Denna inställning kan väl sägas bekräftas av Regeringsrättens dom i ett vitesmål (RÅ 1997 ref. 12:II; Skandit Bilplåtslageri) som också rörde förorenarens ansvar i förhållande till fas- tighetsägarens. Själva domen anslöt till den gängse uppfattningen om tolkningen av ML, d.v.s. att man i första hand ska vända sig emot förorenaren. I domskälen uttalas emellertid att (domen sid. 3, min kursiv): ”...miljöskyddslagen mer generellt anses bygga på principen att ansvaret för åtgärder skall avkrävas endast den eller dem som direkt kan sägas utöva eller ha utövat miljöfarlig verksamhet.” Detta uttalande kan tyckas strida emot den praxis som utveck- lats av Koncessionsnämnden när det gäller fastighetsägares ansvar i ”förvaringsfall” (se avsnitt 2.2.3). Eftersom Regeringsrätten emellertid i ett rättsprövningsmål, samma dag och med samma sammansättning (RÅ 1997 ref. 12:I), godtog att fastighetsägare har ett subsidiärt ansvar i dessa fall, är det svårt att riktigt förstå uttalandet i vitesmålet.
Hänvisas från p. 42 (s. 18)
Denna inställning kan väl sägas bekräftas av Regeringsrättens dom i ett vitesmål (RÅ 1997 ref. 12:II; Skandit Bilplåtslageri) som också rörde förorenarens ansvar i förhållande till fas- tighetsägarens. Själva domen anslöt till den gängse uppfattningen om tolkningen av ML, d.v.s. att man i första hand ska vända sig emot förorenaren. I domskälen uttalas emellertid att (domen sid. 3, min kursiv): ”...miljöskyddslagen mer generellt anses bygga på principen att ansvaret för åtgärder skall avkrävas endast den eller dem som direkt kan sägas utöva eller ha utövat miljöfarlig verksamhet.” Detta uttalande kan tyckas strida emot den praxis som utveck- lats av Koncessionsnämnden när det gäller fastighetsägares ansvar i ”förvaringsfall” (se avsnitt 2.2.3). Eftersom Regeringsrätten emellertid i ett rättsprövningsmål, samma dag och med samma sammansättning (RÅ 1997 ref. 12:I), godtog att fastighetsägare har ett subsidiärt ansvar i dessa fall, är det svårt att riktigt förstå uttalandet i vitesmålet.s. 18