Närliggande

5.I den svenska plan- och bygglagen och dess förarbeten saknas ställningstaganden och en övergripande diskussion om barnkonventionens förhållande till plan- och bygglagstiftningen. I den norska plan- och bygningsloven har lagstiftaren i stället valt att införa bestämmelser om barns intressen med barnkonventionens artiklar som förebild. Därtill finns i Norge en rad bindande och icke-bindande riktlinjer och vägledningar som på olika sätt förtydligar statens krav och förväntningar på kommunerna. Detta väcker bland annat frågor om det finns behov av fortsatt transformering av barnkonventionens artiklar i den svenska plan- och bygglagstiftningen och om den norska regleringen kan fungera som inspiration för sådana reformer. Dessutom väcks frågor om hur barns rättigheter ska förverkligas och realiseras efter inkorporeringen av barnkonventionen. Den fysiska planeringen aktualiserar frågor om hur barns rättigheter ska beaktas i ärenden som rör både enskilda identifierade barn och grupper av barn eller barn i allmänhet. Hur barns rättigheter ska beaktas i ärenden och mål som rör enskilda identifierade barn har utvecklats i rättspraxis sedan inkorporeringen. Vägledning om hur barns rättigheter ska beaktas i ärenden och mål som rör grupper av barn eller barn i allmänhet saknas dock i hög utsträckning, vilket innebär särskilda utmaningar. Den fysiska planeringen är därutöver en verksamhet där många intressen behöver beaktas och vägas mot varandra och det är idag inte tydligt hur barns rättigheter förhåller sig till andra intressen som ska beaktas enligt den svenska lagstiftningen. Dessutom väcks frågor om barns demokratiska rättigheter i ljuset av om barn har rätt till delaktighet i planeringsprocessen.s. 3