Se NJA 2018 s. 753, Parkfastigheten.
Hänvisas från p. 18 (s. 326)
18.Det som är utmärkande för RÅ 1999 ref. 76 är att åtgärderna baserades på en specifik lag som syftade till just det som sedan genomförts. Så länge som de åtgärder som vidtagits är i linje med lagen och lagens syften är de svårt att se att kraven på ändamålsenlighet, nödvändighet och proportionalitet i strikt mening inte skulle anses uppfyllt. När regleringen lämnar ett större utrymme för den aktuella myndigheten att göra en bedömning blir också proportionalitetsprövningen mer utmanande. När en myndighetsutövning medför någon typ av inskränkningar eller intrång i nyttjandet av fast egendom kommer egendomsskyddet och den proportionalitetsprövning som följer av 2 kap. 15 § regeringsformen, RF, att aktualiseras. Den typ av proportionalitetsavvägning som följer av regeringsformen finns ibland inbyggd i den reglering som tillämpas men även när avvägningsbestämmelser saknas eller är ofullständiga ska myndigheten göra prövningen, och då med tillämpning av regeringsformen. Utgångpunkten är att inskränkningar i form av markavståenden, inskränkningar i användning, betungande ekonomiska pålagor eller liknande, behöver prövas mot egendomsskyddet antingen genom den aktuella lagstiftningen, om den innehåller motsvarande prövning, eller genom en separat prövning mot 2 kap. 15 § RF. Motsvarande reglering finns i artikel 1 i Europakonventionens första tilläggsprotokoll.s. 326