Översiktsplanen kan dock få betydelse även i enskilda beslut om bygglov och förhandsbesked, se prop. 2009/10:170, s. 169 ff.; prop. 2019/20:52, s. 38; Mark- och miljööverdomstolens domar den 9 maj 2012 mål nr P 602-12, den 31 augusti 2012 mål nr P 8256-11, den 9 november 2016 mål nr P 1410-16 och den 27 januari 2022 mål nr P 14634-20 samt NJA 2021 s. 321. Förvaltningsrättslig tidskrift 2025, https://doi.org/10.53292/e8068609.c66f4feb
Hänvisas från p. 1 (s. 7)
1.I Sverige har kommunerna huvudansvaret för att planlägga användningen av mark och vatten enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen. Staten ansvarar framför allt för regelgivning, styrning genom allmänna råd och vägledningar samt tillsyn. Staten representeras av Boverket som arbetar med regelgivning, allmänna råd och vägledningar samt länsstyrelserna och regeringen som ansvarar för tillsyn. Staten ansvarar också genom domstolarnas verksamhet för att behandla överklagade beslut om planer av olika slag i enlighet med 15 kap. plan- och bygglagen. Den kommunala planeringen består i Sverige primärt av översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Varje kommun ska enligt 3 kap. 1 och 2 §§ plan- och bygglagen ha en aktuell översiktsplan där inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön anges. Därtill ska grunddragen om den avsedda användningen av mark- och vattenområden för hela kommunen redovisas samt hur kommunen anser att den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter eller enskilda men ska ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas, och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. I planen ska enligt 3 kap. 4 § plan- och bygglagen kommunen bland annat redovisa sådana förhållanden som med hänsyn till allmänna intressena i 2 kap. kan ha en väsentlig betydelse för beslut om mark- och vattenanvändning och den byggda miljön.s. 7