Stycket

74.ningstillstånd. Generellt sett torde utgångspunkten vara att det finns utrymme för att tilläm­ pa förutsättningsläran på avtal där det allmänna är part, oavsett om avtalet har större eller mindre offentligrättsliga inslag.316 Finns det då någon skillnad mot fall där båda parterna är enskilda? Som påpekas i dissidentens votum i NJA 1981 s. 269 har kommunen genom rätten att besluta om ändringar i t.ex. detalj- och områdesplaneringen en särskild ställning i förhållande till enskild avtalspart. Som anförts tidigare kan inte sådan rätt avtalas bort. Det kan där­ för anföras argument för att enskild avtalspart måste räkna med att den vid av­ talstidpunkten rådande detaljplaneringen kan komma att ändras. Med ett så­ dant synsätt fråntas kommunen från ansvar för att förutsättningarna för avta­ let kan komma att ändras, även om det är den själv som genom beslut om ny detaljplan skapar de ändrade förutsättningarna. Lagstiftningen är dock tving­ ande och kommunen kan inte genom avtal inskränka dessa möjligheter.317 Det är därför meningslöst att göra alltför stor affär av förutsättningsändringen på grund av att det är kommunen i egenskap av avtalspart som ändrar för­ utsättningarna för avtalet - detta måste i det här fallet anses ligga inbyggt i systemet. Avtalsrättsligaprinciper om avtalsbundenhet och ändrade förutsättningar 143s. 142