Närliggande

7.I syfte att undvika tvister hade äktenskapsbalken som viktig utgångspunkt att reglerna skulle vara enkelt utformade och kunna förstås av envar. Strävan efter att tvisterna skulle lösas utomrättsligt kom tidigare även till uttryck genom tvingande medling vid äktenskapsskillnad. Ytterligare uttryck för strävan att lösa bodelningstvister utomrättsligt är möjligheten att få en bodelningsförrättare utsedd av domstolen utan att talan i domstol väckts. Bodelningsförrättarens uppgift är att hjälpa parter som inte enas att genomföra en bodelning. Om bodelningsförrättaren inte kan få parterna att hitta en gemensam lösning kan tvångsdelning ske (17:6 st. 2 ÄktB och 26 § SamboL). Det saknas gräns för hur lång tid en bodelningsförrättning får ta, vilket kan medföra att en part kan fördröja en bodelning och hindra den ekonomiska upplösningen. Detta kan orsaka svårigheter både ekonomiskt och praktiskt för bl.a. en ekonomiskt svagare part. Om en part inte är nöjd med bodelningsbeslutet kan denne väcka talan mot den andra parten (klander av bodelning, 17:8 ÄktB och 26 § SamboL). Ett dilemma när det gäller klander är att en part som annars skulle ha nöjt sig med utfallet vid vetskapen om att motparten också nöjde sig, kan välja att klandra bodelningsbeslutet för ”säkerhets skull”. Annars riskerar parten att hamna i ett sämre läge eftersom svaranden i en klanderprocess inte kan framställa egna yrkanden om ändring till sin fördel (se NJA 2008 s. 740). Det förekommer därför att bodelningar klandras trots att båda parterna annars skulle ha nöjt sig. Klanderprocessen kan därför bidra till att tvisten förlängs och konflikten fördjupas.s. 86