1.Sedan justitieråden i fallen HFD 2019 ref. 21, HFD 2022 ref. 31 och HFD 2023 ref. 36 ”bollat med” olika slags bedömningsgrunder i överklagbarhets frågor kom fallet HFD 2024 ref. 14 som en skänk från ovan. HFD:s avgö rande var klart och enkelt skrivet, och det var lätt att förstå vad som menades och vad saken gällde. Motiveringen innehåller inte något om svårhanterliga nya bedömningsgrunder. Allt vad som behövts har varit ett klargörande om att besluten kunde antas påverka klagandenas situation på ett inte obetydligt sätt. Kan man av fallet skönja en ljusning på det rättsliga läget? Nej, jag är inte så säker på det.s. 403
2.Det finns nämligen en hake i sammanhanget. Fallet utgör en fortsättning av det tidigare fallet HFD 2018 ref. 71. Detta fall var avgjort, innan de nya bedömningsgrunderna kommit i dagen. I fallet hade HFD därför nöjt sig med att tillämpa den dittills allmänna principen om att överklagbarheten var beroende av om beslutet kunde antas påverka klagandens situation på visst sätt. Detta hade resulterat i att det överklagade beslutet ansågs överklagbart. HFD hade dock ansett att beslutsmyndigheten överskridit sin kompetens och att beslutet därför skulle undanröjas, liksom att kammarrättens och förvalt ningsrättens avgöranden skulle upphävas. Detta hade medfört att besluts myndigheten på nytt hade utrett ärendet och fattat ett nytt beslut, vilket också blev överklagat och således slutligen hamnade hos HFD i fallet HFD 2024 ref. 14. HFD kunde då knyta an till att domstolen i 2018 års fall funnit att ett dylikt beslut var att anse som överklagbart. Det är fullt förståeligt att HFD inte kunde avvika från sin tidigare uppfattning i överklagbarhetsfrågan. Det ska dock inte förnekas att det hade varit en mycket spännande utveckling om HFD i 2024 års fall blandat in de nya bedömningsgrunderna. Skulle detta ha kunnat medföra att det föreliggande beslutet frånkändes överklagbarhet? I så fall skulle detta kunna visa på en allvarlig försämring av rätten att gå till domstol.s. 403