Barns rättigheter i svensk och norsk planerings-lagstiftning – en komparativ studie

Abstract

Barns och ungas livsvillkor påverkas av hur våra städer och byggda miljöer utformas. När barnkonventionen inkorporerades 2020 lyftes därför bland annat vikten av att beakta barns rättigheter och intressen i planläggning av mark- och vattenanvändning. I samband med inkorporeringen betonades därtill att det även efter att barnkonventionen blivit lag fanns ett behov av fortsatt vägledning och ett systematiskt transformeringsarbete av konventionens artiklar i svensk lagstiftning. Trots detta har några initiativ till att införa bestämmelser om barns rättigheter i den svenska plan- och bygglagstiftningen inte tagits. Till skillnad från den svenska lagstiftningen innehåller den norska plan- och bygglagstiftningen krav på beaktande av barns rättigheter och intressen. Mot denna bakgrund undersöks och jämförs i artikeln hur barns rättigheter reglerats i svensk respektive norsk plan- och bygglagstiftning. Därtill diskuteras om den svenska regleringen bör influeras av den norska regleringen. I artikeln visas att det råder oklarheter kring om och hur barns rättigheter ska beaktas vid planering i Sverige medan den norska lagstiftaren tydligt tagit ställning till att barns och ungas rättigheter och intressen ska beaktas vid planering i Norge. Den norska lagstiftningen, som består av allmänt hållna bestämmelser, kompletteras med nationella riktlinjer och vägledningar, vilket innebär att förväntningarna på den kommunala planeringen är betydligt tydligare i Norge än i Sverige. För att tydliggöra intentionerna med hur barnkonventionen ska förstås vid planläggning bör därför den svenska lagstiftaren överväga att införa bestämmelser om barns och ungas rättigheter och intressen i plan- och bygglagstiftningen. Den norska lagstiftningen kan med fördel fungera som inspiration.