Överklagbarheten i en ny tappning2 hänvisningar
- Det är inte alls ovanligt att 41 § FL har angetts som tillämplig lagbestäm melse under referatrubriken i överklagbarhetsmål hos HFD. Se t.ex. HFD 2018 ref. 71, HFD 2022 ref. 31, HFD 2023 ref. 36, HFD 2024 ref. 1 och HFD 2024 ref. 14. Det kanske allra tydligaste fallet, i vilket HFD accepte rat att tillämpa 41 § FL på en överklagbarhetsfråga, är HFD 2018 ref. 71. I fallet har HFD kommit fram till att det stod klart att beslutet kunde antas påverka klagandenas (”kommunernas”) situation på ett sådant sätt som avsågs i 41 § FL. Beslutet var därmed överklagbart. När ett överklagande kommit in till beslutsmyndigheten, ska denna pröva om överklagandet kommit in i rätt tid, men saknar rätt att besluta i frågor om ett besluts överklagbarhet. Sedan myndigheten överlämnat överklagandet och övriga handlingar till den domstol (i allmänhet förvaltningsrätten) som ska pröva överklagandet, har detta gett upphov till ett mål i domstolen, vilket till en början kan gälla en överklagbarhetsfråga. Men har inte målet då kommit över på stadiet för sådan rättskipning som regleras i FPL? Jag är medveten om att det numera finns bestämmelser i FL av ren rättskipningskaraktär, men ska detta också medföra att man helt struntar i gränsdragningen mellan FL och FPL?
- Det finns nämligen en hake i sammanhanget. Fallet utgör en fortsättning av det tidigare fallet HFD 2018 ref. 71. Detta fall var avgjort, innan de nya bedömningsgrunderna kommit i dagen. I fallet hade HFD därför nöjt sig med att tillämpa den dittills allmänna principen om att överklagbarheten var beroende av om beslutet kunde antas påverka klagandens situation på visst sätt. Detta hade resulterat i att det överklagade beslutet ansågs överklagbart. HFD hade dock ansett att beslutsmyndigheten överskridit sin kompetens och att beslutet därför skulle undanröjas, liksom att kammarrättens och förvalt ningsrättens avgöranden skulle upphävas. Detta hade medfört att besluts myndigheten på nytt hade utrett ärendet och fattat ett nytt beslut, vilket också blev överklagat och således slutligen hamnade hos HFD i fallet HFD 2024 ref. 14. HFD kunde då knyta an till att domstolen i 2018 års fall funnit att ett dylikt beslut var att anse som överklagbart. Det är fullt förståeligt att HFD inte kunde avvika från sin tidigare uppfattning i överklagbarhetsfrågan. Det ska dock inte förnekas att det hade varit en mycket spännande utveckling om HFD i 2024 års fall blandat in de nya bedömningsgrunderna. Skulle detta ha kunnat medföra att det föreliggande beslutet frånkändes överklagbarhet? I så fall skulle detta kunna visa på en allvarlig försämring av rätten att gå till domstol.