1.Det andra exemplet på hur markägarens anknytning till den förorenande händelsen eller verksamhetsutövaren kan göra att han blir adressat för miljövårdskraven kan vi kalla för ”identifikation”. Här är det fråga om en situation då markägaren är så inblandad – ekonomiskt eller personligt – i den förorenande verksamheten att han betraktad som helt jämställd med verksamhetsutövaren. Ett sådant betraktelsesätt finns i flera länder och kan exemplifieras med rättsläget i Sverige. ”Identifikation” finns inte nämnt i förarbetena till miljöbalken och något exempel på detta finns inte heller i rättspraxis under ML och MB. Synsättet är dock i det närmaste självklart i sammanhanget och stöd för det finns både i äldre grannelagsrätt, i olika förarbetsuttalanden till den lagstiftning som föregick balken samt i den juridiska litteraturen.s. 13
2.Enligt äldre grannelagsrättslig praxis kunde en markägare få stå för kraven på skyddsåtgärder om han var tillräckligt närstående med verksamhetsutövaren.[^1017] Ett tydligt exempel på detta är NJA 1903 s. 365. Det var här fråga om fastighetsägaren S som drev ett bageri i Stockholm. Som drivkälla satte han upp en kraftmaskin intill väggen till en angränsande fastighet och denna maskin var sedan igång dygnet runt. Grannarna klagade på oväsendet och fick till slut en vitessanktionerad HD-dom på att S måste minska detta (NJA 1900 s. 189). Störningarna fortsatte dock och grannarna fick på nytt vända sig till domstol, denna gång för att få vitet utdömt. Nu invände emellertid S att han inte längre ägde bagerirörelsen utan hade sålt den till sin son. Enligt hans mening var han därför inte längre adressat för kraven, en invändning som godtogs i underrätten. Svea hovrätt, vars dom HD fastställde, underkände däremot detta resonemang och uttalade:s. 13
3.”...ty och som den omständigheten, att S å annan person öfverlåtit bageriets. 13
4.med därtill hörande maskiner, icke kunde befria S, hvilken, enligt hvad is. 13
5.saken vore ostridigt, fortfarande vore ägare till den fastighet, inom hvilken des. 13
6.maskiner vore uppställda, som åstadkomme ifrågavarande buller, fråns. 13
7.skyldigheten att fullgöra hvad honom genom K:M:s dom förelagdt;...” Vid en genomgång av förarbetena till miljöskyddslagen, jordabalkens regler om hänsyn mellan grannar (3 kapitlet jordabalken), och miljöskadelagen slås man av lagstiftarens ovilja att uttala sig om eller reglera denna fråga om markägarens ansvar för föroreningar som andra orsakat på hans mark. De uttalanden som ändå görs är i stort sett likalydande i de olika förarbetena. I motiven till miljöskyddslagen och 3 kapitlet jordabalken pekade regeringen på att enligt gällande rätt får man avgöra från fall till fall om fastighetsägarens. 13
8.380 kan göras ansvarig för störningar som beror på att någon annan förfogar över fastigheten. Ansvaret beror på vilken rättslig grund som förorenarens verksamhet vilar på och på andra omständigheterna i det enskilda fallet. Dessa frågor borde, enligt regeringens mening, inte lagregleras utan överlämnas åt rättspraxis.[^1018]s. 13
9.Något bättre ledning går att finna i förarbetena till miljöskadelagen. Miljöskadeutredningen menade att gränsdragningen mellan fastighetsägares och nyttjanderättshavares skyldigheter borde göras med utgångspunkt från att den senare får stå för hela ansvaret när han bedriver näringsverksamhet på fastigheten; bara när fastighetsägaren är ekonomiskt engagerad i verksamheten ska han kunna göras ansvarig.[^1019] I propositionen till miljöskadelagen utvecklar regeringen detta tema (min kursiv):[^1020]s. 14
10.”Enligt gällande rätt är det oklart om fastighetsägaren kan göras ansvarig förs. 14
11.skador som orsakas av en nyttjanderättshavare när denne förfogar över fas-s. 14
12.tigheten. En rimlig lösning vid tillämpningen av den nya miljöskadelagens. 14
13.torde vara att fastighetsägaren blir ansvarig endast om han är direkt ekono-s. 14
14.miskt engagerad i en näringsverksamhet som nyttjanderättshavaren driver pås. 14
15.fastigheten. Det innebär sålunda att fastighetsägaren inte enbart på den grun-s. 14
16.den att han mot ersättning har upplåtit nyttjanderätten blir ansvarig för skadors. 14
17.som nyttjanderättshavaren åstadkommer. Ett mer indirekt ekonomiskt en-s. 14
18.gagemang som t.ex. endast innebär att fastighetsägaren innehar börsnoterades. 14
19.aktier i ett bolag som hyr lokaler av honom för industriellt ändamål bör intes. 14
20.heller medföra något ansvar för fastighetsägaren för miljöskador som hyres-s. 14
21.gästen orsakar. Detsamma bör gälla om fastighetsägaren har lånat ut pengars. 14
22.till den verksamhet som nyttjanderättshavaren bedriver på fastigheten.” Av den rättspraxis som genererats under dessa lagar har jag egentligen bara hittat ett som berör denna frågeställning om markägarens ansvar och det är NJA 1994 s. 162. Det var här fråga om en flygklubb (UF) som hade arrenderat ett flygfält av kommunen sedan 1940-talet. UF hade för en kort tid upplåtit flygfältet till en annan klubb för modellflygplansövningar. Vissa av dessa plan hade hamnat i grannens åker där grödorna skadades när planen hämtades. Högsta domstolen uttalade att UF:s nyttjanderätt att flygfältet var av en sådan natur att klubben fick anses vara grannelagsrättsligt ansvarigs. 14
23.381 gentemot omgivningen. Mot bakgrund av att upplåtelsen till modellsportklubben endast var kortvarig samt att inga andra omständigheter talade emot, täckte detta ansvar även dessa skador som hade uppkommit genom den senare klubbens göranden.s. 14
24.I den juridiska litteraturen har däremot markägarens ansvar enligt miljölagstiftningen genom åren varit föremål för en viss diskussion, där författarna har haft olika åsikter om hur långt detta ansvar sträcker sig.[^1021] Som jag har uppfattat det, har det emellertid rått enighet om att markägaren kan få svara för miljövårdskraven i verksamhetsutövarens ställe om han är tillräckligt närstående. Detta var något som Ljungman påpekade redan 1943:[^1022]s. 15
25.”I allmänhet torde nog vara befogat anse fastighetsägaren passivt sakle-s. 15
26.gitimerad, därest han på grund av nyttjanderättsavtalet har rättsligas. 15
27.möjligheter att framtvinga sådana förändringar i nyttjanderättshavarens verk-s. 15
28.samhet, som erfordras för att undvika en excessiv immissionsverkan.” Detta är också ett tema som utvecklas av Westerlund i 1990 års lagkommentar till miljöskyddslagen. Han menar bl.a. att den markägare som haft ett väsentligt inflytande över den förorenande verksamheten – utan att egentligen vara verksamhetsutövare – ändå kan få ta på sig en del av efterbehandlingsansvaret.[^1023] Faktorer som talar för detta kunde vara att markägaren haft möjlighet att påverka verksamheten genom nyttjanderättsavtalet eller genom att se till att den verksamhetsutövande hyresgästen skötte sina miljömässiga åligganden. Även det faktum att markägaren har tillgodogjort sig en del av vinsten från verksamheten kan enligt Westerlund tala för ett sådant synsätt.s. 15