, fjärde upplagan, Norstedts 1994.
2291. 22915 Allmänt om forutsättningarna for befogenheterna 52 1 75 77 78
2292. 2292SOU 1981:7 s 56. Socialberedningen antog nämligen att »de missbrukare som vårdas med stöd av den nya lagen inte är farliga eller våldsamma på det sätt som kan vara fallet beträffande vissa psykiskt sjuka. De missbrukare som är i egentlig mening farliga för annans säkerhet kommer företrä- desvis att få vård enligt LSPV eller eventuellt inom kriminalvården.»
2293. 2293SFS 1981:1243.
2294. 2294Prop 1981/82:8 s 96.
2295. 2295Bestämmelsen i LVM utformades delvis efter mönster av motsvarande regler i LVU (15 § i 1980 års lag). SOU 1981:7 s 57.
2296. 2296Prop 1979/80:1 s 600.
2297. 2297Bramstång 1985 s 324 f och 446.
2298. 2298Prop 1981/82:141 s 44.
2299. 229914 Särskilda befogenheter 82 83 84 86 88
2300. 2300JO har i ett utlåtande rörande försändelsekontroll och misstankgraden behövs framhållit, att en sådan åtgärd inte får vidtagas rutinmässigt utan att det krävs ett övervägande huruvida det finns grun- dad anledning att misstänka att försändelsen innehåller något otillåtet. Se JO 1989/90 s 264 ff.
2301. 2301Ekelöf 5/1987 s 105 f, Olivecrona 1961 s 212, Elwing s 62, SOU 1995:47 s 163.
2302. 2302Jfr RB 23:9 om skyldighet att kvarstanna för förhör.
2303. 2303Jfr JO 1986/87:1 s 83 ff där han antyder sin syn på begreppen »skälig misstanke» och »före- kommer anledning». För att skälig misstanke skall anses föreligga »krävs att det finns konkreta omständigheter av viss styrka» som pekar i en bestämd riktning. Beträffande den senare lokutionen anser JO det vara »fråga om en ganska låg misstankegrad.» Se även JO 1990/91:1 s 66 samt JO 1993/ 94:JOl s 46 f, där JO i det senare fallet menar, att det självfallet inte är möjligt att i generella termer lägga fast vilken typ av omständigheter som skall anses utgöra anledning att anta att ett brott har begåtts respektive grunda skälig misstanke; detta är i stället en fråga som far avgöras från fall till fall. Man kan emellertid allmänt säga att en misstanke om viss brottslighet måste vara underbyggd av objektiva omständigheter av en inte alltför ringa styrka för att misstanken skall kunna anses uppfylla RB:s krav. Enbart en subjektiv övertygelse hos bedömaren är naturligtvis inte tillräcklig. Det torde normalt inte bereda några svårigheter att med ledning av rättegångsbalkens tre misstankegrader pla- cera in en viss konkret misstanke på rätt nivå på grundval av de omständigheter som är kända i det sär- skilda fallet.
2304. 2304Jfr JO 1993/94:JOl s 103, JO 1995/96:JOl s 115 samt där gjorda hänvisningar till tidigare JO-utlåtanden.
2305. 2305Jfr Fitger s 23:14, 23:61, Ekelöf 5/1987 s 100, Elwing s 61 f.
2306. 2306Jfr Ord för ord, Svenska synonymer och uttryck. Norstedts 1994.
2307. 230717 § SFS 1981:1243.
2308. 2308Jfr RB 28:2 där personell husrannsakan, enligt Bylund i Ekelöf/3 1994 s 72, »rar utan vidare företas» hos den som söks. Se även Fitger s 28: 10 a.
2309. 2309Se Prop 1981/82:8 s 57 ff, 93 ff, SOU 1981/7 s 55.
2310. 2310SFS 1982:404.
2311. 2311Se specialmotiveringen till 14 § LVU, Prop 1979/80:1 Del As 600.
2312. 2312Prop 1981/82:141 s 44.
2313. 2313Bramstång 1985 s 324.
2314. 2314Ekclöf 5/1987 s 100, Fitgcr s 23:14. Se även Elwing s 62.
2315. 2315Fitger s 23:61.
2316. 231614 Särskilda befogenheter
2317. 2317Bramstång 1993 s 99 f.
2318. 2318Prop 1981/82:8 s 96.
2319. 2319Annorlunda torde det kunna förhålla sig om det skulle vara fråga om att bedöma någonting till fördel för en enskild som t ex enligt 10 2 st § FL.
2320. 2320Se avsnitt 14.6.2.
2321. 2321Jfr Polisrättsutrcdningcn SOU 1994:47 s 209 som bl a anför, att de mest kränkande tvångs- medlen inte bör få företas annat än under förhållandevis stränga förutsättningar.
2322. 2322JO 1992/93 s 152.
2323. 2323Jfr Ekelöf SvJT 1982 s 654 ff.
2324. 2324Ekelöf SvJT 1982 s 656.
2325. 232514 Särskilda befogenheter
2326. 2326fr Ekelöf 1984/3 s 26.
2327. 2327I frågan om nödvändigheten av tvångsåtgärder anförde Socialberedningen (SOU 1981:7 s 56) att »Man far ju nämligen anta att de missbrukare som vårdas med stöd av den nya lagen inte är far- liga eller våldsamma på det sätt som kan vara fallet beträffande vissa psykiskt sjuka.» Se som jämförelse till detta avsnitt 9.5.1.
2328. 23281981:7 s 56.
2329. 2329Enligt 69 § NvL straffades den som lämnade alkoholhaltiga drycker till någon som var inta- gen på vårdanstalt med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
2330. 2330SFS 1958 nr 206.
2331. 2331Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1958 s 13.
2332. 2332Bestämmelser av motsvarande eller liknande slag förekommer också i flera andra nu gällande lagar såsom SoL, LPT och KvaL.
2333. 2333Begreppet »missbruksmedel» innebär i den följande framställningen avseende 31 och 36 § § just de medel som räknas upp i dessa bestämmelser.
2334. 2334Förbudet mot dopningsmedel och hälsofarliga varor infördes genom SFS 1999:51.
2335. 2335Se specialmotiveringen prop 1981/82:8 s 94 där DepCh uttalade, att de intagna får fråntas »berusningsmedel av olika slag/. . ./ liksom injektionssprutor, kanyler osv. Det ges vidare möjlighet att ta hand om annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet». Motsvarande bestämmelse i 16 § LVU (14 § i 1980 års lag) tillkom på förslag av lagrådet efter mönster av 2 och
2336. 2336§§ i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna. Lagrådet avsåg därvid (Prop 1979/ 80:1 Del C s 379 f och s 416), att bestämmelsen skulle omfatta alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen, eller annat som kan vara till men för vården eller ordningen på hemmet.
2337. 233721 § 1 LPT innehåller innehåller en liknande bestämmelse där det i första stycket anges vil- ken egendom som inte får innehas, vilket i princip motsvaras av 31 § LVM. I 21 § andra stycket LPT sägs, att »Påträffas sådan egendom som avses i fors ta stycket, får den omhändertas»(förf. kurs). I denna bestämmelse anges det sålunda klart vilken egendom som avses.
2338. 2338Notera skyldigheten att förstöra/försälja viss egendom i förhållande till 31 §:s fakultativa utformning beträffande samma slags egendom.
2339. 2339Lag (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
2340. 234014 Särskilda befogenheter 119 120 121
2341. 2341123 124 126
2342. 2342Prop 1987/88:147 s 108.
2343. 2343Med föremål särskilt ägnade för missbruk avses enligt 63 § KvaL (Prop 1984/85:46 s 29) haschpipor, kokainskedar, förvaringspåsar, vågar och liknande föremål som är särskilt ägnade för nar- kotikahantering. Samma gäller beträffande 2 § lagen om kontroll av berusningsmedel på sjukhus. a prop s 29.
2344. 2344Prop 1987/88:147 s 108.
2345. 2345Vid införandet av FvL anbefallde DepCh varsamhet i tillämpningen när det var fråga om egendom som kunde antagas vara avsedd för vederbörandes legitima behov.
2346. 2346IAR 1997:1 s 19.
2347. 2347Prop 1984/85:46 s 30. Se även i fråga om 24 § LPT Prop 1990/92:58 s 264.
2348. 2348JO har (JO 1985/86 s 180), beträffande narkotika på kriminalvårdsanstalt, förordat att polis- anmälan bör göras så snart det rör sig om fynd av annat än mycket ringa mängder narkotika. Se även JO 1977/78 s 195.
2349. 2349I fråga om narkotikabrott som, med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter är att anse som ringa, är böter eller fängelse högst sex månader föreskrivet för brottet. NsL2 §.
2350. 2350I IAR 1997:I s 19 kan man fa intrycket att det endast är egendom som påträffats utan känd ägare som far handhavas så som beskrivs i 36 §, vilket dock inte är avsikten. Även egendom som påträffas vid t ex en kroppsvisitation eller försändelsekontroll far förstöras eller försäljas enligt vad som sägs i 36 §.
2351. 2351SFS 1994: 1468. Genom lagändringen infördes också ett skydd beträffande rådighetsin- skränkningar av mark eller byggnader, något som dock lämnas utanför denna framställning.
2352. 2352Prop 1993/94:117s48.
2353. 2353Sterzel gör, beträffande äganderättsskyddet, en kortfattad genomgång av innehållet i andra västeuropeiska författningar i » Grundlagsskydd for äganderätten än en gång», Rättsfonden IV 1990 s
2354. 2354ff.
2355. 2355Jfr dock RF 8:15 angående förfarandet vid grundlagsändring samt lagprövningsregeln RF 11:14.
2356. 2356Prop 1975/76:209 s 124.
2357. 2357Prop 1975/76:209 s 124.
2358. 235814 Särskilda befogenheter 135 140
2359. 2359Möjlighet att överklaga dylika beslut har, på lagrådets inrådan, införts med hänvisning till Europakonventionens artikel 6 och att det kan bli »fråga om en tvångsvis övergång av äganderätten». Se Prop 1987/88:147 s 224.
2360. 2360Petren/Ragnemalm s 85.
2361. 2361Bengtsson 1986 s 77.
2362. 2362Petren/Ragnemalm s 85. Se även Nergelius 1995 s 558 f där han anför, att »Stor enighet råder om att »annat sådant förfogande», som enligt 2:18 skall påminna starkt om expropiation, inne- fattar andra tvångsavhändelser av äganderätt eller motsvarande rätt med ekonomiskt värde, t.ex. nytt- janderätt». Se även Roos, Rättsfonden 1980 s 98, som menar, att den egendom som skyddas av regeln är »i huvudsak fast egendom och lös egendom i samband med rekvisition av militär myndighet och brandväsen.»
2363. 2363Bengtsson 1986 s 42.
2364. 2364Bengtsson 1986 s 42 ff.
2365. 2365Bengtsson 1986 s 132.
2366. 2366Bengtsson 1986 s 96 ff.
2367. 2367Bengtsson 1986 s 100.
2368. 2368Se Bengtsson 1986 s 97 med där gjorda litteraturhänvisningar.
2369. 2369Prop 1979/80:1 s 390.
2370. 2370Prop 1958:80 s 13.
2371. 2371Se Petren och Martcnius i lagrådet Prop 1979/80:1 Del B s 387.
2372. 2372Prop 1979/80:1 Del B s 388 f.
2373. 2373Prop 1981/82:8 s 57.
2374. 237414 Särskilda befogenheter
2375. 2375Enligt författningsutrcdningen förslag skulle det i RF 2:3 stadgas att »Svensk medborgares egendom är tryggad. Expropiation och annat dylikt förfogande över egendom må ske allenast under förutsättningar som angivas i lag.» (SOU 1963:16-17 s 62, 187 f) Någon lagstiftning på grundval av betänkandet kom dock inte till stånd.
2376. 2376Prop 1979/80:1 Del B s 390 f.
2377. 2377Prop 1979/80:1 Del B s 391.
2378. 2378Justitieråden Sven Nyman och Knutsson.
2379. 2379Prop 1979/80:1 Del B s 392.
2380. 2380SoU 1979/80:44.
2381. 2381Prop 1979/80:1 Del As 607.
2382. 2382Prop 1993/94:117 s 15.
2383. 2383Prop 1993/94:117 s 15. Vad gäller rådighetsinskränkningar påpekades i författningskom- mentarerna, att sådana inskränkningar i rätten att använda främst lös egendom som följer av andra än mark-och byggnadsreglerande bestämmelser, faller utanför tillämpningsområdet. a prop s 49.
2384. 2384Bengtsson SvJT 1994 s 926.
2385. 2385SOU 1993:40 Del As 47 och 234.
2386. 238614 Särskilda befogenheter 160 161 164
2387. 2387van Dijk, van Hoof s 454, Gomien m fl s 312.
2388. 2388Gomien m fl s 312 med hänvisning till James and Othcr judgment of 21 February 1986, Series A no. 98.
2389. 2389Jfr Bogdan 1986 s 21.
2390. 2390Danelius 1993 s 248. Ett återkallande av ett tillstånd eller en vägran att utflirda ett sådant till- stånd kan således, under vissa förutsättningar, anses som ett ingrepp i den enskildes äganderätt vars rättfärdigande måste prövas med hänsyn till de förutsättningar som anges i artikeln.
2391. 2391Gomien m fl s 314.
2392. 2392Danelius 1993 s 248.
2393. 2393Danelius SvJT 1996 s 75.
2394. 2394Gomien m fl menar att »the state enjoys a wider margin of appreciation under this Article than under other Articles of the Convention that permit restrictions on rights.» s 312.
2395. 2395»Det allmännas intresse» kan även innefatta överföring av egendom till annan enskild person därför att det utgör ett led i en social eller ekonomisk politik som anses vara i samhällets intresse. Se Danelius 1993 s 251.
2396. 2396Gomien m fl s 319.
2397. 2397Se exempelvis fallet Handyside mot Storbritannien 1976 (Nr 24) och fallet Agosi mot Stor- britannien 1986 (Nr 108). Se även Bogdan 1986 s 29.
2398. 2398Danclius 1993 s 250 f som hänvisar till fallet James m fl mot Storbritannien 1986 (Nr 98). Se även Bogdan 1986 s 22 ff.
2399. 2399Danclius 1993 s 252.
2400. 2400Bogdan 1986 s 30.
2401. 2401AndenaesJohs. 1990 s 465 f.
2402. 240214 Särskilda befogenheter 175
2403. 2403Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v s 221.
2404. 2404Danelius 1993 s 250 ff. Bengtsson 1994 s 921.
2405. 240511 (85 %) 11 (41 %)
2406. 2406-9 (33 %)
2407. 24072 (15 %) 3 (11 %)
2408. 2408-2 (7 %)
2409. 2409-1 (4 %)
2410. 2410-1 (4 %) Totalt antal beslag 17 (1,3 %) 65 (2,4 %) Totalt antal klienter där beslag gjorts/totalt antal klienter 13/47 27/38 Omhändertagen egendom Egendom' År 1994 (n = 17) År 1995 (n = 65) Sprutor/kanyler 4 (24 %) 45 (69 %) Knivar, saxar, inbrottsverktyg, 5 (29 %) 32 (49 %) järnröro d Pipor, haschpipor, sked -13 (20 %) Alkohol, narkotika, tabletter 11 (65 %) 27 (42 %) C-vitamin, askorbinsyrah 1 (6 %) 2 (3 %) Limtub, bensin, sprayfargburk -3 (5 %) Tomburkar, tomflaskor 3 (18 %) 7 (11 %) Övrigt' 3 (18 %) 13 (20 %) a. En och samma klient kan ha blivit fråntagen flera sorters egendom. b. Används enligt uppgift för att neutralisera effekten av antabus. c. Fyrverkeripjäser, vitt oidentifierat pulver, bläckpatron, liniment, herrtidningar. 177
2411. 2411Det lagenliga i att undersöka klienternas rum diskuteras under avsnitt 14.7.9 nedan.
2412. 241214 Särskilda befogenheter Händelse vid vilken egendom omhändertagits Händelseförlopp År1994 År 1995 Kroppsvisitation, genomgång 3 (18 %) 13 (20 %) av bagage/kläder Ytlig kroppsbesiktning 4 (24 %) 11 (17 %) Genomgång av försändelser 3 (18 %) 9 (14 %) Genomgång av rum 6 (35 %) 28 (43 %) Klienten lämnade självmant 1 (6 %) 4 (6 %) Totalt antal beslagl 7 65 17 65 179 180
2413. 2413Prop 1981/82:8 s 93 f, Prop 1987/88:147 s 107.
2414. 2414Prop 1981/82:8 s 94 f.
2415. 24151981:7 s 56.
2416. 2416Se avsnitt 14.6.10.
2417. 2417Prop 1981/82:8 s 106.
2418. 2418Se nedan avsnitt 14.6.9
2419. 2419Lag (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
2420. 2420I lagrådets förslag till utformning av 14 § LVU var bestämmelsen formulerad som en skyldig- het. Prop 1979/80: 1 Del C s 380.
2421. 242114 Särskilda befogenheter 187 188 189 14.6.7.1 MISSBRUKSMEDEL
2422. 2422Jfr prop 1981/82:8 s 94 f.
2423. 2423Prop 1981/82:8 s 94.
2424. 2424I motiven till 14 § LVU 1980 års lag talas det om »vapen, tillhygge eller annat föremål som kan vara farligt för övriga intagnas eller personalens säkerhet. Vidare sägs, att »det ges även möjlighet att ta hand om mediciner som vid oriktigt bruk kan skada den unge», vilket uppenbarligen syftar på den enskilde innehavaren av egendomen. Jfr även 21 § LPT som uttryckligen anger att patienten inte far inneha »annan egendom som kan skada honom själv eller någon annan eller vara till men för vår- den eller ordningen på vårdinrättningen.»
2425. 2425Jfr JO 1998/99:JOl s 300 ff.
2426. 2426Set ex lag (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus och 76 § SoL.
2427. 2427IAR1997:ls17.
2428. 2428Lag 9 maj 1958, nr 206. Tidigare reglerades frågan i 27 § stadgan för allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Däri föreskrevs bl a att om till anstalten ankommande försändelse innehöll alkoholhaltig dryck skulle försändelsen omhändertas av föreståndaren. Bestämmelsen uteslöt dock inte möjligheten att föreståndaren kunde tvingas återlämna drycken i samband med utskrivning från anstalten. Därav den i 63 § NvL införda bestämmelsen.
2429. 2429SFS 1968 Nr 67.
2430. 2430Prop 1968 nr 7 s 124.
2431. 2431Prop 1954 nr 159 s 163.
2432. 243217 § SFS 1981:1243.
2433. 2433SOU 1981:7 s 55, Prop 1981/82:8 s 94.
2434. 2434Prop 1979/80: 1 Del A s 599.
2435. 2435Prop 1987/88:147 s 223.
2436. 2436SFS 1999:51.
2437. 243714 Särskilda befogenheter 201 2 204
2438. 2438Angående den närmare innebörden av dessa begrepp se avsnitt 11.3.2
2439. 2439I motsvarande bestämmelse (17 §) i 1981 års lag (SFS 1981:1243) talades om ett förbud att inneha »alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel» medan det i generalindikationen (dåva- rande 2 §) talades om »alkohol eller narkotika».
2440. 2440Se utförligare avsnitt 11.3.2.
2441. 2441Bramstäng (1985 s 382) har framhållit, att förutom alkoholhaltiga drycker innefattar uttrycket alkohol även »alkoholtekniska ersättningsmedel för sådana drycker, tex teknisk sprit, vissa alkoholhaltiga preparat (hår-och ansiktsvatten, skokräm) eller alkoholhaltiga läkemedel ( vissa bröst- droppar m m.)» Däremot diskuterade han inte begreppet alkoholhaltiga drycker i anslutning till 17 och 32 §§ LVM (1981 års lag) ej heller beträffande motsvarande stadganden i LVU. a a s 323, 342, 442,446.
2442. 2442I samband med införandet av lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker (FvL) observerade lagrådet ett liknande problem. I propositionen föreslogs att »rusdrycker eller annat berusningsmedel» under vissa förutsättningar skulle vara förverkade. Med rusdrycker avsågs sprit- drycker, vin och starköl enligt definition i rusdrycksförsäljningsforordningen. FvL skulle emellertid även omfatta öl klass II som inte vara att anse som rusdryck men väl som ett berusningsmedel (jfr prop nr 80 1958 s 12), samt andra berusningsmedel än rusdrycker och öl. Med andra berusningsmedel avsågs »alkoholhaltiga eller icke alkoholhaltiga ersättningsmedel for rusdrycker» (a prop s 12). Med den föreslagna lösningen skulle iil klass II komma att hänföras till annat berusningsmedel vilket lagrå- det ansåg var mindre lämpligt. På lagrådets inrådan ändrades därför begreppet till alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilket i FvL fortfarande äger giltighet.
2443. 2443Alkohol-och narkotikautvecklingen i Sverige, Rapport 97 s 169.
2444. 24441996:125 s 56 f.
2445. 2445Se avsnitt 11.3.2.
2446. 2446Jfr JO 1992/93:JOl s 176 rörande en gravid diabetessjuk kvinna som fött ett dött barn efter att ha varit frihetsberövad under två dygn.
2447. 2447Prop 1987/88:147 s 223.
2448. 244816 § LVU förbjuder innehav av narkotika, alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, liksom dopningsmedcl och hälsofarliga varor. 20 § reglerar förstörande och försäljande av sådana missbruksmedel. Inte heller i motiven till den lagen utvecklas innebörden av begreppen alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel. Det påtalas endast att narkotika särskilt angivits därför att alla slag av narkotika inte anses som berusningsmedel· (prop 1989/90:28 s 116). »Andra berusningsmedel» förefaller dock vara ett vidare begrepp och häri skulle kunna innefattas, menar jag, även alkoholhaltiga ersättningsmedel, olämpliga mediciner som inte är narkotika och även andra preparat.
2449. 244914 Särskilda befogenheter 212 14.6.7.2 NARKOTIKAVERKTYG
2450. 2450lagrådet beträffande 14 och 23 §§ LVU 1981 års lag, där det understryks att 14 § har ett vidare ti11lämpningsområdc än 23 § som avsåg förstörande och försäljning av egendom.
2451. 2451Prop 1987/88:147 s 108.
2452. 2452Prop 1984/85:46 s 29.
2453. 2453Jfr JO 1995/96:JOl s 131.
2454. 2454SiS interna allmänna råd 1997:1 s 15.
2455. 2455På behandlingshemmet Holma förekom kriminalitet hos en majoritet av klienterna 1994 och 1995, 63,8 % respektive 73,7 %. Förhållandet var emellertid det omvända 1993 då kriminalitet, såvitt framgår, endast förekom hos 42,5 % av klienterna.
2456. 2456Under SiS första år, april 1994-mars 1995, rapporterades ca 279 tillbud på LVM-hemmen, varav 8 tillbud härrör från Behandlingshemmet Holma. Bergman 1995 s 6 och 24.
2457. 2457Jfr tabell, avsnitt 14.6.3 ovan.
2458. 2458Om LVM i förhållande till arbetsmiljölagen se JO 1989/90 s 253.
2459. 2459I vart fjärde rapporterat tillbud har någon form av tillhygge använts. Bergman 1995 s 7.
2460. 2460Bergman 1995 s 12.
2461. 246114 Särskilda befogenheter 223 Ett recept kan inte direkt vara att anse som patientens egendom. Det skall närmast ses som en licens för patienten att efter läkares ordination få visst läkemedel för sin behand- ling. När någon tas in på en vårdinstitution ingår det som ett naturligt inslag i vården att vederbörandes medicinska status undersöks. Den läkare som knutits till institutionen har härvid att bedöma i vilken utsträckning tidigare inledd behandling skall fortgå, förändras eller upphöfa, Har den intagne ett giltigt recept som det är olämpligt att det används, har läkaren att vidta lämpliga åtgärder. I första hand bör han ta upp frågan med den intagne och få dennes medgivande att riva receptet. Visar det sig inte möjligt att komma överens med den intagne bör läkaren vända sig till den receptförskrivande läkaren, eller till läkare
2462. 2462Enligt SiS interna allmänna råd 1997:1 s 15 bör, om klienten överlämnar personliga ägodelar till behandlingshemmet för förvaring, noga noteras vad klienten överlämnat på ett särskilt formulär med klientens underskrift och två företrädare för institutionen. Handlingen bör förvaras i personakten och klienten bör själv erhålla en kopia.
2463. 2463I SiS interna allmänna råd 1997:1 s 15 sägs, med hänvisning till ifrågavarande JO-uttalande, att bestämmelsen ger möjlighet att omhänderta ett olämpligt medicinrecept, däremot inte att förstöra det.
2464. 2464JO 1995/96 s 294 ff.
2465. 2465Enligt SiS interna allmänna råd 1997:1 s 15 bör klienterna även då en sådan situation förelig- ger få disponera över fickpengar. Övriga medel sparas lämpligen på ett särskilt konto.
2466. 2466Jfr även JO 1990/91:1 s 107 ff rörande 24 § KvaL. JO framhöll där att den som är intagen i kriminalvärdsanstalt inte mister sin rättsliga handlingsförmåga och att ett förbud för intagna att sig emellan fa göra penningöverföringar ej kan anses rättsenligt, eftersom det saknar uttryckligt stöd i för- fattning. Av samma skäl ansåg JO att det inte går att förbjuda en intagen att förfoga över honom till- hörig egendom, i det aktuella fallet kasettband.
2467. 2467Jfr JO 1998/99:JOl s 300 ff, där LVM-hemmet omhändertagit frän socialtjänsten erhållen veckopeng som reaktion på skadegörelse.
2468. 246814 Särskilda befogenheter 229
2469. 2469En undersökning genomförd på ett behandlingshem i Skåne har visat, att tre av fyra män som tvångsvårdats för narkotikamissbruk utsatts för sexuella övergrepp under uppväxten. Källa: TT 1997-09-26. Här hämtat frän SiStone Nr 6 1997.
2470. 2470Prop 1981/81:8 s 94.
2471. 2471Jfr JO 1990/91:1 s 104 f. I klagomål till JO framförde en kvinna, intagen på Hinseberg, kla- gomål därför att kriminalvårdsanstalten inte låtit henne och andra intagna inneha vissa tidningar med motiveringen att detta var »porrtidningar». I yttrande framförde anstaltschefen, att man av visitations- skäl inte tillät införande av sådana tidningar och tidskrifter som fanns i anstaltens kiosk. JO fann att begränsningsreglerna tillkommit för att underlätta visitation och att det sålunda inte var fråga om ett angrepp på den fria opinionsbildningen. Detta innebar emellertid inte att JO godtog ifrågavarande regel. Den omständigheten att en viss publikation finns eller inte finns tillgänglig på annat sätt saknar uppenbarligen i sig relevans för visitationsfrågan och den är därmed inte på ett adekvat sätt ägnad att tillgodose det syfte som föranlett den.
2472. 2472Jfr JO 1994/95:JOl s 179 ff. I fallet hade en besökare till intagen på kriminalvårdsanstalt medfört 20 serietidningar. Den intagne bereddes tillfälle att välja ut 6 tidningar. Resterande fick åter- lämnas eftersom det saknades personella möjligheter att visitera samtliga tidningar. Detta ansågs av JO inte vara ett angrepp på den fria opinionsbildningen. Tidningarna kunde dock, menade JO, omhändertagits och överlämnats till den enskilde vid ett senare tillfälle efter undersökning.
2473. 2473Prop 1979780:1 s 601.
2474. 2474Narkotika lär vid något tillfälle ha smugglats in på ett behandlingshem trots att blomster- kvasten skickats med bud direkt från blomsteraffären. Avsändaren hade köpt buketten och gått iväg en stund. Han/hon hade därefter återkommit till blomsteraffären och bett dem sända blommorna efter- som vederbörande fått förhinder att själv leverera buketten.
2475. 2475Jfr JO 1994/95:JOl s 179 f, där ett generellt förbud att ta emot andra sorters varor än sådana som anges i 24 § KvaL, som inte är uttömmande, inte ansågs stå i överensstämmelse med lagen.
2476. 247614 Särskilda befogenheter
2477. 247742 § LVU.
2478. 2478Skriftlig besvärshänvisning har lämnats vid det undersökta behandlingshemmet Holma.
2479. 2479Ragnemalm 1992 s 94, Ragnemalm 1970 s 586, Strömberg 1995 s 129.
2480. 2480Se utförligare angående innebörden av begreppet civila rättigheter och skyldigheter avsnitt 6.4.8.
2481. 2481Prop 1987/88:147 s 224. Frågan om överklagande på grund av artikel 6 togs upp av Petrcn och Martenius i lagrådet redan i samband med införandet av motsvarande bestämmelse i LVU (Prop 1979/80:1 Del B s 387 ff).
2482. 2482I propositionen 1983/84:174 definierades inte begreppen.
2483. 2483Prop 1983/84: 17 4 s 29.
2484. 2484Prop 1983/84:174 s 26.
2485. 2485SFS 1984:365.
2486. 2486Prop 1983/84:174s25.
2487. 2487Prop 1983/84: 17 4 s 29.
2488. 2488Prop 1983/84:174 s 26 f, 29.
2489. 2489Jfr Prop 1983/84:174 s 27.
2490. 249014 Särskilda befogenheter
2491. 2491Prop 1983/84:174 s 29.
2492. 24921994:139 s 576 ff.
2493. 24931987:22 s 369.
2494. 2494Prop 1987/88:147 s 41.
2495. 2495Prop 1987/88:147 s 223.
2496. 2496Prop 1979/80:1 Del As 582.
2497. 2497Genom lagändring (SFS 1999:52) numera även dopningsmedel och hälsofarliga varor.
2498. 2498Prop 1990/91:58 s 262.
2499. 2499Även lag (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m m, till vilken hänvisning görs i bl a 36 § LVM (hänvisningen avser dock enbart 2 §), användes begreppen alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel. I 2 § lagen om kontroll av berusningsmedel på sjukhus (SFS 1985:12) talas det om förbud att inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel. Begreppen definieras inte i förarbetena utan man hänvisar endast till att bestämmelsen delvis utformats efter mönster av LVM, LVU och LSPV (se prop 1984/85:46 s 23). Se även 63 § KvaL enligt vilken alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel under vissa förutsättningar får omhändertas.
2500. 250014 Särskilda befogenheter
2501. 2501Det förekommer ett missbruk av receptfria medel av icke obetydlig omfattning och med icke obetydliga konsekvenser.
2502. 2502Jfr tex 3 § Förordning (1985:835) om kemiska produkter som explicit anger att lagen inte är tillämplig på tobaksvaror.
2503. 2503Jfr Bogdan 1986 s 21.
2504. 25047 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 555 261 262 263 264 265 266
2505. 2505Prop 1981/82:8 s 94.
2506. 2506Brita Sundberg-Weitman 1985 s 86, menar att man måste betrakta principen om familjens rätt till skydd som grundlagsfäst, allra helst som Sverige har anslutit sig till flera internationella kon- ventioner som innebär förpliktande att respektera familjen.
2507. 25071975:75 s 199.
2508. 2508Pctrcn/Ragnemalm, Sveriges grundlagars 54.
2509. 2509SOU 1975:75 s 199. Se även avsnitt 11.2 angående läkarundersökning inför LVM-ansökan.
2510. 2510Petren Ragnemalm 1980 s 54, Rynning 1994 s 102.
2511. 251114 Särskilda befogenheter 271
2512. 2512Se JO 1984/85 s 227 ff där JO Sverne menar att lämnande av urinprov är att hänföra till kroppsbesiktning, JO 1988/89 s 350 ff, 1992//93 s 495 ff och 1993/94 s 230 f och 302 f där JO Rag- nemalm och Norell Söderblom är av motsatt uppfattning. Rynning, 1994 s 103, ansluter sig till Sver- nes uppfattning och menar att det inte framstår som rimligt att alkoholutandningsprov betraktas som kroppsligt ingrepp men däremot inte urinprovstagning.
2513. 25131975:75 s 199.
2514. 2514Prop 1973:90 s 246.
2515. 2515SOU 1975:75 s 200, Prop 1975/76:209 s 147, Petren/Ragnemalm Sveriges grundlagars 55.
2516. 2516Grundlagsberedningen (SOU 1972:15 s 159) menade att grundlagsskyddet enbart borde omfatta bostaden. Under remissbehandlingen påpekades dock att det saknas anledning att begränsa skyddet mot husrannsakan till att avse sådan åtgärd i bostaden varför ifrågavarande begränsning utgick, (Prop 1973:90 s 246).
2517. 2517JO 1993/94 s 79 ff.
2518. 2518Petren/Ragnemalm, Sveriges grundlagar s 54 f.
2519. 25191975:75 s 199.
2520. 25207 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 557 275 276 277 278 279 280
2521. 2521Europakommissionen har i ett mål -i relationen styvmoder och styvbarn -ansett att det inte är nödvändigt att bestämma huruvida, i frånvaro av legalt släktskap, banden mellan styvmodern och barnet är att hänföra till familjelivet. Eftersom styvmodern hade tagit hand om barnet i många år och var djupt fästad vid honom, ansågs separationen från honom i alla fall röra hennes privatliv (van Dijk, van Hoof s 368).
2522. 2522Europakommissionen har i fall av skolaga ansett vissa allvarliga fall strida mot art 3 och vissa mindre allvarliga fall strida mot art 8 (Se Danelius 1993 s 189). Europadomstolen har dock inte varit benägen att tilllämpa ett sådant synsätt (Danelius SvJT 1994 s 368).
2523. 2523Danelius 1993 s 200 med hänvisning till Allmänna kommentarer i 1988 års rapport, annex VI.
2524. 2524Gomien m f1 s 249 f.
2525. 2525Gomien m f1 s 227 f.
2526. 2526Detta kom till uttryck i fallet Airey mot Irland 1979 (Nr 32) där domstolen bl a framhöll, att syftet med art 8 är väsentligen att skydda individen mot godtycklig inblandning från det allmännas sida. Se Gomien m f1 s 228.
2527. 252714 Särskilda befogenheter
2528. 2528Jfr art 12 i FN:s universella deklaration om mänskliga rättigheter och art 17 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
2529. 2529Gomien m fl s 228.
2530. 2530Se exempelvis fallet Niemietz mot Tyskland 1992 (Nr 251-B).
2531. 2531Danelius 1993 s 187,Jfr även fallet Olsson I 1988 nr 130.
2532. 2532Danelius 1993 s 187 f. Se även Danelius SvJT 1991 s 307 f.
2533. 2533Danelius 1993 s 186, se även Gomien m fl s 228.
2534. 25347 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 559 287 289 290 291 292 293
2535. 2535Danelius 1993 s 193.
2536. 2536Se Statistiska uppgifter, avsnitt 14.6.3.
2537. 2537Prop 1987/88:147 s 107.
2538. 2538Jfr 29 § 5 st KvaL enligt vilket det som villkor för besök, av säkerhetsskäl, kan föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning.
2539. 2539Jfr 24 § SoF samt vad som tidigare sagts om 33 §, avsnitt 14.6.
2540. 2540Se även prop 1981/82:8 s 94. Den som är omhändertagen och vistas i polisarrest eller mot- svarande, kan bli föremål för sådana åtgärder som anges i lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna.
2541. 2541Inte heller i IAR sägs någonting om vem som äger rätt att fatta beslut.
2542. 254214 Särskilda befogenheter
2543. 2543Begreppet »fara i dröjsmål» föreslås av Polisrättsutredningcn att ersättas med »i brådskande fall». SOU 1995:47 s 176.
2544. 2544I RÅ 1986 Ref 150 ansågs kriminalvårdsstyrelsens beslut angående kroppsbesiktning av en i kriminalvårdsanstalt intagen person böra prövas i sak trots att besvärsprövningen -till följd av att åtgärden redan genomförts -ej kunnat föranleda rättelse. RegR fann att, med hänsyn till det ingrepp i den personliga integriteten som kroppsbesiktningen inneburit, hade N ett befogat intresse av att - oaktat åtgärden redan genomförts -få prövat om laga skäl förelåg för densamma.
2545. 2545Jfr 23 § LPT där det explicit hänvisas till 21 § vari det framgår vilken egendom som inte får innehas.
2546. 25467 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 561
2547. 2547Socialberedningen anförde i specialmotiveringen till 17 § 1981 års lag (SOU 1981:7 s 55), att »V isitering får dock bara ske när någon kommer till hemmet eller om det under vistelsen uppkommer misstanke att han innehar någon sådan egendom.»(förf. kurs)
2548. 2548Prop 1981/82:141 s 51, SOU 1981:7 s 29.
2549. 2549Prop 1981/82:8 s 94.
2550. 2550Se avsnitt 14.5.
2551. 2551Bramstång 1985 s 324 kommentarer till 14 § LVU. I specialmotiveringen till ifrågavarande bestämmelse sägs att det kan »ha förekommit något som gör att det kan finnas anledning att anta» ...
2552. 255214 Särskilda befogenheter 14.7-7.1 INLEDNING
2553. 2553Prop 1978/79:62 s 29.
2554. 2554Rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v s 220.
2555. 2555Andenaes Johs. (1995) s 149.
2556. 2556Se tex LVU 17 § , LPT 23 §, SmskL 46 §, KvaL 29, 52 a-52 c §§, Varusmugglingslagen
2557. 2557§,
2558. 25581975:75 s 199.
2559. 2559Rättighetsskyddsutredningen (SOU 1978:34) delade in lagenliga inskränkningar i grundlags- skyddet i fyra olika grupper. Under den första gruppen (a) hänfördes sådana påtvingade kroppsliga ingrepp som innebär våld mot människokroppen såsom kastrering och transplantation. Till grupp (b) bestämdes påtvingade kroppsliga ingrepp i annat fall, dvs då det är fråga om kroppsbesiktning såsom läkarundersökning, smärre ingrepp av typen vaccination, tagande av blodprov och fingeravtryck. Grupp (c) innefattade kroppsvisitation, dvs undersökning av någons kläder eller väska som någon bär med sig och grupp (d) rörde våldsutövning för genomförande av vissa förvaltningsuppgiftcr.
2560. 25607 Kroppsvisitation, ytlig k.roppsbesiktning och genomsökning av rum 563 310 14.7-7.2 BEGREPPET KROPPSVISITATION I RÄTTEGÅNGSBALKEN 313
2561. 2561Prop 1981/82:8 s 59 f. DepCh anförde, att om erfarenheten av tvångsvis meddelad narko- manvård senare skulle visa att ett behov av sådana åtgärder mot den intagnes vilja skulle föreligga, socialberedningen borde återkomma med ett sådant förslag. Frågan togs också upp av vissa remissin- stanser i samband med 1988 års lag. DepCh avsåg då att föreslå regeringen att ge socialstyrelsen i upp- drag att kartlägga behovet av erforderliga undersökningar. Se prop 1987/88:147 s 107.
2562. 2562Se avsnitt 14.10.
2563. 2563SFS 1982:404.
2564. 2564Se prop 1981/82:2.
2565. 2565SFS 1993:1408.
2566. 2566Prop 1993/94:24 s 80. Justitieutskottet (1993/94:JuU7 s 4 f) ställde sig bakom tanken att det i RB skall finnas en enda definition av respektive begrepp och att regleringen i RB skall fungera som bas för regleringen i andra lagar.
2567. 2567Prop 1993/94:24 s 38, 80. Fitger s 28:23 f.
2568. 256814 Särskilda befogenheter 318 320 322 323 324
2569. 2569Bylund i Ekelöf/3 s 78. Prop 1993/94:24 s 40.
2570. 2570Prop 1993/94:24 s 27, 40.
2571. 2571Prop 1993/94.24 s 41.
2572. 2572Prop 1993/94:24 s 41.
2573. 2573Prop 1993/94:24 s 27, 40 ff. Fitger s 28:23 f.
2574. 2574Prop 1993/94:24 s 42.
2575. 2575Prop 1993/94:24 s 42.
2576. 2576Olivccrona 1961 s 245.
2577. 2577Se även Bylund i Ekelöf 3/1994 s 73 med där gjorda litteraturhänvisningar.
2578. 2578Prop 1993/94:24 s 118.
2579. 25797 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 565 14-7-7-3 BEGREPPET KROPPSVISITATION I DE SOCIALA TVÅNGSLAGARNA 329
2580. 2580Prop 1993/94:24 s 118.
2581. 2581Prop 1993/94:24 s 42.
2582. 2582Avsnitt 14.7.9.
2583. 2583Med kroppsvisitation i Forskrift till lov om sosiale tjenester § 5-5, avses undersökning av klä- der och kroppens »overflate». Rundskriv I-1/93 s 221.
2584. 2584Prop 1981/82:8 s 94, Prop 1979/80:1 Del As 600.
2585. 2585resonemanget beträffande RB, Prop 1993/94:24 s 26 f.
2586. 2586I SiS interna allmänna råd 1997:I s 16, diskuteras inte vilka föremål som får granskas utan där används endast samma formulering som i förarbetena dvs »något annat som han for med sig».(förf. kurs)
2587. 258714 Särskilda befogenheter 332 333
2588. 2588Polisrättsutredningens (SOU 1995:47 s 264 ff) föreslår några mindre justeringar av begrep- pen kroppsvisitation och kroppsbesiktning, vilket kan föranleda andra överväganden beträffande utformningen av 32 § LVM. Förslaget har ej föranlett någon lagändring
2589. 2589I dansk rätt omfattar en »lcgemsbcsigtigelsc» bl a kläder som man har på sig men inte kläder som man tagit av sig och lagt ifrån sig och inte heller väskor och dylikt som man för med sig. Se Polis- rättsutredningcns slutbetänkande SOU 1995:47 s 265.
2590. 2590Prop 1993/94:24 s 42.
2591. 2591Prop 1993/94:24 S 80.
2592. 25927 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 567 14.7.7.4 BEGREPPET KROPPSBESIKTNING I RÄTTEGÅNGSBALKEN 340
2593. 2593Se om husrannsakan, avsnitt14.7.9.
2594. 2594I polisrättsutredningens slutbetänkande, far (enligt förslaget till RB 28:17) brev och andra slutna handlingar som påträffas i samband med bl a kroppsvisitation och husrannsakan öppnas efter förordnande av rätten, åklagare eller annan förundersökningsledare. SOU 1995:47 s 428 f, s 530.
2595. 2595I lag (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar regleras i 10 § en besökares skyl- dighet att underkasta sig kroppsvisitation »som inte avser brev eller annan enskild handling».
2596. 25961975:75 s 200 f.
2597. 2597Prop 1993/94:24 s 38.
2598. 259814 Särskilda befogenheter 341 342 343 344 345 346 347 348
2599. 2599Prop 1993/94:24 s 44 f.
2600. 2600Prop 1993/94:24 s 33 och 81.
2601. 2601Polisrättsutredningen föreslår att undersökning av själva provet inte skall innefattas i begrep- pet kroppsbesiktning. SOU 1994:47 s 262.
2602. 2602Prop 1993/94:24 s 46 ff, Ändamåls-behovs-och proportionalitetsprinciperna anses innebära att större operativa ingrepp inte kan komma ifråga i samband med en kroppsbesiktning. Också andra mindre operativa ingrepp anses genom dessa principer förhindras i ett stort antal fall. Dessa principer har dock av lagstiftaren icke ansetts som ett tillräckligt skydd för den enskilde, särskilt därför att undersökningar och provtagningar kan ra göras utan inskränkningar till vissa typer. Som ett begrän- sande rekvisit anges därför i RB 28: 12 2 st andra meningen, att en kroppsbesiktning inte får »utföras så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller skada.» vilket anses utesluta alla större operativa ingrepp från kroppsbesiktningsinstitutet. Också mindre operativa ingrepp anses därmed kunna för- hindras i ett stort antal fall. Att en undersökning eller provtagning kan medföra övergående obehag eller besvär och förorsaka kortvarig smärta anses dock inte vara något som skall få hindra genomföran- det.
2603. 2603Prop 1993/94:24 S 45.
2604. 2604Prop 1993/94:24 s 81.
2605. 2605Tidigare saknades inom kriminalvården klara regler när det gäller förutsättningarna för att hålla en intagen avskild från andra när en kroppsbesiktning skulle genomföras. Genom lagändring i
2606. 2606§ KvaL framgår det numera explicit att intagen får hållas avskild om det är nödvändigt för att verk- ställa ett beslut om kroppsbesiktning, som är tillåten enligt den lagen. (Se prop 1993/94:24 s 22).
2607. 2607Prop 1979/80:1 Del As 600.
2608. 26087 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 569
2609. 2609Jfr JO 1990/91:1 s 100.
2610. 2610Se även JO 1993/94 s 302 med där gjorda hänvisningar till JO 1984/85 s 227, 1988/89 s 350, 1992/93 s 495. JO fann i 1993/94 års fall att det ur integritetssynpunkt finns än större anledning att ställa sig tveksam till att kräva urinprov av besökare till intagen på LVM-hem. JO har också framhållit (JO 1988/89 s 350 och 1992/93 s 497), att även om det inte finns grund för att hävda att ett åläggande att lämna urinprov skulle kräva lagstöd med hänsyn till RF 2:6 och RF 2: 12, måste ett dylikt åläg- gande ändå, enligt RF 8:3, som huvudregel grundas på föreskrifter som meddelas genom lag, dock med den skillnaden att normgivningskompetens i ett sådant fall under vissa i kapitlet angivna förut- sättningar kan delegeras till regeringen.
2611. 2611Jfr JO 993/94:JOl s 148 rörande 47 § KvaL. JO framhöll därvid att detta stadgande uttöm- mande reglerar de bestraffningsåtgärder som kan vidtagas vid brott mot anbefalld ordning eller med- delade anvisningar. Åtgärder som kan uppfattas som repressivt betingade är av rättssäkerhetsskäl nog- grant reglerade i KvaL. Kriminalvårdsanstalten hade därför inte stöd, vare sig i KvaL eller i anstaltsfö- reskrifterna, att vidtaga andra åtgärder beroende av den intagnes skötsamhet.
2612. 2612IAR 1997:1 s 19.
2613. 2613Se närmare om SiS svar under avsnitt x.
2614. 2614Vägrat urinprov och/eller vägran att följa rutiner har föranlett placering på låsbar enhet i 2,3 % 1994 och 2,4 % av totalt antal sådana placeringar 1995. Placering i avskildhet har skett i 2,5 % 1994 och 4,5 % 1995.
2615. 261514 Särskilda b~fogenheter »Däremot utgör ett positivt urinprov eller vägran att lämna sådant prov i sig ingen grund för bestraffning eller indragen förmån. Om en klient misstänks vara påverkad och vägrar lämna urinprov för att styrka sin drogfrihet kan det däremot finnas anled- ning att t.ex. ompröva en planerad hemresa tillsammans med personal. Motivet i ett sådant fall är dock inte att klienten vägrar lämna urinprov utan att det ur behandlings- synpunkt är olämpligt med vistelse utanför institutionen för en klient som bedöms vara drogpåverkad. 356 357
2616. 2616!AR 1997:l s 19.
2617. 2617!AR 1997:l s 19 f.
2618. 2618IAR 1997:1 s 20.
2619. 2619SiS tillsynsrapport 1995-10-05, Dnr 120-70-95.
2620. 26207 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 571 359 14.7.7.5 BEGREPPET YTLIG KROPPSBESIKTNING 360
2621. 2621363 366
2622. 2622Enligt 52 d § KvaL är intagen, om inte annat föranleds av medicinska skäl, skyldig att på anmaning lämna blod-, urin-eller utandningsprov för kontroll att han inte är påverkad av beroende- framkallande medel eller dopingmedel. Bestämmelsen har tillkommit för att kunna genomföra diffe- rentiering efter narkotikaberoende av kriminalvårdsklientclet (prop 1978/79:62 s 1). Eftersom det föreligger en skyldighet för den intagne att lämna sådana prov anses en vägran kunna medföra att den intagne kan åläggas discilpinär bestraffning (prop 1981/82:141 s 48). Enligt denna bestämmelse far även alkoholutandningsprov tas för att kontrollera hur en intagen sköter permissioner som beviljats under villkor av alkoholawänjande behandling, vilket ansetts kunna vara av avgörande betydelse for den fortsatta behandlingsplaneringen. Har också ansetts nödvändigt för att kunna avgöra vilka intagna som, utan att vara synbart påverkade, faktiskt druckit sprit (Prop 1981/82:141 s 30). En liknande bestämmelse föreslås i LVM i Prop 2000/01:80.
2623. 2623Prop 1993/94:24 s 60.
2624. 262414 § LVU och 29 och 52 b §§ KvaL. Se prop 1981/82:141 s 51.
2625. 2625Prop 1981/82:141 s 44.
2626. 2626Prop 1987/88:147.
2627. 2627Prop 1981/82:2 s 12, 24 ff.
2628. 2628Se prop 1981/82:2 s 12, 25.
2629. 2629Prop 1981/82:2 s 25.
2630. 263014 Särskilda befogenheter 367 369
2631. 2631Å 373
2632. 2632Jfr Prop 1981/82:2 s 12.
2633. 2633Prop 1981/82:2 s 25.
2634. 2634Prop 1981/82:2 s 28.
2635. 2635Ord för ord, Svenska synonymer och uttryck, fjärde upplagan, Norstedts 1994.
2636. 2636Även Polisrättsutredningcn synes ha uppfattat innebörden därav så att en undersökning av huvudhår och armhålor ingår i begreppet. SOU 1995:47 s 291 f.
2637. 2637Jfr JO 1979/80 s 194 ff.
2638. 26381995:47 s 267.
2639. 2639Prop 1993/94:24 s 33 f, och 44 f. Se även Fitger s 28:26.
2640. 26407 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 573 375 376 377
2641. 2641Jfr Fitger s 28:26.
2642. 2642Prop 1993/94:24 s 33 f.
2643. 2643Prop 1981/82:8 s 94.
2644. 2644Enligt IAR s 16 »bör» vittne närvara om klienten inte uttryckligen undanber sig det.
2645. 264514 Särskilda befogenheter
2646. 2646SoU 1981/82:22.
2647. 2647Prop 1981/82:8 s 94.
2648. 2648I LPT-förslaget hänvisade DepCh till vilka befogenheter som var tillåtna med stöd av LVlJ och LVM. DepCh anförde därvid, att »de kontrollåtgärder som far vidtagas» är kroppsvisitation och ytlig kroppshesiktning. DepCh synes sålunda förutsätta att inga andra åtgärder vidtages. (Prop 1990/ 91:58 s 146.
2649. 26497 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 575 382 383 384 »Själva frihetsberövande får således anses innebära en rättighetsinskränkning av så över- gripande och vittgående slag att undersökningar av förvaringslokalen eller av egendom inom denna som de intagna inte bär på eller med sig i jämförelse därmed framstår som helt underordnade åtgärder. De intagna kan i förhållande till myndigheterna självfallet inte heller tillerkännas någon egentlig besittningsrätt eller ens dispositionsrätt över för- varingslokalen. Följaktligen ligger det enligt min mening i sakens natur att undersökningar av lokaler som nyttjas för förvaring av dem som har berövats friheten får företas utan särskilt författningsstöd i den utsträckning som behövs för ett effektivt vidmakthållande av fri- hetsinskränkningen. Detsamma gäller i fråga om all den egendom som finns inom för- varingslokalen så länge den kan undersökas utan de intagnas kroppsliga integritet samti- digt träds för när.»
2650. 2650SFS 1978:901.
2651. 2651Prop 1978/79:62 s 27.
2652. 2652Med hänsyn till RF:s krav på lagform för begränsningar i rättighetsskyddet infördes i KvaL och i häkteslagen regleringen om möjligheterna att företa kroppsvisitation och kroppsbesiktning.
2653. 2653Prop 1978/79:62 s 28.
2654. 2654Lagrådet uttryckte inga synpunkter på frågan. Se prop 1978/79:62 s 84 ff
2655. 265514 Särskilda befogenheter
2656. 2656388 389 390 391 392 393 394
2657. 2657Nu gällande lag (SFS 1994:1811) 47 § är utformad på motsvarande sätt.
2658. 2658JO har dock ansett att intrång i skolelevers skåp inte skulle behöva uttryckligt lagstöd. Se Bylund i Ekelöf 3/1994 not 188 s 71.
2659. 2659Prop 1985/85:9 s 119.
2660. 2660En i princip likalydande bestämmelse finns i 47 § i nu gällande lag (SFS 1994:1811).
2661. 2661Jfr vad som tidigare sagts angående kroppsvisitation enligt denna lag. Se även Prop 1984/ 85:46 s 25.
2662. 2662Prop 1984/85:46 s 30.
2663. 2663Prop 1993/94:24 s 59.
2664. 2664Prop 1978/79:62 s 29.
2665. 2665Polisrättsutredningen menar, att undersökning av egendom inte bör betraktas som kroppsvi- sitation, men att egendom som påträffas i samband med en kroppsvisitation bör få undersökas utan särskilt formellt beslut därom. Andra förvaringsutrymmen bör kunna få undersökas med stöd av reg- lerna om »undersökning» varmed avses husrannsakan. (SOU 1995:47 s 272).
2666. 2666JO 98/99:JOl s 262.
2667. 26677 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 577 397 398 399 400 403
2668. 2668Prop 1973:90 s 246. Prop 1975/76:209 s 147.
2669. 2669Prop 1978/79:62 s 26. Se även JO 1993/94:JOl s 81, där ett omhändertagande av handlingar i en cell i ett häkte bedömdes som ett beslag i samband med husrannsakan.
2670. 2670Gomien m fl s 249 f.
2671. 2671JO har i annat sammanhang (JOl 998/99:JOl s 300 ff) kritiserat ett LVM-hem för att man omhändertagit en mindre penningsumma i bestraffningssyfte. Till detta anförde JO, att det är direkt olämpligt att utforma interna regler på ett sådant sätt att de leder till åtgärder som innebär ingrepp i den enskildas personliga egendom utan stöd av lag. Interna ordningsregler som inte är i överensstäm- melse med gällande rättsregler bör utmönstras.
2672. 2672Se Andenaes 1995 s 149 f samt Rundskriv 1-1/93 lov om sosialc tjenester m. v. s 220 f.
2673. 2673Jfr RB 28:7.
2674. 2674Rundskriv 1-1/93 lov om sosiale tjenester m.v. s 221.
2675. 267514 Särskilda befogenheter 404 409
2676. 2676LVM-vårdens effektivitet: fyra socialdistrikt efter 1994 års lagändring, Seminarium om SiS- forskning, SiS 27-28 januari 1997.
2677. 2677LVM-vårdens effektivitet: fyra socialdistrikt efter 1994 års lagändring, Seminarium om SiS- forskning, SiS 27-28 januari 1997.
2678. 2678Patienten E anmälde läkare till HSAN med anledning av att polismän med hundar under- sökt E:s och övriga patienters rum på sjukhuset då man misstänkte att tung narkotika fanns på avdel- ningen. E blev misstänkt för innehav av narkotiska preparat och kände sig som en knarkare trots att han var oskyldig. HSAN (1690/99:B2) fann inte att det som anmälts kunde hänföras till sådan yrkes- utövning som avses i 5:2 och 5:3 LYHS och tog därför inte upp anmälan till prövning.
2679. 2679Polisrättsutredningen föreslår i SOU 1995:47 s 207 att begreppet husrannsakan, av språkliga skäl, ersätts med begreppet »undersökning».
2680. 2680Bylund i Ekelöf 3/1994 s 73 understryker beträffande RB 28:3 att rutinkontroller i t ex knarkkvartar, utan antaganden om vare sig vissa brott, beslagsmöjligheter eller eftersökta personer, inte är förenliga med det grundlagsskydd mot husrannsakan som vi numera har. Det finns nämligen, framhåller han, ingen som helst garanti för att inte husrannsakan används som ett instrument i syfte att uppdaga brott.
2681. 2681Fitger s 28:5.
2682. 26827 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och genomsökning av rum 579
2683. 2683Vad gäller användningen av polisiärt våld anförde 1973 års fri-och rättighetsutredning (SOU 1975:75 s 364), att nya RF medför att sedvänja, sakens natur eller liknande inte längre kan åberopas som rättsstöd för kroppsligt ingrepp som någon representant för det allmänna vidtar gentemot enskild.
2684. 2684Se lösdrivarfallct Nr 12 1971 och Golder Nr 18 1975.
2685. 2685Prop 1993/94:24 s 58 f.
2686. 268614 Särskilda befogenheter
2687. 2687Se lösdrivarfallet nr 12 1971 och fallet Golder nr 18 1975.
2688. 2688Bogdan 1986 s 45.
2689. 2689422
2690. 2690IAR1997:Is17.
2691. 2691SiS, LVM-hem 2000, Adress-och telefonförteckning.
2692. 2692Grundlagsskyddet och Europakonventionens skydd mot frihetsberövande behandlas utförli- gare i kapitel 6.
2693. 2693Prop 1975/76:209 s 52 f.
2694. 2694Se Danelius SvJT 1991 s 268.
2695. 2695Gomien m f1 s 127 f.
2696. 2696van Dijk och van Hoof s 253.
2697. 2697van Dijk och van Hoof s 255.
2698. 269814 Särskilda befogenheter 425
2699. 2699Gomien m f1 s 358 ff.
2700. 2700Danelius 1993 s 99.
2701. 2701Se utförligare avsnitt 14.3.
2702. 27028 Begränsad rörelsefrihet 5 83 Antal vistelser på låsbar enhet per klient Antal vistelser på låsbar enhet/ Antal klienter 1994 som vistats Antal klienter 1995 som vistats klient på låsbar enhet (n = 26) på låsbar enhet (n = 36) 1-2 14 (54 %) 13 (36 %) 3-5 6 (23 %) 8 (22 %) 6-10 6 (23 %) 14 (39 %)
2703. 2703-1 (3 %) Sammanlagt antal dagar på låsbar enhet per klient Sammanlagt antal dagar på Antal placerade klienter 1994 Antal placerade klienter 1995 låsbar enhet/klient (n = 26) (n = 36) 1-5 3 (12 %) 2 ( 6 %) 6-10 5 (19 %) 4 (11 %) 11-15 4 (15 %) 4 (11 %) 16-20 1 ( 4 %) 2 ( 6 %) 21-30 4 (15 %) 2 ( 6 %) 31-45 2 ( 8 %) 4 (11 %) 50-80 4 (15 %) 7 (19 %) 81-110 1 ( 4 %) 7 (19 %)
2704. 2704-1 ( 3 %) 150-167 2 ( 8 %) 3 ( 8 %) Totalt 26 36
2705. 2705Se utförligare angående detta avsnitt 13.3 och 14.8.7-14.8.8.
2706. 270614 Särskilda befogenheter Antal dagar i följd på låsbar enhet An tal dagar i följd på låsbar Antal klienter 1994 (n = 86) Antal klienter 1995 (n = 164) enhet 1-7 44 (51 %) 86 (52 %) 8-14 17 (20 %) 26 (16 %) 15-21 12 (14 %) 23 (14 %) 22-28 7 (8 %) 13 (8 %) 29-33 -2 (1 %) 37-41 2 (2 %) 6 (4 %) 46-47 1 (1 %) 1 (1 %)
2707. 27071 (1 %) - 58-60 1(1 %) 2 (1 %) 67-84 1 (1 %) 3 (2 %)
2708. 2708-1 (1 %)
2709. 2709-1(1 %) Totalt antal placeringar på 86 164 låsbar enhet Anledning till placering på låsbar enhet Händelseförlopp eller anledning Antal klienter 1994 i förhållande Antal klienter 1995 i förhållande till vård på låsbar enhet till antal placeringar (n = 86) till antal placeringar (n = 164) Nyintagen 9 ( 11 %) 29 (18 %) Nyintagen § 13 8 (28 %) 26 (16 %) Drogpåverkad vid intag-21 (24 %) 35 (21 %) ningen eller under vistelsen Åter från avvikning 25 (29 %) 25 (15 %) Åter från avvikning och påver-23 (27 %) 65 (40 %) kad av berusningsmedel Bad själv om placeringen 1 (1 %) -
2710. 27106 (33 %) 10 (42 %)
2711. 27115 (28 %) 10 (42 %)
2712. 27124 (22 %) 2 (8 %)
2713. 27133 (17 %) 2 (8 %) Totalt antal placeringar i avskildhet 40 44 a. Totalt antal klienter som placerats i avskildhet: 18/1994 (38,3 %), 24/1995 (63,2 %). Placering i avskildhet -antal timmar Antal timmar År 1994 År1995
2714. 27141 (3 %) 1 (2 %) < 1-5 8 (20 %) 5 (11 %) 6-10 7 (18 %) 4 (9 %) 11-15 11 (28 %) 18 (41 %) 16-20 8 (20 %) 15 (34 %) 21-21,5 5 (13 %) 1 (2 %) Totalt antal placeringar i avskildhet/totalt antal klienter i avskildhet 40/18 44/24
2715. 271514 Särskilda befogenheter Anledning till placering i avskildhet Anledning År1994 År1995 Våldsamhet;' 1 (3 %) 6 (14 %) Påverkad av berusningsmedel 20 (50 %) 32 (73 %) Klientens behov av tillsyn6 10 (25 %) - Försökt avvika, risk för 1 (3 %) 1 (2 %) avvikning Vägrar urinprov eller 1 (3 %) 2 (5 %) medverka i rutiner Övrigt' 2 (5 %) 5 (11 %) Totalt antal placeringar i avskildhet 40 44 a. Rivit ner inredning, hotat skära halsen av personal e d. b. Suicidrisk, avvakta besked från läkare, skurit sig själv e d. c. »Transportrisk», ny klient som kom med polis på natten, misstänkt dragpåverkan/innehav e d. 427
2716. 2716Se vidare angående detta avsnitt 14.8.7.
2717. 2717IAR 1997:I s 17.
2718. 2718Jfr 39 § LPT.
2719. 2719Jfr JO 1989/90 s 255 där socialnämnden i yttrande till JO framför att »Den sanktion som står till buds idag är att isolera en klient i 24 timmar.»(förf. kurs)
2720. 2720IAR 1997:l s 17. Jfr JO 1995/96:JOl s 294 ff.
2721. 2721Se utförligare avsnitt x.
2722. 2722Jfr vad som tidigare sagts, att utgångspunkten skall vara att egentliga tvångsmedel inte bör komma till användning annat än i rena undantagssituationer och då i skyddssyfte.
2723. 2723Prop 1981/82:8 s 96.
2724. 272414 Särskilda befogenheter 439
2725. 27251985 s 323.
2726. 2726Se angående innebörden av misstankegraderna, avsnitt x.
2727. 2727Jfr 18 LPT enligt vilken en patient får hindras att lämna vårdinrättningens område eller § den del av inrättningen där han skall vistas. Avsikten är inte att inlåsningsmöjligheten skall utnyttjas kontinuerligt utan endast i den utsträckning som det är nödvändigt för att förhindra avvikning. Se Grönwall, Holgerssons 152.
2728. 2728Se utförligare angående detta, avsnitt x.
2729. 2729Prop 1981/82:8 s 96.
2730. 2730Prop 1979/80: 1 Del A sid 598, Prop 1981/82:8 s 96.
2731. 2731Prop 1981/82:8 s 96.
2732. 2732Jfr Bramstång 1985 s 322 samt Norströmfrhunved 1995 s 218.
2733. 2733Angående användning av våld se avsnitt x.
2734. 2734Prop 1979/80:1 s 503.
2735. 2735Prop 1981/82:8 s 57.
2736. 2736Prop 1981/82:8 s 95.
2737. 2737Prop 1981/82:8 s 102.
2738. 2738Begäran om polishandräckning skall antecknas i klientens journal (IAR 1997:1 s 8).
2739. 2739Se om handräckningsbestämmelsens tillämplighet i situationer då en klient skall föras till rättegångsförhandling eller liknande JO 1992/93:JO 1 s 411.
2740. 274014 Särskilda befogenheter 450 - 451 453 454
2741. 2741Att socialtjänsten har ett ansvar att eftersöka en avviken trots att klienten vårdas på ett LVM- hcm och polishandräckning begärts framgår av JO 1996/97:JOl s 292 f.
2742. 2742Prop 1981/82:8 s 102, 1981/82:SoU22 s 31.
2743. 2743Ett sådant förslag framfördes också av en del remissinstanser i remissbehandlingen av propo- sitionen. Se prop 1981/82:8 s 58.
2744. 2744Prop 1987/88:147 s 83.
2745. 2745Prop 1981/82:8 s 102.
2746. 2746Se utförligare angående denna bestämmelse i avsnittet rörande våldsanvändning.
2747. 2747Brottsbalken jämte förklaringar Band Il 1990 s 668.
2748. 2748IAR 1997:1 s 4.
2749. 2749Prop 1981/81:8 s 84. Prop 92/93:61 s 27 f.
2750. 2750Enligt SiS adress-och telefonförteckning »LVM-hem 2000» finns på de flesta LVM-hem- men både öppna och låsbara platser. Endast två behandlingshem har enbart låsta platser.
2751. 275114 Särskilda befogenheter 461
2752. 2752Jfr JO 1989/90 s 253 där det mot föreståndare för LVM-hem riktades allvarlig kritik därför att man utan hänsyn till missbrukarnas vårdbehov avslutat vården vid hemmet. JO menade att LVM uttömmande anger de omständigheter som far läggas till grund för ett beslut om utskrivning från ett LVM-hem eller ett beslut om vård på försök utanför hemmet.
2753. 2753Se utförligare avsnitt 8.6.
2754. 2754Av 21 § SoF framgår, beträffande HVB för frivillig vård, att utskrivning far ske mot klientens önskan om klienten omöjliggör eller allvarligt försvårar för sig själv eller andra, dock inte om det skulle medföra fara för liv eller hälsa.
2755. 2755Jfr 21 § SoF och lagen (1985:12) om berusningsmedel på sjukhus.
2756. 2756IAR1997:ls17.
2757. 2757Se statistiska uppgifter, avsnitt 14.8.3.
2758. 2758Se statistiska uppgifter, avsnitt 14.8.3.
2759. 2759IAR1997:1s17.
2760. 276014 Särskilda befogenheter »Anmälan rör enligt SiS bedömning vid en central frågeställning inom LVM-vården. Det gäller avvägningen mellan intresset av att å ena sidan upprätthålla ordningen vid hemmet och att förhindra införsel och missbruk av droger och att å andra sidan skapa ett positivt behandlingsklimat som bidrar till att hos den enskilde klienten skapa motivation till att medverka i fortsatt vård efter LVM-tidens slut. Det är i detta sammanhang användningen av urinprov inom vården bör ses och bedömas. Användningen av urinprov inom narkomanvården motiveras vanligen med att ett sådant prov utgör ett stöd för den enskilde. Urinprov kan också användas som en mer utpräglad kontrollåtgärd, som t. ex. sker inom kriminalvården, där prov med positivt utslag under verkställigheten av ett fängelsestraff kan ligga till grund för disciplinär bestraffning i form av tidstillägg. Inom kriminalvården regleras detta inom ramen för Lag om kriminalvård i anstalt (KvaL). Urinprov används mer eller mindre allmänt inom LVM-vården. Det finns dock inget lagstöd att ålägga någon att lämna urinprov, varför grundlagens regler om skydd för den enskilde mot ingrepp från det allmänna gäller. Det är därför väsentligt att klargöra med vilket syfte urinprov används på LVM-insitutionerna samt vilka konsekvenser en vägran att lämna sådant prov kan få. Ett positivt urinprov, eller vägran att lämna sådant prov, får enligt SiS bedömning inte isolerat åberopas som grund för inskränkningar gentemot den intagne. Sådana åtgärder måste sättas i ett större perspektiv där man gör en total bedöm- ning av den enskilde klientens förutsättningar och behov. I denna bedömning utgör utslaget av ett urinprov endast en del. Däremot anser SiS att en institution bör kunna erbjuda en enskild klient att lämna urinprov om denne uttryckligen begär det som ett stöd i behandlingen.
2761. 276114 Särskilda befogenheter
2762. 2762Annorlunda förhåller det sig 1994 då endast drygt en fjärdedel av nyintagna § 13 placerades på låsbar enhet. Majoriteten övergick till öppen avdelning inom 16 dagar, endast en klient efter 25 dagar.
2763. 2763Se statistiska uppgifter, avsnitt 14.8.3.
2764. 2764Jfr dock vad som tidigare anförts om förlängning av vårdtiden i förhållande till tiden klienten varit awiken.
2765. 2765Jfr JO 1998/99:JOl s 263.
2766. 2766!AR 1997:I s 18.
2767. 2767Se statistiska uppgifter, avsnitt 14.8.3.
2768. 2768Se statistiska uppgifter, avsnitt 14.8.3.
2769. 276914 Särskilda befogenheter 477 478
2770. 2770Prop 1974:20 s 133 f.
2771. 27711995 årberopades, såvitt framkommit, inte detta i något fall.
2772. 2772Se JO 1989/90 s 258, där det av socialförvaltningens, till JO lämnade, synpunkter framgår att »Olika säkerhetsanordningar har inrättats för att minimera antalet rymningar och risker för våld. Det finns t.ex. särskilt isoleringsrum med möjlighet till inlåsning under 24 timmar.»
2773. 277378 Se statistiska uppgifter, avsnitt x.
2774. 2774Grönwall, Holgerssons 156.
2775. 2775Grönwall, Holgerssons 157.
2776. 2776Prop 1974:20 s 135.
2777. 2777Prop 1990/91:58 s 261.
2778. 277814 Särskilda befogenheter 483
2779. 2779Se »Att utveckla missbrukarvård genom dokumentation», beskrivning av DOK-projektet. Håkan Jenner och Vera Seagreaus. SiS 1996:6.
2780. 2780Se avsnitt 13.1 och 14.8.7.
2781. 278114 Särskilda befogenheter 487 488
2782. 2782Prop 1975/76:209 s 147, SOU 1975:75 s 200.
2783. 2783Prop 1975/76:209 s 123.
2784. 2784Prop 1975/76:209.
2785. 2785Prop 1975/76:209 s 122 f, 148.
2786. 2786Grundlagsberedningen fann att skyddet även skulle gälla »andra former av hemlig avlyssning, t. ex. begagnande av dolda mikrofoner eller annan sådan avancerad teknisk utrustning.» Detta kom- menterades inte i propositionen, utan DepCh konstaterade endast att »beredningen i sitt förslag tagit med de fri-och rättigheter/ .. ./ finns särskild anledning att ange i grundlag. Med något enstaka undan- tag anser jag vidare att beredningen på ett tillfredsställande sätt beskrivit och avgränsat de i förslaget intagna fri-och rättigheterna.» Några särskilda synpunkter på hemlig avlyssning framfördes dock inte. Fri-och rättighetsutredningen tolkade grundlagsberedningen på följande sätt »I enlighet med vad grundlagsberedningen uttalade (SOU 1972:15 s 159) omfattar skyddet givetvis inte avlyssning som visserligen sker i smyg men utan tekniskt hjälpmedel.» Denna tolkning av grundlagsberedningens framställning rar dock stå för fri-och rättighetsutredningcn. Frågan berörs inte i prop 1975/76:209 s
2787. 2787f och s 148 f.
2788. 27881975:75 s 200 f.
2789. 27899 Kontroll avf orsändelser m. m. 603 495 497 499
2790. 2790Danelius 1993 s 202.
2791. 2791Danclius 1993 s 202.
2792. 2792Se utförligare angående art 8:2 i avsnitt x.
2793. 2793Se Danelius 1993 s 189.
2794. 2794Danelius 1993 s 189 f.
2795. 2795Danelius 1993 s 202.
2796. 2796Danelius 1993 s 202.
2797. 2797van Dijk, van Hoof s 393.
2798. 2798Gomicn m f1 s 249.
2799. 2799Gomicn m tl s 249.
2800. 280014 Särskilda befogenheter »lmpeding someone from even initiating correspondence constitutes the most far-reach- ing form of »interference» ... with the exercise of the »right to respect for correspon- dence»; it is inconceivable that that should fall outside the scope of Article 8 .... »501 505
2801. 2801Gomicn m t1 s 249.
2802. 2802Gomien m t1 s 249 f.
2803. 2803Gomien m t1 s 250, Danelius SvJT 1994 s 371.
2804. 2804Danclius SvJT 1994 s 371.
2805. 2805Danclius SvJT 1994 s 371.
2806. 2806Se Danelius SvJT 1997 s 51 f.
2807. 2807Se även fallet Calogero Diana mot Italien (dom 15.11.1996), refererat av Danelius i SvJT 1997 s 52, där det mot beslutet om censur inte heller funnits ett effektivt rättsmedcl varför även art 13 i konventionen överträtts.
2808. 28089 Kontroll avf orsändelser m. m. 605 509 14.9.3.r PERSONKRETS 14.9.3.2 BESLUTSBEFOGENHET
2809. 2809Danclius 1993 s 202 f, samt Gomicn m fl s 250 f.
2810. 2810Danclius SvJT 1994 s 371.
2811. 2811Prop 1987/88:147 s 107.
2812. 2812Prop 1981/82:8 s 97.
2813. 2813Bramstång påpekade i kommentarer till sociallagstiftningen (1985 s 446) att beslut om granskning skall fattas av den som förestår vården vid hemmet, så även Norström/Thunved (1995 s 304).
2814. 281414 Särskilda befogenheter 513 514 515 § 517
2815. 2815Prop 1981/82:8 s 97.
2816. 28161981:7 s 57.
2817. 2817Jfr JO 1998/99:JOl s 262.
2818. 281815 § i 1980 års lag.
2819. 2819JO har kritiserat kriminalvårdsanstalt därför att man generellt föreskrivit att alla avgående brev måste lämnas oklistrade. Ett övervägande om granskningens nödvändighet måste ske i varje enskilt fall.
2820. 28209 Kontroll avf orsändelser m. m. 607
2821. 2821Prop 1979/80:1 Del As 600.
2822. 2822Prop 1979/80 Del As 601.
2823. 2823Prop 1981/82:141 s 40.
2824. 2824Prop 1974:20 s 138.
2825. 2825Prop 1981/82:141 s 40.
2826. 28261985 s 446.
2827. 2827Den närmare innebörden av misstankcgradcn behövs har diskuterats i avsnitt x.
2828. 282814 Särskilda befogenheter 525 526 527 528 529 531 533
2829. 2829JO 1989/90 s 266.
2830. 2830Jfr 26 § KvaL. Se även JO 1989/90 s 266.
2831. 2831I SiS tillsynsverksamhet (Tillsyn 1994, Dnr 120-44-95 s 3) har uppmärksammats att i vart fall vid en institution företogs en systematisk brevkontroll.
2832. 2832Se vad som tidigare anförts om innebörden av olika förutsättningar, avsnitt 14.5.
2833. 2833Bramstång 1985 s 325 ff.
2834. 2834Prop1981/82:8s97.
2835. 2835JO 1989/90 s 266.
2836. 2836JO har i ämbetsberättelse 1989/90 s 266, ansett att rutinen att öppna försändelser i den intag- nes frånvaro står i strid med lagens förarbeten.
2837. 2837Prop 197 4:20 s 139.
2838. 28389 Kontroll avf orsändelser m. m. 609 14.9.3.6 FÖRSÄNDELSER TILL MYNDIGHET ELLER ADVOKAT 534 538
2839. 2839Enligt 25 § KvaL skall brev mellan intagen och svensk myndighet, internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller advokat, vidarebefordras utan granskning. Anges brev vara avsänt från svensk myndighet, sådant internationellt organ eller advokat och kan skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, far dock brevet granskas, om förhållan- det icke kan klarläggas på annat sätt.
2840. 2840JO 1989/90 s 266. Se även IAR 1997:1 s 18.
2841. 2841Gomien m fl s 249.
2842. 2842Danelius SvJT 1994 s 371.
2843. 2843Se om rättighetsbestämmelser, avsnitt 8.7.2.1.
2844. 284414 Särskilda befogenheter 539 540 541 543
2845. 2845Allmänna råd från socialstyrelsen 1989:3 s 42 var utformade på samma sätt.
2846. 2846!AR 1997:I s 14.
2847. 2847Jfr 12 § BehL som reglerar förfarandet vid telefonsamtal mellan häktad och person utom för- varingslokalen. Se i anslutning till detta JO 1990/91:1 s 90 f där JO konstaterade att häktespersonalen saknat laga stöd för att vägra intagen telefonsamtal med andra personer än andra intagna.
2848. 2848JO anförde i det aktuella utlåtandet, att något undantag från det grundlagsfästa förbudet mot hemlig telefonavlyssning inte finns. Endast öppen telefonavlyssning, där de talande alltså vet om att avlyssning sker, är därför tillåten.
2849. 2849Jfr beträffande häktade JO 1987 /88 s 113.
2850. 28509 Kontroll avf orsändelser m. m. 611 545 547
2851. 2851IAR 1997:l s 14.
2852. 28524 5 Danelius 1997 s 223.
2853. 2853Se även RF 2:14 1 stycket andra meningen.
2854. 2854Strömberg, Normgivningsmaktcn enligt 1974 års regeringsform s 82. I Prop 2000/01:80 föreslås en ny bestämmelse i 33 a § LVM som tydligare reglerar rätten att ringa och ta emot telefon- samtal.
2855. 2855Rundskriv l-1/93 Lov om sosiale tjenestcr m.v. s 220.
2856. 285614 Särskilda befogenheter 549 550 551 552 553 554 555
2857. 2857Se utförligare avsnitt 14.6.9.
2858. 2858Jfr fallet Airey mot Irland 1979 (nr 32).
2859. 2859Jfr art 12 i FN:s universella deklaration om mänskliga rättigheter och art 17 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
2860. 2860Gomien m f1 s 228.
2861. 2861Se exempelvis fallet Niemictz mot Tyskland 1992 (Nr 251-B).
2862. 2862Danelius 1993 s 187, Jfr även fallet Olsson I 1988 nr 130.
2863. 2863Jfr fallet Kruslin och Huvig 1990 Nr 176 A och B.
2864. 2864Prop 1981/82:8 s 60.
2865. 2865JO (1991/92 s 114) har beträffande husrannsakan enligt RB 28:2 framhållit att ett samtycke aldrig kan göra en åtgärd som saknar stöd i lagtexten rättsenligt. Jfr även Fitger s 28:10 a.
2866. 2866Jfr Polisrättsutredningcn SOU 1995:47 s 147 f med där gjorda hänvisningar.
2867. 28671995:47 s 137, 144 f.
2868. 28681995:47 s 144 f.
2869. 286914 Särskilda befogenheter »Patienterna vårdas under behandlingstiden enligt hälso-och sjukvårdslagen/ .. ./Det finns ingen för metadonprogrammet tillämplig lag som de i programmet ingående tvångsåtgärderna och restriktionerna kan stödjas mot. Grunden är i stället en frivillig överenskommelse. Det har hävdats att denna frivillighet är illusorisk. Det kan ifrågasättas om restriktionerna bör anses godtagbara om man bara tar hänsyn till de principer som bör gälla för hälso-och sjukvården i allmänhet. I fråga om denna patientgrupp föreligger emellertid sådana speciella omständigheter, att de tillämpade reglerna enligt Socialstyrel- sens bedömande måste betraktas som tillåtna»(förf. kurs) . »Genom de ändringar i brottsbalken som fr. o. m. den 1 januari 1988 gör det möjligt att döma missbrukare till s.k. kontraktsvård får vidare anses accepterat att samtycke kan läm- nas till kontroller och föreskrifter i en situation, där frivilligheten många gånger måste framstå som illusorisk i lika hög grad som i den aktuella situationen. Den som erbjuds metadonbehandling får ta del av de regler och villkor som har upp- ställts för behandlingen. Jag kan mot bakgrund av socialstyrelsens bedömning av de legala aspekterna på metadonprogrammet och lagstiftarens ovan redovisade ställningsta- ganden beträffande kontroll av och villkor för vården av missbrukare inte finna anledning till kritik mot de i anmälan påtalade förhållandena. Jag vill erinra om att de uppställda restriktionerna och villkoren har avseende på en alldeles speciell vårdform och inte inne- bär att patienten utesluts från all vård.»
2870. 2870Eskeland (1994) s 119, har understrukit att frågan om utskrivning från behandling mot psy- kiskt sjuka patienters vilja, faktiskt ger upphov till rättssäkerhetsproblem, då en fortsatt vård kan vara av stor betydelse för den enskilde. Ett minimikrav bör därför vara att förvaltningslagens bestämmelser skall gälla om patienten motsätter sig utskrivning.
2871. 2871Se även Eckhoff (1992) s 153 f.
2872. 2872Se Brita Sundberg-Weitman 1985 s 84 f.
2873. 2873Se även JO 1990/91:JOI s 100, där JO framhåller att avföringsprov, urinprov liksom utand- ningsprov utgör kroppsliga ingrepp vilka, med hänsyn till RF 2:12, inte torde fä vidtagas utan lagstöd.
2874. 287414 Särskilda befogenheter
2875. 2875Bylund i Ekelöf 3/1994 s 81.
2876. 2876JO 1991/92:JO 1 s 114 ff.
2877. 2877Ragnemalm 1992 s 77 f. Se även Strömberg Allmän förvaltningsrätt 1995 s 65 f.
2878. 2878Andenaes 1995 s 143. Jfr även Frihagen, Forvaltningsrett i hovedtrekk s 65 ff som menar att samtycke i viss utsträckning kan ersätta lagstöd i den bemärkelsen att den enskilde kan påta sig en förpliktelse som myndigheten inte ensidigt kan ålägga honom utan lagstöd. I vilken utsträckning detta kan ske beror bl a på vilken förpliktelse det är fråga om. Med utgångspunkt i lex-superior-principen far det, menar Frihagen, i vart fall inte finnas lagbestämmelser eller direktiv från överordnade organ som förbjuder förvaltningen att företaga något. Betydelsen av samtycke beror på vad den enskilde skall ge avkall på. Vid inspärrning och integritetskränkningar spelar ändamålet med och nödvändigheten av ingreppet stor roll och det krävs mycket för att samtycke skall bli avgörande vid mer allvarliga ingrepp.
2879. 28791992 s 152 f.
2880. 2880Enligt§ 5-14 i Forskrift till lov om sosiale tjenester kan klienterna inte genom avtal inskränka de rättigheter som tillskrivs dem enligt forskriften. Bestämmelsen har tillkommit för att institutionen inte skall kunna avtala sig bort från forskriftens grundläggande rättssäkerhetsgarantier. Se Rundskriv 1-1/93 Lov om sosiale tjenester m. v. s 224.
2881. 2881Eskeland (1994) s 96, menar att det beträffande brevkontroll principiellt inte möter något hinder att patienten frivilligt underkastar sig viss kontroll om kontrollen har klart samband med behandlingen.
2882. 2882Jfr dock Eskeland (1994) s 90, där han säger att samtycke till en viss grad kan godtas som underlag för isolering eller mekaniska tvångsmedel, även om tvångsmedelsföreskrifternas förutsätt- ningar inte är uppfyllda. Han understryker emellertid att man därvid befinner sig i ett farligt gräns- land bl a därför att det kan undergräva det överordnade syftet med föreskrifterna, nämligen att institu- tionerna i största möjliga utsträckning skall fungera utan bruk av fysiska tvångsmedel. Se även Lande- lius s 54 som menar, att frågan om i vilken utsträckning den enskilde genom samtycke kan medge ingrepp som saknar lagstöd får avgöras från fall till fall och beror bl a på hur betungande ingreppet är.
2883. 2883Jfr Jareborg, Brotten, första häftet, 1984 s 255. Ges ett samtycke av en berusad person kan tveksamhet råda om han är kapabel att förstå innebörden av samtycket, om han har insikt i relevanta förhållanden och om det är allvarligt menat.
2884. 2884Se JO 1990/91:1 s 81 där han framhåller, att om det är fråga om åtgärder på vilka reglerna om husrannsakan skall tillämpas, kan de inte företas utan ett förordnande om husrannsakan även om den enskilde samtycker till åtgärderna. Se även JO 1990/91: 1 s 93 f där ett »postgranskningsmedgivande» inte ansågs kunna utnyttjas för brevgranskning i vidare mån än vad lagen föreskriver.
2885. 288514 Särskilda befogenheter 576
2886. 2886Eskeland 1994 s 92.
2887. 2887Prop 1981/82:8 s 103.
2888. 2888582 583
2889. 2889Tilleggsrundskriv til rundskriv I-1/93 Lov om sosiale tjenester m v s 49.
2890. 2890Se Danelius 1997 s 135.
2891. 2891Danelius 1997 s 62. Se även fallet X & Y mot Nederländerna 1985 (Nr 91).
2892. 28921997 s 221.
2893. 2893Se Bylund, Tvångsmedel 1993 s 61, som ställer frågan beträffande husrannsakan enligt RB. Det är ju först om ett beslag har skett som åtgärden kan prövas i efterhand av domstol.
2894. 2894Art 13 anses inte vara tillämplig vid klagomål som är riktat mot innehållet i inhemsk lag. Se Danelius 1993 s 184 och 1997 s 302.
2895. 2895SOU 1993:40 s 76 ff, se även Prop 1993/94: 117 s 40
2896. 2896Se avsnitt 12.7.1.
2897. 2897Se avsnitt 1.2.
2898. 2898Avsnitt 11.3.3.
2899. 289915 Sammanfattning och avslutande synpunkter 5 7
2900. 2900Avsnitt 11.3.3.
2901. 2901Se avsnitt 8.6.2.
2902. 2902Se avsnitt 11.3.3.
2903. 2903Se avsnitt 8.6.2.
2904. 2904Se avsnitt 11.3.5.3.
2905. 2905Som konkret exempel kan nämnas Lst:s i Skåne läns beslut 502-15358-00 där socialnämnden vidtagit åtskilliga insatser som dock av Lst befanns otillräckliga. Socialnämnden hade gjort bedöm- ningen att LVM inte var tillämplig då mannen var positiv till frivilliga åtgärder. Detta föranledde Lst att påpeka vikten av att man gör allvarliga överväganden om nödvändigheten av tvångsvård.
2906. 2906Avsnitt 11.4.3.
2907. 2907Prop 1954:159 s 47.
2908. 290815 Sammanfattning och avslutande synpunkter 12 13
2909. 2909Avsnitt 11.2.
2910. 2910Se kapitel 11.4.4.
2911. 2911Kapitel 12.
2912. 2912Avsnitt 12.10.
2913. 291315 Sammanfattning och avslutande synpunkter
2914. 2914Se avsnitt 12.6.3.
2915. 2915Avsnitt 9 .1.
2916. 2916Avsnitt 13.1.
2917. 2917Avsnitt 9 .4.
2918. 2918Avsnitt 9.4.
2919. 2919I prop 2000/01:80 föreslås, att bestämmelserna i 26 och 27 §§ SoF oförändrade överflyt- tas till 34 § LVM. Dessutom föreslås att regleringen av möjligheterna att ringa och ta emot besök med vissa förändringar överflyttas till 33 a § och frågan om blod-och urinprov föreslås regleras i 32 a § LVM.
2920. 292015 Sammanfattning och avslutande synpunkter 22 23
2921. 2921Avsnitt 14.7.
2922. 2922Avsnitt 14.7.9.
2923. 2923Avsnitt 4.3.
2924. 2924Prop 1954:159 s 50.
2925. 292515 Sammaefattning och avslutande synpunkter - 28 30
2926. 2926Prop 1954:159 s 43 f, 51, 66.
2927. 2927Prop 1954:159 s 49.
2928. 29281948:23.
2929. 2929Prop 1954:159 s 51.
2930. 2930Avsnitt 11.3.6 och 11.3.7.
2931. 2931Avsnitt 8.7.2.8.
2932. 2932Avsnitt 8.6.1.
2933. 2933Avsnitt 8.7 och 8.8. Se även prop 2000/01:80.
2934. 2934Avsnitt 8.6.2 och 8.7.2.8.
2935. 2935Se avsnitt 8.7.2.8 och 11.3.
2936. 2936Se avsnitt 11.3.6.2.
2937. 2937Avsnitt 8.7.2.8.
2938. 293815 Sammanfattning och avslutande synpunkter 39
2939. 2939Avsnitt 9.3.
2940. 2940Avsnitt 8.6.2.
2941. 2941Avsnitt 11.3.6.
2942. 2942Avsnitt 11.3.6.
2943. 2943Se Bergmark 1995 s 82.
2944. 2944Avsnitt 11.3.4.
2945. 2945Avsnitt 9.6.
2946. 2946Avsnitt 8.6.2.
2947. 2947Rättsfallsforteckning
2948. 2948Rättsfallsforteckning ÅR RegR-KamR KamR-LR LR-Målnr Mål nr Mål nr 1995 5755-95 Stockholm 5848-95 Stockholms län 6459-95 1996 2110-96 Göteborg 10-96 Göteborgs och Bohuslän 5750-95 1995 7321-95 Göteborg 7377-95 Malmöhus län 9526-95 1996 6049-96 Göteborg 6144-96 Malmöhus län 6438-96 1996 2593-96 Stockholm 1827-96 Södermanlands län 419-96 1996 2798-96 Stockholm 700-96 Stockholms län 18798-95 1996 1721-96 Stockholm 345-96 Södermanlands län 4130-95 1996 6630-96 Stockholm 6776-96 Stockholms län 11989-96 1996 6403-96 Sundsvall 2908-96 Västernorrlands län 2547-96 1996 6017-96 Göteborg 5381-96 Malmöhus län 4887-96 1993 6627-93 Göteborg 8708-93 Älvsborgs län 1466-93 1993 6455-93 Sundsvall 8230-93 Norrbottens län 1466-93 1993 5192-93 Jönköping 4690-93 Jönköpings län 2740-93 1993 4384-93 Göteborg 4680-93 Värmlands län 578-93 1993 3140-93 Jönköping 2021-93 Jönköpings län 1061-93 1993 4436-93 Stockholm 5882-93 Stockholms län 6247-93 1993 4779-93 Göteborg 5072-93 Älvsborgs län 1100-93 1994 6819-94 Göteborg 7719-94 Älvsborgs län 2156-94 1995 932-95 Sundsvall 50-95 Västernorrlands län 1715-94 1995 1738-95 Stockholm 520-95 Stockholms län 19184-94 1994 2091-94 Stockholm 3148-94 Stockholms län 2719-94 1991 3285-91 Jönköping 2033-91 Örebro län 267-91 1994 1493-94 Göteborg 1121-94 Göteborgs och Bohuslän 397-94 1994 797-94 Stockholm 11299-93 Stockholms län 15691-93 1994 1904-94 Jönköping 1016-94 Jönköpings län 92-94 1994 2631-94 Stockholm 2584-94 Stockholms län 1784-94 1994 2644-94 Stockholm 3336-94 Stockholms län 3253-94
2949. 2949Rättsfallgorteckning
2950. 2950Rättsfallsforteckning
2951. 2951Rättsfalls.forteckning
2952. 2952Käl!forteckning
2953. 2953Källforteckning
2954. 2954Källforteckning
2955. 2955Käl!forteckning
2956. 2956Källforteckning
2957. 2957Källforteckning
2958. 2958Sakregister
2959. 2959Sakregister
2960. 2960Sakregister