NJA 1993 s. 149, s. 155.
Hänvisas från p. 14 (s. 38)
14.anförda är Ulf L:s handlande att bedöma som oaktsamt. Vad HD synes ha tagit fasta på är att den enda olägenhet det hade inneburit för skadevållaren att vara mer försiktig hade varit att hans slutresultat på golfrundan i sämsta fall hade ökats med ett slag. En i HD:s ögon så obetydlig olägenhet kunde därför knappast ses som oproportionell för att undanröja en fara, även om faran nu inte var särskilt betydande. En dylik proportionalitetsbedömning låter sig göras enligt normalitetskriteriet såväl som enligt det ekonomiska kriteriet. Det finns inget i domskälen som utesluter att HD haft vare sig det ena eller det andra kriteriet i tankarna. Svante Johansson anser i sin analys av fallet att HD tillämpat (vad jag kallar) det ekonomiska kriteriet.Så som HD uttryckt sig kan skadevållaren dock lika gärna ha förlorat målet därför att han blivit jämförd med HD:s föreställning om hur en omdömesgill och aktsam golfspelare agerar på golfbanan. HD:s sätt att beskriva skadevållaren kan tolkas som att domstolen vill framhäva att han inte betett sig normalt. Han beskrivs som en chanstagare som tar spelet lite för allvarligt -en person som faller ur ramen. 1993 års fall visar hur normalitetskriteriet kan användas som moralisk måttstock för bedömning av skadevållarens beteende.s. 38