13 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken (1942:740). Därtill förutsätts en ovisshet föreligga med avseende på huruvida rättsförhållandet består eller inte består, vilken länder käranden till förfång. 13 kap. 2 § är fakultativ.
Hänvisas från p. 1 (s. 353)
1.I både Sverige och Norge är fullgörelsetalan (fullbyrdelsesøksmål) och fastställelsetalan (fastsettelsessøksmål) centrala civilprocessuella taleformer. Den senare regleras i de båda rättsordningarna på ett ganska likartat sätt. För prövningen av fastställelsetalan förutsätts enligt RB 13 kap. 2 § första stycket att käranden framställer ett yrkande gällande huruvida ett rättsförhållande består eller icke består. Samtidigt utpekas i RB 13 kap. 2 § andra och tredje stycket ytterligare två möjligheter varigenom fastställelsetalan kan tillåtas. Andra stycket ger domstolen möjlighet att i dom fastställa ett rättsförhållande (eller avsaknaden av ett sådant) prejudiciellt, i ett pågående mål vars avgörande är beroende av detta prejudiciella rättsförhållande, som är stridigt mellan parterna. Tredje stycket anger att fastställelsetalan kan tillåtas om det är stadgat i annan lag. I sistnämnda fall anges förutsättningarna för fastställelsetalans tillåtlighet inte närmare i rättegångsbalken och dessa omfattar inte heller, sett till ordalydelsen i 13 kap. 2 §, något krav på att fastställelsetalan ska gälla huruvida ett rättsförhållande består eller inte består.s. 353