1.För att teleavlyssning och -övervakning skall kunna komma i fråga krävs att någon är skäligen misstänkt för brottet (27 kap. 20 § första stycket). Skälig misstanke krävs också för anhållande (24 kap. 6 §), reseförbud (25 kap. 1 §), kvarstad (26 kap. 1 §) och kroppsbesiktning (28 kap. 11 §). Mot den som är skäligen misstänkt för ett brott ges även vidgade möjligheter till husrannsakan och kropps visitation (28 kap. 1 och 11 §§).s. 17
2.I propositionen från 1989 om ändring i rättegångsbalken diskuteras vilken misstankegrad som är lämplig. Departementschefen säger att det i och för sig i vissa fall kan vara till fördel för brottsutredningen om åtgärderna kunde sättas in på ett tidigare stadium än när någon blivit skäligen misstänkt för ett brott. En lägre misstankegrad skulle emellertid öka risken för att kontroll av telemeddelanden äger rum i fall där brottsmisstanken visat sig obefogad och åtgärden i så fall riktar sig mot en oskyldig. Denna risk kan naturligtvis aldrig elimineras, men den borde enligt departementschefen i görligaste mån begränsas. Hon gav integritetsaspekterna stor tyngd när hon kom fram till att hemlig teleavlyssning och -övervakning bara få användas mot den som är skäligen misstänkt för ett brott.40s. 17
3.Vad som egentligen åsyftas med uttrycket skälig misstanke är inte närmare redovisat i rättegångsbalkens förarbeten.41 För häktning krävs enligt huvudregeln en starkare misstanke, nämligen ”på sannolika skäl misstänkt” (24 kap. 1 § rättegångsbalken). Den i förhållande till ”sannolika skäl” och ”skälig misstanke” lägre misstankegraden ”kan misstänkas” gäller i fråga om skyldighet (för den som kan misstänkas för ett brott) att stanna kvar för förhör viss kortare tid (23 kap. 9 § rättegångsbalken).s. 17
4.Enligt Polisrättsutredningen är det inte möjligt att komma närmare en definition av begreppet skälig misstanke. Det är enligt utredningen inte heller lämpligt att försöka precisera begreppet ytterligare.42 Att någon är skäligen misstänkt för brott innebär emellertid inte att det måste ha fastslagits att den gärning som har begåtts utgör ett brott. Det räcker att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts. En person kan vara skäligen misstänkt redan innan man har fått full klarhet i om de objektiva brottsrekvisiten verkligen är uppfyllda.43s. 17
5.137s. 17
6.Vagheten hos begreppet skälig misstanke får, som också Ekelöf påpekar, inte tas till intäkt för att tänja på beviskraven när det gäller en persons eventuella inblandning i gärningen. Ett resonemang om att beviskraven ”har en viss spännvidd” kan enligt honom medföra att man vid grova brott håller sig till en bedömningsskalas lägre del, av hänsyn till intresset av att beivra just grövre brott. Beviskravet bör tilllämpas så enhetligt som möjligt och brottsmisstanken bör vara konkret grundad.44 Polisrättsutredningen instämmer i detta.45s. 18
7.JO och JK menar att kravet på skälig misstanke om brott innebär att det skall finnas konkreta omständigheter av viss styrka som pekar på att den misstänkte har begått brottet.46 JO har funnit det omöjligt att med någon högre grad av precision i generella termer ange när en skälig misstanke mot någon kan anses föreligga. Det måste enligt honom accepteras ett inte obetydligt utrymme för olika i och för sig försvarbara bedömningar av huruvida omständigheterna i ett visst fall utgör tillräcklig grund för en skälig misstanke om brott.47s. 18
8.Buggningsutredningen föreslår att hemlig teleövervakning i vissa fall får tillåtas även om det inte finns någon som är skäligen misstänkt för ett begånget brott. Det kan enligt utredningen ibland från effektivitetssynpunkt vara angeläget och från integritetssynpunkt godtagbart att göra undantag från kravet på att det skall finnas en misstänkt person. I en brottsutredning kan det exempelvis finnas uppgifter om att någon har ringt eller blivit uppringd i området kring en brottsplats. Ett annat exempel är när kontroll av målsägandens teleadress kan ge uppgifter som leder till att ett brott klaras upp, men det inte går att få hans eller hennes samtycke. Är målsäganden avliden bör dödsboet kunna lämna motsvarande samtycke. Är han eller hon försvunnen och finns det särskild anledning anta att ett brott har begåtts gentemot den personen, bör det ligga i målsägandens intresse att brottet mot honom eller henne utreds och beivras.48 Utredningens förslag bör enligt regeringens lagrådsremiss genomföras. Det ankommer dock på åklagare och domstol att se till att tillståndet medger minsta möjliga intrång i ovidkommande personers privatliv.49 138s. 18