1.Det senaste rättsfallet i HFD:s referatavdelning som jag känt mig riktigt hemtam i är HFD 2018 ref. 23. I detta känner jag igen mig från min egen tid i domstolen i fråga om förvaltningsbesluts överklagbarhet. Avgörande för bedömningen var, som framgår av 2018 års fall, beslutets faktiska verkningar för den som berördes av beslutet. I all enkelhet var det alltså denna konkreta person, som skulle ha blivit föremål för den faktiska effekten av beslutet. Detta torde också falla inom ramen för 41 § FL.s. 401
2.Redan året efter kom genom rättsfallet 2019 ref. 21 en överraskande omsvängning av rättspraxis. I fallet klargjordes att det skulle göras en objek tiv bedömning av om ett beslut av ett visst slag typiskt sett medförde att kravet på påverkan var uppfyllt. Bedömningen skulle alltså, som det fram hölls i fallet, inte göras utifrån konsekvenserna i det specifika fallet. Med ”objektiv bedömning” brukar menas en opartisk eller saklig bedömning och är en självklarhet i allt dömande, men tycks här närmast ha innebörden av en bedömning av stor räckvidd som sträcker sig långt utanför det konkreta fallet. Det sägs på ett ställe i beslutsskälen rent ut att frågan om ett beslut är överklagbart inte får avgöras i förhållande till beslutets adressat. I det senare tillkomna fallet HFD 2023 ref. 36 har HFD dessutom lagt till att en förvalt ningsmyndighets ställningstagande visserligen kan vara av betydelse för den som berörs, men om det inte är avsett att påverka andra förvaltningsorgans eller enskildas handlande föreligger inte sådana faktiska verkningar som krävs för överklagbarhet. Det som här sägs om att påverka andra förvaltningsorgans eller enskildas handlande är vad vi som var verksamma i HFD i början av seklet ansåg vara kännetecknande för uppkomsten av ett förvaltningsbeslut (se HFD i RÅ 2004 ref. 8). I 2023 års fall har HFD således flyttat över förut sättningarna till överklagbarheten av ett beslut.s. 402
3.I fallet HFD 2022 ref. 31 har HFD lagt till ytterligare en omständighet, som bör uppmärksammas vid bedömningen av om ett beslut är överklagbart. Enligt HFD:s mening bör bedömningen ske med utgångspunkt i det uppdrag och ansvar som den beslutande myndigheten har. Detta torde innebära att en myndighets beslut inte skulle vara överklagbara om uppdraget och ansva ret företer brister, t.ex. är ofullständiga. Man kan fråga sig om detta också gäller när ett beslut medför att någons situation påverkas negativt. Mycket tyder på att beslutens faktiska effekt inte ska ha någon betydelse, eftersom själva utgångspunkten ska vara ”uppdraget och ansvaret”. Jfr fallet HFD 2024 ref. 1 p. 31 (avsaknaden av visst ansvar). Detta är naturligtvis inte i överens stämmelse med de ursprungliga kraven på ett besluts överklagbarhet och har inte heller något stöd i 41 § FL. Egentligen ligger denna s.k. utgångspunkt nära frågor om myndighets behörighet att meddela beslut av visst slag och därför inte i första hand kan anses gälla besluts överklagbarhet. Det hade nog varit begripligare för en läsare om man utvecklat tankegången sålunda att myndighetens uppdrag och ansvar inte har kunnat möjliggöra att besluten haft sådan påverkan att de kunnat bli överklagbara.s. 402
4.I de nytillkomna fallen anger HFD oftast att bedömningen av överklag barhetsfrågan ska ske utifrån de allmänna regler som utvecklats i praxis. Trots denna deklaration har HFD i fallen förespråkat nya grunder för bedömningen, som i själva verket radikalt förändrar prövningens karaktär och innebörd. Den faktiska effekten ska således inte längre knytas till det konkreta fallet utan till förhållanden som ligger helt utanför. Här uppstår naturligtvis frågan om det är förvaltningsrätten eller klaganden som ska reda ut om och hur ett dylikt beslut påverkar andra förhållanden än dem som föreligger i fallet. Jag har inte kunnat utröna var dessa idéer har sitt ursprung. De har planterats in i domsto len från ett år till ett annat. Jag har umgåtts med tanken att man kanske velat skilja mellan prövningen av klagorätt och den av överklagbarhet. Klagorätten ska ju enligt tydlig lagtext bero på om beslutet angår den som klagar, medan överklagbarheten då kan antas ha en mera generell räckvidd. Det är verkligen inte så lätt att förstå hur de nya kraven rent faktiskt ska uppfyllas. Saken blir inte heller lättare av att inte något beslut i de fyra första fallen, (dvs. HFD 2019 ref. 21, HFD 2022 ref. 31, HFD 2023 ref. 36 och HFD 2024 ref. 1), har tillmätts överklagbarhet. I min rättsfallskommentar i FT 2022 s. 639 till HFD 2022 ref. 31 har jag antytt att man borde ha uppmärksammat att det avregistreringsbeslut som var aktuellt i fallet var något som kunde förekomma allt emellanåt och knappast var något exceptionellt. Men huruvida detta skulle kunna anses som tillräckligt vet jag inte någonting om.s. 403