Se MÖD 2012:14.
Hänvisas från p. 6 (s. 314)
1.Frågor om ansvar för olika typer av anpassningsåtgärder som kan aktualiseras av klimatförändringar har, som nämnts, lyfts i offentliga utredningar. Med utgångspunkt i nu gällande system är de parter som kan vara ansvariga stat, region, kommun och fastighetsägare. Här är inte syftet att i detalj analysera gällande rätt på området utan det följande ska ses som en presentation av grunddragen kring regleringen av klimatanpassningsåtgärder och ska fungera som en bakgrund till artikelns kärnfrågor om ansvaret i förhållande till offentligrättsliga principer. I nuvarande reglering av klimatanpassningsåtgärder är det främst i plan- och bygglagen (2010:900), PBL, relevanta bestämmelser återfinns. Plan- och bygglagens reglering tar huvudsakligen sikte på kommande bebyggelse. Det handlar således om vilka klimatrelaterade hänsyn som ska tas vid planering för kommande exploateringar, vem som ansvarar för att dessa hänsyn tas och vilka krav som kan ställas inför en exploatering. Kostnadsfördelningen vid klimatanpassningsåtgärder behandlas i avsnitt 3 nedan.s. 313
2.I andra kapitlet plan- och bygglagen regleras de hänsyn som ska tas till allmänna och enskilda intressen vid prövningen. Främst är det 2 kap. 3–5 §§ PBL som är av relevans här. I de aktuella paragraferna görs ingen avgränsning till vissa typer av ärenden utan de hänsyn som föreskrivs gäller enligt lagtexten vid alla ärenden och för alla planinstrument.s. 313
3.Enligt 2 kap. 3 § PBL ska bland annat hänsyn tas till miljö- och klimataspekter vid planläggning. Till stora delar avses med det ett arbete med att minska klimatpåverkande utsläpp men även klimatanpassningsåtgärder kan rymmas under bestämmelsen.s. 313
4.En tydligare relevans när det gäller klimatanpassningsåtgärder har 2 kap. 4 § PBL där det stadgas att vid planläggning och i ärenden enligt plan- och bygglagen får endast mark som från allmän synpunkt är lämplig för ända målet tas i anspråk för bebyggelse. I 2 kap. 5 § PBL görs kraven vid prövningen än tydligare när det mer allmänt hållna uttrycket ”lämplig för ändamålet” ges en mer konkret betydelse. Bebyggelse och byggnadsverk ska enligt lagrummet lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet, jord- berg- och vattenförhållanden och risk för olyckor, översvämning och erosion. För översiktsplaner finns motsvarande formulering i 3 kap. 5 § första stycket 4 PBLs. 313
5.När det gäller aktiva åtgärder för klimatanpassning innehåller plan- och bygglagen egentligen bara en bestämmelse. I 4 kap. 12 § 1 PBL anges att en kommun i detaljplan får bestämma skyddsåtgärder för att motverka bland annat översvämning och erosion. Bestämmelsen kopplas sedan samman med bygglov i 4 kap. 14 § 4 PBL på så sätt att bygglov bara får ges under förutsättning att skydds- eller säkerhetsåtgärd vidtagits.s. 314
6.För befintlig bebyggelse i detaljplanelagt område framgår, av 4 kap. 38 § PBL, att detaljplanen är giltig fram till dess den ändras eller upphävs. Enligt 12 kap. 2 § 2 PBL ska byggnadsnämnd uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning och ta de initiativ som behövs i frågor om bland annat planläggning. Formellt innebär bestämmelsen att byggnadsnämnden skulle kunna ta initiativ till ny planläggning av ett område med befintlig bebyggelse som behöver klimatanpassas även om området redan har en giltig detaljplan. Vill kommunen ta en ny detaljplan över området ska den dock utformas med hänsyn till befintlig bebyggelse enligt 4 kap. 36 § PBL. Det innebär att den pågående markanvändningen behöver vägas in i beslutet vilket kan försvåra om klimatanpassningsåtgärder behöver vidtas som påverkar pågående markanvändning. Vid grundläggande behov för fastigheter och när det är fråga om infrastruktur som kräver stora ekonomiska åtaganden kan det vara nödvändigt att reglera samverkan genom att inrätta en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149), AnlL. Inrättandet kan ske vid en exploatering i enlighet med detaljplan eller när behov uppstår utan koppling till plangenomförande. Anläggningslagen kan således tillämpas både för ny och befintlig bebyggelse.s. 314
7.Andelen i en gemensamhetsanläggning är knuten till fastigheten och inte den enskilda fastighetsägaren. Vanliga gemensamhetsanläggningar är vägar, ledningar, va-anläggningar, bryggor och parkeringar. Anläggningar för klimatanpassning är ovanligare men det finns inget som hindrar att exempelvis en vall tillskapas med stöd av anläggningslagen. Ansvaret för anläggningen faller på de fastigheter som har del i anläggningen.s. 314
8.Initiativ till en gemensamhetsanläggning kan, enligt 18 § AnlL tas av fastighetsägare som ska delta i anläggningen eller av kommunen. Skulle kommunen anse att det behövs en gemensamhetsanläggning för klimatanpassningsåtgärder kan den alltså ta initiativ till en gemensamhetsanläggning. Enligt 5 § AnlL får dock gemensamhetsanläggning bara inrättas för fastighet där det är av väsentlig betydelse att den har del i anläggningen. Här är initiativrätten således vidare än kretsen deltagande fastigheter. Kommunen kan ta initiativ till en anläggning utan att ha en fastighet som har ett väsentligt behov av anläggningen.s. 315