Se även tidigare rättsfall i liknande fråga men med olika utgång NJA 2010 s. 397 I och II, NJA 2013 s. 1241, NJA 2018 s. 9 samt Europadomstolen 2013-07-25 i mål 27183/04; Rousk mot Sverige. Jfr även Morgell, Nils-Bertil, Barnkonventionens tillämplighet vid utmätning av bostadsfastighet, JT 2021–22 s. 686.
Hänvisas från p. 2 (s. 354)
2.I rättsfallet NJA 2021 s. 1065 (”Barnens bostad”) upphävde Högsta domstolen utmätningen av en bostadsfastighet. Gäldenären bodde i fastigheten med sina sex barn. En utmätning och försäljning skulle ha medfört ett överskott om 85 000 kr att fördela mellan utmätningsborgenärerna (banker, finansbolag och Skatteverket) vars sammanlagda fordringar uppgick till 250 000 kr. För att egendom ska kunna utmätas eller betalningssäkras ska den antingen tillhöra eller anses tillhöra gäldenären. För att överhuvudtaget möjliggöra utmätning innehåller UB ett antal presumtionsregler. Enligt dessa ska under vissa angivna förutsättningar egendomen anses tillhöra gäldenären. KFM har då inte bara en rättighet utan även en skyldighet att utmäta egendomen. Presumtionsreglerna medför att egendom som rätteligen tillhör någon annan (tredje man) kan komma att utmätas. Tredje mannen har då möjlighet att komma till sin rätt genom att överklaga KFM:s beslut eller att väcka talan vid domstol.s. 354