1.AZDAK Kärande och svarande! Domstolen har åhört ert fall och har intes. 1943
2.vunnit någon klarhet i vem som är detta barns rätta moder. Som domare ärs. 1943
3.jag skyldig att söka ut en mor åt barnet. Jag ska anställa ett prov. Schauwa,s. 1943
4.ta en bit krita. Rita en cirkel på marken. ... Ställ dit barnet! ... Kärandes. 1943
5.och svarande, ställ er bredvid cirkeln, ni båda! ...Ta barnet i handen!s. 1943
6.Den rätta modern är den som har kraft att dra till sig barnet ur cirkeln.s. 1943
7.(Guvernörens fru drar till sig barnet ur cirkeln. Grusche har släppt det,s. 1943
8.hon står där som bedövad)s. 1943
9.FÖRSTE ADVOKATEN (lyckönskar guvernörens fru) Vad var det jags. 1943
10.sa ? Blodsbanden!s. 1943
11.AZDAK (till Grusche) Vad är det med dig? Du drog ju inte.s. 1943
12.GRUSCHE Jag höll inte fast honom, (hon springer fram till Azdak) Erss. 1943
13.nåd, jag tar tillbaka det jag sa till er. Jag ber om förlåtelse. Om jag baras. 1943
14.finge behålla honom tills han kan säga alla orden. Nu kan han bara etts. 1943
15.par stycken.s. 1943
16.AZDAK Försök inte öva inflytande på domstolen. Jag slår vad om atts. 1943
17.du själv bara kan en tjugo stycken. Nåväl, jag ska göra provet en gångs. 1943
18.till, så blir det slutgiltigt, (de båda kvinnorna ställer upp sig igen) Dras. 1943
19.nu. (omigen släpper Grusche barnet)s. 1943
20.GRUSCHE (förtvivlad) Jag har uppfostrat det. Ska jag slita sönders. 1943
21.det? Det kan jag inte.s. 1943
22.AZDAK (reser sig upp) Och härmed har domstolen fastställt vem soms. 1943
23.är den rätta modern, (till Grusche) Ta ditt barn och för det härifrån.s. 1943
24.Bertolt Brecht1s. 1943
Inledning
En olöst problematik
1.Sedan slutet av 1970-talet kan principen att rättslig status som förälder bygger på biologisk släktskap sägas vara befäst i det barn- och föräldra304 rättsliga regelsystemet i Sverige. Reglerna om fastställande av faderskap hade då anpassats för att säkerställa att den biologiska fadern i så många fall som möjligt erhöll rättslig status som far. Möjligheterna till ompröv ning av redan fastställda faderskap hade utvidgats i samma syfte.2 Föräldra skap genom adoption hade, så långt som ansetts möjligt, uttryckligen jämställts med rättsligt föräldraskap på grund av biologisk släktskap.3 Biologiska föräldrar uppfattades som barnets ”verkliga” föräldrar. Möj ligheten att bli förälder genom olika former av assisterad befruktning innebar ett ifrågasättande av synen på rättsligt föräldraskap och ställde nya krav på regelsystemet.4 I Sverige reglerades verksamheten med givarinseminationer genom lagen om insemination år 19835 och lagen om befruktning utanför krop pen år 1985.6 Assisterad befruktning har dock även därefter varit föremål för en ständigt pågående debatt. Metoder som inte är tillåtna i Sverige används på andra håll och är tillgängliga också för den som är bosatt i Sverige. Utvecklingen av tekniken medför att frågan om tillåtna former och förutsättningar för assisterad befruktning fortsätter att vara aktuell, inte bara i Sverige utan också i andra länder. Frågan om reglering av för äldraskap efter assisterad befruktning är svår att ta ställning till och är med all säkerhet inte slutligt avgjord i svensk rätt. Det är mot denna bakgrund intressant att närmare studera motiven bakom de svenska reglerna rörande assisterad befruktning. I detta kapitel skall bland andra följande frågor behandlas: I vilken utsträckning och i vilka avseenden överensstämmer den bakom inseminationslagen lig gande synen på grunden för rättslig status som förälder med den som finns i andra sammanhang? Vilka faktorer tillmäts betydelse vid valet av den ”sociala” fadern som rättslig far? Vilken syn på föräldraskap kom mer till uttryck genom lagregleringen? Varför har man hittills i Sverige avvisat äggdonation som metod för assisterad befruktning? Är det möj ligt att med reglerna om faderskap efter givarinsemination som utgångs punkt dra slutsatser om hur man skall förhålla sig till frågan om äggdona tion? I det följande avsnittet 6.2 ges en kortfattad beskrivning av olika former av assisterad befruktning och deras förekomst i Sverige. Därefters. 1943
2.305 följer i avsnitt 6.3 en genomgång av hur barnets bästa angivits i samband med lagstiftning rörande assisterad befruktning. I avsnitt 6.4 ges en över siktlig bild av de allmänna förutsättningar som skall vara uppfyllda för att givarinsemination skall tillåtas. I avsnitt 6.5 granskas synen i svensk rätt på donatorn vid givarinsemination. I avsnitt 6.6 undersöks reglerna för fastställande av rättsligt faderskap efter givarinsemination. Av särskilt intresse är spörsmålet på vilken grund rättslig status som far vilar. Avsnitt 6.7 avhandlar närmare samtycket som grund för rättslig status som far. I avsnitt 6.8 riktas uppmärksamheten mot befruktning utanför kroppen, som är en metod för befruktning som möjliggör användning av både donerade ägg och sperma. Äggdonation aktualiserar frågan om faststäl lande av moderskap, en fråga som uppmärksammas i avsnitt 6.9. I det avslutande avsnittet 6.10 finns en sammanfattning. Där diskuteras också i vilken utsträckning socialt föräldraskap har jämställts biologiskt föräldra skap.s. 1944
Assisterad befruktning som lagstiftningsfråga - en resumé
1.Frågan om en reglering av assisterad befruktning berördes redan i försla get till föräldrabalk år 1946. Ärvdabalkssakkunniga berörde då verksam heten med givarinseminationer, men fann att något behov av lagstiftning inte förelåg. Eventuella tvistefrågor fick enligt de sakkunniga avgöras i praxis utan stöd av särskilda lagbestämmelser.7 Dåvarande Medicinal styrelsen ansåg däremot att verksamheten borde regleras, vilket fick till följd att det år 1947 tillsattes en sakkunnigutredning som år 1953 avgav ett betänkande med lagförslag avseende givarinsemination. Enligt förslaget skulle insemination få utföras endast på gift kvinna med makens samtycke.8 Förslaget resulterade inte i lagstiftning.9s. 1945
2.I början av 1980-talet ansågs lagstiftning rörande olika former av assisterad befruktning åter nödvändig i huvudsak på grund av den allt mer omfattande verksamheten med givarinseminationer. Den dåvarande regleringen rörande fastställande av faderskap ansågs inte tillvarata bar nets intressen på ett betryggande sätt. Bristerna i skyddet för barnets rätts liga ställning blev tydliga i följande fall:s. 1945
3.NJA 1983 s. 320. Målet gällde talan om hävande av faderskap efter givars. 1945
4.insemination. I äktenskapet mellan två makar hade fötts ett barn. Mannens. 1945
5.väckte efter äktenskapsskillnad från barnets moder talan om hävande avs. 1945
6.faderskapspresumtionen med hänvisning till att barnet tillkommit genom 306 givarinsemination. HD fann att barnet tillkommit genom insemination med sperma från en donator. Mannen var därför inte biologisk far till barnet. Det faktum att mannen samtyckt till inseminationsbehandlingen hade, efter att begränsningarna i mannens rätt att väcka talan om faderskapets hävande avskaffats år 1976, inte någon inverkan på hans möjligheter att väcka talan om faderskapspresumtionens hävande. Mannens talan bifölls därför och det rättsliga faderskapet till barnet hävdes. Den man som genom tillämpning av faderskapspresumtionen eller genom bekräftelse fastställts vara rättslig far till ett barn tillkommet genom givarinsemination kunde alltid få faderskapet hävt eftersom han inte var biologisk far. Spermadonatorn10 som var barnets biologiska far var den som enligt det rådande synsättet skulle ges rättslig status som far till barnet. Eftersom donatorn regelmässigt var anonym var det i prakti ken oftast inte möjligt att fastställa rättsligt faderskap till barn tillkomna genom givarinsemination, i vart fall inte i överensstämmelse med biolo gisk släktskap. I viss utsträckning kunde problem också uppstå vid fast ställande av faderskap efter make- eller samboinsemination. Nya regler för fastställande av faderskap efter givarinsemination behövdes för att tillgodose barnens behov av, och rätt till, en rättslig far. Ar 1981 tillsattes en utredning - Inseminationsutredningen - med upp drag att kartlägga omfattningen av och former för givarinseminationer. På grundval av kartläggningens resultat skulle utredningen ta ställning till frågan om en lagreglering var påkallad, både med avseende på faderskapsfastställelse och formerna för verksamheten som sådan, och ge för slag på nödvändig lagreglering.11 En viktig frågeställning var på vilket sätt och på vilken grund barnet skulle tillförsäkras en rättslig far. Flera möjliga lösningar fanns enligt utredningen. Ett drastiskt sätt att komma till rätta med problemen var att helt förbjuda verksamheten med givarin semination. Ett förbud mot givarinseminationer bedömdes dock inte som en rimlig lösning på grund av den omfattning verksamheten då redan fått. Ett förbud i lagen mot givarinsemination antogs därtill inte få genomslag, det fanns stor risk för fortsatt verksamhet i strid med lagen. Därtill ansågs verksamheten med givarinseminationer fylla en funktion för de makar eller samboende par som inte kunde få barn på ”naturligt”12 sätt. Hän synen till barnets bästa talade inte heller för ett förbud av verksamhetens. 1945
7.307 som sådan.13 En annan möjlig lösning för att tillförsäkra barnet en rättslig far var att använda sig av adoption för fastställande av faderskap efter givarinsemination. Detta skulle dock kräva ingripande förändringar i adoptionsinstitutets rättsliga konstruktion, exempelvis för att göra det möjligt att genomföra en adoption innan barnet fötts. Adoptionsalternativet ansågs därför inte kunna förordas.14s. 1946
8.Den lösning som slutligen valdes innebär att den man som är gift, eller samboende under äktenskapsliknande förhållande, med den kvinna som skall genomgå givarinsemination, skriftligen skall samtycka till behand lingen. Samtycket läggs till grund för fastställande av rättsligt faderskap. Utredningens förslag kom, efter vissa ändringar, att ligga till grund för den lag om insemination som trädde i kraft 1 mars 1985. Jämte insemina tionslagen infördes en ny regel i FB 1:6 för faderskaps fastställande efter insemination. Enligt FB 1:6 skall den man som samtyckt till insemina tion på maka eller sambo vid tillämpningen av reglerna om fastställande och hävande av faderskap, FB 1:2-5, anses som barnets far om det är sannolikt att barnet avlats genom insemination. Mannens samtycke behö ver inte avse insemination enligt den svenska inseminationslagen för att kunna läggas till grund för rättsligt faderskap utan endast insemination som sådan.15 Regeln innebar att det i svensk rätt, vid sidan av adoption, infördes ytterligare en möjlighet att erhålla rättslig status som förälder på grund av ett åtagande om ett framtida socialt faderskap.s. 1947
9.Inseminationsutredningen fortsatte, efter avgivandet av sitt förslag till reglering av givarinseminationer, med en granskning av andra metoder för avhjälpande av ofrivillig barnlöshet, dvs. befruktning utanför kroppen, äggdonation samt surrogatmoderskap. Dessa metoder för assisterad befruktning hade i mitten av 1980-talet ännu inte kommit till användning i någon större omfattning vare sig i Sverige eller annorstädes. Tekniken fanns dock och var under snabb utveckling. Det som, i likhet med vad som var fallet vid givarinsemination, ansågs problematiskt var att dessa metoder gjorde det möjligt att skapa förhållandet mellan barn och föräld rar som inte hade sin grund i biologisk släktskap. Ar 1985 avlämnade utredningen ett betänkande som avhandlade provrörsbefruktning, ägg donation och surrogatmoderskap.16 Provrörsbefruktning i parförhållan den, dvs. med kvinnans och mannens egna könsceller tilläts; andra for mer av assisterad befruktning ansågs inte böra tillåtas. Förslaget resulte rade, som ovan nämnts, i en lag om befruktning utanför kroppen år 1988. 308 Redan fem år efter lagens införande framhöll socialutskottet i ett betänkande att det kunde vara motiverat med en ny utredning om ägg donationer.17 Statens medicinsk-etiska råd gavs i uppdrag att göra en översyn av vissa frågor om befruktning utanför kroppen, bl.a. vad gällde äggdonation och spermadonation vid befruktning utanför kroppen.18 Sta tens medicinsk-etiska råd publicerade i en rapport år 1995 sina slutsatser.19 Rådet föreslog att befruktning utanför kroppen med äggdonation och sperma från kvinnans make eller sambo borde tillåtas på kvinnor i fertil ålder. Likaså borde, enligt rådets uppfattning, befruktning utanför kroppen med donerad sperma vara tillåten. Däremot ansåg rådet att äggdonation i kombination med spermadonation inte borde tillåtas.s. 1947
Olika former för assisterad befruktning
Insemination
1.Med insemination avses införandet av sperma på konstlad väg i slida eller livmoder. Med makeinsemination avses insemination med sperma från kvinnans make eller hennes sambo. Det senare fallet brukar också kallas samboinsemination. Metoden används när mannen eller kvinnan inte kan genomföra ett samlag på grund av impotens, när hinder föreligger för att sädesvätska deponeras i slidan på grund av sjukdom, skada eller missbildning eller när det hos kvinnan finns faktorer som försvårar sädescellernas passage upp till äggledaren.20 Givar- eller donatorinsemination betecknar insemination med sperma från en utomstående man. Metoden används när maken eller sambon är ofruktsam eller när en svår ärftlig sjukdom kan överföras till barnet.s. 1948
Befruktning utanför kroppen - IVF
1.In vitro fertilisering, ofta benämnd IVF, är en metod som innebär att ett ägg befruktas utanför kroppen och sedan implanteras i kvinnans livmoder. Ägget kan vara kvinnans eget eller från en annan kvinna. Det senare fal let inbegriper äggdonation. Metoden används när befruktning inte kan ske i kvinnans livmoder, exempelvis när ägget inte kan nå dit på grund av sammanväxta äggledares. 1948
2.309 eller när kvinnan inte själv kan producera ägg. Metoden används också vid oförklarad barnlöshet. I dagligt tal förekommer uttrycket provrörs befruktning för att beskriva förfarandet.s. 1948
3.I sammanhanget kan nämnas s.k. intracytoplasmatisk spermieinjektion ICSI - vanligen kallad mikroinjektion - en form av befruktning utanför kroppen som används när make eller sambo inte är helt infertil. Metoden innebär att en av mannens spermier injiceras direkt in i ägget.21 Utveck lingen av denna teknik har inneburit att behovet av givarinseminationer minskat.s. 1949
Äggdonation och surrogatmoderskap
1.Äggdonation innebär att ägg från en kvinna överförs till en annan, mot tagande, kvinna som skall genomgå graviditeten. Ägget befruktas utanför kroppen av sperma från den mottagande kvinnans make eller sambo. Ägget kan också befruktas med sperma från en utomstående givare och därefter implanteras i kvinnans livmoder. Man talar i dessa sist nämnda fall också om embryoadoption.s. 1949
2.Äggdonation är en metod som kan komma till användning när kvinnan saknar förmåga att bilda egna ägg men kan genomgå en graviditet. Det är främst kvinnor som kommit i för tidigt klimakterium och kvinnor med Turners syndrom som har behov av donerade ägg. Turners syndrom är en kromosomrubbning hos kvinnor karaktäriserad av att endast en könskromosom finns. Kvinnor med Turners syndrom saknar förmåga att pro ducera egna ägg men har en fungerande livmoder.s. 1949
3.Med surrogatmoderskap avses fall där en kvinna genomgår en gravidi tet för ett barnlöst pars - ”beställarnas” - räkning. De sistnämnda tar efter barnets födelse hand om barnet och blir barnets sociala föräldrar. Vanligtvis insemineras surrogatmodern med sperma från mannen som skall ta hand om barnet. En variant av surrogatmoderskap, ofta kallad genuint surrogatmoderskap, föreligger när det är den beställande kvin nans ägg som befruktats med hennes makes eller sambos sperma som implanteras i surrogatmodern. Barnet är i det fallet det beställande parets genetiska barn. Det är också tänkbart att både ägg och sperma doneras av andra personer än de som är direkt involverade i processen. Tänkbar är en situation där en kvinna donerar ägget som befruktas av sperma från en okänd givare, en annan kvinna föder barnet och en tredje kvinna blir till sammans med sin make barnets sociala föräldrar.22 310 Surrogatarrangemang kan vara önskvärda i de fall den kvinna som skall vara barnets sociala mor saknar livmoder eller av andra skäl inte kan genomgå en graviditet.s. 1949
Förekomsten av assisterad befruktning i Sverige
1.Redan under 1800-talet började man i England och USA använda inse mination som behandlingsform för infertilitet. I Sverige har givarinsemi nationer förekommit sedan 1920-talet. Verksamheten har sedan dess ökat i omfattning. Under perioden 1945—48 utfördes i Sverige 56 givarinsemi nationer vilka resulterade i 7 graviditeter.23 Intresset för inseminationsbehandling ökade efter 1940-talet, både i Sverige och utomlands. Ar 1974 föddes det i Sverige ca 100 barn efter givarinsemination och i början av 1980-talet var antalet barn födda efter givarinsemination minst 230 enligt en undersökning genomförd av Inseminationsutredningen.24 Efter inseminationslagens ikraftträdande den 1 mars 1985 har verksamheten med givar inseminationer minskat i omfattning. Numera föds ungefär 50 barn per år efter givarinsemination.25 Det finns flera orsaker till att färre barn föds efter lagens införande än före. Före lagens tillkomst hade givarinseminationer utförts av både privat praktiserande gynekologer och gynekologer vid de allmänna sjukhusen. Genom inseminationslagen begränsades verksamheten till de allmänna sjukhusen. En annan orsak kan vara att man numera, för att säkerställa att inte HIV-smitta sprids, endast använder sperma som varit nedfryst under sex månader. En sådan behandling påverkar spermiernas vitalitet och funktionsförmåga.26 Till detta kommer att antalet par som efterfrågar givarinsemination har sjunkit. Den minskade efterfrågan har flera förkla ringar. Inseminationslagen innebar när den trädde i kraft att donatorerna inte längre tilläts vara anonyma. Barnet gavs rätt att vid tillräcklig mognad få uppgifter om donatorns identitet. Denna ordning hade åtminstone initialt en negativ inverkan på efterfrågan av givarinseminationer. Många par ville inte att donatorn på detta sätt skulle finnas med i barnets och deras liv. För att undvika att donatorns identitet kommer fram åker förmodligen många par för behandling till andra länder som Danmark, Finland och England, där donatorn fortfarande har rätt till anonymitet. Det är inte heller osanno likt att en del par anordnar givarinsemination på privat väg. Att bedöma omfattningen av assisterad befruktning, i synnerhet givarinseminationer,s. 1950
2.311 som sker utan bistånd av sjukvården är av naturliga skäl inte möjligt. Några uppgifter härom finns inte. Det är dock känt att givarinseminatio ner utförs på kvinnor bosatta i Sverige, både på privat väg i Sverige och i andra länder.27 Den kanske främsta anledningen till den minskade efter frågan på givarinseminationer torde dock vara den förbättrade tekniken för befruktning utanför kroppen som ägt rum under senare år. Det är numera möjligt att befrukta kvinnans ägg med makes eller sambos sperma i fall där givarinsemination tidigare användes.s. 1950
3.Assisterad befruktning genom äggdonation hade när Inseminations utredningen lade fram sitt betänkande med förslag till lag om befruktning utanför kroppen såvitt var känt ännu ej utförts i Sverige.28 Äggdonation förutsätter befruktning utanför kroppen. Den svenska lagen tillåter befruktning utanför kroppen endast i parförhållanden och endast om det är kvinnans eget ägg som befruktas.29 I likhet med vad som gäller vid givarinseminationer finns det dock anledning att anta att i Sverige bosatta kvinnor åker till länder där äggdonation är tillåtet, för att där få ägg implanterade.30 Det finns inte några uppgifter om hur vanligt förekom mande detta är.s. 1951
Barnets bästa vid assisterad befruktning
Barnets bästa vid insemination
1.Inseminationsutredningen hade enligt direktiven i uppgift att kartlägga omfattningen och formerna för verksamheten med inseminationer. Där efter skulle utredningen ta ställning till om det behövdes en reglering av verksamheten och hur den i så fall borde utformas. En allmän utgångs punkt för utredningens arbete var att insemination skulle tillåtas endast om barnet kunde antas komma att växa upp under goda förhållanden. I direktiven framhölls också att synpunkter av etisk och medicinsk natur hade betydelse för avgörandet om verksamheten med inseminationer skulle tillåtas.31s. 1951
2.Några etiska invändningar kunde enligt utredningen inte anföras mot makeinsemination. Behandlingsformen var att betrakta som en vanlig gynekologisk åtgärd för avhjälpande av barnlöshet. Det fanns inte någon 312 anledning att ha invändningar mot tekniken vare sig sett ur etisk synvinkel eller av hänsyn till barnets bästa. Viss tveksamhet förelåg när det gällde möjligheterna att fastställa rättsligt faderskap, något som dock ganska enkelt kunde åtgärdas. Någon psyko-social utredning av de blivande för äldrarna föreskrevs inte vid makeinsemination.32 Synpunkter kunde däremot anläggas på hur verksamheten med givar inseminationer bedrevs. Om verksamheten reglerades så att barnets intressen skyddades på ett tillfredsställande sätt fanns dock, enligt utred ningen, inte anledning att hysa betänkligheter mot ett tillåtande av också denna form för assisterad befruktning.33 Både vid make- och samboinsemi nation förelåg vissa rättsliga problem rörande fastställande av det rättsliga faderskapet. Genom att dessa problem kunde lösas antogs barnets bästa vara tillgodosett.34 Bedömningen av hur barnets bästa skulle uppnås vid givarinseminationer skedde på ett annat sätt än vid makeinseminationer. Skillnaden i bedömning hade sin grund främst i det faktum att den man som blir barnets rättsliga far inte är biologisk far. Detta var dock inte i sig ett skäl mot ett tillåtande av givarinseminationer. Inseminationsutred ningen menade att givarinseminationer borde få utföras i Sverige om godtagbara rättsliga, sociala och medicinska förutsättningar för verksam heten skapades.35 Avgörande var barnets bästa. Regleringen måste priori tera barnets intressen: Barnets framtid som en fri, skapande och social varelse måste säkerställas. Barnets rätt till en mor och en far måste upp rätthållas och hemlighetsmakeriet kring inseminationerna upphöra. Bar nets rätt att känna sitt biologiska ursprung ansågs därtill vara en ouppgivlig etisk fordran.36 Lagregleringen utformades också för att dessa krav skulle tillgodoses, inte minst genom kravet på öppenhet gentemot barnet angå ende donatorns identitet. Inseminationslagens bestämmelser utformades för att tillgodose bar nets intressen och barnets bästa. Kraven som ställts upp har i många avseenden sina rötter i det faktum att den man som skall erhålla rättslig status som far inte är barnet biologiska far. Inte minst tydliggörs detta vid en jämförelse med vad som gäller för make- och samboinsemination. Dessa former för assisterad befruktning är inte reglerade på annat sätt äns. 1951
3.313 att faderskap fastställs enligt regeln i FB 1:6.1 de följande avsnitten skall de krav som ställs för tillgång till givarinsemination granskas, i synnerhet med avseende på vilket sätt de antas tillgodose barnets intressen.s. 1952
”Det är inte en mänsklig rättighet att få barn”
1.Utredningen fortsatte efter avgivandet av förslag till lag om insemination med sitt arbete och lade år 1985 fram ett betänkande om andra former av assisterad befruktning. Det var främst befruktning utanför kroppen med donerad sperma respektive äggdonation som diskuterades. I betänkandet redogjorde utredningen på ett utförligt sätt för de etiska aspekter som kunde anläggas på verksamheten assisterad befruktning. Inseminations utredningen konstaterade att ofrivillig barnlöshet drabbar allt fler män niskor i dagens samhälle, kanske delvis som en följd av miljöfaktorer. Efterfrågan på assisterad befruktning har därför ökat. Eftersom alla ”konstlade befruktningsmetoder” innebär en form av manipulation med mänskliga livsprocesser fanns det enligt utredningen anledning att noga överväga tillåtandet av olika metoder.37 Frågan var, enligt utredningen, hur mycket manipulerande med livet som kan anses godtagbart. Manipu lationen vid makeinsemination ansågs vara ringa då den endast består i att sperma överförs från mannen till kvinnan på konstlat sätt för befrukt ning. En något större manipulation ansågs föreligga vid givarinsemina tion. Metoden innebar dock enligt utredningen inte något avsteg från den naturliga livsprocessen så till vida att en mans sperma överförs till en kvinna.s. 1953
2.Ytterligare en ökning av manipulationsgraden ansågs föreligga vid befruktning utanför kroppen vid s.k. provrörsbefruktning. Ett sådant för farande strider, menade utredningen, helt mot den naturliga livsprocessen och ökar dessutom möjligheterna för en manipulation med själva förut sättningarna för liv. Utredningen formulerade sin utgångspunkt för bedömningen av vilka former av assisterad befruktning som kunde anses godtagbara på följande sätt:39s. 1953
3.Vi vill till en början slå fast att det enligt vår uppfattning aldrig kan vara ens. 1953
4.mänsklig rättighet att få barn. Naturens ofullkomlighet måste ibland godtas.s. 1953
5.Ingen människa får behandlas enbart som medel för att tillfredsställa andras. 1953
6.utan varje individ har ett eget människovärde. Riktmärket vid användning avs. 1953
7.konstlade befruktningsmetoder måste vara det blivande barnets bästa. 314 Utredningen hade därmed formulerat ett synsätt som sedan dess åter kommit i flera olika sammanhang när önskvärdheten av olika metoder för assisterad befruktning varit föremål för bedömning. Det finns därför anledning att närmare granska innebörden av utredningens utgångspunkt. Konstaterandet att det inte kan vara en mänsklig rättighet att få barn är förstås riktigt, åtminstone om. man med uttrycket avser att inte alla människor har faktisk möjlighet att få barn och att inga juridiska s.k. rättig heter kan ändra på detta förhållande. Det är dock inte möjligt att ur detta erhålla ledning för om en viss form av assisterad befruktning skall tillåtas eller inte. Utredningens deklaration framstår mot denna bakgrund som onödig. Möjligen anger uppställandet av denna utgångspunkt att efter som det inte är en mänsklig rättighet att få barn behöver vi inte hjälpa barnlösa att få barn. Därmed vore det möjligt att säga att det inte är en mänsklig rättighet att få tillgång till olika tekniker för assisterad befruktning. Inte heller uttalandet att naturens ofullkomlighet ibland måste godtas är av någon hjälp vid bedömningen av vilka former av assisterad befrukt ning som kan anses godtagbara. Det kan ifrågasättas om naturen kan sägas vara ofullkomlig. Oavsett uppfattning om detta kan dock inte natu rens (o)fullkomlighet ge någon vägledning för bedömningen av när den måste accepteras och inte, dvs. avgörandet om en metod för assisterad befruktning är godtagbar eller inte. Det är naturens förmenta ofullkom lighet som ger upphov till frågeställningen om den måste accepteras. Utredningen förklarade också att barnet inte får behandlas enbart som ett medel för att tillfredsställa föräldrarnas önskan utan har ett eget människovärde. Även denna utgångspunkt är tveksam som vägledning för avgörandet av vilka former av assisterad befruktning som kan tillåtas. Önskan att bli förälder är regelmässigt motiverad av egoistiska skäl sna rare än av ambitionen att ge det blivande barnet ett bra liv. Skulle det i ett fall visa sig att barnet skall användas som medel för att tillfredsställa andra behov än att bli förälder kan det dock sägas finnas en skyldighet att förhindra detta.41 Svårare är att avgöra om det liv barnet kommer att få - om det blir till - skall vägas mot föräldrarnas önskan att bli föräldrar. Linda Nielsen42 menar att tillgodoseendet av barnets bästa alltid måste ges prioritet, också framför tillblivelsen. Detta är det enda sätt på vilkets. 1953
8.315 samhället kan fullgöra sitt ansvar.43 Föräldrarnas önskan att bli föräldrar saknar annan betydelse än att utgöra initiativ till att frågan om barnets tillblivelse aktualiseras. Människors önskan att blir föräldrar och barnets rätt till ett gott liv är därmed två olika, om än förbundna, frågor som måste kunna betraktas oberoende av varandra. Att ställa förälderns motiv att bli förälder mot barnets rätt till ett gott liv innebär inte bara att män niskors önskan att bli föräldrar misstänkliggörs, det antyder också att frå gan om barnets tillblivelse kan avgöras efter en undersökning av de bli vande föräldrarnas motiv.s. 1954
9.Riktmärket att det blivande barnets bästa skall avgöra vilka former av assisterad befruktning som kan godtas måste därför ges en innebörd på annan grund än genom ovan angivna argument.s. 1955
Barnets bästa och befruktning utanför kroppen
1.Att det blivande barnets intressen så långt som möjligt skall tillgodoses vid olika former av assisterad befruktning, är en utgångspunkt det råder enighet om. Eftersom samhället vid assisterad befruktning i allmänhet tar del i barnets tillkomst, har samhället också ett ansvar för att se till att bar net får goda uppväxtvillkor. Någon slags kontroll av vilka förhållanden barnet föds till är därför nödvändig. Inseminationsutredningen fann, som ovan berörts, att makeinsemination inte krävde någon särskild kontroll. Vid givarinsemination ansågs vissa krav kunna ställas upp, något som skall behandlas nedan. Befruktning utanför kroppen innebar enligt Insemina tionsutredningen ytterligare komplikationer som motiverade en mer djup gående kontroll. Denna kontroll kan avse såväl själva metoden för befruktningen som en kontroll av de blivande föräldrarna.s. 1955
2.Om en metod för assisterad befruktning i sig kan antas påverka barnet menligt talar hänsynen till barnets bästa mot ett tillåtande av metoden. Utredningen fann inte några direkta betänkligheter mot befruktning utan för kroppen som teknik, så länge den användes i parförhållanden, dvs. så länge endast mannens och kvinnans egna könsceller användes.44 Barnets bästa ansågs tillgodosett genom att det ”inblandade” paret var barnets biologiska föräldrar.45s. 1955
3.Eftersom befruktning utanför kroppen som metod ansågs psykiskt påfrestande borde dock paret ges ”rådrum att på ett djupare sätt tänka över hur de skall ha det och vilket alternativ som är bäst i överensstämmelse 316 med deras livssyn; om de kan tänka sig att leva utan barn, om adoptiv barn eller fosterbarn är ett alternativ för dem eller om de finner att en konstlad befruktningsmetod är ett bättre alternativ”.46 Föreställningen att fosterbarn är ett alternativ till assisterad befruktning speglar utredningens syn på bevekelsegrunderna för önskan att bli förälder. Det är svårt att komma ifrån intrycket att utredningen här tycks uppfatta barnet som något som tillfredsställer de vuxnas egna önskningar och att vilket barn som helst därför skulle kunna utgöra ett alternativ till assisterad befruktning.s. 1955
Barnets bästa vid äggdonation
1.Inseminationsutredningen ansåg att befruktning utanför kroppen med donerad sperma överskred gränsen för vad som kunde accepteras i fråga om manipulation med den naturliga livsprocessen. Det var mot denna bakgrund inte förvånande att också äggdonation avvisades som metod för assisterad befruktning i Sverige. Utredningen fann likheter föreligga mellan äggdonation och givarinsemination på så sätt att i båda fallen skulle en utomstående givare, som varken i rättsligt eller socialt hänseende skulle fungera som förälder åt barnet, bidra med hälften av barnets arvs anlag. Utredningen noterade att skäl fanns för att bedöma de båda förete elserna på samma sätt, men fann ändå att avgörande skillnader förelåg mellan metoderna. Äggdonation ansågs helt strida mot den naturliga livsprocessen i och med att ett främmande ägg implanteras i en kvinna. Förfarandet gav enligt utredningen upphov till vissa juridiska problem. Oklarhet uppstod beträffande frågan om barnets börd, i bemärkelsen ”vem som i rättsligt hänseende skall betraktas som barnets mor”.47 Utredningen såg också problem när det gällde förfoganderätten över det befruktade ägget. Att äggdonatorn48 skulle kunna återkalla sitt samtycke innan befruktning skett ansågs givet, det var dock svårare att avgöra om samtycke skulle kunna återkallas efter befruktningen men före implantationen. Också psyko-socialt ansågs det finnas problem som i vart fall inte var mindre än vid givarinsemination. Medicinska problem förknippade med att ett befruktat ägg skulle utvecklas i en annan kvinnas kropp kunde finnas, men någon mer ingående undersökning fanns inte att tillgå om detta. Följderna av äggdonation för barnet respektive kvinnan kunde därför inte överblickas.s. 1956
2.317s. 1956
3.Sammantaget fann utredningen att metoden att flytta ägg från en kvinna till en annan i så hög grad hade karaktär av teknisk konstruktion för att lösa ett barnlöshetsproblem att den var ägnad att skada människo synen. Den kunde därför, menade utredningen, inte godtas etiskt som metod att avhjälpa ofrivillig barnlöshet.49 Därtill lades också det faktum att metoden är tekniskt komplicerad och måste utföras av specialister. Ett förbud skulle därför bli effektivt, i motsats till ett förbud mot givarinse mination.s. 1957
4.Skälen mot ett tillåtande av äggdonation var inte uttryckligen grun dade i hänsynen till barnets intressen utan var av annan karaktär. Därmed behövde utredningen inte heller på ett uttryckligt sätt ta ställning till hur barnets intressen skulle tillgodoses vid äggdonation.s. 1957
Allmänna förutsättningar för givarinsemination
Får utföras endast på allmänna sjukhus
1.Verksamheten med givarinseminationer ansågs, som ovan nämnts, inrymma problem av såväl rättslig karaktär som av etisk och psykosocial natur. Godtagbara rättsliga, sociala och medicinska förutsättningar för verksamheten måste skapas för att barnets bästa skulle kunna garan teras.s. 1957
2.En första förutsättning för att uppnå barnets bästa ansågs vara att verk samheten anförtroddes läkare med erfarenhet av barnlöshetsutredningar.50 Därtill måste garantier skapas för att verksamheten bedrevs under etiskt godtagbara former. Genom att tillåta givarinsemination endast vid allmänna sjukhus ansågs detta kunna garanteras. En koncen tration av verksamheten till de allmänna sjukhusen ansågs därtill ge möj lighet till forskning och uppföljning av verksamheten.51 Forskning rörande inseminationsbarns52 förhållanden och utveckling var en uppgift som enligt utredningen var mycket angelägen.53s. 1957
3.Det är den ansvariga läkaren som väljer lämplig spermagivare. Giva ren får inte vara en man som har en sjukdom av kroppslig eller själslig art som kan överföras på barnet. Även givarens lämplighet ur psyko-social 318 synpunkt bör beaktas.54 Läkaren anses kunna tillmötesgå vissa krav från makarna eller de samboende om att givaren skall ha samma ögonfärg, hårfärg eller kroppskonstitution som den som avses bli barnets rättsliga far. Önskemål om att givaren i övrigt skall besitta särskilda kvalifikationer som faller utanför de egenskaper som eftersträvas för att barnet skall vara likt övriga familjemedlemmar skall under inga förhållanden godtas.55s. 1957
Får utföras endast på gift eller samboende kvinna
1.6.4.2.1 Barnets rätt till två föräldrar Att verksamheten med givarinseminationer begränsades till de allmänna sjukhusen ansågs vara ett sätt att tillse att den bedrevs under godtagbara former. Vid bedömningen i övrigt av vad som skulle anses vara godtag bara villkor ansåg utredningen det vara naturligt att dra paralleller mellan barn tillkomna genom givarinsemination och barn som adopterats.56 En förutsättning för tillgång till insemination är enligt inseminations lagen 2 § att kvinnan är gift eller samboende. Regeln motiverades med hänvisning till uppfattningen att ett barn i princip behöver både en faders- och en modersgestalt som förebilder för att få de bästa förutsätt ningarna att utvecklas gynnsamt. Inseminationsutredningen ansåg att insemination inte borde tillåtas på kvinnor som inte bor tillsammans med en man som kan fungera som far för barnet. Departementschefen instämde med utredningen och tilläde att det inte kunde anses vara en all män mänsklig rättighet att under alla förhållanden få tillgång till givar insemination. Enligt hans mening borde verksamheten begränsas till de fall som medfört att metoden börjat användas, nämligen då det av olika skäl brister i de naturliga förutsättningarna att uppnå ett havandeskap.57 Avsaknaden av forskning rörande inseminationsbarnens situation med förde vidare, enligt departementschefen, att man borde avhålla sig från att använda metoden i andra fall än då barnet kan växa upp hos föräldrar av båda könen.58 Barnets behov av föräldrar bedömdes således inte på samma sätt vid givarinsemination som vid adoption. Vid givarinsemination ansågs barnet ha behov av två föräldrar. Adoption kan, som ovan berörts, beviljas också ensamstående adoptant.59 Anledningen till denna skillnad i bedömnings. 1958
2.319 framgår inte av lagens förarbeten. Någon hänvisning till forskning rörande adoptivbarns eller andra barns erfarenhet av att växa upp med en ensamstående förälder finns inte. Att ett barn tillkommet genom givar insemination skulle uppleva en uppväxt med en ensamstående förälder (mor) på ett annat sätt än ett adopterat barn kan inte anses givet. Förkla ringen till skillnaden i bedömning skulle istället kunna ses i det faktum att ett barn blir till genom givarinsemination medan adoption avser ett redan existerande barn. En grundläggande värdering i det svenska barnoch föräldrarättsliga regelsystemet är att ett barn har rätt till två föräldrar och - därigenom - en familj. Bakom regelsystemets utformning ligger en ambition att tillförsäkra alla barn en mor och en far. Eftersom något barn inte existerar innan givarinseminationen utförts innebär upprätthållande av kravet på två föräldrar för givarinsemination att barnets rätt till två för äldrar formellt alltid kan tillgodoses. Vid adoption skulle däremot ett krav på två föräldrar i vissa fall kunna innebära att barnets berättigade intresse av att få en föräldrarelation bekräftad inte tillgodoses. När bestämmelsen infördes om att en person kan adoptera, fanns därtill en önskan att så många adoptioner som möjligt skulle komma till stånd. Det är tveksamt om en sådan målsättning fortfarande existerar. Ett förbud för en person att adoptera ensam skulle idag förmodligen inte medföra att barns rätt motverkades på det sätt som kan antas ha skett om förbudet hade införts med den första adoptionslagen år 1917. I många rättsord ningar krävs att man är gift för att få ta emot ett barn för adoption.60 Givar insemination har i motsats till adoption gjorts tillgänglig också för sam boende par. Förbudet för samboende par att adoptera gemensamt motive ras i huvudsak med hänvisning till de restriktioner som satts upp av de organisationer som förmedlar barn för adoption från andra länder. Några sådana hänsyn behöver inte tas vid givarinsemination. 6.4.2.2 Barnets rätt till två föräldrar av olika kön Att de blivande föräldrarna måste vara av olika kön är ytterligare en grundsats i den svenska lagstiftningen. I partnerskapslagen 3:2 st. 2 stadgas att lagen om insemination inte gäller för registrerad partner. Att insemina tion av lesbiska kvinnor inte är tillåtet framgår dock redan av insemina tionslagens krav på att kvinnan måste vara gift eller bo tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållande. Förbudet mot insemination av lesbiska kvinnor motiveras med att det ännu inte råder enighet bland forskare om vilka konsekvenser det kan ha för ett barn att växa upp i en homosexuell familjebildning. Därtill antas att en rättslig möjlighet för 320 homosexuella att erhålla gemensamt föräldraskap skulle strida mot nuva rande värderingar i samhället.61 Kravet att en kvinna måste leva i ett stabilt heterosexuellt förhållande för att få tillgång till givarinsemination har diskuterats vid flera tillfällen. Det har ifrågasatts om inte kvinnor som lever ensamma eller i stabila homosexuella förhållanden borde kunna få tillgång till givarinsemina tion.62 En sådan möjlighet har dock hittills avvisats.63 Den utredning som tillsattes år 1999 med uppdrag att utreda frågan om barn i homosexuella familjer skall dock, om den finner att homosexuella par bör ges rätt att adoptera gemensamt, också ta ställning till om kvinnor som lever i par förhållande med en annan kvinna bör ges tillgång till givarinsemina tion.64 Frågan om rätten till givarinsemination för andra kvinnor än de som lever i stabila heterosexuella förhållanden har under senare år varit före mål för debatt också i Danmark. År 1997 antogs där en lag om assisterad befruktning enligt vilken assisterad befruktning endast får ges till gift eller samboende kvinna.651 det ursprungliga förslaget till lag som lades fram fanns inte en sådan bestämmelse. Regeln infördes i lagen på initia tiv av Folketinget, för att tillgodose kravet i FN:s barnkonvention om att barnets bästa alltid skall respekteras. Att endast heterosexuella kvinnor har rätt till givarinsemination har ifrågasatts med hänvisning till att les biska kvinnor kan vara fullgoda föräldrar. Ett förbud innebär att dessa kvinnor är hänvisade till en ”grå marknad” om de vill ha barn.66 Förslag om avskaffande av regeln har dock inte godtagits.671 sammanhanget har synpunkten framförts att ett upphävande av donatorns anonymitet skulle kunna ses som ett tillräckligt skydd för barnets intresse av två föräldrar.68 Frågan om lesbiska och ensamstående kvinnors tillgång till inseminationsbehandling har också utretts i Finland. Hösten år 1998 lades en pro position fram med förslag till lag om assisterad befruktning. Enligt lag förslaget gavs inte bara kvinnor i parförhållanden - äktenskap eller sam boende - rätt till assisterad befruktning; även ogift ensamstående kvinna omfattades av lagen. I dessa fall skulle dock spermadonatorn på basis avs. 1958
3.321 sitt samtycke till behandlingen kunna fastställas vara far till barnet. Det ansågs inte acceptabelt att barnet skulle kunna bli faderlöst. Förslaget godtogs dock inte av en majoritet i regeringen varför justitieministern återkallade propositionen.69s. 1960
4.Givarinsemination är tillgänglig för ensamstående och lesbiskt sam manboende kvinnor i flera andra länder, exempelvis England^ Enligt bestämmelserna där kan dock en ensamstående kvinna inte få behandling förrän det blivande barnets bästa har beaktats.71s. 1961
Lämpliga föräldrar
1.Givarinsemination får enligt inseminationslagen 3 § utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden, vilket också var utgångspunkten för lagstiftningsarbetet angående givarinseminationer. Målsättningen innebar att det ansågs nöd vändigt att paret som önskar få barn genom givarinsemination också är lämpliga som föräldrar. Inseminationsutredningen föreslog därför att paret skulle erhålla information om de särskilda problem som föreligger vid insemination. Därtill skulle de genomgå inte endast en medicinsk utan även en psyko-social utredning som kunde läggas till grund för prövningen av lämpligheten. Den psyko-sociala utredningen skulle, enligt utredningens förslag, utföras av socialnämnden som hade erfarenhet av adoptionsutredningar.72s. 1961
2.Vid bearbetningen av utredningens förslag i denna del instämde depar tementschefen i att någon form av prövning av makarnas eller de sambo endes lämplighet att vårda och fostra barnet var nödvändig. Han ansåg det dock vara tillfyllest att utredningen av de blivande föräldrarnas lämp lighet gjordes på det sjukhus där inseminationen skulle göras.73 Det var framförallt det faktum att barnet inte är mannens biologiska barn som motiverade den särskilda utredningen inför givarinsemination. Utredning ansågs därför inte vara nödvändig i makeinseminationsfallen.74s. 1961
3.En annan faktor av betydelse för skapandet av gynnsamma uppväxt förhållanden för barnet var mannens och kvinnans ålder. Inseminations322 utredningen hade föreslagit en åldersgräns på 25 år för tillgång till inse minationsbehandling, efter mönster från adoptionslagen. En sådan åldersgräns avvisades dock i propositionen även om det enligt departe mentschefen många gånger kunde anses vara befogat att ställa upp ett sådant krav.75 Olikheten i bedömning av ålderns betydelse vid insemina tion i jämförelse med adoption motiverades inte.76 Att en lämplighetsprövning föreskrivs vid givarinsemination och adoption kan inte enbart motiveras av det faktum att samhället medverkar till att ett barn får föräldrar i dessa fall. Vore så fallet borde också de som vill få barn genom makeinsemination eller befruktning utanför kroppen genomgå samma utredning angående lämpligheten. Kravet på särskild utredning av föräldrarnas lämplighet inför adoption och givarinsemina tion skulle kunna ha sin grund i en tanke att den som inte kan få biolo giska barn inte utan vidare kan antas ha sådana egenskaper som är av betydelse för socialt föräldraskap. Samtidigt finns mycket som talar emot en sådan tolkning. Lagregleringen av givarinsemination bygger i stor utsträckning på uppfattningen att biologisk släktskap inte är en nödvän dig förutsättning för ett gott socialt föräldraskap. I Socialstyrelsens regler om insemination uttrycks detta på följande sätt: ”Samhörigheten mellan föräldrar och barn utvecklas genom de dagliga kontakterna under upp växttiden. Den är inte beroende av ett biologiskt samband mellan dem.”77 Också Inseminationsutredningen betonade att det biologiska ursprungets betydelse för föräldrarnas förhållande till barnet inte skulle överskattas, åtminstone inte i de fall inseminationsföräldrarna levde i ett harmoniskt förhållande och barnet utvecklades på ett gynnsamt sätt. Utredningen menade dock att ”man kan troligen inte bortse från att ursprunget kan få betydelse om barnet föds handikappat eller utvecklas ogynnsamt eller om föräldrarnas relationer till varandra försämras” utan att närmare ange grunderna för detta antagande.78 Inte heller redovisades på vilket sätt reglernas utformning skulle förhindra eventuella negativa effekter av den bristande överensstämmelsen mellan rättsligt och biolo giskt faderskap. Det faktum att den samtyckande mannen, den rättsliga fadern, inte är biologisk far till barnet präglar dock de resonemang som fördes kring lämplighetsprövningens utformning.s. 1961
4.323s. 1962
5.I jämförelse med den prövning som skall göras av blivande adoptanters lämplighet som föräldrar synes prövningen inför givarinsemination i stor utsträckning vara hänförlig till de blivande föräldrarnas inställ ning till föräldraskapet som sådant, snarare än på deras förmåga att ta hand om barnet. Genomgående betonas behovet av att informera de bli vande föräldrarna om det speciella i föräldraskap genom givarinsemination och det faktum att mannen inte är biologisk far till barnet. Inseminationsutredningen beskrev de psyko-sociala krav som kunde ställas på de blivande föräldrarna på följande sätt: ”Paret bör ha ett stabilt och moget förhållande till varandra. De bör ha diskuterat sina känslor när det gäller deras fruktsamhet och ha en likartad syn på denna. Mannen måste ha godtagit sin sterilitet. Kvinnan får inte använda inseminationen som ett medel att hämnas på maken för att denne inte kunnat ge henne ett barn. Parets motiv för att vilja ha barn måste vara noga övervägt.”79 Liknande synpunkter framförs i propositionen och i Socialstyrelsens regler om inseminationer.80 Betydelsen av frånvaron av biologisk släktskap vid för äldraskap genom givarinsemination betonas därmed på ett annat sätt än vid adoption. Riktlinjerna för bedömningen av de blivande föräldrarnas lämplighet vid givarinsemination präglas av en oro för att avsaknaden av biologisk släktskap mellan barnet och den rättsliga fadern skall ge upp hov till problem. Sådana farhågor framkommer inte i samband med att adoptionsreglerna behandlas. Däremot känns argumentet igen från dis kussionen rörande möjligheterna för en rättslig far som inte är biologisk far att få faderskapet hävt. I det sammanhanget betonas att en rättslig far som inte är biologisk far kan låta frånvaron av biologisk släktskap påverka förhållningssättet till barnet.81 Frågan som kan ställas är om det finns skäl att tillmäta biologisk släktskap olika betydelse vid adoption respektive givarinsemination. En skillnad mellan de två föräldraskapen är att vid adoption är oftast inte någon av föräldrarna biologiskt släkt med barnet. Att biologisk släktskap uppmärksammas vid givarinsemina tion skulle kunna förklaras av att endast den ena föräldern inte är biolo giskt släkt med barnet. Föräldrarna till ett bam tillkommet genom givar insemination står därmed inte inbördes i samma förhållande till barnet. Denna ojämlikhet antas, åtminstone av ovan återgivna citat att döma, kunna påverka barnets rätt till goda uppväxtförhållanden på ett sådant 324 sätt att man redan vid barnets tillblivelse måste beakta den. Motsvarande ojämlikhet mellan föräldrarna finns dock även vid styvbarnsadoption. Att föräldrarna inte står på jämlik fot med varandra i förhållande till bar net kan påverka barnets uppväxtförhållanden. En sådan påverkan är dock inte begränsad endast till de barn som tillkommit genom givarinsemina tion. Det ligger en fara i att lyfta fram frånvaron av biologisk släktskap som ett avgörande riskmoment just för barn tillkomna genom givarinse mination, då det egentligen inte är det som har betydelse utan föräldrarnas inbördes förhållande. Det är viktigt att betydelsen av föräldrarnas inbör des förhållande för barnets välbefinnande betonas vid den lämplighets prövning som sker inför givarinsemination. Att föräldrarna står på jämlik fot är dock av betydelse för alla barn, inte bara för barn till föräldrapar där endast den ena föräldern är biologisk förälder.s. 1963