2 · Wanna talk about it?

1.Att tala om en relation mellan materiell och processuell rätt förutsätter ett antagande om att processrätten och den materiella rätten utgör två skilda storheter, om än med vaga konturer. Varken processrätten eller den materiella rätten låter sig dock förstås i ett vakuum. De får mening i samspel med varandra och i tilllämpningen även i samspel med det konkreta fallets fasetter. Hur relationen mellan materiell och processuell rätt ter sig har konsekvenser, som bidragen i temanumret identifierar och problematiserar ur skilda perspektiv.s. 5

2.Förändringar i den materiella rätten (vilka ofta speglar en utveckling i samhället i stort) kan skapa svallvågor i den processuella. Den materiella rätten och samhället kan ibland förefalla närmast springa ifrån processrätten. Frågor av såväl praktisk som teoretisk natur uppstår då. Hur kan och bör det processuella regelverket utformas och tillämpas i förhållande till en ny eller förändrad materiellrättslig problematik? Ska, exempelvis, tillämpningen av ett specialprocessrättsligt regelverk utsträckas till att omfatta också tvister av annat slag än vad som tidigare kommit i fråga? När och varför kan speciella processuella regler vara behövliga? Vilka konsekvenser kan en ökad specialisering ha för processrätten i stort? Finns risker med tillskapandet av specialprocessrättsliga öar, som innebär att mål som i och för sig också har inbördes likheter, handläggs och prövas i väsentligt skild ordning? Aspekter som dessa lyfts i bidragen skrivna av Anna Kaldal och Emelie Kankaanpää Thell, Johanna Chamberlain och Agnes Hellner, och Caroline Nordklint.s. 6

3.Som i relationer i allmänhet, är kommunikation en utmaning i relationen mellan den materiella och processuella rätten. Trots att vi rör oss i vad som synes vara samma begreppsbyggnad kan kommunikationen mellan processrättare och materiellrättare, liksom för den delen mellan processrättare och förvaltningsprocessrättare, försvåras av att samma termer ibland används för att säga olika saker, eller att olika termer används för att säga samma sak. Detta kan ske alltmedan en gemensam förståelse av begreppen antas eller förutsätts. Såväl Henrik Bellander som Marie Jarnesand tar sig an frågor som kan knytas till kommunikationen mellan den materiella och den processuella rätten, varierande förståelsehorisonter och sätt att hantera dem rättsvetenskapligt.s. 6

4.Idag präglas processrätten i hög grad av europarätten och det i flera avseenden. Dels har Europadomstolens rättspraxis kommit att sätta allt större avtryck på svensk processrätt. Dels präglar EU-rätten svensk processrätt. EU-domstolens rättspraxis, i vilken på senare år rättighetsstadgans artikel 47 getts stort utrymme, har konkretiserat och utvecklat processrättsliga skyldigheter för medlemsstaterna, varvid medlemsstaternas processuella autonomi successivt begränsats. Men EU-rättens påverkan på svensk processrätt är också en konsekvens av att EU antagit sektorsspecifika processrättsliga regler, till exempel på konsument-, diskriminerings-, immaterial- och miljörättens områden. Sammantagen har EU-rättens påverkan på nationell processrätt beskrivits som fragmenterad, eftersom den sker ad hoc i enskilda fall och är specifik för ett visst materiellt rättsområde. Den dynamik och de spänningar som kan uppstå när europarättsliga krav i en speciell materiellrättslig kontext möter svensk processrätt, problematiseras i Anna Horns bidrag, liksom i Johanna Chamberlain och Agnes Hellners.s. 6

5.Samtidigt som vi såväl inom forskning som utbildning förhåller oss till ämnesgränser dels mellan de olika materiella ämnena inom rättsvetenskapen, dels mellan den materiella rätten och processrättens olika delar, är det tydligt att gränsdragningen i olika frågor inte alltid är tydlig. Rättsvetenskapliga och juridiska problem respekterar inte alltid de ämnesgränser som dragits upp utan utmanar och ställer krav på en förståelse som sträcker sig över skiljelinjerna. Lars Edstedt undersöker i sin text snittet mellan straffrätt och processrätt när det kommer till frågan om hur många brott en tilltalad ska dömas för, en fråga med både processrättsliga och straffrättsliga implikationer.s. 7