Jfr NJA 1990 s. 537 och NJA 2016 s. 1165.
Hänvisas från p. 4 (s. 171)
4.Det tredje rekvisitet är att skälen för åtgärden skall uppväga det intrång eller men i övrigt som den kan innebära för enskilda eller något annat motstående intresse (proportionalitetsavvägning). Detta rekvisit är detsamma som gäller för tvångsmedelsanvändning med den skillnaden att rekvisitet uteslutande gäller för beslutsfattandet och inte verkställigheten (se vidare avsnitt 4.1 nedan). Då det gäller avvägningar av dylika slag inställer sig tre frågor: mellan vilka olika intressen skall avvägningen göras, hur skall de motstående intressena prioriteras och vilka faktorer skall tillmätas betydelse för avvägningen. Då det gäller frågan om vilka som är de motstående intressena står i princip intresset av att bekämpa brott mot de intressen som framför allt enskilda har – i förarbetena nämns boende och näringsidkare i området – mot de intrång i integritet och andra grundläggande mänskliga rättigheter som tvångsmedelsanvändning innebär. Vilket intresse som bör prioriteras om det väger jämnt mellan skälen för respektive emot att införa en säkerhetszon framgår inte av lagtext eller förarbeten, men med tanke på att en säkerhetszon innebär utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning borde beslutsfattaren som utgångspunkt prioritera de intressen som enskilda kan ha mot att säkerhetszoner införs. Som faktorer av betydelse för intresseavvägningen nämns i förarbetena brottens allvarlighet, antalet människor som drabbas av säkerhetszonen och om det finns särskilt integritetskänsliga miljöer i området – i litteraturen har sjukhusområden eller kyrkokomplex nämnts som exempel.s. 171