Även omedveten oaktsamhet kan dock utgöra grov oaktsamhet om den är påfallande klandervärd, se NJA 2022 s. 237. Vid oaktsam våldtäkt kan oaktsamhetsbedömningen, så att säga, flyttas bakåt i tiden. Om en person som är medveten om att hen ibland utför sexuella handlingar i sömnen, exempelvis vid berusning, försätter sig i en situation där en annan person ofrivilligt kan bli utsatt för detta, kunde man argumentera för att oaktsamhetsrekvisitet är uppfyllt redan vid ett tidigare skede. Se t.ex. Asp, Ulväng och Jareborg (2013), s. 144 f.; jfr Mellqvist och Lindh (2017), s. 53, samt Högsta domstolens dom den 16 oktober 2025 i mål B 7653-24. Inom ramen för den diskussionen kan det möjligen få betydelse om somnambulism bör betraktas som en brist gällande gärningskontroll eller skuld.
Hänvisas från p. 6 (s. 348)
6.Vid en jämförelse mellan Sömninvändningen och den rättsliga prövningen av invändningar om sexsomni kan särskilt uppmärksammas att Högsta domstolen nämner att det har betydelse vilken typ av handling som åtalet gäller. Vad Högsta domstolen närmare avser här framgår inte uttryckligen i domskälen, men det är rimligt att anta att uttalandet rör skuldprövningen i förhållande till olika typer av gärningsrekvisit. Vid rattfylleri rör kravet på uppsåt enbart det faktum att gärningspersonen alkoholpåverkad framför ett fordon. Det räcker i princip att den tilltalade är medveten om sitt handlande (och sin berusning) för att uppsåt ska föreligga. Om målet i stället rör våldtäkt förutsätts uppsåt till samlag eller annan sexuell handling jämförlig med samlag, men också till att målsäganden inte deltar frivilligt (6 kap. 1 § brottsbalken). Det är möjligt att prövningen av uppsåt i förhållande till gärningen vid våldtäkt är jämförbar med prövningen i Sömninvändningen. Målet är dock speciellt på så sätt att det, som Högsta domstolen skriver, rörde sig om ett både komplext och utdraget handlande. En våldtäktshandling kan vara betydligt mer kortvarig, och det är möjligen lättare att föreställa sig att vissa sexuella handlingar kan genomföras av en sovande person. Att visa på uppsåt i förhållande till frivillighetsrekvisitet kräver emellertid mer än att den tilltalade är ”i någon grad medveten om sitt handlande” i straffrättslig mening (oavsett vilken betydelse som läggs i detta). Uppsåt till våldtäkt förutsätter att den tilltalade åtminstone inser att det finns en risk för att målsäganden inte deltar frivilligt och är likgiltig i förhållande till förverkligandet av den risken. Brottsbestämmelsen om oaktsam våldtäkt ligger då närmare till hands, men brottet förutsätter grov oaktsamhet i förhållande till bristen på frivillighet. Det innebär i regel att den tilltalade åtminstone ska ha insett att det föreligger en risk för att målsäganden inte deltar frivilligt. Det kan därmed vara en svårare uppgift för åklagaren att bemöta en sömninvändning i ett sexualbrottsmål jämfört med fall där den tilltalade påstår sig ha kört bil i sömnen.s. 348