1.På motsvarande sätt som den materiella lagstiftningen i vårdnadstvister respektive ekonomiska tvister mellan föräldrar skiljer sig åt, skiljer sig den processuella regleringen åt. Det gäller både det man skulle kunna benämna förprocessen – dvs. förfarandet före att en talan anhängiggörs och efter att talan väckts men innan huvudförhandling – samt hanteringen vid en huvudförhandling. Gemensamt för de båda tvisterna är att de handläggs i allmän domstol och enligt rättegångsbalkens (RB) regler om tvistemål. Där slutar emellertid på många sätt likheterna. De ekonomiska tvisterna handläggs enligt dispositionsprincipen, huvudregeln i rättegångsbalken. Den innebär bl.a. att parterna disponerar över vilka frågor som ska prövas av domstolen och domstolen är bunden av de ramar som parterna sätter upp samt de bevis som läggs fram (17:3 och 35:6 st. 1 RB). Processens utformande präglas av den ekonomiska familjerättens koppling till den allmänna förmögenhetsrätten och dess tanke om avtalsfrihet i kombination med äktenskaps- och samboregleringens tanke om frivilliga, självständiga och jämställda relationer. Även om det finns familjerättsliga skyddsintressen i den ekonomiska familjerätten, för exempelvis ekonomiskt svagare part, innebär regleringen i dispositiva tvister att en part har ansvaret för att framföra yrkanden och grunder härför samt åberopa relevant bevisning.s. 84
2.Vårdnadsmålen domineras i stället av officialprincipen, som innebär att domstolen har både ansvar och utrymme att agera ex officio. Det kan gälla både vilka frågor som kan prövas och vilken utredning som tas in i målet. Vårdnadstvister är därför indispositiva tvistemål. Den reglering som pekar ut domstolens ansvar i vårdnadstvister finns i föräldrabalkens kapitel 6. Där framgår bl.a., som nämnts ovan, att domstolen i vissa fall kan gå emot båda parternas yrkanden samt att domstolen har ansvar för att utredningen är tillräcklig innan målet avgörs (6:19 st. 1 FB). Parterna kan inte heller förlikas, utan nås en överenskommelse mellan parterna ska denna prövas av domstolen.s. 84
3.Den processrättsliga regleringen i vårdnadsmål är således ett undantag från huvudregeln i rättegångsbalken om tvistemåls dispositivitet. Det bakomliggande skälet är att principen om barnets bästa är ett så pass starkt officialintresse att processföringen inte kan överlåtas åt parterna när en talan anhängiggjorts i domstol. Processen måste ställa upp garantier för att barnets bästa uppnås.s. 85
4.Strävan efter ett materiellt riktigt beslut i enlighet med barnets bästa i vårdnadsmål är ett avsteg från samhällsintresset i de flesta privaträttsliga tvister. De privaträttsliga tvisterna hanterar vanligtvis frågor som parterna fritt förfogar över utomrättsligt. Det motiverar att processen, framför att sträva efter ett materiellt riktigt beslut, är utformad så att parterna själva väljer vilka frågor som ska prövas och vilken bevisning som ska åberopas. Parterna kan också när som helst under processens gång välja att förlikas. Huruvida parternas överenskommelse speglar en materiellt riktig utgång eller inte saknar då betydelse. Målet med processen är helt enkelt inte att realisera en viss materiellrättslig norm, såsom barnets bästa i vårdnadstvisterna. I stället ska processens utformande stå i samklang med den avtalsfrihet som råder. Beslutsfattarens förutsättningar att påverka parternas processföring begränsas därför i huvudsak till materiell processledning.s. 85
5.Noteras bör dock att på närmast motsvarande sätt som att det i princip råder avtalsfrihet avseende familjeekonomiska frågor, så förfogar barnets föräldrar i huvudsak fritt över frågor om vårdnad, boende och umgänge när dessa hanteras utomrättsligt. Denna långtgående dispositionsrätt gäller inte när en förälder väcker talan i domstol. Inte heller gäller den när föräldrarna ingår ett avtal med stöd av socialnämnden. I båda fallen träder principen om barnets bästa in och begränsar parternas dispositionsrätt. I beslut och avtal såväl som när domstolen avgör saken, ska principen om barnets bästa vara avgörande (6:2 a FB).s. 85
6.I den materiella rätten i både vårdnadstvister och ekonomiska tvister framkommer en strävan efter att föräldrar kommer överens. I vårdnadstvisterna uttrycks detta dels som en strävan efter ett gemensamt vårdnadsansvar, dels som ett mål i sig, dvs. även när överenskommelsen inte handlar om gemensam vårdnad är den vanligtvis ändå till barnets bästa genom att den bidrar till hållbarare beslut och att rättsprocesser undviks. Detta kommer till uttryck på flera håll. Några exempel är socialnämndens skyldighet att tillhandahålla samarbetssamtal, kravet på informationssamtal innan en förälder väcker talan i domstol, möjligheten för domstolen att uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att anordna samarbetssamtal och att utse en medlare samt att domstolen ska verka för en samförståndslösning mellan parterna.s. 85
7.I syfte att undvika tvister hade äktenskapsbalken som viktig utgångspunkt att reglerna skulle vara enkelt utformade och kunna förstås av envar. Strävan efter att tvisterna skulle lösas utomrättsligt kom tidigare även till uttryck genom tvingande medling vid äktenskapsskillnad. Ytterligare uttryck för strävan att lösa bodelningstvister utomrättsligt är möjligheten att få en bodelningsförrättare utsedd av domstolen utan att talan i domstol väckts. Bodelningsförrättarens uppgift är att hjälpa parter som inte enas att genomföra en bodelning. Om bodelningsförrättaren inte kan få parterna att hitta en gemensam lösning kan tvångsdelning ske (17:6 st. 2 ÄktB och 26 § SamboL). Det saknas gräns för hur lång tid en bodelningsförrättning får ta, vilket kan medföra att en part kan fördröja en bodelning och hindra den ekonomiska upplösningen. Detta kan orsaka svårigheter både ekonomiskt och praktiskt för bl.a. en ekonomiskt svagare part. Om en part inte är nöjd med bodelningsbeslutet kan denne väcka talan mot den andra parten (klander av bodelning, 17:8 ÄktB och 26 § SamboL). Ett dilemma när det gäller klander är att en part som annars skulle ha nöjt sig med utfallet vid vetskapen om att motparten också nöjde sig, kan välja att klandra bodelningsbeslutet för ”säkerhets skull”. Annars riskerar parten att hamna i ett sämre läge eftersom svaranden i en klanderprocess inte kan framställa egna yrkanden om ändring till sin fördel (se NJA 2008 s. 740). Det förekommer därför att bodelningar klandras trots att båda parterna annars skulle ha nöjt sig. Klanderprocessen kan därför bidra till att tvisten förlängs och konflikten fördjupas.s. 86