1.Kommunen är enligt 2 a kap. 6 § samt 7 § 1 och andra SkolL skyldig att till handahålla barnomsorg. Skyldigheten konstituerar dock inte någon för kom munmedlemmarna utkrävbar rättighet, RA 1996 ref. 89 Frågan om tilldel ning av barnomsorgsplats har inte ansetts kunna prövas i allmän domstol, ef tersom det rör en offentligrättsligt reglerad skyldighet, vilken innebär offent lig förvaltning med karaktär av myndighetsutövning, som därför ankommer på förvaltningsmyndighet, NJA 1983 s. 680. Samtidigt har den omständighe ten att avgift erlagts ansetts grunda civilrättsliga förpliktelser. Fordran på barnomsorgsavgift har således ansetts utgöra konsumentfordran, RH1995:6, och fråga om avstängning på grund av underlåtenhet att erlägga avgift enligt fastställd taxa har ansetts vara en civilrättslig åtgärd, eftersom tillgång till daghemsplats utgör en kommunal service som är avhängig av att avgift enligt gäl lande taxa erlagts för platsen, RA 1982 2:62.1 ett aktuellt fall har HD prövat frågan om återbetalning av barnomsorgsavgift till följd av brister vid tillhan dahållen kommunal service kan väckas i allmän domstol.s. 65
2.Bakgrunden till det principiellt viktiga s.k. dagismålet151 - NJA 1998 s. 656 (I) -s. 65
3.är att en vårdnadshavare, W, väckte talan mot Stockholms kommun och yrkades. 65
4.att kommunen skulle återbetala de barnomsorgsavgifter som hon betalat för hen66 Det avtalsbara området - kommunal kompetens att sluta avtals. 65
5.nes barns vistelse på ett av kommunens daghem under åren 1987 till 1992. W hävs. 66
6.dade att det förelåg ett civilrättsligt avtal mellan henne och kommunen, där koms. 66
7.munen mot ett bestämt vederlag åtagit sig att ansvara för hennes barn under övers. 66
8.enskomna tider.s. 66
9.HD ansåg att frågan i målet är om rättsförhållandet mellan parterna rymmers. 66
10.delar som har sådana privaträttsliga inslag att det kan anses föreligga ett ömsesis. 66
11.digt förpliktande avtal. Som en allmän utgångspunkt fann HD, att när föräldrars. 66
12.accepterar ett erbjudande av kommunen om barnomsorgsplats uppkommer ens. 66
13.skyldighet för föräldrarna att betala avgift enligt gällande taxa mot det att koms. 66
14.munen tillhandahåller barnomsorgsplatsen. Vid utebliven betalning kan kommus. 66
15.nen besluta att avstänga barnet från barnomsorgsplatsen. En sådan åtgärd ansågss. 66
16.med hänvisning till RA 1982 2:62, vara att se som en civilrättslig åtgärd. HD fanns. 66
17.därför att »när en barnomsorgsplats väl tas i anspråk uppkommer ett ömsesidigts. 66
18.förpliktande avtalsförhållande mellan parterna.»s. 66
19.I det aktuella målet hade barnomsorgsplatserna i och för sig tillhandahållits,s. 66
20.men som grund för talan om återbetalning gjordes gällande att kommunen åsidos. 66
21.satt sina skyldigheter i rättsförhållandet mellan parterna bl.a. genom att äventyras. 66
22.barnens hälsa på grund av förekomst av mögel i lokalen. HD konstaterade att dets. 66
23.här förelåg offentligrättsliga inslag till följd av den kommunala skyldigheten atts. 66
24.tillhandahålla barnomsorg, och att övervakningen av kvalitetsnivån skall ske ges. 66
25.nom den statliga tillsynsverksamheten. HD fann dock att rättsförhållandet mellans. 66
26.parterna även i denna del fick »anses ha så pass starka privaträttsliga inslag att dets. 66
27.föreligger ett ömsesidigt förpliktande avtal.» Allmän domstol kunde därmed ansess. 66
28.vara behörig att pröva W:s talan. Till följd av att frågan kom att avgöras genom en mellandom gäller HD:s dom enbart rätten att i den här typen av frågor föra talan vid allmän domstol. Domen är dock i sig mycket viktig och innebär något helt nytt genom att den öppnar för möjligheterna att väcka talan i allmän domstol vid offentligt till handahållen service. Således skulle varje person som nyttjar en kommunal service för vilken avgift utgår kunna väcka talan vid allmän domstol så snart denne blir missnöjd med den prestation som tillhandahålls, vilket kan få en mängd konsekvenser för offentligt tillhandahållen verksamhet.s. 66
29.Även om avgiften utgår enligt taxa kan frågor avseende erläggande av denna uppstå om t.ex. tjänsten endast utnyttjas i viss utsträckning eller om prestationen inte anses motsvara erlagd avgift. Situationen innehåller förvisso även en mängd civilrättsliga inslag, och ju större andel av den faktiska kostna den för en tjänst som brukaren betalar, desto större blir likheten med ett privaträttsligt förhållande.s. 66
30.Det är dock så, att det vid barnomsorg rör sig om en avgift för tillhanda hållen service, och inte om något avtalsrättsligt vederlag för densamma, därs. 66
31.Offentligt tillhandahållen service - lagstadgad skyldighet med... 67 kommunen beslutar om avgiftsuttagen för verksamheten. Sådana avgifter skall utgå enligt de grunder som fullmäktige beslutar, 2 a kap. 10 § SkolL. Saknas beslut om avgiftsfinansiering, kan inte något avgiftsuttag göras ge nom ett avtal mellan berörd kommunal myndighet och brukare. När fullmäk tige fattat ett sådant beslut krävs därefter att den enskilde ikläder sig betal ningsskyldighet genom att vilja ta den aktuella tjänsten i anspråk. Något ut rymme för att uppställa villkor om särregleringar vad gäller avgiften finns där för inte. I ett i fallet avgivet rättsutlåtande konstaterar Riberdahl, att barnomsorgsavgifter är underkastade dels de begränsningar som gäller för faststäl lande av taxa, dels de allmänna begränsningar i kommunernas avgiftsrätt som följer av KL. Betalningsskyldigheten kan därför enligt hans mening på avtalsrättslig grund lika lite jämkas som bestämmelser i barnomsorgstaxan kan av talas bort. Ett avtal kan i dessa fall alltså inte binda kommunernas rätt att ändra den norm som ligger till grund för avgiften.s. 67
32.Ur en civilrättsligt synvinkel kan det dock te sig långsökt, att en avgift inte skulle kunna jämkas om den prestation för vilken avgiften utgår inte kan ut nyttjas. Rör det sig om en subventionerad verksamhet torde dock utrymmet för en jämkning minska, eftersom den avgift som erläggs inte nödvändigtvis behöver vara oskälig i förhållande till kostnaden för den motprestation som kommunen faktiskt tillhandahåller. När det gäller avgifter för barnomsorg motsvarar vederlaget inte kostnaderna, eftersom det vanligtvis rör sig om en starkt subventionerad prestation. En skevhet kan därmed uppstå vad gäller krav på återbetalning av den erlagda avgiften om den endast motsvarar en mindre del av den faktiska kostnaden. Det enklaste vore därför att reglera eventuella kompensationer till följd av att en kommunal service inte utnyttjas fullt ut genom fastställda normer för reducering av avgift. Ur kommunalrätts lig synvinkel har en kommun rätt att ta ut olika avgifter för i stort sett likvär diga prestationer. Det är t.ex. tillåtet med högre timtaxa för dem som nyttjar daghem på deltid än de som utnyttjar det på heltid eftersom kostnaderna i stort sett är desamma.152 Om fullmäktige på motsvarande sätt fastställer erfordeliga kriterier för när en avgift skall reduceras och med vilket belopp detta skall göras torde risken för civilrättsligt grundade vederlag minska.s. 67
33.När frågan återupptogs i TR yrkade W att staden skulle förpliktas att till hennes. 67
34.återbetala de under den aktuella perioden erlagda barnomsorgsavgifterna. Stadens. 67
35.bestred yrkandena och anförde till grund för detta att staden fullgjort de åtagandens. 67
36.som har åvilat den, att reklamation inte skett i rätt tid och att någon nedsättnings. 67
37.av vederlaget inte skulle ske eftersom det vederlag som W erlagt utgör skälig er 68 Det avtalsbara området — kommunal kompetens att sluta avtals. 67
38.sättning för den barnomsorg staden tillhandahållit under den aktuella tiden. TRs. 68
39.konstaterar att avtalet mellan parterna i enlighet med analogier till konsument-s. 68
40.och hyreslagstiftning innebär att staden måste anses ha en allmän omsorgsplikt vids. 68
41.utförande av tjänsten. Eftersom detta bl.a. innebar att lokal där verksamheten bes. 68
42.drivs skall uppfylla kraven på godtagbar standard uppkom frågan om det fanns etts. 68
43.samband mellan lokalens skick och barnens hälsoproblem. Även om det inte bes. 68
44.fanns föreligga något vetenskapligt bevisat samband mellan hälsoproblemen ochs. 68
45.inomhusmiljön fann TR att det av den samlade utredningen i målet var sannolikts. 68
46.att barnens hälsoproblem orsakats av inomhusmiljön på daghemmet och att dets. 68
47.således förelåg ett orsakssamband mellan lokalens skick och barnens hälsoproblem. Frås. 68
48.gan om staden kunde anses ha åsidosatt sin skyldighet i avtalsförhållandet mellans. 68
49.parterna genom att inte hålla lokalen i godtagbart skick besvarades nekande dås. 68
50.staden enligt TR:s mening fick anses ha uppfyllt sitt åtagande att försöka avhjälpas. 68
51.felet inom skälig tid. Slutligen fann TR att staden inte kunde anses ha åsidosatts. 68
52.sin skyldighet i avtalsförhållandet mellan parterna genom att sådan informations. 68
53.som varit erforderlig för föräldrarna för att dessa själva skulle kunna ta ställning tills. 68
54.lämpligheten att låta barnen vistas på daghemmet inte undanhållits föräldrarna.s. 68
55.TR ogillade därför W:s käromål.153s. 68
56.I ett liknande fall i ARN blev dock utgången den motsatta. En vårdnadshavare,s. 68
57.M, yrkade avgiftsbefrielse från daghemsavgift eftersom hennes barn trots erlagts. 68
58.avgift inte fått vistas på daghemmet. Bakgrunden var att barnet vid vistelse på dags. 68
59.hemmet hade skadat sig i foten och även om läkare ansåg att hon kunde vistas därs. 68
60.ville inte daghemmet ta emot barnet. Orsaken var att personalen inte hade tills. 68
61.räckliga resurser att tillgodose barnets särskilda behov. Enligt kommunens avgifts-s. 68
62.taxa påverkades inte avgiften av barnets kortare sjukdomsperioder. Vid obrutens. 68
63.frånvaro inträdde avgiftsbefrielse först fr.o.m. 22:a sjukdagen, vilket M ansåg varas. 68
64.oskäligt. Nämnden fann det vara oskäligt att avgift skulle erläggas trots att barnets. 68
65.inte fick vistas på daghemmet och biföll därför yrkandet.154s. 68
66.Förhållandet mellan entreprenör och vårdtagare 69s. 69