Hela artikeln

Inledning

1.Det är ingen nyhet att företag numera ofta organiseras i företagsgrupper. Enligt en rapport från Tillväxtverket står koncernföretag för majoriteten av alla arbets­ tillfällen i det privata näringslivet i Sverige.s. 635

2.Med tanke på att koncerner blir allt vanligare kan det verka förvånande att konkurslagen (1987:672) inte innehåller några specifika regler som rör just han­ teringen av insolventa koncernbolag. Enligt konkurslagen hanteras snarare varje gäldenärs konkurs var för sig. Det är en gäldenär, ett konkursbo, en förvaltare och inte minst ett borgenärskollektiv, som är kopplat till en enskild gäldenär.s. 635

3.Det vore dock fel att konstatera att koncerner inte kan hanteras i ett sam­ manhang enligt svensk konkursrätt bara för att detta inte är uttryckligen lagreg­ lerat. Lagen står endast, helt enkelt, tyst i fråga om koncerner. I konkurslagens förarbeten nämns det däremot att det kan vara rationellt, av effektivitetsskäl, att samma konkursförvaltare handlägger flera konkurser inom samma koncern parallellt. I praktiken förekommer det också att samma konkursförvaltare utses för koncernkonkurser, när detta begärs. En samordning lär i allmänhet vara motiverad om den främjar en förmånlig och snabb avveckling av respektive konkursbo, enligt 7 kap. 8 § konkurslagen.s. 636

4.Ett problem, som också nämns i förarbetena, är att det kan förekomma intresse konflikter under koncernkonkurser med samma konkursförvaltare och som gör att förvaltaren ses som jävig. Förarbetena ger dock inte något konkret svar på när jäv föreligger utöver vad som gäller för konkurser i allmänhet. Utta­ landena ledde inte heller till någon särskild lagstiftning vad gäller koncerner. Frågan om jäv vid koncernkonkurser lämnas enligt förarbetena i stället till rätts­ tillämpningen att hantera.s. 636

5.Syftet med denna artikel är att belysa konkurslagens reglering om jäv för konkursförvaltare vad gäller koncerner. Det handlar särskilt om situationen när samma förvaltare utses för flera konkurser inom samma koncern, men också i vilken mån olika förvaltare kan samverka sinsemellan utan att räknas som jäviga.s. 636

6.En av artikelns huvudsakliga slutsatser är att jävsfrågan kan vara ett särskilt problematiskt område för konkursförvaltare vid en gemensam förvaltning av koncernkonkurser. Risken för att förvaltaren är eller hamnar i en jävssituation verkar dessutom öka i de konkurser där fördelarna med en samordning kan vara som störst, det vill säga när konkursgäldenärerna har haft ett mer omfattande samröre med varandra inom koncernen. Situationen försvåras av att förvaltaren löpande måste utvärdera ny information som kan tillkomma under konkursens gång samt jäv i relation till kollegor inom samma kontorsorganisation. Konkurs­ lagen ger dock ett visst utrymme till flexibilitet vad gäller hanteringen av jäv genom möjligheten att i enskilda fall utse medförvaltare.s. 637

7.Möjligen finns det, de lege ferenda, anledning att införa en särskild reglering vad gäller just koncerner i konkurslagen i stället för att som idag försöka passa in koncernkonkurser i den reglering som gäller för övriga typer av gäldenärer. Konkursförvaltare skulle exempelvis kunna ges ett mer självständigt och fristå­ ende uppdrag att hantera koncernen som en helhet. Frågan är dock komplex, inte minst med tanke på att koncerner kan vara organiserade på en mängd olika sätt och att behovet, eller fördelarna, av samförvaltning kan skilja sig åt. Frågan om att införa en särskild reglering för koncernkonkurser går dessutom utöver enbart frågan om jäv och kräver vidare studier. Jävsproblematiken belyser dock behovet av en översyn av dagens regelverk.s. 637

Konkurslagens jävsregler i korthet

1.De centrala bestämmelserna om jäv för konkursförvaltare framgår av 7 kap. 1 § konkurslagen. Förvaltaren, eller den som är tilltänkt som förvaltare, räknas som jävig om den står i ett sådant förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för förvaltarens opartiskhet. Det får inte heller förekomma någon annan omständighet som medför att förtroendet för förvaltarens opartiskhet kan rubbas.s. 637

2.Förvaltarens huvudsakliga uppgift är att tillvarata borgenärskollektivets intressen och främja en snabb och förmånlig avveckling av boet. Jävsreglerna syftar till att förvaltaren inte ska vara bunden, personligt eller ekonomiskt, till olika intressen i konkursen. Det skulle annars kunna hindra förvaltaren från att göra de intresseavvägningar som krävs när förvaltaren fullgör sin uppgift.s. 638

3.Bedömningen av jäv enligt konkurslagen är dock inte lika strikt som exempel­ vis vad gäller domarjäv enligt rättegångsbalken. Den ska enligt konkurslagens förarbeten göras med utgångspunkt i om det faktiskt finns något ”förhållande som är ägnat att rubba förtroendet för förvaltarens opartiskhet (…)”. Om jävet saknar betydelse utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, exempelvis för att jävet rör en relation till en borgenär vars fordran är liten och som inte lär få någon utdelning, behöver förvaltaren inte räknas som jävig. Så lär också vara fallet i exempelvis en avskrivningskonkurs eller i en konkurs där oprioriterade fordringsägare inte får någon utdelning och den borgenär som jävet rör har en oprioriterad fordran.s. 638

4.Jäv föreligger således om det typiskt sett finns en beaktansvärd risk för att förtroendet för förvaltaren rubbas. Ett annat sätt att uttrycka det på är att det krävs en bedömning av det jävsgrundande förhållandets karaktär. Ett förhål­ lande kan helt enkelt inte vara ägnat att rubba förtroendet för förvaltaren om förvaltaren inte kan ge någon särskild fördel för den aktuella personen som förhållandet rör till nackdel för övriga intressenter i konkursen.s. 638

5.Frågan om jäv bedöms särskilt i samband med att tingsrätten utser förvaltaren. Därefter har förvaltaren en skyldighet att underrätta Kronofogdemyndigheten, som tillsynsmyndighet, om eventuellt jäv löpande under själva förvaltningens gång. Frågan om jäv kan också aktualiseras exempelvis vid hörande i samband med ett bevakningsförfarande.s. 638

6.Vid just koncernkonkurser är frågan om jäv särskilt intressant vid tre typer av situationer. Den första är jäv vid gemensam förvaltning, det vill säga när samma förvaltare utses för flera konkurser inom samma koncern. Den andra är vid samverkan mellan olika förvaltare avseende konkurser inom samma kon­ cern. En sådan samverkan är visserligen inte nödvändigtvis problematisk ur jävssynpunkt i sig, men är ändå intressant att nämna i sammanhanget. Beroende på hur nära samarbetet sker kan det dessutom relatera till den tredje situationen, som rör kontorsjäv. Kontorsjäv rör situationen när en konkursförvaltare ingår i samma kontorsorganisation som en person som i sin tur omfattas av ett jävs­ grundande förhållande och förvaltaren därför ”smittas” av detta.s. 638

7.Jäv kan givetvis aktualiseras även i andra situationer under en koncern­ konkurs beroende på förvaltarens koppling till olika intressenter och utifrån konkurslagens mer allmänna jävsbestämmelser. I det följande behandlas dock endast dessa tre typsituationer utifrån just koncernperspektivet.s. 639

Jäv och koncernkonkurser

1.Konkurslagen sätter som nämnts inledningsvis inga hinder mot att samma konkursförvaltare utses för flera konkurser inom samma koncern samtidigt. Enbart den omständigheten i sig att förvaltaren handlägger flera förfaranden parallellt är inte jävsgrundande.s. 639

2.Utmärkande för koncerner är dock att det finns kopplingar mellan koncern­ medlemmarna. I prop. 1988/89:31 konstateras att konkursförvaltaren kan hamna i besvärliga situationer som förvaltare för ett moderbolag och för ett dotterbolag samtidigt. Det kan helt enkelt finnas motstridiga intressen i olika konkursbon inom en koncern. Som exempel ges att ett moderbolag kan ha en fordran på ett dotterbolag och att förvaltaren då ”i realiteten kan komma att ha ställning av borgenär i det bolag där han också är förvaltare, dvs. i dotterbolaget. Därmed är det uppenbarligen stor risk för förvaltaren att hamna i intressekonflikter som kan vara ägnade att rubba förtroendet för hans opartiskhet.”s. 639

3.Kopplingarna mellan koncernmedlemmarna kan se olika ut beroende på hur koncernen är organiserad. Det kan röra sig om alltifrån en mindre stark kopp­ ling, såsom att ett moderbolag endast har ett intresse i ett dotterbolag genom sitt ägande av detsamma, till att det finns fler och starkare kopplingar mellan koncernmedlemmarna. Förutom ett möjligt fordringsförhållande kan det under en konkurs också förekomma frågor om kvittning, återvinning, separationsrätt till viss egendom eller en tvist av något annat slag i förhållande mellan kon­ cernmedlemmarna. Det ligger nära till hands att det kan föreligga ett möjligt jävsgrundande förhållande för konkursförvaltaren i sådana fall.s. 640

4.Detsamma lär även gälla för andra frågor där förvaltaren ska, eller kan komma att behöva, ta ställning till hur konkursboet ska förhålla sig till den andra kon­ cernmedlemmen som förvaltaren samtidigt hanterar. Det innebär att så snart det uppstår en intressekonflikt av något slag mellan konkursgäldenärerna som förvaltaren behöver ta ställning till kommer förvaltaren att hamna i ett möjligt jävsgrundande förhållande.s. 640

5.Ett möjligt jävsgrundande förhållande är dock inte tillräckligt för att konsta­ tera att förvaltaren är jävig. Det krävs som nämnts också att förhållandet i det aktuella fallet är ägnat att rubba förtroendet för förvaltarens opartiskhet. Det måste således göras en vidare bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall.s. 640

6.Det kan dessutom vara svårt att bedöma vad som utgör en intressekonflikt, eller var gränserna går för en sådan, under en koncernkonkurs. Ett exempel är när det är fråga om att fortsätta den ena gäldenärens verksamhet för att kunna samordna en försäljning av den andra gäldenärens verksamhet. En möjlig intresse konflikt skulle då kunna bestå i de ökade kostnader och den tidsutdräkt det innebär för det ena konkursboet med en fortsatt drift. En förutsättning för en fortsatt drift är visserligen att de ökade kostnaderna kompenseras genom en potentiell ökad tillgångsmassa i konkursboet, genom fördelar vid den sam­ ordnade försäljningen. Om förvaltaren handlägger båda konkurserna samtidigt kan dock den här möjliga intressekonflikten eventuellt räknas som ett jävsgrun­ dande förhållande, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.s. 640

7.Här bör också inflikas att förvaltaren alltid har att förhålla sig till sitt upp­ drag enligt konkurslagen under sin förvaltning. I en situation där förvaltaren ställs inför en intressekonflikt och förvaltaren inte kan fatta ett beslut till fördel för det ena konkursboet utan att det riskerar att skada det andra konkursboet, hamnar förvaltaren i ett svårt läge. Förutom att det kan röra sig om ett jävsgrun­ dande förhållande är det dessutom så att förvaltarens uppdrag är att ta tillvara det enskilda borgenärskollektivets intressen och att i det syftet främja en snabb och förmånlig avveckling av boet. Det finns därför inte något större utrymme för förvaltaren att fatta beslut eller vidta åtgärder för ett konkursbo till nackdel för ett annat konkursbo som förvaltaren handlägger parallellt, alldeles oavsett frågan om jäv.s. 640

8.Exemplet om fortsatt drift tangerar frågan om förvaltarens uppdrag på så sätt att en fortsatt drift i alla fall förutsätter att detta är gynnsamt för det enskilda borgenärskollektivets intressen, eller enligt undantaget i 7 kap. 8 § 2 st. kon­ kurslagen, att det främjar sysselsättningen långsiktigt. Förutsatt att förvaltaren agerar enligt sitt uppdrag får det inte finnas en intressekonflikt i situationen mellan konkursbona. Om det finns en intressekonflikt kommer förvaltaren inte att kunna vidta någon åtgärd eftersom det inte skulle vara förenligt med förval­ tarens uppdrag vad gäller det konkursbo, och därigenom det borgenärskollektiv, som riskerar att drabbas negativt av åtgärden. Detta är dock givetvis en annan fråga än just frågan om jäv, men den visar den vidare komplexiteten i att hantera koncernkonkurser för samma förvaltare.s. 641

9.En fråga som relaterar till frågan om jäv vid gemensam förvaltning, är frågan om jäv när det handlar om att utse samma förvaltare för en efterföljande konkurs inom samma koncern. Det rör sig således då inte om att konkurserna hanteras parallellt, utan efter varandra. Att utse samma förvaltare kan motiveras med att de kunskaper som förvaltaren har om koncernen bedöms vara värdefulla och tidsbesparande vid den senare konkursen samt att den tidigare konkursen skedde i nära tidsmässigt samband så att kunskaperna fortfarande är användbara.s. 641

10.Egentligen gör sig samma överväganden gällande angående jäv när det handlar om att utse samma förvaltare vid en efterföljande konkurs som vid en gemensam, parallell, handläggning. Det kan, liksom vid gemensam förvaltning och beroende på hur nära sammankopplade gäldenärerna har varit, förekomma jävsgrundande förhållanden som relaterar till just kopplingarna mellan konkurs­ gäldenärerna.s. 641

11.En skillnad är dock att förvaltaren i den senare konkursen också kan komma att få granska och hantera åtgärder och beslut fattade i den tidigare konkursen som förvaltaren själv har fattat. Beroende på omständigheterna, om det före­ kommer intressemotsättningar i förhållande till den senare konkursen, kan det också utgöra ett jävsgrundande förhållande för förvaltaren. Den andra situationen som kan vara intressant att lyfta angående jäv och kon­ cernkonkurser är när olika förvaltare samverkar avseende olika koncernmed­ lemmars konkurser. Samverkan kan handla om alltifrån enbart utbyte av viss information till exempelvis samordning av försäljning av egendom, när detta är fördelaktigt inom respektive konkurs.s. 641

12.Samverkan mellan olika konkursförvaltare utgör dock inte något jävsgrun­ dande förhållande i sig enligt konkurslagens jävsbestämmelser. Detta gäller även om det förekommer intressemotsättningar mellan konkursbona. Förval­ tarna handhar var sitt förfarande och ansvarar själva för det i förhållande till sina olika konkursbon. Det innebär att en förvaltare i detta fall inte ställs inför interna intressekonflikter på samma sätt som när en ensam förvaltare handhar flera konkurser inom samma koncern. En konkursförvaltare är dessutom typiskt sett inte motiverad att fatta beslut som kan vara negativa för förvaltarens kon­ kursbo till fördel för en förvaltare för ett annat konkursbo, inte minst eftersom det kan leda till skadeståndskrav.s. 642

13.Slutsatsen att samverkan mellan olika konkursförvaltare i sig inte är jävs­ grundande gäller dock enbart just samverkan sett helt isolerat. Det kan givetvis också finnas andra förhållanden mellan förvaltarna, eller i relation till andra berörda personer, och som kan aktualisera frågan om jäv. Det kan handla om att en förvaltare har någon form av eget ekonomiskt eller personligt intresse, som skiljer sig från konkursboets, att främja den andra konkursförvaltaren eller det andra konkursboet. Ett möjligt exempel kan vara om förvaltarna har personliga kopplingar, de kanske är makar, och den ena förvaltaren står i borgenärsställning i den andra förvaltarens konkurs eller har ett intresse i en sak som kan bli före­ mål för återvinning i den andra konkursen. Här är det dock inte nödvändigtvis själva samverkan eller koncernförhållandet i sig som leder till att frågan om jäv aktualiseras utan det är snarare just förhållandet mellan förvaltarna och respek­ tive konkursbo. Den formen av jävsproblematik behandlas inte i denna artikel.s. 642

14.Samverkan mellan olika förvaltare är sammanfattningsvis inte i sig jävsgrun­ dande enligt konkurslagen. Det är dock samtidigt också relevant att diskutera hur nära förvaltarna faktiskt kan komma varandra i sin samverkan innan när­ heten i sig räknas som jävsgrundande. Detta aktualiserar frågan om kontorsjäv. En praktiskt viktig fråga vad gäller jäv under koncernkonkurser är det så kallade kontorsjävet. Om en förvaltare är verksam på en arbetsplats där någon av förval­ tarens kollegor har ett jävsgrundande förhållande räknas det även som att samma jävsgrundande förhållande gäller för förvaltaren. Enligt prop. 1988/89:31 torde detta gälla alla jurister som förvaltaren har en gemensam kontorsorganisation med.s. 642

15.Detta innebär att när förvaltare för olika konkurser inom en koncern delar kontorsorganisation, oavsett om förvaltarna samverkar med varandra eller inte, kan jävsgrundande förhållanden ”smitta”. En intressekonflikt mellan konkurs­ bona kan således leda till att förvaltarna räknas som jäviga.s. 643

16.Om förvaltarna däremot inte delar kontorsorganisation torde det däremot inte bli tal om att förvaltarna ”smittar” varandra enbart för att de samverkar med varandra angående konkurser för olika koncernmedlemmar. Samverkan är som nämnts inte i sig jävsgrundande, om det inte förekommer i kombination med andra jävsgrundande förhållanden mellan förvaltarna. Det krävs just att förval­ tarna delar kontorsorganisation för att det ska bli tal om kontorsjäv.s. 643

17.Kontorsjäv kan också aktualiseras i förhållande till andra kollegor, både vid samverkan mellan olika förvaltare och vid en parallell handläggning av kon­ cernmedlemmars konkurser för en ensam förvaltare. Det kan exempelvis handla om att en kollega till förvaltaren, som är verksam på samma kontor, biträder eller tidigare har biträtt en borgenär i konkursen. Då kan kollegans jävsgrun­ dande förhållande ”smitta” förvaltaren.s. 643

18.Vad gäller just parallell förvaltning av konkurser inom en koncern med samma förvaltare skiljer sig egentligen inte bedömningen av kontorsjäv från vad som gäller för kontorsjäv i allmänhet. Samma typ av bedömning gör sig gällande oavsett om det rör sig om gäldenärer inom en koncern eller en ensam gäldenär, det vill säga att kollegors jävsgrundande förhållanden smittar förvaltaren.s. 643

19.En betydande skillnad är dock att risken för kontorsjäv kan öka vid samför­ valtning inom en koncern jämfört med vid förvaltning rörande en ensam gälde­ när. Detta beror helt enkelt på att det typiskt sett är fler intressenter involverade och som kan ha kopplingar till förvaltarens kollegor, eftersom det just rör sig om flera konkursgäldenärer. Det gäller i synnerhet vid större koncernkonkurser.s. 643

20.Risken för kontorsjäv innebär att det i praktiken kan vara svårt för en förval­ tare, som är verksam inom en större kontorsorganisation, att ta på sig ett uppdrag om samförvaltning av koncernkonkurser. Det gäller kanske främst vid större koncernkonkurser och då just beroende på antalet involverade intressenter. Samtidigt är en större kontorsorganisation användbar, och kanske till och med nödvändig, under en större koncernkonkurs eftersom det krävs en viss organisa­ tion för att kunna hantera en sådan.s. 643

Medförvaltare vid jäv

1.En möjlig lösning vid jäv, vilket också redan har antytts tidigare i denna text, är att utse en medförvaltare. Medförvaltaren får i uppdrag att sköta den del av förvaltningen där konkursförvaltaren är jävig.s. 644

2.Utgångspunkten i konkurslagen är dock att en konkurs ska handläggas av en förvaltare, om det inte behövs fler med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet, enligt 7 kap. 2 § 2 st. konkurslagen. Detta är nödvändigt inte minst för att hålla nere kostnaderna för konkursen. I prop. 1988/89:31 framgår det också, vad gäller konkurser i allmänhet, att det kan vara befogat att utse en medförvaltare vid jäv, men att det normalt sett inte är lämpligt på grund av förvaltaruppdragets karaktär.s. 644

3.Om det redan vid tillfället när en förvaltare ska utses bedöms att förvaltaren kommer att vara jävig, exempelvis såsom ensam förvaltare för flera konkurser inom en koncern eller såsom samma förvaltare vid en efterföljande konkurs inom en koncern, måste det således finnas sådana fördelar med samförvalt­ ningen att det motiverar att en medförvaltare utses redan då.s. 644

4.Under konkursens gång kan det också visa sig att förvaltaren trots allt är eller blir jävig, exempelvis baserat på den information som finns när väl bo utredningen är klar. Utgångspunkten enligt konkurslagen är då att den jäviga förvaltaren ska entledigas, om detta inte är olämpligt med hänsyn till förhållan­ dena i konkursen, enligt 7 kap. 2 § 2 st. konkurslagen. Frågan om att då utse en medförvaltare ska dessutom enligt prop. 1988/89:31 bara aktualiseras om jävet rör en begränsad del av förvaltningen och det, exempelvis med hänvisning till de ökade kostnader det medför att ”ta om” hela konkursen med en ny förvaltare, finns skäl för att, trots jävet, behålla samma förvaltare. Det kan handla om en viss fråga om återvinning, separationsrätt, kvittning eller liknande. I sådana fall kan en medförvaltare förordnas för att handha just de delar som berörs av jävet istället för att förvaltaren entledigas. Uttalandena i förarbetena rör dock inte specifikt koncernkonkurser, utan jäv i allmänhet enligt konkurslagen.s. 644

5.Frågan blir därför, när kan det vara motiverat att utse en medförvaltare under en koncernkonkurs? Det gäller både när förvaltaren utses och när jäv uppdagas senare under konkursen.s. 644

6.Koncerner kan vara organiserade på en mängd olika sätt. Beroende på hur koncernen är organiserad kan det finnas påtagliga fördelar med en gemensam förvaltare för samtliga konkurser inom koncernen. Det kan röra fördelar genom en samordning av själva boutredningen, av sammanträden och möjligheten att samordna konkursens sluthandlingar när det är dags för utdelning och att avsluta respektive konkurs. Om olika förvaltare utses kan det ta tid för varje förvaltare att sätta sig in i koncernmedlemmarnas problematik, tid som kan sparas in med samma förvaltare. Det gäller för koncerner med en mer integrerad organisation, men också vad exempelvis gäller koncernmedlemmar som enbart är skalbolag eller så kallade SPV­bolag. Där kan kostnaderna för konkurserna som helhet öka om varje enskild konkursförvaltare måste sätta sig in i verksamheten och exem­ pelvis hitta gäldenärens ställföreträdare, som kanske är samma personer inom koncernen, jämfört med om alla konkurserna hanteras av en ensam förvaltare.s. 644

7.I större konkurser och då särskilt större koncernkonkurser, kan visserligen risken för kontorsjäv öka. Det kan dock som nämnts finnas fördelar med att hantera konkurser inom en större kontorsorganisation jämfört med i en min­ dre organisation av administrativa skäl. Vad gäller större koncernkonkurser kan därför behovet av att konkurserna handläggs av en förvaltare inom en större organisation möjligen motivera att medförvaltare utses just vid kontorsjäv. En konsekvens är annars att förvaltare inom större organisationer kan ha svårt att ta på sig förvaltaruppdrag gällande koncernkonkurser.s. 645

8.Sammantaget kan det följaktligen, beroende på situation, vara väl motiverat att utse en medförvaltare vid jäv under koncernkonkurser, både i samband med att konkursförvaltaren utses och vid sådana situationer då jäv uppstår senare under konkurserna. Samordningsfördelarna måste dock återigen överväga kostnaden för att utse en medförvaltare.s. 645

9.Om det däremot rör sig om en koncern där det knappt finns några kopplingar mellan konkursgäldenärerna, men det finns ett möjligt jävsgrundande förhål­ lande såsom exempelvis en koncernintern fordran, kan det vara mindre väl moti­ verat att för den sakens skull utse en medförvaltare enligt konkurslagen. Detta eftersom det då saknas, eller enbart finns mindre, samordningsfördelar som motiverar att samma förvaltare hanterar samtliga konkurser. Om det då skulle utses en medförvaltare kan kostnaderna för medförvaltaren bli större än förde­ larna av en samordning. I så fall lär det vara mer lämpligt att inte utse samma förvaltare för konkurserna; och om jäv skulle uppdagas eller uppstå under för­ valtningen kan det vara mer motiverat att entlediga förvaltaren än att då utse en medförvaltare, beroende på hur långt konkurserna har fortskridit.s. 645

10.Slutligen kan det också tänkas att samordningsfördelarna typiskt sett är större vid koncernkonkurser som hanteras parallellt, än vid en efterföljande konkurs inom koncernen. Skälet för detta är att det vid en efterföljande konkurs inte längre går att samordna vissa delar av konkurserna. Om förvaltarens kunskaper om koncernen bedöms som så värdefulla att det överväger kostnaden för en medförvaltare kan det dock fortfarande vara motiverat att utse en medförvaltare även vid en efterföljande konkurs med samma förvaltare.s. 645

Avslutande kommentar

1.Jävsfrågan kan kort sagt vara något av ett minfält för en konkursförvaltare under koncernkonkurser och då särskilt vid gemensam förvaltning. Det gäller inte minst eftersom det är något som förvaltaren löpande måste utvärdera när ny information tillkommer under konkursens gång och även i relation till kollegor. Frågan om jäv får särskild aktualitet under koncernkonkurser helt enkelt på grund av att det som är utmärkande för koncerner just är att koncernmedlemmar typiskt sett har haft en viss relation och kopplingar mellan varandra.s. 646

2.Sannolikheten, eller risken om man så vill, för att förvaltaren är eller ham­ nar i en jävssituation är i allmänhet större vid gemensam förvaltning av kon­ cernkonkurser jämfört med då förvaltaren exempelvis hanterar två helt skilda gäldenärers konkurser. Risken för jävssituationer ökar dessutom i de konkurser där fördelarna med en samordning är som störst, nämligen då konkursgäldenä­ rerna har haft ett mer omfattande samröre med varandra samt vad gäller större koncernkonkurser. Samtidigt som risken för jäv ökar talar effektivitetsskäl för en samordning.s. 646

3.Även om frågan om jäv kan vara problematisk att hantera för konkursför­ valtare, är det inte helt enkelt att lösa den genom att regelmässigt utse medför­ valtare vid koncernkonkurser. Medförvaltare medför en ökad kostnad, som inte alltid är motiverad mot bakgrund av de fördelar som samordningen innebär. Fördelen jämfört med kostnaden kan också vara svår att kalkylera i förväg.s. 646

4.Det är inte heller helt enkelt att dra slutsatsen att jävsbestämmelserna i kon­ kurslagen bör, de lege ferenda, se annorlunda ut eller vara mer liberala för just koncernkonkurser givet dagens regelverk vad gäller konkurs i övrigt. Jävs­ bestämmelserna är nödvändiga för att säkerställa förtroendet för konkursförfa­ randet, med hänsyn till varje enskild konkursgäldenärs borgenärer.s. 646

5.Koncerner är dock som nämnts inledningsvis vanligt förekommande idag och utgör ett betydelsefullt inslag i företagandet i Sverige. Avsaknaden av en särskild reglering vad gäller koncerner vid insolvens innebär att koncernkonkur­ ser måste passas in i den mall som gäller för övriga gäldenärer enligt konkurs­ lagen. Det gäller inte enbart frågor om jäv utan också vad gäller förvaltningen som helhet.s. 646

6.Möjligen finns det anledning att fundera över om konkursförvaltarens uppdrag borde utvecklas i en mer självständig och fristående riktning, de lege ferenda, där koncerner hanteras mer som en helhet utifrån hur företagen faktiskt har varit organiserade före konkurserna. Det finns en del förslag från internationellt håll på hur ett sådant särskilt regelverk för koncernkonkurser kan se ut, både vad gäller en möjlig processuell samordning och substantiell konsolidering.s. 646

7.Frågan om att införa särskilda regler vad gäller koncernkonkurser är dock komplex och rör fler aspekter än enbart frågan om jäv. Den kräver vidare studier. Jävsproblematiken vid koncernkonkurser belyser dock behovet av en översyn av dagens regelverk.s. 647