Grannelagsrättsligt skadeståndsansvar3 hänvisningar
- Ett rättsfall som indirekt kan sägas utgå från ett strikt ansvar är NJA 1994 s. 162. I målet ansågs en arrendator grannelagsrättsligt skadeståndsansvarig för en tillfällig nyttjanderättshavares skadevållande agerande. Det är svårt att se att någon bristande hänsyn eller vårdslöshet kan tillskrivas arrendatorn, varför rättsfallet ger uttryck för en form av strikt ansvar. Det fanns dock också en form av culpöst beteende i grunden och vad rättsfallet primärt handlar om är egentligen vilket subjekt som kan hållas ansvarigt, varför rättsfallet knappast kan ses som ett tydligt exempel på rent strikt ansvar.
- Uppfattningen har stöd bland annat i SOU 2007:46 s. 102, vari anges att den som försummar att visa skälig hänsyn till omgivningen kan bli ansvarig för den skada som därigenom uppkommer. Vidare framgår av rättsfallet NJA 1994 s. 162 att en tillräcklig förutsättning för ersättningsskyldighet är att skälig hänsyn inte har tagits till omgivningen. Högsta domstolen berörde i sina domskäl över huvud taget inte frågan om vårdslöshet och hänvisade ingenstans till skadeståndslagen. 4.2 Hänsynsregelns omfattning Lagtexten anger att “var och en” vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom ska ta skälig hänsyn till ”omgivningen”. Ordvalens innebörd förtjänar att utvecklas.
- Lyckligtvis har rättstillämpningen faktiskt också besvarat den frågan genom rättsfallet NJA 1994 s. 162, låt vara att domskälen är knapphändiga. I målet hade en kommun arrenderat ut åkermark till en flygklubb som i sin tur vidareupplåtit området till en arrangör av en modellflygtävling. Under tävlingen hämtade tävlingsdeltagare sina landade (eller kraschade) modellflygplan i en grannfastighetsägares åker och trampade då ner växande gröda. Grannfastighetsägaren väckte talan mot flygklubben i egenskap av arrendator. Flygklubben bestred ansvar med hänvisning till att man inte varit ansvarig för att arrangera den aktuella tävlingen. Högsta domstolen ansåg att nedtrampningen av grannens grödor innebar att fastigheten inte hade nyttjats med skälig hänsyn till omgivningen. I och med att fastigheten arrenderats i ca 40 år ansågs flygklubben (arrendatorn) ha inträtt i kommunens (fastighetsägarens) ställe såvitt avsåg det grannelagsrättsliga ansvaret. Då upplåtelsen till arrangören endast var kortvarig hölls flygklubben ansvarig för de uppkomna skadorna.